Arkiv | november, 2014

Förtroendeskadliga bisysslor

30 Nov

Niklas Lindbäck och Mattias Gårdlund

På bilden ovan gratulerar Mattias Gårdlund sin vän ryttaren Niklas Lindbäck till seger i terrängritt på hästen Mr Pooh. Gårdlund är anställd som djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Skåne.

Mr Pooh

I sitt tacktal till ägarna framhåller Niklas familjen Pommer. Magnus Pommers grisbil besiktigades och godkändes för djurtransporter av Mattias Gårdlund. Magnus Pommer samarbetar med Mikael Gustavsson  ägare av Djurambulansen i Skåne AB där alla djur som omhändertas av bl a Mattias Gårdlund hamnar.pommer fatura

Samarbetet är så intimt att Pommer t o m skickar fakturor för hämtningar av djur där han aldrig varit för att täcka upp när Gustavsson  kört olagligt i för liten transport.

transport getterPå det fejkade transportdokumentet står det att lastningen av ca 80 getter tog ca två timmar. Körningen tog 1 timme. Det betyder att han körde ett 23 m långt grisbilsekipage i genomsnittshastigheten 125 km/tim. (På fakturan har han dock lagt till fem timmar.) Inte så konstigt att han skriver så för han har ju inte gjort körningen, vet inte var han påståtts vara och följaktligen vet han inte heller hur långt han skall ha kört! Han räknar kallt med att ingen kollar.

Anledningen till detta förfarande är att Djurambulansen i Skåne AB saknar trafiktillstånd och företagets vita lastbil som getterna i verkligheten lastades i var för liten för så många djur. Det löstes i efterhand pappersvägen. En win-win lösning då Pommer fick 12.000:- från polisen och Gustavsson kunde säga att transporten skett lagligt.

Sen trädde Mattias Gårdlund in och skyddar både Pommer, Gustavsson och sin kompis sedan många år Peter Stenberg som fattade beslutet om omhändertagande. Han gör en låtsasutredning där Peter Stenberg och Alexandra Boijsen praktiskt taget uppmanas att inte minnas.

kommer ihågMycket riktigt drabbas båda av minnesförlust. Peter Stenberg säger att ”minnet sviktar” och Alexandra att minnet ”spelar ett spratt”.

minnet sviktar

Därmed anser Mattias Gårdlund att saken är ”utredd”. Lidandet som djuren utsattes för spelar uppenbarligen ingen som helst roll.

polisens PM

Polisen vet dock att alla getter lastades i Djurambulansens lastbil och skriver det i ett PM. Det negligerar Gårdlund för det passar inte om han skall rädda sina kompisar.

Pommers bil

Till saken hör att det är fullständigt fysiskt omöjligt att ta sig in genom den infarten med denna kombination. Men nu har alla kompisar snackat ihop sig och enats om ett påhittat scenarium som skall rädda allas skinn.

Om inte ovanstående är jäv och förtroendeskadliga bisysslor vet jag inte vad som är det.

Gårdlund & Stenberg

Gårdlund och Stenberg har hängt ihop sedan de båda var anställda tillsammans i Sjöbo redan då djurskyddet låg på kommunerna. 2013 var de dokuskådisar i TV4 i programmet Djurskyddsinspektörerna där de särskilt fick berätta om sin relation.

Gårdlund och Stenberg var också två av de fyra inspektörer som förra landsbygdsdirektören Christina Håhus gav ”husarrest” 2010. (De andra två var Emma Hansson och Sverker Olsson). Det är den enda chef som vågat sätta ner foten mot dessa personer.

Christina HåhusHåhus berättade om arbetsövergången: ”Arbetsgivaren fick inte ens titta på meritförteckningar eller någonting sådant.” Hon var mycket kritisk till vissa inspektörer och ansåg att ”ointresse, personligt maktbegär eller ren inkompetens styrt utövningen i fält”. ”Det har även hänt att inspektörer bitit sig fast vid en djurägare eller ett fall och inte gett sig förrän någon krupit på knä.”

Innan internrevisor Håkan Malmer gick i pension så lämnade han sin rapport Bisysslor diarienummer 105-16181-2011 som beställts av landshövding Olof Tunhammar.

”Myndigheter ska vara opartiska och för att se till att de är det finns regler om jäv i förvaltningslagen och regler om förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning.”

”Länsstyrelsen har inte haft tillräcklig intern styrning och kontroll på de anställdas bisysslor. Länsstyrelsen kunde inte visa att man informerat de anställda om förtroendeskadliga bisysslor. Länsstyrelsen har år 2010 därför gjort en totalinventering av de anställdas bisysslor och i samband därmed informerat om regelverket för otillåtna bisysslor.”

Revisorn gav en rad rekommendationer. Bl a skriver han: ”Personalchefen ska för länsöverdirektören redovisa hur man avser att komma till rätta med problemet att dokumentation av länsöverdirektörens eller av chefsjuristen i samband med inventeringen gjorda bedömningar av anställdas bisysslor helt saknas.”

Dvs man tog reda på vilka bisysslorna var men man gjorde inget åt det.

”Många tjänstemän har bisyssla avseende eget eller anhörigs jordbruk eller djurhållning. Sådan bisyssla kan ge upphov till jäv vid myndighetsutövningen av kontroll, bidrag eller tillstånd men det är något som myndigheten anser sig kunna hantera och därför har sådana bisysslor bedömts som inte förtroendeskadliga. Av policyn bor kunna framgå om en bisyssla kan tillåtas.”

”Regeringsformen ställer krav på att myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt vara sakliga och opartiska. Därför finns regler om jäv som syftar till att garantera att ärenden handläggs objektivt och sakligt – en tjänsteman får inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn. Reglerna om jäv avser att förhindra att en tjänstemans opartiskhet kan sattas i fråga.

En tjänsteman som ska delta i handläggningen av ett ärende får inte ha ett eget eller en närstående persons intresse i saken. Om en tjänsteman t.ex. ar vän eller ovän med någon kan tjänstemannens opartiskhet också ifrågasättas.”

”En tjänsteman ska själv ge till känna om han bedömer att jäv kan föreligga.
När det gäller opartiskhet är det särskilt två saker man skall vara uppmärksam på, nämligen bisysslor och jäv. Något förenklat kan man säga att reglerna om bisysslor syftar till att stärka och bevara allmänhetens förtroende för myndigheterna genom att tala om vad de anställda inte får syssla med vid sidan av sin huvudanställning. Jävsreglerna däremot beskriver de situationer nar den anställde av samma skäl inte får vara med i handläggningen av ett visst ärende.”

”Utöver bestämmelserna i förvaltningslagen finns i lagen om offentlig anställning (LOA) ett förbud för en arbetstagare att ha en förtroendeskadlig bisyssla om det kan rubba förtroendet till hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet. Noteras bör att ett rubbat förtroende för en tjänsteman kan uppkomma pga. någon annan tjänstemans bisyssla. Därutöver får en offentliganställd inte bedriva verksamhet eller ha uppdrag som kan skada myndighetens anseende.”

”Förbudet att inneha förtroendeskadlig bisyssla gäller även om myndigheten inte med formellt beslut meddelat den anställde att myndigheten bedömt bisysslan som förtroendeskadlig.

Enbart det förhållandet att en bisyssla kan ge upphov till jäv utgör inte en grund för att förbjuda den som otillåten. Men det finns en koppling mellan frågan om jäv och förtroendeskadlig bisyssla. Ju fler jävsituationer en arbetstagare riskerar art hamna i på grund av sin bisyssla, och som han/hon därför inte kan handlägga, desto mer talar det för att bisysslan ska anses otillåten.

En myndighet som får kännedom om att en tjänsteman har en otillåten bisyssla är skyldig att reagera mot denna. En myndighet som sysslar med myndighetsutövning bör vid bedömningen vara särskilt försiktig dvs. vara restriktiv nar det gäller att tillåta bisysslor. Länsstyrelsen ar en sådan myndighet.”

”Länsstyrelsen och andra myndigheter har enligt förvaltningslagen ett långtgående ansvar att inom sina områden vägleda sökande, klagande och granskade så att allt blir ”rätt fran början”.”

Ja, nu är det ju inte så länsstyrelsen i Skåne arbetar. Helst skall allt bli så fel som möjligt och redan från början. Då kan omhändertagandeindustrin förses med djur, polisen blir sysselsatt, djurägarna får gigantiska räkningar, psykvården får självmordsfall, advokaterna får jobb och domstolarna får en strid ström med mål om oväsentligheter. Ett skriftligt godkännande kan plötsligt tas tillbaka och sedan processas om i åratal. En äldre kvinna trycks ner i snön för att man skall kunna fånga hennes katter under motivering att hon är ”försvunnen”. Ett stängsel runt ”skaderisker” eller litet information om burförbud för hundar, om det så bara gäller en halv timme när hantverkare går genom huset med en slamsug, det är ju alldeles för enkla lösningar. Tänk så fel det ”kan råka” bli från början!

”Under granskningen har uppmärksammats att en djurskyddsinspektör fått en förfrågan från Riksdagen om han som sakkunnig inom området djurtransporter kunde komma och informera en grupp riksdagsledamöter om den nya lagstiftningen. Tjänstemannen fick avslag på sin begäran att lämna informationen i tjänsten men gavs semester for att kunna göra uppdraget på sin fritid, som bisyssla. Den anställde genomförde uppdraget utan ersättning men i eget namn och inte i länsstyrelsens.”

Den som avses är Mattias Gårdlund.

”Det är internrevisionens uppfattning att enskilda befattningshavare inte på sin fritid kan ha som bisyssla att ge råd och vägledning till enskilda i frågor som rör länsstyrelsens verksamhet och i synnerhet inte mot betalning.”

Christina Håhus beslöt i augusti 2010 att Gårdlund skulle avveckla sina sina bisysslor. Det gällde utbildningsverksamhet inom djur- och transportområdet, konsultverksamhet där han var föredragshållare inom djurskyddsrelaterade ämnen, styrelseuppdraget inom Svenska Ridsportförbundet samt stuteri- och seminverksamhet i Löberöd.

Tydligen räckte inte det eftersom problemen uppenbarligen kvarstår.

Katthem tvingas till nedläggning

23 Nov

Tassebo

Den ideella föreningen som driver Tassebo katthem som tar om hand hemlösa katter har fått sitt §16-tillstånd indraget. Som i så många andra fall så stod inspektörerna utanför på morgonen innan personalen kommit dit för att städa. Så det blev anmärkning på att det var ostädat. Dessutom hade man överbeläggning med tre katter dvs 28 istället för de tillåtna 25. Personerna som sköter katthemmet anses på de grunderna inte lämpliga att driva verksamheten.

Joanna Traneheim känner sig motarbetad av myndigheten och anser att vad hon än gör, så räcker det inte.

– Vi har lagt ner över 150 000 kronor på lokalen, och 100 000 på veterinärvård bara i fjol. Vi sköter djuren, länsstyrelsen har aldrig någonsin påpekat något om katternas status, för de mår bra.

Beslutet är överklagat.

Tassebo öppnade 2010 för Kristanstads hemlösa katter som fått mat, tillsyn och veterinärvård. Den 18 oktober startåret gick Rebecca Westberg och Joanna Traneheim ut och vädjade i Kristanstadsbladet om ekonomisk hjälp från kommunen då man inte hade några statliga anslag.

”Hos oss ska katterna få en andra chans, ett tillfälligt hem, mat, veterinärhjälp och kärlek innan de sedan kommer att omplaceras i ett nytt permanent hem”, skrev de och  konstaterade att efter två dagar var Tassebo fullbelagt trots att de inte ens annonserat.

övergivna katter2011 kämpade Joanna Traneheim med sina övergivna katter i en ganska kall lokal med kallt och hårt golv.

”Trots omständigheterna ser katterna ut att ha det riktigt bra hos Joanna. Rummet är inrett med mjuka soffor och fåtöljer och det finns gott om krypin i form av kojor och korgar när man vill dra sig undan de andra katterna eller tränga ihop sig med dem. Om katterna så vill, kan de promenera uppför en ramp och ta sig ut genom en lucka till en inburad utegård. Inför julen har till och med Joanna julpyntat för katterna,” skrev tidningen den 6 december. Katthemmet drivs då av frivilliga och donationer.

Tvingas stänga

Ett drygt halvår senare i juli 2012 hotar Linnea Stålhandske från länsstyrelsen Katthemmet med stängning. Bl a så måste ventilation och golv åtgärdas. Allt kostar pengar.

”Vi har försökt bygga upp en buffert, men en enda sjuk katt kan kosta många tusen i veterinärräkning och då försvinner bufferten snabbt”, förklarar Joanna Traneheim.

Linnea Stålhandske säger att ”det finns ett välspritt rykte om att när myndigheter blandas in så avlivas djuren” och det vill hon dementera.

”Vi försöker i allra största möjliga mån att omplacera djuren”, säger hon. Vilka ”vi” avser specificerar  hon inte.

”När ett djur omhändertas av polisen så hamnar det på något av de djurpensionat som polisen anlitar. Därefter fortsätter placeringen genom polismyndigheten istället för genom föreningar.”

Från 2011 så placerade polisen omhändertagna djur hos Djurambulansen i Skåne AB som i motsats till Tassebo drivs av vinstintresse.  I avtal med polisen garanteras företaget 200:- (+moms) för varje katt och dygn. Det är säkra pengar eftersom staten förskotterar betalningen. I stället för att ”gå på knäna” som Tassebos oavlönade personal blir det pengar över, närmare bestämt ca 1 miljon kronor i vinst 2012 och 2013. (Observera att vinst ibland förväxlas med ”lön”. Lön, foder, lokal etc. är emellertid kostnader. När alla kostnader har dragits från intäkterna återstår vinsten.) Eventuella veterinärräkningar belastar inte heller företagets verksamhet utan betalas separat av polisen. Det skall jämföras med att det ideella katthemmet måste förlita sig på gåvor för inköp av kattsand, foder etc.  Pengar över till dyra renoveringar är otänkbart.

Överlevnaden för katter hos Djurambulansen i Skåne har inte varit så stor som Linnea Stålhandske ville påskina. Under 2011 avlivades faktiskt 90% av alla katter där.

snedvrids

Reaktionen lät inte vänta på sig. Nu misstänktes katthemmet för misskötsel av katterna och hjälpen uteblev.

”Konsekvenserna är förödande. Folk slutar att stödja oss. Klander känns också tungt eftersom man lägger hela sin fritid på verksamheten”, säger Joanna Traneheim. ”Djurskyddsinspektören uttryckte tydligt att hon tyckte att katterna var välmående”.

”Hon vill gärna lyfta fram de kriterier som hemmet visade sig uppfylla. Såsom tillräcklig tillsyn, utrymme för katt enligt föreskrifter, godkänt foder för näringsriktig kost och att sjuka och skadade ges nödvändig vård.”

Privatpersoner vädjade för katthemmet. Lena Ohlsson, Kattkomando Syd var djupt kritisk mot länsstyrelsens sätt att sköta djurskyddet:

”De brister som finns på Hildas Tassebo är överkomliga att fixa. Djuren vanvårdas inte och får en chans till överlevnad i stället för att dö av kyla och svält eller avlivning för att någon kattägare tröttnat och struntar i sin så kallade älskade katt.

Trots det hotar Stålhandske med att polisen ska ta katterna samtidigt som hon försöker slå i huvudet på läsarna av Kristianstadsbladet att man såklart försöker omplacera katterna då polisen omhändertagit dem.

När sanningen är att katterna då hamnar på ett av polisens pensionat. Där får de bo cirka 5-14 dagar. Den tiden betalar polisen pensionatet. Därefter, om inga hem hittats, så dör katterna, för det är oftast avtalet mellan pensionat och polisen.”

Linnea Stålhandske och Lotta Berg replikerade: ”Gällande Tassebo katthem finns fortfarande möjligheten att skyndsamt rätta till bristerna vad gäller lokal och rutiner, samt brist på kunskap hos sökande.

Då blir ett avslag av tillståndsansökan inte nödvändigt. Ett ”hot” om omhändertagande finns inte, dock informerar Länsstyrelsen alltid om vad följderna kan bli om åtgärder inte görs.”

Lena Ohlsson blev inte svaret skyldig:

”Nu kanske vi ska prata klartext så att ni inte helt tappar förtroendet i vad som kallas ärlighet och rak kommunikation hos folket i Kristianstad. Ni vill kalla det information när det är ett hot om att omhänderta Tassebos katter.”

”Hjälp Tassebo i stället för att stjälpa. Lär dem i stället för att säga att det finns okunskap, så kanske folk börjar tro att ni har intresse för djur. Det borde vara ert jobb.”

Den 9 januari 2013 skriver Irene Ludvigsson: ”De flesta av de katter som inte har turen att komma till katthemmet utan lämnas till polisen avlivas efter i snitt knappt åtta dagar. Var och en av dessa katter kostar staten i genomsnitt 2 884 kronor. I denna summa finns ingen som helst behandling, utan de förvaras, dödas och kremeras. Tänk vilka underverk katthemmet hade kunnat göra om det fått motsvarande pengar av det allmänna!”

utökat tillstånd

Så sent som i juni 2014 fick Djurambulansen i Skåne AB ett rejält utökat tillstånd för att ”förvara” katter. Kanske behövs alla katter där?

 

Djurambulansen är undantaget i EU-lagstiftningen

22 Nov

polisanmäler

Flera myndigheter kritiseras i en polisanmälan för att de anlitar Djurambulansen i Skåne AB som saknar trafiktillstånd. Beställare är formellt polisen men indirekt handlar det ofta om beslut från länsstyrelsens djurinspektörer. Yrkestrafiktillstånd regleras i en EU-förordning som omfattar alla medlemsländer. Utan det får inte ett företag fakturera för sina tjänster, vilket Djurambulansen i Skåne uppenbarligen gör. Det finns dessutom ett beställaransvar att kontrollera att den man anlitar har papperna i ordning.

Det är olagligt att köra utan trafiktillstånd, säger Jimmy Danielsson på Transportstyrelsen. För utryckningsfordon behövs inte tillståndet men har man andra fordon vilket Djurambulansen också har, som används i verksamheten, så behövs det ett tillstånd, säger han.

Att åkerier inte följer reglerna handlar bl a om illojal konkurrens och dåliga arbetsförhållanden för chaufförerna. För att få trafiktillstånd måste företagaren sköta skatter och avgifter vilket inte ägaren till Djurambulansen i Skåne gör. Tillstånd kan också dras in om inte företagaren sköter sig.

Det handlar om stora pengar som via länsstyrelsen och polis slussas från privatpersoner och skattebetalare till Djurambulansen i Skåne AB.

Det väckte enorm uppmärksamhet då en makedonsk chaufför som tidigare i höst greps i Njurunda utanför Sundsvall med falskt pass, falskt id-kort och falskt körkort, frikändes i tingsrätten. Rätten trodde på att han blivit lurad när han i sitt hemland köpt erforderliga handlingar för 40 euro.

proteststormSvenska myndigheter tycker man borde ha bättre reda på lagstiftningen men transportansvarig på djur- och veterinärenheten i Skåne, Mattias Gårdlund, slår ifrån sig. Istället för att bemöta kritiken i sak hävdar han att alla som kritiserar är besvikna djurägare med djurförbud. Han skyller på polisen och säger att ”trafiktillståndet är inget vi känner till här”.

Det borde Mattias Gårdlund känna till. För inte så länge sedan låg nämligen utfärdandet av trafiktillstånd just på länsstyrelsen. Mattias Gårdlund står dessutom som medförfattare till en informationsskrift över vilka tillstånd som behövs som transportör.

flyttfirmor

Det är minst sagt anmärkningsvärt att de myndigheter som är satta att övervaka att regelverket åtlyds av vanliga medborgare, själva bryter mot det.

Enligt YA säger Mattias Gårdlund att det är tråkigt att folk lägger ner energi på att ”förstöra” och att man i så fall snarare borde försöka att påverka rättssystemet. I det här fallet är rättssystemet en EU-förordning som svenska myndigheter både skall följa själva och kontrollera. Det tycks inte Mattias Gårdlund hålla med om. Han avslutar argumentationen med att framhålla sin egen förträfflighet med att han är ”jäkligt duktig” på det han gör och är ”inte orolig för en utredning”.

sköldpaddaDjurambulansen, länsstyrelsen och polisen vill gärna framstå som djurräddare inför allmänheten. Sköldpaddor hos Djurambulansen brukar inte överleva särskilt länge. Men framförallt inbringar räddningsaktionerna stora belopp. Tidigare i år har Djurambulansen fakturerat polisen 15.562:- för hämtning och förvaring av sju sköldpaddor. De förvarades i genomsnitt drygt åtta dagar. Endast en överlevde.

Blygsam är inte heller Djurambulansen i Skånes ägare Mikael Gustavsson. ”Djurambulansen är undantaget i EU-lagstiftningen och behöver inte ha trafiktillstånd”, säger han. Liksom Mattias Gårdlund försöker han blanda bort korten genom att hävda att kritiken mot hans företag kommer från djurägare som blivit av med sina djur. Kritiken mot flyttfirmor som kör olagligt kanske kommer från personer som blivit av med sina möbler?

 

Madeleine vann

19 Nov

madeleins häst

Madeleines häst innan Mattias Gårdlund förde bort honom till en säker död. Men först skulle han inbringa många sköna tusenlappar till en hästhandlare.

Tingsrätten i Lund underkänner polisens och kammarkollegiets fordran på 61.135:- för hämtning, uppstallning och avlivning av en gammal travhäst och fyra bondkatter. Istället skall polisen ersätta Madeleine med 51.062:-, merparten avser rättegångskostnad.

Sällan har jag läst en mer välskriven dom. Polisens och länsstyrelsens argumentation sågas på alla punkter.

Mattias Gårdlund hävdade i sitt vittnesmål att saken så att säga redan var biff och banan eftersom förvaltningsrätterna i beslut sagt att det han påstått i ärendet var rätt.

Förvaltningsrätten gick helt på Gårdlunds utsagor och skrev: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen, det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Tingsrätten gör dock en egen bedömning och ställer först frågan:

”Är tingsrätten bunden av kammarrättens prövning i sak?”

”Högsta domstolen har i ett antal rättsfall slagit fast att allmän domstol, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, är obunden av administrativa organs bedömning av saken (se rättsfallen NJA 2008 s. 560 och NJA 1984 s. 648). I NJA 2003 s. 207 ansåg Högsta domstolen att allmän domstol inte heller var bunden av prövning gjord i förvaltningsdomstol.”

Tingsrätten kommer till slutsatsen:

”Tingsrätten konstaterar att den inte är bunden i förhållande till tidigare prövning av förvaltningsdomstolarna. Madeleine Björks invändning ska därför prövas i sak.”

Därmed sågas Gårdlunds argumentation att allt redan avgjorts i förvaltningsdomstolarna vilka helt och hållet förlitat sig på att han talat sanning.

Nästa fråga som ställs är:

”Är det Madeleine Björks djur som har hållits i förvar och sedan avlivats?”

Svaret är givet:

”Det är Staten som ska visa att det yrkade beloppet utgör ersättning för kostnader som uppkommit till följd av hämtning, förvaring och avlivning av Madeleine Björks häst och fyra katter. Det finns ingen utredning hos tingsrätten om hur djuren identifierats.
Mot Madeleine Björks invändning är det inte visat att det är samma djur som omhändertagits och som sedan förvarats och avlivats.
Käromålet kan således ogillas enbart på denna grund.”

Tingsrätten är grundlig och fortsätter:

”Fanns det skäl att omhänderta och avliva djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen?”

Tingsrätten diskuterar bevisningen:

”En polispatrull besökte Madeleine Björks gård på kvällen den 23 februari 2010 efter det att Anders Söberg och hans hustru hade anmält att de inte hade sett Madeleine Björk på ett tag. Av en PM upprättad av polisen framgår att vid polisens besök på gården fanns en skottad väg mellan boningshuset och stallet. Det framgår också att Madeleine Björk kom hem till gården en dryg halvtimme efter det att polisen hade kommit dit. Polispatrullens iakttagelser talar med styrka för att djuren då inte var övergivna i djurskyddslagens mening.

Dagen efter besökte Mattias Gårdlund gården. Han bedömde då att djuren var övergivna eftersom ingen öppnade när han hårt knackade på dörr och fönster till boningshuset. Enligt Mattias Gårdlund fanns det dessutom tecken på att Madeleine Björk inte hade varit på gården under en längre tid. Eftersom Madeleine Björk kom hem på kvällen den 23 februari 2010 finns inte skäl finns att ifrågasätta hennes uppgift att hon var hemma, men att hon sov och inte vaknade eftersom hon hade tagit en sömntablett och lider av nedsatt hörsel.

När länsstyrelsens tjänstemän besökte Madeleine Björks gård den 24 februari 2010 var omständigheterna till en början sådana att det fanns fog för att tro att djuren var övergivna. Omständigheterna förändrades dock när Anders Söberg berättade för Mattias Gårdlund att Madeleine Björk hade varit hemma på kvällen föregående dag. Att Anders Söberg lämnat denna uppgift till Mattias Gårdlund finns inte anledning att ifrågasätta.

Efter det att Mattias Gårdlund fick denna information av Anders Söberg har det ålegat länsstyrelsen att vidta ytterligare utredningsåtgärder, utöver att knacka på, för att kontrollera om djuren var övergivna (Se Jordbruksverkets föreskrifter ”Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. Handläggning av djurskyddsärenden” (Dnr 31-2401/09) s. 21). En djurskyddshandläggare ska noga tänka igenom om beslut om omhändertagande är nödvändigt. Det har inte framkommit att länsstyrelsen vidtog några ytterligare utredningsåtgärder för att undersöka om ett omhändertagande var nödvändigt. Istället omhändertogs hästen samma dag.

Fyra av Madeleine Björks katter omhändertogs den 25 februari 2010. Av Madeleine Björks egna uppgifter och av en PM upprättad av polisen framgår att hon var hemma när beslutet verkställdes. Katterna var alltså inte övergivna när beslutet verkställdes. Som framkommit tidigare var beslutet att omhänderta djuren felaktigt redan utifrån de omständigheter som förelåg den 24 februari 2010.”

Slutligen ställs frågan:

”Var det nödvändigt ur djurskyddssynpunkt att omhänderta djuren?”

”Enligt den bedömning som förvaltningsdomstolarna gjort fanns grundläggande brister i miljön för djuren hos Madeleine Björk. När det gäller katterna går det dock inte av förvaltningsdomstolarnas domar att utläsa vari bristernas bestått och inte heller något konkret om katternas hälsa när de omhändertogs. Något veterinärutlåtande om katternas hälsotillstånd har inte åberopats. Länsveterinären Charlotta Kamaterou har aldrig sett katterna. Mattias Gårdlunds iakttagelser på avstånd genom ett fönster av katternas hälsotillstånd måste bedömas med stor försiktighet. Även om någon eller alla katterna hade rinnande ögon eller öronskabb är det inte visat att katterna varit utsatta för sådant lidande att skäl för omhändertagande förelåg.

Staten har åberopat en journalutskrift som är daterad den 29 mars 2010. I den
framgår att en katt var skadad i käken och starkt smärtpåverkad. Iakttagelsen gjordes drygt en månad efter det att Madeleine Björks katter omhändertogs. Utlåtandet säger naturligtvis ingenting om denna katts hälsotillstånd när den omhändertogs.” (Det troliga är väl att just denna katt var en påkörd hittekatt, annars har Hjorthög brustit grovt i skötsel och tillsyn om man hävdar att det är en av de katter som omhändertogs hos Madeleine. Så antingen är det ”bara” ett bedrägeri för att få ut extra pengar. Min kommentar.)

”Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det inte är visat att katterna var utsatta för sådant lidande att det fanns skäl att omedelbart omhänderta dem. Det är för övrigt anmärkningsvärt att inte alla Madeleine Björks sju katter omhändertogs om det ur djurskyddssynpunkt var så illa ställt för katterna att de bedömdes lida.

När det gäller hästen har det varken av förhör eller av någon skriftlig handling framkommit att dess hälsa var nedsatt. Charlotta Kamaterou har visserligen berättat att hästens hull enligt någon handling vid länsstyrelsen var något under normalt vid omhändertagandet. Mattias Gårdlund, som såg hästen i samband med att den omhändertogs, har inte framfört några anmärkningar beträffande hästens fysiska hälsa.”

Tingsrätten drar slutsatsen beträffande bl. a. takhöjd i stallet:

”Enligt tingsrättens mening framstår det därför inte som utsiktslöst att de brister som funnits i djurhållningen beträffande hästen hade kunnat avhjälpas efter tillsägelse.”

”Tingsrätten anser således att det inte är visat att det fanns skäl ur djurskyddspunkt att omhänderta djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen, vare sig med hänsyn till djurens hälsotillstånd eller till deras närmiljö. Det hade därför funnits särskilda skäl att befria Madeleine Björk från betalningsskyldighet också på denna grund.”

Kanske finns det fortfarande hopp för mänskligheten.

”Det är gjort rätt hela vägen”

14 Nov

På kvällen tisdagen den 23 februari 2010 blir en polispatrull skickade till Madeleine Björks ensligt belägna hus utanför Hörby. Det har snöat ymnigt och ett par bybor har blivit oroliga då de inte funnit henne hemma under eftermiddagen. Klockan är 20.48 på kvällen när Bång-Larsen/Rajic kommer till stugan. Grannarna har under eftermiddagen varit och fodrat hästen och hämtat vatten till den. Hästen, en äldre travare, står i ett stallutrymme på baksidan av huset. Polisen noterar att det är en gång skottad till stallet.

stig till stallet

Poliserna tittar sig omkring. De ser katter i huset som sitter på tidningsbuntar.

katter mår bra

De två personerna som larmat är också på plats. Efter några minuter får poliserna tag på en vän till Madeleine som kan berätta att han talat med henne på telefon ca kl 13 samma eftermiddag. Det skall visa sig att ungefär då är Madeleine på väg med kompletteringstaxin till Hörby för att handla och uträtta ärenden. En person som bor nära kommer förbi och berättar att han sett Madeleine på gården dagen innan på måndagen. Anmälarna, visar det sig, har fel nummer till Madeleine. Sedan polisen sökt Madeleine på numret de fått av vännen, ringer hon upp och talar om att hon är på väg hem. Klockan är ca 21.25 när hon kommer hem med Skånetrafikens beställningstaxi.

varken sjuk eller försvunnenHär kunde berättelsen fått ett lyckligt slut. Allt är väl med människor och djur. Men det är nu det visar sig att allting börjar som skall bli en katastrof för både Madeleine och djuren.

En anmälan har nämligen också ringts in till länsstyrelsen kl 16.30, närmare bestämt direkt till Sverker Olsson, tidigare miljöinspektör i Hörby. Han lämnar anmälan till sin kompis Mattias Gårdlund som också varit i Hörby. Sverker skriver att anmälaren är ”okänd” trots att det inte är sant och han tidigare fått kritik av JO för att inte göra korrekt diarieföring av känd anmälare på kommuntiden. Sverker och Mattias ser nu sin chans att göra processen kort med Madeleine och hennes djur.

På förmiddagen onsdagen den 24 kommer Mattias Gårdlund och Jenny Persson till Madeleines hus. De har då redan beställt dit en hästtransportör. På morgonen har Madeleine fodrat sin häst och sedan tagit en sömntablett och gått och lagt sig efter en orolig natt.

snö

Under natten till den 24 har det inte snöat. Däremot har det snöat dygnet innan. Detta bekräftas av SMHI.

SMHI

Kvällen den 23 har alltså minst fem personer trampat runt på gården, polisen har konstaterat att en gång är uppskottad till stallet. Senare skall Mattias Gårdlund under ed intyga att det fanns inga som helst spår i snön morgonen efter, vilket skulle bevisa att djuren var övergivna! Antingen svävade alla omkring ovan marken eller så ljuger han. ”Inga spår i snön” och vad Gårdlund påstås se genom fönster var vad förvaltningsrätten gick på när det hela överklagades. Senare kommer Gårdlund att i tingsrätten åberopa förvaltningsrättens beslut, som alltså grundas på vad han själv sagt, som bekräftelse på att det var ett riktigt beslut att ta djuren. Ett cirkelresonemang alltså.

Madeleine kan inte höra någon eventuell knackning, dörrklocka finns inte och snön ligger i drivor som dämpar alla ljud.

§32Som man brukar i Skåne klottras ett akut omhändertagandebeslut ner på en färdig blankett. Där finns kryssrutor som tar upp lagens skäl för omedelbart omhändertagande. För säkerhets skull kryssas alla rutorna. Ett är att ägaren är okänd eller inte kan återfinnas. Den ”okända” anmälaren rings upp och ombeds komma och skotta med traktorn på vägen där hästtransporten skall stå. Däremot skottas inget på Madeleines gård. Han talar om för Gårdlund att Madeleine är välbehållen och likaså hästen och katterna, vilket inte hjälper. Har maskineriet satts igång, finns det ingen återvändo. Här skall tas djur och de har makten att göra det.

katter genom fönster

Sömniga katter fotograferas genom fönstret. Gårdlund vittnar i tingsrätten, som ni själva kan höra, att han ser att dessa katter har ögoninflammation och öronskabb! Samma katter tyckte polisen såg fina ut kvällen innan. Enligt SJV är det inte tillåtet att fotografera genom fönster.

fotografera genom fönster

Någon veterinär finns förstås inte med och kommer aldrig att finnas heller.

beslut på väggenBeslutet häftas upp på väggen och sedan smyger de helt sonika runt huset och leder ut hästen och in i transporten som står på vägen.

 

häst

Det är lustigt att trots modern teknik så lyckas länsstyrelsen fördärva bilderna=bevisen så det är näst intill omöjligt att se något. En bra digital färgbild kan man skriva ut och sen köra i en svart-vit kopiator, vilket tycks ha gjorts här. Här syns i alla fall Madeleines lilla häst på bild, sista bilden i livet. Hästen har letts ut på stora vägen och man kan tydligt se den höga plogkanten. Lastbilen har alltså inte, som Gårdlund säger under ed, körts ner på gården. Det skulle, enligt Gårdlund, bevisa att om Madeleine låg och sov som hon säger, så skulle hon vaknat av lastbilen. Mened kallas det visst. Observera den låga, utskjutande grenen över grinden bakom hästens svans!

ingen polis behövs

Ingen polis behöver vara med för att hämta hästen. Uppdraget delegeras till hästhandlaren. Det står felaktigt att hästen står utomhus. Katterna skall hämtas av deras fd kolleger, Hjorthögs hundpensionat, som drev uppstallningsverksamhet utan tillstånd.Verksamheten godkändes först ett år senare.

hundar fick lida

”Ägarna, två före detta poliser, förklarar att många burar stått kvar sedan den förra ägaren drev gården. Enligt dem var burarna inte tänkta att användas i verksamheten.
– Vi kan inte kräva att de river ut burarna, vi kan bara säga att de här burarna inte någonsin ska användas, säger Paula Hultgren.
Men kan ni garantera att de aldrig använts?
– Vi vet inte om de haft djur där eller inte.”

Den 25 på torsdagen kommer poliser och Hjorthög för att fånga katter. Att polisen redan konstaterat att ingen är försvunnen redan två dagar tidigare bekymrar inte.

katter tas

De jagar runt med håvar och lyckas få tag i fyra olyckliga, skräckslagna katter medan Madeleine hålls fast av poliserna. Ingen veterinär fanns med. Tre katter lyckades gömma sig. De katterna hämtades aldrig. Vilka katter som togs klarlades inte, ingen enda katt varken beskrivs eller veterinärundersöks.

Madeleins katt

Katten ovan var en av de tre som undkom och fick uppleva vårsolen.

Den 12 mars beslutar länsveterinär Charlotta Kamaterou att djuren skall säljas. Hjorthög har uppgett att katterna mår bra och hästhandlaren tycker hästen är snäll och lätthanterlig. Madeleine har försökt få träffa katterna och åkt till Hjorthög. Hon blir inte insläppt men får prata med den som uppges sköta katterna. Det underliga är att denne inte kan beskriva en enda katt, vare sig färg, teckning eller kön. Troligen för att de inte finns där.

Sen tickar veckor och uppstallningskostnad. Den 6 april meddelar polisen att djuren inte är säljbara längre. Hästen vill polisen slakta trots att den inte har pass.

slakta häst utan pass

Det har länsveterinären inget emot utan beslutar som polisen vill den 9 april. (Enligt ett rykte skall hästen ha slaktats på Knorrevången, ett slakteri som gjort sig känt för att inte vara kinkig med hästpass.)

vill avliva katter

Efter sex veckor på pensionat påstås katterna (som efter några dagar ansetts som trevliga) nu vara skygga och därför inte omplaceringsbara.

Redan den 29 mars avlivas emellertid två katter på Malmö djursjukhus. Dessa påstås vara Madeleines och faktureras båda henne.

skadad katt

Den ena har en infekterad käkfraktur. Troligen är det en inlämnad, påkörd hittekatt. Att fakturera Madeleine är ett rent bedrägeri, men polisen betalar snällt. Fakturan är på 1.700:- vilket polisen skickar vidare till Madeleine. Den 14 april görs en ny avlivning på ett okänt antal katter. Hjorthög får tydligen mängdrabatt. Det finns inte heller denna gång någon beskrivning på katterna. Det kan alltså vara vilka som helst.

faktura avlivning x katter

Av summan att döma är det fyra katter som avlivats denna gång och slutsumman 2.560:- förs upp på polisens räkning. Madeleine faktureras alltså avlivning för sex katter.

Hjorthög fakturerar sammanlagt 36.025:- för de ”värdelösa bondkatterna”. Därav är 3.750:- hämtning. Hästhandlaren fakturerar 250:- per dygn för att ha hästen i en hage i 50 dagar. Med hämtning fakturerar han 16.250:-. Avlivningen kostar 4.600:-. Hela polisfakturan belöper sig på 56.535:-. Så på det sättet fick fyra oidentifierade bondkatter och en 27-årig travhäst ett betydande värde! Den 14 oktober 2014 avhandlades fakturan i Lunds tingsrätt. Där vittnade bl a Mattias Gårdlund och Carlotta Kamaterou.

Den dolda sanningen

8 Nov

”Ring P1 är yttrandefrihet i sin riktiga mening. Det är lyssnarnas eget debattprogram där man ringer in och skapar diskussioner om stort och smått.”

När Lotta Bogart från Orust ringer in den 7 november 2014 och vill att det skall uppmärksammas att tjänstemän utdelar livstidsstraff till djurägare, blir det ingen debatt. Programledaren Alexandra Pascalidou låter visserligen inringaren tala till punkt, nästan, innan hon avslutar samtalet.

Lotta jämför med en person som tidigare talat för att pedofiler skall hängas ut. Då hade programledaren invänt att denne kanske avtjänat sitt straff. Det menar Lotta att en person som fått djurförbud aldrig kan göra eftersom det aldrig prövas i en allmän domstol. Den som bryter mot straffet bevakas dessutom noga resten av livet till skillnad från exempelvis en pedofil som kan gå vidare med liv och karriär.

Programledaren tror att personer som har fått djurförbud är djurplågare. ”Tycker du synd om din vän som fått djurförbud?” kommenterar hon. Här lyser det igenom att hon tycker att man ”råkat släppa fram” en person som försvarar djurplågare!

Själva poängen att människor inte skall dömas till livstidsstraff utan rättslig prövning missar hon helt. Samtalet måste avslutas. Det är inte politiskt korrekt att diskutera rättssäkerhet för bönder. Pedofiler kan däremot förlåtas!

En dömd pedofil kan läsa in juristexamen och sen bli chef på en statlig myndighet som – ja just det – delar ut djurförbud!

Från djurskyddskontroll till omhändertagandeindustri

7 Nov

miljonavtal

För tre år sedan kom stadskontorets rapport ”Djurskyddskontrollens
utveckling” diarienummer 2010/80-5 om hur djurskyddskontrollerna har förändrats sedan länsstyrelserna tog över från kommunerna 2009. Utredningen gjordes av Pia Bergdahl. Jodå, nog har de förändrats, men inte till det bättre.

Regeringen gav den 22 april 2010 Statskontoret i uppdrag att utvärdera omorganisationen av djurskyddet sedan ansvaret för djurskyddskontrollen överfördes från kommunerna till länsstyrelserna. Uppdraget omfattade också hur Jordbruksverkets ansvar för och arbete med offentlig kontroll har påverkats av omorganisationen.

Utredaren ville så gärna påvisa att det skulle ha blivit bättre eftersom det var regeringen som gett uppdraget och det var regeringens ”reform” som skulle utvärderas. När alla siffror pekade på att det blivit sämre, mycket sämre, försökte utredaren förklara det med att då är det nog något annat som blivit bättre, trodde hon, några fakta som stöder påståendet fanns inte.

Hon skriver: ”Statskontoret bedömer att kontrollverksamheten har utvecklats avsevärt efter reformen och att den nu, trots uppenbara brister, håller en högre nivå”. Vadå högre nivå eller högre än vadå? De djurinspektörer som tidigare jobbade i kommunerna fick ”arbetsövergång” till länsstyrelserna utan att den nya arbetsgivaren kollade om det fanns någon kompetens. Så det är samma personer nu som då.

”Det finns mer av gemensamma förfaranden, dokumentation och rapportering av kontroller.” Ja nu har man flera sidor kryssrutor för varje djurslag för man saknar förmåga och kunskap till självständiga bedömningar. Sedan har ”rapporteringen” till djurägaren blivit väldigt omfattande genom att inspektörerna har lärt sig att kopiera och klistra in lagtexter och detaljregler från Jordbruksverket. I stället för ”minnesanteckningar” á fem ord per besök som det var på kommuntiden när Sverker Olsson sprang här var och varannan vecka och ville ha sängplats, så har ”underlaget” svällt ut till tiotals sidor kopierad text om att ”djur skall skötas väl etc etc”. Kvaliteten på besöken har dock inte förändrats för att textmassan blivit större.

”Samordningen har också blivit bättre och kontrollverksamheten utförs på samma eller motsvarande sätt inom ett län.” Vilken samordning? I stället för en person är det nu olika personer varje gång som kommer och tiotalet som turas om att åka till samma ”objekt”. (Att kalla djurägarna för objekt ger inspektörerna mental styrka att inte se dem som människor. Känd härskarteknik från de styrande för att förtrycka människor i alla tider.)

”Objektiviteten och rättssäkerheten i myndigheternas handläggning av ärenden har emellertid ökat och kontrollverksamheten har blivit mer likvärdig genom att den nu i stor utsträckning bedrivs utifrån gemensamma handläggningsrutiner.” Visst. Nu har man en rikstäckande förening för djurskyddsinspektörerna så man kan sprida metoderna att exempelvis fotografera ovidkommande saker för att djurägaren skall framstå i sämre dager i rätten.

”Alltjämt saknas dock en gemensam grund för riskvärdering och prioritering av kontroller för att garantera en kontroll av likartad ambition och omfattning över landet.” Eftersom inspektörerna saknar både grundläggande kunskaper i statistik, grundläggande kunskaper om djur samt varje tillstymmelse till sunt förnuft så är det inte möjligt att genomföra. En stillastående stenmur bedöms som en risk för hästar av en inspektör medan en annan anser att samma hästar som kommer ut på en väg inte är någon risk. Uppenbara risker blir till inga risker när de råkar finnas i grannens hage dvs utanför kontrollobjektets mark osv. Senare har faktiskt jordbruksverket gjort en obegriplig poängtabell där  ”tillsynsobjekten” skall inordnas, troligen för att vara EU till lags. I praktiken har det inte ändrat något, man jagar fortfarande mest sällskapsdjur baserat på anonyma anmälningar.

”Antalet kontroller har minskat drastiskt, både i absoluta tal och per årsarbetskraft, och därmed har kostnadseffektiviteten gått ner.” Det var väl veckans understatement. Antalet har halverats. Förklaringen är mer än enkel: Man åker numera alltid två och två nu så med samma antal inspektörer som på kommuntiden så är ena halvan bara ”sällskap” och fördriver tiden med att titta på sina fötter eller flörta med veterinären. Eller så assisterar man varandra med enkla sysslor som att Linnéa Stålhandske lyfter upp kattens svans medan Emma Hansson kör in kameran under densamma! (Bilder att användas på personalfesten?)

”Samtidigt har antalet ingripanden ökat och länsstyrelserna har tagit itu med många svåra fall som inte upptäckts eller lämnats utan åtgärd av den kommunala kontrollen.” Så nu är det kommunernas fel! Betänk att det faktiskt är samma inspektörer och man kan då undra varför de ”lämnade de svåra fallen” inom ”sin” kommun men inte gör det nu? Faktum är att ”fallen” avslutades av kommunerna. Nej, det finns en helt annan förklaring. Man har nu direktiv att göra fall av ingenting. Genom många ”uppföljningar” kan man få vilken hamsterägare som helst att verka vara ett ”svårt fall”. Det går hem i förvaltningsrätten och då får man beröm av ledningen. Observera att Emma Hansson berättade för polisen att det var akut att besöka mig när hon begärde handräckning. Då hade hon med sig en ”anmälan” som hon själv snickrat ihop tillsammans med djurhandläggaren på polisen Mari-Louise Törnblad plus att hon letat upp en fem månader gammal falsk anmälan från hösten innan. Mycket akut eller snarare en klockren lögn! Det slutade med att hon fotograferade kattlådor och konstaterade att min dotters möss hade burberikning sedan hon brutit sig in med låssmed!

”Den systematiska och planerade kontrollverksamheten är dock alltjämt liten och hanteringen av anmälningsärenden dominerar.” Ja det är enklare att vinna över en ensamboende kvinna med några katter än ett miljonföretag som exempelvis Ljungemink. Därför plågar man hellre ihjäl kvinnan än går i klinch med advokater som faktiskt kan vinna i förvaltningsrätten och alltså inte ger några pluspoäng. Jämför polisens omtalade pinnjakt!

”…även om antalet kontroller minskat har samtidigt antalet förelägganden och omhändertaganden ökat kraftigt.” Och de har fortsatt att öka liksom antalet djurförbud. Många djurförbud att kontrollera obegränsat antal gånger borgar för sysselsättning även i framtiden. Tänk så enkelt när det inte ens finns några djur kvar att kontrollera! Antal ”åtgärder” mot djurhållare blir alltså en kvantifiering av kontrollanternas effektivitet. I Skåne åker handläggarna till kontoret och googlar på lagar och paragrafer och skriver kontrollrapporten utifrån dessa. Det är ju det som prövas i förvaltningsrätten. Det gäller att till varje pris vinna över djurägaren. Att denne inte känner igen något som sagts när han eller hon får kontrollrapporten i sin hand spelar mindre roll.

Det finns dessutom en ännu enklare förklaring till att antalet anmälningsärenden ökar och prioriteras. Pengar. Djurskyddslagens paragraf att djurägaren skall betala alla kostnader för omhändertagandet och att polisen skall förskottera betalning har lagt grunden till en omhändertagandeindustri som omsätter miljoner. Företag som hyser in hundar och katter expanderar, deras tillstånd utökas och fordonen godkänns av samma inspektörer som fyller deras burar. Det är helt enkelt lönsamt att inte komma med någon information till djurägaren eller alternativa lösningar utan göra ett snabbt omhändertagande med ett stort antal poliser. Ett enda omhändertagande 2010 som gällde en kennel med dvärghundar gav mycket klirr i kassan för Hjortshög som då var polisens entreprenör eller närmare bestämt över 600 000:- kronor! Sådana räkningar klarar ingen privatperson.

Det sitter folk, mest kvinnor tycks det,  med gott om tid och granskar annonser på Blocket främst om rasrena mindre hundar. Sedan låtsas man vara spekulant, åker till kenneln och gör sedan en anmälan som effektueras av länsstyrelse och polis. Ibland går det, ibland går det inte. Anmälaren får köpa rashundar billigt som kan säljas vidare med vinst, polisens familjer får dvärghundsvalpar för praktiskt taget ingenting, konkurrerande uppfödare kommer över meriterade hundar, hundpensionatet tjänar massor. Inte undra på att antalet anmälningar ökar lavinartat och med dem polisens och skattebetalarnas kostnader! Djurägarnas liv krossas. De hamnar akut på psyket, gör självmordsförsök och får skulder för livet. Förlorarna är också djuren. De inhyses i burar och får sitta av en lämplig tid för att inbringa en bra vinst. Är de inte valpar eller unghundar avlivas de och då duger det som motivering att de hade tandsten och därför inte var lämpliga för omplacering. Annars avyttras de för en struntsumma och kan säljas vidare med bra vinst.

%d bloggare gillar detta: