Arkiv | februari, 2014

Visst känns det rättssäkert!

24 Feb

sverker och emma1

Publicerat fredag 27 maj 2011 19:23

Kontrollmyndigheternas offentliga kontroll:
24 § Offentlig kontroll av efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna utövas av länsstyrelserna och andra statliga myndigheter i enlighet med vad regeringen bestämmer.
Den myndighet som utövar offentlig kontroll ska ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Lag (2008:660).

”När djurskyddstillsynen övergick från kommunerna till länsstyrelserna blev en stor del av den personal som arbetade med tillsynen på kommunerna föremål för så kallad verksamhetsövergång, det vill säga att deras anställningar flyttades över till Ländsstyrelsen utan något nytt rekryteringsförfarande. Eftersom Sverker Olsson således inte har ansökt om anställning på Länsstyrelsen på sedvanligt sätt finns det inga handlingar av efterfrågat slag på myndigheten.”

Det skriver Leif Nyberin och Magnus Lindskog, jurister på rättsenheten länsstyrelsen i Skåne.

Det jag efterfrågat var CV/betyg/utbildning på Sverker Olsson som anställdes av Hörby kommun i december 2002.

Jag begärde att få ut betygen från då han anställdes av Hörby kommun, vilket först nekades mig med hänvisning till att han har skyddad identitet. Detta blev kommunen fälld för av JO för några veckor sedan. Efter ett nytt försök med ny begäran blev svaret att inga sådana handlingar fanns…
I Ola Svenssons kompetenssammanställning är det en blank rad på Sverker Olsson.

Det finns inga ansökningshandlingar sparade på kommunen. Sverker anställdes av dåvarande samhällsbyggnadschefen Ingemar Tykesson. Tjänsten skall ha varit ett vikariat för en person som var föräldraledig. Vikariatet påstods ha varit utlyst men det finns inga handlingar som styrker det. I alla fall skall den som fick tjänsten ha lämnat den innan ordinarie person återkom. Då ”erbjöds” Sverker tjänsten. Och blev tydligen kvar. Detta var december 2002.

Ida Persson , tf miljöchef Hörby kommun skrev på hans egen begäran ett ”betyg” åt honom den 3e augusti 2010, dvs 1 år och sju månader efter sedan han anställts på Länsstyrelsen. Detta är det enda som finns där.

I ”betyget” skriver hon: ”…då har Sverker Olsson främst arbetat med klagomålsärenden som även inneburit ett flertal ärenden med omhändertaganden enligt djurskyddslagen.

Sverker Olsson har under tiden i Hörby varit en mycket god arbetskamrat som snabbt kommit med i gemenskapen på miljökontoret. Sverker Olsson har vidare ett föredömligt sätt att bemöta allmänhet och verksamhetsutövare i de situationer som uppstår i detta yrke.

Sverker Olsson har en stabil grund och ett sunt engagemang i djurskyddsfrågorna.

Jag kan därför lämna Sverker Olsson de bästa rekommendationer.”

Jag undrar vad hon avser med ”stabil grund”. Det lär inte avse utbildning…

För oss som drabbats av Sverker Olssons framfart på kommun- och/eller länsstyrelsetid, låter orden närmast som ett hån. Det påstådda ”föredömliga” sättet att bemöta allmänhet leder oundvikligen till onödiga konflikter och tar bort alla förutsättningar för ett samarbete.

Hans undran om jag hade ”plats för en karl i sängen” tyckte han var enbart ett uttryck för hans skämtlynne. Det tyckte inte jag. Hans ”rådgivning” var i bästa fall direkt olämplig och ibland farlig. Hans påstående att man ”borde få avliva gamla människor också”,  borde renderat honom avsked på grått papper.

Istället åkte han på ett bananskal till fast anställning på Länsstyrelsen.

En hårt drabbad och djupt skuldsatt fd djurägare ringde till mig och grät i förtvivlan och det efter över två år sedan Sverker och hans partner Emma Hansson tagit hennes djur. Emma och Sverker träffades i Simrishamn då Sverker blev ”utlånad”.

Det var ingen slump att Emma bussades på mig…

Annonser

Uppföljande kontroll

16 Feb

Veterinär Per Michanek har under många år stridit mot ett som han kallar ”gammalmodigt, repressivt, icke fungerande regelverk” när det gäller djurskyddsbestämmelserna och dessas tillämpning i praktiken: ”Regelverket borde fokusera på resultatet, det vill säga djurens välbefinnande. I stället koncentrerar man sig på detaljutformning av byggnader, hagar, liggplatser och dylikt. God djurhållning har den vars djur är välmående, men inte nödvändigtvis den som har fina stallar. Detaljföreskrifterna är dessutom dåligt underbyggda.”

En som kan skriva under på ovanstående är Hans Röös som under många år utsatts för myndigheternas godtycke och maktgalenskap. Härom veckan var det dags igen:

För någon vecka sedan ringde ett 010-nummer, vilket ju betyder antingen en försäljare eller en myndighet och för mig borde det inte vara svårt att gissa vilken myndighet det i så fall skulle kunna vara – länsstyrelsen i VäRsta Götaland. Det låg givetvis närmast till hands att tänka sig! Jag kollade numret på Hitta och Eniro, men det gav inget besked.

I går ringde samma nummer förutom slutsiffran, vilket, tycke jag, tydde på försäljare – call center?  Jag svarade inte då heller. I morse ringde samma nummer, med två olika slutsiffror två gånger, jag svarade inte då heller. Envetna försäljare?

Vid elvatiden höll jag på att köra ut balar till korna och in på gården körde en grå Citroën. När jag återkom med traktorn från gärdet stod där två handläggare från länsstyrelsen, som presenterade sig som Linda och Fredrik.

De skulle göra en ”uppföljande kontroll” av djurskyddshandläggare Carin Dahléns kontroller, som hon gjorde i april förra året, sa de. De hade inte den vanligaste orsaken – ”anonym anmälan” – som motiv för sitt besök. Det första de ville se var korna, för att titta på hullet, vilket, med den individuella variation som råder i en koflock, nog kan sägas vara exakt detsamma som vid Carin Dahléns kontroll för snart ett år sedan. Precis som med folk och fä i största allmänhet så kan hullet variera en del – s.k. ”mångfald”! Trots det fann de inte de ”magra djur”, som Carin D tyckte sig se när hon var här. Då som nu var de överfeta, helt galet egentligen, med tanke på vad fetma ställer till med hos både folk och fä, men så ser ”bedömningarna” ut numera. Och inget djur har sålts, det är exakt samma djur, samma antal som för ett år sedan. Med undantag för en kvigkalv (SE 20007-104 – 6) från januari i år.

PICT0300

Hundarna Annie o Kitty har jag alltid med när jag är ute bland korna så av dem fick besökarna, inledningsvis, med all rätt (!), en utskällning. Trots det hade de ingenting att anmärka på de trevliga hundarna. Jag badade dem för någon vecka sedan (vilket egentligen inte var nödvändigt), efter första 010-påringningen, för det kunde ju handla om länsstyrelsens påringning? Men just i dag efter att ha varit med mig ute på åkern och gottat sig där det var som mest upptrampat så var de förstås litet smutsiga, åtminstone om tassarna. Men det tror jag att t.o.m. handläggarna förstår att – ”fem smutsiga små fingrar kan det bli när man grävt med dem i sand”.

DSC03325

De tittade på hästarna (två islänningar) och synade hästpassen, utan anmärkning på någon(t)dera. Jag verkade hovarna för en månad sedan.

Lilla Frida och Trausti

Sedan var det ligghallens, för korna, tur (tur o tur!). Naturligtvis hade de synpunkter på ladugårdens (där ligghallen är inrymd och kollad femtioelva gånger, sedan 2009) utseende (byggd 1895 14 m x 80 m) och undrade hur mycket underhåll jag lägger ned på den? Jag förklarade för dem att hållandet av 28 fjällkor inte ger mycket ekonomiskt utrymme för att underhålla en ladugård av den dimensionen och med den åldern. Den får tids nog ”lägga ned” sig själv, om jag får råda, vilket jag förstås inte får! Vilken bonde råder i dag över sin egendom?

Precis som anonyma angivaren/stalkaren Rottan och den kommunala djurskyddshandläggaren Asp menade 2003, så trodde de att det fanns risk för att ladugården skulle kunna rasa ”vid nästa vindpust”, som Asp sa. Sedan dess har den stått pall för både stormarna Gudrun och Per och kommer att stå där om ytterligare tio år utan att man behöver göra någonting åt den (”underlåter att underhålla den” – jag är ju inte i underhållningsbranschen!).

För den djurhållning jag har behövs inga hus alls, men det förstår inte svenskt djurskydd. Här har inte varit ”minus 35 grader” (som ett tillkallat vittne – forskare – från SLU, den gången bedömde att mina nötkreatur skulle ha klarat och ändå känt sig ”komfortabla”) sedan 1940-talet. Och det sägs ju att det bara ska bli varmare och varmare, vilket denna vinter ger syn för sägen. Men vetenskap har förmodligen ingen plats i djurskyddstillämpningen, där verkar tyckande vara kung/drottning?

Detta med den omålade och sneda ladugården var deras största bekymmer om jag får tro vad de sade, vilket väl ger sig i rapporten. Plus att det stod en behandlingsbox inne i hästarnas separata mycket väl tilltagna ligghall, kanske bortåt hundra kvm stor – femtio kvm var! Det finns ingen skaderisk på något sätt med den boxen stående regnskyddad där. Men den fick jag order om att ställa utanför ligghallen. Funderar på om jag ska ställa ut den vid infarten till gården, så det syns att jag ”lyder order” nästa gång de kommer på återbesök, för det finns naturligtvis inte annat att vänta.

Linda, som verkade föra kommandot, sa sig inte vara byggnadssakkunnig och tyckte att hon borde ta kontakt med någon sådan på kontoret i Skara för att bedöma rasrisken. Varför gå över ån efter vatten, sa jag. Jag jobbade en gång i tiden, som byggnadskonstruktör, på Werklunds ingenjörsbyrå inrymd i samma fastighet (”Framtidens hus” ett dåtida försäkringsbolag, som byggt huset) där ni i dag har ert lokalkontor. I det marmorpalatset betalade Lennart Werklund stans dyraste hyra för sina kontorslokaler. Jag hade dock ett noblare läge på mitt kontorsrum, med utsikt över Stora torget.

Då inväntar jag rapporten då. Och fakturan på den ”avgiftsfria kontrollen”, som ”Eskil” i ett anfall av skämtlynne påstått skulle gälla för obefogade kontroller.

Internrevisorn kritisk mot anonyma anmälningar

6 Feb

2011-05-10 Rapport2 - På väg mot en bättre djurskyddskontroll-1

Publicerat fredag 27 maj 2011 17:23

Djurskyddsresurserna räcker inte till för kontrollen av både produktionsdjuren och sällskapsdjuren, tycker Håkan Malmer, internrevisor på länsstyrelsen i Skåne.

Han anser att det är viktigare att kontrollera kommersiella verksamheter där djur har ett ekonomiskt värde, än att granska privatpersoner som har djur av sociala skäl. Många anmälningar om djur som far illa är en anledning till att sällskapsdjuren får en oproportionerligt stor del av djurskyddsresurserna, enligt Håkan Malmer. Att inspektörerna måste agera på alla anmälningar gör att de dominerar kontrollarbetet.

Internrevisorn jämför med sitt tidigare jobb på Skatteverket.

– Hade vi farit ut på varenda anonym anmälan hade vi inte haft någon tid att granska storföretagen, eller internationella transaktioner eller internethandel, till exempel.

Att den uppfattningen inte stämmer med vad diverse inspektörer och chefer tycker är väl känt. Här i Skåne lägger man hur stora resurser som helst på att förfölja och nedgöra sällskapsdjursägare. Sedan säger man att det inte finns resurser till att exempelvis granska att korna får lagstadgat sommarbete.

En gång anmäld, alltid anmäld och då släpper vi det inte förrän djurägaren tagit sig av daga eller ruinerats, det tycks vara Emma Hanssons med fleras devis. Finns det inte något att anmärka på på djuren så går vi på omgivningarna, även sådana där det inte finns djur och finns inga brister där så går vi på väder, klimat och jordmån.

Ola Svensson tyckte att de skulle lägga ner mitt ärende men även om det var han som kallades chef var det inte han som styrde, det gjorde Emma Hansson. Och hon lägger inte ner utan trappar upp. Däremot negligerar hon totalt brister hos djurhållare i omgivningen som hon kör förbi på väg till mig för att fota katter i baken. Så inte gäller det djur inte…

Konsult omhändertar barn

6 Feb

bo Edvardsson

Publicerat torsdag 26 maj 2011 14:31

Knappt har förra skandalen med de två syskonen, som fördes bort från det fosterhem där de vuxit upp, i Marks kommun lagt sig, förrän nästa kom i samma kommun. Tre små syskon hämtades  från skola och förskola och fördes till okänd ort efter ett beslut om akut omhändertagande enligt LVU. Ett agerande som bara ska ske om barn är i omedelbar fara.
Barnen omhändertogs i skolan mitt bland sina chockade kamrater och fick inte säga adjö till dem. Lärarna anser att omhändertagandet var mycket oprofessionellt. Enda skälet till det akuta omhändertagandet lärarna fick var att det annars ”kan försvåra processen”.
En av lärarna filmade hela händelsen och P4 Sjuhärad har tagit del av filmen. Man ser hur två personer hjälper barnen att ta på sig ytterkläder medan förvånade lärare och skolkamrater står och tittar på. Ett av barnen är synbarligen ledsen och påverkad av situationen. Sedan tar de två socialarbetarna barnen, går ut ur skolan och sätter sig i en bil och kör i väg mot hemligt mål.
-Socialutskottets ordförande Mia Magné (C) försökte stoppa bortförandet.
– Det är fullständigt häpnadsväckande, säger hon.
Socialförvaltningens inhyrda konsulter genomförde nämligen omhändertagandet med stöd av vice ordförandes Tommy Karlsryd namnteckning i stället. Socialtjänsten ville att skolan skulle föra bort de tre syskonen utanför skolan till en lägenhet, något som skolan vägrade. Vice ordföranden i sociala utskottet försvarar dock både beslutet och genomförandet.
Fallet ingår i den granskning som socialstyrelsen gjort. En granskning som resulterade i svidande kritik mot socialtjänstens sätt att arbeta.
Efter en anmälan julen 2009 om att mamman slog barnen placerades hela familjen i ett behandlingshem i Småland.
– Min dotter lurades säga saker om mig av en nära anhörig under förespegling att vi skulle bli sams, har mamman berättat för GT.
Dottern erkände att hon hittat på alltihop och polisutredningen lades ner. Då hade familjen, först tillsammans och sedan endast barnen, vistats på olika institutioner i flera månader för att utreda sanningshalten i de påstådda missförhållandena.
Socialutredningen lades ner och GT har tagit del av den. Där påstås, utan grund, mamman vara både psykiskt sjuk och missbrukare.
I mars tog en inhyrd konsult på förvaltningen upp den på nytt trots att det inte kommit in någon ny anmälan.

Bo Edvardsson, docent i psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet menar att utredningen är osaklig, ensidig och har bristande källredovisning. Lyssna här! Ändå fastställde förvaltningsrätten det omedelbara omhändertagandet.

Djurskyddsinspektörerna, djurens bästa vän, oklippt version

5 Feb

Så här kan det gå till när djurens bästa vänner kommer förbi på oväntat besök. Om man inte är försiktig så kan djurens bästa vänner komma och ta de små valparna och kanske avliva dem…för de för ju valparnas talan och valparna kan ju inte själva berätta hur gärna de vill bli avlivade!!!

Goth Bertils ödesdag

1 Feb

goth

Publicerat tisdag 24 maj 2011 10:53

Hans Röös igen:

Ang fäbodbrukaren Goth Bertils kamp för sin överlevnad som djurhållare i Dalarna.

Goth-Bertils fall har jag följt på avstånd sedan det sattes igång av myndigheterna i Dalarna för ett antal år sedan, främst genom mejlad information från Åke Skogevall. Fredagen den 20 maj (i år) träffade jag för första gången Åke Skogevall i verkligheten på en heldagskurs om hur att bevara utrotningshotade lantrasdjur, som hölls av Länsstyrelsen i Västmanland, med självaste lantbruksdirektören som kursledare. Hon har själv (som månskensbonde) lantrasdjur på sin gård (får och hedemorahöns)

Jag fick då veta att Åke S (som inte är jurist, men en medborgare, som engagerat sig i Goth Bertils försök att rädda sin fäboddrift) arbetade med ett överklagande gällande den senaste turen (oturen?) i Goth-Bertils fall (för nu gäller det nog hans definitiva fall. Länsstyrelsen i Dalarna har nämligen aviserat att de ska under fredagen den 27 maj överlämna ett beslut till Goth-Bertil hos honom på gården.

Som vanligt är det, vad jag kunnat se av handlingarna, inte frågan om något ”lidande” för några djur utan, som vanligt handlar det mest om byggnader, ströbäddar och liknande döda ting. Men av vad jag har sett av tidigare fall, där listan över anmärkningar varit betydligt kortare, så finns här stora möjligheter (för myndigheterna!!) att göra ett omhändertagande av hans djur på fredag. Risken (för Goth-Bertils del) är uppenbar att det är vad beslutet handlar om trots att överklagandetiden inte gått ut och det överklagande Åke Skogevall arbetar med ännu inte lämnats in.

Men som vanligt missbrukar man § 74 i djurskyddslagen, som säger att beslutet gäller även om det överklagas. ”Missbruk” av § 74, enligt min mening, därför att denna § måste ha varit tänkt att tillämpas endast i akutfall, vilket det sannerligen inte handlar om i det här fallet. Men den dyker numera upp i tid och otid i  djurskyddsärenden.

Media i Dalarna verkar från början ha målat in sig i en negativ attityd till Goth Bertil och media på nationell nivå verkar ointresserade av fallet. Och från rättsväsendets sida tycks ingen förståelse stå att finna?

Goth Bertil är ingen dussinmänniska, således en person som inte passar in i formatet Standard 1 A, vilket många, inte minst myndigheter (tycks det?), har svårt för att acceptera sådan mångfald i den mänskliga rabatten. Jag har träffat Goth Bertil på några möten hos Fjällkoföreningen och såg premiärvisningen på filmfestivalen i Göteborg av dokumentärfilmen om Goth Bertil (Mannen som vandrade i september) tillsammans med iraniern ”Adde” (jobbat som assistent hos Roy Andersson – Sånger från andra våningen), som gjorde filmen. Han var fascinerad av det exotiska i detta med fäboddrift och människor som väljer så udda livsstilar. Han har senare gjort en dokumentär om mentalvården (det är väl där man åter vill samla upp sådana som inte till hundra procent uppfyller normen Standard 1 A? – för att ”skapa fler arbetstillfällen inom den offentliga sektorn”?) , som fått viss uppmärksamhet. Adde försörjer sig själv genom arbete just inom ”vården”.

Vad gör man för att få uppmärksamhet kring fredagen den 27 maj för att eliminera risken för att det där begås ett övergrepp i lönndom?

Jag bara undrar vad som händer med en människa som Goth Bertil om han blir av med sina djur, en människa som byggt hela sitt liv kring sina djur.

Human Rights efterlyses!

Hans Röös – HR – Human Rights!

Uppdatering: Beslutet var ett djurförbud.

Galna kor eller galna lagar?

1 Feb

PICT0216

Publicerat tisdag 24 maj 2011 09:50

Hans Röös får åter ordet:

Det senaste decenniet har jag p.g.a. ett oändligt antal anmälningar från en viss privatperson (efter en anmälan till miljökontoret den 18 december 2003 blev hon den 23 december 2003 ”anställd” av miljöskyddsnämnden i ”delegation”, som extraspanare) blivit utsatt för ej i förväg annonserade inspektioner (kommunen) och kontroller (länsstyrelsen). Den första rundan (efter kanske ett 20-tal inspektioner både natt och dag = fakturerad kostnad ca 15 000 kronor) slutade med ett omhändertagande den 22 januari 2004. Ett omhändertagande (av miljöskyddsnämnden i ”delegation”) av ett 20-tal fjällkor, vilka, enligt en agronom från länsstyrelsen (med minst 30 års erfarenhet av djurhållningen i länet), som inspekterade djuren den 15 januari, … vilka alltså enligt denne länsstyrelsens kontrollant: Levde i en drömtillvaro och han önskade att alla djur finge ha det lika bra som mina fjällkor hade det.

PICT0170

Trots detta blev de 20 fjällkorna alltså omhändertagna på miljöskyddsnämndens, i ”delegation”, initiativ. Allt nog och emedan så fick ”delegaten” (= djurskyddsinspektören) så småningom sparken och miljöskyddschefen sa upp sig och jag fick tillbaka mina djur till priset av att betala kostnaden (ca 70 000 kronor) för det obefogade (”drömtillvaro”) omhändertagandet. Överklaganden till länsrätt, kammarrätt, regeringsrätt blev ”ingenrätt” för mig.

PICT0158

En sak som det anmärktes på vid den första inspektionen den 18 december 2003 var att några av mina senast födda kalvar saknade öronmärken. Att öronmärka mina nyfödda fjällkalvar var (är) något som jag medvetet avstått ifrån – av djurskyddsskäl. Om jag inte är felunderrättad så är det t.o.m. förbjudet enligt 1988:534 att kupera både svansar och öron på djur, men möjligen gäller det förbudet ”bara” hundar? Fjällkalvar är hur som helst så små när de föds att deras små öron inte förmår att bära upp EU:s tunga öronmärken, avsedda för den politiskt beslutade förebilden för aveln inom EU, nämligen Belgisk blå. Öronen på de små fjällkalvarna blir därför demolerade om märken klipps i på nyfödda kalvar. Och om inte annat (annat än djurskyddsskäl – om det nu inte är skäl nog?) så är det mindre estetiskt tilltalande att ha vuxna fjällkor som fått sina öron demolerade redan vid födseln.

Emellertid anses detta, med att låta kalvar vara omärkta en tid efter födseln, till dess att de vuxit till sig så pass att de förmår bära upp sina påtvingade öronmärken, … detta med märkeslösa kalvar anses alltså utgöra en fara för ”folkhälsan”!!!!

Om jag har svårt för att fatta eller om det bara råkar vara så att det ligger en viss sanning i att jag är den ”besvärliga person”, som jag anklagats av djurskyddet att vara, … om svårt för att fatta så har ännu ingen kunnat förklara för mig på vad sätt kalvar utan EU:s öronmärken skulle kunna utgöra en fara för folkhälsan. Men så säger lagen, påstås det.

Jag har fortsatt med min ”praxis” att inte öronmärka nyfödda fjällkalvar och vid min näst senaste kontroll hade jag två av de yngsta omärkta, vilket nu lett till ett ”resultat” i form av ett beslut om avdrag på gårdsstödet med tre procent p.g.a. brott mot ”tvärvillkoren”. Om det upprepas kan det bestraffas med ett förhöjt avdrag på fem procent och ytterligare upprepningar kan leda till att hela EU:stödet dras in. Och än värre djuren kan bli omhändertagna, avlivade och skickade till destruktion på bondens bekostnad. Och i det läget omhändertas hela besättningen och bonden får djurförbud utan att djuren varit på minsta sätt misskötta, men han har förstås äventyrat folkhälsan (påstås det alltså!). Sådant har skett i ett icke ringa antal fall i Sverige, där man förmodligen är bäst i klassen när det gäller att följa EU:s bestämmelser.

Beslutet om avdrag på gårdsstödet fick jag den 6 maj och ett överklagande måste vara inne senast den 27 maj. Och överklaga måste jag naturligtvis? göra trots att utgången självklart är given på förhand.

Folkhälsan handlar här om BSE (Bovine Spongiform Ecephalopathy = galna-ko-sjukan), men hur den sjukan skulle kunna överföras på människa bara för att några kalvar i Sverige (där för övrigt sjukan aldrig uppträtt – bara ett fall av en spontan form av typen Creuztfeldt-Jakobs syndrom) inte är öronmärkta?

Det jag alltså saknar tillräckliga utförsgåvor för att förstå är hur jag vaccinerar svenska folket mot BSE? Creuztfeldt-Jakob? genom att redan vid fjällkalvarnas födsel öronmärka dem. Detta kan väl ändå knappast handla om att rädda svenska folkets fysiska hälsa och den mentala verkar väl redan vara räddningslöst förlorad. Eller är det jag som är galen – kanske har jag smittats p.g.a. min underlåtenhet att märka kalvarna omedelbart vid deras födsel?

Jag kan naturligtvis inte låta bli att överklaga denna ”galenskap”, men vad ska man säga. Hotet mot folkhälsan är förmodligen obestridlig, vilket domstolen kommer att finna vara ställt utom allt tvivel.

Min första fråga är dock om det beslut jag fått från länsstyrelsen verkligen är ett beslut? Det är nämligen inte undertecknat av någon! Kan undra hur det ställer sig rent juridiskt – ett ”beslut” som ingen står bakom annat än länsstyrelsens brevpapper?

Kanske kunde man söka EU:stöd till en studiecirkel som handlar om hur man försvarar sig mot den svenska galnamänniskosjukan? Bara för att provocera?

%d bloggare gillar detta: