Arkiv | september, 2014

Inte bara hästmannen

30 Sep

 

hästmannen

Det är inte bara Stig-Anders Svensson alias hästmannen som råkat ut för de paragrafvårdande myndigheterna. Stig-Anders fick djurförbud i förebyggande syfte och valde att skänka bort hästarna innan myndigheten tog dem vilket hade medfört större kostnader och kanske förlust av gården. Som nästan alltid är fallet drog djuren det kortaste strået och förlorade sina liv.

Ingela Björklund

Anders Olsson, småbrukare på Tjörn fick djurförbud förra året sedan han lurats skriva på ett strafföreläggande. Polisen som kom med det sa att om han skrev på så skulle han slippa rättegång. Anklagelsen var ett skavsår på en ko som slitit sig med en grimma. Så snällt, tyckte Anders och skrev på. Vad han inte visste var att ett djurförbud skulle följa på ”erkännandet”. Så där försvann ytterligare en liten besättning av en hotad lantras.

Länsstyrelserna över hela landet utplånar i raskt takt de äldre djurhållarna som bevarat det betade landskapet och de sista lantraserna. De gamla ladugårdarna håller inte måtten så att förelägga en gammal bonde om stora ombyggnader som villkor för att få behålla sina djur är samma sak som att lägga ner. Ett sorgligt slut på en livs- och kulturgärning som inte längre uppskattas eller värdesätts.

nordligaste fjällkorna

Emil Sevä är en av Sveriges nordligaste aktiva bönder med tio fjällkor. Enligt länsstyrelsen är det bara 18 kogårdar kvar i Pajala, Gällivare och Kiruna. Nu väntar viten om han inte följer länsstyrelsens förelägganden. 65 år gammal tycker han inte att han har ekonomi att bygga om ladugården. Gör han det inte går också ekonomin i stöpet plus att djuren omhändertas med våld. Återstår bara att avveckla frivilligt.

– Kan inte säga att han missköter sina kor men vi har konstaterat flera brister i djurhållningen och vår förhoppning är att han kan åtgärda dem så djuren kan skötas på det sätt som vi ställer krav på i den svenska djurskyddslagen, säger Erika Johansson länsstyrelsens enhetschef.

Stig Aronsson i Tämmesboda i Ljungby kommun har levt sitt liv utan elektricitet och vill inte ha någon heller. I ett beslut 2001 blev han förelagd genom praktiska råd hur han enkelt kunde uppfylla djurskyddslagens krav inhysning av kor och ardennerhäst. Det var ingen anmärkning på djuren utan det handlade om mått, ventilation och dagsljusinsläpp. Och så att hästen skulle kunna gå in och ut själv.

ladugården

När djurskyddet låg på kommunerna var ändå kontrollanterna humana och här försökte man verkligen göra det bästa för människor och djur. Rent fysiskt skulle Stig och hans syster inte orka med djuren mycket längre till. Ändå är Stig bitter över vad han kallar ”djurplågerilagen”.

djävulens verk

På plats var Ingela Fridlund och Mathilda Johansson från miljö- och byggkontoret. Om de fick arbetsövergång till länsstyrelsen så hoppas  jag att de tog med sitt konstruktiva sätt att jobba och se lösningar. Djurhållningen avvecklades 2001.

Tänk om det funnits en plan för att ta tillvara lantraser, beteshävdat landskap och den sedan generationer nedärvda kunskapen om djur och om gamla människor dessutom bemöttes med respekt för sin livsgärning istället för att skrämmas och förnedras av myndigheter sina sista år!

Annonser

Handläggare leker veterinärer

28 Sep

DIGITAL CAMERA

Bilden: Min perserkatt som Emma Hansson i juli 2011 hävdade var ”omusklad” och behövde omedelbar veterinärvård eftersom jag, dumt nog, berättat att jag brukade bada honom varannan vecka. Det var inte normalt enligt denna självutnämnda expert. Besiktigades ett dygn senare utan anmärkning.

Uppdaterat från den 10 september 2011.

En djurskyddshandläggare, som troligtvis saknar veterinärutbildning, besökte en gård i en by nära Falun privat under sin semester. Där uppdagades det att en tacka hade mjölkstockning och djurägaren förelades att omedelbart komma in med ett nytt veterinärintyg eller avliva tackan som handläggaren ansåg led. Djuret stod redan under veterinär behandling och ägaren vägrade godta tjänstemannens ”bedömning”.

Enligt samstämmiga veterinärer var inte heller tackan febrig som djurskyddshandläggaren påstått.

I sin överklagan till förvaltningsrätten krävde fårägaren en ursäkt och ersättning för de onödiga kostnader som föreläggandet orsakat. Ingenting i behandlingen förändrades heller efter det av föreläggandet påtvingade veterinärbesöket. Tackans behandling fortsattes och hon tillfrisknade helt enligt planerna.

Jag har själv två gånger fått föreläggande om att besiktiga friska djur och haft besvär och kostnader pga totalt okunniga, felletande inspektörer. Även om man får rätt i förvaltningsrätten betyder inte det att att länsstyrelsen vill stå för kostnaderna. Och en ursäkt kan man se sig om i månen efter…

Sverker Olsson5

Härom veckan skickade handläggare Sverker Olsson (som inte har någon utbildning alls och han är dessutom rädd för katter) polisen i Skåne att hämta en katt som han påstod var sjuk.

katt i kamera

Sverker hade en bild på katten i sin kamera. Polisen hittade en katt som låg och sov i godan ro.

katt i kamera2

Eftersom polisen inte tyckte katten såg sjuk ut undrade de om det verkligen var rätt katt och ringde Sverker.  Ta den, tyckte Sverker för den var svart! Nu har veterinärintyget kommit och katten är frisk, men var är katten?

Djurskyddet ett sjunkande skepp

26 Sep

Estonia

För 20 år sedan den 28 september 1994 sedan vaknade vi till nyheten att färjan Estonia gått under. Den största katastrofen i Sverige under modern tid. Under natten dog 852 människor i det kalla, mörka havet. Oförberedda, hjälplösa, chanslösa ställdes de inför en situation de inte kunde ta sig ur. Bara de fysiskt starkaste och mentalt förberedda klarade sig.

”De som inte blev skadade redan när fartyget fick slagsida drabbades i stället av panik eller blev apatiska och handlingsförlamade. Av alla som ens orkade försöka rädda sig var det få som lyckades ta sig upp på däck. Bland de som lyckades var det långt ifrån alla som fick tag i en flytväst.

De som chansade och hoppade från skrovet sögs antingen ner under fartyget, eller landade i de 10-gradiga vågorna som under morgonen växte sig upp till åtta meter höga. Inte ens de starkaste, de som hade orkat ta sig ombord på någon av flottarna och överlevt flera timmar till, var garanterade säkerhet.”

Så här reagerar människor när de drabbas av en katastrof. De flesta jobbar inte i räddningstjänsten till vardags och har inte en utbildning där de övat i förväg. Kroppen blir paralyserad av skräck, benen viker sig och vägrar lyda. De flesta slutar tänka rationellt.

Djurägare som drabbas av att få sitt hem eller gård invaderade av myndighetspersoner som för bort deras djur befinner sig i samma katastrofläge.  Den fysiska och mentala reaktionen är desamma som att befinna sig på ett sjunkande skepp.

Skillnaden är att här är ingen hjälp på väg, du blir inte räddad av polisen, tvärtom är poliserna med och försöker trycka ner ditt huvud under vattnet, här väntar ingen krishantering om du väl överlever det akuta förloppet, vilket en del faktiskt inte gör.

Så här beskriver en bonde vad som händer sedan gården invaderats av länsstyrelse, polis och transportörer:

– Frun åker iväg med ambulansen, måste faktiskt säga att hela ”insatsstyrkan” verkar fullständigt oberörd över att man orsakat ett självmordsförsök hos den ena djurägaren, fortsätter jaga hjälp, minns inte riktigt allt, det är som i ett töcken, vänner anländer, vi nekas att utfodra djuren…

En ensam pensionär återvänder till sitt hus efter att ha varit och handlat:

– Polis kommer springande upp i allén och hejdar mig från att gå ner till gården …Man svarar elakt på min fråga, varför jag inte får gå hem, att man är här för att ta ifrån mig mina djur och att jag inte får gå hem och störa djurskyddsinspektörer och veterinär för de håller på att avliva mina djur. Jag blev apatisk och förstod inte vad som höll på att hända och varför.

En annan djurägare berättar:

– … hon pratade med min mor. Hon försökte förklara för dem att jag sagt att om ni tar mina djur för mig, så har jag ingen lust att leva längre.

– Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

En sjuk och chockad hundägare säger:

– Jag fattade inte förrän på slutet att de planerade att ta alla hundarna. De sa inte varför. De bara hämtade polisen och en veterinär.

– De bara tog dem. Det kom inget papper. Poliserna var ganska passiva. Den enda som visade några känslor var en polis som satte sig på en pall när jag satt i trappan och frågade om jag behövde någon hjälp eller något stöd eller någonting.  Det fanns inget beslut, eller så var jag så chockad så jag inte minns det.  De skrev inget på plats. Jag har inte fått något beslut.

En bonde som haft kor i hela sitt liv berättar om chocken:

– Men på lördag morgon kommer det två polisbilar. Vi har skrivit kontraktet på fredagen och på torsdagen hade vi fått godkänt att sälja djuren. Det kom två polisbilar upp här med en fruktansvärd hastighet och då höll jag på med att utfodra djuren . Fyra man rusar av bilarna och jag stod bara och tittade. De tar på höger sida och då säger befälet till de andra: Ta det lugnt pågar, för han är lugn. Vad skulle jag vara annat än lugn mot fyra poliser?

– Och den äldre av poliserna han mår dåligt så jag tittar på han, säger till han ”Du mår inte bra?”  ”Kan du se genom folk”, säger polisen. ”Det kan jag”, säger jag.” Och du mår väldigt dåligt av detta. ”Ja det gör jag”, sa han och den yngre polisen gick bort och satte sig på kökssoffan. Han orkade inte se på detta som hände ute på gården.

En handläggare skriver i en polisrekvisition:

– Vid Länsstyrelsens kontroller har det funnits indikation på att djurägaren kan behöva stöd vid omhändertagandet då detta med största sannolikhet kommer att innebära en stor psykisk stress.

Och så fortsätter det. Djurägare som hänger sig och tömmer en pillerburk. Djurägare som körs akut till psyket. Djurägare som dör av blödande magsår, får hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Djurägare som inte vågar gå ut eller inte vågar åka hemifrån. Djurägare som blir utfrysta, förlorar arbete och inkomst, förlorar gård eller hus. Djurägare som blir kroniskt sjuka och förtidspensioneras. Och det värsta av allt: Samhället vägrar se dem. De får sjunka med skeppet. Den långsamma förlisningen.

Nya djurskyddslagen

21 Sep

Regeringen har beslutat om följande lag som härmed tillkännages:

Avsnitt I

Djurplågeri

(1) Det är förbjudet att i onödan plåga eller grovt missköta ett djur
(2) Man plågar ett djur när man upprepat eller kontinuerligt orsakar märkbar smärta eller lidande och plågan är onödigt så till vida att den inte tjänar något rationellt, försvarbart syfte. Man missköter ett djur när man orsakar det märkbar smärta; misskötseln är grov då den har sin grund i ett okänsligt sinnestillstånd.

Åtgärder för skydd av djur

Det är förbjudet:

1. att så försumma ett djur i egenskap av ägare, vårdare eller inhysare så det därmed åsamkas märkbar smärta eller märkbar skada;
2. att använda ett djur i onödan för vad som tydligt överskrider dess förmåga eller orsakar det märkbar smärta, eller som den – till följd av sitt tillstånd, uppenbarligen inte klarar;
3. att använda djur för demonstrationer, filmskapande, underhållning eller andra offentliga evenemang på ett sätt som orsakar djuret avsevärd smärta eller påtaglig skadar djurets hälsa,
4. att använda ett svagt, sjukt, överarbetat eller gammalt djur för vilket ytterligare liv är en plåga för andra ändamål än för att åstadkomma för det en snabb, smärtfri död,
5. att sätta ut sitt husdjur i syfte att bli av med det,
6. att fastställa eller testa styrkan på hundar, katter, rävar och andra djur;
7. att förkorta öron eller svansen på en hund under två veckors ålder. Detta är tillåtet om det görs med narkos,
8. att förkorta svansen på en häst. Detta är tillåtet om det är för att åtgärda en defekt eller sjukdom i svansen och utförs av en veterinär och under bedövning,
9. att utföra en smärtsam operation på ett djur på ett oprofessionellt sätt eller utan bedövning, eller om bedövning i ett enskilt fall är omöjligt enligt veterinära normer,
10. att döda ett djur på en gård för päls på annat sätt än med anestesi eller på ett sätt som är i varje fall är smärtfri,
11. att tvångsmata höns;
12. att riva ut eller separera lår från levande grodor.

Import av hästar med förkortade svansar är förbjudet. Inrikesministern kan göra undantag om särskilda skäl motiverar det.

Tillfällig användning av hovdjur som bärare i gruvorna är tillåten endast med tillstånd av ansvariga myndigheter.

Försök på levande djur

Det är förbjudet att operera eller hantera levande djur på ett sätt som kan orsaka avsevärd smärta eller skada i syfte att experimentera, i den mån bestämmelserna i 6§ till 8§ inte gett mandat till annat.

(1) Inrikesministern kan på förslag av ansvariga statliga eller lokala myndigheter ge tillstånd till vissa vetenskapligt ledda institut eller laboratorier för att genomföra vetenskapliga experiment på levande djur, när den ansvariga för experimentet har tillräcklig yrkesutbildning och tillförlitlighet, godkända anläggningar för djurförsök är tillgängliga, och vård och tillsyn av de djur på vilka experiment har gjorts kan garanteras.
(2) Inrikesministern kan delegera beviljandet av tillstånd till andra bland de högsta tjänstemännen i regeringen.
(3) Tillstånd får återkallas utan ersättning när som helst.

Vid genomförandet av djurförsök (5§), skall följande villkor uppfyllas:

1. Försöken får endast utföras under den fullständigt ansvariga vetenskapliga chefen eller en företrädare som har särskilt blivit utsedd av den vetenskaplig chefen. 2. Experimenten kan endast utföras av någon som tidigare har fått vetenskaplig utbildning eller under ledning av en sådan person, och all smärta undviks i den mån det är förenligt med syftet för experimentet. 3. Experiment för forskning får endast användas då ett visst resultat inte tidigare bekräftats av vetenskapen eller om försöken bidrar till att besvara tidigare olösta problem. 4. Experimenten får endast ske under narkos, om inte den vetenskapliga chefen uttryckligen utesluter det eller om smärtan i samband med operationen uppvägs av skadorna eller tillståndet för försöksdjuren som en följd av anestesi. Inget mer allvarlig än en svår operation eller smärtsamt men oblodigt experiment kan utföras på ett obedövade djur. Djur som lider av märkbar smärta efter slutförandet av ett så svårt experiment, främst i form av en operation skall omedelbart dödas i den mån detta bedöms av den vetenskapliga chefen som förenlig med syftet med experimentet, 5. Försök på hästar, hundar, katter och apor kan endast utföras när det avsedda syftet inte kan uppnås genom försök på andra djur. 6. Inga fler djur kan användas än som behövs för lösa den fråga som skall besvaras. 7. Djurförsök för pedagogiska syften är endast tillåtna när andra pedagogiska verktyg som bilder, modeller, taxonomi, och film är inte tillräckliga. 8. Register ska hållas över den typ av djur som används, syftet, förfarandet, och resultatet av försöket.

 Straffbestämmelser

(1) Den som i onödan plågar eller grovt missköter ett djur kommer att straffas med upp till två års fängelse, med böter, eller med båda dessa påföljder.
(2) Den som, bortsett från fallet i (1), genomför ett experiment på levande djur (5§) utan nödvändiga tillstånd kommer att straffas med fängelse i upp till sex månader, med böter, eller med båda dessa påföljder.
(3) böter på upp till femhundratusen eller fängelse kommer, förutom straffet i stycke  (1) och (2), vara straffet för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet.
1. bryter mot förbud 2§-4§,
2. agerar mot reglering 7§;
3.bryter mot riktlinjer antagna av inrikesministeriet eller länsstyrelsen enligt 14§;
4. försummar att förhindra att barn eller andra personer som är under hans / hennes tillsyn eller tillhör hans / hennes hushåll från att bryta mot bestämmelserna i denna lag.

10§

(1) Utöver de straffen i 9§ för uppsåtligt brott mot lagen, kan ett djur från de dömda beslagtas eller dödas. I stället för förverkande kan bestämmas att djuret skall vara inhyst och matas i upp till nio månader på bekostnad av den skyldige.
(2) Om ingen specifik person kan identifieras eller dömas, kan förverkande eller dödande av djur göras i alla fall när övriga förutsättningar finns.

11§

(1) Om någon är vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till avsiktligt bryta mot bestämmelser som är straffbara enligt 9§ kan de lokala myndigheter som är ansvariga förbjuda den personen från att hålla vissa djur eller driva företag som involverar djur antingen för en viss tid eller permanent.
(2) Ett år efter påförandet av straffet får de ansvariga lokala myndigheterna ompröva sitt beslut.
(3) Ett djur som utsätts för märkbar vårdslöshet i omhändertagande, vård eller skydd kan tas bort från ägaren av den ansvariga myndigheten och hysas någon annanstans tills det finns en garanti för att djuret kommer att vårdas på ett oklanderligt sätt. Kostnaden för detta boende ska betalas av den skyldige.

12§

Om i ett rättsligt förfarande förefaller tveksamt om en handling bryter mot ett förbud av 1§, (1) eller (2), ska en veterinär tillkallas så tidigt i processen som möjligt, i den del det avser en gård skall en tjänsteman från jordbruksdepartementet höras.

.

.

.

 

Berlin, November 24, 1933

Undertecknat:
Adolf Hitler
förbundskansler           

Recept på anmälan

18 Sep

igelkott

Hatar du någon som råkar ha djur? Då vet du säkert att i Sverige styrs djurskyddskontrollen efter beprövad öststatsmodell av anonyma anmälningar. Faktum är att de allra flesta kontroller är initierade av en anonym anmälare. De flesta länsstyrelser håller med om att minst hälften av dessa är obefogade. Dessutom har Sverige fått kritik från EU eftersom handläggarna inte hinner med det de egentligen ska göra nämligen kontrollera djuren som producerar vår mat. En del länsstyrelser har därför börjat sålla bland anmälningarna och ibland skickar man ut ett brev till den anmälda. Och det har ju inte avsedd effekt från anmälarens sida sett.

Betydligt större tyngd får därför din anmälan om du kan lura en veterinär att leverera den. Det fungerar garanterat. Kapa också någon annans mobilnummer som du uppger som ditt eget. Vilket som helst duger eftersom de inte kollar.

”Hej!

Veterinär Gunilla Lundgren från Båstad … kontaktade Lst den 14 augusti 2014 och informerade om att en kvinna hade kontaktat henne under natten. Kvinnan uppgav att hon hittat en skadad igelkott och då letat efter någon som hon kunde rådgöra med. Igelkotten hade bland annat ett stort sår på ryggen. Kvinnan kom i kontakt med en dam på Viltjouren.se (070-4182xxx). Damen uppgav att kvinnan skulle sy igen såret med vanlig sytråd samt ge igelkotten Bautril. Damen uppgav att hon själv brukade göra så med skadade djur.

Kvinnan med den skadade igelkotten kontaktade då veterinär Gunilla Lundgren eftersom hon tyckte att det lät märkligt det damen på viltjouren sagt.

Veterinär Gunilla Lundgren uppgav att hon själv är viltrehabiliterare i Skåne och medlem i KFV:s riksförbund. Hon är mycket upprörd över vad damen på viltjouren sagt till kvinnan med igelkotten. Veterinären vill göra en anmälan till Lst i och med att damen på viltjouren själv brukar sy skadade djur samt ge antibiotika (Bautril) som är reserverat och som endast ska ges till svåra fall.

Jag har kollat på viltjouren.se och sett att det troligtvis är Ewa Kierkegaard som kvinnan talat med. Det telefonnummer som kvinnan ringde leder till henne.

Veterinär Gunilla Lundgren kommer att ta upp detta med KFV:s riksförbund. Veterinär Gunilla Lundgren vill även att någon från Lst kontaktar henne och informerar om vad  som skett i Lst ärenden med Ewa Kierkegaard.

Kvinnan som ringde till Viltjouren har telefonnummer: 070-7525xxx.

Marie

Marie Lundin

Djurskyddshandläggare

Enheten för länsveterinärer

Länsstyrelsen i Stockholms län”

Nu slår länsstyrelsen i Stockholm på stora trumman och Monica Hellstaf rekvirerar poliser till den 15 september. Inte mindre än tre poliser får hon för att göra razzia hemma hos den förmodade igelkottsplågaren.

”Länsstyrelsen begär polishandräckning med hänvisning till 27a § djurskyddslagen (1988:534) för tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen hos Viltjouren, ……

Polishandräckning för att kunna utföra kontroll bedöms nödvändig för handläggarens säkerhet.”

Ewa Kierkegaard har inga vilda djur längre för länsstyrelsen vägrade förlänga hennes tillstånd. De två handläggarna ville se vilthägnen, dvs Ewa´s voljärer och lite andra burar. Sedan blev det koll av hunden och intensivt mätande av ett litet hönshus. Hur kontrollen skulle kunna klargöra påståenden i anmälan är ju inte så lätt att förstå.

Michael Kierkegaard skriver till länsstyrelsen:

”Hej,

Rubricerade ärende, en anmälan mot Viltjouren / Ewa K, har föranlett ett myndighetsbesök av tre poliser och två djurskyddshandläggare i dag.

Hela anmälan bygger på uppgifter från en uppgiftslämnare som anges ha ett angivet telef nr.

Detta telef nr går till A. i Torekov. Hon säger sig aldrig ha ringt till Viltjouren.

Hon säger sig vidare aldrig ha pratat med Gunilla Lundgren om någon igelkott.

Anmälan är alltså baserad på en hittills anonym uppgiftslämnare och borde bedömas som sådan.

Jag, som har följt Ewa´s verksamhet till och från i många år, vet att inga djur har kommit till hennes anläggning utan att ha passerat Djurkliniken Roslagstull och blivit bedömda där. Ewa har aldrig haft några som helst tendenser till att ”leka veterinär”. Hon har alltid hållit benhårt på regler, tex penetration av hud etc.

Med ovanstående som bakgrund finner jag det absurt att tro att Ewa skulle ha givit så snurriga råd mm till en vilt främmande människa på telefon mitt i natten.

Hälsn  Michael Kierkegaard”

Bedöm själva. Är det så här som myndigheterna skall disponera våra skattepengar?

Bakom rubrikerna

15 Sep

Polis avlivade djur

Först publicerad den 7 september 2011. Nu uppdaterad med bl. a. fler bilder.

Artikeln  börjar på sedvanligt sätt med en bild på ett avlidet djur. Bilder på döda djur publiceras för att läsaren direkt skall fås att känna avsky för djurägaren. Nu händer det faktiskt att djur dör och det största felet är att kroppen inte skaffats undan fort nog. Det gör sig synnerligen bra på bild!

”Han var inte hemma vid besöket, men länsstyrelsen och polisen tog sig in i hans hus genom ett öppet fönster.”

I själva verket jobbade djurägaren dagtid och det visste man på länsstyrelsen. Malin Langenfors kontaktade honom t.o.m. på arbetsplatsen, och trots att han berättade att han arbetade dagtid och ville veta när de kom, så upplyste hon om att oanmäld inspektion kunde göras.

Inbrott är väl skojigare.

Ärendet började 2010 som ett misstänkt miljöbrott med skrot dumpat på en fastighet. På fastigheten fanns djur och polisen gjorde en anmälan till länsstyrelsen. Ägaren till skrotet visade sig vara en annan person än ägaren till djuren.

I november-december 2010 görs minst fem kontroller av djuren även om ägaren inte är hemma. Vid bara ett tillfälle är han det och då klagar man på hullet på en av de två hundarna. Övriga djur kommenteras inte.

Den 22 december söks djurägaren per telefon och även på arbetsplatsen. Det klargörs att han inte kan komma från arbetet, utan att han slutar kl 16.00. Inspektionen måste av någon anledning göras i dagsljus, enligt inspektören. De hänvisas att återkomma den 24, då han är ledig. I detta sammanhang begärs polishandräckning, för att inspektion ska kunna göras i dagsljus.

Efter inspektionen åker man till hans arbetsplats för att där framföra vad man kommit fram till. Av tjänsteanteckningar framgår det att arbetsplatsen inte är samarbetsvillig, utan inspektörerna letar genom den efter djurägaren.

Av ett mail från djurägarens chef, daterat den 31 augusti till Anita Norén, vid länsstyrelsen, framgår det hur inspektörerna uppträtt på arbetsplatsen och utan medgivande jagat efter honom. Det har skapat en misstro, som allt under ärendets hantering, förstärkts.

I januari 2011 fortsätter man. Någon resursbrist är det verkligen inte tal om. Den 3 januari inspekteras grisarnas, hönsens och kaninernas utrymmen. Dagen efter begäran polishandräckning, till den 5 januari, kl 12.00. Med andra ord åter under djurägarens arbetstid.

Den 5 januari görs ett omedelbart omhändertagande. Veterinär, Mats Lund, är närvarande, och bedömer fjäderfänas status som dåligt, varvid det fattas beslut att omhänderta dem. Vid senare beslut är de trots allt i så gott skick att de kan säljas/överlåtas.

Den 7 och 15 januari gör man nya kontroller.

Den 14 januari skrivs en kontrollrapport utifrån besöken 3 och 5 januari. Av den framgår att geten och grisarna är i gott hull.

Den 19 januari begärs åter polishandräckning och det till efter kl 15.00. Anledningen var hundhållningen. Eftersom hundarna inte syntes till, gick man inte in. Dock konstaterades att grisar och geten hade vatten och strö.

Den 25 mars görs försök till inspektion, ca kl 16.15. Hundarna är hemma. Grisarna och geten tittades till. Vatten fanns, men inte strö. Utefter denna inspektion skrevs en kontrollrapport.

Den 30 mars ny kontrollrapport där det framgår att det påpekats tidigare om strö till grisarna. Vad som inte framgår är att den 19 januari och 7 februari har det funnits. Dessa två inspektioner har dock inte djurägaren vetskap om.

Den 24 maj görs försök till inspektion. Ingen är hemma. Hundarna var hemma och enligt inspektörerna var det svårt att bedöma hullet genom fönstret, ändå bedömdes en vara i underhull. Geten och grisarna, som enligt inspektörerna fortfarande fanns kvar, hade halm och vatten.

Den 7 juli konstaterades det att geten inte ”nådde upp till grenarna”. Enligt inspektörerna hade grisarna tunnat ut. Det finns dock inte dokumenterat genom bilder. Man lämnade en lapp på dörren.

Vid ett par tillfällens syns djurägaren i skogen eller lämnande huset.

I artikeln ovan kan man läsa att fem minigrisar och en get avlivades på plats. Underförstått är att de skulle vara för vanvårdade för att få leva. Sanningen är att de inte alls var vanvårdade, men poliser och djurtransportör lyckades skrämma djuren till panik under 1½ timmes lastningsförsök. Den 30 augusti inkommer till länsstyrelsen en rapport från polisen där man konstaterar att polisen inte lyckats verkställa omhändertagandet utan istället vill man avliva djuren. Så här beskriver polisen Liselotte Sliwon själv försöket till  ”omhändertagandet”:

”Polisen var den 2011-08-30 på fastigheten för att verkställa omhändertagandet av de djur som finns kvar på platsen; en get, fem grisar samt minst 5 katter. (Två hundar är redan omhändertagna och uppstallade i väntan på beslut om åtgärd.) Med oss fanns Sara Folkesson som agerade djurtransportör samt uppstallare av grisarna och geten (kontakt via Farmartjänst). Sara hade stor transport, stallgrindar, fösgrindar och annat material med sig för att vi skulle kunna genomföra omhändertagandet. Sara har stor erfarenhet av lantbruksdjur och är van att hantera samt transportera djur.

Innan djuren skulle tas ombord på transporten tillsågs att alla hålor var täckta med plåtar, bräder samt lastpallar för att vi skulle kunna fösa alla djuren framför oss och in i transporten. Transporten kördes ända fram till hagen och en ”gång” byggdes upp av stallgrindar för att djuren enkelt skulle kunna fösas ombord. Djuren fick dock panik och sprang in i lastpallar och träväggar för att ta sig undan från oss. Försök att mata in djuren gjordes utan framgång. Vid ett tillfälle lyckades vi ta ombord ett par grisar vilka dock fick panik och sprang rakt in i transportens väggar. Djuren agerade myeket skyggt och verkar aldrig eller knappt aldrig hanterade av människor. Djuren slog följe hela tiden och smet en gris fick resten panik och forcerade sig fram för att ta sig därifrån. Geten höll sig med grisarna från och till men när vi försökte fösa den framför oss och fånga in den fick även den panik och flög upp i luften och hoppade undan. Vid ett tillfälle forcerade den grisflocken och träffade en gris så att denna skrek. Försöken att ta ombord djuren på transporten varade ungefär en och en halv timme utan resultat. Då djuren blev mycket stressade ansåg vi allesammans att det av djurskyddsskäl ej var lämpligt att fortsätta stressa djuren varför omhändertagandet avbröts.

De katter som finns på fastigheten låter sig inte infångas utan verkar vara förvildade utan vana av mänsklig hantering. Dessa katter låter sig inte fångas in och hanteras. Ett omhändertagande på annat satt än infångande med falla och avlivning anses omöjligt.”

Geten och grisarna sköts på plats.

Nåja, säg den gris som är van att lastas och dessutom av främmande människor!

Skisse2

Den enligt polisen förvildade katten Skisse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den lika ”ohanterbara” katten Svea.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och Soya som också borde avlivas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sorries som tyckte poliserna verkade farliga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slutligen Spirre som inte borde leva enligt polisen.

Det var ju tur för katterna att de lyckades hålla sig undan. En privatperson tog senare hand om dem och de var inte alls ”förvildade” som man ville göra gällande för att motivera en snabb dödsdom. De var också i bra skick som synes av bilderna ovan.

Hundarna lämnades senare tillbaka.

Det här ett typexempel på hur länsstyrelsens djurinspektörer systematiskt bryter ner en människa (i det här fallet en person som under sin uppväxt lärt sig misstro myndigheter) som anses udda och lätt att ge sig på. Den här mannen har utsatts för mängder av inspektioner då han inte varit hemma och man har även sökt honom på jobbet. De nitiska inspektörerna klättrade in genom ett källarfönster, samma som katterna använde…

Det finns alltid en annan sanning bakom rubrikerna!

 

Anonyma anmälningar styr kontrollen

4 Sep

Tillbakablick från den 2 september 2011.

Alla minns väl den sk grisskandalen där djurrättsalliansens smygtagna bilder serverades lagom till julskinkan. ”Enligt siffror från veterinärförbundet kan det vara så illa att länsstyrelserna under 2009 endast mäktat med 50 planerade kontrollbesök över hela landet”, skrev Alexandra Leijonhufvud och Linda Björklund från Djurens Rätt. Nå, i det gristätaste länet Skåne mäktade man under 2009 inte med ett enda besök på en enda grisgård. Såväl Djurens Rätt som Länsstyrelsen i Skåne argumenterade för mer resurser. Mattias Gårdlund gick ut i media och ville ha 80 tjänster.

Lyssna nu på vad Mattias Gårdlund säger! Och nu hoppas jag slippa kritik för bristande faktagranskning. För, som Henrik Ardhede på förvaltningsrätten i Malmö sade till mig: ”Man måste ju förutsätta att inspektörerna talar sanning!”

Redan 2010 skrev internrevisor Håkan Malmer i sin rapport En väg till en bättre djurskyddskontroll i Skåne ”En utvärdering ur ett intressentperspektiv”, om handläggningen av djurskyddsärenden på länsstyrelsen i Skåne: ”Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar.” ”Det har varit myndighetsledningens uppfattning att inom djurskydds- och veterinärenheten ska planerad kontrollverksamhet prioriteras och ambitionsnivån i anmälningsärenden ska sättas i relation till befintliga resurser. Detta framgår av en överenskommelse med de fackliga organisationerna i maj 2009. Internrevisionen har funnit att överenskommelsen genom beslut eller andra åtgärder inte implementerats eller följts upp och att planenlig kontroll av nämnvärd omfattning inte förekommit ens efter det att kontrollplanen för år 2010 beslutats…”

2011 kom nästa rapport: ”På väg mot en bättre djurskyddskontroll”. I den står bl a att läsa att under 2010 genomfördes endast 103 av 194 planerade kontroller. Under dec 2010 till februari 2011 påbörjades nästan inga planerade kontroller. Det skrevs i maj 2011. Sen kom sommar och semestrar.

Om det nu är så att tusentals grisar varken får mat eller vatten och man har bristande resurser så varför åker man, tvärtemot revisorns rekommendationer att åka en och en, nu inte bara två utan även tre och dessutom med ett antal poliser som rutin…

Hur gick det sen? Enligt Jordbruksverkets statistik för 2013 inspekterades knappt 8% av ”kända objekt”. Dessa kända objekt utsattes för i genomsnitt för mer än en och en halv kontroll vardera. Antalet kontroller per årsarbetskraft halverades efter övergången till länsstyrelserna 2009. Då blev det praxis med dubbla kontrollanter. Minst två tredjedelar av kontrollerna avser sällskapsdjur och anmälningar.  Hälften av anmälningarna är obefogade. (I Skåne anser man den siffran vara lägre, troligen för att inspektörerna är duktigare på att hitta ”brister”, dvs på plats letar man upp något annat än det anmälan avsåg.) Eftersom Sverige lagt tyngden på kontroll av sällskapsdjur och anmälningar från allmänheten har man inte heller uppfyllt EUs krav på kontroll av animalieproduktionens djur och även också fått kritik för detta.

Skåne stod 2013 för ca 11% av kontrollerna men hela 22% av antalet utfärdade djurförbud.

%d bloggare gillar detta: