Skrivet den 2 augusti 2010:
Den 17 juni togs beslut (diare nr 100-88797-10, kan laddas nerhär) av Länsstyrelsen om uppdrag med anledning av bl a internrevisorns granskning och svidande kritik av djurskyddsinspektionerna i Skåne. Chefen för Landsbygdsavdelningen Christina Håhus får bl a i uppdrag att revidera handläggningsordningen så att det framgår att länsveterinären deltar i beslut om akuta omhändertaganden. Det skall vara klart den 1 juli. Hon uppdras också att hämta in intresseanmälningar från inspektörerna om vilka djurslag de vill specialisera sig på. Beslut skall fattas i samråd med chefen för veterinär- och djurskyddsenheten och skall vara klart senast den 1 september. En rutin för intern uppföljning av ärenden skall vara klar samma datum. Hon skall också utreda frågan om att flytta ärenden om förprövning av stallar till djurskydds- och veterinärenheten, klart den 1 november.
Chefen för djurskydds- och veterinärenheten Ola Svensson skall till den 1 juli ha tagit fram ”en rutin som säkerställer en likformig hantering av djurägare i den form att Länsstyrelsen tar ut avgifter i den ordning som djurskyddslagen föreskriver”.
Ovanstående tycker jag säger en hel del om hur ärendena hittills sköts!
Han skall också ta fram en rutin som fastställer att kontrollrapporter inte innehåller något väsentligt som inte meddelats muntligt vid besöket, även det klart den 1 juli.
Inspektörerna förlitar sig emellertid på att beslutet ovan inte kommer till ”kontrollobjektens” kännedom och har bevisligen skickat ut förelägganden efter detta datum som är rena efterhandskonstruktioner! Tänk att man aldrig lär sig!
En rutin skall också fastställa att personal skall åka ensamma på normalkontroller, klart den 1 juli. Så nu har man plötsligt dubbelt så mycket tid utan någon resursökning alls, allt enligt internrevisor Malmers rekommendationer. Så nu är det slut med att vara sällskap till varandra. (I min enfald trodde jag länge att inspektörerna åkte två och två efter Sverker Olssons tidigare fadäser i Hörby kommun och att det var för att skydda djurägarna. Jag har nu fått veta att de åkt parvis för att de är rädda! I och för sig inte konstigt eftersom man saknar allt vad som kan vara social kompetens och sunt förnuft.)
Ola Svensson skall också till den 1 september ”bereda och tillsätta en funktion som normalkontrollsamordnare”… Under 2009 ”hanns” endas 23 planerade besök med. Inte konstig alls eftersom man prioriterat att exempelvis tillbringa tiden i min hästhage, eller i min trädgård bland dvärghönsen eller räknandes katter! Viktiga saker som man måst lägga massor av tid på för att min granne viftat med de hårdsminkade fransarna och ”tyckt”, som Rosita Hagstöm uttrycker sig, att det är vad man skall ”åka och titta på”! Bekvämt och roligt! Till nästa gång skall jag börja ta inträde!
Ola Svensson skall vidare tillsätta en funktion som anmälningssamordnare, klart senast den 1 september. Han skall också se till att resurser främst avsätts för tillstånd och godkännanden av olika slag. Resterande resurser skall fördelas mellan planerade kontroller (som ju inte alls existerat hittills!) och anmälningsärenden. För de senare skall finnas en fastställd prioritetsordning. Om Malmers rekommendationer följs kommer icke-anonyma anmälningar från ex veterinärer om lantbrukets djur att komma först0 och sist skall anonyma anmälningar av sällskapsdjur komma. I den senare gruppen har man merparten av falska anmälningar tillkomna för att hämnas grannar, sina ex, fordringsägare eller andra som man helt enkelt tycker sig ha rätt att djävlas med. Så nu kanske man inte längre kommer att kunna strosa runt bland mina dvärghöns utan måste börja jobba med djurskyddet i lantbruksföretagen!
Vidare skall han se till att de entreprenörer som för polisens uppdrag tar emot djur har tillräcklig kunskap, har tillstånd och sköter djuren väl, klart senast 1 oktober! Alltså har denna självklarhet inte varit självklar tidigare för Länsstyrelsen! Med andra ord har man struntat i djuren om de fått det bättre eller sämre när de tagits från ägaren! Jämför med kvinnan som tidigare i år fråntogs fyra av sina katter med polis (se tidigare inlägg på denna blogg). Djurhemmet har nu skickat henne en saltad räkning på de avlivade katterna på 5 000:-! Så nog blev de katterna värda en hacka till sist!
Det skall också utföras en ”grupputvecklingsinsats med enhetens personal” senast den 1 december och polisen skall utbildas i djurskyddsärenden! Tänk att de inte redan fått det för länge sedan!
Personalchefen Suzanne Jakobsson skall ha genomfört en ”kompetenskartläggning på enheten” till den 1 juli.
Stabschefen Johanna Pivén har bl a fått i uppdrag att till den 1 oktober ”utforma en brukarundersökning för djurägare för att kontrollera att inspektörerna utför sitt uppdrag på ett bra och förtroendeingivande sätt”. Ja, de resultaten skall det bli spännande att ta del av! Hon skall också ta fram en policy för kontakter med media i samband med ingripande myndighetsutövning. Media har ju hittills använt för att visa fram hur duktiga inspektörerna är och hur de jobbar så svetten lackar. Någon bild från vad de egentligen sysslar med när de far rundor med tumstocken och vilka skador de lämnar efter sig visas aldrig.
Chefen för förvaltningsenheten Per Almström skall bl a se till att dolda inspelningar förbjuds vid interna möten och av samtal med djurägare, klart den 1 juli!!!
Sist men inte minst: Chefsjuristen Hans Borgstöm skall genomföra utbildning av personal kring proportionalitetsprincipen:
Proportionalitetsprincipen, inom juridiken den princip som säger att åtgärder inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, till exempel samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till integritet.
Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip, som innebär att det skall råda balans mellan mål och medel. I EG-rätten gäller ett proportionalitetstest som består av tre kriterier som alla skall vara uppfyllda för att åtgärden skall anses proportionell.
Dessa är
- Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?
- Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre inskränkande alternativ?
- Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan orsaka för de berörda?
Kanske, kanske kan vi se början till sluten för att Länsstyrelsen av rena prestigeskäl driver rättsprocesser för hundratusentals kronor av våra skattemedel för några katter som de själva bedömer som ”värdelösa”.
För övigt kan vi notera att om du försöker få ut ovanstående dokument från Länsstyrelsen kommer man att vägra lämna ut det under förevändning att det skulle vara arbetsmaterial! Det är inte konstigt att man vill mörka för allmännheten att verksamheten har så många och allvarliga brister!
Astrids miljö- och samhällsblogg 