Arkiv | december, 2013

Norska pälsnäringen i blåsväder igen

30 Dec

Publicerat tisdag 02 november 2010 09:18

Efter intensiv lobbying från pälsnäringen är äkta päls populärare än någonsin. Se inslag från Rapport.

För tredje året i rad har Nettverk for dyrs frihet besökt mink- och rävfarmer.Dokumentationen är lika nedslående som i Sverige. Rävar med avbitna svansar och rävar som släpar sig fram med bakbenen uppätna. Minkar med hål i huvudet istället för öron och ögon och stora öppna sår som medfångarna tuggar i. Apatiska djur och djur som förtvivlat försöker gräva eller bita sig ut ur sitt fängelse.

Norges veterinärförbund vill lägga ner hela pälsdjursnäringen. Förbundet motiverar det med att det är orimligt att rovdjur ska tvingas leva hela sitt liv i en liten bur.

Det här leder till att djuren inte kan leva enligt sina naturliga behov, säger förbundets ordförande Marie Moland till nyhetsbyrån NTB.

Nu försöker en rävfarmare slå tillbaka mot de aktivister som filmat skadade rävar på hans anläggning. Han säger att två sjuka rävar placerats ut där för att sedan filmas. Som bevis har han skickat in prover för DNA-analys och proverna visar att de två utpekade rävarna inte har farmarens hanne som far.

Odd Harald Eidsmo, informationsansvarlig i Dyrebeskyttelsen, tror inte att rävarna är utplacerade. Han säger att han såg den omstridda videon 15 dagar innan farmens ägare gjorde polisanmälan. Om djuren placerats ut av aktivisterna och rävarna får daglig tillsyn som påstås, skulle det i så fall upptäckts tidigare.

Per Arne Tøllefsen, aktivist i Nettverk for dyrs friheter, har besökt den omtalade pälsdjursfarmen i Gudbrandsdalen. Han är säker på att proverna är en uträknad plan antingen från farmaren själv eller från pälsdjursnäringen för att svärta ner aktivisterna och minska trovärdigheten i deras dokumentation. Han anser det troligt att det har sänts in fel prover eller att rävarna helt enkelt härstammar från en annan farm.

-Varför skulle aktivisterna placera ut skadade djur när vi har så många dokumenterade fall? undrar han.

Redan den 25 juli besökte han farmen. Det som slog honom då var att många av valparna saknade svans. Men de aktuella djuren hade läkta behandlade sår. Det värsta han såg var en räv som saknade ett framben och en som hade öroninfektion i bägge öronen. Den räv som saknade ett framben var en av dem som ägaren senare påstod inte var hans.

Om det skulle stämma så har farmaren skandalöst dålig uppsikt på djuren som först den 18 augusti upptäckte de skadade rävarna.

– Hur kan han se till djuren varje dag om han inte märker en skadad räv förrän efter tre veckor att vi varit där? undrar Tellefsen som hittade många andra brister som att bolåda saknades, rävarna saknade sysselsättning och burarna var alldeles för små. En bur var 56 cm i bredd mot de föreskrivna 80. (Vilket jag tycker är katastrofalt litet utrymme för en räv att sitta instängd i dygnet runt hela livet.)

I Sverige finns inga rävfarmer kvar men i Finland är det en stor industri. Den 7 juni i år på Turkistuottajat Oyj:s internationella auktion såldes 470 000 blårävsskinn. Priset var i genomsnitt motsvarande drygt 800 Skr per skinn.

Det största enskilda köparlandet för blårävskinn var Hongkong/Kina. Ryssland, Turkiet och den europeiska modeindustrin utgjorde de största köparna av silver- och mutationsräv, som såldes dagen innan. Auktionsbolaget Turkistuottajat Oyj hade under 2008/2009 en omsättning på 31,2 MEUR dvs ca 287 miljoner kr. De förmedlade skinn till ett sammanlagt försäljningsvärde på svindlande 2,3 miljarder kronor.

Som oftast handlar det alltså om människors vinster mätt i pengar och där väger djurs lidande lätt.

Ironiskt nog är den farmade räven samma art som den akut hotade och rödlistade fjällräven som kan räknas i endast 10-tals vilda exemplar. En vild räv kan bli 7-8 år medan de farmade rävungarna slaktas vid ca 8 månaders ålder. Jakt, skabb och rödräv är några faktorer som fört djuret till utrotningens gräns trots fridlysning sedan 1928. En vild fjällräv har en genomsnittlig bostorlek på 277 kvadratmeter, ett bo som kan användas av otaliga generationer under kanske 100 år. Jämför detta med dess farmade artfränders eländiga liv i nätburar på någon enstaka kvadratmeter, i bästa fall!

I rävfarmningens barndom hade rävarna betydligt bättre med plats, vilket man kan se i äldre dokumentation från 30-talet. Utrymmet minskade med tiden omvänt proportionellt till anläggningarnas storlek och krav på rationell och billig skötsel.

Då avlivades oftast räven genom att man först bedövade den med ett hårt slag varpå man ställde sig på den för att kväva den. De som tyckte det var för obehagligt gasade rävarna med bilen. Numera föredrar man oftast att avliva rävarna med el som förs genom djuret mellan mun och anal. Detta anses göra pälsen ”fluffig”… Uppfödd i fängelset och avrättad i ”elektriska stolen”! Minkar gasas med koldioxid.

  • Hemimamma mailto

    ons 16 feb 2011 15:21

    *skakar på huvudet*Tack för din kommentar på min blogg.

    hemikram och på återseende kanske?

Annonser

Sila mygg… jag menar höns

30 Dec

Publicerat fredag 29 oktober 2010 15:58

Vid kontroll av slaktkycklingar från Klasaröds gård, Blentarp så hade kycklingar som inkom till Kärra gårdsslakteri den 4 oktober 80% allvarliga skador och 14%  mindre allvarliga skador på sina fötter. Den 20 oktober hade hälften allvarliga skador och ytterligare en fjärdedel mindre allvarliga skador, en vecka senare hade 80% av flocken allvarliga skador medan 12% hade lindrigare skador. Ännu värre var det för kycklingar från Fridshill i Hörby som till 100% hade skador varav 84% var höggradiga.

Detta är inget som Länsstyrelsen upptäckt vid de rutinkontroller som man tror att de gör, men som de inte gör. Det har ingen prioritet. Upptäckten har i stället gjorts vid ankomst till slakteriet.

Prioritet har det däremot för Länsstyrelsen att lägga ner mycket tid och resurser för att hitta fel på mina 15-tal frigående dvärghöns. Höns som letar mask,  sol- och sandbadar. Höns som lever ett socialt familjeliv. Höns som sover på sina pinnar. Höns som ruvar fram sina egna kycklingar. Ingenting av det är bra tycker Länsstyrelsen i Skåne som skickar ut Rosita Hagström att hitta fel. Hon kravlar in genom hönsens lucka och fotograferar spillningen under pinnarna. Där skall ströas, tycker hon, för där skall hönsen sprätta i sin egen dynga på vintern enligt henne! Så beter sig dock inte höns. Där kravlar bara inkompetenta djurskyddsinspektörer. För visst måste det vara onormalt med hönor och tuppar som är 8-10 år gamla!

Tigerns år

30 Dec

Publicerat torsdag 28 oktober 2010 16:23

Alla tigerarter närmar sig snabbt utrotning. I hela världen uppskattas kvarvarande tigrar till 3 200. Tigrarna faller offer för tjuvjägare samtidigt som deras livsmiljöer förstörs. Det som i huvudsak driver tjuvjakten är den stora efterfrågan på tigerdelar i Kina. I Kina lär bara ett tjugotal vilda tigrar finnas kvar, alltså det är inte en fråga om om de försvinner utan när, bara några få gevärsskott från utrotning. Indien som är tigertätas hyser ca 1 400 tigrar vilket kan jämföras med de ca 100 000 som fanns i början av 1900-talet. Även här är det den kinesiska marknaden som är största hotet mot de kvarvarande djuren. Trots att det varit ett handelsförbud sedan 1993 fortsätter den lukrativa handeln med tigerdelar. Ett tigerskinn betingar 150 000:- och en tass betalas med 7000:-.

I Kina bedriver man uppfödning av dessa ståtliga djur som sedan slaktas och blir till ingredienser i traditionella kinesiska mediciner. Det finns gott om nyrika kineser som kan betala. Det har vissa likheter med våra minkfarmer. Tigrarna hålls antingen i inhägnader eller i små burar. Uppfödningen ändrar inte kinesernas attityd utan tvärt om underblåser den. Farmningen av tigrarna hejdar inte utplåningen av de vilda tigrarna eftersom den magiska kraften anses större hos de vilda. Att tigrar förbjuds som ingrediens i medicin hjälper inte heller eftersom man nu säljer tigerben som stärkande tillsats i sprit för ca tusen kronor per flaska.  Med en produktion av 200 000 flaskor per år förstår man affärsidén.

I Kinas största tigerfarm, en av tjugo, Xiongsen Tiger and Bear Mountain Village i Guilin,  finns ca 1500 tigrar, capuchiniapor för medicinska experiment samt svartbjörnar som tappas på galla. Tills för två år sedan serverade parken tigerstek på restaurangen, vilket upphörde efter protester. Besökarna roas med att levande kor och grisar släpps i till tigrarna. Tigrarna lärs också upp till att utföra cirkuskonster. Parken öppnades 1993 med hjälp av statlig finansiering.

Nåja, vi kanske här i Sverige inte skall uppröras över att tigrarna försvinner. Vi kan ju inte ens förvalta vår lilla vargstam. Troféjakten är förvånansvärd lika. De vargar som sköts berövades både päls och andra delar. Man kan undra om de anses lika stärkande för potensen som tigerdelar…

 

En bok om djurskyddsdebatt

30 Dec

Publicerat lördag 23 oktober 2010 12:55

Lånade en ny bok härom dagen: Djuren och demokratin av B.-J. Bjurling. En något ostrukturerad bok måste jag säga. Författaren vill säga så mycket på få sidor. Det är i huvudsak en filosofisk diskussion om etik och moral kontra djurrätt som väcker fler tankar och frågor än den besvarar. Det kanske är både bra och avsiktligt, speciellt som boken är tänkt för studerande och kan då bli ett utmärkt diskussionsunderlag.

Jag vill citera några pärlor ur boken:

Angående ”stolligheter” eller ”djurskyddsreformer: ”Endera är syftet att djurägarna ska kontrolleras, registreras, omyndigförklaras och förödmjukas, eller så har man ädlare syften. Men det får fortfarande samma effekt på djurägarna. De känner sig kränkta. Något som nyss var så enkelt och självklart har plötsligt blivit krångligt och åtalbart. Och därmed också lite skamligt. Det lustfyllda med djurhållning har fått sig en ny törn. Friheten inskränks ett snäpp ytterligare.

Ja, sedan är väl bönder och djurägare liksom per definition lite efterblivna, klart att sådana typer behöver ha lämplighetsintyg, detaljerade föreskrifter och övervakningskameror om man ska kunna ge dem det stora ansvaret som djurhållning innebär… eller hur?”

”Måttbandet är ett utmärkt arbetsredskap, och hemmablindhet är en utbredd åkomma.

Jag talar om längd och bredd. Däremot är höjdbestämmelser som jag ser det enbart larviga. Höjden i ett djurstall har betydelse för luftvolymen, och därmed också luftkvaliten. Men då är det ju luftkvaliten som ska mätas”.

”Det finns några föreskrifter som syftar till att förhindra eller förebygga olycksfall… De är inte så många, men det torde ändå vara från denna kategori som de flesta anmärkningarna vid inspektion härrör. Frågan är dock om de behövs som föreskrifter med rättsverkan – att myndigheterna ska kunna förelägga djurägarna att åtgärda sådana potentiella riskfaktorer? … Den största riskfaktorn och vanligaste utslagningsorsaken för hästar är förmodligen fortfarande användarrelaterad, dvs ridning och körning, inte skaderisker i miljön… Dammig miljö pga fuktig luft och brist på friskluft är förmodligen den allra störst (och oftast förbisedda) riskfaktorn i ett stall.”

Min reflektion är att länsstyrelsen lägger så oerhört mycket krut på några centimeters ”för låg höjd” på en sida i ett vindskydd för hästar i lösdrift att man är beredd att föra en juridisk process för avsevärda belopp. Det är ju då ologiskt om man tillåter hästägaren att rida i skogen. Jag menar det finns ju risk att man stöter på grenar som inte ligger över minimihöjden. (I ett vindskydd i en hage torde det knappast ha någon betydlese för luftkvaliten heller!)

”Att omyndigförklara folk leder oundvikligen till konflikter och rättshaverister och att kanske en hel del djur hamnar i kläm på köpet”.

”Alltså: Inspektörerna gör förvisso stor nytta genom att påpeka potentiella riskfaktorer vid inspektionerna. Rådgivning och information är alltid bra. Men frågan är om föreskrifter om riskeliminering behöver finnas i lagstiftningen? Eller om de rent av gör mer skada än nytta? Gör folk förbannade i onödan och inspektörsarbetet olustigare.”

Där skulle jag vilja inskjuta att i sin iver att hitta ”brister” gör sig inspektörerna löjliga i djurägarens ögon. Om man, när man inte hittar något att påpeka, säger att en stenmur som stått i hundra år är en ”olycksfallsrisk”, samtidigt som man förordar höhäck för hästar så har man infört ett ansvarslöst tyckande som djurägare  och djur i värsta fall får betala. Inte vill Länsstyrelsen betala om en häst skadar sig på en höhäck man förelagt ägaren att använda!

”Att döda en människa är det värsta brott vi kan begå, men att döda ett djur är inte bara lagligt utan döden anses tydligen som ett fullgott alternativ till livet för djur, även om djuret i fråga är en frisk unge med ”hela livet framför sig”. Det är däremot fullt möjligt, … att bli åtalad för att inte ha dödat ett djur tillräckligt snabbt.

Är alltså det säkraste (enda) sättet att undvika att komma i konflikt med djurskyddsbestämmelserna att döda sina djur så fort som möjligt?”

När man läser om fall där länsstyrelsen gripit in och tvångsomhändertagit djur slutar det ofta med att djuret avlivas. Visst kan det ibland motiveras men i många fall så betingar en död katt ett större värde än en levande i den kommersiella omhändertagandeverksamhet som växt fram i kölvattnet efter den praktiska tillämpningen av djurskyddslagen.

Jag har följt det fall där poliser höll fast en kvinna i Hörby, under motivering att hon var försvunnen och hennes katter övergivna, medan personal från Hjortshögs hundpensionat trängde sig in i hennes hus och fångade hennes fyra katter. Katterna, som var äldre bondkatter vana att gå fritt både inne och ute, placerades i burar i en månad varefter de avlivades på länsveterinärens order eftersom ”de inte gick att sälja”. Räkning på 5000:- gick helt lagenligt till djurägaren! Dagen innan hade djurskyddsinspektörerna Mattias Gårdlund och Jenny Persson personligen talat med anmälaren, som tagit tillbaka anmälaren och försäkrat att djurägaren inte alls var försvunnen. De fotograferade helt olagligt in genom fönstren och påstod att katterna hade ”ögoninflammation” Ögoninflammation avhjälps enligt Länsstyrelsen bäst med avlivning.

”Politiker och medier som älskar att visa sin demokratiska dådkraft genom att manifestera mot nazism och kommunism och intolerans medan de blundar för de övergrepp svenska djurägare dagligen utsätts för!”

”Lars Fr. H. Svendesen skriver i Ondskans filosofi om den idealistiska ondskan: Utövarna av ondskan utger sig (…) ofta för att representera det goda, och ofta tror de också att de gör det. Men en övertygelse om att ett ideal är gott räcker inte för att garantera att det verkligen är gott.”

”Psykoanalytikern Erich Fromm har sin förklaring till fenomenet moralisk indignation: Många människor, som själva inte  innehar något domarämbete, tillskansar sig en domares roll och är beredda att fälla eller frikänna då de avger moraliska omdömen. Deras hållning rymmer ofta en god portion sadism och destruktivitet. Det finns måhända ingen företeelse, som rymmer så mycket destruktiva känslor som den moraliska indignationen, där man kan ge fritt utlopp åt avundsjuka och hat under dygdens täckmantel. Den som är indignerad har för en gångs skull tillfredsställelsen att få förakta en medmänniska och behandla henne som en underlägsen samtidigt som han njuter av sin egen överlägsenhet och dygdighet.”

Ovanstående passar in både på djurskyddsinspektörer och de som anmäler.

Djurskyddsinspektörernas nya arbetsplats

30 Dec

Publicerat lördag 23 oktober 2010 10:29

Skånes djurskyddsinspektörer tvingas sitta av allt mer tid i förvaltningsrätten. Den sistnämnda har nämligen börjat kalla till muntliga förhandlingar i djurskyddsärenden i stället för som förut rutinmässigt klubba igenom inspektörernas förelägganden. Nu får de anklagade åtminstone en chans att framlägga sin sida av saken. Djurskyddsinspektörerna får också frågor om de kan dokumentera sina påståenden, vilket de oftast inte kan. Och det har ju inte behövts innan när deras ord var lag som inte fick ifrågasättas och djurägare automatiskt var lögnare. Djurägare som nu kan presentera mycket bättre dokumentation som underbygger deras påståenden blir i alla fall lyssnade på.

När frågorna kommer in på om djurskyddsinspektören har någon erfarenhet av det djurslag hon påstår något om, vill hon inte vara med längre. Det anser hon inte relevant.

Rapporter som djurägaren borde fått har aldrig blivit upprättade. Muntliga godkännande som getts av en inspektör vid ett tillfälle, kan lätt och ledigt tas tillbaka av en annan.

Inspektörernas förelägganden visar sig vara baserade på tyckande och är varken praktiskt eller ekonomiskt genomförbara.

Länsstyrelsen har inget behov av att samarbete med dem som skall kontrolleras.  Här handlar det inte om att någon påstår att djur inte har det bra. Här är det kamp om centimetrar.  Här är det bara prestige som gäller. Om sen både djur och människor stryker med på kuppen spelar inte någon som helst roll.

Här avlöser de alltså varandra två och två plus en jurist som håller dem i handen. Tänk vad fyra inspektörer kunnat göra i stället under en förmiddag: Åtta planerade kontroller på djurproducerande företag! Juristen hade säkert också kunnat hitta på något mera konstruktivt, liksom en rådman, en sekreterare och tre nämndemän…

  • solpia

    sön 24 okt 2010 21:44

    heja Astrid

Olagliga svin

30 Dec

Stefan Andersson på Ljungemink AB är åter i blåsväder. Förut gällde det undangömda minkar, nu olovligt hållna vildsvin. En anmälan har gjorts till Länsstyrelsen att han inte långt från minkfarmen i Vittskövle, håller vildsvin, 20-25 st, i ett hägn sedan uppskattningsvis fem år tillbaka. Vid en inspektion visade det sig att djuren saknade vatten och de utfodrades bara varannan dag enligt ägaren.

– Jag kommenterar ingenting, säger Stefan Andersson tillKristianstadsbladet och hänvisar till sin jurist.

Stefan Andersson vill inte heller kommentera den tidigare kritiken med de undangömda minkarna i det mörklagda svinsatllet. Miljöpartiets riksdagsledamot Helena Leander tar nu upp ärendet som en fråga i riksdagen.

Stefan Anderssons grisstängsel är för lågt också. Och då kan svinen rymma.

Förrymda vildsvin (eller utplanterade) har gett upphov till en vildsvinsstam på 150 000 djur med potential att fördubblas vart fjärde år, har blivit en plåga för jordbuket och en fara i trafiken med tredubbling av olyckorna, men en sysselsättning för jägarna. Bl a så pysslar man i Skåne med en omfattande utfodring sedan många år tillbaka. Tonvis av bröd serveras nassarna bara här i Hörbytrakten och efter förra julen vankades det nötter och mjöl. Grisarna tackar och tar emot och blir allt fler på kuppen.

Många jägare har uppgörelser med bagerier och butiker om att slänga tonvis med gamla livsmedel till vildsvinen i skogen, säger Nils Carlsson på Länsstyrelsens naturskyddsenhet till Skånska Dagbladet.

– Vildsvin är ett eftertraktad jaktvilt och när det finns mycket vildsvin säljs jakträtterna dyrt, säger han.

Som så många gånger förr så handlar det till sist om pengar.

Men vildsvinen har i alla fall ett liv i lyx jämfört med sina mindre lyckligt lottade tama släktingar: Kaffebröd till middag och obegränsat med utrymme!

  • malin

    ons 20 okt 2010 13:17

    och dåliga tänder till följd av den felaktiga kosten glömde du skriva

Inget hopp för danska grisar

30 Dec

Publicerat onsdag 20 oktober 2010 09:48

Att kupera svansarna, dvs att klippa av dem utan bedövning, är en praxis i intensiv grisuppfödning. Det är förbjudet i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Litauen och Schweiz. Nu föreslår en arbetsgrupp under Justitieministeriet, vars slutrapport skall komma i december,  att det åter skall bli lagligt i Danmark. Förespråkarna för grisuppfödarna menar att gör man inte det utsätter man grisarna för lidande när de tuggar på varandras svansar.

Svansbitning är ett symtom på dålig miljö, hävdar en rad djurskyddsorganisationer, som i protest lämnar arbetsgruppen. Vi vill inte vara med om att legitimera svinproducenternas olagligheter, säger Birgitta Riis, ordförande för Dyrenes Beskyttelse.

Arbetsgruppen tillsattes för 3½ år sedan efter det att det avslöjats vidriga levnadsvillkor för grisarna i den danska grisindustrin. Djurskyddsorganisationerna menar att arbetsgruppen går helt fel väg och gör det ännu sämre för grisarna. Svansbitning är ett symtom på dålig miljö med allt för litet utrymme och brist på stimulans som halm att böka i. Kommittén föreslår att de ca 60% av grisarna som går på export skall få kuperas utan att någon dokumentation behöver göras.

I ekologisk grisuppfödning är svanskupering förbjuden. Där har djuren tre gånger så mycket utrymme och rikliga mängder halm att sysselsätta sig med.

”Halm är ett fanskap i grisstallarna”, säger en dansk konventionell grisuppfödare.

Importen av danskt griskött till Sverige har fyrdubblats under en tioårsperiod. 2008 köpte svenskarna 40 000 ton danskt fläskkött.  DN rapporterade för ett drygt år sedan om omfattande djurmisshandel i den danska svinindustrin. Det var en undersökning som Sveriges Radios Ekoredaktion gjort.

”Danska bönder och transportörer slår grisarna med hårda plaströr så att djuren i värsta fall får skador långt in i musklerna. Slagen utdelas för att grisarna ska gå fortare, in i lastbilarna och sedan vidare till slakt. Snabba grisar sänker den samlade transportkostnaden.”

”I Danmark hålls var fjärde sugga inspärrad i en bur hela sitt liv – en bur så trång att djuren inte kan vända sig om. Helt lagligt i Danmark, men konsekvenserna är sår och varfyllda bölder efter skavning från burarna.”

”Uppåt nio av tio danska grisar lider av skador på magsäcken. Skadorna skulle minska om grisarna fick halm att tugga på, men trots att lagen kräver att grisarna ska få halm eller strö tillhandahåller långt ifrån alla bönder sina djur detta.”

Enligt EU:s livsmedelsmyndighet kuperas 99 procent av de danska grisarna, trots att det är olagligt. Och nu föreslås det alltså bli lagligt, så svinproducenterna slipper förbättra grisarnas miljö.

Torben Paulsen, ordförande för Danmarks svinproducenter, säger helt krasst:

– Det är en fabrik vi har. Du ska inte tro att jag har 1700 suggor här ute för att de är söta djur som jag ska klia bakom örat. Jag har dem för att jag ska tjäna pengar på dem, säger Torben Paulsen till Ekot.

  • Leif

    ons 20 okt 2010 13:10

    Det intressanta är också att den danska grisproducenten får mer betalt för sin gris än den svenska men i butiken är det danska fläskköttet billigare än det svenska, hur? Varför? Handeln vill inte svara…

  • Leif mailto

    ons 20 okt 2010 10:56

    Bra! Tack! Det är sådant här som måste komma fram till konsumenten när den står vid disken och väljer för det är också där vi väljer uppfödning.
    I Sverige har rådgivningen till grisproducenter inte minst från Swedish Meats sida gått ut på att tala om hur effektiv den danska grisproduktionen är och vi i Sverige måste bli lika effektiva för att överleva!!!! Men det är konsumentens val.
    Kan berätta om ett seminarium jag var på som dåvarande Skanek anordnade för att vi skulle ta bättre hand om grisningarna och efter att i 2 1/2 tiimme lyssnat på hur fantastiska danskarna var att ta hand om sina grisar kunde jag inte hålla tyst utan sa ”nu har vi suttit här i över två timmar och hört hur fantastisk dansken är på att att hand om grisningarna men inte ett ord om hur dom gör det. Är det inte så att bonden går upp kl.4 och sprutar sugggruppen som skall grisa så dom börjar grisa vid 7 när arbetslaget som åker runt till olika gårdar kommer och tar hand om grisningarna och även dom för tidigt födda som naturligtvis kommer och allt är färdigt till klockan 4 är det så vi vill ha det? Om en av deras suggor skulle börja grisa naturligt skulle dom få panik för dom vet inte vad som händer.”
    ”Jo-jo visst är det så och vi försökte räkna sprutstick i nacken på en sugga en gång men kunde inte.”
    Vad skall bonden tro när man hela tiden blir slagen i huvudet med hur bra dansken är och det är inte alla seminarier jag varit med på och nu är det 7 år sedan jag hoppade av grisproduktionen.
%d bloggare gillar detta: