Arkiv | augusti, 2012

Offentlighetsprincipen och ”anonyma” tipsare

30 Aug

Skrevs den 27 september 2010.

Det är populärt att göra anonyma anmälningar för att låta myndigheter ställa till det för folk man av en eller annan orsak ogillar eller vill hämnas på. Följderna blir inte bara svåra för alla drabbade utan också makalöst kostsamma för samhället.

Myndigheterna är dessutom dåliga på att följa lagen och lämna ut handlingar enligt offentlighetsprincipen.

Nyligen har en åklagare väckt åtal mot en kvinna på Tjörn som lämnat inte mindre än fyra anonyma anmälningar mot olika familjer. Familjerna har utsatts för mycket lidande och kränkande behandling. I ett fall togs modern och de två barnen till en familjecentral. Där fick de stanna i totalt sex veckor för utredning! Den ”anonyma” tipsaren, som erkänt att hon ville ”djävlas” riskerar nu upp till två års fängelse för falsk tillvitelse. Hoppas att de drabbade får ett rejält skadestånd!

Ännu svårare konsekvenser fick en anonym anmälan mot en pakistansk man som skulle flyga till sitt bröllop. Ett hämndgirigt ex ringde till det kanadensiska flygbolaget och påstod att mannen hade en bomb. Planet landades i Stockholm där bombhotet befanns vara falskt. Nu har mannen svartlistats och inget flyg vill ta honom ombord. Kvinnan som gjorde anmälan kan få upp till fem års fängelse.

Den 30 december 2005 fick jag Hörby kommuns miljönämnd och djurskyddsinspektör Sverker Olsson fällda av JO (diarenr 3903-2004) dels för att de vägrat lämna ut offentlig handling, dels för att de struntat i att upprätta den dokumentation som de enligt lagen är skyldig till.

I ett samtal med JO fick Sverker möjlighet att förklara sig och han sade bl a: …” skrivs naturligtvis inte namnet på den anonyma tipsaren in och namnet lämnas inte heller ut. Detta gäller även när man känner igen den som ringer eller om personen uppger sitt namn men ber att få vara anonym. För många personer, exempelvis grannar, är det känsligt och de vill inte ha bråk. Att inte kunna vara anonym är en stor anledning till att många avhåller sig från att anmäla missförhållanden.”

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärt om. ”Anonyma” tipsare är just de som vill skapa bråk och osämja. Att anonyma tips tas emot gör att myndigheten kan användas för att trakassera grannar och andra som man av någon anledning vill skada. Anonyma vill folk vara som själva har något att dölja.

JO konstaterade att ärendet hade inletts ”Efter tips”. Vem som hade lämnat tipset och vad detta innehöll gick dock inte att utläsa. Här kan tilläggas att Sverker inledde en 1½ år lång skandalös trakasserikampanj mot mig och mina djur. Han skröt med att kunna hitta ”brister” även där det inte fanns några, frågade mig om det fanns plats för en karl i min säng och framförde åsikten att man borde få avliva gamla människor (se tidigare inlägg).

Miljönämnden skrev i sitt yttrande bl a: ”Samtalet inleds ofta med att anmälaren anger att denna vill vara anonym eller att man som brukligt presenterar sig med namn men därefter anger att man vill vara anonym. Miljönämnden har även tillgång till telefoner med nummerpresentatör vilka innebär att telefonnumret ofta är tillgängligt för den som tar emot anmälan. Anger anmälaren att han/hon vill vara anonym accepteras detta och någon notering av namn eller telefonnummer sker ej.”

”Tipset framfördes till djurskyddsinspektören av en person som vill vara anonym vilket accepteras av miljökontoret/miljönämnden.”

D. v. s. Sverker hade stått öga mot öga med ”tipsaren” (som jag för övrigt vet vem det var) men väljer att bryta mot lagen om offentlighet för han anser sig stå över lagen och ha rätt att göra en egen lagtolkning som passar hans syften och det har nämnden mage att stödja! Det var för övrigt inte konstigt att anmälningen inte hade något innehåll eftersom anmälaren inte hade någon aning om ens vilka djur jag hade! Sverker fick alltså på tipsarens begäran söka ”brister” på egen hand, vilket han så gärna gjorde och kunde ha gjort när som helst, hos precis vem som helst, som råkat ha några djur!

Hörby kommun fälldes på båda punkterna. JO skriver: ”Det är från rättsäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning behövliga uppgifter redovisas i akten. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i den ordinarie handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande organet inom myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för att en granskning av ärendet i efterhand skall kunna ske.”

”Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller är hans eller hennes identitet bekräftad på annat sätt (min kusivering) är namnet enligt min mening en uppgift som omfattas av den här redovisade dokumentationsskyldigheten. Jag vill understryka att detta gäller oavsett vad anmälan rör.”

Sverker ville dock inte inordna sig i JOs beslut och vägrade ändå att lämna ut namnet på anmälaren. Han skyllde nu på lägligt påkommen ”minnesförlust”.

Sverker Olsson övertogs av Länsstyrelsen och trampar på i invant mönster. I fråga om kvinnan i Hörby som i februari i år fick 4 katter och en häst tagna av polis och Länsstyrelse så var det just Sverker som fick ta emot ett ”anonymt” tips att kvinnan var försvunnen. Telefonsamtalet kommer 16.30 d. v. s. efter det att Länsstyrelsens växel stängt. Alltså bör anmälaren ha ringt hem till Sverker. Han lämnar över ärendet till Mattias Gårdlund som ringer upp anmälaren dagen efter! Och nu undrar jag hur i hela friden kan man ringa upp någon som är anonym? Det kan man inte och alltså är inte anmälaren anonym som Sverker skrivit i protokollet.

Likaväl framhärdar Sverkers chefer på Länsstyrelsen att anmälaren är anonym. Dessutom erkänner myndigheten att någon handling över samtalet med anmälaren inte upprättats, något som man alltså är skyldig att göra! Att Länsstyrelsen bryter mot lagen skulle jag inte kalla ”slarv” utan snarar rutin för att man begår olagligheter som man vill dölja!

Jag har i ett telefonsamtal med Christina Håhus påtalat att myndigheten måste lämna ut namnet på anmälaren när denne är känd. Sorgligt nog har hon den uppfattningen att ”om en anmälare vill vara anonym så får den vara det”. D. v. s. djurskyddsinspektörernas chefer, som borde känna till offentlighetsprincipen, uppmuntrar djurskyddsinspektörerna till att ljuga och bryta mot lagen!

Man kan spekulera i om det är genuin okunnighet eller om man faktiskt bryter mot lagen för att man har något att dölja. När det gäller länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer så gäller nog det senare.

Rosita Hagström berättade själv vid senaste besöket hos mig att det var min granne Carina Lindblom som kommit med ännu en anmälan och att hon träffat henne personligen. Då är man inte anonym! Identiteten råder det ingen som helst tvekan om. Rosita beskrev t. o. m. Carinas hårda sminkning! När jag frågade vad anmälan innehöll fick jag det häpnadsväckande svaret att Carina ”tyckte att vi skulle åka till Astrid och titta!”

Många är de som drabbats av anmälningseländet runt om i landet. Eva Embretsén-Larsson Torsåker skriver om hur hon drabbats av en anonym anmälan: ”…som gällde ”mina fyra hästar som aldrig får vatten eller mat”, ”mina tre hundar ligger i sin egen avföring” och att det skulle råda ”sanitära missförhållanden i huset”. Jag blev naturligtvis chockad av att höra dessa anklagelser. Den/de som anmält mig ville vara anonyma. Det skulle jag också velat vara om jag spridde en massa lögner och skitsnack omkring mig!”…” Kan ni inte förstå konsekvenserna av att göra så här? Till er som känner er träffade kan jag berätta att jag känner mig otroligt kränkt. Jag är misstänksam mot alla jag känner. Jag sover jättedåligt. Och jag mår jättedåligt psykiskt. Grattis!”

Signaturen Magica kommenterar företeelsen med anonyma anmälningar: ”Samma problematik finns med människor som anmäls till sociala myndigheter på falska grunder. Vissa kanske inte förstår hur illa de kan skada en familj, men andra vet mycket väl hur stor skada de gör. Det är tråkigt att det finns så mycket elakhet bland våra medmänniskor. Om man istället kunde låta de som ska skydda både djur och barn, få jobba med ”äkta” larm, så vore det mindre risk att dessa for illa. Den som larmar falskt kan alltså inte kalla sig för vare sig djurvän eller barnvän, eftersom man tar resurser från behövande pga sina egna onda avsikter, vilka de än är i det enskilda fallet.”

Min granne Carina Lindblom har själv skickat mig denna kommentar till varför hon ogillar mig: ”Jag carina Lindblom kan svära på min mans grav att jag aldrig anmält Astrid för någonting ej heller kidnappat hennes hund inte heller hämtat vatten hos henne har inte heller någon som helst kontakt med hennes ex make. jag därimot försökte skydda henne i början av vår bekantskap mot djurskyddet innan jag insåg att astrid är en mycket sjuk hämdlysten person våra menings utbyten kom sig av att hon vägrade betala snöröjning på vår gemensamma väg och min man låg då döende i cancer och det var viktigt att ambulans och vårdpersonal kunde komma fram jag blev mycket upprörd…”

Jojo, svära är hon bra på! Orsaken till anmälningarna skulle alltså om man får tro damen själv vara att jag inte ställer upp på att betala hennes kostnader för snöröjning för hennes del av vägen, som inom parentes sagt blåser igen på fem minuter, som många vägar i Skåne gör. Det är en direkt olämplig bosättning om man behöver ambulans dygnet runt! Det av henne omtalade ”meningsutbytet” bestod av ett telefonsamtal från henne våren 2007 då hon vrålade att vi inte skulle vara vänner mer varpå hon för säkerhets skull slängde på luren innan jag hann säga något! Hon blev till den milda grad ”upprörd” så att hon ett flertal gånger mordhotat mig och hotat att skada båda mig, min dotter och våra djur!

Kommentarer från Bloggspace:

  • Zandra mailto

    mån 02 maj 2011 13:21

    För det mesta håller jag med att de inte finns anledning att vara anonym, däremot jobbar jag med något där jag utan anmäl dyker upp hos främmande människor för en typ av försäljning. Jag som reser halva landet runt har sett mycket, djurägare som jag blir jag mycket berörd varje vecka, dessutom har jag hamnat hos kriminella som inte har de bästa för sina djur, nu har jag inte gjort många anmälningar, bara ngn enstaka, ej anonymt men med gäng och kriminalitet – så vill jag inte anmäla med mitt namn.. det är lätt att säga att de inte ska vara anonymt – men måste kunna se till varje enskilt fall – tyvärr.

  • Charlotta mailto

    mån 31 jan 2011 10:56

    Hittade din blogg då jag sökte på Sverker Olsson. Väldigt intressant blogg. Har stridit mot polisen och länsstyrelsen i 4 mån nu och kämpandet betalade sig till en viss del. Är med i en Facebook grupp där du kan läsa om vad bl a jag har varit med om. http://www.facebook.com/#!/home.php?sk=group_171535292873246&ap=1

  • fodervärden mailto

    tis 07 dec 2010 14:01

    Till följd av 4 st anonyma anmälningar till länsstyrelsen så har 2 unga, friska, underbara 3-åriga fullblod fått sätta livet till. Jag kallar dem ”mina” även om de inte är det, jag har sett dem växa upp, skött dem varje dag, älskat dem av hela mitt hjärta. 3 av anmälningarna gällde döda ekorrar som påstås ha legat i deras vattenho. Samma vattenho som jag fyllde på 2 gånger per dag. I samma vattenho har det enligt ytterligare en anonym anmälare varit en ”grönaktig, stinkande gegga”. Befängt, och eftersom jag aldrig haft något att dölja så hade jag inte heller några problem med att länsstyrelsen kom på en oanmäld kontroll. Men det är lustigt hur det fungerar, för hur oskyldig jag än var till anklagelsena om djurplågeri så blev jag anklagad, ställd inför rätta, och dömd på förhand. Men det var inte jag som fick betala för domen, det var hästarna. så hemskt, så onödigt, så tragiskt. Oavsett andra människors elakhet/illvilja/avund/bitterhet/skadeglädje så borde väl den myndighet som har makten att ifrånta djur deras liv veta vad de håller på med?! Och man tvingas utgå från att beslutande myndigheter samt utförande myndigheter följer lagen, men hur kan de följa lagen och samtidigt slakta 2 friska, fina hästar?
Annonser

Gilla olika, gäller det alla?

30 Aug

Skrevs den 25 september 2010.

Stig-Anders fick avslag av förvaltningsrätten igår att behålla hästarna tills dom faller. Senast den sista september måste han lämna ifrån sig sina älskade hästar. Eftersom han sköter allt på gården med hästarna kommer han inte att klara sig praktiskt. Dessutom lever han för sina hästar. Det nya hårda Sverige har inte plats för sådana som Stig-Anders. Vi har bara plats för djurfabriker.

Så här skriver Daniel Eliasson på sin fantastiska fotoblogg: ”Konsekvenserna skulle kunna vara så svåra att denna man som vigt sitt liv åt djuren, naturen och sina gamla metoder som rotar sig så långt tillbaka som 400-500 år för Stig-Anders och hans  förfäder på Råskog kan få ett fruktansvärt slut när hästarna försvinner. Denna tanken får mig att må mycket dåligt och jag känner en viss maktlöshet en kort stund. Hur kan man göra så här mot en människa tänker jag, en person som vigt hela sitt liv för andra människor och djur? Ja den frågan kommer många ställa sig framöver oavsett utgången för Stig-Anders och hans tre flickor. Jag kan bara konstatera att byråkratin med alla sina stämplar, skrivelser, inlagor och överklaganden inte är gjorda för en man av Stig-Anders sort. Här drabbas verkligen den ”lilla” människan av ett stort system som maler ner  människor till hopplöshet med sina papper och stämplar tills orken och livslusten är borta.”

Tja, finns det någon enda människa av kött och blod som myndigheternas paragrafer är gjorda för?

Hur var det nu med Aftonbladets kampanj ”Vi gillar olika”? Det är tragiskt att se byråkraten bakom skrivbordet i sin vita skjorta som tror sig veta mer om livet och hästar än Stig-Anders en sann livskonstnär och djurvän i ordets verkliga bemärkelse!

Länsstyrelsen omhändertog akvariefisk

30 Aug

Skrevs den 23 september 2010 men lika aktuellt två år senare!

Jag brukar skoja att nästa gång de kommer så har de väl poliser med sig för att bryta sig in och mäta mitt akvarium! Jag anande inte hur nära sanningen jag var! Nu har vår modiga svenska polis omhändertagit en akvariefisk (!) på Länsstyrelsens i Hallands order. Vid ett oanmält besök hittade man en mal hos en man som fått djurförbud efter att ha misskött en katt för 10 år sedan. Djurskyddsinspektören Carina Bengtsson gav order om att fisken skulle omhändertas vilket verkställdes av polisen. Det är helt uppenbart att varken polis eller Länsstyrelsen saknar resurser.

– I det här akvariet hade han haft många fiskar och de hade dött en efter en. Nu hade han bara hade en fisk kvar, alla andra hade dött, säger djurskyddsinspektören Carina Bengtsson.

Tänk så mycket sunt förnuft inspektörerna har, se hur väl de tillämpar proportionalitetsprincipen och hur de prioriterar och hanterar våra skattepengar som skall gå till ”världens bästa djurskydd”. Det är mer än löjeväckande när man vet att i Skåne, det gristätaste länet, har inte en enda grisgård fått ett enda besök av djurskyddsinspektörerna. Och vem har hört talas om en omhändertagen mink?

Enligt nya EU-regler är de nya minkburarna 32 centimeter breda, 90 centimeter långa och 45 centimeter höga. I en sådan bur får max tre minkhonor vistas samtidigt! Alla med litet sunt förnuft i behåll förstår att ett rovdjur, som jagar i och intill vattendrag, inte har en chans i världen att ”bete sig naturligt”, som det så vackert heter i djurskyddslagen, instängda på den ytan! Först sedan Djurrättsalliansen gjort sina uppmärksammade avslöjanden som Länsstyrelserna fick ändan ur vagnen och började inspektera djurhållningen hos minkuppfödarna. Frågan är var vi skall lägga resurserna: På den kommersiella djurhållningen med hundratusenstals djur eller enstaka akvariefiskar. Nämnda akvariefisk har trots det kostsamma samhällsingripandet ingen ljus framtid utan hotas av avlivning.

Allmänheten börjar inse vad Länsstyrelserna egentligen sysslar med och kommentarerna är många och syrliga:

Farbror Ragge: Finner det förvånansvärt att inspektörer har tid med ett litet enskilt fall. När hela djurbesättningar typ kor och hästar som vansköts då saknas folk eller ”man har inte tid”.

Bästistan: Jahaja…sila mygg & svälja kameler. När det gäller fiskar ja då har polisen resurser att ställa upp men när det gäller folk ja se då saknar man helt plötsligt resurser…. Herre jävlar vilket samhälle man lever i..

Jansson: Både min make och min son är ”fisk i månen”. Skämt åsido.. Djurskyddet måste ändå ha väldigt litet att göra.

Mantamore  Dublin: Intressant artikel. Inte för att fallet i sig är viktigt, utan för att den visar hur omdömet och förnuftet sviktar högst betänkligt, både bland våra myndighetsutövare och även vissa kommentatorer ur allmänheten. Skitläskigt.

Doc Holliday: Herregud vilken idioti! Hur kan man lägga pengar och t o m polisresurser på sånt här när statskassan blöder??

Calle Magnus: Jo, men det går för sig att få fisk på kroken och att slänga i den igen, både sårad och plågad. Sport som i sportfiske!

Lasse: Kunde vara kul o veta hur länge den fisken överlever hos Polisen 

Palle:…och dagligen läser vi om grisar och kor som, i hundratal lever i sin egen skit, äter upp varandra, drunknar i gyttja osv. Efter myndigheternas kontroll visar det sig att man inte gjort något fel. Och nu…en akvariefisk. Heja Sverige friskt humör!

Sista dagen med hästmannen?

30 Aug

Inlägget skrevs 21 september angående en manifestation som skulle hållas den 26.

”För att Stig-Anders ska få behålla sina hästar är det viktigare nu än någonsin att vi tillsammans visar vårt stöd vid en massiv manifestation. Alla är välkomna såväl gamla som unga! Detta kan bli sista gången vi får uppleva hela gänget från filmen ”Hästmannen”. Stig-Anders, ”Madde” och Peter som återförenas på nytt! Detta är första gången sedan 2006 den berömda trion samlas och det här kan tragiskt nog vara sista gången på grund av myndigheternas överförmynderi och brist på känsla för den lilla människan och avsaknaden på helhetssyn där man inte driver sitt jordbruk enligt moderna, rationella metoder. Vi vägrar in i det sista att verkligen tro att det är så!

Peter Gerdehag som träffade Stig-Anders 1990 och är mannen bakom succéfilmen  Hästmannen och boken med samma namn som skildrar Stig-Anders på ett unikt sätt. Peter är en av dem som känner Stig-Anders bäst. Peter kommer att belysa problematiken mellan hästmannen och krocken med den moderna livsstilen. Hästmannens nuvarande belägenhet har visat sig vara ett vanligt fenomen på landsbygden i Sverige. -Massor av djurägare känner sig hotade och förföljda, säger Peter Gerdehag. Vittnesmålen de senaste veckorna är förfärande många. Peter kommer kortfattat att berätta lite om sina erfarenheter och hur han kommer att belysa detta i framtiden. Peter Gerdehag visar även upp några bilder från sina år tillsammans med Hästmannen i stallet.”

Vägbeskrivning: Från Aneby-Eksjö ta av vänster mot Råskog, kör därefter vägen till T-kors, ta vänster, kör 3-400m tills du kommer till en liten by, mitt i byn bor Stig-Anders! Du är framme i Råskog hos ”Hästmannen”!För kontakt och frågor: Maila daniel@spotpix.se
Skriv på uppropet: http://www.facebook.com/pages/Lat-Hastmannen-behalla-sina-hastar/132107320169250?ref=ts

Hästmannen

30 Aug

Skrevs den 20 sptember 2010.

Det här är berättelsen om Stig-Anders. Han lever på föräldragården Rågskog i Ekeby i Småland och sköter den som generationer före honom. Här finns ingen traktor, höet är ekologiskt odlat i mannaminne, långt innan ordet uppfanns och kommersialiserades. Allt arbete utför Stig-Anders med hjälp av sina flickor Linda, Mona och Sally, tre stadiga ardennerhästar. Det råder ett nära förhållande, kalla det gärna äkta kärlek, mellan människa och hästar. Hästkunskaper nedärvda sen generationer tillbaka ger lugna och harmoniska hästar tillsammans med en människa som lever ett lugnt och harmoniskt liv. Det så många i vår stressade nutid ser som ett ideal och betalar dyra pengar för för att få en skymt av under några semesterveckor.

Men nu är det slut med Stig-Anders och hans gård, nu är det slut för hans hästar och hans liv med dem. Stig-Anders har nämligen fått djurförbud och den sista september kommer hans älskade hästar att hämtas. Djurskyddsinspektörerna fick upp ögonen för honom efter en dokumentär i Svt. Stig-Anders passar inte in i den moderna djurhanteringen där centimetrar är viktigare än både djur och människor. Läs Daniels fotoblogg och se hans fantastiska bilder på en man, hans hästar och ett sätt att leva som myndighetssverige inte vill ha och som har all makt i världen att få bort. Inte har Stig-Anders råd med dyra advokater för att försvara sig.

Så här skriver Daniel:  ”Personligen har jag svårt att se människor eller myndigheter som väljer att trycka ner svaga människor. Det får mig arg och upprörd vilket får mig att skämmas vilket land Sverige är på väg att bli. När det gäller anledningarna till djurförbudet har jag svårt att godta djurskyddsinspektörens klagomål som tillräckligt för att beröva allt som Stig-Anders håller kärt. Ska man straffa någon som levt för sina djur med kärlek, ömhet och omtanke i hela 59 år. Väl värt att notera så har under den här tiden endast ett fåtal djur avlivats på gården överhuvudtaget och enda anledningen till detta har varit ålderskäl enligt Stig-Anders. Det är få jordbrukare som klarar ett jordbruk på den tiden utan några avlivningar annat än åldersskäl.”

”Ja di tänker ta mine hästar” säger Stig-Anders. ”Djurförbud får jag från 15 Oktober men redan den 30 September kommer de och hämtar dem”.

”Det är också väl värt att notera att de gånger Stig-Anders varit ensam vid kontroll så har djurskyddsinspektören kommit med många klagomål, medan så fort han haft sällskap är allt frid och fröjd. Min personliga uppfattning är därmed att antingen har denna djurskyddsinspektör något personligt gentemot Stig-Anders alternativt går någons vägar för att bli av med Stig-Anders i bygden. För alla vet väl det? Hästmannen utan sina hästar och sina besökare och beundrare, blir en väldigt ensam och bruten man och vem bryr sig då?”

”Vid aktuellt datum 2010-09-09 var hästarna hela, rena, lugna och harmoniska tillsammans i hagen där de betade, här har de minst 10ggr mer yta än minimikraven. Man märker direkt att Stig-Anders kan sina djur, och att det är dom han bryr sig mest om i livet.”

Det finns ingen plats i Sverige för den som lever annorlunda. I skåne har maninte inspekterat en enda grisgård medan man springer gång på gång till den som har några hobbyhästar. Det är så djurskyddslagen tillämpas i praktiken och det är de små som inte utnytjar sina djur utan har dem mer som familjemedlemmar som det är lättast att ge sig på! Djurindustrin, som aldrig behöver oroa sig för besök, slår sig för bröstet och talar om ”världens bästa djurskydd” medan människor som Stig-Anders och hans fridfullt betande ardennerhästar bokstavligen går i graven tillsammans med det småskaliga jordbruket och öppna landskapet! Skäms på er politiker med makt som låter detta ske!

The show must go on del 5

30 Aug

Skrevs den 19 september 2010.

Ynklingare ”manbarhetsrit” har ni knappast sett! Spektaklet äger rum årligen i staten Oregon och kallas fritt översatt ”vilda komjölkningstävlingen”. Övriga kommentarer är överflödiga- bilderna talar för sig själva!

Kommentar:

Hanna

tor 30 dec 2010 19:16

Mår illa av att se hur dom jagar och stressar korna för lite mjölk

The show must go on del 4

30 Aug

Skrevs den 18 sptember 2010.

Varje år registreras ca 25 000 greyhoundvalpar på de brittiska öarna. Många tusen blir aldrig registrerade eller dödas som små så den verkliga siffran på födda valpar är mycket högre. De flesta valparna produceras på Irland för att möta den brittiska kapplöpningsindustrins efterfrågan på hundar. Ca 10 000 av dessa valpar kommer aldrig till någon tävlingsbana eftersom de inte klarar prestationskraven och de avlivas redan som unga. De hundar som tar sig till tävlingsbanan kommer sannolikt att fara mycket illa och många skadas. 10 000 kapplöpningshundar ”pensioneras” varje år för att de skadats eller helt enkelt för att de inte sprang tillräckligt bra. I genomsnitt lämnar en hund tävlingsbanan vid 2½ års ålder. De flesta, uppskattningsvis 6 000 avlivas då det omöjligt går att finna tillräckligt antal hem till de överblivna hundarna. År efter år fotsätter massproduktionen av valpar liksom massavlivningarna av hundar som aldrig dög eller slutade duga. För att komma undan veterinärkostnaden för avlivning gör sig många ägare av med sin hund genom att överge den, dränka eller förgifta den till döds. Vissa tränare skjuter hundarna direkt efter tävlingen slutat på banan. Mängder av oönskade greyhounds exporteras till Spanien för att användas till jakt. De hundar som inte är tillräckligt bra straffas med grymma metoder och många dödas genom hängning.

Här är ytterligare en s k sport som förbrukar och plågar djur för pengars och nöjes skull. Så länge som det är lönsamt att behandla levande varelser på detta sätt så kommer tusentals hundar att bokstavligen kastas på sophögen. Flera stater i USA har redan förbjudit hundkapplöpning. EU borde följa på den vägen om ordet djurskydd skall ha någon mening!

Kommentar:

ledsen

fre 20 apr 2012 23:08

Har det förbjudits av EU eller pågår detta fortfarande? Vart ska man vända sig för att klaga angående detta?
%d bloggare gillar detta: