Arkiv | mars, 2014

Bajs i baken eller bruten nacke?

31 Mar

geten som bröt nacken Frågar man ”djurens bäste vän” djurskyddsinspektören Peter Stenberg och hans kompanjon Alexandra Boijsen från länsstyrelsen i Skåne så är definitivt bruten nacke att föredra. Fotot ovan är tagen av inspektörerna själva för att illustrera bajs i baken. Det är intorkad bajs i pälsen som skall klippas bort efter sedan geten haft diarré men blivit botad. Lägg märke till att hals och rygglinje är fin och helt rak. Några timmar senare kommer denna get att släpas ur en lastbil på Djurambulansen i Skånes gård i Ingelsträde med huvudet helt bakåtvridet. Peter Stenberg Peter Stenberg blev rikskänd från såpan Djurskyddsinspektörerna i TV4 där han och några till utgav sig för att ”föra djurens talan”. Vi skall strax se vad som hände när TV inte var med. Om geten ovan kunnat tala är jag övertygad om att hon föredragit att stanna kvar på gården med sin getfamilj, med eller utan bajs i baken.

Först ska vi gå tillbaka till hösten 2013. På en gård utanför Hörby bor en kvinna som sedan decennier har en flock getter, faktiskt landets största som inte hålls för mjölk utan enbart som hobby och landskapsvård.

Upprinnelsen är en rad anmälningar från en granne, frilansjournalisten Tomas Polvall, som flyttat hem till Sverige sedan han sålt sin gård i Danmark. Han börjar mejlbomba Länsstyrelsen den 20 september: ”Det här är därför det första av en lång serie mejl och kommande telefonsamtal som ska försöka få någon av er att förstå att det ni upplever som en lågprioriterad bagatell är högprioriterat hos oss.” Och så spekulerar han över storleken på getägarens mark.bild 4 Polvall klagar på getter som smitit ut och gått över hans gård. Han skickar in bilder som visar friska, glada djur i en vacker miljö. ”Pastoralt” skall domaren i förvaltningsrätten senare komma att kalla det. Polvall tycks inte få något större gehör för sina klagomål. Det är helt enkelt inget djurskyddsärende.

bild 1I mitten av november börjar ett 15-tal getter bli sjuka i diarré. Ägaren tror att avmaskningen som görs varje höst inte tagit och hon upprepar det. Ungefär hälften av djuren piggnar till men ett antal, mest killingar dör hastigt. Den 18 november cyklar hon till samhället. De döda djuren är ännu inte avhämtade och ett par är fortfarande sjuka.

Något händer samma dag för Alexandra Boijsen skriver en polisrekvisition på ett vanligt papper för hand. Dagen efter på tisdag morgon den 19 november tar djurägaren bilen in till samhället till banken för att ta ut pengar till veterinär och till höbalar som hon beställt av bonden. Väl tillbaka möts hon av poliser som hindrar henne från att gå ner på gården. På gården finns Peter Stenberg, Alexandra Boijsen, två poliser och en ung veterinär vid namn Julius Kemna. Han tycks vara väl bekant med Alexandra som han nojsar med och hon  drar honom i kläderna.

Djurägaren berättar: ”Efter en stund, kanske 20 min, kom några personer upp mot oss i allén. Det visade sig vara Peter Stenberg och Alexandra Boijsen och kanske Julius Kemna, veterinären. Peter Stenberg säger att jag inte får gå ner för de ska skjuta Sippan.”

”Peter Stenberg släpar fram Sippans livlösa kropp och slänger henne framför mig och blodet rinner över hennes vackra päls, hon ligger till slut i en stor pöl av blod. Då sätter sig Peter Stenberg på huk bredvid henne, jag står en bit bort, orkar inte se det hemska de gjort. Peter Stenberg vinkar åt mig med sitt pekfinger och säger åt mig: ”Kom här ska du få se!”. Jag orkar inte sa jag och vände mig om.”

Julius Kemna påstår att Sippan är mager. Utmärglad, säger Peter Stenberg att hela besättningen är då han låter sig intervjuas i både Skånskan och i Expressen ett par dagar senare. Obduktionen visar att Sippan, som fick bakklövarna bortfrusna som nyfödd åtta år tidigare och sedan dess gått obehindrat på tjocka sulor av kallusvävnad,  är fet, inte lidande och dessutom har hon två fullgångna killingar i magen.

En stor andel av getterna är högdräktiga, skall killa de närmaste dagarna och får inte transporteras. Det struntar Peter Stenberg i och beslutar att Djurambulansen i Skåne AB skall hämta alla djuren omedelbart. Fort ska det gå, som sagt. Veterinären skall senare hävda att han inte fick i uppdrag att dräktighetsundersöka djuren, att han inte kände till att de skulle omhändertas och att det dessutom skulle vara alltför stressande att undersöka dem. Då hade han missat att Sippan, som han redan skjutit, var högdräktig. Jordbruksverket har inte gett någon dispens och säger efteråt att man förutsätter att veterinären undersökt dem. Veterinär Kemna skyndar sig att köra då hans bil står i vägen för Djurambulansens i Skånes lastbil, som han fått veta är på väg.

Så kommer då Djurambulansen i Skåne AB som enligt rikspolisstyrelsen avbröt upphandlingen med företaget. Polisen i Skåne ingick ett separat avtal. Företaget har heller inte något trafiktillstånd för gods, dit djur räknas.

Mikael GustavssonMikael Gustavsson kör den vita lastbilen som han kör upp på gården.

Föraren av den röda bilenDen röda lastbilen körs av en yngre man och parkeras nere på stora vägen. Där skall den komma att stå hela tiden, inga djur kommer att lastas i den och den körs tom tillbaka.

Lisa LindeFrån Djurambulansen i Skåne deltar även Lisa Linde samt ytterligare en kvinna. Alla dessa personer inklusive de två poliserna skall i över tre timmar ägna sig åt att jaga skräckslagna getter och packa in dem i den vita lastbilen som är alldeles för liten för att transportera så många djur. Alla vet att det är olagligt men vadå. Djurägaren hotas och misshandlas av poliserna. Peter Stenberg försäkrar sig om att hon saknar dator och nära vänner.

Djurägaren berättar: ”Självklart blev getterna uppskrämda av att främmande personer sprang runt och jagade dem med pinnar, brädor och tillhyggen.

Jag grät tyst för mig själv när jag såg det. Då skällde poliserna och Stenberg på mig för de menade att jag skrämde djuren, när de märkte att deras matte var ledsen. Polisen skrek åt mig att om jag inte slutade gråta skulle de ta bort mig därifrån. De uppmanade mig att istället hjälpa till att fånga getterna. Detta vägrade jag.”

”Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen i Skåne springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.”

”Märk väl att just denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Ovanpå och efter lastas stora bockar. Den skadade geten fick alltså inte bara vänta flera timmar medan de andra lastades. Hon fick också de övriga över sig. Lidandet på flaket måste varit ohyggligt, getterna skrek och jämrade sig. Men allt godkändes av ”djurens bästa vänner”, ”lagens beskyddare” och ”tur-att-ni-finns”-transportörerna. Vad gör man inte med 350.000:- inom räckhåll!

Detta är geten på den första bilden, också hon var högdräktig. Vid framkomsten till Ingelsträde, en färd på ca två timmar, har hon enligt veterinär Anneli Karlsson bakåtvridet huvud och skakar i hela kroppen. Hon befrias från sitt lidande. Sen eldas hon upp i hemmakrematoriet och djurägaren faktureras 800:- för kremeringen. Veterinären observerar en get med efterbörden hängande kvar. Den lossar hon men hittar ingen killing. Den blev kvar på flaket, dödfödd eller ihjältrampad tillsammans med övriga skadade eller döda getter. Någon lastbil får hon inte se och personalen upplyser om att det är 82 getter. Själv räknar hon dem inte.

Annonser

Pengarna eller personnumret!

23 Mar

Publicerat torsdag 02 juni 2011 08:10

Länsstyrelsen i Skåne har börjat hota med viten mot djurägare i alla möjliga situationer. En grisuppfödare i Malmö kommun har ertappats med att efter vad som sägs ha låtit en gris gå med brutet ben. Vid ett senare besök var grisen borta. Nu föreläggs uppfödaren att tala om namn och personnummer på den person som slaktat grisen mot ett löpande vite på 10 000:- per vecka.

Utan att ta ställning i sak: Borde det inte vara domstolar som utdömer straff?

Australien stoppar export av boskap

17 Mar

Publicerat torsdag 02 juni 2011 07:04

Australiens jordbruksminister Joe Ludwig har begärt en utredning av landets export av levande djur, detta efter en film på ABC-TV som visar hur boskap som exporterats levande till Indonesien misshandlas på slakterier.

Regeringen har meddelat att man omedelbart upphör med leverans av levande djur till alla indonesiska anläggningar som identifierats på filmen.
Labourpartiet kräver ett totalförbud för export av djur till Indonesien. Förslaget kommer att debatteras vid nästa valmöte möte om fjorton dagar.

Cirka 80 procent av Australiens levande nötkreaturexport går till Indonesien. Försäljningen av levande djur omsätter omkring 2 miljoner USD per år och sysselsätter 13.000 australier.

Senator Ludwig sa att han var chockad av TV-bilderna som visar hur djuren misshandlas, som visas på ABC: s Fyra Hörn -program i måndags kväll (30 maj).

Djur Australien, RSPCA, och den australiska gröna och oberoende MP Andrew Wilkie, kräver nu att regeringen slutar exportera levande djur till Indonesien. Branschorganisationen LiveCorp fick materialet tidigare i veckan och beslöt att omedelbart att förbjuda handel med tre slakterier. Det har skickat utbildade experter till en fjärde.

”Vi står inför många utmaningar i att förbättra djurskyddet i ett utvecklingsland … vi har gjort stora framsteg under det senaste decenniet,” säger Cameron Hall, chefen för LiveCorp.
”Ingen annan nation har samma engagemang för djurskydd som Australien och inget annat land satsar på djurskydd som vi gör.”

Den gröna senatorn Rachel Siewert, som också utarbetar en proposition för att stoppa handeln, uppmanar till att omedelbart avbryta exportlicenser och hävdar att lagförslagen kan ta månader för att träda i kraft.
”Dessa slaktmetoder är mycket extrema och systematiska, de är inte isolerade händelser,” säger hon i ett uttalande.

Fåglarna dör

17 Mar

Publicerat tisdag 31 maj 2011 10:51

Vem minns nu Rachel Carsons bok ”Tyst vår” som blev den första väckarklocka för att människan håller på att förgifta sin miljö. Det handlade om insektsmedlet DDT som är fettlösligt och byggs upp i näringskedjorna. Fåglarnas skal blev för tunt för att ruvas, havsörnen höll på att dö ut och fågelsången tystnade. DDT förbjöds men antalet kemikalier, vars effekter i naturen man ännu inte känner, växer ständigt. Tillsammans eller var för sig utgör de ett smygande hot mot allt liv som vi känner det.

Nu dör fåglarna igen. I tusental dör Östersjöns fåglar av B-vitaminbrist. Även fisk och andra djur drabbas. Vad som ligger bakom vet ingen än. Docent Lennart Balk leder ett projekt ”Orsaker till B-vitaminbrist hos ejder och blåmussla”. Blåmusslan utgör huvudföda för ejdern. Därför kommer projektgruppen använda blåmusslan som indikator på tiaminstatus för olika lokala/regionala områden i Östersjön och hur det varierar under året. Det hoppas man kunna ge ledtrådar till vilken eller vilka kemikalier som orsakar bristen. Östersjölaxen drabbades redan på sjuttiotalet. Fåglarna som nu dör får samma symtpom som laxen. först kommer beteendestörningarna: ”…bon är slarvigt byggda, och en massa ägg ligger vid sidan av redena. I många bon ser vi inte ens några ägg, i stället ruvar fåglarna på stenar.” Sen förlorar de flygförmågan och dör i kramper.

Intern revisionsrapport av djurskyddsenheten i Skåne

17 Mar

2011-05-10 Rapport2 - På väg mot en bättre djurskyddskontroll-1

Publicerat lördag 28 maj 2011 11:04

2010  presenterade internrevisor Håkan Malmer en mycket kritisk rapport om djurskyddsenheten på Länsstyrelsen i Skåne. Ett år senare gjorde han  en uppföljande rapport ”På väg mot bättre djurskyddskontroll”och var fortfarande kritisk. ”Åtgärder ska ha vidtagits, men de berörda hade ingen aning om vad som gjorts”, skriver Kristianstadsbladet.

Dåvarande länsöverdirektören Björn Risinger tog beslut i juni om 26 åtgärdspunkter, en var att inspektörerna skulle delas upp i två grupper. Den ena skulle ägna sig enbart åt förebyggande kontroller, den andra åt akuta ärenden. De två rapporter som skulle ha lämnats under året har inte setts till.

sid4

Den 24 mars saknades fortfarande vissa dokument. Några anteckningar från de samverkansmöten som skulle ha hållits med personalen har inte hittats och en enkät bland peronalen bekräftade att de inte deltagit i några sådana möten.

Personalens betyg på den egna verksamheten var fortfarande låga. Gruppindelningen gjordes men frångicks direkt till förmån för anmälningsärenden, vilket medförde att endast ca hälften av de planerade kontrollerna genomfördes 2010. Under första kvartalet 2011 gjordes bara 27 planerade kontroller dvs 9st per månad! Totalt hade 535 planerats för hela året. Det innebär att om man fortsatte i samma takt resten av året, så skull andelen genomförda kontroller att ha minskat till bara 20% 2011.

Betyg

Enhetschefen Ola Svensson fick i uppdrag att senast den 20 oktober skriftligen redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledningen av den uppföljande revisionsrapporten. Dessutom skulle han svara på Arbetsmiljöverkets förelägganden till den 31 augusti. Det gjorde han i sista minuten.

Ola

Ola Svensson var inte beredd att ta till sig av kritiken mot inspektionerna som framfördes av djurhållare på mötet i Hässleholm.

– Ingen av våra inspektörer brukar vara otrevlig. När det händer är de gånger de kommer på kant med någon de besöker. Vi har krav på oss hur kontrollerna ska utföras, vi är ute för att kontrollera, sa Ola Svensson tre veckor efter det att de brutit sig in i min bostad och där han själv medverkade utklädd till polis.

Man kan tycka att chefen kunde ha att hitta på utan att gå på maskerad.

Minst 37 hästar slaktade minst två gånger

7 Mar

knorrevången

Publicerat fredag 27 maj 2011 20:41

Detta egendomliga förfarande, som väcktes åtal för med rubrik osant intygande, har ägt rum på Knorrevångens slakteri i Glimåkra i Östra Göinge, med hjälp av ett pass som egentligen tillhör en annan häst. I ett fall har samma häst slaktats tre gånger.

Företaget har också åtalats för brott mot djurskyddslagen då djur som hållits på slakteriets fastighet utsatts för vanvård.

I en tredje åtalspunkt hävdas att man har brutit mot Jordbruksverkets föreskrifter om märkning, nötkreatur har saknat märkning och köp och försäljning av nötkreatur har inte rapporterats till det centrala nötkreatursregistret. Anmälan till grisregistret lär ha underlåtits i minst 13 fall.

En fjärde punkt gäller djurplågeri. En travhäst hölls i en beteshage, strax utanför Hanaskog. När den till sist avlivades var den utsvulten och hade så ont i en hov att den inte kunde resa sig längre. Veterinären hittade en fraktur på käken samt en kraftig hovspricka.

Knorrevången blev riksbekant sedan Uppdrag granskning 2010 uppmärksammat fall där Veronica Larsson, dotter till ägaren Inge Larsson, svarat på annonser och tagit emot hästar, som hon påstått skulle användas till sällskap åt den egna hästen, men som istället kördes raka vägen till pappans slakteri.

%d bloggare gillar detta: