Kultur betyder odling. Kultur är sedvänjor och kunskap som utvecklats på en geografisk plats för att en folkgrupp skall överleva och fortleva inom de ramar som naturen och klimatet ger och går i arv mellan generationer. Ett gemensamt språk och ritualer blir det sammanhållande kittet. Ett folk som förflyttas från sitt ursprungsområde kan inte behålla sin kultur. Deras barn får höra berättelserna från det forna hemlandet och sättet att leva där, men kommer inte att ha egna upplevelser av det. Någon generation senare är också de berättade minnena borta liksom färdigheterna som behövdes för att överleva. En kultur kan utplånas om barnen kidnappas och uppfostras i en annan kultur. Eller om folket förbjuds att använda sitt språk.
I kalla Norden var vi beroende av våra husdjur som omvandlade gräs och löv till mjölk och kött. Många härdiga raser utvecklades som klarade ett magert bete och var goda födosökare. Kor, får och getter vallades sommartid till fäbodarna. Vintrarna var långa och kalla och det var livsnödvändigt att skörda tillräckligt med foder på ängarna för att kreaturen skulle överleva vintern. Djuren gav gödsel till åkrarna, som i sin tur gav spannmål, lin och rovor. Kretsloppet var en självklarhet och inget modeord. Sopor var inte uppfunnet och det led vi inte av. Ängarna bjöd på ett överflöd av blommor och barnen plockade stora famnar till midsommarstången. Nu finns inga blommor kvar. De och bina försvann med betesdjuren. Midsommar firas ännu men blommorna får vi köpa på ICA. Då stiger BNP.
Hela familjen deltog i skördearbetet. Självförsörjning gav trygghet och höll svälten på avstånd. När man fick råd att köpa en häst förenklades arbetet och vi visste ingenting om billig olja och gym.
Kor och getter gav mjölk, smör, ost och skinn. Får gav ull och skinn till kläder.
Redskapen och husgeråden köptes inte från Kina utan tillverkades av trä vart och ett av det lämpligaste träslaget, vårdades ömt och höll i generationer. Kunskapen både att konstruera och att bruka lärdes från far till son, från mor till dotter. Barnen lärde sig rutinerna tidigt och döden var en naturlig del av livet. Det var en högtid när grisen slaktades till jul för då fick man äntligen färsk mat i stället för den ständigt saltade födan.
Skogen gav oss timmer och inkomster.
Timret fördes med ren naturkraft utan avgaser till sågarna nedströms.
Vi byggde hus av alla de slag, tillverkade hållbara tak av spån och inhägnader till djuren av ene och granslanor.
Vi byggde också fiffiga anordningar för att få upp vatten till folk och fä.
Vi byggde t o m vattenledningar som transporterade vatten oberoende av olja och elektricitet.
Fisk gav oss värdefullt tillskott till matsedeln och kunde förvaras både torkad, saltad, jäst och rökt. Surströmming är en svensk tradition som uppskattas även numera.
Torv skördades och torkades på myren. Skog och myrar skördades på lingon, blåbär och hjortron. Svenskar älskar fortfarande sin natur. Även stadsborna söker sina förlorade rötter genom en stuga på landet. Skogarna dignar fortfarande av bär men husbehovsplockandet har ersatts av kommersiella företag som flyger hit fattiga människor från andra länder för att plocka för en låg lön, men det mesta ruttnar bort. Vi köper sylten i affären med massor av socker, färgämnen och konserveringsmedel, blandat med äppelmos till ”pannkakssylt”. Det kallas produktutveckling. Det som förr var gratis i naturen säljs tillbaka till oss nu bit för bit.
Transporterna skötte vi miljövänligt och bullerfritt tillsammans med en duktig dragare.
När arbetet var över gjorde vi musik och byggde fioler och nyckelharpor. Byarna hade inte bara sina språkliga dialekter utan även sina musikaliska dito. Vi var stolta över vår hembygd och på klädseln kunde vårt ursprung direkt utläsas.
Det var ingen brist på arbete men det fanns också tid till dans i närmaste vägskäl på lördagskvällen. Där knöts många band som blev till bröllopståg i lövade skrindor.
Byns kyrka lånade ut brudens krona som bars med stolthet i generation efter generation. Bröllopsresor till främmande länder var ett okänt påfund. Människorna kände varandra från både arbete och högtider. Man kunde fortfarande gå hem till och språka med sina tjänstemän och folkvalda, man kände deras föräldrar och de hade en naturlig förankring i bygden. Försök nu tala med en tjänsteman och du hamnar i en hårt bevakad bunker som skall skydda makten mot folket.
Låt oss vara stolta över vår svenska kultur och särart och bevara språk, nedärvd kunskap och lantraser. Förr än vi tror kan vi behöva använda allt igen för vår överlevnad! Låt oss inte vara globalisterna till lags genom att låta oss övertalas till att glömma vårt ursprung och enbart bli lydiga konsumenter.
Bilderna är från filmen Härjedalen på 40-talet av Lars-Erik och Margareta Larsson.