Arkiv | Böcker RSS feed for this section

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Annonser

Allt som svenska folket inte får prata om

18 Jul

DSC06296I Sverige är många samhällsfrågor tabu att diskutera öppet. Det gäller speciellt om åsikterna går emot makthavarnas fastslagna linje. Nu har boken Kluvet Land (Anders Bockgård red.) kommit som luftar allt det som PK media anser oberörbart. Kritisera den misslyckade invandringspolitiken och du är rasist, kritisera ”världens bästa djurskydd” och du är djurplågare.

Första kapitlet om det totalhavererade skånska djurskyddet har skrivits av bloggaren och lantbruksskribenten Per-Ola Olsson som drabbats hårt av okunniga och illvilliga inspektörer och ett sovande rättsväsende.

Jag känner så väl igen mina egna reaktioner i hans beskrivning av det trauma som äter sig in i kroppen och står utanför medvetandets kontroll:

”I skrivande stund är det mer än tre år sedan mina djur blev hämtade. Aversionerna mot att hämta in posten har börjat lätta. Det tar fortfarande emot, men det går i alla fall bättre. Jag får fortfarande pulshöjning när det ringer ett okänt eller dolt nummer. Jag mår fortfarande bättre på helger än på vardagar. Jag går fortfarande och är rädd för inspektion och vad som skall komma med posten. Trots att jag inte har några djur. Igår när jag satt och skrev rullade en polisbil förbi här. Det är förvisso inte konstigt att de är ute och kör, men jag kom fullständigt av mig. Jag blev så nervös att jag körde ner till kyrkan där polisen och inspektörerna brukade möta upp inför inspektion hos mig och tittade. Jag fick inget mer gjort den dagen. Skall det vara så i en rättsstat?”

Duon Hansson & Stenbergs härjningar kan också jag skriva under på. Det var nämligen jag som var det andra punktmarkerade hatobjektet som utsattes för dem och deras polisutklädde chefs skämtlynne den 3 mars 2011 och som Per-Ola refererar till. Den 4 mars stod de på Per-Olas gård.

Den minst sagt infekterade vargfrågan analyseras grundligt ur ett historiskt perspektiv av Karl Danielsson. Åsa Nilsson Vallenberg, själv same, berättar om konflikter både inom den samisk befolkningen och det omgivande samhället. Martin Moraeus skriver om äganderätten och vad som händer om äganderätten inte kan försvaras.

Dessa och många fler brännande ämnen behandlas befriande friskt i denna bok. Läs den!

Plågad och skadad av makten

10 Dec

anders thelin

Anders Thelin är läkare och en av författarna till den uppmärksammade boken ”Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen.” Ladda ner boken här!

Han skriver:

”Vi har kunnat se TV och läsa i tidningarna om en familj i Sandviken som på felaktiga grunder anklagats för sexuella övergrepp mot de egna barnen, vilka omedelbart omhändertagits av socialnämnden samtidigt som mannen i familjen burats in i ett antal dagar.  Efter hand visade det sig att alltsammans initierats av en nära släkting och att socialsekreterarna inte gjort någon riktig utredning utan i stort sett själva fabricerat (klippt och klistrat) bevisningen. Forskare som sysslar med sociallagstiftningens tillämpning säger att detta är vanligt och att de flesta socialsekreterare saknar kompetens för att göra objektiva utredningar.

oskyldigt anklagadDetta är förfärligt! Förfärligt därför att de människor som på dettas sätt råkar ut för maktens inkompetens skadas för livet. I bästa fall läker skadorna med viss ärrbildning. I sämsta fall kommer de som drabbas att leva med oro och ångest under resten av sitt liv.

I Sverige är offentligt anställda tjänstemän extremt väl skyddade och kan nästan aldrig ställas till ansvar. Ofta ber de inte ens om ursäkt. I Sandvikenfallet har kommunalrådet offentligt bett om ursäkt, men jag är inte säker på om han förstått vidden av den skada hans organisation vållat en enskild familj. Ett rimligt skadeståndbelopp borde kanske vara ett par tre miljoner kronor. Tjänstemännen borde ta en del av detta och dessutom placeras om till andra arbetsuppgifter där kompetensen räcker.

Inom djurskyddet, som återkommande diskuterats på denna blogg, sker inte sällan övergrepp av likartad karaktär. Skillnaden är att det då gäller djur och att djuren ofta t o m avlivas innan ärendet är ordentligt utrett och prövat i oberoende domstol. Bakom djuren finns människor som kan uppleva samma sak som det familjen i Sandviken fick uppleva.

Likheterna är många. De tjänstemän som skall utreda djurskyddsärenden och genomföra inspektioner saknar alldeles för ofta tillräcklig kompetens. Socialsekreterarna har i varje fall en viss akademisk utbildning. Djurskyddsinspektörerna har ofta en mycket medioker utbildning och saknar liksom socialsekreterarna ofta helt förmåga att objektivt bedöma ett ärende. Ofta handlar det om att klippa och klistra bevisning så att det passa den utgång man önskar sig.

Liksom socialsekreterarna som enligt gällande lag och regler i första hand är till för att hjälpa enskilda individer så bortser ofta inspektörerna från detta och uppträder som utpräglade inspektörer där kontrollen är det viktigaste inte företagsutveckling, coachning eller entusiasmerande.

En människa som råkar ut för en händelse av den här karaktären och känner sig orätt anklagad, utpekad och kränkt blir med psykologisk och medicinsk terminologi stressad. Efter en sådan händelse kan en ny kontakt med myndigheten, eller förväntade kontakter också framkalla stress. Ja stressfenomen kan också uppträda hos personer som bara hört talas om vad som kan hända när de får kontakt med myndigheten i fråga. Denna typ av stress kallar vi kognitiv stress.

Stressen kan upplevas som oro i bröstet, hjärtklappning, sömnstörning. Ofta återkommer tankarna hela tiden till det som upplevs som ett hot. Vi vet ganska bra vad som händer i olika hjärncentra och hur hormonerna strömmar ut i blodomloppet. I den akuta situationen kan människor reagera högst olika beroende på tidigare upplevelser, personlighet och s k socialt stöd. Vi brukar säga att man har olika förmåga till coping. D v s förmåga att hantera en akut stressituation. Så är också fallet i det längre perspektivet.

Människor som redan är störda eller har psykiska besvär kan vid akut stress reagera med stor kraft och situationen kan bli farlig för de berörda tjänstemännen. Detta är en realitet på socialkontoren och på försäkringskassan där man utvecklat system för att säkra de anställdas fysiska säkerhet. Djurskyddsinspektörer kan också berätta om hur de hotats eller blivit slagna. Än värre saker kan hända — tandläkaren i Värnamo sköt kronofogden!

Vår förmåga till coping beror på flera faktorer, bl a vår personlighet. Somliga är mer eller mindre s k typ-A människor. Tävlingsinriktade, dynamiska, snabba, hatar att stå i kö eller ligga bakom en bil som inte kör tillräckligt fort. Stressade typ-A människor reagerar med ilska och handlingskraft. De går till motattack ofta med kreativitet. Men deras stress har också ett pris. Det finns forskning som visar att typ-A människor har en ökad risk för hjärtsjukdom.

Andra människor reagerar med passivitet, anklagar sig själva och blir nedstämda. Vi brukar kalla dessa för typ-D människor. Vid stress utvecklar de ofta långdragna besvär, sömnstörningar, dysfori och ibland depressioner. Typ-D människor har också en ökad risk för hjärtsjukdom men dessutom ökad risk för psykisk ohälsa och möjligen också en ökad cancerrisk. Att leva med långvarig stress är en påtaglig hälsorisk.

De flesta av oss befinner sig någon stans mitt emellan dessa ytterligheter. Men observera, en kränkning av den art vi här talar om lämnar ingen människa oberörd och ju mer vi får höra om offentlig verksamhet som går snett desto mer misstänksamma och stressade blir vi när något hotfullt kommer oss nära.

De människor som skall ingripa i andra människors liv måste ha en adekvat utbildning och empatisk förmåga. De måste också kunna objektivt hantera olika typer av information. Kunskaper om vad man gör med de människor man möter måste bli mycket större. Inom sjukvården brukar vi säga Nil nocere, att aldrig vålla skada är högsta prioritet!”

”Vi har avlivat din häst” eller ”vi är bäst”

13 Okt

Vi har avlivat din häst

Nu finns boken, med tillstånd från författarna, att ladda ner i pdf-format från Hästmannens sida! Boken har länge varit svår att få tag på eftersom den sålt slut. Detta är en bok som alla som på något sätt sysslar med djur bör läsa och dessutom alla andra som tror att ”världens bästa djurskyddslag” verkligen skyddar djur.

klipp1Detta är inspektörerna förstås väl medvetna om och utnyttjar det hänsynslöst för att skaffa sig makt över en djurägare. Extra brutal är man mot äldre som man inte förväntar sig har vare sig socialt nätverk eller tekniska möjligheter som dator etc. och därmed har mindre möjligheter att försvara sig.

förnedringstv

Skånes länsstyrelse har dokumenterat tillvägagångssättet i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna. Där ger  man sig med fördel på gamla och handikappade och lämnar dem förödmjukade i tårar.

Gårdlund

Mattias Gårdlund, som inte belastas av ett uns självkritik,  sammanfattar deras inställning. Syftet är att få statistik och visa att det har gjorts så många åtgärder som möjligt för att de skall framstå som effektiva.

Avdelningens nuvarande chef Marcus Björklund som lät sig intervjuas i radio Kristianstad (ca 37 min in i programmet) kan inte heller beskyllas för att vara självkritisk. Där säger han att de enligt lagen ska omhänderta djur:

-Det är inte så mycket att välja på utan det är bara att verkställa det lagen säger.

Nå, lagen säger väl inte att de ska sluta tänka?

Vi har avlivat din häst1

Enligt länsstyrelsen i Skånes Facebook så har man varit på ”Brainstorming”. Man kan tycka att den här avdelningen har haft mer av ”storm” än ”brain” ända sedan övertagandet från kommunerna 2009. Det går alltså inte att skylla på inkörningsproblem längre.

inkörningsproblemFörre landshövding Göran Thunhammar ansåg då att problemen måste rättas till snabbt, kanske på någon vecka. Hej vad han bedrog sig!

problemen lösas

Två år senare var det fortfarande problem. Förre chefen Ola Svensson brainstormade rejält och uppträde som polis hos djurägare och deltog på inspektioner som inkluderade inbrott.

Nu har det gått snart 6 år och avdelningen har släpat hela myndighetens varumärke ”i smutsen”.

Marcus Björklund säger sig ha all makt. Med makt följer ansvar.

Vi har avlivat din häst2Cheferna har  kommit och gått och bara blivit kvar någon längre stund om de accepterat rollen som lekledare. Nuvarande chef ordnade så tongivande delar av personalen blev såpaskådisar på TV!

Peter1

Ja, man får ju hitta på intellektuella sysselsättningar på kontoret mellan omhändertagandena!

Peter2jpg

Undra på att det inte finns utrymme till att göra konsekvensbeskrivningar och utvärderingar. Varken tids- eller kompetensmässigt.

bakfull

Att komma bakfull till jobbet bidrar säkert inte till bättre beslut.

bakfull1

Bevare oss för vad den senaste hjärnstormen kommer att föra med sig för redan hårt prövade skånska djurägare!

Farliga hundar

3 Sep

bok farliga hundar

Lästips som skrevs första gången 29 augusti 2011.

Lästips om bok som släpptes i september och kan beställas direkt från författaren eller begär att ditt bibliotek köper in den: ”En bok om förståelse och medkänsla med hundarna och deras människor. En bok som skapar debatt på ett djupare och mer empatiskt sätt. En bok som vill väcka medvetenhet om vad som kan hända med hundar och hundägare i Sverige idag.”

Kerstin Malm

Kerstin Malm är fil dr i etologi och har varit verksam vid SLU i Skara mellan 1987 – 2000. Hon har utbildning i både humanpsykologi och hundpsykologi och har engagerat sig i djurskyddsfrågor under många år.

Maya är inte farlig

Ett uppmärksammat fall som Kerstin Malm var rådgivare i var hunden Maya som omhändertogs av polisen i Malmö och hotades med avlivning. En man som luktar sprit och har en flaska med hemblandad sprit med sig, för övrigt en polis men inte i tjänst, hade kommit oinbjuden in i lägenheten där Maya befann sig med sina tre små valpar. Hon var dessutom sjuk visade det senare. Efter flera varningar bet Maya mannen för att försvara valparna. Polisen, som kom tillbaka samma kväll och hämtade sin sprit, krävde ett stort skadestånd och polisanmälde Mayas ägare.

Marie-Louise Törnblad på tillståndssektionen beslutar att Maya ska omhändertas. (För övrigt samma person som tillsammans med Emma Hansson konstruerade en anmälan på min hund för att ge en förevändning till att bryta sig in i mitt hus med poliser i mars samma år.) I beslutet hänvisar polisen till att länsveterinären sagt att ärendet är ett specialfall eftersom Maya är så aggressiv och att hon därför måste avlivas. Länsveterinären förnekade sedan detta.

Ett stort antal av polisens kollegor kom oanmält och hämtade Maya och även valparna utan något giltigt beslut.

– Jag blev chockad eftersom poliserna bara stövlade in utan att ringa först.  Det var nio poliser som stod posterade både i lägenheten och i trappuppgången, säger Danijela Mudri.

De beslutade att Maya skulle avlivas. I 12 dagar satt hon kedjad i bur utan att rastas med svåra smärtor på polisens uppstallningsplats (Hjortshög troligen, som drevs av fd poliser och som gjorde superklipp på varje omhändertagen hund eller katt).

Mayas matte ringer polisens tillståndsenhet som är den som drivit ärendet och fattat besluten. Hon säger att ”vi kommer att avliva henne (Maya) direkt och det spelar ingen roll om du överklagar. Du har inte med saken att göra”.

I polisens ömma vård gick Maya ner över 7 kg eller en fjärdedel av sin vikt, tappade päls och blev i ett bedrövligt skick.  På djursjukhuset upplevs Maya som trevlig och förvaltningsrätten upphävde senare polisens beslut. Maya fick komma hem men är nu rädd för män.

Tillsynslag hundar

Det är svårt för en djurägare att få rätt. Och ett avlivningsbeslut verkställs ofta innan det är rättsligt prövat. En undersökning som Sydsvenskan gjorde 2011 visade att förvaltningsrätten sällan tar upp överklaganden av tillsynslagen. För hundägarna är det därmed svårt att få ett avlivningsbeslut upphävt. Polisens beslut gäller omedelbart och kan verkställas innan det vunnit laga kraft. Förvaltningsrätten tog endast upp 8 av 62 fall till överklagande. Ett av dessa gällde avlivning, de andra gällde munkorgs- och koppeltvång. Inga överklaganden togs upp till prövning i Kammarrätten.

Observera att den här artikeln inte försvarar farliga hundar utan rättssäkerheten för djurägare.

I fallet med Maya bröt polisen och uppstallningsföretaget mot djurskyddslagen på många punkter. Men när polisen gör det spelar det ingen roll eller…?

Att älska djur gör en inte automatiskt till en god människa

9 Aug

Hitler djurälskaren

Uppdaterat från den 30 juli 2011

Det finns en hel del kritiska röster från både veterinärer och djurinspektörer som från insidan ser avigsidorna med den nya tillämpningen av djurskyddslagen. Tyvärr hörs de sällan på allvar i debatten.

Jag är så drastisk så att jag vill göra jämförelse med mekanismerna bakom nazisternas maktövertagande i Tyskland i april 1933 då folket, vanliga människor, tvingades anamma en ideologi som byggde på hot, våld och angiveri. Där de flesta fann sig i det för det var enklast så och de som vågade opponera sig sköts i nattliga räder i sina sängar.

”Jag sjöng förresten också med. Vi sjöng alla.

Och däri bestod vår ideologiska skolning. Genom att vi inlät oss i den lek som lektes med oss förvandlades vi helt automatiskt – om inte till nazister, så i alla fall till ett material som de kunde använda.”

”Och slutligen var det en egendomlig, mycket tysk äregirighet som plötsligt började driva sitt spel utan att vi själva riktigt märkte det: nämligen en abstrakt duktighetsambition, ambitionen att fullgöra en tilldelad uppgift så bra som möjligt, utföra den så duktigt, sakligt och grundligt som tänkas kan, även om den är fullständigt meningslös, obegriplig och till och med förödmjukande.” Skrivet av ögonvittnet Sebastian Hafner (En tysk mans historia).

Jan-Olof Svensson, veterinär i Ljungby skriver i en insändare ”Respektera djurens ägare” på debattsidan 33 i Land Lantbruk nr 24 den 10 juni 2011:

”Djurskyddslagens portalparagraf stadgar att ”djur skall behandlas väl och
skyddas mot onödigt lidande”. Tyvärr verkar detta inte gälla djurens ägare.

I min dagliga yrkesverksamhet bland djurägande bönder möter jag förtvivlade människor som blivit föremål för obefogade anmälningar och kontroller.

Jag uppmanar alla med tillsynsansvar att uppträda med omdöme och respekt
i kontakten med djurägare, och inte räddhågset och i ren självbevarelsedrift beivra varje förseelse, utan att i stället ta eget ansvar i tillsynen. Ett ohämmat angiveri gagnar ingen och hör inte hemma
i ett rättssamhälle.”

På ett internetforum svarar en djurinspektör på frågan: ”Är du stolt över ditt yrke?”

”Nej. Det har spårat ur totalt. Det sker omhändertaganden och djurförbud på underlag som jag vet inte skulle ha resulterat i några åtgärder från länsstyrelsen om det varit kommunen som skickat in dem för tre år sedan.

Man har tagit för vana att ha poliser med i tid och otid på triviala ärenden. Jag har sett storartade insatser med hel folkabuss steroidätande gapiga piketpoliser hemma hos personer som jag varit till på kommuntiden utan att det yttrats ett upprört ord under inspektionen. Och jag var väl så sträng med personerna ifråga.”

”Omhändertagandena handläggs på ett sätt som gör att kostnaderna för uppstallning och vård av djuren regelmässigt överskrider 10 gånger vad de inbringar vid försäljningen. Vilket är rättsvidrigt eftersom det är djurägaren som skall betala i slutänden och länsstyrelsen enligt lag är ålagd att sköta ärendet så billigt och snabbt som möjligt. Jag har sett fall där rena sopor stallats för halvmiljonbelopp.”

Exempelvis sker ytterst sällan en värdering av djuren i samband med omhändertaget. Det är mycket klart utsagt i förarbetena till djurskyddslagen att det skall ske på det viset.”

”Det behöver röjas ordentligt i denna lekstuga. Det finns klara och tydliga mandat åt Jordbruksverket i djurskyddsförordningen att reglera hur omhändertagandena skall ske. Eftersom länsstyrelserna inte fattar själva bör det skrivas i klartext att djuret skall värderas omedelbart i samband med omhändertaget och att därefter skall det av besluten försäljning, överlåtelse eller avlivning som ger bäst ekonomiskt resultat fattas.

Det borde Eskil E personligen kunna banka in i skallen på pajasfigurerna Denneberg och Dahlen.

Beträffande katterna tycker jag att det inte kommit något direkt vettigt från centralt håll på över tjugo år. Det är ungefär som med pedagogikämnet: Auktoriteterna har ingen kompetens alls att tillföra och måste fråntas fortsatt förtroende.”

”De åtgärder som sätts in är närmast rörande valhänta. Man skickar ut några akademikerflickor in i stenrösen, skrothögar och hopfallna ladugårdar för att titta efter katterna. Därefter faxas ett omhändertagandebeslut ut till polisstationen som i bästa fall sätter ut några fällor och tar in det fåtal katter som är dumma nog att gå i dem och sätter dem på katthem. Resten får frysa och svälta ihjäl.”

”Mycket av socialtjänstdelen av djurskyddet handlar om djur som saknar varje tillstymmelse till ekonomiskt värde. Idag läggs oerhörda resurser på dessa fall och för djurägarens del slutar det oftast på ett och samma vis: Han ser aldrig djuret igen.”

Fåglarna dör

17 Mar

Publicerat tisdag 31 maj 2011 10:51

Vem minns nu Rachel Carsons bok ”Tyst vår” som blev den första väckarklocka för att människan håller på att förgifta sin miljö. Det handlade om insektsmedlet DDT som är fettlösligt och byggs upp i näringskedjorna. Fåglarnas skal blev för tunt för att ruvas, havsörnen höll på att dö ut och fågelsången tystnade. DDT förbjöds men antalet kemikalier, vars effekter i naturen man ännu inte känner, växer ständigt. Tillsammans eller var för sig utgör de ett smygande hot mot allt liv som vi känner det.

Nu dör fåglarna igen. I tusental dör Östersjöns fåglar av B-vitaminbrist. Även fisk och andra djur drabbas. Vad som ligger bakom vet ingen än. Docent Lennart Balk leder ett projekt ”Orsaker till B-vitaminbrist hos ejder och blåmussla”. Blåmusslan utgör huvudföda för ejdern. Därför kommer projektgruppen använda blåmusslan som indikator på tiaminstatus för olika lokala/regionala områden i Östersjön och hur det varierar under året. Det hoppas man kunna ge ledtrådar till vilken eller vilka kemikalier som orsakar bristen. Östersjölaxen drabbades redan på sjuttiotalet. Fåglarna som nu dör får samma symtpom som laxen. först kommer beteendestörningarna: ”…bon är slarvigt byggda, och en massa ägg ligger vid sidan av redena. I många bon ser vi inte ens några ägg, i stället ruvar fåglarna på stenar.” Sen förlorar de flygförmågan och dör i kramper.

%d bloggare gillar detta: