Tag Archives: Länsstyrelsen i Skåne

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Annonser

”Vi fattar inga felaktiga beslut”

8 Apr

Foto: Lucie Marcela Havelka

Dagens gästskribent är Carina Hedberg som reflekterar över varför det gått som det gått med det svenska djurskyddet:

Länsstyrelserna vill göra gällande att statistiken över begångna brott mot djur redovisar extremt låga siffror vilket bekräftar att Sverige har den absolut bästa djurskyddslagstiftningen och den absolut bästa kontrollverksamheten inom hela EU. Men medaljen har en baksida!

Den verksamhet som länsstyrelserna bedriver på djurskyddsområdet har vi sedan länge insett inte har något med djurskydd att göra. Inte heller är det pengarna som styr ”djurskyddsförvaltningen” men det är bra om det kan göras någon förtjänst på vägen. Vad är det då som driver länsstyrelserna till att bedriva verksamhet som ligger långt utanför lagens ramar på djurskyddsområdet?

HYBRIS (storhetsvansinne)!

På bekostnad av Sveriges säkerhet, statsskicket, djuren och invånarna gör länsstyrelserna gemensam sak av att självförverkliga och utmärka sig, speciellt inom EU. Ett självförverkligande genom att försöka få övriga medlemsländer att ratificera den svenska djurskyddslagstiftningen som gemensam djurskyddslagstiftningen inom EU.

Det uppsatta målet kan länsstyrelserna inte uppnå med hjälp av befintligt regelverk för hur den offentliga verksamheten ska bedrivas. De ser det därför som legitimt att även manipulera med domstolarnas rättsskipningsarbete. Detta framgår tydligt av handlagda djurskyddsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna sedan drygt nio år tillbaka.

Att det verkligen förhåller sig som beskrivet har också bekräftats offentligt från flera håll genom uttalanden från länsstyrelsens tjänstemän i chefsposition att:

”Vi har en långtgående djurskyddslagstiftning i Sverige som är utformad för att värna djuren och ta hänsyn till deras behov och skydd. Den lagstiftningen arbetar Sverige nu för att få övriga medlemsländer inom EU att acceptera och successivt närma sig. Eftersom Sverige håller djurskyddet och djurvälfärden högt är det bästa vi kan göra är att verka för att övriga EU närmar sig den svenska djurskyddslagstiftningen.” (Lars Sandberg, enhetschef för landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

”Vi fattar beslut utifrån de lagar som Sveriges riksdag och regering beslutat om. Är man inte nöjd med våra beslut så går de att överklaga och man kan få prövningar i flera olika instanser. Vi kan konstatera att de beslut som överklagats och prövats i flera olika instanser har hållit hela vägen upp genom prövningarna och vi har således inte fattat några felaktiga beslut.” (Lars Sandberg, enhetschef landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

Demonstration för mänskligare djurskydd och rättssäkerhet utan för länsstyrelsen i Skåne den 23 mars 2018: Rosor för alla de som har begått självmord och alla de vars liv har lämnats i spillror på grund av länsstyrelsen förfarande. Alla dessa vackra rosor för alla som dött i länsstyrelsens spår, lades sedan som en hedersbetygelse och på önskemål från de anhöriga, på familjegraven till den nyligen framlidne lantbrukaren. De som var där, vittnade om ett magiskt ögonblick med en stark känsla av närvaro. Vila i Frid. Foto Lucie Marcela Havelka.

”Jag känner inte igen den bilden som beskrivs. Från våra perspektiv så ser det annorlunda ut. Och resultatet som vi ser när vi har våra ärenden i domstol, med en väldigt låg ändringsprocent, tyder ju på att processen faktiskt fungerar och är rättssäker.” (Marcus Björklund, enhetschef, djurskydds- och veterinärenheten vid Länsstyrelsen Skåne)

För den utomstående oinvigde förefaller citerade uttalanden som seriösa och trovärdiga samt att de ger lugnande besked om länsstyrelsernas djurskyddsverksamhet. Men denna är en mycket liten del av det totala samarbetet inom EU. Den praxis myndigheten medvetet tillämpar sedan övergången den 1 januari 2009 utgör ett uppsåtligt och allvarligt hot mot demokratin, undanröjer rättssäkerheten, underminerar rättsväsendet och tillintetgör grundsyftet med djurskyddslagstiftningen.

I själva verket är uttalanden som ovan fullt medvetna gärningar vars uppsåt är att vilseleda allmänheten, andra djurhållare och att underförstått misskreditera kontrollobjekt som förvirrade djurhållare vilka saknar lämplighet att hålla djur och vars djur därför av den anledningen har omhändertagits och djurförbud har meddelats.

Det finns nämligen ingen fungerande process och förekommande processer innehåller inte ett enda spår av rättssäkerhet eftersom den verkliga sakfrågan kommer aldrig till prövning i för ändamålet behöriga domstolar vilket den låga ”ändringsprocenten” bekräftar.

Samtliga av länsstyrelsernas beslut i djurskyddsärenden som överklagats till högre instans kommer nämligen till prövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna vilka inte har behörigheten att ta avgöranden i skuldfrågan. Processerna är därför ett renodlat ”pappersvänderi” till absolut ingen nytta och medför oacceptabla samhällskostnader samt otillbörligt lidande för både djur och människa.

Länsstyrelserna har nämligen satt i system att meddela beslut som utelutande baseras på myndighetsföreskrifter vilka enligt Regeringsformen inte får utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning medan myndighetsbeslut inte får meddelas utan stöd av lagen.

Det är som sagt var skillnad på föreskrifter och föreskrifter då regeringsformen till sin ordalydelse om bemyndigande enbart avser regeringens föreskrifter.

Förtydligande:
Riksdagen föreskriver genom lag och regeringen föreskriver genom förordning medan myndighetsföreskrifter kan ges betydelse vid en prövning men får aldrig helt eller i det väsentliga utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning då kommuner och förvaltningsmyndigheter inte har bemyndigande att meddela föreskrifter med rättsverkan av brott.

Länsstyrelserna anser att Jordbruksverkets föreskrifter är lag men de är myndighetsföreskrifter som meddelats utan bemyndigande att meddela föreskriftermed rättsverkan av brott.

Det är av den anledningen åklagarmyndigheten har tvingats lägga ned många förundersökningar eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna ser det därför inte som meningsfullt att inkomma med anmälan om misstanke om brott och har därför istället verkat oavkortat för att göra myndighetsföreskrifter till lag vilket bekräftas i den lagrådremiss som nu är under handläggning inför en eventuell ny djurskyddslag.

I den finns önskemål om att bötesbelägga brott mot myndighetsföreskrifter vilket i väntan på ”ikraftträdandet” regleras av Länsstyrelserna genom beslut om föreläggande förenat med vite. Ett slags sanktionsavgift som såväl Jordbruksverk som länsstyrelserna flertalet gånger inkommit med önskemål om i tidigare remissvar men som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdag och regering eftersom rättssäkerheten undanröjs då fokus flyttas från polis, åklagare och domstolar till kontrollmyndigheter.

Länsstyrelsernas ansökningar om utdömanden av viten bifalles utan omsvep av förvaltningsrätterna. Detta omöjligör dessutom att den utpekade ställs till straffansvar enlig djurskyddslagens straffbestämmelser. Djurhållare över hela Sverige får således redan betala enorma bötesbelopp för påstådda brott mot Jordbruksverkets föreskrifter genom förvaltningsrätternas avgöranden vilka genom Kronofogdemyndigheten blir utsökningsmål i tingsrätterna.

Länsstyrelserna anser sig nämligen ha befogenheten att bestämma att det ska införas sanktionsavgifter i stället för straff vilket står i strid mot myndighetens lagstadgade åligganden.

Det finns ärenden där en och samma djurhållare har tilldömts vite genom förvaltningsrättens avgöranden minst sex gånger på precis samma grunder vid alla tillfällen. Av djurskyddslagen framgår att om ett föreläggande enligt 26 § samma lag överträds ska anmälan till åtal göras. Tilldöms vite ska utpekad person inte ställas till straffansvar.

Länsstyrelserna har utarbetat en praxis där tre förelägganden som oavkortat baseras på Jordbruksverket föreskrifter meddelas med påföljden att ett omhändertagande av djur verkställs och sedan meddelas förbud att ha hand om djur utan en prövning i för ändamålet behörig domstol.

Allt påstås vara i enlighet med djurskyddslagens paragrafer 26, 31:2 och 29:5 sista strofen men är i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och länsstyrelsernas egna påståenden vilket aldrig håller vid en brottmålsprövning eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna anser därmed att deras åligganden enligt § 24b inte har åsidosatts eftersom hela processen bygger på bagatellartade brister som inte behöver anmälas till åtal.

I med renodlingen av polismyndighetens arbetsuppgifter som medför att länsstyrelserna genom lag från och med den 1 juni 2018 själv ska verkställa sina beslut och administrera omkostnader för omhändertaganden av djur kommer inte ens R:et i rättssäkerhet att finnas kvar inom verksamhetsområdet för djurskydd.

Enskilda har redan berövats alla möjligheter att få rätten till en rättvis rättegång tillgodosedd och djuren har hela tiden ställts helt utom djurskyddslagstiftningen. Bekräftelse på detta är att det finns rikligt med avgöranden från de allmänna förvaltningsdomstolarna att tillgå men det finns väldigt få avgöranden från de allmänna domstolarna i djurskyddsmål.

Vid allmän förvaltningsdomstol gäller fri bevisvärdering vilket innebär att domstolen efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit ska avgöra vad i målet som är bevisat. Inlämnad bevisnings äkthet eller sanningsgrad utreds inte om det inte framkommit skäl att ifrågasätta denna. Prövningen avser om länsstyrelserna har haft fog för de beslut som överklagas. Det vill säga om länsstyrelserna är berättigade enligt djurskyddslagstiftningen att fatta de beslut som överklagas. Handläggningen är skriftlig.

På ren svenska innebär detta att länsstyrelserna kan anklaga vem de vill, för vad de vill, när de vill eftersom anklagelserna inte prövas i de instanser till vilka utpekade djurhållare är hänvisade att överklaga. Myndigheten behöver inte heller bestyrka sina påståenden som genomgående är brottsanklagelser (lagöverträdelser).

Genom länsstyrelsens åligganden enligt djurskyddslagen ska dessa ärenden rätteligen utredas och prövas i för ändamålet behöriga instanser som är polis-och åklagarmyndighet och de allmänna domstolarna som är tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. De tar avgöranden enligt brottsbalken och djurskyddslagens straffbestämmelser. Här gäller konkret bevisning som kan bestyrkas genom någon form av dokumentation. Dessvärre är dessa instanser förhindrade att pröva länsstyrelsens beslut som inte faller under straffbestämmelserna då de felaktigt baseras på myndighetsföreskrifter och inte på lag.

Det enda som återstår nu är att länsstyrelserna får bekräftelse på att de bedriver sin verksamhet ”enligt lag” genom införandet av den nya djurskyddslagen som nu är under handläggning. Om ikraftträdandet av den nya djurskyddslagen skulle dröja bekymrar inte länsstyrelserna något nämnvärt eftersom övergången från polismyndigheten till länsstyrelserna redan fastslagits genom lag.

Det kommer därmed att påannonseras från länsstyrelsernas sida att de har skyldighet genom lag att verkställa besluten som de själva har fattat och som baseras på Jordbruksverkets föreskrifter.

Statliga boskapstjuvar

24 Feb

Det måste bli ett slut på dessa boskapsstölder i statlig regi. Om länsstyrelsen anser att ett brott begåtts ska de lämna en åtalsanmälan och polisen ska göra en förundersökning. Det är inte meningen att djuren, någons egendom, godtyckligt ska stjälas först, stressas av klåpare i detta fall Farmartjänst, som inte borde få gå i närheten av djur, skadas, bortföras och stallas upp till enorma kostnader. Att åtgärden riktats mot fel person gör inte saken bättre. Så går det när man handlar först och frågar sen. Som vanligt är det djuren som får lida. En avdelning på länsstyrelsen har fått miljoner av staten för att fixa fler betesdjur, en annan har fått miljoner för att ta bort dem.

Här gjorde polis och Farmatjänst en smash and grab-kupp när mörkret började falla. Självklart råkade djuren i panik när en mängd främmande människor stormade hagen och lyste på dem med ficklampor.

Så här skriver ägaren:

”Länsstyrelsen i Skåne har den 14 februari 2018 (beslutet fattades den 13e och verkställdes utan kommunicering, min kommentar) omhändertagit en besättning djur på felaktiga grunder, djuren ägs av ett AB, ett företag som jag äger till 95 %. Ni ska lämna tillbaka mina djur, de ska inte säljas, slaktas eller annat varken av Polismyndigheten eller Länsstyrelsen eller någon av den amatör, underentreprenörerna som idag står för skötseln av mina djur.
När Länsstyrelsen försökte fånga in de djuren som gick vid D-gård ska enl. en granne djuren ha sprungit vilt omkring, gått genom staket så att polisen på plats fick jaga djuren med ljus då detta spektakel skedde när det började bli mörkt. Man lyckades inte fånga in några djur.
Djuren gick inte att fånga in denna dag.
Den 16 februari kom Polismyndigheten tillbaka och gjorde ett nytt försök att fånga djuren på D-gård. Man har vid allt jagande av djuren skadat ett djur, en tjurkalv. Denna skadade kalv har lämnats kvar i hagen tillsammans fyra andra djur utan skötsel eller meddelat ägaren om detta. Man har dessutom lämnat djuren i hagen med stora hål i staketet samt att elen inte fungerar i det trasiga staketet.
En granne till oss berättar att de som jagade djuren berättade för honom att man lämnade kvar sex djur men man hittade bara fem i hagen. Var det sjätte djuret är är ett mysterium. Man har vid detta omhändertagande separerat kor från sina kalvar, man har inte meddelat mig hur många djur man tagit totalt och därför vet jag inte om kalvar har kommit med sina mödrar.
När jag och S. inspekterade alla mina djur onsdagen den 14 februari 2018, både de som gick på B. och de som gick på D-gård mådde alla bra, de var som vanligt lugna och ingen var skadad eller sjuk. Alla kor ni har beslagtagit är dräktiga så långa transporter är synnerligen olämpliga och rent av förbjudna.
Jag försökte hela helgen få kontakt med någon på Polisen för att få hjälp med hur jag ska agera.
På måndagen får jag prata med en chef på Länsstyrelsen som meddelar att djuren står under polismyndighetens ansvar. Jag kontaktar Polismyndigheten och kommer i kontakt med Linn Hjälmdahl via mejl som skriver det samma att det är Polismyndigheten som ansvarar för djurens skötsel. Jag ställer då frågan om vem som tar hand om djuren, att det går en skadad tjurkalv och att det är stora hål i staketet där man lämnat kvar djuren men får inget svar.
Att man jagar djur så de sätts i sken och springer i panik genom staket är djurplågeri. Vi har under flera månader klarat av att få in djuren i fångstfållan utan att jaga med enbart min hjälpare S. gåendes framför djuren med en spann med mat att locka med.
Jag har polisanmält händelsen då omhändertagandet i mina ögon är stöld samt djurplågeri att jaga och lämna djur på detta sätt.”

”Den personen som tittar till djuren som är kvar i hagen (underentreprenör till polisen) går inte ens ur bilen vid inspektion samt vet inte om att det finns en skadad kalv. Detta får han reda på igår (20e feb) av min granne som dagligen tittar till djuren. När han får informationen om kalven går han inte heller då ur bilen för att titta till det skadade djuret.”

På filmen ser man en kalv med stukat framben, ej brutet. Han borde ha tagits till sjukbox där han skulle har repat sig väl. I stället skjuter polisen honom. Sen vill polisen skjuta resten av djuren (två dräktiga kor, en kviga, en tjurkalv) som är kvar också och ber länsstyrelsen om tillstånd att få göra det. Konstigt nog lyckas veterinären Sara Lundin som är med den 14e och 16e inte se några skador trots att tjurkalven har betydande problem, se filmen. Hon säger att hon ser dem på håll, delvis skymda av ett buskage!  Linn Hjälmdahl skriver den 19e till Juha Toropainen och Leif Felton som bestämmer över liv och död:

”Vi behöver ett avlivningsbeslut på de fem djur som finns kvar i hagen. Två försök har gjorts, vid båda tillfällena har en veterinär varit med på platsen för att säkerställa djurens välbefinnande. De fem djur som finns kvar i hagen går ej att fånga på grund utav att de är väldigt skygga samt att både polis, veterinär, farmartjänst och pensionatet upplever att djuren är opålitliga. Två av dem har gått till fysisk attack och på grund av detta har vi valt att avbryta lastningsförsöken. Se bifogat dokument från veterinär.”

Hälla vatten på en länsstyrelse

26 Jan

Som att hälla vatten på en gås är det att kritisera det katastrofala djurskyddet på länsstyrelsen i Skåne. Nu har det hänt det vi varnat för under så många år, på det ena mötet efter det andra. Kontrollanterna med obegränsad makt och obefintlig social kompetens som sprider skräck bland djurhållare och bönder i Skåne har orsakat en människas död. Det är en maktfullkomlig statlig organisation som lägger ner det ena djurföretaget efter det andra. Vi har gång på gång berättat om hur dåligt djurhållarna mår och bara blivit avfärdade. Mötet i Hässleholm 2011 var det första mötet. Sedan har vi på initiativ av dåvarande internrevisor Staffan Ivarsson hållit flera möten. Internrevisorn före honom, Håkan Malmer, kritiserade också djurskyddsavdelningen utan resultat, likaså Christina Håhus.

Med osviklig fingertoppskänsla för att orsaka maximal förödelse gjorde Sofie Larsson en ”uppföljande” (den tidigare var hela 10 månader tidigare) djurskyddskontroll hos en mjölkbonde i norra Skåne onsdagen den 20 december 2017. På fredagen den 22 skrev hon och skickade kontrollrapporten. På tisdagen är allt normalt och han tackar för julklappar. Onsdagen den 27 ca kl 14.30 får han brevet. Han brukar börja mjölka ca 16.30. Det gör han inte den här dagen. Brevet ligger öppnat på köksbordet när han går ut på logen och hänger sig. Hans anställda som ska hjälpa till med morgonmjölkningen den 28e finner mjölktanken tom och de 30-talet korna står och skriker. Hon förstår att något är fruktansvärt fel och larmar grannarna medan hon tar hand om djuren.”Länsstyrelsen är väl medveten om att många lantbrukare skräms av kontrollerna och jobbar kontinuerligt med att förbättra informationen.”

Medvetna borde ni vara efter så många års kritik, men varken Marcus Björklund eller hans företrädare har några som helst ambitioner att ändra på något. Mest bekymrad lär han vara över att fallet blev uppdagat. De flesta knäckta djurhållare försvinner i ensamhet in i mörkret, ruinerade, sjuka och förtvivlade. Men vad bryr sig Sofie Larsson när hon går hem och firar jul. Hur många tankar ägnar hon åt honom som arbetar ensam med sina kor vardag som helg, även julhelgen, och ibland även tillbringar natten med en ko som ska kalva. Det är enkelt att kritisera, att vara ”chefen” utan ansvar som alltid dyker upp oanmäld och som bara har som uppgift att hitta fel och påpeka brister och har makten att dela ut straff och stänga ner ett företag, ett liv. Det är djurskyddsinspektören som får krisstöd, inte djurbonden.

– Vi utbildar också inspektörerna i bemötande och väger in den kompetensen när vi rekryterar nya inspektörer, säger Marcus Björklund.

Det tror jag inte på! Ni kommer alltid med beväpnade poliser för att tvinga er in i privata hem, ni letar fel och hittar på och konstruerar fel där inga fel finns, ni tycker varken om djur eller människor, ni hittar på lagar och föreskrifter som inte existerar och ni har som rutin att göra besök före helger och innan ett överklagande ska upp i rätten. Allt för att demonstrera er makt!  Jag frågade din företrädare Ola Svensson när han stod i mitt kök i mars 2011 vart de två trevliga, hjälpsamma inspektörerna som var hos mig i juni 2009 tog vägen. Han svarade: ”De fick inte fortsatt anställning, de dög inte något till!” Nej, är man trevlig och hjälpsam och inte letar fel så duger man inget till för då kan man inte fakturera! Så enkelt är det.

”Henrik Gudmundsson är ordförande för LRF:s kommungrupp i Klippan. Han upplever att det finns en allmän osäkerhet och även rädsla bland lantbrukare för djurskyddskontrollerna.” Men LRF vill inte kritisera länsstyrelsen. Nej det går bra att sprida rykten och förtala och sen komma när det är försent. LRF har aldrig tagit parti för djurhållarna utan tvärt om skott sig på dem som råkat illa ut.

Vad stod då i brevet? Det vill länsstyrelsen mörka.

Brevet börjar: ”Vid kontroll av din djurhållning uppmärksammade Länsstyrelsen att djurskyddslagstiftningen inte har följts.”

Sofie bedömer hull på korna. Med vilken kompetens? Lakterande kor under normalt hull är det anmärkningsvärt? En kalv i ensambox. Några djur som var smutsiga men inte mer än i andra besättningar. En tjur som stukat en fot och sedan efter insättning i sjukbox blivit trampad på. Det enda man kan kritisera. Han avlivades samma kväll. Marcus erkänner att det var bara obetydliga brister. Kanske det. Men om man gör sitt bästa hela tiden sju dagar i veckan och ändå inte klarar av länssytrelsens standard om att vara perfekt kan det bli droppen över kanten.

Dålig skörd pga regn och långa slaktköer är alltid djurägarens ansvar. Kontrollanten ska bara hitta fel och anklaga. Arne sa att ”det hjälper inte hur mycket man jobbar med djuren de blir aldrig nöjda ändå”.Han strödde alltid först med spån och därefter la han halm. Så när länsstyrelsen kommer är det inte klart. Det ska alltid vara klart när länsstyrelsen behagar dyka upp.

En del av rapporten beskriver tvärvillkorsavdrag för tjuren, kalven i ensambox, några tunna djur och några smutsiga. Sen blir det hot om föreläggande och förbud. Three strikes!Han arbetade ensam. Han bodde ensam och levde för sina djur. Det var djuren som betydde mest och det var en ära att bli betrodd att hjälpa honom med djuren. Han stannade kvar på natten i lagårn om en ko skulle kalva. Mjölken levererades prickfritt. Men att vara arbetsam och dedikerad sina djur duger inte i Sverige. I Sverige ska man vara övernaturligt arbetsam och ta all kritik med en klackspark. Det är få som klarar det. 

Korna på bete sommaren 2017.Kor och kvigor på bete sommaren 2017 som skulle bli den sista pga ”världens bästa djurskydd”. 

Korna och en kalv i januari 2018. Mjölkkorna såldes till liv genom SCAN. Sista köttdjuren åkte från gården den 22 januari. Gården har värderats och ska säljas.

Svart på vitt

17 Jan

I många år har vi hävdat att djur far illa av omhändertaganden. Det är nu fastslaget svart på vitt i en dom. Det är endast pengar som styr efter att beslutet är fattat och djurskyddslagen upphör i praktiken att gälla. Både polis och länssstyrelsen ser genom fingrarna med olagliga transporter, fordon med körförbud och allsköns vanvård så fort djuren flyttats från sin ägare.

Många är de som fått ett långt yrkesliv som djuruppfödare ödelagt av paragrafryttare på länsstyrelserna. Speciellt ökända är länsstyrelsen i Skåne och polisens forne entreprenör Djurambulansen i Skåne AB. En som råkade illa ut var den erkänt skicklige uppfödaren och visare av hästar Jörgen Folkesson. Trots att hans hästar var i gott skick omhändertogs de pga ett missförstånd i tillståndsansökningen av sk §16-tillstånd. Följden blev att 44 av hans connemaraponnier transporterades bort och stallades in i minimala hagar med tält som ligghallar där de svalt och slogs innan de såldes på auktion.

Nu har tingsrätten i Helsingborg avgjort om Folkesson ska betala polisens fakturor från Djurambulansen. Svaret är nej. I sin mycket välskrivna dom T 2672-17 konstaterar tingsrätten att Djurambulansen misskött hästarna i det första omhändertagandet under uppstallningen så de förlorat kraftigt i värde. I det andra fallet togs hästarna fast de redan bytt ägare.

Fakturorna på sammanlagt över 800 000:-, som polismyndigheten nu själv får stå för, avsåg två omhändertaganden. Det första gällde 41 hästar för att Folkesson överskridit tillstånden. Tingsrätten skriver:

”Av dessa återlämnades fem hästar till annan djurägare. Det har inte gjorts gällande och framgår varken av länsstyrelsens
beslut eller något annat underlag att hästarna var i dåligt skick när de omhändertogs. Det är tvärtom genom det åberopade förrättningsunderlaget från distriktsveterinären visat att samtliga 36 hästar vid respektive undersökningstillfälle, den 19 och 20 mars 2012, bedömdes som friska. Jörgen Folkesson har gjort gällande att hästarna vid tiden för auktionen var i dåligt skick och skadade. Jörgen Folkessons uppgifter om att hästarna under den period de var omhändertagna sköttes på ett sådant sätt att hästarna vid auktionen ca tre månader efter omhändertagandet var i dåligt skick stöds av vad vittnena Johanna Sällberg, Helena Karls och Annie Källof har berättat. Johanna Sällberg har berättat att samtliga hästar var i mycket dåligt skick vid auktionen. Johanna Sällberg har också berättat att i stort sett samtliga hästar var magra och i underhull samt att flera hästar hade stora sår. Helena Karls har berättat att flera av
hästarna var skadade och hade köttsår. Johanna Sällberg, Helena Karls och Annie Källof har också berättat att de hästar som förvärvades vid auktionen hade ohyra ochoverkade hovar. Enligt Johanna Sällberg och Helena Karls hade de hästar som de tog hand om efter auktionen inte verkats under i vart fall de senaste tre månaderna. Att hästarna under den period de var omhändertagna inte skötts på ett ändamålsenligt sätt talar också de uppgifter som Jörgen Folkesson, Johanna Sällberg och Helena Karls lämnat om att hästarna såldes till underpris. Genom den åberopade bevisningen är visat att hästarna var i dåligt skick vid tiden för auktionen och att det dåliga skicket uppstått under den period som hästarna var omhändertagna.”

”Såväl Jörgen Folkesson som vittnena Johanna Sällberg och Helen Karls har berättat att hästarna såldes till priser långt under marknadsvärdet.”

”Därtill kommer att det finns anledning att ifrågasätta skäligheten av flera av de kostnader som Polismyndigheten anfört att man haft på grund av omhändertagandet.” Bl a har Djurambulansen hävdat att hästarnas hovar verkats vilket uppen barligen inte var sant. Folkesson hade också fakturerats för pass trots att han erbjudit polisen passen. Han har även fakturerats behov av veterinärvård som uppstått pga misskötseln.

För det andra omhändertagandet konstaterar tingsrätten: ”När det gäller frågan om ersättningsskyldighet för det andra omhändertagandet kan tilläggas att Polismyndigheten har godtagit att Jörgen Folkesson inte var ägare till djuren vid tidpunkten för omhändertagandet. Av utredningen framgår också att samtliga hästar som omhändertogs sedermera återlämnades till en annan ägare.”

Det var Djurambulansen som på eget initiativ snokade runt och omhändertog redan sålda hästar.

Jag undrar om polisen tänker kräva tillbaka pengar från Djurambulansen.

 

#Metoo släng dig i väggen

1 Dec

I veckans Ridsport (30 nov 2017) säger Jörgen Folkesson: ”Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få djurförbud. Jag trodde det var sådant som djurplågare fick.” Han fortsätter: ”Ibland har jag tänkt att det hade varit bättre att ha gjort något brottsligt, något kriminellt. Då hade jag fått en rättvis rättegång där mina bevis och vittnen hade räknats. Sedan hade jag kunnat avtjäna mitt straff, kommit tillbaka och fortsatt där jag slutat.” (Bilden ovan från Ridsport 9 juli 2015)

Ja, du Jörgen. Precis så är det. Du hade t ex kunnat förgripa dig på ett barn under flera år innan du råkade bli anmäld. Då hade de värsta brotten redan varit preskriberade. Till skillnad mot nu när länsstyrelsen packat din ryggsäck sedan decennier och dömt dig om och om igen för någon formalitet. Du hade dömts till ett par år på Tillberga och kunnat planera en ny akademisk karriär. Istället för nu sitta med ett livstidsstraff för något som eventuellt skulle kunna inträffa i en obestämd framtid.

Du kunde ha studerat till jurist eller fått en bra praktikplats på en statlig institution under sista halvåret. När du sen slapp fotbojan skulle du ha fortsatt på ett vikariat för att efter det söka dig till ett statligt verk när CVt blivit längre. Ditt straff skulle, just som du säger, ha gett dig upprättelse och allt vidrigt du gjort mot barnet skulle vara glömt och förlåtet. På ditt CV skulle en kompis täckt upp för den pinsamma fängelsevistelsen och intyga att du jobbat på dennes gård. Vips så var den biten borta!

Du skulle blivit coachad till ett bra betalt jobb, exempelvis på en länsstyrelse, där du skulle kunnat utfärda djurförbud för djurägare du aldrig träffat och omhändertagande för djur du aldrig sett. Dina chefer skulle ta dig i försvar och säga, om någon förarglig allmänhet kommit dig på spåren, att: ”Medarbetaren har avtjänat sitt straff i enlighet med svensk lag och har utfört både sitt nuvarande uppdrag och, enligt inhämtade referenser, tidigare statliga uppdrag med hög professionalitet, effektivitet och kvalitet.”

Det skulle aldrig ha bildats någon #metoo-grupp som krävt din avgång som man gjort med män i andra branscher som avslöjats som de äckel de är. I jämförelse det sociala gatlopp du fått löpa som djurägare så hade du lugnt kunnat fortsätta leva ditt liv. Visst. Du hade kunnat bli igenkänd av någon från ditt förflutna, men som statligt anställd i en beslutande position hade det varit lätt att avspisa och dina arbetskamrater och chefer skulle backa upp dig.

Troligen hade du inte heller lämnat fängelset med flera hundra tusen i skulder. Du hade snart varit på grön kvist med din nya statliga anställning. Du säger att du alltid är rädd. Rädd för att göra något så någon i din omgivning mister sina djur. Kanske dina egna barn om du hjälper dem med deras hästar. Så du får vackert hålla dig på avstånd från dina egna barn. Hade du förgripit dig på en minderårig och avtjänat ditt straff vore du fri att vistas var du ville och med vem som helst. Som du vet är djurförbud inte begränsat till dig utan det smittar likt pesten. Hade du fått ett par år i fängelse skulle du klivit ut som en rentvådd man. Din egen uppfattning hade förstås varit att du aldrig begått något brott, att flickebarnet var med på det och det enda du beklagar är att mamman gick till polisen. Efter avtjänat straff skulle både män och kvinnor delat den uppfattningen och ingen journalist skulle ha ifrågasatt din bakgrund: ”Det går inte att göra något journalistiskt på det.”

Med sådana vänner behövs inga fiender

5 Nov

För drygt ett år sedan skulle CG Liungman i Huaröd bjuda en kvinnlig bekant på middag på midsommaraftonen. Hon bad att få ta med en ung man som visade sig bli CGs baneman. Han anmälde CGs tre små får till länsstyrelsen för de var oklippta. Det fick till följd att de tre fåren togs av polis sent en kväll i mörkret på hösten. Länsstyrelsen beslöt att fåren skulle avlivas. Såsom man alltid gör beslöt man också om djurförbud i mars i år. I juli kom Peter Stenberg och Lena Järkelid  pg av samme anmälare. Den 1 oktober kom Emma Jönsson och avdelningschefen Marcus Björklund. Den senare står dock inte med som närvarande på kontrollrapporten. Emma beslöt på plats att en haltande katt skulle omhändertas.Två dagar senare kommer polisen och lyckas fånga en katt, dock inte den som står på beslutet. Dessutom tar man med sig vorstehhunden Sissi 79-årige CGs enda sällskap. Inspektörer kan allt, inklusive ta kort, så att en vorsteh ser ut som en tax och samtidigt få med allas fötter på bilden. Kvar sitter en ensam man och gråter.

 

 

%d bloggare gillar detta: