Tag Archives: Länsstyrelsen i Skåne

Hälla vatten på en länsstyrelse

26 Jan

Som att hälla vatten på en gås är det att kritisera det katastrofala djurskyddet på länsstyrelsen i Skåne. Nu har det hänt det vi varnat för under så många år, på det ena mötet efter det andra. Kontrollanterna med obegränsad makt och obefintlig social kompetens som sprider skräck bland djurhållare och bönder i Skåne har orsakat en människas död. Det är en maktfullkomlig statlig organisation som lägger ner det ena djurföretaget efter det andra. Vi har gång på gång berättat om hur dåligt djurhållarna mår och bara blivit avfärdade. Mötet i Hässleholm 2011 var det första mötet. Sedan har vi på initiativ av dåvarande internrevisor Staffan Ivarsson hållit flera möten. Internrevisorn före honom, Håkan Malmer, kritiserade också djurskyddsavdelningen utan resultat, likaså Christina Håhus.

Med osviklig fingertoppskänsla för att orsaka maximal förödelse gjorde Sofie Larsson en ”uppföljande” (den tidigare var hela 10 månader tidigare) djurskyddskontroll hos en mjölkbonde i norra Skåne onsdagen den 20 december 2017. På fredagen den 22 skrev hon och skickade kontrollrapporten. På tisdagen är allt normalt och han tackar för julklappar. Onsdagen den 27 ca kl 14.30 får han brevet. Han brukar börja mjölka ca 16.30. Det gör han inte den här dagen. Brevet ligger öppnat på köksbordet när han går ut på logen och hänger sig. Hans anställda som ska hjälpa till med morgonmjölkningen den 28e finner mjölktanken tom och de 30-talet korna står och skriker. Hon förstår att något är fruktansvärt fel och larmar grannarna medan hon tar hand om djuren.”Länsstyrelsen är väl medveten om att många lantbrukare skräms av kontrollerna och jobbar kontinuerligt med att förbättra informationen.”

Medvetna borde ni vara efter så många års kritik, men varken Marcus Björklund eller hans företrädare har några som helst ambitioner att ändra på något. Mest bekymrad lär han vara över att fallet blev uppdagat. De flesta knäckta djurhållare försvinner i ensamhet in i mörkret, ruinerade, sjuka och förtvivlade. Men vad bryr sig Sofie Larsson när hon går hem och firar jul. Hur många tankar ägnar hon åt honom som arbetar ensam med sina kor vardag som helg, även julhelgen, och ibland även tillbringar natten med en ko som ska kalva. Det är enkelt att kritisera, att vara ”chefen” utan ansvar som alltid dyker upp oanmäld och som bara har som uppgift att hitta fel och påpeka brister och har makten att dela ut straff och stänga ner ett företag, ett liv. Det är djurskyddsinspektören som får krisstöd, inte djurbonden.

– Vi utbildar också inspektörerna i bemötande och väger in den kompetensen när vi rekryterar nya inspektörer, säger Marcus Björklund.

Det tror jag inte på! Ni kommer alltid med beväpnade poliser för att tvinga er in i privata hem, ni letar fel och hittar på och konstruerar fel där inga fel finns, ni tycker varken om djur eller människor, ni hittar på lagar och föreskrifter som inte existerar och ni har som rutin att göra besök före helger och innan ett överklagande ska upp i rätten. Allt för att demonstrera er makt!  Jag frågade din företrädare Ola Svensson när han stod i mitt kök i mars 2011 vart de två trevliga, hjälpsamma inspektörerna som var hos mig i juni 2009 tog vägen. Han svarade: ”De fick inte fortsatt anställning, de dög inte något till!” Nej, är man trevlig och hjälpsam och inte letar fel så duger man inget till för då kan man inte fakturera! Så enkelt är det.

”Henrik Gudmundsson är ordförande för LRF:s kommungrupp i Klippan. Han upplever att det finns en allmän osäkerhet och även rädsla bland lantbrukare för djurskyddskontrollerna.” Men LRF vill inte kritisera länsstyrelsen. Nej det går bra att sprida rykten och förtala och sen komma när det är försent. LRF har aldrig tagit parti för djurhållarna utan tvärt om skott sig på dem som råkat illa ut.

Vad stod då i brevet? Det vill länsstyrelsen mörka.

Brevet börjar: ”Vid kontroll av din djurhållning uppmärksammade Länsstyrelsen att djurskyddslagstiftningen inte har följts.”

Sofie bedömer hull på korna. Med vilken kompetens? Lakterande kor under normalt hull är det anmärkningsvärt? En kalv i ensambox. Några djur som var smutsiga men inte mer än i andra besättningar. En tjur som stukat en fot och sedan efter insättning i sjukbox blivit trampad på. Det enda man kan kritisera. Han avlivades samma kväll. Marcus erkänner att det var bara obetydliga brister. Kanske det. Men om man gör sitt bästa hela tiden sju dagar i veckan och ändå inte klarar av länssytrelsens standard om att vara perfekt kan det bli droppen över kanten.

Dålig skörd pga regn och långa slaktköer är alltid djurägarens ansvar. Kontrollanten ska bara hitta fel och anklaga. Arne sa att ”det hjälper inte hur mycket man jobbar med djuren de blir aldrig nöjda ändå”.Han strödde alltid först med spån och därefter la han halm. Så när länsstyrelsen kommer är det inte klart. Det ska alltid vara klart när länsstyrelsen behagar dyka upp.

En del av rapporten beskriver tvärvillkorsavdrag för tjuren, kalven i ensambox, några tunna djur och några smutsiga. Sen blir det hot om föreläggande och förbud. Three strikes!Han arbetade ensam. Han bodde ensam och levde för sina djur. Det var djuren som betydde mest och det var en ära att bli betrodd att hjälpa honom med djuren. Han stannade kvar på natten i lagårn om en ko skulle kalva. Mjölken levererades prickfritt. Men att vara arbetsam och dedikerad sina djur duger inte i Sverige. I Sverige ska man vara övernaturligt arbetsam och ta all kritik med en klackspark. Det är få som klarar det. 

Korna på bete sommaren 2017.Kor och kvigor på bete sommaren 2017 som skulle bli den sista pga ”världens bästa djurskydd”. 

Korna och en kalv i januari 2018. Mjölkkorna såldes till liv genom SCAN. Sista köttdjuren åkte från gården den 22 januari. Gården har värderats och ska säljas.

Annonser

Svart på vitt

17 Jan

I många år har vi hävdat att djur far illa av omhändertaganden. Det är nu fastslaget svart på vitt i en dom. Det är endast pengar som styr efter att beslutet är fattat och djurskyddslagen upphör i praktiken att gälla. Både polis och länssstyrelsen ser genom fingrarna med olagliga transporter, fordon med körförbud och allsköns vanvård så fort djuren flyttats från sin ägare.

Många är de som fått ett långt yrkesliv som djuruppfödare ödelagt av paragrafryttare på länsstyrelserna. Speciellt ökända är länsstyrelsen i Skåne och polisens forne entreprenör Djurambulansen i Skåne AB. En som råkade illa ut var den erkänt skicklige uppfödaren och visare av hästar Jörgen Folkesson. Trots att hans hästar var i gott skick omhändertogs de pga ett missförstånd i tillståndsansökningen av sk §16-tillstånd. Följden blev att 44 av hans connemaraponnier transporterades bort och stallades in i minimala hagar med tält som ligghallar där de svalt och slogs innan de såldes på auktion.

Nu har tingsrätten i Helsingborg avgjort om Folkesson ska betala polisens fakturor från Djurambulansen. Svaret är nej. I sin mycket välskrivna dom T 2672-17 konstaterar tingsrätten att Djurambulansen misskött hästarna i det första omhändertagandet under uppstallningen så de förlorat kraftigt i värde. I det andra fallet togs hästarna fast de redan bytt ägare.

Fakturorna på sammanlagt över 800 000:-, som polismyndigheten nu själv får stå för, avsåg två omhändertaganden. Det första gällde 41 hästar för att Folkesson överskridit tillstånden. Tingsrätten skriver:

”Av dessa återlämnades fem hästar till annan djurägare. Det har inte gjorts gällande och framgår varken av länsstyrelsens
beslut eller något annat underlag att hästarna var i dåligt skick när de omhändertogs. Det är tvärtom genom det åberopade förrättningsunderlaget från distriktsveterinären visat att samtliga 36 hästar vid respektive undersökningstillfälle, den 19 och 20 mars 2012, bedömdes som friska. Jörgen Folkesson har gjort gällande att hästarna vid tiden för auktionen var i dåligt skick och skadade. Jörgen Folkessons uppgifter om att hästarna under den period de var omhändertagna sköttes på ett sådant sätt att hästarna vid auktionen ca tre månader efter omhändertagandet var i dåligt skick stöds av vad vittnena Johanna Sällberg, Helena Karls och Annie Källof har berättat. Johanna Sällberg har berättat att samtliga hästar var i mycket dåligt skick vid auktionen. Johanna Sällberg har också berättat att i stort sett samtliga hästar var magra och i underhull samt att flera hästar hade stora sår. Helena Karls har berättat att flera av
hästarna var skadade och hade köttsår. Johanna Sällberg, Helena Karls och Annie Källof har också berättat att de hästar som förvärvades vid auktionen hade ohyra ochoverkade hovar. Enligt Johanna Sällberg och Helena Karls hade de hästar som de tog hand om efter auktionen inte verkats under i vart fall de senaste tre månaderna. Att hästarna under den period de var omhändertagna inte skötts på ett ändamålsenligt sätt talar också de uppgifter som Jörgen Folkesson, Johanna Sällberg och Helena Karls lämnat om att hästarna såldes till underpris. Genom den åberopade bevisningen är visat att hästarna var i dåligt skick vid tiden för auktionen och att det dåliga skicket uppstått under den period som hästarna var omhändertagna.”

”Såväl Jörgen Folkesson som vittnena Johanna Sällberg och Helen Karls har berättat att hästarna såldes till priser långt under marknadsvärdet.”

”Därtill kommer att det finns anledning att ifrågasätta skäligheten av flera av de kostnader som Polismyndigheten anfört att man haft på grund av omhändertagandet.” Bl a har Djurambulansen hävdat att hästarnas hovar verkats vilket uppen barligen inte var sant. Folkesson hade också fakturerats för pass trots att han erbjudit polisen passen. Han har även fakturerats behov av veterinärvård som uppstått pga misskötseln.

För det andra omhändertagandet konstaterar tingsrätten: ”När det gäller frågan om ersättningsskyldighet för det andra omhändertagandet kan tilläggas att Polismyndigheten har godtagit att Jörgen Folkesson inte var ägare till djuren vid tidpunkten för omhändertagandet. Av utredningen framgår också att samtliga hästar som omhändertogs sedermera återlämnades till en annan ägare.”

Det var Djurambulansen som på eget initiativ snokade runt och omhändertog redan sålda hästar.

Jag undrar om polisen tänker kräva tillbaka pengar från Djurambulansen.

 

#Metoo släng dig i väggen

1 Dec

I veckans Ridsport (30 nov 2017) säger Jörgen Folkesson: ”Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få djurförbud. Jag trodde det var sådant som djurplågare fick.” Han fortsätter: ”Ibland har jag tänkt att det hade varit bättre att ha gjort något brottsligt, något kriminellt. Då hade jag fått en rättvis rättegång där mina bevis och vittnen hade räknats. Sedan hade jag kunnat avtjäna mitt straff, kommit tillbaka och fortsatt där jag slutat.” (Bilden ovan från Ridsport 9 juli 2015)

Ja, du Jörgen. Precis så är det. Du hade t ex kunnat förgripa dig på ett barn under flera år innan du råkade bli anmäld. Då hade de värsta brotten redan varit preskriberade. Till skillnad mot nu när länsstyrelsen packat din ryggsäck sedan decennier och dömt dig om och om igen för någon formalitet. Du hade dömts till ett par år på Tillberga och kunnat planera en ny akademisk karriär. Istället för nu sitta med ett livstidsstraff för något som eventuellt skulle kunna inträffa i en obestämd framtid.

Du kunde ha studerat till jurist eller fått en bra praktikplats på en statlig institution under sista halvåret. När du sen slapp fotbojan skulle du ha fortsatt på ett vikariat för att efter det söka dig till ett statligt verk när CVt blivit längre. Ditt straff skulle, just som du säger, ha gett dig upprättelse och allt vidrigt du gjort mot barnet skulle vara glömt och förlåtet. På ditt CV skulle en kompis täckt upp för den pinsamma fängelsevistelsen och intyga att du jobbat på dennes gård. Vips så var den biten borta!

Du skulle blivit coachad till ett bra betalt jobb, exempelvis på en länsstyrelse, där du skulle kunnat utfärda djurförbud för djurägare du aldrig träffat och omhändertagande för djur du aldrig sett. Dina chefer skulle ta dig i försvar och säga, om någon förarglig allmänhet kommit dig på spåren, att: ”Medarbetaren har avtjänat sitt straff i enlighet med svensk lag och har utfört både sitt nuvarande uppdrag och, enligt inhämtade referenser, tidigare statliga uppdrag med hög professionalitet, effektivitet och kvalitet.”

Det skulle aldrig ha bildats någon #metoo-grupp som krävt din avgång som man gjort med män i andra branscher som avslöjats som de äckel de är. I jämförelse det sociala gatlopp du fått löpa som djurägare så hade du lugnt kunnat fortsätta leva ditt liv. Visst. Du hade kunnat bli igenkänd av någon från ditt förflutna, men som statligt anställd i en beslutande position hade det varit lätt att avspisa och dina arbetskamrater och chefer skulle backa upp dig.

Troligen hade du inte heller lämnat fängelset med flera hundra tusen i skulder. Du hade snart varit på grön kvist med din nya statliga anställning. Du säger att du alltid är rädd. Rädd för att göra något så någon i din omgivning mister sina djur. Kanske dina egna barn om du hjälper dem med deras hästar. Så du får vackert hålla dig på avstånd från dina egna barn. Hade du förgripit dig på en minderårig och avtjänat ditt straff vore du fri att vistas var du ville och med vem som helst. Som du vet är djurförbud inte begränsat till dig utan det smittar likt pesten. Hade du fått ett par år i fängelse skulle du klivit ut som en rentvådd man. Din egen uppfattning hade förstås varit att du aldrig begått något brott, att flickebarnet var med på det och det enda du beklagar är att mamman gick till polisen. Efter avtjänat straff skulle både män och kvinnor delat den uppfattningen och ingen journalist skulle ha ifrågasatt din bakgrund: ”Det går inte att göra något journalistiskt på det.”

Med sådana vänner behövs inga fiender

5 Nov

För drygt ett år sedan skulle CG Liungman i Huaröd bjuda en kvinnlig bekant på middag på midsommaraftonen. Hon bad att få ta med en ung man som visade sig bli CGs baneman. Han anmälde CGs tre små får till länsstyrelsen för de var oklippta. Det fick till följd att de tre fåren togs av polis sent en kväll i mörkret på hösten. Länsstyrelsen beslöt att fåren skulle avlivas. Såsom man alltid gör beslöt man också om djurförbud i mars i år. I juli kom Peter Stenberg och Lena Järkelid  pg av samme anmälare. Den 1 oktober kom Emma Jönsson och avdelningschefen Marcus Björklund. Den senare står dock inte med som närvarande på kontrollrapporten. Emma beslöt på plats att en haltande katt skulle omhändertas.Två dagar senare kommer polisen och lyckas fånga en katt, dock inte den som står på beslutet. Dessutom tar man med sig vorstehhunden Sissi 79-årige CGs enda sällskap. Inspektörer kan allt, inklusive ta kort, så att en vorsteh ser ut som en tax och samtidigt få med allas fötter på bilden. Kvar sitter en ensam man och gråter.

 

 

När myndigheten hoppade på fel person

3 Okt

Länsstyrelsen i Skåne har gjort sig känd för sin ”innovativa” tjänsteutövning. En av de mer bisarra var att medverka i filminspelning för TV4 där ovetande djurägare överrumplades och hängdes ut som djurplågare.Jeanette Richert ville göra allt rätt med att importera och sälja rashundar. När hon frågade länsstyrelsen om §16-tillstånd gick allt lätt. Allt för lätt förstod hon långt senare. I samarbete med Djurambulansen i Skåne AB och produktionsbolaget som skulle filma riggade länsstyrelsen ett spännande fall. Vem minns inte vinjetten med de tutande färjorna som förde tankarna till hänsynslösa hundsmugglare? Mattias Gårdlund fick sina minuter i rampljuset och gav bland annat luft åt sin avundsjuka över förmodade inkomster. De gav alltså tillstånd enbart för nöjet att dra bort det inför kameran. Lilla nyanställda Malin Larsson fick äran att säga den repliken!

Men, den här gången hoppade de på fel person. Nu är Jeanette Richert på väg till riksdagen med rättssäkert djurskydd som sin huvudfråga. Här är motionerna och här är kommentarerna!

Så här förklarar Jeanette Richert själv sitt beslut:

”Ibland önskar jag att jag sluppit gå igenom de år jag nu har bakom mig, pendlande mellan förtvivlan och känsla av maktlöshet, men är ändå på ett sätt tacksam att det hände mig. På grund av att jag själv fått en så brutal insyn i hur djurskyddet hanteras kan jag nu göra vad som står i min makt för att få till stånd en ändring till det bättre.

Vi får inte tillåta tjänstemän och myndigheter att behandla och piska oss som vore vi trälar från medeltiden. Det effektiva straff som länsstyrelsen delar ut gör att i princip vilken djurägare som helst kan bli offentligt utpekad som djurplågare och skambelagd i hela sin sociala omgivning, arbetsplats, barnens skola, i affären där man går och handlar, folk som inte besvarar mejl och samtal efter att ha googlat ens namn.

Den maktlöshet du känner när du ser dina djur, som du förmodligen älskat och vårdat och ansvarat för under lång tid, som du nu inte kan skydda från omedelbart omhändertagande och möjlig avlivning beslutat av samma myndighet, är obeskrivbar.

Myndighetens maktdemonstration, som många av oss fått bevittna, är direkt menad att knäcka djurägaren. Jag medger att det är ett oerhört effektivt sätt att kväva allt motstånd. När länsstyrelsen är klar med sin ihållande behandling av djurägaren så finns det inte mycket kvar. Ett mänskligt vrak, trasade familjer, bortrövade djur, miljonskulder, hem och gårdar säljs till vrakpris på exekutiv auktion. Livslångt djurförbud/ näringsförbud och misären är ett fullständigt faktum.

Att skaffa advokat för att slåss mot länsstyrelsen på deras egen hemmaplan i förvaltningsdomstolar kan bli både ekonomiskt omöjligt och även nästintill meningslöst. Så länge processen hålls i förvaltningsdomstolarna, så har man inte rätt till betald offentlig försvarare och du får heller ingen hjälp av ditt försäkringsbolag. Dessutom så behövs ingen bevisprövning i dessa instanser, vilket gör att kontrollanternas ord blir sanning och djurägaren blir en djurplågare, för det har kontrollanten kryssat för i sitt förtryckta dokument. Det är du som måste bevisa att du är oskyldig.

I de fall djurägaren mot all förmodan skulle få rätt, så är djuren redan spårlöst försvunna eller avlivade. Länsstyrelsen är inte skadeståndsskyldig för varken försvunna djur eller skada de orsakat utan tvärtom. De skulder de gett dig får du behålla.

Just därför ska misstänkta djurskyddsbrott polisanmälas och bedömas i tingsrätt och djurförbud ska vara en del av eventuellt utdömt straff och inte som nu ett tjänstemannabeslut. I tingsrätten, till skillnad från förvaltningsdomstolar, måste åklagaren bevisa brott och du anses oskyldig tills dess. Där räcker inte en enskild kontrollants tyckande för att krossa en djurägare för all framtid. I tingsrätten har djurägare rätt till kostnadsfri försvarare. Om man är oskyldig blir man fri. Är man skyldig får man böter eller ett tidsbestämt straff exempelvis djurförbud. Har staten gjort skada på dig eller dina djur eller egendom så blir staten skadeståndsskyldig. Det är så det ska gå till i en rättsstat som Sverige räknar sig som.

När du istället har med länsstyrelsens djurskyddskontrollanter att göra i förvaltningsdomstolarna, så finns inget av denna så självklara rättssäkerhet. Man är istället helt utlämnad till kontrollanter med bristande kompetens som i mänsklighetens namn även kan bli berusad av den totala makt de har. Makt utan ansvar är en mycket farlig kombination vilket också konsekvenserna visat. Djur försvinner, lantbrukare försvinner, gårdar ligger öde eller säljs på auktion. Betesmarker växer igen och familjer bryts ned, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt med långtgående skador som många gånger är oreparabla.

Detta är INTE djurskydd!

Djurskydd ska handla om djurens och även djurägarens välmående. Djuren är beroende av sina ägare/vårdare, och därför är deras välmående lika viktigt för gott djurskydd. Det ska finnas glädje och trygghet i det ansvar det innebär att varje dag ta hand om sina djur. Man ska vid behov ha rätt till information, stöd och vägledning för att förbättra sin djurhållning.

Hela mitt liv har jag reagerat oerhört starkt mot all slag av maktfullkomlig auktoritet och när starka ger sig på svaga. Jag är svår att knäcka och har många gånger i mitt liv fått kämpa för att vända motgång till medgång. Jag hoppas nu så innerligt att vi ska kunna använda våra och våra familjers tragiska erfarenheter och våra djurs sorgliga öden till att istället kunna ingjuta mod och styrka.

Det viktigaste av allt: Våga prata, våga berätta, våga beskriva vad som har hänt! Skriv ner er historia, skriv insändare, berätta för era grannar. Släpp skammen och res er!

Dessa allvarliga övergrepp som sker i djurskyddets namn måste visas upp i sin helhet. Varje nytt fall är en ny rättsskandal och Sverige riskerar att få betala dyrt när det uppdagas hur illa det har skötts och de svåra konsekvenser det fått. Inte bara för enskilda, för djur, för familjer, utan för hela Sverige, som snart bara har stora fabriksliknande djuranläggningar kvar, helt tvärtemot våra intentioner om att värna det småskaliga jordbruket och djurhållning.

Det är dags att reagera innan det har blivit för sent!”

Kaka söker maka

22 Aug

En person som gillar att visa upp sig i skvallerpressen är ”Bonde-Jennifer” från TV-såpan Bonde söker fru. Eller vad man nu söker. Uppmärksamhet kanske? Jennifer Erlandsson har synts mycket sedan hon medverkade i programmet 2016. Nu kommer hon tillbaka som inslagsproducent.  Bl a har hon snyftat ut om sina tidigare relationer samtidigt som hon framhåller hur många beundrare som hör av sig och framhåller sin höga moral. Hon driver en turridningsgård med islandshästar i Slöinge i Halland under namnet Hellagården. Jennifer beskriver på sin hemsida att hon startade verksamheten när hon bodde på Öland 2011. Enligt egen utsago kom hon till Öland från Göteborg för att köpa sin tredje islandshäst. Det var av Johan Larssen som driver Kvarnbacka islandshästar. Hon blev kvar där och de blev ett par. 2013 flyttade hon till Slöinge med deras nyfödda dotter, 27 hästar och ett par av Johans bästa stalltjejer. Sedan blev hon ”bästa vän” med Johans förra fru som också har en dotter, ett år äldre. Johan har svårt att få till ett normalt umgänge för att träffa sina döttrar och därför pågår vårdnads/umgängestvister.

En anonym anmälan mot Johan ringdes in den 8 februari till länsstyrelsen i Kalmar när han var utomlands med barnen. Anmälaren är uppenbarligen både bekant med gården och vet inte bara när han är bortrest utan också när han kommer tillbaka. Nästa dag den 9 februari gör Mattias Gårdlund en kontroll i Skåne. Samma dag ringer han länsstyrelsen i Kalmar och uppmanar dem att göra en kontroll ”så snart som möjligt innan Johan kommer hem”.

Gårdlund säger att de gjort en ”normal kontroll” efter ”ett tips”. Ett tips är det samma som anmälan men varken detta samtal eller ”tipset” har Gårdlund diariefört i Skåne.  Den 10 februari görs en kontroll på Öland. Mattias Gårdlund säger att ”det finns ingen som sköter djuren” trots att han pratade både med den personen som är heltidsanställd och den bonden som sköter utfodring och tillsyn i Visseltofta. Uppenbarligen ljuger han för länsstyrelsen i Kalmar.

Gårdlund har  för övrigt varit klasskamrat med förra frun som alltså också har en vårdnadstvist med Johan och är bästa vän med Jennifer. Gårdlund lät sig intervjuas av ATL och uttalade sig ”…vi inte tycker att han (Johan) är lämplig för att driva djurverksamhet”. En som visste att Johan var utomlands och när han skulle komma hem var Jennifer Erlandsson…

Som framgick av min förra artikel så hotar nu länsstyrelserna i Kalmar och Skåne län att dra in tillstånden för Kvarnbacka islandshästar. Gårdlund föreslog även djurförbud i april och skickade ett utkast till Kalmar, som inte ville gå på den linjen.

Jennifer driver alltså ett konkurrerande företag och ligger i vårdnadstvist med Johan. ”Mitt företag har fått ett enormt uppsving tack vare Bonde söker fru”, säger hon till Land. Kanske finns en slant undanlagd ifall Johans hästar som genom en tillfällighet skulle hamna på rea?

Nu har hon gått ut med att hon ”dejtar någon” sedan i våras. ”Mannen uppges vara i 40- årsåldern och komma från Sydsverige. En annan källa tillägger att den okända kärleken påminner om en ”bonnigare variant av Justin Timberlake”, och att han själv befinner sig i ett liknande yrke som Jennifer. – Jag tror att det startade upp under våren. Han har tagit henne med storm.” Hon ”leker med någon” säger källan. Leken kanske förväntas ge resultat? Bedöm själva:

Nu räcker det!

6 Aug

Länsstyrelsen i Skåne vill stänga ner Sveriges största turridningsgård Kvarnbacka Islandshästar som ägs och drivs av Johan Larssen sedan decennier tillbaka genom att dra tillbaka de sk §16-tillstånden. Det första utfärdades av Osby kommun redan 2004. De senare för en utökad verksamhet har utfärdats av Kalmar och Skåne länsstyrelser 2012 och 2013. Det rimmar illa med deras eget motto: ”Länsstyrelsen Skånes uppdrag är att skapa samhällsnytta – det gör vi genom att ta ansvar för samhällsbygget, skydda miljön och investera i landsbygden.”

Att lägga ner ett fungerande företag, bara för att man ”tycker så” är inte att ta ansvar för samhällsbygget. ”Vi tycker inte att han är lämplig för att driva djurverksamhet”, säger Mattias Gårdlund, länsstyrelsen i Skåne. Om inte Johan Larssen som byggt upp verksamheten från ingenting, importerat hästar och tagit fram en egen avelsstam, är genuint kunnig på islandshästar, skapar tillfälle för tusentals människor att komma ut i naturen, vårdar landskapet i samarbete med reservatsstiftelser så turister kan njuta av hagmarker som inte växer igen, ger liv åt en avfolkningskommun, köper foder från lantbruk som inte har några egna djur kvar, skapar arbetstillfällen och ger tjejer en meningsfull fritid och sportaktivitet, då vet jag inte vem som är ”lämplig”.

Får och hästar kompletterar varandra som landskapsvårdare i Fulltofta.Vandringsleden går tvärs igenom fårhagen.Det är populärt för grupper till häst att rasta i hagen.Kanske menar Mattias Gårdlund, som saknar §16-tillstånd, att han själv är lämpligare som gärna frotterar sig med ”de stora” i hästbranschen och åker på långritt på ponnyer i Mongoliet. Enligt länsstyrelsen måste man ha tillstånd från första häst om man bedriver verksamhet.2015 passade Gårdlund på att betäcka med en klonad hingst. Lika bra att passa på innan det blev förbud. Det är emotionellt för honom för att han fött upp och tävlat med stoets förfäder, säger han. Att sänka en duktig företagare som Johan som också fött upp och tävlat med flera generationer hästar är däremot inte emotionellt för honom. Makten att kunna ställa till det ger däremot sannolikt en kick. De enda som jublar på Facebook är förstås konkurrenterna som ser fram emot att få frossa i fullärda turridningshästar.Ett nöjt gäng kommer tillbaka i Fulltofta.Svettiga hästar och glada ryttare.På denna tur fanns tyska turister med men annars är danskar vanligast av de utländska kunderna. Johan ger en av deltagarna en hjälpande hand.

På Visseltofta Gård trivs både barn och vuxna.  Johan har tid med några ord till de anställda som ser till att allt fungerar.Ofta har föräldrar svårast att slita sig från alla djuren.På vinden sover ridlägertjejerna efter aktiva dagar.Bastun påminner om en fransk vinkällare. Johan testar med sitt juridiska ombud Anette Cedergren.En butik finns förstås med bygdens hantverk.

Anmälningarna har satts i system så de görs i det län ägaren inte befinner sig i för tillfället utan hans fodervärdar och lantbrukare som ser till hästarna står ensamma mot länsstyrelsens djurinspektörer. De drar sig inte ens för att ringa familjen en lördag morgon och jaga ut ägaren.

”Länsstyrelsen i Skåne ville ha djurförbud, men Kalmar tog ett annat beslut. Beslutet innebar att över 200 hästar skulle säljas på 60 dagar, annars väntade vite på en halv miljon.” Effekten blir naturligtvis densamma eftersom tillstånden dras. Som vanligt handlar det inte om att hästarna skulle vara misskötta eller lidande. Länsstyrelsen påstår att deras krav inte åtgärdats, men Johan säger något annat.

Ligghallen, i vinterhagen, som från början var ljus och luftig och som hästarna gillade har efter ständigt nya krav från olika inspektörer byggts på efter deras olika önskemål och under åren blivit allt mer innesluten.

Hur som helst spelar det föga roll när länsstyrelsen packar ryggsäcken även med allt som gjorts. Gamla krav blir som nya eftersom ingenting blir glömt eller förlåtet trots vidgörning, utan kan dammas av efter lämplig tid för att fullständigt krossa all verksamhet.

Mycket arbete läggs ner på kunder som köper hästar vare sig det gäller ett föl, en familjehäst eller fullskolad turridningshäst. Om myndigheterna skulle ta hästarna skulle ingen bry sig om var eller hos vem de hamnar. Det får inte ske!

Faktum är att de unga djurskyddshandläggarna i Kalmar län inte ville dra in tillstånden men fann sig överkörda av cheferna. Man kan förmoda att de sin tur låtit sig styras av den mer aggressiva länsstyrelsen i Skåne. På Ölands alvar strövar avelsstona i flockar med var sin hingst och lever vildhästliv. Så som hästar borde ha det i alla fall någon tid på året. Men välmående djur är inget mål.Fotona på väggarna vittnar om en stolt företagare och stolta hästar.Verksamheten har som sagt pågått i många år. Bilderna nedan är från en öppen gård med hingstvisning den 17 april 2006.
Skriv under namninsamling: https://www.skrivunder.com/radda_kvarnbacka_islandshastar

%d bloggare gillar detta: