Arkiv | Miljö RSS feed for this section

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Annonser

Ska vi bry oss om alla barn?

17 Okt

FN:s barnkonvention ska omvandlas till svensk lag. En utredning om hur det ska gå till ska vara klar i februari. En rad beslut har fattats för att kunskaperna om barns rättigheter och vad barnkonventionen innebär ska bli bättre.

– Dels för att konventionen redan gäller i Sverige, dels för att kunskapen inte är så hög om barns rättigheter, säger barnminister Åsa Regnér.

Den som hamnat på en hög och respektabel post kan kosta på sig att vara nedlåtande mot det underlydande folket. En landshövding kan tillåta sig att visa sitt totala förakt för barns lidande i sin närhet men skylta med sin empati i officiella sammanhang. Konsekvenserna torde vara obefintliga:

Öppet brev till landshövding Kenneth Johansson

På din Facebooksida kan man läsa att du startat en insamling för utsatta flyktingbarn, vilket naturligtvis är ett lovvärt initiativ, vad kan vara mer behjärtansvärt än att stötta och hjälpa utsatta barn?

insamlingMen för mig som fått känna på hur Länsstyrelsen  i Värmland INTE tar den minsta hänsyn till barn i sin myndighetsutövning, känns initiativet mer som ett populistiskt utspel än ett utslag av äkta empati.
Arvika polis
Den 17/4 2013 runt 10.30 invaderades vår gård, det som då var vårt hem av vad jag skulle vilja kalla en insatsstyrka, med djurskyddshandläggare, poliser, veterinär, och ditkallade privata aktörer.
Carola ErikssonInsatsen hade initierats av två djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Värmland vars högsta chef är du Kenneth Johansson. Du har relativt tidigt i tiden efter tillslaget förklarat för mig att du var informerad om vad som var i görningen och så att säga helt var med på båten. Tillslaget kom helt oförberett för mig och min familj. Länsstyrelsen vilseledde och lurade mig totalt, jag fattade ingenting om vad som var i görningen.

bild (13)Min familj består förutom av mig och min fru av vår då sju år fyllda son, man kan kanske tycka att man skall ta hänsyn till att det finns ett så pass ungt barn i den familj när man planerar en överrumplande så kallad gryningsräd mot familjens djurhållning. Men det framstår som uppenbart att man inte tagit den minsta hänsyn till vår son när man planerat tillslaget mot vår djurhållning, han fanns bara inte, en totalt för er oviktig människa. Var fanns din empati för barn den gången Kenneth Johansson?

Hur tror du en 7-åring påverkas av att komma hem från skolan och finna sitt hem invaderat av poliser och en massa andra människor, sin mamma borta från hemmet (förd till sjukhus som en direkt följd av tillslaget efter ett självmordsförsök) sin pappa upprörd och förkrossad (även om jag försökte dölja det så gott jag kunde). En snäll granne, tillika vår hyresgäst, fick ta hand om vår lille pojke och så småningom åka ifrån turbulensen på gården.

Hur är det bara möjligt att man på en svensk myndighet kan agera på ett sådant totalt oempatiskt sätt, speciellt då barn är inblandade? Kan du förstå att jag uppfattar ditt engagemang för utsatta barn nu som ren och skär populism? Jag har flera gånger tidigare påtalat för dig att du som den ytterst ansvarig utsatt mitt barn för ett trauma som han kommer bära med sig resten av sitt liv och du har inte behagat svara mig!

Är det någon skillnad på lidandet hos barn som blir utsatta på grund av totalitära myndigheters agerande i främmande länder än om samma sak sker i Sverige? När jag som vuxen man kan uppleva hur jag påverkats av Länsstyrelsens ingripande i vårt liv, hur man fått en helt annat, enormt försämrat, liv än innan den 17/4 2013 hur skall då inte ett barn uppleva det?

Vår familjs Nine-eleven (11/9 2011) är den 17/4 2013 ett datum som kommer att finnas i våra tankar varje dag i resten av våra liv. Tror inte du riktigt förstår vad du utsatte oss för, skulle du veta detta skulle jag nog vilja kalla dig för en rent ondsint person.
Jag fick till ett möte med dig en kort tid efter tillslaget mot vår gård och jag hade några kollegor med mig som ställde sig frågande till Länsstyrelsens agerande. Jag upplevde att du personligen försökte skrämma dessa till tystnad, deras utsagor om hur de upplevt förhållandena på vår gård i samband med omhändertagandet bemötte du med ”OCH DU HAR EGNA DJUR?” Jag upplevde det som du använde härskarteknik, många despoter i historien har levt efter principen ”söndra och härska”, inget att ta efter för en svensk landshövding i nutid tycker jag.
Du yttrade på mötet även följande: ”Jag kan säga så mycket att bilderna från din gård var det absolut värsta jag någonsin sett!”
korna 1 maj 137
 Ovan den 1 maj 2013.
Handlar inte det uttalandet om en extrem och häpnadsväckande okunskap så handlar det om ren och skär elakhet, ord som avsåg att kränka och förnedra oss som människor.  Visst hade länsstyrelsens personal bemödat sig om att fotografera på ett sådant sätt att saker och ting skulle se så eländiga ut som det nu bara gick. Min fråga på mötet varför man INTE fotograferat varje individ så att dessa kunde identifieras i den lista där i princip ALLA djur påstods vara magra.
Svaret på min fråga från enhetschefen på djurskydd löd: ”Länsstyrelsen har tagit de foton som vi anser nödvändiga”, således så att de till större delen inte alls överensstämde med verkligheten. Den rättsliga prövningen över vår anmälan av veterinären som gjorde bedömningarna till veterinära ansvarsnämnden är ingalunda avslutad.
korna hos skitstövel Mats P 20130501 177 - Kopia - Kopia
Ovan den 1 maj 2013.
Vår förhoppning är att bluffen skall avslöjas med hjälp av de foton vi tagit på djuren kort efter att de omhändertagits INNAN de hunnit svältas till ett tillstånd som mer överensstämde med veterinärintyget.
ko 825 Älgå gård
 Våra djur sköttes ju allt annat än bra hos den omhändertagare som Länsstyrelsen valt ut, vi har bilder som kan styrka detta påstående också, trots att vi hotades och jagades på plats när vi tog dessa foton. Ko 825 SegoltanDet finns mängder med ”konstigheter” i Länsstyrelsen hantering av vårt ärende tjänsteanteckningar som inte finns, men upprättas efteråt när man frågat efter den handling som är ”försvunnen” osv ALLT försvaras av dig och förvaltningsdomstolarna. Polis och JO också vad den saken anbelangar.
Ko 756 Älgå gård
Våra myndigheter är mer måna om att upprätthålla illusionen om det ”goda djurskyddet” än att värna om respekten för mänskliga rättigheter,  inklusive skyddet av barn. Jag har på papper från er där det sägs att prövning skett mot FN:s barnkonvention (på ”vår begäran”) men att detta får stå tillbaka för att djurskyddslagens krav skall uppfyllas!
Skulle detta gälla flyktingbarnen också om deras behov på nåt konstigt sätt skulle ställas mot djurskyddslagen?
ko756 Segoltan

Jag menar att tillämpningen av djurskyddslagen är vår tids rättsskandal, där något riktigt ont målas ut som något gott, ett bedrägeri som köps av merparten av våra folkvalda politiker. Här har man hittat en kategori människor, ”djurplågarna”, som det är helt legitimt att förfölja och förnedra, stjäla egendom från och på alla sätt göra livet så svårt för som det bara går. Vi omfattas inte av Länsstyrelsens devis om ”alla människors lika rätt och värde” och vad värre är; Detta gäller även våra barn.

Vi omfattas inte av konventioner om mänskliga rättigheter och har ingen rätt till en rättssäker hantering i rättsväsendet, vi är ju ”onda” människor som är värda allt förakt, om beskyllningarna om misskötsel av djur inte stämmer eller är kraftigt överdrivna spelar liksom ingen roll, detta handlar om vår tids häxprocesser, och i dessa processer, vad gäller Värmland, är du i högsta grad involverad Kenneth Johansson, men du verkar inte vilja ta till dig budskapet.

Fick dock bevis på att undantag från denna linje, som du representerar, finns bland våra folkvalda, när prövningen av vårt förbud att hålla och befatta oss med klövdjur gjordes i Förvaltningsrätten, (ett livslångt förbud). Då tog två av nämndemännen till sig av våra argument, och gick på vår linje, man trodde inte att vi misskött våra djur på ett sådant sätt att ett förbud var motiverat. Sen trodde man på oss att vi varken kan eller vill bedriva någon djurproduktion i framtiden. Detta handlade om två socialdemokrater, två medmänniskor som trodde på oss och visade oss den respekt som jag anser att vi är värda efter alla års slit med djuren. Detta gladde verkligen mitt hjärta, att det finns människor i maktposition som kunde se oss som människor och inte som ”djurplågare”, människor som låter sitt sunda förnuft och rättspatos råda och INTE först känner vart vinden blåser och vänder kappan därefter.

Jag kan avsluta med att säga att du berövat Värmland två centerpartister och (sannolikt) en framtida ung bonde, jag blev den siste i min släkt som i generation efter generation  i rakt nedstigande led verkat som bonde.

Kenneth Johansson
Sen tömde du en hel socken i princip på nötdjur, till glädje för de som föder upp djur utanför Sveriges gränser. Det kommer sannolikt aldrig mer finnas djur på Älgå Gård. De för miljoner nyrenoverade stallarna står idag tomma. Jag förstår om ingen vill och törs ta upp produktionen, så länge som en djurägare i realiteten INTE äger sina egna djur, så länge som en djurägare INTE omfattas av grundläggande mänskliga rättigheter.
Förväntar mig nån form av svar från dig Kenneth Johansson. I övrigt kan jag konstatera att du bara är en populistisk vindflöjel, en feg stackare i mina ögon. Man måste kunna SE vad som är rätt och fel, inte bara göra det som UPPFATTAS som rätt och fel.
Göran Andersson
fd köttbonde på Älgå Gård Arvika
(numera boende på annat håll)

Allt som svenska folket inte får prata om

18 Jul

DSC06296I Sverige är många samhällsfrågor tabu att diskutera öppet. Det gäller speciellt om åsikterna går emot makthavarnas fastslagna linje. Nu har boken Kluvet Land (Anders Bockgård red.) kommit som luftar allt det som PK media anser oberörbart. Kritisera den misslyckade invandringspolitiken och du är rasist, kritisera ”världens bästa djurskydd” och du är djurplågare.

Första kapitlet om det totalhavererade skånska djurskyddet har skrivits av bloggaren och lantbruksskribenten Per-Ola Olsson som drabbats hårt av okunniga och illvilliga inspektörer och ett sovande rättsväsende.

Jag känner så väl igen mina egna reaktioner i hans beskrivning av det trauma som äter sig in i kroppen och står utanför medvetandets kontroll:

”I skrivande stund är det mer än tre år sedan mina djur blev hämtade. Aversionerna mot att hämta in posten har börjat lätta. Det tar fortfarande emot, men det går i alla fall bättre. Jag får fortfarande pulshöjning när det ringer ett okänt eller dolt nummer. Jag mår fortfarande bättre på helger än på vardagar. Jag går fortfarande och är rädd för inspektion och vad som skall komma med posten. Trots att jag inte har några djur. Igår när jag satt och skrev rullade en polisbil förbi här. Det är förvisso inte konstigt att de är ute och kör, men jag kom fullständigt av mig. Jag blev så nervös att jag körde ner till kyrkan där polisen och inspektörerna brukade möta upp inför inspektion hos mig och tittade. Jag fick inget mer gjort den dagen. Skall det vara så i en rättsstat?”

Duon Hansson & Stenbergs härjningar kan också jag skriva under på. Det var nämligen jag som var det andra punktmarkerade hatobjektet som utsattes för dem och deras polisutklädde chefs skämtlynne den 3 mars 2011 och som Per-Ola refererar till. Den 4 mars stod de på Per-Olas gård.

Den minst sagt infekterade vargfrågan analyseras grundligt ur ett historiskt perspektiv av Karl Danielsson. Åsa Nilsson Vallenberg, själv same, berättar om konflikter både inom den samisk befolkningen och det omgivande samhället. Martin Moraeus skriver om äganderätten och vad som händer om äganderätten inte kan försvaras.

Dessa och många fler brännande ämnen behandlas befriande friskt i denna bok. Läs den!

Fåglarna dör

17 Mar

Publicerat tisdag 31 maj 2011 10:51

Vem minns nu Rachel Carsons bok ”Tyst vår” som blev den första väckarklocka för att människan håller på att förgifta sin miljö. Det handlade om insektsmedlet DDT som är fettlösligt och byggs upp i näringskedjorna. Fåglarnas skal blev för tunt för att ruvas, havsörnen höll på att dö ut och fågelsången tystnade. DDT förbjöds men antalet kemikalier, vars effekter i naturen man ännu inte känner, växer ständigt. Tillsammans eller var för sig utgör de ett smygande hot mot allt liv som vi känner det.

Nu dör fåglarna igen. I tusental dör Östersjöns fåglar av B-vitaminbrist. Även fisk och andra djur drabbas. Vad som ligger bakom vet ingen än. Docent Lennart Balk leder ett projekt ”Orsaker till B-vitaminbrist hos ejder och blåmussla”. Blåmusslan utgör huvudföda för ejdern. Därför kommer projektgruppen använda blåmusslan som indikator på tiaminstatus för olika lokala/regionala områden i Östersjön och hur det varierar under året. Det hoppas man kunna ge ledtrådar till vilken eller vilka kemikalier som orsakar bristen. Östersjölaxen drabbades redan på sjuttiotalet. Fåglarna som nu dör får samma symtpom som laxen. först kommer beteendestörningarna: ”…bon är slarvigt byggda, och en massa ägg ligger vid sidan av redena. I många bon ser vi inte ens några ägg, i stället ruvar fåglarna på stenar.” Sen förlorar de flygförmågan och dör i kramper.

Korallreven snart ett minne blott

5 Jan

Publicerat fredag 31 december 2010 12:25

Surhetsgraden i haven kommer att mer än fördubblas under de kommande 40 åren. Det är hundra gånger snabbare än under de senaste 20 miljoner åren. Senaste gången något jämförbart hände var 50 till 55.000.000 år sedan på grund av omfattande vulkaniska undervattensutbrott. Det resulterade i massa marina utdöenden.

Försurning av haven är kopplade till klimatförändringar kan hota fisket. Det är den snabbaste förändring i havets kemi på 65 miljoner år, säger forskare i en FN-rapport som presenterades vid klimatmötet i Mexico. Skaldjur som musslor, räkor och hummer är mest utsatta eftersom de kommer att få svårare att bygga skyddande skal.

Försurningen skadar korallreven som är viktiga som barnkammare för många kommersiella fiskbestånd. Omkring 25 procent av världens utsläpp av koldioxid, den viktigaste växthusgasen, absorberas av havet, där det omvandlas till kolsyra. PH-värdet i världshaven har fallit 30 procent sedan den industriella revolutionen. Omkring en miljard människor över hela världen är beroende av fisk som sin huvudsakliga proteinkälla.

Nu har man också visat att det inte bara är kalkbildningen som störs utan även koralldjurens fortplantning. Korallreven är snart ett minne blott och vi som lever nu är säkert de sista som har möjligheten att se ett korallrev i verkligheten. Korallrev kommer att gå till historien som alla andra djurarter som människan tagit kål på för gott som Stellers sjöko, blåbocken, dronten, vandringsduvan och garfågeln för att nämna några.

Slöseriet blir vår död

5 Jan

Publicerat tisdag 28 december 2010 12:41

Västvärldens slöseri med mat står för 25% av utsläppen av växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Varje svensk slänger i genomsnitt hundra kg mat årligen vilket gör en miljon ton mat eller 10% av det som produceras går rätt i soppåsen. Djuren föds upp, lider och slaktas till ingen nytta, fisken tar slut i haven och klimatförändringarna accelererar.

”Istället för glädje ger nog det traditionella julbordet idag mest en känsla av skuld”, skriver Isabella Löwin, författare till boken Tyst Hav och eu-parlamentariker.

Det är ännu värre i USA där man uppskattar att upp till hälften av all mat som produceras går till spillo. Förutom att maten skulle kunna mätta svältande kostar slöseriet tiotals miljarder dollar. En amerikansk familj slänger 14% av sina matinköp. Av det är 15% förpackningar som aldrig öppnats.

Det beräknas att mat som slösas bort av USA och Europa skulle kunna föda världen tre gånger om. Matavfall bidrar till hög konsumtion av färskvatten och fossila bränslen som, tillsammans med metan och CO2-utsläpp från ruttnande mat, ger konsekvenser för den globala klimatförändringen. Varje ton matavfall har potential att spara 4,2 ton CO2-ekvivalenter. Om vi alla slutade slösa bort mat, som hade kunnat ätas, skulle CO2-påverkan motsvara att ta bort 25% av alla bilar.

En forskningsrapport som kom i slutet av förra året visar att i USA har matavfallet per capita gradvis ökat med 50 procent sedan 1974 och når nu mer än 1400 kalorier per person och dag eller 150 biljoner kalorier per år. Matavfall står nu för mer än en fjärdedel av den totala konsumtionen sötvatten och 300 miljoner fat olja per år.

Mängden matavfall som genereras i USA är enorm. Det är den tredje största avfallsflödet efter papper och trädgårdsavfall. Under 2008 var 12,7 procent eller  32 miljoner ton av det kommunala fasta avfallet matrester. Av det återvanns endast en miljon ton. Resten – 31 miljoner ton – hamnade i deponier och förbränningsanläggningar.

I Storbritannien slänger hushållen 8,3 miljoner ton livsmedel, tillräckligt för att fylla 4700 simbassänger.

Skvitt mailto

tis 28 dec 2010 15:52

Du har alldeles rätt, men jag undrar om alla förstår hur det hänger samman. Jag gör, men gör andra det`?

Landet som flödar av mjölk…

5 Jan


mjölk

Publicerades måndag 20 december 2010 21:13

När jag var liten var det en dödssynd att lämna verktyg ute och att kasta mat. Pappa var snickare och verktyg var dyra. När mina föräldrar och deras föräldrar växte upp var det ont om mat och minnet satt i. Min mormor ville som pensionär aldrig äta sill som blivit ett dyrt och fint livsmedel. För när hon växte upp var inte sillen bara billig utan det var ofta det enda sovlet till vardags så hon hade ätit sig led på sill under sin barn- och ungdom.

Nu är tiderna annorlunda och vi har blivit ett fint och rikt land där vi kan slänga maten som man förut gödslade med sillen.

 – I bland kan en vårdtagare få fyra matlådor i stället för en. Då kastas tre lådor i soporna, sa en undersköterska på äldreboendet Valla på Frösön i februari i år.

Varje år slänger svenska matvarubutiker mer än 100 000 ton mat, värd över två miljarder kronor, enligt branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel.

Kobonden Katarzyna Wojcieszak i Vollsjö  tvingas till sin stora förtvivlan varannan dag hälla ut en och en halv kubikmeter prima mjölk rätt ner i avloppet. Hon har investerat stora pengar för att uppfylla alla krav på byggnader och djur som Skånemejerier har ställt för att hon skall få bli medlem och leverera sin mjölk. Men mejerijätten vill ändå inte ta emot mjölken.

– Vi har tillräckligt med mjölkråvara. Det är otur för henne eftersom läget var ett annat för fyra månader sedan. Men hon är satt på kölista, säger man på Skånemejerier.
Stämmer det att ni tar emot mjölken från hennes kor om hon hyr ut till en mjölkbonde som är medlem i Skånemejerier, frågar kvällspostens reporter
– Ja, så fungerar föreningslagen. Våra medlemmar kan leverera obegränsade mängder.

På konkurrenten Arla söker man däremot fler mjölkbönder så dit är hon välkommen.

%d bloggare gillar detta: