Tag Archives: Länsstyrelsen i Skåne

Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra

11 Jul

Samantha Asp är svårt sjuk. Det ena organet efter det andra har lagt av. För ett par månader sedan kom Sverker Olsson och Peter Stenberg hem till henne med en anonym anmälan. Anmälaren är troligen en man som passat hundarna när Samantha legat på sjukhus för att han tyckt sig få för lite betalt. Samantha har levt ensam i sju år med fyra små chihuahuor. Hennes man Sune har levt ensam lika länge utomlands med de jack russelterriers som lämnades tillbaka efter det stora omhändertagandet 2009. Strax före jul kom han tillbaka för att hjälpa Samantha. Med hans åtta och hennes fyra små hundar blev det enligt Peter Stenberg för många trots två vuxna, myndiga ägare. Två av Sunes hundar har sedan dess tagits bort av åldersskäl men enligt länsstyrelsen är det fortfarande en hund för mycket. Sunes hundar är gamla och Samantha har fått sin tid utmätt. Ett utmärkt tillfälle, tycker länsstyrelsen i Skåne, att pina Samantha hennes sista tid. Hon har vunnit i förvaltningsrätten och två gånger i tingsrätten, djuren som omhändertogs var det inget större fel på och hundarna fick hon tillbaka. Dessutom reducerades polisens räkning på en halv miljon till en tiondel i en förlikning.

I februari 2009 gjordes en anmälan till länsstyrelsen att det fanns avlivade, nyfödda valpar på en gård i Varmlösa. Det finns inget olagligt i det men Sverker Olsson åkte dit och hittade en gård med en mängd djur av alla slag, en djurfristad. Ägare var Samantha Asp som levde för sina djur. Sverker kallade in sin kompanjon Emma Hansson som for runt som ett jehu bland djuren. Till lokaltidningen sa hon att ”här finns inga döda djur” men det skulle det snart finnas. Emma fattade raskt beslut om omedelbart omhändertagande av över 200 djur. Hundar och katter fördes till Hjorthögs hundpensionat medan lantbruksdjuren blev kvar på gården och skulle skötas av polisen. De sköttes sådär.

Så här beskriver Samantha vad som hände 2009:

”Sen kom ju dom i februari 2009 första gången. Då hade slakteriet anmält att jag hade skickat magra kor till slakt. Det var det åtalets som ogillades. Då kom Sverker Olsson och Anders Olsson. Det var de två som kom ut här. Det var precis då som jag hade veterinär här från Jordbruksverket för det var blåtungevaccinering på fåren.

Sen kom Sverker och den här Emma Hansson två dagar senare.  Då hade han Emma Hansson med sig och då stod dom här utanför. Jag var jättedålig och hade varit på vårdcentralen på morgonen. Jag kunde inte andas. Suttit därnere och fått hjälp med mediciner.  Så kom dom och så blev man ännu mer upprörd. Så sa han Sverker jag tänkte bara jag skulle visa Emma Hansson det här, för det var så många djur och det var så intressant.  Han ville visa henne det. Jaha, men kan ni inte komma en annan dag, sa jag, för jag klarar inte det här. Jag stod dubbelvikt och kunde inte få luft.

Men nej, de tvinga sig in och de skulle springa runt överallt och dom gick in och så börja hon. Hon skulle runt överallt och titta i alla rummen och sprang upp fast jag sa att det finns inga djur där uppe att titta på. Nejdå. Hon rände runt som en idiot. Hon sprang här i huset. Jag har hundarna härinne och ute i stallarna. Men hon skulle springa uppe på i ovanvåningen och in i garderober och allting. Jag var så upprörd och sa att jag inte vill, kan inte. Jag kunde ju inte. Jag trodde jag skulle trilla ihopa helt. Emma sa mår du inte bra? Då stod jag dubbelvikt och kippade efter luft.  Vi måste titta på det här och hon bara fortsatte.

Jag var rädd att jag fått en hjärninfarkt och det utvecklades till hjärtsvikt. Hon ville inte avbryta trots att jag var så dålig.  Det skulle tittas och det behövde tittas på. Det är konstigt att de inte tar hänsyn när man säger till dem klart och tydligt att jag är dålig, kommer precis från doktorn, mår inte bra, kan inte andas och jag kan inte följa med själv. Så tycker jag att det är konstigt att de inte kan acceptera och förstå och ta hänsyn till om man säger det, särskilt som Sverker var här två dar innan.

Jag fick inget papper från det besöket. Jag ringde upp och prata med den här Sverker efter en månad. Jag fick inget skrivet efter det andra besöket heller, ingenting alls. Ringde upp och efterlyste rapport.  Så jag kan läsa det för jag har svårt att ta till mig information som situationen är.  Dom stod här efter två dar och då var jag så dålig att jag inte kunde vara med. Jag ringde upp en månad efter de hade vart här och sa att jag har fortfarande inte fått någon rapport. Han utlovade att de skulle skicka en rapport. Det kom ingenting.

Istället kom de då i maj månad Emma Hansson och Eva Carlström. Dom gick runt och det var ju hovarna.  Det var det dom klaga på. Jag kunde ju inte själv gå med så jag vet inte så mycket mer.

Det fanns inget protokoll som avsåg dessa två första besöken, som jag anser som ett besök. Så jag kallar det inte två skilda besök med en dags mellanrum. Det blev så att det protokollet överräcktes till mig efter omhändertagandet, då vi var uppe på förhandling i Kristianstad.  För att jag skulle få mina hundar igen. Då överlämnade de det här protokollet från februaribesöket. Det var så dags att komma med det då.

Emma kom den 28 maj. Det var Eva Carlström och en tjej. Dom tillkallade poliser då jag vägrade att ta emot papperna. Dom gick och spankulerade runt. Det gjorde dom i några timmar. Min man fick visa runt dem.  Så pratade de om att dom övervägde att agera. De hade fått en anmälan, påstod de, att hästarna hade långa hovar.  Ja, sa jag, en del har litet långa hovar, men hovslagaren har inte kunnat komma.  Det har inte gått att uppbåda en enda hovslagare då vi är inne i den tiden då varenda ko skall verkas.  Och ut på bete och även hästar och det går inte att få tag på en hovslagare med kort varsel.

De satte sig i bilen härute, herrskapet, och klottra ner de här papperna. Sen körde de iväg en liten stund och så kom dom igen.  Då hade skrivit ner de här papperna att dom omhändertog och att det skulle ske dagen efter.  På fredagen. Det var utsiktslöst, det var fel och brister som aldrig skulle bli åtgärdade. Men jag hade aldrig fått något föreläggande, ingenting alls. Dom handskrev papperna på plats. Och när jag vägrade ta emot det kallade de på polis istället.  Så dom skulle tvinga mig att ta emot dom.

Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

Nu begriper man så här långt att den här Emma Hansson har suttit och bidat sin tid sen hon var här i februari.  Och länsstyrelsen fick kritik den tidsperioden, för det hände ju ingenting. Dom gjorde ingenting, cheferna hoppade av stup i kvarten och det var väldig mycket kritik, vilket gjorde att de behövde någonting där de kunde visa sig på styva linan. Titta vad vi kan. Och hon ville ha fjäder i hatten personligen det här aset och vad kunde vara bättre än att gå till attack mot en människa med väldigt mycket djur av alla de sorter och slag som då uppenbarligen inte är frisk och som skulle bli en lätt match.  Inga konstigheter: Den kan vi trycka ner och så får vi precis vad vi behöver, något som ger genomslagskraft i hela landet.  Vilket det gjorde. Det kom i varenda liten tidning ner till Lyckoslanten.  Det var väl inte en tidning, inte en nyhetssändning i hela Sveriges avlånga land som inte tog upp detta.

Det här dök upp precis överallt. Just då förstod man inte. Man kunde liksom inte greppa det. På något sätt det kändes det overkligt. Jag har inte haft någon kontroll, så det kändes så konstigt, det var så fel och obegripligt. Man har fortfarande en tomhetskänsla. Sen kom fredan. Jag kämpade med näbbar och klor. Jag ringde en advokat som jag bad att han skulle försöka få stopp på det, så det inte skulle verkställas. Jag visste inte vad man skulle göra.  Sen ringde jag upp förvaltningsrätten men det enda de sa var, när de skulle besluta om inhibition, var att de tar inte friska djur,  så du behöver inte vara orolig. Vi lämnar inte inhibition men de tar inte djuren om de inte är sjuka. Därför behöver du inte tänka på det. Nehej du, sa jag, hon ska ju ta allting här! Friska, sjuka och vad det är. Nej, det gör de inte, sa dom. Nej, jag märker det, sa jag.

Så kom hela den här massinvasionen med bilar och polisbilar. Att se hela denna invasion med människor och bilar och uppståndelse och pressen, som dök upp här Ystad Allehanda. De intervjuade Emma Hansson. Hon talade om att allting var ju hemskt. De kontaktade aldrig mig. Jag visste inte ens att de var här. Det var plåtat nerifrån grinden. Emma sprang runt. Hon sprang som tuppen i hönsgården och betedde sig fruktansvärt illa och verkligen visade sin makt. Styrde och ställde så till och med poliserna som var här reagerade negativt på hur hon betedde sig. Nedlåtande mot mig. Så fort hon skulle säga något var det som om hon pratade till en imbecill barnunge. Hon kunde inte säga något på ett normalt sätt med normal samtalston utan det var liksom hon måste prata till en som man var helt tom i huvudet, lägre stående intelligens.

De som skulle ta hundarna Hjorthög, det var en fruktansvärd sak.  De trodde jag skulle springa in och assistera dem och tala om vem som var vem, när de höll på men jag vägrade, jag kunde inte se det. Jag klarade inte av det.  I stället försökte jag ringa och prata förstånd med den så kallade chefen på länsstyrelsen, Rune Brandt.  Försökte prata med honom, men det var som att prata med en vägg.  Det var ingen reaktion.  Det är så här det är och sånt och han kunde ju inte göra något. Jag har alltid undrat varför chefer inte kan göra någonting. Det är ju därför de är chefer ju.

Hundarna var livrädda, rent skräckslagna. De var ju ovana vid att det kom främmande, plötsligt kommer en massa främmande människor och börjar slita och dra i dom och chipmärka och dra ut dom ur stallet. De var inte vana att gå i koppel.  De bara drog ut dom och in i en hästtransport. Det var så hemskt att se! Jag lever med de minnesbilderna. De förtvivlade djuren. De var livrädda och förstod inte vad som hände och jag kunde inte göra någonting. Det var brått och de skulle skynda sig sa Emma. Det skulle jäktas på, inte alls en tanke på djuren, bara in med dem i bilarna. Det var bara hundarna de körde härifrån.

De avlivade tre ponnyer och en åsna på eftermiddagen. Den ena avliva de bara för att hon var föl till en annan. Hon var inte dålig. Hon var två år och gick med sin mamma. De andra var för hovarna. Sen låg de under en presenning ända fram till onsdagen. Den åkte ju av till stora delar så fåglarna hackade ut ögonen på hästarna. Råttor kröp in och åt på dem och de låg rätt nära en dricksvattenbrunn. De kunde inte få dit slakttransporten. De gav dem sprutor. De sprang bakefter dem och gav dem sprutor. Så gick de runt med dom tills dom segnade ner. Det var så de avlivade dem.  Att avliva shettisar och åsnan med sprutor är en långsam död, när de känner av att någonting är galet och segnar ner. Jag såg hur de gick runt, runt med dem. De blev svagare och svagare i benen tills de trilla ihopa. De kunde inte ens avliva dem på ett humant sätt.  Djuren är medvetna om att något är fel.

De kunde väl inte hitta någonstans att göra av de andra djuren på så kort tid. Det tog tre veckor innan de forslade bort dom. På de tre veckorna blev de varken verkade eller medicinerade om någon behövde det. De var här ungefär en timme om dagen till alla djuren.  Jag tog foton före och efter besöken. Åsnan som stod inne i stallet kom inte utanför boxen på de veckorna.  Han sprang runt, runt så det blev stora hålor. Han var hysterisk för han inte fick komma ut. Han brukade gå ut på den inhägnade gårdsplanen. Det var ingen som hade tid med honom att släppa ut honom så han fick komma ut i friska luften. Han fick stå där i boxen och det gödslades inte och det ströades inte. Det var ingen som brydde sig om att förklara sig.

Det föddes en kalv i en av boxarna i hallen. Det var sju kor som gick i samma box. Den kalven låg på sidan i ett dygn. Jag ringde och ringde och försökte få tag i polisen. Polisen bara sa att de hade inte hand om det.  Vi kan inte göra någonting. Jag sa att då får ni ta era entreprenörer för en veterinär måste hit. Länsstyrelsen var inte intresserade längre. De hade ju lämnat över till polisen, så då skiter vi i vad som händer sen. Då gäller inte djurskyddslagen längre.

På eftermiddagen skulle de skicka hit Eva Carlström och så tösen som hade vart här vid omhändertagandet. Då kom ju Bengt Fridh också dit.  Då hade de fått se den här kalven som min gubbe satt och höll i famnen. Den var redan så illa åtgången så den blödde ur näsan på den och den sjöng på sista versen. Då kommer den här late länsstyrelsen och oj då, och börjar ringa till veterinären. De kommer inte att hinna ut hit, sa jag, och kalven dog i famnen på min man. Ni kan skita i den veterinären för det är för sent nu, sa jag.  Då hade den legat så i över ett dygn. Han som så kallat skulle sköta tillsynen hade inte brytt sig om att den låg därinne.  Det var jag som fick slå larm. Jag tror knappt att han sett den ens för korna stod i skit upp till öronen .

De fick inte ens vatten. Det som fanns var smutsig och det var begränsat vad de fick i foder.  De la ut någon ensilagebal till ponnyerna och så hade de en bal uppe i hallen. Så tog de litet under armen och gick ut och gav till fullblodet.  Hon tappade i vikt under tiden. Man hade aldrig sett revbenen på henne men man kan se på fotona att revbenen sytes efter tre veckor. Det sprang runt en veterinär där. De jagade in får och getter i en box och de var där och tittade och de hittade inget fel på de som de fick in. Det var inget fel på grisarna och de hade tittat på hästarna.

De påstod att den ena stora hästen hade andningsproblem. Det var konstig, sa jag, det har hon aldrig haft . Jo, hon behövde medicin. Ok, men någon medicin fick hon aldrig för de kunde aldrig komma nära henne. Hon lät dem inte.

Sen sa de om Ferdinand tjuren att han hade problem med sitt ben och skulle avlivas. Det var veterinärerna som skulle skjuta honom. Grisarna fick brödet som vi hämtat på onsdagen och så länge det räckte en vecka ungefär, sen blev det ingen mat till grisarna. De tog dit två säckar någon typ av foder, sen fick de inget mer, inget alls. De åt gräs och hö och tugga på sånt och tappade i vikt. Det syntes ju att de inte hade mat.  Man såg hur de förändrades. När de kom dit för kalven. Jag jagade Rune Brandt varje dag och berättade att djuren får varken mat eller skötsel.  Han skulle säga till men det hände ingenting. När jag sa till Eva Carlström och tösen att ni ger dem inte mat som de ska ha, djuren sköts inte och får inte friskt vatten. Och ni sprang här och påpeka att det var inte bra nock. Ni har inte gödslat eller strött hos något av djuren. Korna går i ren skit. Vattnet är svart som gödsel. Ni sköter ingenting. Laman fick inte rent vatten på de tre veckorna. Samma vatten varje dag. Det var ingen som byta något vatten.

Efter tre veckor kom Bengt Fridh och hela hans djävla anhang. Och skulle hämta djuren. Då tryckte de in alla ponnyerna och mulorna på en enda lastbil.  Hur det stämmer med transportreglerna vet jag inte. Det stämmer i alla fall inte med hur många djur man få stoppa in i en lastbil. Det skulle bara stoppas in så det tvinga de in. Det stackars fullblodet sprang de och jagade och skrämde livet ur när hon skulle iväg. De drev upp henne på lastbilen. Jag vet inte vad som hänt med dem.

De hade skjutövning där nere på grisarna och mördade dom. Jag vet inte vad de hade men jag antar de hade gevär. Grisarna sprang för livet. De gick en hel dag och sköt från morgon till kväll.  Det var bara blod och hjärnsubstans kvar. Jag släpptes inte in på min egen mark så länge de höll på. De sköt får och dom sköt lamm och getter och småttingar. Jag vet inte varför de sköt alla dessa djur. Fridh ville inte köpa dem. De var inte gamla och fullt friska. Det var en container full med lamm och får och getter och grisar och gud vet allt. Resten hade de tagit med sig. Det var säkert över 100 får och getter och alla hade två lamm och två killingar, det var en hiskelig massa.

Så sköt de ju påfåglar och ankor. Det måste de ha gjort för de var borta. De fick väl inte tag i dom så de sköt dom i stället. Det var rena mördarcirkusen. Fridh ville inte ha mig därnere när de sköt. Han stod och sparkade på min bil och kallade dit polisen därför att de skulle lasta djuren när jag ville köra ner på min egen gård. Då kallade han dit poliser som skulle jaga bort mig därifrån. Jag fick inte vara på min egen mark när de höll på. Han sa att jag skulle fara åt helvetet och se till att bli väck därifrån. Han hatade mig. Han var så otrevlig och obehaglig. Jag hade aldrig träffat människan. Jag var bara ett nödvändigt ont. Jag skulle bara fara därifrån. Jag hade inte där att göra.  Men hallå! Det är min gård. Än så länge, vad jag vet, äger jag stället.

Sen kom polisen och skulle tala om att jag inte fick lov att vara därnere när dom håller på. Och varför inte det. Jo, det var så. Ingen vetskap om att man kan bli hindrad från att vara på sin egen egendom. Men så gick det till i alla fall.”

Släpp inte in ormen på gården!

9 Jun

Om du undrar vad polisen sysslar med när de inte löser brott, vilket de nästan aldrig gör, så kan jag berätta. De är hos mig och kelar med små hundar.För några veckor sedan när jag kom tillbaka efter hundpromenaden mötte jag en polisbil och en länsstyrelsebil. Ut kliver Peter Stenberg och Eva Carlström. Efter tre års lugn och ro blev jag alltså anmäld.

Peter Stenberg kunde inte dölja sin förtjusning när jag frågade om jag blivit anmäld. Ja, du har blivit anmäld, sa han! De var såklart förtjusta över att jag äntligen blivit anmäld så Peter hade skrivit till vad han hittat i diariet på anmälan, en anmälan han först inte ville visa. Orsaken till att han inte ville visa den var att han klottrat på den att det fanns en ”hel del” på mig bl a från 2003 (då hans kompis Sverker Olsson tyckte att jag behövde en karl i sängen, och avsåg sig själv samt tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Det senare har ju blivit verklighet numera när gamla svälts till döds, det måtte glädja honom) och från 2010 då Rosita Hagström processade om ett onödigt vindskydd för hästar, som hon till på köpet var rädd för. Två rättsprocesser jag vunnit, både 2009 och 2010, men det skriver inte Peter Stenberg för att få ta med sig poliser.

Anmälare är Nanethe Ahlman 18 år i Tollarp. Hennes ”fars flickvän” råkar vara min vän sedan ett antal år. Hon går första året på naturbruksgymnasiet i Önnestad och har följt med sin ”fars flickvän” till mig några gånger, senast härom veckan, dvs strax efter hon anmält mig, för att hämta en stamtavla till en hund som de ville ha men inte betala. Tiden när hennes ”fars flickvän” meddelade att hunden skulle säljas, sammanfaller märkvärdigt väl med datum för anmälan.  Hon hade en ponny för några år sedan så nu kan hon allt om djur. Speciellt andras djur. Jag har bara fött upp hundar i 34 år så såklart vet flickebarnet bäst.

Anmälan är skriven på länsstyrelsens webbformulär och uppfattas som en arbetsorder. Månntro är det en skrivövning eleverna har på skolan?

Du pratade inte med mig och tyckte hundarna var så fina. Bra jobbat att hålla masken så! Antagligen är ditt luktsinne påverkat av skrotet du har i näsan. Eller så påverkar metallen din hjärna så du får hallucinationer. Stoppa näsan i hundarnas päls är praktiskt ogörligt; då skulle du fastna i skrotet.

Javisst ”äger” du en pomeranian. Den valpen fick du gratis av din ”fars flickvän”.  Tacksam för det är du inte och du har knappast varit här för att para den, för det är en hanne.

Du har ”hjälpt” din ”fars flickvän” med kullar så du har ”koll”. Varför i all världen behövde jag kasta mig i bilen och köra till er när ni fick panik under en valpning och trodde det fanns en valp kvar? När du nu är expert? Men nästa gång får ni ta en taxi till djursjukhuset och betala vad det kostar!

Ja, nu har du inte varit här ”några år” och du har förstås inte en susning om åldern på mina hundar. Och du vill ju inte fråga för att inte avslöja dina planer.

Mina hundar är ”magra” tycker du och det förstår jag efter att ha sett era överfeta jakthundar som sover bort dagarna inomhus när ni inte är hemma. När ni är hemma tigger de vid bordet och hullet är därefter.

Om du pratat med mig hade jag kunnat förklara varför hanar och tikar hålls åtskilda när tikarna löper. Din hane pissar inne men metallskrotet du har i näsan ger dig kanske ett selektivt luktsinne?

Med 2.500 m3 inhägnad tomt och kilometerlånga promenader är det givetvis synd om mina hundar. Era får ju gå ut små stunder på en liten plätt utanför huset och resten av de ensamma dagarna bara drömma om promenader och motion. Om du kunde slita dig från selfiepinnen någon timme och gå ut med hundarna ändå. Men att du har ont om fritid förstår jag då så mycket tid går åt framför spegeln. Du är inte bara en falsk, elak, självisk och otacksam liten lögnare; du är lat också.

Allt är väl magert i förhållande till hur era hundar och grisar ser ut. Men även för en gris tycker jag inte att detta är ok. Men du är ju expert och har nu också släpat hem ett antal chinchillor från skolan utan minsta kunskap hur de skall skötas. De ska bara ”räddas”.

”Har tyvärr inte sett hundarnas klor”. Men jag har tyvärr sett era hundars klor, och tänder. De ser ut som torrkokade kastruller i käften. Varför i all världen satt jag på ert köksgolv och klippte klor och skrapade tandsten på era ohanterade hundar? När du nu är expert, menar jag.

Det är min förhoppning att du aldrig släpps in i något stall, någonsin. Det är sådana själviska personer som du som dödar arbetsglädjen och får folk att lägga ner en redan olönsam djurhållning. Du bidrar till att vi importerar allt mer kött från djur som inte alls haft det lika bra som djuren i Sverige. Bara för att du vill göra dig själv viktig. Det är sådana som du som skapar osämja och misstänksamhet mellan människor och splittrar släkt och vänner. Men världen består, även om jag förstår om du har svårt att fatta, inte bara av likes på Facebook. Ingen djurhållare vill ha en anmälande orm på sin gård. Tyvärr förstör du även för dina kurskamrater. Det är förmodligen inte bara du som övar sig som anmälare och som tänker använda praktiktiden till att samla ”fakta” för att efteråt försöka sänka sin värd. Synd om de som är seriösa men hellre att ni inte får några bönder eller hästföretagare alls att praktisera hos, än att en enda blir anmäld av en självupptagen orm som du!

De sista ljuva åren

14 Apr

Vad anses en gammal och sjuk människa vara värd i Sverige 2017? Ingenting om myndigheterna får bestämma. Men det hindrar inte att diverse företag tillåts sänka deras ekonomi också med lagstöd och myndigheternas goda minne.

I Jämtland händer det underliga saker. Där inspekterade två polispatruller höns på pingstaftonen 2012 med husrannsakan i hönshuset, beslutade om omhändertagande, hämtade dem på pingstdagen, sålde dem och anmälde hönsägaren. Olycklig och förvirrad hönsägare var Mats-Olov Sparrman i Orrviken. En person hade kommit några dagar tidigare och hotat anmäla Mats-Olov för hund och höns och personen skulle ordna så att han fick ”lämna sin villa och bli tvungen att flytta från byn Nysved”.

Beslutet underställdes länsstyrelsen som bestämde att beslaget skulle bestå. Åklagare Malin Almqvist beslöt väcka åtal! Domen i Östersunds tingsrätt (B65-14) kom 2014-03-04. I den frikänns Mats-Olov för att ha misskött hönsen. Det blev han friad från. Att han gett en del animaliska matrester till hönsen ansågs som ”ringa brott” och han dömdes inte till ansvar för detta.

– Jag har mått så otroligt dåligt av att blivit utpekad som djurplågare. Jag har förstått att det har gått rykten på byn och i trakterna häromkring. En sådan här sak sprids snabbt mellan byarna, säger Mats-Olov.

84-årige Stig i Trelleborg som polisen masslaktade fåglar hos i höstas och redan mådde mycket dåligt, har nu fått fakturan från polisen. Han sörjer sina fåglar och har satt upp en fågelstuga till de vilda fåglarna.

Det är väl precis vad alla önskar sig på sin ålders höst! Inte nog med att han, vaktad av poliser inne, visste att hans älskade fåglar dog ute.

Och så har vi en ny djurambulans som dödar djur.

Ett och ett halvt ton prima fågel kostar att bli av med!
Behandling är avlivning.

Det är inte billigt att dö!

Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv. Men inte om du har djur och bor i Sverige.

Vad är väl en doktorsexamen mot en anställning på länsstyrelsen?

2 Jan

Jag fick precis veta att polismyndigheten inte tycker att jag är ”LÄMPLIG” att köpa tillbaka en hund jag fött upp och som sålts vidare och hamnat hos en person med djurförbud.

juniorHunden hade hamnat i Halland och efter anmälan av en granne har länsstyrelsen där hämtat alla hundar. Djurskyddshandläggare Carina Bengtsson i Halland hade inga invändningar utan tyckte att min uppfödning var synnerligen trevlig med bra psyke. Att jag var hundens uppfödare ansåg hon vara tungt vägande. Det ändrades när polisen skickade en förfrågan till länsstyrelsen i Skåne.

brister2I förfrågan stod det varken att jag var hundens uppfödare eller att de bedömde hunden som både trevlig och stabil. Länsstyrelsen i Skåne svarade.

bristerLänsstyrelsen i Skåne ”glömde” lite information. Bl a att jag fått rätt två gånger i förvaltningsrätten 2009 och 2010 och att det finns ett underskrivet avtal från 2015 att alla mellanhavanden mellan mig och länsstyrelsen är avslutade. 2014 ”upptäckte” de min stora gruppbox i ladan och undrade om ”den alltid funnits” vilket jag bekräftade. ”Bristen” skulle vara att hästarna kunde fastna mellan plankor, som jag satt upp för att skydda ytterväggen,  och ytterväggen. Jag påpekade att det var en fysisk omöjlighet för största hov var mindre än mellanrummet och satt dessutom för högt upp. Men jag satte ändå en till planka ovanför och skickade bilder på det. Det gör mig förstås OLÄMPLIG:

2003 fick jag besök av Hörby kommuns nye djurskyddsinspektör Sverker Olsson. Till den tjänsten hade han halkat in på ett bananskal. Han hade sökt en tjänst som Mattias Gårdlund fick och snabbt lämnade för en liknande tjänst i Östra Göinge. Sen blev Sverker erbjuden tjänsten. Utan betyg eller meriter what so ever. Även utan utbildning var han LÄMPLIG.

sverker-olsson6En man jag avvisat och som trott att jag anmält honom fann i Sverker en likasinnad. Sverker poppade som nyanställd upp här en tidig morgon 2003. Det var början på 1½ års terror.

Någon av de första gångerna (det skulle bli nio gånger på ett och ett halvt år då han dök upp var och varannan vecka, han tyckte det var jättekul) undrade han om jag hade ”plats för en karl i sängen”. Det var ingen tvekan om att han avsåg sig själv.
Trots sexistiska uttalanden han gjorde i tjänsten  ansågs han LÄMPLIG. Hans chef tyckte det var humor. Sen släpade Sverker hit en veterinär till en 17-årig hund. Veterinären konstaterade att hunden var gammal. När inte Sverker fick stöd för avlivning tog han upp den ena efter den andra av mina hundar och tyckte att veterinären skulle avliva någon annan. Han uttalade sedan att han ansåg att ”man borde få avliva gamla människor också”. Trots detta rent fascistiska uttalande i tjänsten ansågs han LÄMPLIG.

Sen JO-anmälde jag både honom och kommunen och vann. Det gjorde Sverker kränkt. Men fortfarande LÄMPLIG.

Sverker tog en gruvlig hämnd på mig och gjorde en ”anonym” anmälan mot mig det första han gjorde på det nya jobbet efter sk ”arbetsövergång” då han inte behövde uppvisa betyg, till länsstyrelsen 2009. Där var man inte så nogräknad om personalen hade kompetens. Makt och kåranda var däremot vägledande och Sverker ansågs vara den ”informelle chefen”. Ingen kommun ville anställa Sverker så han tackade sin lyckliga stjärna för erbjudandet. LÄMPLIG var ordet.

Anmälan, signerad SO, avsåg att det fanns 10-15 hästar som hade varken mat eller vatten. När det inte stämde gav man sig först på ett importerat föl som avvants för tidigt (inte av mig utan av uppfödaren i Tyskland) och var pigg och frisk men tunn. Jag vann i förvaltningsrätten.

Ovan syns det av länsstyrelsen förhatliga vindskyddet efter att det byggts ut, utbyggnaden till höger. Hur mycket det kom att kosta skattebetalarna vet jag inte. Det syns tydligt att det är fullkomligt livsfarligt för hästarna och gör mig OLÄMPLIG i högsta grad.

Då gav de sig på ett provisoriskt vindskydd i hagen med måttband. Det visade sig att det var två m2 för litet för fyra hästar. Två m2 under det utskjutande taket fick inte räknas. Man kan omöjligt bygga till två kvadratmeter så jag byggde till 12 dvs 3×4 meter. Sen fick jag muntligt besked att det var fint och bra. Därefter fick jag skriftligt på att det var litet lågt men fullt tillräckligt för de hästar jag hade. I juni 2009 kom två nya stjärnor, trevliga och hjälpsamma. De fick inte vara kvar. Enligt avdelningschefen Ola Svensson dög de ingenting till när de inte hittade fel. De var inte LÄMPLIGA. Nästa år 2010 tog man tillbaka godkännandet och skyllde på att jordbruksverket ville det. Veterinär Per Michanek intygade att min hästar hade det bättre än de flesta och jag fick rätt i förvaltningsrätten 2010. Länsstyrelsen överklagade och fick som alltid prövningstillstånd och därmed rätt. Då rev jag vindskyddet som egentligen inte behövdes. Efter det hotade länsstyrelsen med 12.000:- i vite för att jag byggt ett tillåtet vindskydd för fyra hästar (nu är det tio hästar som gäller) utan att begära förprövning. Det backade man på eftersom det var rivet! För erkänna att man krävt vite för något som var tillåtet kunde man inte! Men jag blev OLÄMPLIG för tid och evighet!

2015 fick jag ett skriftligt avtal att alla våra mellanhavande är uppklarade. Men nu har de brutit avtalet och fortsätter att förtala mig.

Länsstyrelsen är en medeltida maktinstitution som är satt att terrorisera och kontrollera medborgarna samt implementera politikernas agenda. Där väger medborgarnas utbildning, kunskap, erfarenhet och entreprenörsanda lätt mot tjänstemännens maktgalenskap.

Jag har doktorerat vid Sveriges lantbruksuniversitet, jag har lärar- och journalistexamen. Jag har fött upp hundar framgångsrikt sedan 1983. Men det duger inte. Utbildning och decenniers erfarenhet är ingen merit i Sverige. Det gör mig inte LÄMPLIG.

Mycket mer vägande är att man ”förekommer” i länsstyrelsens register. Vilket alla hunduppfödare i Skåne torde göra och därmed anses vi ”OLÄMPLIGA” att köpa tillbaka våra egna uppfödningar.

Länsveterinär Felton är dömd pedofil men anses ändå LÄMPLIG. JAG har inte antastat barn, inte brutit mig in hos folk, inte förespråkat avlivning av gamla människor, inte avlat på nakna, tandlösa hundar osv. men anses OLÄMPLIG att köpa tillbaka en hund jag själv fött upp. Jag skriver den här bloggen och det är lika politiskt inkorrekt att förespråka rättssäkerhet för djurägare, som att förespråka åldersbestämning av utländska våldtäktsmän. Det gäller helt uppenbart olika skalor för olika människor. Så var det med människors lika värde!

Respekten som försvann

7 Dec

Sverige är numera ett respektlöst land. Respekten för de äldre, respekten att inte slänga mat, respekten för äganderätten, respekten för hemfriden, respekten för tidigare generationers strävan att odla upp ett kargt och kallt land för att överleva, allt är borta. Här följer akt två i dramat ”tre utegångsfår döms till döden för att ha gått ute”. Kan bara hända i Sverige! (LS=länsstyrelsen, KB=Kristanstadsbladet)

Tragedi i tre akter: Akt två. Av C. G. Liungman, 78, i Huaröd.

Akt tre slutade med att min lilla fårfamilj bortfördes på natten av polis och länsstyrelsens djurinspektörer till ett förintelseläger på grund av påstådd vanvård och påhittat djurplågeri.

Akt två, sex dagar senare, börjar med följande:

(LS 28/11 -16) Länsstyrelsen beslutar att de tre får som omhändertogs tillhörande dig Carl Gustav Liungman… ska avlivas.”

De tre fåren var mamma får, syster får, båda tre år gamla, och sonen lillbagge, nio månader gammal. Alla tre djuren var vid utmärkt hälsa och hull. Lillbaggens päls var normal men mamman och mostern hade inte klippts under sommaren för att fårklipparen hade flyttat. Jag talade om för djurskyddarna att de skulle klippas så snart vinterns kallaste del var över.

baggen2Lillbaggen var så söt i sin ljust gulvita päls och sina två utåtriktade horn. En riktig julebock.

Varför döda tre unga och friska får utan att det behövs för att ge föda åt akut svältande människor? Det finns husdjur som nyttjas till annat än till charkuterier, och kan vara nog så värdefulla som levande. Vad får länsstyrelsen att tycka det är så viktigt att fåren ska avlivas? Förmodligen att ”djuren var omärkta” (LS 30/11).

Och vad hände med de mördade fårens kroppar? Var det någon som tog om hand det utsökta ekologiska fårköttet, eller brände man helt enkelt  upp liken?

juhaAvlivningsbeslutet var bestämt av en byråkrat Juha Toropainen, möjligtvis en gång i tiden veterinärutbildad.

(LS 30/11) ”Fåren var långpälsade och stod ute utan skydd för väder och vind.” Som icke veterinärutbildad frågar man sig varför utegångsfår inte skulle stå ute i väder och vind. Det var fem grader varmt och ingen snö.

(LS 30/11) ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

Fåren betade gräs i ett fårhägn. Gräset var nyutväxt och friskt. Vatten dricker inte får när de äter färskt gräs, men det fanns likväl en spann full av vatten i hägnet. Vad var ”bristfälligt” med det vattnet? Att det flöt några höstfallna lönnlöv ovanpå, som man kunde se på djurinspektrisens foto av bristfälligheten???

Detta maktmissbruk är oförnuftigt i kvadrat. Vad det är frågan om här är politiskt korrekt socialfascism:  Alla ska lyda byråkratin. Några linderödsgrisar får inte förekomma.  Andra djur, än EU-märkta får i jättehjordar, svin i jättesvinerier och höns i  tiotusental i kyckling- och äggfabriker, ska inte finnas. Särskilt ska ekologiska och hållbara smålantbruk motarbetas och tvingas försvinna.

(KB 2/12) ”… 2 500 slaktsvin vadade i urin….djuren utsatts för lidanden på grund av ammoniakångor… Grisproducenten fick en genomgång av miljöskyddsinspektörerna…”

Varför fick inte min lilla fårfamilj någon ”genomgång” av djurskyddsinspektörerna innan de bortfördes till förintelselägret???

Kanske är det inte frågan om ren socialfascism. Kanske finns det ekonomiska motiv bakom länsstyrelsens så kallade djurskydd: korruption. De djur som inte avlivas kanske via bekanta till länsstyrelsens byråkrater, som exporterar djur till Ryssland och andra länder, kan säljas för stora pengar som då delvis går tillbaka till länsstyrelsen och kompletterar vad länet får från staten i form av skattemedel. De kompletterar  då de stora summor som länsstyrelsen kassar in  via groteska penninguttag enligt paragraf 35 djurskyddslagen från varje småbonde dess djurskyddsinspektörer lyckas ”komma på”.

Det förefaller, som en engelsman skulle säga, vara ”a fucking dirty business”.

Hursomhelst var det min lille julebock som bortrövades mitt i midvinternatten  och mördades tillsammans med sin mor och moster. Förmodligen tillvaratogs inte ens deras fina ekologiska kött. Det troliga är att det brändes upp som avfall.

rositaMin varmaste julhälsning till den lilla djurskyddande länsstyrelseinspektrisen Rosita och hennes långa blonda assistent, samt de poliser som jobbade övertid för att beskydda  dem mot en sannolikt farlig djurägare. Jag hoppas de spänner brösten av stolthet över sin insats i djurskyddets tjänst.

Du kan ju alltid överklaga

29 Nov

baggen

Staten arbetar intensivt med att avlägsna såväl människor som djur från landsbygden. Lättast är att få bort en gammal och sjuk människa och göra hans sista år till ett rent helvete. Senast i raden är författaren C. G. Liungman, 78, i Huaröd som häromdagen drabbades av Rosita Hagström, ni vet hon som är rädd för djur.

”Den lilla familjen sover sött i hägnet. Vinternatten är tre timmar gammal. Plötsligt och utan förvarning kör två bilar in och parkerar längst ner på gårdsplanen. Den ena är en polisbil och den andra en butiksbussliknande  större bil.

Tio minuter senare väcks den sovande familjen av att okända människor med strålkastare avsöker fårhägnet och upphetsat ropar till varandra.

tackornaMamman, hennes syster och sonen väcks bryskt och de vettskrämda djuren rusar vilt för att undkomma de för dem osynliga inkräktarna samtidigt som de försöker hålla sig i närheten av varandra.

tackaTjugo minuter senare är den lilla familjen infångad och indragen i den större butiksbussliknande bilen.  Den, och polisbilen, står sedan kvar med ljusen tända i en kvart medan deras besättningar förefaller upptagna med skriverier och samtal inne i kupéerna.

De förvirrade små infångade trycker sig mot varandra i det nu mörklagda utrymmet i  den större bilen.

for-illa

Vad var det som just hade hänt? Svar: Länsstyrelsen hade slagit till mot en djurplågare.

(Kristanstadsbladet 24/11): ”Tre får omhändertogs omedelbart från en hage… Anledningen till omhändertagandet var att fåren var långpälsade och stod utan skydd för väder och vind.”

Vid bortrövandet av den lilla fårfamiljen var det fem grader varmt. Gräset i fårhägnet var grönt, friskt och nyutväxt sedan sommaren. Vindskyddet bestod på ena sidan av det tjugo meter breda hägnet av en tät skog och på den andra av en granhäck med en laduvägg bakom.

(Länsstyrelsen 17/11): ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

När får har friskt gräs att äta behöver de inget vatten, men det stod en spann vatten vid hägnets grind. Några höstlöv hade fallit i.  Länsstyrelsen tog ett foto på vattenspannen med lönnlöven som flöt på vattenytan.

Den till dödslägret bortförda lilla familjen var ättlingar till får som sedan tio år levt på gården. Dealen mellan gårdsägaren och fåren var: Om ni betar av det nya gräset i parken bakom corps de logiet på somrarna ska ägaren sörja för ert beskydd, er hälsovård och ert behov av att leva som en flock.

År efter år fungerade denna deal utmärkt. Om det blev för många lamm födda blev de äldsta fåren (aggressiva gammelbaggar mest) slaktade på höstarna.

På somrarna stod fåren tjudrade i tunna lättkedjor från Lantmännen som gjorde att de kunde beta av ett 50 kvadratmeter stort gräsområde åt gången. Tjuderkedjorna var länkade till i marken nedstuckna små järnspett från en skrotad harv. De stacks ner så nära varandra att de tre eller fyra fåren hela tiden såg och hörde varandra och vid behov kunde lägga sig tätt intill. Men det ville de sällan, utan låg och idisslade ett par meter från varandra.

hink

Länsstyrelsen 18/11, foto visande en full vattenspann med lönnlöv flytande på ytan. Text: ”Vatten som fanns i hagen.”

På vintrarna flyttades de från parken till fårhägnet på andra sidan mangårdsbyggnaden. Där fick de bli till dess snön föll. Då stallades de in och fick leva på hö inköpt av grannbonden till dess de fött sina lamm och våren hade kommit. Under sommaren klipptes deras pälsar av ett klipproffs från Österlen, som tyvärr visade sig oanträffbar sommaren 2016. Så gick det till i tio år och kanske fem fårgenerationer.

Nu har generationslinjen slutat i ett av Länsstyrelsens dödsläger. Gårdsägaren, som är närmare 80, var mycket nära döden en hel vecka efter bortförandet p.g.a. förhöjt blodtryck och ångest.

Detta är akt tre av vad jag kallar ”En tragedi i tre akter” Om KB:s  insändarredaktör tillåter tragedins akt två och ett kommer nästa akt att innehålla många intressanta citat från Länsstyrelsens djurinspektörers och veterinärers syn på verkligheten.”

Carl G. Liungman, gårdsägare

Stor polisinsats mot gammal man

23 Okt

 

gra-jakoLäste ni något i tidningarna om den stora polisaktionen i Haglösa i Trelleborg den 7 oktober där flera hundra, ja 608 individer sammanlagt, fick sätta livet till och slängdes i en container? Nej, skulle inte tro det. Ibland saknas inte polisresurser. Och ibland är pressen inte intresserad.

Bilden ovan är sista av den grå Jakon Jocke. Han avlivades den 7e av veterinär Cordelia Bracht på Fågel och smådjurskliniken i Lomma för hon tyckte inte han var lämplig för omplacering pga näbbskadan. Veterinären skriver ”Rapport skrives till Djurambulansen och uppdragsgivaren nästa vecka”. (Djurambulansen Jonas Tysklind). Den veterinär som anlitades för att bedöma djuren inför massavlivningen på gården var Fredrick Willett från Helsingborg. Det är långt mellan Helsingborg och Trelleborg.

Den 16 augusti i år upptäckte djurskyddskontrollanterna att en 82-årig man, som länsveterinär  Leif Felton satte totalt djurförbud för två år sen, fortfarande hade flera hundra fjäderfä, ett antal katter samt en grå jakopapegoja. Såvitt jag kunnat utröna fanns inga klagomål på själva djuren. Det handlar om att ”utrymmen som inte uppfyller kraven i lagstiftningen” och ”aveln är okontrollerad”. Vad det sista nu innebär. Leif Felton ansåg att ett förbud som inte var tidsbegränsat var ”proportionerligt”.

Den 12 september beslutade Leif Felton att ”omhänderta” samtliga djur hos mannen enligt §31 djurskyddslagen. Den paragrafen används när det inte handlar om lidande djur. Enligt praxis tillämpades ”undantagsregeln” §74 djurskyddsförordningen att ”beslutet gäller omedelbart även om det överklagas”.

Den 4 oktober fattade Leif Felton beslut att samtliga djur skulle avlivas och att beslutet gällde omedelbart. Förstås. Det går som bekant bra att överklaga redan avlivade djur. Djuren undersöktes av veterinär den 7e, dvs han fattade avlivningsbeslutet tre dagar innan. Kanske kan man säga att veterinärernas skrivningar skulle matcha det redan fattade beslutet?

Fredagen den 7 oktober slog polisen till med sju man. Fem man utförde blodbadet på gården och ett par vaktade ägaren.

katt-med-ungeDet var katten ovan med sin lilla unge ca 3 veckor gammal.

katt3Denna vita hankatt med svarta tecken. Medan han levde bedömdes han som ”stressad och aggressiv, vildkattbeteende”.

katt4Och denna lilla gråa katthona beskrevs som ”avvaktande”.

De fåglar som avlivades på gården var 8 vaktlar, 149 duvor, 53 kycklingar, 15 gäss, 9 kalkoner, 34 ankor, 87 tuppar,  och 248 hönor.

duvaDen 24 oktober gjorde polisen ett återbesök och fann en duva som togs av daga. Nu finns bara mannen kvar. Ett tag.

Mannen, som miste sin fru för ett par år sedan, hade bara djuren. Nu är han fullständigt krossad. Och då har han inte fått räkningen än eller åtalats. I Sverige överlever bara de starkaste, de som kan anpassa sig eller, som Felton, återanpassas.

%d bloggare gillar detta: