Arkiv | juli, 2012

Länsstyrelsen mörkar direktiv för djurskydsinspektörerna i Skåne

29 Jul

Skrivet den 2 augusti 2010:

Den 17 juni togs beslut (diare nr 100-88797-10, kan laddas nerhär)  av Länsstyrelsen om uppdrag med anledning av bl a internrevisorns granskning och svidande kritik av djurskyddsinspektionerna i Skåne. Chefen för Landsbygdsavdelningen Christina Håhus får bl a i uppdrag att revidera handläggningsordningen så att det framgår att länsveterinären deltar i beslut om akuta omhändertaganden. Det skall vara klart den 1 juli. Hon uppdras också att hämta in intresseanmälningar från inspektörerna om vilka djurslag de vill specialisera sig på.  Beslut skall fattas i samråd med chefen för veterinär- och djurskyddsenheten och skall vara klart senast den 1 september. En rutin för intern uppföljning av ärenden skall vara klar samma datum. Hon skall också utreda frågan om att flytta ärenden om förprövning av stallar till djurskydds- och veterinärenheten, klart den 1 november.

Chefen för djurskydds- och veterinärenheten Ola Svensson skall till den 1 juli ha tagit fram ”en rutin som säkerställer en likformig hantering av djurägare i den form att Länsstyrelsen tar ut avgifter i den ordning som djurskyddslagen föreskriver”.

Ovanstående tycker jag säger en hel del om hur ärendena hittills sköts!

Han skall också ta fram en rutin som fastställer att kontrollrapporter inte innehåller något väsentligt som inte meddelats muntligt vid besöket, även det klart den 1 juli.

Inspektörerna förlitar sig emellertid på att beslutet ovan inte kommer till ”kontrollobjektens” kännedom och har bevisligen skickat ut förelägganden efter detta datum som är rena efterhandskonstruktioner! Tänk att man aldrig lär sig!

En rutin skall också fastställa att personal skall åka ensamma på normalkontroller, klart den 1 juli. Så nu har man plötsligt dubbelt så mycket tid utan någon resursökning alls, allt enligt internrevisor Malmers rekommendationer. Så nu är det slut med att vara sällskap till varandra. (I min enfald trodde jag länge att inspektörerna åkte två och två efter Sverker Olssons tidigare fadäser i Hörby kommun och att det var för att skydda djurägarna. Jag har nu fått veta att de åkt parvis för att de är rädda! I och för sig inte konstigt eftersom man saknar allt vad som kan vara social kompetens och sunt förnuft.)

Ola Svensson skall också till den 1 september ”bereda och tillsätta en funktion som normalkontrollsamordnare”… Under 2009 ”hanns” endas 23 planerade besök med. Inte konstig alls eftersom man prioriterat att exempelvis tillbringa tiden i min hästhage, eller i min trädgård bland dvärghönsen eller räknandes katter! Viktiga saker som man måst lägga massor av tid på för att min granne viftat med de hårdsminkade fransarna och ”tyckt”, som Rosita Hagstöm uttrycker sig, att det är vad man skall ”åka och titta på”! Bekvämt och roligt! Till nästa gång skall jag börja ta inträde!

Ola Svensson skall vidare tillsätta en funktion som anmälningssamordnare, klart senast den 1 september. Han skall också se till att resurser främst avsätts för tillstånd och godkännanden av olika slag. Resterande resurser skall fördelas mellan planerade kontroller (som ju inte alls existerat hittills!) och anmälningsärenden. För de senare skall finnas en fastställd prioritetsordning. Om Malmers rekommendationer följs kommer icke-anonyma anmälningar från ex veterinärer om lantbrukets djur att komma först0 och sist skall anonyma anmälningar av sällskapsdjur komma. I den senare gruppen har man merparten av falska anmälningar tillkomna för att hämnas grannar, sina ex, fordringsägare eller andra som man helt enkelt tycker sig ha rätt att djävlas med. Så nu kanske man inte längre kommer att kunna strosa runt bland mina dvärghöns utan måste börja jobba med djurskyddet i lantbruksföretagen!

Vidare skall han se till att de entreprenörer som för polisens uppdrag tar emot djur har tillräcklig kunskap, har tillstånd och sköter djuren väl, klart senast 1 oktober! Alltså har denna självklarhet inte varit självklar tidigare för Länsstyrelsen! Med andra ord har man struntat i djuren om de fått det bättre eller sämre när de tagits från ägaren! Jämför med kvinnan som tidigare i år fråntogs fyra av sina katter med polis (se tidigare inlägg på denna blogg). Djurhemmet har nu skickat henne en saltad räkning på de avlivade katterna på 5 000:-! Så nog blev de katterna värda en hacka till sist!

Det skall också utföras en ”grupputvecklingsinsats med enhetens personal” senast den 1 december och polisen skall utbildas i djurskyddsärenden! Tänk att de inte redan fått det för länge sedan!

Personalchefen Suzanne Jakobsson skall ha genomfört en ”kompetenskartläggning på enheten” till den 1 juli.

Stabschefen Johanna Pivén har bl a fått i uppdrag att till den 1 oktober ”utforma en brukarundersökning för djurägare för att kontrollera att inspektörerna utför sitt uppdrag på ett bra och förtroendeingivande sätt”. Ja, de resultaten skall det bli spännande att ta del av! Hon skall också ta fram en policy för kontakter med media i samband med ingripande myndighetsutövning. Media har ju hittills använt för att visa fram hur duktiga inspektörerna är och hur de jobbar så svetten lackar. Någon bild från vad de egentligen sysslar med när de far rundor med tumstocken och vilka skador de lämnar efter sig visas aldrig.

Chefen för förvaltningsenheten Per Almström skall bl a se till att dolda inspelningar förbjuds vid interna möten och av samtal med djurägare, klart den 1 juli!!!

Sist men inte minst: Chefsjuristen Hans Borgstöm skall genomföra utbildning av personal kring proportionalitetsprincipen:

Proportionalitetsprincipen, inom juridiken den princip som säger att åtgärder inte skall gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, till exempel samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till integritet.

Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip, som innebär att det skall råda balans mellan mål och medel. I EG-rätten gäller ett proportionalitetstest som består av tre kriterier som alla skall vara uppfyllda för att åtgärden skall anses proportionell.

Dessa är

  • Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?
  • Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre inskränkande alternativ?
  • Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada som åtgärden kan orsaka för de berörda?

Kanske, kanske kan vi se början till sluten för att Länsstyrelsen av rena prestigeskäl driver rättsprocesser för hundratusentals kronor av våra skattemedel för några katter som de själva bedömer som ”värdelösa”.

För övigt kan vi notera att om du försöker få ut ovanstående dokument från Länsstyrelsen kommer man att vägra lämna ut det under förevändning att det skulle vara arbetsmaterial! Det är inte konstigt att man vill mörka för allmännheten att verksamheten har så många och allvarliga brister!

 

Tro eller vetande i vargkriget

29 Jul

Skrevs den 4 juli 2010:

Förhoppningsvis får vi efter valet en ny miljöminister efter Andreas Carlgren, med högre kunskap om hur djur och natur fungerar. Då kan vi kanske få någon som hellre tiger än talar om det ändå bara riskerar att det hoppar grodor ur munnen. Någon som ser till att skaffa sig gedigen kunskap i stället för att lyssna till jägarnas särintressen.

Att den urskillningslösa jakten på varg har betydelse för flockarnas sociala struktur och val av bytesdjur har vi ju länge anat. Nu har det kommit en forskningsrapport som refereras i DN som slår fast att där vargarna skjuts väljer de lättare bytesdjur än vargar i fredade områden. De senare får nämligen tid att bygga upp sociala strukturer där de äldre djuren lär ut sina erfarenheter till de yngre.

”Jaktens inverkan framgår mycket tydligt i den ena av studierna, som har utförts i och omkring Algonquin Provincial Park i Ontario i östra Kanada.

I själva parken har vargarna varit skyddade från jägare i flera decennier. Men i markerna utanför har intensiv jakt bedrivits, vilket har lett till mycket hög dödlighet vintertid när vargarnas viktigaste bytesdjur, vitsvanshjortarna, sökt sig bortom det skyddade området i sökandet efter föda. Vargarna har följt efter hjortarna in i markerna där jägarna har väntat på dem.

Allt detta förändrades 2001 när jakt på varg förbjöds även utanför parken. Effekten blev dramatisk.

Forskarna, som har letts av biologen och genetikern Linda Rutledge vid Trent University, följde 112 vargar före och efter jaktförbudets införande. Som väntat minskade dödligheten på grund av jakt. Å andra sidan dog fler vargar av naturliga orsaker, och populationen i parken förblev på samma nivå som tidigare.”

” Rutledge och hennes kolleger, som publicerar resultaten i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation, konstaterar också att genomsnittsåldern på vargarna höjts. Före jaktförbudet var det få vargar som blev över fem år. Nu består flockarna av äldre par som åtföljs av två till tre generationer ungvargar.”

En andra studie, som publicerats i Ecology Letters, har utförts i nationalparken Yellowstone i västra USA, visar på samma sak. ”Forskarna konstaterar att vargflockarna i parken skiljer sig markant från flockarna utanför det skyddade området.

Djuren lever relativt långa liv och ungdjuren kan ibland stanna kvar hos föräldrarna i fyra eller fem år. Det leder till stora flockar på i genomsnitt elva vargar, dubbelt så många som utanför parken.

Resultatet är vargar med sofistikerad jaktteknik och smart arbetsfördelning där honorna testar bytesdjuren innan det är dags för hannarna att gå in och utföra själva dödandet.”

”Som en följd av detta har också bytesvalet förändrats. Tidigare jagade vargarna nästan bara hjort, men nu har vissa flockar börjat specialisera sig på älg — sannolikt ett resultat av att ungdjuren nu får tid att lära sig hur man tacklar svåra byten.”

Varghatarna har tagit till sig den nyaste tekniken för att spåra och döda vargar. Norska jägare fick hjälp från svenska jägare för att omprogrammera vargarnas sändare för att spana på dem och en vargtik som passerat gränsen har skjutits rapporterar Vargkanalen.

Vargkanalen har också gjort nätresearch på nättjänst vargobs.se. ”Det finns förvirrande nog två Vargobs. Lammproducenternas VargObs (skrivet med stort V och O) är en tjänst som startades med hjälp av lantbrukarnas LRF-finansiering 2003. Detta VargObs är originalet, men tjänsten som fortfarande kan ses på nätet, tonades snabbt ner, då Lammproducenterna insåg det olagliga i att bevaka utrotningshotade djur såsom varg. Detta utnyttjades och en andra NY aktiv vargobservationtjänst, vargobs.se, startades 2008 av den värmländska vargmotståndaren Lars-Olov Guttke.”

”Man har byggt upp ett avancerat datasystem för registrering av observationerna, vilket är logiskt på grund av att Lars-Olov Guttkes civila verksamhet handlar om IT-säkerhet. Han är sedan en tid chef inom IT på på företaget Bink inom Bonnierkoncernen, men har också tidigare arbetat med IT-säkerhet och webben.”

Hemsidan lägger öppet ut observationer på vargar. Det är i Sverige förbjudet röja var fridlysta djurarter eller växter finns enligt sekretesslagen kapitel 10 paragraf 1.

”Vargobs.se drivs som en privat informationstjänst som säljer annonsplatser till andra bolag, får in pengar genom länkade Googlesannonser, bedriver affärsverksamhet via SMS-intäkter och har ett upplägg som närmast liknar ett organiserat bolag. Med ett undantag. Det saknas ansvar för redovisning och en officiell och formell beskrivning av verksamheten. Vargobs.se är varken registrerat som stiftelse, fond eller företag. Inte heller är vargobs.se en registrerad tidning med ansvarig utgivare.”

”I december 2008 uppgav Lars-Olov Guttke till tidning Jakt & Jägare att vargobs.se hade 16.200 sms-abonnenter. Efter ett litet överslag av antal observationer på sidan och med tanke på att varje observation som skickas till dessa abonnenter kostar 2 kr, skulle detta innebära miljonintäkter under de åren som verksamheten om antalet abonnenter och antalet redovisade observationer på hemsidan stämmer.”

”Vargobs.se har anknytningar till organisationer som sköter viltvården för våra skattemedel. Till exempel tidningen Jakt&Jägare har vargobs.se information högst upp på sin webbsida. Och i Jägarförbundets egna infoblad till medlemmarna gör man PR för vargobs.se och uppmanar medlemmar att lämna observationer. Länkar till denna sida kan hittas på alla möjliga jägarerelaterade sidor på internet.”

”I februari 2010 publicerade vargobs.se registreringsnummer på internet gällande bilar som används av Länsstyrelsens naturbevakare.” Man behöver inte ha mycket fantasi för att förstå vad denna information skall användas till.

”… Jens Guttke med familj driver Guttkes fritidsstugor AB med cirka 6000 hektar skogs- och jaktmark. Det är säkert ett paradis för en betalande jägare att besöka och njuta att kvalitativ jakt. På anläggningen erbjuds jakt på älg, rådjur, räv, mård, hare, bäver, skogsfågel… Enligt annonser av svenska jaktturistbolag utomlands (bland annat på jaktmässor)betalar t ex tyska turister upp till 50000 kronor för att få komma och skjuta älgar i Sverige. Då blir vargens måltider helt plötsligt ganska dyra för någon som utnyttjar gratis vilda djur som (rov)kapital för sitt företag.” Som så ofta kokar det hela ner till PENGAR. Vissa personers vinstintressen står över hur våra gemensamma natur skall nyttjas och arters rätt att existera. Dessa smarta herrar får det dessutom att låta som om de representerar hela landsbygdsbefolkningen och finansierar dessutom verksamheten med andras pengar. ”Vem har egentligen lovat fritidsjägaren Guttke gratis kapital i form av vilt som man skjuter av så mycket man har lust, och dessutom ersättning för alla investeringskostnader såsom att träna och utbilda hundarna?”

”Inga andra verksamheter – registrerade eller oregistrerade – utgår ifrån att allt de gör får sin egen vinnings skull ska betalas av allmänna medel i Sverige.”

”Vargobs.se’s grundare Lars-Olov Guttke har också tillsammans med Jens Guttke varit de mest verksamma inom spårningen av varg. Sedan de olika vargobservationstjänsterna blev tillgängliga har också tjuvjakten på varg gått upp markant.”

”Är vargobs.se en upplysningstjänst för att skydda svenska djurägare eller en förtäckt högteknologiskt sambandscentral för organiserad utrotning av ett rödlistat djur?”
Läs också den passionerade vargforskaren Gordon Habers hemsida där han skriver om vargarna i Alaska. Tyvärr omkom Haber i en flygkrasch förra året och vargarna förlorade en förespråkare sen 40 år.

Haber skriver bl. a: ”Unfortunately there are major problems for wolves in Alaska and elsewhere from heavy government-sanctioned killing, including with the use of airplanes and snowmobiles. There have even been Mengele-like experiments to convert their vibrant family groups (so-called packs) to sterile pairs across large regions. The vital underlying patterns of variation that define natural wolf-prey systems are being ignored and replaced.”

Kommentarer från Bloggspace:

  • Annika

    sön 04 jul 2010 17:54

    Som vanligt tänkvärda fakta på din blogg. Bland dem som vill ha jakt på varg och till och med utrota den i Sverige verkar det inte finnas någon som vill ha fakta utan de föredrar myter, rykten och tro.Det viktigaste för alla som vill ha kvar vargen i de svenska skogarna är få med sig beslutsfattarna. Mycket, kanske hela frågan, vore vunnet om beslutsfattarna kunde förmås att bygga sina ställningstaganden på fakta och forskningsresultat i stället för att stryka jägarlobbyn medhårs.


  • rotemästare

    sön 04 jul 2010 12:18

    hur orkar ni hålla på att reta er på enskilda personer som gör saker som ni inte kan göra själva…glöm för övrigt drömmen om yellowstone idealet i sverige…lilla smala sverige har varg,lo,björn,järv,räv mot i huvudsak älg rådjur..det gör 5 arter rovdjur och 2 arter bytesdjur.inget annat land har den snedbalansen på sån liten yta som landet sverige…vargen behövs ej

Vems ärenden går Carlgren?

29 Jul

Skrevs den 16 juni 2010:

Andreas Carlgren försöker nu försvara sin hållning att rösta för kommersiell valjakt. Han vill kalla det för ”en ny form av jakt” som bara skulle vara tillåtenför Japan, Norge och Island d. v. s. de länder som redan nu bedriver valjakt vare sig det är ”tillåtet” eller inte. För valarna lär det kvitta vad man kallar det. De hamnar ändå i konservburkarna.

Det är skandalöst nog att beslut om valjaktens vara eller icke vara inte enbart fattas på rent vetenskapliga och biologiska fakta utan skall röstas om som att det vore en politisk och kulturell fråga.

Nu visar det sig också att i Internationella valfångstkommissionen (IWC), som röstar om frågan den 21-25 juni, sitter en rad fattiga länder som köpts av Japan för att rösta ja. Det avslöjar den brittiska tidningen The Sunday Times vars reportrar utgett sig för att vilja erbjuda bland andra chefen för Guineas fiskeriministerium Ibrahima Sory Sylla ekonomiskt bistånd i utbyte mot landets nej-röst, varpå en hård ”budgivning” mot Japan startade . Japan har under många år tidigare försäkrat sig om Guineas röst genom kontanta medel till fiskeministern och Sylla förklarade att Japan skulle lämna ett bra motbud. Hela samtalet filmades av reportrarna. Förutom Guinea var ytterligare fem länder villiga att sälja sin röst. Nu finns alltså dokumenterat vad många redan misstänkt: Att Japan köper sina ja-röster i IWC och det kullkastar totalt IWCs trovärdighet.

Guinea övertalades av Japan att gå med i IWC för 10 år sedan och får medlemsavgiften och deltagandet i mötena betalda av Japan. Delegaterna får allt fritt och $300 per dag vilket kan jämföras med att den genomsnittliga årsinkomsten är $1000. Om ministern själv besöker mötet höjs arvodet till $1000 per dag. Han sa att landet röstade för valfångst ”huvudsakligen för att valarna äter för mycket fisk” som kunde ätas av människor, men att skälen också var ekonomiska genom Japans bistånd. Mali anser också att valarna äter för mycket av deras fisk. Hur det är möjligt är ett mysterium eftersom Mali saknar kust.

I Tanzania är fem av sju nyckelpersoner i fiskeridepartementet utbildade i och har fått utbildningen betald av Japan. Dessutom har Japan betalat 80 miljoner pund i fiskebistånd de senaste två åren. Om inte landet ger Japan sin röst i IWC fruktar man att biståndet skall upphöra. De Tanzaniska delegaterna blev också bjudna på resor till Japan med alla kostnader betalda och erbjöds också tjänster av prostituerade.

Det är Japan som varit pådrivande för förslaget att legalisera valfångsten genom att det 24-åriga valfångstförbudet upphävs och fångstkvoter införs. Sedan förbudet infördes har Japan, Norge och Island dödat 35 000 (!) valar. Japanerna kallar det ”forskning” och valarna blir till sushi. Måntro om det är smaken det ”forskas” på? Här liksom när det gäller den blåfenade tonfisken biter inga logiska argument på Japanernas aptit på sällsynta djur och fiskar. Japan vill ha en årlig kvot på 1 800 valar inklusive utrotningshotade arter.

Japan behöver minst 38 av IWCs 88 medlemmar för att få igenom förslaget. Oenigheten bland EUs länder, där alla förutom Danmark och Sverige vill ha ett fortsatt förbud, kan hjälpa Japan att driva igenom en legaliserad jakt. Det kan bli startskottet för en utökad jakt som knuffar valbestånden på nytt till randen för utrotning som fallet var på 80-talet. Känns Andreas Carlgrens argument igen? Låt jägarna skjuta varg så blir det friskare vargar! Låt oss jägarna skjuta val så räddar vi valar!

Argumenten för valjakt är konstiga. 1. Valar äter upp all fisk så det blir inget kvar till människorna. Vilket naturligtvis är nonsens. Det fanns gott om både valar och fisk i miljontals år tills människorna skaffade sig gigantiska fångstfartyg och damsök haven på fisk. 2. Valfångarna säger att jakten är ”human” och att valarna dör ”snabbt” Enligt Greenpeace tar det från en kvart till flera timmar för en harpunerad val att dö. Ett sätt att avliva en skadad val är att långsamt dränka den genom att dra den baklänges. 3. Det ingår i valfångstländernas ”kultur” att fånga och äta val. En opinionsundersökning som Greenpeace gjorde i Japan 2006 visade emellertid att två tredjedelar av japanerna var emot valjakt och bara 5% uppgav sig äta valkött.

Kommentar från Bloggspace:

Annika

tis 15 jun 2010 23:15

Jag blir alltid så beklämd när kortsiktig penningavinst för några få utarmar jordens flora och fauna i stället för att stanna upp och begrunda undret att liv finns här på denna planet, i alla fall än så länge.

En annan sak spm också gör mig beklämd är när våra förtroendevalda beter sig så att inget förtroende finns kvar.

Hej och hå, jaga på…

29 Jul

Skrevs 12 juni 2010:

Andreas Carlgren har ingenting lärt av fiaskot med vargjakten. Han talade vid ett EU-ministermöte igår för förslaget från Internationella valfångstkommissionen, IWC, som i strid mot sina egna riktlinjer vill öppna upp för kommersiell valjakt under en 10-årsperiod. För första gången på 25 år kan det nu bli tillåtet att jaga i valreservaten i södra Oceanien. Om förslaget går igenom kan länderna också jaga hotade valarter som sill- och sejval.
Förslaget med legaliserad valjakt och Sveriges hållning kritiseras hårt av WWF. Danmark stöder också förslaget medan övriga EU-länder är emot (DN).

– Vi kan inte riktigt förstå logiken, säger Lasse Gustavsson, generalsekreterare i WWF.

– Vi ser inte att det här är ett område där man bör ha politiska kompromisser, fortsätter han.

Gustavsson anser att regeringens hållning i frågorna om varg- respektive valjakt nu liknar varandra.

Han menar att det inte finns någonting som tyder på att en övergång till begränsade kvoter vore bättre för valpopulationen.

Frågan kommer att avgöras vid nästa IWC-möte i Marocko 21–25 juni.

1986 införde IWC ett moratorium som förbjuder medlemsländerna att fånga val. Men Japan har fortsatt med kommersiell valjakt under vetenskaplig täckmantel. Norge och Island har motsatt sig förbudet och bedriver också valfångst.

Jag kan varmt rekommendera TV-serien Whale Wars som följer organisationen Sea Shepherds fartyg som försöker stoppa japanska valfångstfartyg från att jag val utanför Antarktis. I januari 2010 rammades organisationens båt Ady Gil av ett japanskt fångstfartyg och sjönk. I år planerar japanerna att skjuta ca 1000 valar.

Namibias årliga massaker på sjölejonungar fortgår

29 Jul

Denna artikel skrevs den31 maj 2010.

Som Maria de Suéde påpekar så är de kanadensiska fångstkvoterna för säl mycket högre än vad som rapporterats i svenska tidningar. Den kanadensiska ministern för fiske och havsfrågor, Gail Shea har aviserat att år 2010  kommer 330.000 grönlandssälar, 50.000 gråsälar och 8200 klappmyts totalt 388.200 sälar att dödas.

Fourrure Torture skriver att EU fastställde i juli 2009 förbudet att importera sälprodukter. Den kanadensiska regeringen reagerade på detta beslut genom att lämna in en anmälan till Världshandelsorganisationen. På begäran av det nationella rådet har Schweiz i mars 2010 beslutat att följa EU och USA och förbjuda all handel med sälprodukter.

I mars 2009 fattade Department of Natural Resources i Ryssland beslutet att förbjuda säljakt på ungar under ett års ålder och Putin beskrev jakten som en « blodtörstig praxis ». Beslutet ses som en början till ett förbud mot import av sälprodukter.

Samma organisation vill också uppmärksamma den oerhört brutala massakern som varje år äger rum på Namibias sjölejon. Masslakten som stöds av regeringen omfattar 2010 en kvot på 86 000 sjölejon. Som alternativ föreslås ekoturism, som redan finns i Namibia och årligen lockar 300 000 turister, vilket skulle ge en hållbar sysselsättning.

Slakten på sjölejonen bekrivs : När dagsljuset kommer till stränderna i Namibia färgas sanden blodröd och den årliga slakten av tusentals sjölejon tar sin början. Trots deras fredlig samexistens med människor skiljs ungarna hänsynslöst från sina mödrar, som skriker i vanmakt när ungarna tas från dem och dödas. Ur de små kutarnas mun och näsa väller mjölken de nyss har diat efter att de blivit knivhuggna av jägarna.

Sjölejonen har fördrivits från de öar de tidigare fanns på till klippor som är så små att djuren får trängas om platserna och många nyfödda ungar faller i vattnet och drunknar när vattnet stiger. Sjölejonen hotas även av överfiskning. Mellan 250-500 000 sjölejon uppskattas ha svultit ihjäl.

Dömda till döden

29 Jul

Skrevs den 22 april 2010:

De fyra katter och en häst som togs med våld från en kvinna i Hörby i februari med motiveringen att de var övergivna, uppger Länsstyrelsen i Skåne att samtliga är avlivade. Motiveringen sägs vara att katterna är ”värdelösa” och hästen ”gammal”. Man kan anta att katterna inte var värdelösa för ägaren utan var hennes familj. Förmodligen tycker de att djurägaren också är gammal och värdelös. Åtminstone uttryckte sig Sverker Olsson sig att ”man borde få avliva gamla människor också” vid ett besök hos mig för några år sedan. Effekten på en människa som blivit drabbad av att poliser med våld tränger sig in i hennes bostad och tar hennes katter lär ju inte ligga långt ifrån men är bara mer utdragen och plågsam.

Mina tankar går till alla de ideellt arbetande människor som försöker skaffa hem åt upphittade katter! Man borde inte behöva uppsöka och avliva katter som redan har ett hem.

Dömd till döden av Malmöpolisen är också amstafftiken Maya som beslagtogs efter att ha bitit en person då hon sjuk och med svåra smärtor desperat  försvarade sina nyfödda valpar. Alla hundägare med någon som helst erfarenhet vet att den snällaste hund trängd och rädd kan bita ifrån sig. Läs om Maya här. Den kände hundpsykologen Anders Hallgren bedömde Mayas beteende som att hon hade svåra smärtor, vilket visade sig helt riktigt. Då satt hon kedjad i en bur tillsammans med sina små valpar som också beslagtagits. Tala om brott mot djurskyddslagen! Nu är Maya rädd för män vilket tyder på att hon utsats för något av poliserna. Det finns också en bedömning av Maya från en person anställd vid djursjukhuset i Malmö, där Maya opererades akut. Det har också öppnats en namninsamling för att rädda Mayas liv.

Redan död är en lemlestad rottwilertik som hittats i skogen nära Arlanda. Sigtunapolisen vet mer om detta och har upprättat en anmälan om djurplågeri.

Kommentarer från Bloggspace:

 

  • ledsen

    lör 30 jun 2012 10:59

    Annika…

    Det är inte polisen som kostade på raskatterna 50 000 kronor utan de pengarna tvingas ägaren att betala. Om ägaren inte betalar går ärendet vidare till Kronofogden. Ägaren får aldrig tillbaka sina katter eller ens veta vad som hänt dem men betalning kräver staten tjuven.


  • Jenny mailto

    fre 22 apr 2011 22:03

    Polismyndigheten= idioter, länsstyrelsen= idioter!!! Fy farar för svenska mydnigheter och deras maktmissbruk!! Är SÅ trött på dem så jag hoppas de försvinner från jordens yta!

  • Annika

    tor 22 apr 2010 23:29

    Tyvärr har de flesta katter närmast noll värde i alltför många människors ögon såvida det inte gäller en raskatt. Jag känner till ett fall där ett stort antal raskatter omhändertogs av polisen och då fick det kosta. Om jag inte missminner mig kostade polisen på dessa katter mer än 50000:-

 

Guldkatt eller kattguld

29 Jul

Detta skrev jag den 20 april 2010 och antalet omhändertaganden och kostnader har fortsatt att öka sedan dess. Den omnämnda kvinnans kostnader för fyra katter och en häst (som samtliga avlivades blev nära sextio tusen kronor):

På polisen.se kan man läsa: ”Att stå i uniform och förhandla hästförsäljning var inget som Björn Arvill, kommissarie vid Hallstaviks närpolisområde trodde skulle hända honom. Men så blev det när Länsstyrelserna i januari 2009 tog över kommunernas ansvar för offentliga kontroller av djurskydd. Syftet med övertagandet var att åstadkomma en mer effektiv, likvärdig och rättssäker kontroll i hela landet för att säkerställa ett bra djurskydd.

En konsekvens av detta blev att antalet omhändertagna djur ökade från 6 stycken (2008) till 422 djur (2009). Detta leder självklart även till ökade kostnader, exempelvis för stallplatser och den kostnaden faller på polismyndigheten. År 2008 var den totala kostnaden för omhändertagna djur 97 959 kr, detta ökade till hela 548 362 kr år 2009.”

Under 2009, har Länsstyrelsen och polisen ingripit i 123 fall i Stockholms län. Kostnaderna för omhändertagande av vanvårdade djur i länet har fördubblats från omkring 1,1 miljon 2008 till över 2 miljoner 2009, enligt en sammanställning som polisens personaltidning Sambandet gjort.

Christina Kleemo gjorde en examensuppsats 2004 om omhändertagande av djur. Det gjordes alltså innan tillsynen flyttades från kommunerna till Länsstyrelserna. Hon ger en intressant sammanfattning över historiken bakom den svenska lagstiftningen men berör också bl a kostnaderna. Hon ger ett exempel: ” Enligt länsstyrelsen i Dalarnas län kostade ett stort omhändertagande under år 2002 polismyndigheten 900 000 kronor, beroende på att kammarrätten i Sundsvall inhiberade beslutet.” Det var då det och alltså ett fall!

Frågan är om det är rätt sätt att hantera en begränsad mängd resurser för att uppnå största välmående för människor och djur! Eller annorlunda uttryckt: Är det ett systemfel som gör att syftet motverkas och lidandet i själva verket ökar för både djur och djurägare samtidigt som resurserna kunde ha använts bättre?

Tomas Jansson, närpolisen i Varberg, säger till Sveriges Radio angående 300 djur som omhändertogs för en tid sedan att alla djur först värderas och allt arbete med blanketter och annat innebär ett klart merarbete för polisen, som minst motsvarar en halvtidstjänst, förutom då alla kostnader som det här ärendet inneburit. Så frågan man ställer sig är så klart om det här detta som polisen skall syssla med på en halvtidstjänst?

Om siffrorna är liknande i hela landet kan man dra slutsatsen att kostnaderna minst sagt skenar. Om man tar exemplet med de fyra katterna som jag skrev om i förra inlägget så kostar de minst 100:- per dag och katt i inackordering. För 60 dagar blir det den svindlande summan av 24.000:- hittills. Vad hästen kostat vet jag inte. Därtill kommer kostnader för själva omhändertagandet. Det här är kostnader som djurägaren kommer att krävas på. Vidare får man lägga till advokat- och rättegångskostnader för ett antal hundra tusen. Dessutom tillkommer ett mänskligt lidande som på sikt kan komma att kosta vården stora pengar. Oavsett om djurägaren tvingas betala och då troligen mister gården eller om skattebetalarna kommer att få notan så kan man bokstavligen tala om att samhället värderar katterna motsvarande deras vikt vore av guld. Jag vet andra som lägger ner liv och själ på att rädda utsatta katter och ge dem nya hem. Dessa vet säkert vad man kan göra bättre för dessa pengar…

Kamphundar kontra vargar

29 Jul

Skrevs 15 april 2010:

I senaste numret av Hundsport finns en debattartikel av Johan Lundsten vars syfte alldeles tydligt är att skrämma hundägare för varg och skapa varghat. Samma historia finns i Nya Wermlands-Tidningen Ägaren är förkrossad över förlusten av sin hund, naturligtvis, och har nu ”lämnat gården för alltid”. Flera berättelser handlar om hur dvärghundar dödats inne på tomter och spårlöst försvunnit, naturligtvis är det den onda vargen som varit framme. Händelserna beskrivs med stor dramatik: ”Plötsligt ser han hur ett varghuvud sticker fram genom den täta granhäcken. Sekunderna senare visar sig vargen, slår ihop sina käftar över hundens rygg och försvinner med den till skogs.” Skribenten utvidgar resonemanget även till lodjur och beskriver hur lo och varg utrotat alla bytesdjur för att sedan, desperata av hunger övergå till att jaga sällskapshundar. ”Tidigare betade rådjur i skogskanten och det fanns svenskharar i massor. Sen kom lon och tog allt vilt den kunde komma åt. Ungarna var hungriga. Redan efter fem år var rådjur och hare nästan borta. I den vevan flyttade vargarna in och högg in på älgarna. Nu är det få älgar kvar och hyllorna gapar tomma i naturens skafferi. När hungern river i magarna och ungarna behöver föda står tamdjuren i tur…” Skamligt för övrigt av SKK att ta ställning för jägarlobbyn!

Den som varit närvarande på biologilektionerna vet att balansen mellan rovdjur och bytesdjur inte fungerar på det sättet. Samspelet är mycket mer komplicerat än vad jägarna vill låta påskina. Så ökade exempelvis rödräven när de stora rovdjuren försvann. Som följd av det utrotades nästan fjällräven i konkurrens med sin större kusin samtidigt som matrester från större rovdjurs byten uteblev.. Brist på stora rovdjur gör också att betestrycket ökar och därmed också skadorna på skogsplanteringar. Stora stammar av klövvilt avspeglas också i antalet viltolyckor. I Rovdjuren och deras förvaltning: Betänkande av Utredningen om de stora rovdjuren kan man läsa en del.

Skribenten i Hundsport fortsätter: ”Tro inte att din hund går säker någonstans, var du än bor.” Nej det kanske man inte gör men det beror nog inte på vargar i första hand. Nu har ännu en dvärghund fått släppa livet till i den stora staden, men angriparen var en rottweiler. Även denna hundägare är förstås förkrossad men överväger hon att lämna platsen för alltid?

Ska vi göra som danskarna och förbjuda vissa hundraser och korsningar med dessa? Däribland finns inte rottweiler som ofta är inblandad i dödsbitningar. Inför koppeltvång tycker kommunalrådet Anja Sonesson och motion om munkorg på kamphundar har lämnats av kd. Det lär dock inte stoppa ägare som vill briljera med sin farliga hund.

Sällan är det hundens fel, snarare ägarens. Om vi drar paralleller till varghatarnas propaganda så borde sk kamphundar inte tillåtas för att skydda andra hundar och tamdjur.  På expressen debatt diskuterar Fredrik Steen  kamphundarnas vara eller icke vara. Han tycker att uppfödarna borde ta ett större ansvar och inte sälja hundar till olämpliga personer. Min granne som jag skrivit om i tidigare inlägg har en rottweiler på foder. Hon hade tidigare en liten västgötaspets som hon annonserade ut på Blocket ”för den var för mycket för oss” dvs för aktiv. I stället skaffar hon sig denna rottweiler på foder. Det är i och för sig en snäll hund, men som aktiveras på tok för litet. Det var därför jättekul att jaga min dotters häst när hon red förbi. Att hunden tyckte det är en sak, att ägaren tyckte detsamma är något helt annat. Detta är dels ägarens, i detta fallet fodervärdens, dels uppfödarens ansvar. Jag tog naturligtvis kontakt med uppfödarna, medlemmar i SKK och stora uppfödare av rasen i Skåne med massor av valpkullar årligen, och berättade vad som hänt, men de gjorde inget åt saken. Numera sitter rottweilern i hundgården som byggdes för västgötaspetsen och har även fått sällskap av en schäfer.

Falska anmälningar tar tiden från djurskyddet

29 Jul

Skrevs den 1 april 2010:

Senaste tiden har det duggat tätt med larm om djur som far illa i lantbruket. Det upptäcks av en slump. Senast flöt det upp ett 40-tal döda grisar i en damm utanför Klippan. Innan det var det massor av får på en gård utanför Kristianstad som hade legat döda i månader. Nu undrar man varför inte Länstyrelsen upptäcker sådana missförhållanden innan det gått så långt. Svaret är att de anser sig inte ha tid till rutinbesök på de stora gårdarna. Vad gör de då? Jo, de åker till sådana som mig som har några hobbyhästar och anmäls av någon granne. Hos mig har de varit inte mindre än sex gånger på ett år, flertalet oanmälda besök!

Min granne är väninna till min dotters pappa som drivit vårdnadstvister mot oss i många år. Hon anmäler nu mina hästar stup i kvarten för att skapa problem och obehag. Varför undrar ni då, vad har jag gjort? Svaret är ingenting utan tvärtom. Redan när hon flyttade in i ödehuset fick hon hämta dricksvatten hos mig. Där saknades inte bara vatten utan också toalett och uppvärmning. Raskt godkändes hon som familjehem av både Hörby och Lanskrona kommuner. Nyligen har det visat sig att Hörby kommun i fallet med pojken som bodde i ett uthus i Staffanstorp, inte är så kinkiga med boendestandarden för familjehemsplacerade barn. Och det var man inte heller för fem år sedan.

I två år hade jag grannens fosterbarn, barnbarn, flick- och pojkvänner och kompisar här som red på mina hästar så gott som dagligen utan kostnad. Samma hästar som hon nu anmäler. Hon lånade min traktor i två år också utan kostnad, jag byggde hennes hundgård och lånade ut bilsläpet osv. Sedan blev hon intresserad och engagerad i mitt ex. Hon hamnade plötsligt på hans ”vittneslista” och åkte med honom till hovrätten, som gav mig ensam vårdnad. Där tillbringade hon en hel dag som åhörare.

Året innan, när min dotter kvarhölls från skolan från andra gången av sin pappa, ringde kvinnan till Hörby kommun och tyckte att barnet borde fosterhemsplaceras! Troligen pratade hon i egen sak som varande i fosterhemsbranschen. Kanske behövde hon ett nytt barn till städning, vatten- och vedhämtning? Om min dotter fick komma hem så skulle hon ”kontakta pressen”. Sedan eskalerade hoten. Min hund förde hon bort och dumpade efter vägen. Dagen efter kom hon infarande på min gård och körde upp en brinnande cigarett i mitt ansikte när jag kom ut. Sedan började hon skrika och hota att ”döda” mig och ”slå ihjäl” mig. Hon försökte gå till handripligheter men stoppades av sin man som hon pinsamt nog släpat med sig. Händelserna polisanmäldes.

Under följande månader tog denna granne varje chans att exempelvis låtsas rasta hunden för att skrika okvädningsord och hot av alla möjliga slag. Hoten nådde höjdpunkten när jag och min dotter red förbi och hennes rottweiler jagade min dotters häst i sken. Ut kommer kvinnan farande, inte för att be om ursäkt, utan för att vråla nya hot riktade både mot min dotter, mig själv och våra djur. Mig skulle hon köra över, min dotter skulle hon bussa rottweilern på och hästarna skulle hon skada genom att slänga ut spik och krossat glas. Djurvänlig dam som anmäler mig för Länsstyrelsen för samma hästar som hon önskar skada!

Jag tror inte allmänheten känner till att det är sådana som min granne och hennes likar som håller Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer sysselsatta med anmälningar som görs för att trakassera grannar man ogillar eller är avundsjuk på, ex man driver vårdnadstvister mot eller personer man är skyldig pengar. Länsstyrelsen har bekräftat att det är den här kvinnan som anmäler mig och de är enligt offentlighetsprincipen skyldiga att berätta det. De har inte tid med några planerade rutinbesök hos stora djuruppfödare för de måste åka på anmälningar även om det är gång på gång till samma person. Jag frågade hur många besök de gjort hos bonden bredvid som har hundratals djur. Ingen gång, trodde de. Vill du göra en anmälan så kan vi åka dit, tyckte de. Nej, jag gör inga anmälningar, sa jag, det räcker så bra med att han hotat att skjuta min hund för att kommunen anmält hans kadaverhantering!

Så här går det till på landet! Störda människor använder myndigheter i sina personliga hämnd- och hatkampanjer. Att grunda djurtillsyn på angiveri och falska anmälningar är ett systemfel som inte bara tar välbehövliga resurser från djur som verkligen far illa utan också skadar oskyldiga djurägare (vilket i och för sig är anmälarens avsikt). Två personer sex gånger hade alltså istället kunnat besöka 12 stora gårdar med tusentals djur! Men, det är klart. Det är ju mycket mysigare att kela med mina hästar i hagen än att kanske riskera att upptäcka brister hos storbonden och få hans advokater och hela LRF på sig!

Åtalet lades för övrigt ned i vanlig ordning.

Kommentarer från Bloggspace:

  • ledsen

    sön 22 apr 2012 16:20

    Jag värjer mig mot att anmäla folk men då dina grannar verkar helt sinnessjuka så har jag god lust att anmäla dem. Då får de korrupta djurskyddsinspektörerna något annat att göra än att trakassera dig.

  • forysta
    forystasön 25 jul 2010 11:53
    Ja du ”Verklig djurvän”! Du har förmodligen inte haft ”damen” i fråga inne på din gård skrikandes de gruvligaste hotelser, det är verkligen inga hörsägner jag grundar mina uppfattningar om personer på!
    Den kvinnan som länsstyrelsen bussade polisen på för att bryta sig in och ta fyra katter och en häst för, har visserligen ett fallfärdigt hus och skrotbilar på gården men det är inget skäl för att avliva friska djur. Samhället borde inte sparka på de som redan ligger utan i stället bistå med hjälp att reparera huset. Kvinnan har fått en räknng på sextio tusen för katterna de tog, så helt klart är att någon tjänat pengar på dessa ”värdelösa” katter. ”Gräsplätten” är en jordbuksfastighet på ett antal hektar som nu inte betas utan växer igen och som vissa personer längtar efter att få tillskansa sig för en billig penning.
    Om du som skattebetalare och djurvän (enligt egen utsago) vill rädda katter så finns det ett stort antal hemlösa sådana som du kan lägga dina pengar på. Nu kommer det antagligen att sluta med att du tvingas vara med och betala över skattsedeln detta rättsövergrepp med allt vad det innebär med rättegångskostnader för hundratusentals kronor.Tänk så många hemlösa djur vi kunde ha hjälpt för dessa pengar!
    Gör du en blogg om ”såna” som flyttat från sitt djurförbud. Jag har varken flyttat eller har djurförbud.

  • Verklig djurvän

    sön 11 jul 2010 16:58

    Jag tycker att du ska lägga av med dina lögner.
    Den som känner Carina vet hur hon är och det är verkligen inte som du beskriver det.
    Vill också tillägga lite om Madelen som bor i en kåk som är rivningsfärdig och totalt en sanitär olägenhet och gården ska som är full med skrotbilar med sopor i. Den stackars hästen som fick gå på en liten plätt framför huset.
    Såna som du och Madelen borde inte ha djur
    Man skulle kanske göra en blogg om såna som flyttat från sitt djurförbud för att fortsätta behandla djur så.

  • Annika

    sön 11 apr 2010 21:04

    Utan att betvivla vad Astrid skrivit så finns det problem med djurhållning av ett mycket speciellt slag. Örebro katthem har haft ett gott rykte om att rädda många katter. Man skulle ha kunnat tro att Örebro katthem var ett Hilberts Hotell alldeles på riktigt. Se min hemsida för förklaring. Allt var så bra bra så bra ända tills det kom in en anonym anmälan om att allt inte stod rätt till vid ett svart stödhem. Det fanns 33 katter i det stödhemmet varav två avlivades omgående mm mm. Detta föranledde att det blev inspektion på fler ställen inom Örebro katthem med mycket nedslående resultat. Men tyckte många, så många katter som Örebro katthem räddat var all kritik orättvis och för att hindra att kritik kom fram suddade man i och stängde sin gästbok på katthemmets hemsida. Har man räddat så många katter står man över lagen tycktes många resonera.

    Ett annat fall gäller en bonde som inte sköter sina djur. Vid en rättegång var det speciellt en bondkollega som tog den åtalade i försvar och fick det till att det bara var ren förföljelse från tillsynsmyndigheternas sida. Jag vet att det är missförhållanden hos denna bonde men han får ju EU-bidrag och idkar fäboddrift, dvs jättegulligt men bara så länge man inte vill se hur djuren har det på den gården. Alltför många inkl rätten ansåg att denne bonde stod över lagen.

    Så det är nog nödvändigt att inspektioner görs trots att det blir alldeles fel ibland.

    Jämförelsen med hur socialförvaltningen handlägger ärenden som gäller barn som far illa håller jag med om eftersom jag sett mer än jag vill veta om på nära håll.


  • MB

    tor 01 apr 2010 18:58

    I detta spill av energi och pengar blir det alltid de som lider, som INTE har med det hela att göra; djuren och barnen som du belyser här. Jag undrar om inte din samhällskritik borde hamna i tidning och radio, för du tar upp mycket viktiga frågor.

Skulle ”skrämma” varg, skadsköt björnhona med ungar

29 Jul

Skrevs 27 mars 2010:

Tre män är misstänkta för jaktbrott i Röjeråsen Rättvik i Dalarna. Männen påstod först att de var ute på rävjakt när de anfölls av en björn. Björnen skadesköts och de lämnade platsen utan att ringa polisen och rapportera händelsen. I stället uppdagades jakten av att de mötte en naturbevakare från länsstyrelsen. Jägarna hade inga planer på att berätta vad de gjort innan de fick frågan varför det fanns tomhylsor i geväret!

Det visade sig att männen följt vargspår mot björnidet! Björnhonan som hade små ungar i idet försvarade sin familj mot jägarna. Hon påsköts först med ett skott och sedan ett till som sårade henne i benet. Därefter skidade jägarna därifrån lämnande den sårade honan och hennes små ungar att svälta ihjäl. Sedan påskjutningen blivit känd spårades hon och avlivades. Också hennes tre tvåmånders ungar som fanns i idet avlivades.

Det är min personliga åsikt att dessa jägare skall fråntas sin vapenlicens på livstid. Det är inte många veckor sedan en varg tjuvsköts i grannkommunen med bara hår och blodspår kvar på brottsplatsen. Jägarna som gjorde sig skyldiga till detta har som vanligt undkommit lagsökning. I Dalarna har 60 jaktbrott anmälts i Dalarna sedan 2008 och straffskalan för jaktbrott är mellan 6 månader och 4 års fängelse. Att någon verkligen döms är extremt sällsynt. Det förklarar varför så många jägare tar chansen att jaga olovligt. I det här fallet fick fyra björnar betala med sina liv. Man kan också fråga sig varför man skjuter räv med hagel. Beror det på att skyttens brist på träffsäkerhet så att han måste ha en hel svärm kulor för att någon över huvud taget skall träffa bytet?

Kommentarer från Bloggspace:

  • forystaons 08 dec 2010 20:52
    Förundersökngen lades ner i vanlig ordning. ”Jag fann inte att bevisningen höll till något åtal och därför avbröts förundersökningen, säger kammaråklagare Leif H Johansson.”

  • Isa mailto

    ons 08 dec 2010 12:10

    Vad hände sen?

  • Annika

    sön 28 mar 2010 00:13

    Jag håller med dig till fullo. Men vad ska vi göra?

  • blackmisery
    blackmiserylör 27 mar 2010 11:43
    Det är så hemskt och bedrövligt, stor skam!

 

%d bloggare gillar detta: