Arkiv | augusti, 2014

August, katten och lagen

26 Aug

August och kattenI november 2011 kom länsstyrelsens djurskyddshandläggare Maya Solvik hem till August Byman, finlandssvensk före detta arméofficer och krigsskadad i Algeriet när han var med i Franska främlingslegionen. Anledningen var en anmälan att Augusts hund inte rastades.

Om hunden Donna skrev handläggaren att hon var ”mycket aktiv och alert samt skällde en hel del när hon var inomhus. Hon var fin i hullet.” ”Djurhållaren uppgav att hunden rastades varje dag och vid kontrollen uppvisades att hunden kunde vara ute lös utan att springa bort.”

Vidare fanns fem katter (plus fyra kattungar) som August inte orkade städa efter. Man kom överens om att de flesta katterna skulle omplaceras via Ronneby hittekatter. ”Det fanns inget att anmärka på gällande de katter som sågs.” ”Mat och vatten till katterna fanns tillgängligt i huset och likaså vatten till hunden.” ”Fysiskt fanns inget att anmärka på gällande hunden eller katterna vid kontrolltillfället.”

Inga större fel på djuren alltså.

Men det var ostädat och ingen bra miljö framför allt för August själv. ”Vid länsstyrelsen kontakt med äldreförvaltningen i Ronneby kommun framkom att de har möjlighet att hjälpa djurhållaren med sanering av hans bostad.”

Så långt skötte alltså handläggaren det exemplariskt.

Sen slår byråkratin till. Vid en ny kontroll den 14 februari 2012  ser man den 7-åriga blandrastiken samt tre katter. Ytterligare två katter skulle finnas men sågs inte till. Hunden hade gjort det till vana att gå upp på övervåningen för att uträtta sina behov dit husse inte kunde ta sig. Miljön ansågs vara oacceptabel för djuren (!) som omhändertogs samma dag utom tre katter som inte hittades.

Redan då reagerade allmänheten på beslutet och vädjade för både hundens skull och för husses.

.August och hunden

”I BLT, den 22 mars, säger djurskyddshandläggare Maya Solvik att Donna ska omplaceras.
Fram tills det att alla eventuella överklaganden är klara, ska hon vara på hundpensionat.
Men att omplacera en sju år gammal hund är inte helt lätt.
Donna kommer alltid att leta efter sin husse. Hur ska hon finna sig till rätta och hur kommer August Bylund att må? ”

”Det är stor sorg att mista en sjuårig hund, större än gemene man kanske förstår. Ge August Bylund åtminstone en ny chans och följ upp om det fungerar. Det hade varit humant mot både hund och ägare.”

Trots vädjanden om humanitet malde byråkratins kvarnar obevekligen på.

Den 21 mars fattades beslut om djurförbud för August gällande hund och katt.

Mina läsare kanske vet hur det gick för stackars Donna som straffades så hårt för sin ovana?

Enligt August blev en av de kvarvarande katterna överkörd och en försvann. Den tredje, Sotis kom tillbaka. August och Sotis har sedan levt i godan ro till nästa kontroll.

Efter två år gjordes en ny kontroll och då upptäcktes Sotis. Enligt handläggaren har något beslut gällande omhändertagande av August Bymans nuvarande katt är inte fattats och August har rätt att yttra sig över kontrollrapport och länsstyrelsens överväganden innan. Så än finns det hopp.

Grunderna till djurförbudet finns inte kvar. Hunden är borta och hemtjänsten städar.

–  Jag har ordnat med kattluckor så Sotis kan gå in och ut som han vill. Han sover bredvid mig i sängen på natten och han får sin mat i köket. Katten är både försäkrad och vaccinerad, säger August Byman som vill ha kvar sitt enda sällskap.

Juridiskt sett har August brutit mot djurförbudet och skall straffas för det. Djurförbudet har dock inte tillkommit genom dom utan ett tjänstemannabeslut. Så fungerar inte övriga världen men så fungerar det i Sverige. Ett samhälle som skapar lagar som skadar människor befinner sig moraliskt på ett sluttande plan.

1933 års lag om skydd av det tyska blodet och den tyska äran gällde judar, romer och svarta, mulatter som härstammade från amerikanska och franska soldater under ockupationen av Rhenlandet (1919-29). För rasisterna var detta folk av ”främmande blod” och därmed genetiskt kriminella. 1935 års Nürnberglagar uteslöt äktenskap mellan arier och icke-arier, däribland romer. Precis som judiska barn var deras barn utestängda från allmänna skolor och platser. 1938 beordrade Himmler sterilisering av romska barn.

Vad som hände sen vet vi alltför väl. Allt är inte bra bara för att det är lag på det.

Namninsamling till förmån för August och hans katt finns här! Den kommer att skickas till Göran Hägglund som insåg att dåvarande Djuskyddsmyndigheten var ”en lekstuga för djurrättsaktivister, inte något som ligger i de djurägandes intresse” och såg till att den lades ner. Bristen på sunt förnuft var en del av kritiken.

Half dog, half frog

20 Aug

Uppdaterad från den 16 augusti 2011.

Efter det att BBCs uppmärksammade dokumentär Pedigree Dogs Exposed, sändes 2008 om hur rashundar avlas sönder för att motsvara en konstruerad rasstandard har engelska kennelklubben tvingats backa i sina rekommendationer till uppfödarna. BBC satte saken på dess spets när de ställde ultimatum till Crufts, Englands största hundutställning. Utställningen skulle inte sändas i TV om inte 14 olika raser, som man ansåg genetiskt osunda uteslöts. Kennelklubben gick i taket, Crufts körde på och för första gången på 40 år sändes inte utställningen 2009.

cavalier

Bland de genetiska defekter som dokumentären uppmärksammade var hjärtproblem och för liten skalle som gör att hjärnan inte får plats hos cavalierer,

schäfer

felbyggda schäfrar och sned ryggrad och andningsproblem hos mopsar. Problem som orsakar stort lidande för hundarna och även för ägarna.

Utställningarna uppmuntrar avel på de sjuka hundarna genom att premiera dem och uppfödarna bagatelliserar problemen. Kennelklubben ville inte ta sitt ansvar, men efter BBCs bojkott tvingades man ändra reglerna. Nu har man ändrat standarden för 78 raser men förnekar fortfarande att det beror på kontroversen med BBC.

Å andra sidan har kennelklubben haft ”etiska regler” för vissa raser där uppfödarna uppmanats att avliva friska valpar på kosmetiska grunder. Det gäller exempelvis rodesian ridgeback som föds utan ridge dvs randen av bakvända hår på ryggen. Denna ridge är i själva verket en genetisk defekt av ryggraden och man avlivar alltså de sunda valparna. ”Feltecknade” dalmatiner och grand danois och vita schäfrar är andra exempel på oönskade varianter som inte får leva hos ”seriösa” uppfödare. Efter att kennelklubben konfronterats har man tvingat ändra även detta.

Standarden har nu reviderats så att de inte kommer att innehålla något som kan tolkas som en uppmaning till utseende som kan hindra en hund från att andas, gå och se fritt.

Under ”de nya strikta nya reglerna”, kommer exempelvis standarden för Shar Pei inte längre omfatta överdrivna veck av lös hud över nacken, skalle och ben och uppfödare måste sluta uppmuntra ”övervikt” på labradorer och  har förbjudits från överdriva ”substansen” dvs storleken på kropp och muskler hos clumber spaniel, så att de skall lämpa sig för det ursprungliga syftet att arbeta i fält osv.

I Sverige säger jordbruksverket klart ifrån att genetiska defekter hos hundar som exempelvis ärftligt tandbortfall strider mot djurskyddslagen och utgör ett funktionshinder.

Dokumentärfilmare i världsklass

20 Aug

Peter1

Uppdaterad från den 14 augusti 2011.

Dokumentärfilmaren Peter Gerdehag hade kommit hem från en filmfestival i Karlsbad i Tjeckien. Festivalen är den tredje största i Europa och arrangerades för 46:e gången. Av 1000 inskickade bidrag var hans film Kokvinnorna en av 24 filmer som medverkade och en av de 16 som tagits ut för själva tävlingen. Vann gjorde en dansk film Det gode liv av Eva Mulvad.

peter4

Kokvinnorna har redan slagit besöksrekord i Sverige med 38 000 besökare. Filmen var också nominerad till den skandinaviska vandringsfestivalen Nordic Panorama Filmfestival, som 2011 hölls i Århus. I slutet av september 2011 visades Kokvinnorna på Hamburg filmfest, och i oktober på London Filmfestival.

peter2

Peter Gerdehags och Tell Aulins film Landet som inte längre är, en film som Peter arbetat med under 31 år,  färdigställdes under hösten 2011 och visades i SVT i mellandagarna. Han har dokumenterat bröderna Karl Uno och Sture och hans fru Brittas liv på gården i Krokshult i södra Småland med stillbildskamera och de senaste elva åren på film.

– Det är fantastiskt att få följa med de sista människorna av sitt slag som brukar sin jord. Om några år vet man att den här typen av livsstil är borta. Här har tiden stått stilla. Det gamla landskapet är så oföränderligt. Och på gården är det mjölkkornas klocka som bestämmer takten i livet, säger Peter Gerdehag.

2012 belönades fotot i Kokvinnorna med ”best cinematography”, som är något av det finaste en dokumentärfilmare kan få. Priset delades ut i Los Angeles.

peter3

I september 2014 kommer Hästmannen sista striden att sändas i SVT2.

Höns i vård och utbildning

20 Aug

klickerträning

Djurs positiva effekt på människors hälsa och välbefinnande är väl dokumenterat. På demensboendet Bokhöjden i skånska Hjärnarp har man tagit fasta på detta till stor glädje för de boende som levt upp sedan man införskaffat ett gäng höns och tuppar.

– Vi märker stor skillnad på de boende. Deras förhållande till djuren är ömt, mjukt, glatt. Djuren skapar ett lugn hos dem som inte liknar någonting annat, säger undersköterskan Anette Neumayer på Bokhöjden till DN.

Jag förstår det för jag har själv haft höns i många år och vet vilka personligheter de är bara de får chansen att visa det.

Vissa kommentarer till projektet är lätt pessimistiska, vilket skall ses med bakgrund av nuvarande djurskyddshysteri. Gittan skriver: ”Hoppas ansvariga på äldreboendet läst och förstått Jordbruksverkets regler för djurhållning.” Ja, stämmer inte centimetrarna på pricken så kan snart Agda hamna i stupstocken.

Natasja Ravenklint, Hundens Utbildningsakademi, har hållit i en uppmärksammad utbildning i klickerträning i Åhus. Hon använder hönor för att lära deltagarna tekniken där som går ut på att förstärka en hunds positiva beteende genom att använda ett litet klickande föremål.

Går man sedan vidare kan man till sist köra agility med en höna, säger Natasja Ravenklint. Tekniken fungerar i stort sett på alla djur.

Det är så underbart befriande att läsa om människor som fortfarande har en positiv syn på djur och människors relation till dem.

Kanske fungerar klickerträning på djurinspektörer också? Jag skall testa nästa gång Emma Hansson kommer hit. Så fort hon säger något positivt så ska jag klicka …

Ponny räddades ur myr

20 Aug

ponny i myr

Första gången publicerad den 11 augusti 2011.

Lilla Minty, 30 år, rymde och gick ner sig på en myr. När nästan bara nosen stack upp råkade Kristina Hagström, som var ute och plockade hjortron på Särvfjället, få syn på henne. Eftersom man sällan ser hästar på fjället kopplade inte Kristina genast vad det var men när shetlandsponnyn rörde på öronen gick hon närmare. Minty började bli utmattad men kunde med tillkallad hjälp dras upp och återbördas. Hon tycks inte ha tagit skada av äventyret och slickade sin räddares hand.

Elak som jag blivit med åren konstaterar jag att det också var tur att det var en normalt kännande människa med respekt för allt liv som kom förbi och inte någon av länsstyrelsens djurinspektörer.

Djurägare skall inte ha rätt till rättslig prövning

20 Aug

lena b

Först publicerad fredag 5 augusti 2011 16:43

I pappersupplagan av Ridsport (nr 15 2011) kan man läsa att Lena Börjesson i Halland vunnit sin tvist om stallets takhöjd och ventilation mot länsstyrelsen i och med att Kammarättens dom vunnit laga kraft och inte är överklagad.

Redan 2005 sökte hon §16-tillstånd på kommunen som gjorde en offentlig godkänd kontroll men tillståndet utfärdades aldrig trots att hon frågade efter det ett antal gånger och att de lovade att skicka det. Hon blev tvungen att söka om det 2009 för att Länsstyrelsen inte kunde hitta alla handlingar i ärendet, men det syntes att hon sökt. Detta var orsaken till det besök som gjordes 2009. Sedan var karusellen igång.

Stallet blev inte godkänt och Länsrätten gick på Länsstyrelsens linje. Lena överklagade och fick faktiskt ovanligt nog prövningstillstånd i Kammarrätten som nu alltså har gett Lena rätt och ger henne §16-tillstånd för hästverksamheten.

Kammarratten anser att Lena Börjesson ”på ert nöjaktigt sätt har visat hur hennes hästar tillförsäkras frisk luft”. Måttavvikelsen i takhöjd till den aktuella bärlinan anses enligt kammarrättens mening ”som en mindre avvikelse”.

Ridsport frågar Madeleine Beckman, länsveterinär och chef för veterinärenheten på länsstyrelsen i Halland om man kommer att se annorlunda på liknande ärenden i framtiden.
-Vi har följt lagen så det här förändrar ingenting, säger hon. Med andra ord bryr hon sig inte ett dyft om vad en domstol har beslutat.
-Vi har bollat ärendet med Jordbruksverket som är central myndighet. Vi vill ha tydligare direktiv. Sådana här frågor som rör djurskydd ska inte avgöras i rätten. Vi har följt lagen och hamnat i gränslandet. Det ska vara lika i alla län och därför behövs det tydligare regler. Så vi avvaktar med spänd förväntan stöd från de centrala myndigheterna som ska ta tag i frågan.

Alltså när domstolen går på djurägarens linje är det inte bra och då ska det inte avgöras i domstol.

Jordbruksverket har redan svarat på vad som är skillnaden mellan ”bör” och ”skall”. När det gäller bredd på ex stallgångar står det ”bör” ha en minsta bredd. Stallgångarnas bredd ar alltså inte reglerade i föreskrifterna. Det finns en rekommendation i de allmänna råden, som kan användas som vägledning t.ex. vid nybyggnation. Även andra lösningar kan vara acceptabla.

Historien slutar emellertid inte här. Byggnadskonsulent Britt Larsson på länsstyrelsen (som var den som tillsammans med djurskyddsinspektör Linda Rick gjorde inspektionen i november 2009) vill lägga upp strategin. Hon skickar den 4e juli ut ett mail med domen och förtalar Lena som ”okunnig djurägare”. Det är skickat från länsstyrelsen men underskrivet som privatperson:

”Hej på er alla som jobbar i sommarvärmen!

Med anledning av den dom som kommit från kammarrätten undrar jag nu hur vi skall ställa oss vad det gäller ventilation och takhöjd. En stalldel blev förprövad 2000 och jag var i kontakt med Lena B hösten 2004 angående att besiktiga stallet. Jag fick svaret att det inte var färdigbyggt utan hon skulle återkomma när stallet var klart för besiktning. Hon återkom inte men däremot kom hon in med en ansökan om § 16 – häst, 2009. Med anledning av den ansökan åkte jag och en djurskyddshandläggare ut och gjorde kontroll och besiktning. Vi skrev föreläggande på att ventilationsanläggningen skulle iordningställas enligt förprövningsansökan.

I den andra stalldelen, som inte var fp, fanns heller ingen ventilationsanläggning och för låg takhöjd på grund av en bärlina mitt i boxarna. Även här skrev vi föreläggande och vi avslog hennes § 16-ansökan.

Eftersom hästarna inte varit sjuka eller skadat så behövs ingen ventilationsanläggning inte heller behöver kravet på 1,5 ggr mankhöjden uppfyllas säger kammarrätten.

Det känns lite hopplöst – det gäller nu oseriösa eller snarare okunniga djurägare – som inte anmäler klart för besiktning har djuren inte blivit sjuka eller skadat sig behöver de inte uppfylla föreskrifterna.

Läs och kom gärna med synpunkter i fall jag missat något.

Gunnar vad säger ni på SJV?

Från ett varmt men inte soligt Halland.

Britt”

Länsstyrelsen gav dispens till direktörer

20 Aug

ripjaktFörst publicerad den 5 augusti 2011 inträffade 2008 men värd att kommas ihåg.

Ett antal högt uppsatta direktörer och styrelsemedlemmar i det statlige gruvbolaget LKAB har fick dispens från länsstyrelsen att jaga småvilt i fjällen mot gällande jaktregler. Landshövdingen var styrelseledamot i LKAB.

En jaktkortsåterförsäljare hade vid ett par tillfällen fått påstötningar från direktörerna att köpa jaktkort mot gällande regler, men nekat till detta med hänvisning till länsstyrelsens regelverk.
Återförsäljaren hade också fått stöd av en tjänsteman på länsstyrelsen i sitt nekande.

gräddfil till direktörer

Sveriges Radios källa berättade exakt hur det gick till när den jaktansvarige på länsstyrelsen beordrade återförsäljaren att just LKAB-direktörerna skulle få speciella jakttillstånd.

De fick sedan veta från anonyma källor att återförsäljaren beskrivit hela händelsen i ett mail till ett antal chefer på länsstyrelsen.
Återförsäljarna som är beroende av länsstyrelsen för att få olika tillstånd var inte villiga att låta sig bli intervjuad om händelsen än mindre lämna ut några mail.

Mailet hos länsstyrelsen visade det sig inte vara diariefört och det gick inte att finna i chefernas inkorgar. Man fick sedan information från länsstyrelsen att mailet där händelsen fanns beskriven var raderad.
Efter ännu ett par dagar återfanns mailet i landshövdingens mailkorg.

Länsstyrelsens namnlistor på dem som löst jaktkort de aktuella datumen begärdes ut som offentlig handling. När länsstyrelsen efter många om och men levererade dokumenten visade det sig att i princip alla LKABs direktörer, ett antal styrelsemedlemmar och gäster till bolaget fått dispens att köpa jaktkort mot gällande regelverk. Ett regelverk som efter avslöjandet ändrades.

Kartläggningen med länsstyrelsens dispens till LKAB-direktörerna ledde fram till nästa märkliga förmån som toppskiktet på Jägarförbundet fått från länsstyrelsen. Landshövdingen och Jägareförbundets ordförande som också är direktör på kommunförbundet sitter båda bl. a. i Nordkallottrådet.

Varje år görs en ideell inventering av ripbeståndet. Vid årets inventering hade topparna inom förbundet valt att vara med. Då beslutade länsstyrelsen att belöna deltagarna med möjligheter att få dispens och köpa årsjaktkort mot gällande regler.

Reportaget ledde till att länsstyrelsen granskades i en revisionsrapport där bl a hanteringen av allmänna handlingar och tillämpandet av jaktregler kritiserades.

Länsstyrelsen ser sig som domstol

14 Aug

getter 2012

Uppdaterad artikel från 5 augusti 2011.

Länsstyrelsen i Skåne fick ett nytt tillsynsobjekt i form av en getgård utanför Kristianstad, som i fortsättning skulle få ”uppföljning med regelbundna kontroller med start nästa vecka”. Detta sedan några getter dött.  Lika regelbundet kommer fakturorna från tillsynen att komma flera gånger per år på tusentals kronor varje gång och processen kommer att fortgå i år efter år tills djurägaren inser att småskalig djurhållning inte är möjlig i Sverige, ger upp sina getdrömmar och helt slutar med djuren. Blir han inte psykiskt knäckt, blir han det ekonomiskt, det kommer Länsstyrelsen att se till.

Att Länsstyrelsen ser sig själv som både polis och domstol och utdömer straff i ett och samma andetag visste vi redan. Att länsstyrelsen är en domstol ifrågasätts varken av tidningen eller djurägaren.

– Han har juridiska krav på sig att förändra en del saker, annars kan det bli aktuellt med hårdare bestraffningar, säger Anton Liedgren, från länsstyrelsen till Kristianstadsbladet. Och fortsätter att det ”kan bli aktuellt med hårdare straff, vite och eventuellt åtal”.

”Gårdsägaren är lättad när han hör domen.

– Ja, det låter rimligt. Men jag får domen med posten och har inte läst den än. Jag får se vad förelägganden innebär.”

Mina läsare kommenterar:

”Han borde få rådet att lägga ner getfarmandet innan han börjat….
Ty nu har han fått ett föreläggande och sedan trillar det in ett par till och sedan kommer djurförbudet.
Har han då satsat ytterligare arbete och pengar så är ju det helt förlorat…

Kan ingen förklara för honom att han bör lägga av och bara jobba utanför gården och glömma sin getfarmsdröm?”

”Vem är det som tutat i gårdsägaren att det är en dom, vilket även journalisten verkar tro eftersom han inte verkar ha reagerat. Och i praktiken är det ju djurskyddet som skriver domarna i djurskyddsärenden, vilka sedan bara fastställs av domstolarna. Det ser ut att vara en successiv förskjutning mot att myndigheterna blir domstolar.”

”Numer finns den uppfattningen, som är en stor missuppfattning, bland förvaltningstjänstemän på alla nivåer, att det är just domar de delar ut, de sköter ju även förundersökningar mm, det som vi andra vanliga haft för oss är polis och åklagares sak, samt en hel jury som dömer.
Nej, den nya ordningen, som om vi inte gör något åt det mycket snabbt och kraftfullt, kommer att befästas, är just den att förvaltningsbeslut kommer att drivas helt utanför allmänna domstolar och de kommer att hålla i hela kedjan från angiveri till slutgiltig dom, självklart till myndighetens fördel precis som i dagsläget.
Det kommer att frigöra resurser på de allmänna domstolarna och myndigheterna kan driva sina mål helt som de vill, utan insyn och i strid med det mesta vi trodde var förknippat med ett fritt demokratiskt land.”

Länsstyrelsen i Skåne blir allt desperatare efter sitt sökande av ny tillsynsoffer och detaljkraven på ägarna till sällskapsdjur drivs in absurdum. En hundägare i Helsingborg har fått flera besök och föreläggande för en ”upphöjd liggplats” och tuggben. Att han gjort detta hjälper inte för Länsstyrelsen anser att man inte ”fått bevis” på det skriver HD. Det duger förvisso inte heller med vilken upphöjning som helst om nu någon trodde det. Nej 50 cm skall den vara och det mäts noggrant och Länsstyrelsen är för våra skattepengar beredda att driva processer i flera instanser för att kuva den försumliga. Om djuren mår bra ändå bryr man sig inte det minsta om…

Getägaren borde nog ha följt de goda råden att lägga ner. Det hade i alla fall blivit betydligt billigare. Nu duggade kontrollerna tätt och syftar naturligtvis till att samla material till ett omhändertagande:

”Vid uppföljande kontroll i november 2011 konstaterades bl a bristande foder- och vattentillgång, utegående hästar utan tillgång till ligghall, några djur i underhull.”

Vid ”kontroll i februari 2012 konstaterades bl a att hästarna fortfarande gick ute utan tillgång till ligghall, att det fanns skaderisker, att torra och rena liggplatser saknades till samtliga djur, att det fanns för få ätplatser och att ett par djur var i underhull”. Man klagar på att döda killingar ligger i en skottkärra.

Den 15 och 16 mars 2012 gjorde också kontroller. Den 16 tog man med en veterinär som skrev att ”djurägaren verkar sakna insikt om bristerna i sin djurhållning”.

Vid ”kontroll den 21 mars 2012 konstaterades att du fortfarande
inte avlivat de getter som distriktsveterinären rekommenderat att du skulle avliva”.

Den 22 mars fattades beslut om omhändertagande av samtliga getter 175 st, många små killingar. Ansvarig inspektör var Peter Stenberg.

Det blev naturligtvis ett klipp för Djurambulansen i Skåne AB som fakturerade 454 501:- inkl moms.

Året efter den 19 november 2013 tog Peter Stenberg den sista stora getgården i Skåne. Här besvärade sig han dock inte med några uppföljande kontroller, förelägganden och inväntat obduktionsresultat. Här var det bara pang på och allt-i-ett-paket med kontroll-beslut-dom-bortforsling under en och samma eftermiddag. Däremot var skrivningarna om djuren desamma liksom omdömet om djurhållaren som mindre vetande.

I båda fallen lät sig också Peter Stenberg villigt intervjuas. Till Kristianstadbladet sade han 2012:

– Ja, han har haft djurförbud tidigare, när kommunen hade ansvar för tillsynen, men kammarrätten upphävde det.

Djurägaren, som förnekar bestämt att han skulle haft djurförbud, får också komma till tals:

– Istället för att låta mig ta prover så omhändertar de djuren en vecka senare, samma dag som kadaverbilen skulle komma. Hur kan de veta att de har parasiter när de inte gjort några analyser?

I fallet året efter gjorde länsstyrelsen samma sak när man påstod att de djur som fraktats till Djurambulansen behövde avmaskas (de var tidigare avmaskade samma höst och några prover togs inte). Mikael Gustavsson uppger att han fått en dunk avmaskningsmedel av en veterinär. Om getterna avmaskades vet vi inte men det var ett preparat som inte godkänts på getter och karenstiden för slakt var en månad. Trots att länsstyrelsen beslutat att getterna skulle säljas till liv och det var Gustavsson själv som fick köpa dem av polisen för 20:-/st så fakturerade han ändå för uppstallning under den månaden!

Kriget mot djuren

13 Aug

Uppdaterad från den 4 augusti 2011

Kriget mot djuren försiggår inte bara i Sverige utan också i Danmark där man, i stället för att se problemet med olämpliga hundägare, förbjuder mängder av hundraser och blandningar därav rakt av oberoende om en individ är ”farlig” eller ej. En tax och en golden retriever är okej, men inte en rottweiler, dobermann, engelsk bulldogg eller shar pei. Över 600 oskyldiga hundar vars enda brott var att de föddes med ”fel” ras har avlivats sedan lagen infördes 2010 fram till juni 2014.

59 olika hundraser är inte önskvärda i bostadskvarteren Skelagers gårdar i Aalborg. En stor majoritet av invånarna röstade för att hålla raser som ”liknar kamphundar” borta från 400 lägenheter.

Listan inkluderar regeringens redan förbjudna 13 raser, plus ytterligare 46 för att ”skapa mer trygghet och förhindra attacker på människor”:
– Det är många små barn här, och många äldre. De måste också kunna vara här. Det säger Claus Hein, som är ordförande i Skelager Farms.

De 59 raser och korsningar därav är enligt en av de boende Jan Jensen ofta kamphundar med ett nytt namn, eller varianter av kamphundar som pitbull terrier och amstaff.

Från och med den 1 augusti måste de boende kunna visa ett intyg för sina husdjur som dokumenterar att det inte finns ”kamphundblod” i dem. Möjligen bör detta ske med hjälp av en veterinär.

Även Frederikshavn Boligselskab har förbjudit 59 raser i 751 av föreningens lägenheter. Det krävs också ett bevis på att hunden är obesläktad med kamphundar.

I båda bostadsrättsföreningarna har införts övergångsbestämmelser så att invånare som har haft sin hund innan reglerna infördes, kan behålla den. För 13 kamphundar på regeringens lista får hunden bara behållas om den förvärvats före den 17 mars 2010.

Den 11 juni 2014 antogs en revidering av hundeloven som bl a innebär att hundägaren får rätt till en expertbedömning av en hund som bitit en människa eller en annan hund innan beslut om avlivning tas. Listan på 13 förbjudna hundraser kvarstår.

Otack är världens lön

12 Aug

hemlösa katter

Först publicerad tisdag 02 augusti 2011 21:37.

Visa inte medkänsla och empati. Ställ inte ut mat till hemlösa katter fast de svälter och fryser. Det kan bli din undergång och det ser länsstyrelsen i Skånes nitiska djurinspektörer till. Det fick en kvinna i Kävlinge erfara när hon flyttat in med sina åtta innekatter i en ny bostad i Kävlinge. Runt huset fanns nämligen ett antal ägarlösa katter som utfodrats av godhjärtade människor i flera år.

Kvinnan bad naivt nog om hjälp med dessa katter men länsstyrelsen ansåg att eftersom de matats av kvinnan så var de hennes och därmed bröt hon mot lagen som säger att man bara får ha nio katter utan tillstånd. Kvinnan befinnner sig nu i ett moment 22. Slutar hon mata katterna bryter hon mot djurskyddslagen och fortsätter hon hotas hon av vräkning.

– Jag hjälpte dem att identifiera femton till sjutton herrelösa katter. Men all information har förvrängts. I deras protokoll har varenda katt jag har identifierat blivit min egen, säger kvinnan

Redan dagen efter inspektionen, den 6 april, fattade länsstyrelsen beslut om ett omedelbart omhändertagande av de kringströvande katterna.

Tre gånger har Djur­ambulansen i Skåne AB kommit till kvarteret för att på uppdrag av polisen genomföra omhändertagandet. Bara vid ett av tillfällena var Eva hemma. Enligt länsstyrelsens tjänsteanteckningar efter samtal med Djur­ambulansens personal nek­ade hon då till att hjälpa till vid omhändertagandet.

– De kom oanmälda och de flesta katterna var inte här – de hade gömt sig med sina nya bebisar. Det satt en katt i trädgården och den tog djurambulansen inte med sig. Det är därför de påstår att jag vägrat hjälpa till att fånga in dem, säger Eva.

Kvinnan har emellertid haft sinnesnärvaro nog att överklaga till länsrätten som i sin tur återförvisat ärendet till länsstyrelsen pga ”oklara ägarförhållanden”.

– Är det inte djurskyddsenhetens uppdrag att hjälpa djur som far illa?, undrar hon.

– Vi är inte en hjälporganisation. Ansvaret för djuren ligger alltid på djurhållaren, och vår primära uppgift är att se till att de människor som har djur i sin vård följer djurskyddslagen, säger länsveterinär Charlotta Kamaterou torrt, som fattat beslutet om omhändertagande av de kringströvande katterna.

Kort sagt man behöver en syndabock, en person att skicka räkningarna för inspektionerna till. Djuren skiter man i på ren svenska.

– Vi kommer inte att göra några fler försök att omhänderta katterna, nu är det hennes ansvar. Följer hon inte beslutet är det möjligt att hon förbjuds att hålla djur överhuvudtaget, säger Lena Järkelid på länsstyrelsens djurskyddsenhet.

Den 13 juni förelades kvinnan vid vite att göra sig av med de kringströvande katterna, eftersom hon saknar tillstånd för att hålla mer än nio katter. Brott mot föreläggandet kan leda till djurförbud.

– Varje kontroll kostar 10 000 kronor, sade de. Varje katt som skulle omhändertas skulle till polisens djurpensionat i Höganäs och till veterinär för bedömning, och det var jag som skulle få betala. ”Det har jag inte råd med”, sa jag.

Eva överklagade länsstyrelsens beslut med motiveringen att hon inte kunde anses vara katternas ägare.

Den 17 juli kom förvaltningsrättens dom som innebar att länsstyrelsen måste utreda på nytt, eftersom rätten anser att ägarförhållandena är oklara.

Ursprungligen var väl myndigheterna till för medborgarna. Nu verkar myndigheterna vara till för sig själva och för att skapa största möjliga disharmoni bland medborgarna.

%d bloggare gillar detta: