LVU vs. djurförbud

2 Okt

800px-Turtles.on.a.stone.in.brazil

Det är intressant ur ett rättssäkerhetsperspektiv att jämföra omhändertagande av barn och omhändertagande av djur och djurförbud.

Nedanstående handlar om bådadera och det är från en dom som kom i januari 2013 i förvaltningsrätten i Malmö där en socialförvaltning ansökt om LVU för ett barn.

Domstolen skriver:

”I förarbetena uttalas i fråga om rekvisitet påtaglig risk för skada bl a följande.
För ett ingripande med stöd av lagen måste krävas att det inte är
fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för att den unge utan om en
klar och konkret risk för skada på den unges hälsa eller utveckling. Det ska
gå att konstatera att risken för skada har sådan inverkan på barnets hälsa
eller utveckling att barnet har ett tydligt vårdbehov. Det får inte vara fråga
om något subjektivt antagande om att barnet löper risk att skadas. Det
måste alltså finnas konkreta omständigheter som talar för att risk för skada
föreligger (prop. 1989/90: 28 s 62, 63 och 107).” (Min kursivering.)

Man fortsätter:

”Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 2009 ref. 64 uttalat följande. En så allvarlig åtgärd som tvångsomhändertagande av barn får inte vidtas utan tungt vägande skäl. För att en risk i detta sammanhang ska kunna anses som påtaglig krävs att det inte är fråga om en oklar eller avlägsen risk. Vid den bedömning som ska göras måste utgångspunkten vara barnets aktuella situation och en närliggande eller klart förutsebar utveckling av denna. Hypotetiska resonemang om framtida händelser kan således inte ligga till
grund för ett beslut om tvångsvård.” (Min kursivering)

Djurskyddslagen anses vara förebyggande. Då gäller det att vara framsynt som en spåkärring. Eftersom få inspektörer faktiskt är klärvoajanta ägnar man sig i bästa fall åt gissningar, i värsta fall är en risk i en kontrollrapport rent statistiskt mer osannolik än en kärnkraftsolycka.

”Förvaltningsrätten finner visserligen det klarlagt att hemförhållanden tidigare var undermåliga till följd av att det i bostaden vistades ett fyrtiotal djur under sanitära missförhållanden. Djuren är numera omhändertagna genom beslut av länsstyrelsen. K har anfört att man åtgärdat brister och röjt undan i bostaden samt att man inte har för avsikt att införskaffa nya djur. Enligt förvaltningsrätten förändrar den omständigheten att djuren nu är borta på ett avgörande sätt förutsättningarna för vård med stöd LVU.”

”Avslutningsvis kan tilläggas att det sällan föreligger grund för att bifalla en ansökan om vård enligt LVU om inte frivilliga insatser dessförinnan erbjudits och befunnits otillräckliga för att tillgodose det aktuella vårdbehovet. Då så inte har skett i detta ärende kan förvaltningsrätten därför inte konstatera att sådana åtgärder är otillräckliga.” (Min kursivering.)

Jämför djurskyddslagen: § 24a …”Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter…”

K ”fick” djurförbud av länsstyrelsen i april 2013. Räkningen från Djurambulansen i Skåne AB löd på totalt 159.606:- för de omhändertagna djuren. Det lär inte direkt ha underlättat ekonomiskt för familjen. En hund och två katter (ögoninflammation) avlivades på plats som brukligt är när man vill motivera ett akut omhändertagande. Av resterande sju hundar (samtliga hundar var chihuahuor dvs inga stora hundar)  avlivades två efter knappt två veckor. Samtliga resterande sju katter avlivades sedan de först stallats upp i 63 dagar och inbringat 63.000:- (ex moms).  Katterna var alla utom två siameser dvs raskatter. (Hur var det där med att Djurambulansen räddar djur?) Med i beslaget fanns också en grå jakopapegoja. En sådan kostar från 10.000:- och uppåt. Den som är intresserad kan ju ta reda på vad den såldes för eller om den rent av skänktes bort. Den var uppstallad till den 4 augusti 2012. Av 14 sköldpaddor destruerades minst tre. Resten av djuren 12 st var duvor.

Dialog och konstruktiva förslag på åtgärder ansågs aldrig aktuellt när det gällde djuren.

K fick alltså tillbaka barnet och åtgärderna ansågs tillräckliga. Det var däremot inte tillräckligt för att få tillbaka en enda sköldpadda. Dessutom anses K vara en risk för djur för all framtid.

Annonser

2 svar to “LVU vs. djurförbud”

  1. ledsen 7 oktober, 2014 den 10:13 #

    Två katter plus en hund avlivades på direkten pga ögoninflammation. Två hundar avlivades efter två veckor och resterande sju katter efter hela 63 dagar. Vad var anledningen att avliva de senare djuren?

    Nu vill jag veta vilka handläggare på Länsstyrelsen som godkände detta.

  2. peter 2 oktober, 2014 den 09:36 #

    Dokumentären Hästmannen sista striden, som jag hoppas att hovrättsråden har tittat på, visar klart och tydligt att Länsstyrelsen inte fungerar i djurskyddsfrågor.
    Var finns rättssäkerheten för djurägare i Sverige? Rättsväsendet är den myndighet som ska kontrollera länsstyrelsens arbete och att dom följer gällande lagar. Problemet är rättsväsendet inte fungerar i djurskyddsfrågor.

    Det blir någon form av rättsröta eftersom rättsväsendet inte vill tillrättavisa länsstyrelsen.
    När en anmälan kommer in mot en djurägare, så har jag ställt frågan till Berndt Eriksson vad det är för brott som länsstyrelsen begår, när de tycker att de ska ha betalt av djurägaren, utan att det föreligger ett djurskyddsbrott. Med det regelverk som gäller i Sverige, så är det enligt honom tjänstefel.
    Frågan är då, varför döms inte länsstyrelsen för tjänstefel?

    Den enda möjligheten för djurägare i Sverige, som jag ser det, att komma till rätta med problemet, är att Berndt Erikssons djurskyddsärenden som nu är i EU domstolen gör att Sverige tillrättavisas och döms för fördragsbrott.

    Jag tror inte på slumpen. Den 9/9 2014 meddelar jag kammarkollegiet att jag har kontaktat Berndt Eriksson. Onsdagen 10/10 2014 ringer länsstyrelsens djurskyddsinspektör, att jag måste komma till stallet, för jag har en häst som är i akut behov av veterinär. Jag säger bestämt det har jag inte och försöker bestämma en tid vid kl 15.00, för jag ska då lasta 3 åringen för att köra till banan för att träna. Detta går inte, jag måste komma inom 30-40 minuter annars ringer dom polisen. Vi djurägare i Sverige är rättslösa.

    Om mitt fall inte beviljas resning så är det en stor skandal. Jag har betalat räkningen till länsstyrelsen för jag vill inte vara hos kronofogden.

    Den felaktiga avgift som jag nu betalat samt övriga kostnader i förlorat arbete osv, ligger nu på 30.000kr.

    Vi lever i ett anmälarsamhälle. Jag ställde frågan till länsstyrelsen om det är meningen att jag måste lämna arbetet och inställa mig på 30-40 minuter, bara för att någon sjuk individ ringer och anmäler mig. Inspektören sa att nu vi kommer ju inte på några månader, men fortsätter anmälningarna, så måste vi köra ut om ca 3-6 månader igen.
    Länsstyrelsen har blivit ett instrument för anmälare i det Svenska samhället. Enligt inspektören så är 90% av anmälningarna inte befogade.
    Är de inte befogade så har de inte med djurskydd att göra, utan det är individer som njuter av att dom kan få ut länsstyrelsen på besök till någon som man har agg till eller är avundsjuk på. Det är därför vi djurägare måste gå med en klump i magen hela tiden.

    Om jag inte beviljas resning i målet så kräver jag en skriftlig förklaring till detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: