Svensk kultur

Kultur betyder odling. Kultur är sedvänjor och kunskap som utvecklats på en geografisk plats för att en folkgrupp skall överleva och fortleva inom de ramar som naturen och klimatet ger och går i arv mellan generationer. Ett gemensamt språk och ritualer blir det sammanhållande kittet. Ett folk som förflyttas från sitt ursprungsområde kan inte behålla sin kultur. Deras barn får höra berättelserna från det forna hemlandet och sättet att leva där, men kommer inte att ha egna upplevelser av det. Någon generation senare är också de berättade minnena borta liksom färdigheterna som behövdes för att överleva. En kultur kan utplånas om barnen kidnappas och uppfostras i en annan kultur. Eller om folket förbjuds att använda sitt språk.

I kalla Norden var vi beroende av våra husdjur som omvandlade gräs och löv till mjölk och kött. Många härdiga raser utvecklades som klarade ett magert bete och var goda födosökare. Kor, får och getter vallades sommartid till fäbodarna. Vintrarna var långa och kalla och det var livsnödvändigt att skörda tillräckligt med foder på ängarna för att kreaturen skulle överleva vintern. Djuren gav gödsel till åkrarna, som i sin tur gav spannmål, lin och rovor. Kretsloppet var en självklarhet och inget modeord. Sopor var inte uppfunnet och det led vi inte av. Ängarna bjöd på ett överflöd av blommor och barnen plockade stora famnar till midsommarstången. Nu finns inga blommor kvar. De och bina försvann med betesdjuren. Midsommar firas ännu men blommorna får vi köpa på ICA. Då stiger BNP.

Hela familjen deltog i skördearbetet. Självförsörjning gav trygghet och höll svälten på avstånd. När man fick råd att köpa en häst förenklades arbetet och vi visste ingenting om billig olja och gym.

Kor och getter gav mjölk, smör, ost och skinn. Får gav ull och skinn till kläder.

Redskapen och husgeråden köptes inte från Kina utan tillverkades av trä vart och ett av det lämpligaste träslaget, vårdades ömt och höll i generationer. Kunskapen både att konstruera och att bruka lärdes från far till son, från mor till dotter. Barnen lärde sig rutinerna tidigt och döden var en naturlig del av livet. Det var en högtid när grisen slaktades till jul för då fick man äntligen färsk mat i stället för den ständigt saltade födan.

Skogen gav oss timmer och inkomster.

Timret fördes med ren naturkraft utan avgaser till sågarna nedströms.

Vi byggde hus av alla de slag, tillverkade hållbara tak av spån och inhägnader till djuren av ene och granslanor.

Vi byggde också fiffiga anordningar för att få upp vatten till folk och fä.

Vi byggde t o m vattenledningar som transporterade vatten oberoende av olja och elektricitet.

Fisk gav oss värdefullt tillskott till matsedeln och kunde förvaras både torkad, saltad, jäst och rökt. Surströmming är en svensk tradition som uppskattas även numera.

Torv skördades och torkades på myren. Skog och myrar skördades på lingon, blåbär och hjortron. Svenskar älskar fortfarande sin natur. Även stadsborna söker sina förlorade rötter genom en stuga på landet. Skogarna dignar fortfarande av bär men husbehovsplockandet har ersatts av kommersiella företag som flyger hit fattiga människor från andra länder för att plocka för en låg lön, men det mesta ruttnar bort. Vi köper sylten i affären med massor av socker, färgämnen och konserveringsmedel, blandat med äppelmos till ”pannkakssylt”. Det kallas produktutveckling. Det som förr var gratis i naturen säljs tillbaka till oss nu bit för bit.

Transporterna skötte vi miljövänligt och bullerfritt tillsammans med en duktig dragare.

När arbetet var över gjorde vi musik och byggde fioler och nyckelharpor. Byarna hade inte bara sina språkliga dialekter utan även sina musikaliska dito. Vi var stolta över vår hembygd och på klädseln kunde vårt ursprung direkt utläsas.

Det var ingen brist på arbete men det fanns också tid till dans i närmaste vägskäl på lördagskvällen. Där knöts många band som blev till bröllopståg i lövade skrindor.

Byns kyrka lånade ut brudens krona som bars med stolthet i generation efter generation. Bröllopsresor till främmande länder var ett okänt påfund. Människorna kände varandra från både arbete och högtider. Man kunde fortfarande gå hem till och språka med sina tjänstemän och folkvalda, man kände deras föräldrar och de hade en naturlig förankring i bygden. Försök nu tala med en tjänsteman och du hamnar i en hårt bevakad bunker som skall skydda makten mot folket.

Låt oss vara stolta över vår svenska kultur och särart och bevara språk, nedärvd kunskap och lantraser. Förr än vi tror kan vi behöva använda allt igen för vår överlevnad! Låt oss inte vara globalisterna till lags genom att låta oss övertalas till att glömma vårt ursprung och enbart bli lydiga konsumenter.

Bilderna är från filmen Härjedalen på 40-talet av Lars-Erik och Margareta Larsson.

 

Annonser

Alla gamla sanningar är slut

Vad vill du ha för ålder idag, lille vän?

Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut, som Anders Fugelstad sjöng för ett antal år sedan. Det är tiden när vi införde ett könlöst kön, en hen som kan gå på valfri toalett beroende på dagsformen. Förut var vi mest missnöjda med det utseende naturen försett oss med och de vita kämpade med solresor och krämer för att bli brunare och de naturligt bruna ville bli vitare. Det visade att man var rik och inte behövde arbeta på fälten i stekande sol utan kunde visa upp en blek hy som tecken på förnäm sysslolöshet och att någon annan tog hand om ens försörjning.

Nu har de medicinska landvinningarna gjort att alltfler som är missnöjda med den uppsättning kromosomer de begåvats med, faktiskt kan göra något åt det. Aldrig förr har så många män velat bli kvinnor och så många kvinnor bli män. Det är väldigt inne nu att spränga de biologiska gränserna. Andra känner sig som en katt i mänsklig kropp. Operationen där blir väl än så länge något komplicerad. Men vem vet vad framtida kirurgi kommer att kunna åstadkomma. Vi går till svanskirurgen och väljer ut en lämplig look.

Vi har i Sverige en av världens  äldsta och noggrannaste folkbokföringar. På 1600-talet gällde det för kyrkan att ha koll på att församlingsborna tillägnat sig salighetsläran. Det handlade om register över dop och vigslar, vem som dött och flyttat. Födslar var från början inte lika intressanta att registrera, antagligen för att spädbarnsdödligheten var hög.

I mantalskommissarieinstruktionen av år 1693 stadgades att kyrkoherden skulle ”hafwa med sig Kyrkio-Boken, hwaruti hwars och ens Födelse i Församlingen bör wara anteknad, så at, i fall något twifwelsmål om Åldern på de unge sig skulle yppas, han det då af samma Bok må kunna uppwisa.” 1749 startades Tabellverket och därmed fick Sverige sin första ordnade befolkningsstatistik, världens första. Sveriges befolkning hade åderlåtits genom det stora nordiska kriget i början av seklet och ett misslyckat krig mot Ryssland. Sjukdom, emigration och missväxt decimerade också befolkningen och landsbygden blev allt tommare precis som nu. All statistik var hemlig eftersom man fruktade att fienden kunde få vetskap om Sveriges katastrofala läge. En mer än 250-årig tillförlitlig svensk tradition har nu hastigt och lustigt gått i graven.

Det senaste är att folk inte bara kan byta kön utan också ålder och födelseland litet som det passar. Eller åtminstone försöker. Talesättet att ”bli som barn på nytt” har som bekant fått en helt ny innebörd när en brottsling numera kan välja att göra sig yngre, än vad folkbokföringen anger, för att slippa straff, ja helt enkelt bli barn på nytt. En liten fiffig bieffekt av globalisering och öppna gränser.

Josef Y. kom till Sverige 1978 och var då 20 år och uppgav sig komma från Gaza. På de uppgifterna fick han uppehållstillstånd och folkbokfördes. 1985 fick han svenskt medborgarskap på samma uppgifter. 1989 bytte han namn till Afif A. efter ansökan till patent- och registreringsverket. Samma år säger han att de uppgifter han angav 1978 är falska och vill få sina födelsedata ändrade i folkbokföringen till födelseår 1957 och födelseland till Syrien. Nu var det alltså upp till Josef alias Afif att bevisa att de nya uppgifterna stämde. Afif hade dessutom inte kommit från Gaza utan från Libyen. Afifs bröder har fixat ett personbevis till honom. Ett foto har han skickat per post. Ett av Afif åberopade vittnen säger att: ”Vid ett besök i somras i en by i Syrien träffade han en kvinna som måste ha varit Afif A.s mor och en ung man som måste ha varit hans bror. Kammarrätten konstaterar lakoniskt att även om modern bor i Syrien nu visar inte det att Afif är född där och än mindre när han är född. Afifs folkbokföringsuppgifter ändrades inte.

Kaiser K. ville 2014 bli 10 år yngre hos Skatteverket och få födelseåret ändrat från 1959 till 1969. Han ville också få namnet ändrat till Qaisar A. Inte nog med det. Han ville också ändra födelseland från Afghanistan till Pakistan. Anledningen var att han det blev så besvärligt för honom att ansöka om visa varje gång han ville besöka Pakistan. Han ansökte om uppehållstillstånd 1989 med ett afghanskt medborgarskapsbevis. Han folkbokfördes samma år och beviljades svenskt medborgarskap 2000. Skatteverket avslog ansökan och Kaiser överklagade till FR som gav honom rätt varpå Skatteverket överklagade till KR som fastställde Skatteverkets beslut

Kaiser har åberopat ett ID-kort utfärdat 2006 dvs sex år efter det att han blivit svensk medborgare. Kaisers pakistanska passhandling utfärdades 2013 dvs 25 år efter folkbokföringen i Sverige. Passet saknar namnteckning. Kaiser åberopade också en vigselhandling. Enligt den skulle han ha gift sig med Uzlifat 26, 1997 men äktenskapet registrerades 2013, 16 år efter att de gift sig. Enligt folkbokföringen ingicks äktenskapet med Uzlifat 1987 då hon var ca 21 år. Hur kunde Kaiser redan då han invandrade till Sverige känna till ett äktenskap som, enligt den handling han nu åberopar när han vill ha folkbokföringen ändrad, ingicks åtta år senare dvs 1997? Det åberopade födelsebeviset är utfärdat 2013 och inte i samband med födelsen. Försöka duger!

Vad är väl en doktorsexamen mot en anställning på länsstyrelsen?

Jag fick precis veta att polismyndigheten inte tycker att jag är ”LÄMPLIG” att köpa tillbaka en hund jag fött upp och som sålts vidare och hamnat hos en person med djurförbud.

Hunden hade hamnat i Halland och efter anmälan av en granne har länsstyrelsen där hämtat alla hundar. Djurskyddshandläggare Carina Bengtsson i Halland hade inga invändningar utan tyckte att min uppfödning var synnerligen trevlig med bra psyke. Att jag var hundens uppfödare ansåg hon vara tungt vägande. Det ändrades när polisen skickade en förfrågan till länsstyrelsen i Skåne.

I förfrågan stod det varken att jag var hundens uppfödare eller att de bedömde hunden som både trevlig och stabil. Länsstyrelsen i Skåne svarade.

Länsstyrelsen i Skåne ”glömde” lite information. Bl a att jag fått rätt två gånger i förvaltningsrätten 2009 och 2010 och att det finns ett underskrivet avtal från 2015 att alla mellanhavanden mellan mig och länsstyrelsen är avslutade. 2014 ”upptäckte” de min stora gruppbox i ladan och undrade om ”den alltid funnits” vilket jag bekräftade. ”Bristen” skulle vara att hästarna kunde fastna mellan plankor, som jag satt upp för att skydda ytterväggen,  och ytterväggen. Jag påpekade att det var en fysisk omöjlighet för största hov var mindre än mellanrummet och satt dessutom för högt upp. Men jag satte ändå en till planka ovanför och skickade bilder på det. Det gör mig förstås OLÄMPLIG:

2003 fick jag besök av Hörby kommuns nye djurskyddsinspektör Sverker Olsson. Till den tjänsten hade han halkat in på ett bananskal. Han hade sökt en tjänst som Mattias Gårdlund fick och snabbt lämnade för en liknande tjänst i Östra Göinge. Sen blev Sverker erbjuden tjänsten. Utan betyg eller meriter what so ever. Även utan utbildning var han LÄMPLIG.

En man jag avvisat och som trott att jag anmält honom fann i Sverker en likasinnad. Sverker poppade som nyanställd upp här en tidig morgon 2003. Det var början på 1½ års terror.

Någon av de första gångerna (det skulle bli nio gånger på ett och ett halvt år då han dök upp var och varannan vecka, han tyckte det var jättekul) undrade han om jag hade ”plats för en karl i sängen”. Det var ingen tvekan om att han avsåg sig själv.
Trots sexistiska uttalanden han gjorde i tjänsten  ansågs han LÄMPLIG. Hans chef tyckte det var humor. Sen släpade Sverker hit en veterinär till en 17-årig hund. Veterinären konstaterade att hunden var gammal. När inte Sverker fick stöd för avlivning tog han upp den ena efter den andra av mina hundar och tyckte att veterinären skulle avliva någon annan. Han uttalade sedan att han ansåg att ”man borde få avliva gamla människor också”. Trots detta rent fascistiska uttalande i tjänsten ansågs han LÄMPLIG.

Sen JO-anmälde jag både honom och kommunen och vann. Det gjorde Sverker kränkt. Men fortfarande LÄMPLIG.

Sverker tog en gruvlig hämnd på mig och gjorde en ”anonym” anmälan mot mig det första han gjorde på det nya jobbet efter sk ”arbetsövergång” då han inte behövde uppvisa betyg, till länsstyrelsen 2009. Där var man inte så nogräknad om personalen hade kompetens. Makt och kåranda var däremot vägledande och Sverker ansågs vara den ”informelle chefen”. Ingen kommun ville anställa Sverker så han tackade sin lyckliga stjärna för erbjudandet. LÄMPLIG var ordet.

Anmälan, signerad SO, avsåg att det fanns 10-15 hästar som hade varken mat eller vatten. När det inte stämde gav man sig först på ett importerat föl som avvants för tidigt (inte av mig utan av uppfödaren i Tyskland) och var pigg och frisk men tunn. Jag vann i förvaltningsrätten.

Ovan syns det av länsstyrelsen förhatliga vindskyddet efter att det byggts ut, utbyggnaden till höger. Hur mycket det kom att kosta skattebetalarna vet jag inte. Det syns tydligt att det är fullkomligt livsfarligt för hästarna och gör mig OLÄMPLIG i högsta grad.

Då gav de sig på ett provisoriskt vindskydd i hagen med måttband. Det visade sig att det var två m2 för litet för fyra hästar. Två m2 under det utskjutande taket fick inte räknas. Man kan omöjligt bygga till två kvadratmeter så jag byggde till 12 dvs 3×4 meter. Sen fick jag muntligt besked att det var fint och bra. Därefter fick jag skriftligt på att det var litet lågt men fullt tillräckligt för de hästar jag hade. I juni 2009 kom två nya stjärnor, trevliga och hjälpsamma. De fick inte vara kvar. Enligt avdelningschefen Ola Svensson dög de ingenting till när de inte hittade fel. De var inte LÄMPLIGA. Nästa år 2010 tog man tillbaka godkännandet och skyllde på att jordbruksverket ville det. Veterinär Per Michanek intygade att min hästar hade det bättre än de flesta och jag fick rätt i förvaltningsrätten 2010. Länsstyrelsen överklagade och fick som alltid prövningstillstånd och därmed rätt. Då rev jag vindskyddet som egentligen inte behövdes. Efter det hotade länsstyrelsen med 12.000:- i vite för att jag byggt ett tillåtet vindskydd för fyra hästar (nu är det tio hästar som gäller) utan att begära förprövning. Det backade man på eftersom det var rivet! För erkänna att man krävt vite för något som var tillåtet kunde man inte! Men jag blev OLÄMPLIG för tid och evighet!

2015 fick jag ett skriftligt avtal att alla våra mellanhavande är uppklarade. Men nu har de brutit avtalet och fortsätter att förtala mig.

Länsstyrelsen är en medeltida maktinstitution som är satt att terrorisera och kontrollera medborgarna samt implementera politikernas agenda. Där väger medborgarnas utbildning, kunskap, erfarenhet och entreprenörsanda lätt mot tjänstemännens maktgalenskap.

Jag har doktorerat vid Sveriges lantbruksuniversitet, jag har lärar- och journalistexamen. Jag har fött upp hundar framgångsrikt sedan 1983. Men det duger inte. Utbildning och decenniers erfarenhet är ingen merit i Sverige. Det gör mig inte LÄMPLIG.

Mycket mer vägande är att man ”förekommer” i länsstyrelsens register. Vilket alla hunduppfödare i Skåne torde göra och därmed anses vi ”OLÄMPLIGA” att köpa tillbaka våra egna uppfödningar.

Länsveterinär Felton är dömd pedofil men anses ändå LÄMPLIG. JAG har inte antastat barn, inte brutit mig in hos folk, inte förespråkat avlivning av gamla människor, inte avlat på nakna, tandlösa hundar osv. men anses OLÄMPLIG att köpa tillbaka en hund jag själv fött upp. Jag skriver den här bloggen och det är lika politiskt inkorrekt att förespråka rättssäkerhet för djurägare, som att förespråka åldersbestämning av utländska våldtäktsmän. Det gäller helt uppenbart olika skalor för olika människor. Så var det med människors lika värde!