Hur blev det så här?

1 Okt

DIGITAL CAMERA

Så här skolas framtidens djurskyddshandläggare av de gamla så vansinneskarusellen i djurskyddet kan bestå. Okritiskt anammas deras åsikter av Helena Wästerlund i ett studentarbete på Etologi och djurskyddsprogrammet i Skara under titeln ”Djurskyddshandläggarnas arbetssituation med avseende på hot, våld och stress samt hur det påverkar deras djurskyddsbedömningar”. Hon har skickat ut en enkät till landets djurskyddsinspektörer genom Eva Ericksmark, Länsstyrelsen Västmanlands län. Svarsfrekvensen var endast 39%. Flitigast att svara var Västra Götaland och Skåne. Skåne har också hållit sig väl framme som ”källa”:

”Enligt M. Gårdlund (Länsstyrelsen Skånes län, personligt meddelande, 2 februari 2011) är djurskyddshandläggare ett yrke där det förekommer hot och våld vilket bör tas på allvar.  Det förekommer även hot inom de sociala medierna så som bloggar med mera där Jordbruksverket, länsstyrelser, enskilda djurskyddshandläggare och andra anställda hängs ut (M. Gårdlund, Länsstyrelsen Skånes län, personligt meddelande, 12 maj 2011).

Bloggen där inspektörer ”hängs ut” skulle väl bl a vara min då. Orden känns igen från arbetsmiljöverkets rapport. Och det är därför man kommer med hela insatsstyrkan för att se om min dotters möss har ”burberikning”.

”De känner att de inte hinner kontrollera all djurhållning vid anmälningsärenden utan de hinner bara lägga ner tid på de allvarligaste avvikelserna och resten får bortprioriteras. De ansåg att de riskerar att vara snällare i sin bedömning än vad de borde vara då mindre brister inte kontrolleras. Stressen uppgavs dessutom förlänga själva handläggningstiden av ärenden.”

”De allvarligaste avvikelserna” skulle väl vara jag det också. Tänk vilken skaderisk en stillastående stenmur är för en islandshäst och en godkänd ligghall måste ju mätas gång på gång. Vad kan vara viktigare? Som tur är äger jag inte hagen intill där varv på varv av nedväxt taggtråd omgav en damm. Hade jag gjort det så hade jag säkert fått djurförbud. Nu var det som tur är storbondens hage och djur och då ser man genom fingrarna! (Taggtråden plockades bort först när det skulle vara ett möte med fåravelsföreningen…)

”Av de svarande uppgav 42 % att stress gör att de är mindre noggranna, att de lättare missar något samt att de bortser från vissa brister för att inrikta sig mot mer basala saker eller för att minska antalet uppföljningar. En av de svarande handläggarna uppgav att hon/han blivit ombedd av sin chef att sänka kvalitetsnivån på sitt arbete för att hinna fler ärenden. Av prioriteringsskäl används så kallade brevkontroller.”

Ånej! I Skåne ”minskar man inte antalet uppföljningar”. Här försöker man tvärt om att ständigt hitta nya ”brister” som kan ge anledning till fler uppföljningar. Enligt Elin Gullander kan man göra ”hur många uppföljningar som helst”. Det är det man kan fakturera. ”Basala saker” vad är det? Är det innovativa grepp som att köra upp en kamera i baken på en katt?  När jag frågade Emma Hansson varför hon gjorde så sa hon högdraget att ”det är myndighetsutövning!”

”En handläggare svarade att det har hänt att denne tagit i hårdare med lagstiftningens hjälp i sina bedömningar eller haft glesare mellan fingrarna för att han/hon inte mäktat med. En annan handläggare uppgav att han/hon ibland riskerar att gå för hårt fram mot en djurägare om handläggaren är stressad eller under press och att tid till reflektion samt till att fatta genomtänkta beslut inte alltid finns.”

Det är det som kallas rättssäkerhet!

Det angavs av en djurskyddshandläggare att det ibland händer att ett byte av handläggare sker under ett ärendes gång för att de inte når fram till vissa djurägare. Risken finns då att kollegan inte är fullt lika insatt i ärendet, vilket uppgavs kunna påverka bedömningen och vara avgörande för djuren.

”Ibland” var väl dagens understatement. Hos mig byter de varje gång och har väl varit ca 14 st för att inte nämna sex riktiga poliser och en utklädd (chefen Ola Svensson). När man efterlyser en ny handläggare med mänskliga egenskaper utan poliseskort så händer dock inget. Skulle du acceptera att en ny handläggare hade hand om ditt deklarationsärende varje gång du ringer skatteverket? En som inte hade en susning om vad den förra gjort eller sagt?

”En handläggare angav att det förekommit att Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har kontaktat avdelningschefen och haft åsikter på beslut som gått verksamhetsutövare emot. Inofficiella möten mellan LRF och denna chef har hållits efter denna kontakt där enskilda handläggare har diskuterats men inte erbjudits möjlighet till att delta eller ge sin syn på saken. Den svarande handläggaren angav att om dessa händelser skulle ge en påverkan på handläggarens lön eller attityden mot handläggaren kan bedömningen av djurägare påverkas, omedvetet eller medvetet.”

En ren hämnd alltså mot den som försöker skapa en dialog.

”Andra sätt att minska hotfulla situationer är, enligt de svarande, att ha överfallslarm och skyddsväst samt att vara medveten om riskerna och införa säkerhetsrutiner och stödsamtal.”

Jag saknar verkligen diskussion om hur det blev så här efter övertagandet 2009. Djurinspektörer som vägrade flytta med har berättat för mig att man förr inte släpade omkring på poliser, inte kände sig hotade och hade respekt för och dialog med ”sina” djurhållare. Var det så att de inkompetenta och maktgalna blev kvar och de andra sökte sig andra jobb för de klarade inte av att misshandla människor? Och var är djurägarnas stödsamtal?

Annonser

5 svar to “Hur blev det så här?”

  1. Peter Gerdehag 10 oktober, 2014 den 04:34 #

    Skriv inte ”djurskyddinspektörer”. Det är precis vad lst vill trots att denna personalgrupp inte finns. Det heter ”djurskyddshandläggare” eller ”handläggare i djurskyddsfrågor”. Deras fackförbund heter märkligt nog ”Djurskyddsinspektörerna Riksförbund”. De gör allt för att skaffa sig en status de inte har. Nu senast med polisliknande uniformer och att de vill ta licensen från veterinärer som ibland har en avvikande åsikt. På det viset blir de även större experter än de riktiga experterna, veterinärerna. Detta är storhetsvansinne och visar att de har storhetsvansinne. Man har en grandios självbild vilket för det mesta indikerar psykisk sjukdom, vilket skulle kunna leda till djurförbud om man med deras ”tolkningsföreträde” kategoriserade en djurägare så.

  2. ledsen 2 oktober, 2014 den 10:39 #

    ”Hos mig byter de [handläggare] varje gång.”

    Samma här och jag tror inte att det är ovanligt. Hur är det hos er andra? Kommer samma hanläggare?

  3. Anonym 2 oktober, 2014 den 05:04 #

    Som man behandlar andra blir man själv behandlad.

    • ledsen 2 oktober, 2014 den 10:34 #

      Djurskyddsinspektörerna förvrider sanningen till sin fördel. Det förekommer säkert hot och våld från djurägare men det lär vara riktigt sällan. Djurskyddsinspektörerna i sin tur väljer att terrorisera, håna, smutskasta, släpa med sig snutar etc till djurägarna och plåga/döda deras djur. Detta tiger de om och de har fått media på sin sida. Det är skamligt!

  4. Wayne 1 oktober, 2014 den 05:36 #

    Mitt I Prick som vanligt Astrid !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: