Arkiv | Okategoriserade RSS feed for this section

Tyvärr avlivades fel djur

9 Dec

Den 9 november gör Anna Sondell och Elina Sjölander en oanmäld kontroll hos en mjölkbonde i Lövånger i Västerbotten med 36 fjällkor, tjur och rekrytering. Sedan ansluter distriktsveterinär Helena Törnelius från Skellefteå. Ett 60-tal ungdjur hålls ute utan ligghall och veterinären bedömde ca 47 st som magra. Något omhändertagande antyds inte.

Dagen efter ringer Fredrik Nilsson på länsstyrelsen upp polisen och säger att det är ett omhändertagande på gång och att ”ett beslut är på väg”. Han säger att det gäller 15-20 ungdjur som skall placeras på lämplig gård i avvaktan på beslut.

Länsstyrelsen, genom länsveterinär Annelie Grip Hansson och Anna Sondell, skriver i ett beslut samma dag enligt §32 djurskyddslagen att 39 ungdjur (nummer anges) skall omhändertas för att de ”varit utsatta för ett långvarigt och betydande lidande bl. a. genom underutfodring, bristfällig vattentillgång och avsaknad av ren och torr liggplats” samt att djurhållaren varit föremål för tre förelägganden. Som vanligt är det utsiktslöst att felet blir avhjälpt. Ligghall är på gång men inte klar. Att skicka dit arbetshjälp på djurhållarens bekostnad räcker fantasin inte till för. Beslutet kommuniceras inte för att det då kan antas att det blir svårare att verkställa.

Föremålet för denna ”omsorg” är en lantbrukare som med familj flyttat från Mellansverige och köpt en gård 2012 , och startat mjölkproduktion. Hustrun, som skötte pappersarbetet, knäcktes av fallande priser och lämnade gården för något år sedan.

Gården levererar ekologisk mjölk med ett pristillägg på ca 18 000 per månad, men i och med omhändertagandet av ungdjuren skickade länsstyrelsen  en rapport till Krav så det tillägget drogs in med motivering att han är ”under utredning för brott mot djurskyddslagen”.  En missad rapportering till CDB-registret i somras innebar att djurbidragsutbetalningen försenades med tre procents avdrag och nu kan frysa inne helt även det.

Bonden strödde upp inne på en loge och fick in ett antal djur i avvaktan på att få maskinhallen färdig som ligghall när länsstyrelsen på morgonen kom ut med beslutet om omhändertagande av de djur som ännu inte var under tak.

Med sig ut hade nu handläggarna även chefen Fredrik Nilsson, som frångick det beslut som förelåg och beordrade att alla ungdjur skulle omhändertas, även de under tak. Djurägaren, och ytterligare någon som var på plats, protesterade och sa, men det har ni ju inget beslut på. ”Inga problem”, sa Fredrik Nilsson, ”det fixar jag efteråt”.

Vid 18.30 tiden ringer Fredrik Nilsson upp polisen igen och säger att det efter ”litet mer analyserande” är 38 ungdjur som skall omhändertas. Verkställandet planerades till kl 9.30 den 11 november. Kl 7.30 fanns det två beslut om omhändertagande. Kl 9.22 rullar man in på gården och delger bonden beslutet. Polisen tycker att han verkar lite för lugn så för säkerhets skull omhändertar polisen nyckeln till vapenskåpet.

Först lastade polisen de 21 ungdjuren som tagits in i ladan och därefter de som gick i hagen. Totalt lastades 43 ungdjur dvs ytterligare fem med hänvisning till ”kompletterande beslut” av länsstyrelsen. Sen fick djurägaren tillbaka nyckeln till vapenskåpet.

Den 18 november beslöt länsstyrelsen att 19 ungdjur skulle avlivas och 24 säljas. Den 21 november verkställdes avlivningen. Först avlivas fem djur på den första gården när man upptäcker att ett inte skulle ha avlivats. Sedan avlivar man det ”rätta” djuret och tycker det är tur att det är en stut som har mindre värde. Alltså avlivades 20 djur, två skickades på obduktion och resten av kropparna skickades till Karlskoga för att eldas upp. Resterande 23 djur köptes av en köpare (den andra förvararen) och priset blev 2.000 kr för sex kvigor, 1.200 kr för 12 kvigor samt 650 kr styck för fem stutar.

Flertalet av ungdjuren hade varit inhysta hos en annan bonde vintern innan och var inte i så bra skick när kom tillbaka. De släpptes på mjölkkobetet för att få en chans. Den andre bonden blev också ansatt av länsstyrelsen och sköt nyligen samtliga sina 17 djur.

Alla bilder är tagna efter omhändertagandet. Fodret i foderhäcken är misstänkt likt havrehalm. Men varför kosta på djur foder när de ändå skall avlivas…

Annonser

En nära djurambulansenupplevelse

2 Mar

WP_000385Lördagen den 24 augusti 2013 höll Hörbys idrottsförening sin årliga loppis och vi hade bokat in den i almanackan sedan länge. Den började kl 13. Strax före halv elva svänger en främmande bil in på vår uppfart. Ut stiger en man och undrar om jag förlorat en hund. Det har jag inte men går med och tittar på hunden i bilen. Det visar sig vara en mycket trevlig welsh corgitik som mannen plockat upp på vägen. Jag erbjuder mig att hjälpa till att hitta ägaren och förmodar att hon bor inte alltför långt bort. Vi växlar telefonnummer och jag sätter in henne i en ”gästrastgård” och går in för att starta söket efter hundens familj. Jag ringer bl a Bosses hundhjälp och skickar bilden ovan tagen 10.42. Så ringer jag polisen för att höra om det kommit in någon efterlysning. Det har det inte, säger den kvinnliga polisen som svarar. Jag lämnar mitt telefonnummer och hon frågar om hon får lämna ut det. Ja, säger jag, men bara till ägaren! Nu ändrar polisen tonläge. Hon säger att nu tänker hon meddela Djurambulansen och de skall komma och hämta hunden. Jag säger bestämt att jag inte tänker lämna hunden till Djurambulansen och att hon inte får lämna ut mitt nummer. Då säger polisen att de har avtal med Djurambulansen och jag  kan inte ha hunden hos mig. Nu blir jag riktigt upprörd och säger till på skarpen att jag har inget avtal vare sig med dem eller med Djurambulansen.

Trots att jag uttryckligen sagt ifrån att mitt telefonnummer inte fick lämnas ut, så tar det bara några minuter efter att jag lagt på så ringer en kvinna från Djurambulansen. Hon är mycket otrevlig och vägrar att presentera sig. Det kan ha varit Petra Borg. Hon säger att de har avtal med polisen så nu kommer de och hämtar hunden. Det gör ni inte, säger jag och försöker få henne att förstå att jag inte tänker lämna någon hund till Djurambulansen och dessutom är på väg ut.

Nu är klockan närmare halv tolv och jag har en väldigt obehaglig magkänsla att jag inte bör lämna hunden hemma medan vi åker på loppisen. Så vi tar hunden med oss och lämnar henne hos en person som vi vet har en hund av samma ras. Hon lovar att fortsätta efterforskningarna och bara lämna hunden till ägaren, inte till Djurambulansen.

Något försenade kan vi till sist åka till loppisen. Där är mycket trångt och stimmigt. Telefonen ringer några gånger men jag kan inte prata i trängseln. Efter ett par timmar har vi sett nog och jag skall handla på vägen hem. På Nettos parkering kollar jag av telefonen och ringer ett av numren. Det är en kvinna som har en facebookgrupp som kan meddela att ägaren redan är hittad och på väg att hämta sin hund. Här kunde historien slutat.

När jag kommer hem ringer ett av de andra numren som ringt då vi var på loppisen. Det är, tycker jag , ett mycket konstigt samtal. Det är en man som är mycket upprörd över att jag vägrat överlämna hunden till Djurambulansen. Han säger att ”det har varit stort pådrag hos dig med polis och djurambulans!” Mannen vill inte säga sitt namn och tror mig inte när jag talar om att hunden inte finns hos mig. Jag undrar om han jobbar åt Djurambulansen. Han säger att ”Micke blivit upprörd för nu kunde han inte fakturera polisen”. Micke har också påstått för mannen att jag har djurförbud.

Han säger så småningom sitt förnamn och beskriver varifrån han ringer ca 2 km från där vi bor. Jag uppfattar det som att det är hans granne som äger hunden. Det blir då ännu mera förbryllande varför han då vill ha hunden uppkörd till Höganäs!

Jag vill inte riktigt tro på att polisen haft resurser att köra till mig en lördag för att hämta en hund åt Djurambulansen. Men det hade de, visar det sig. Kl 14.12 blev polispatrull P61064 beordrad av PKC att hämta ”ett djur som hittats”. De var på plats med Djurambulansen 14.42. Eftersom Astrid ”inte gav sig tillkänna” körde de igen 14.52. Litet svårt när jag inte var hemma och hunden var inte där som sagt. Dessutom hade jag uttryckligen sagt ifrån att jag inte tänkte lämna hunden till någon annan än ägaren.

Jag anmälde polisen för att de lämnat ut mitt nummer men det lades givetvis ner.

Från januari till mitten av juli 2013 fakturerade Djurambulansen 188 gånger för hundar. 19 stycken fakturor avsåg omhändertagna hundar och resten upphittade hundar. Kostnaden för omhändertagna hundar varierade mellan 2.238:- och 121.607:-. Att få sin hund upphittad av Djurambulansen kostade mellan 1.500 och 2.000:- för det mesta. Lönsammast var de hundar som inte blev hittade av ägaren (kom kanske inte på att söka i Höganäs?). Katter var definitivt lönsammast eftersom de hölls i 5-6 dagar och sedan avlivades.

Så man förstår varför Micke vill hinna före ägaren att hämta en hund.

”Det är gjort rätt hela vägen”

14 Nov

På kvällen tisdagen den 23 februari 2010 blir en polispatrull skickade till Madeleine Björks ensligt belägna hus utanför Hörby. Det har snöat ymnigt och ett par bybor har blivit oroliga då de inte funnit henne hemma under eftermiddagen. Klockan är 20.48 på kvällen när Bång-Larsen/Rajic kommer till stugan. Grannarna har under eftermiddagen varit och fodrat hästen och hämtat vatten till den. Hästen, en äldre travare, står i ett stallutrymme på baksidan av huset. Polisen noterar att det är en gång skottad till stallet.

stig till stallet

Poliserna tittar sig omkring. De ser katter i huset som sitter på tidningsbuntar.

katter mår bra

De två personerna som larmat är också på plats. Efter några minuter får poliserna tag på en vän till Madeleine som kan berätta att han talat med henne på telefon ca kl 13 samma eftermiddag. Det skall visa sig att ungefär då är Madeleine på väg med kompletteringstaxin till Hörby för att handla och uträtta ärenden. En person som bor nära kommer förbi och berättar att han sett Madeleine på gården dagen innan på måndagen. Anmälarna, visar det sig, har fel nummer till Madeleine. Sedan polisen sökt Madeleine på numret de fått av vännen, ringer hon upp och talar om att hon är på väg hem. Klockan är ca 21.25 när hon kommer hem med Skånetrafikens beställningstaxi.

varken sjuk eller försvunnenHär kunde berättelsen fått ett lyckligt slut. Allt är väl med människor och djur. Men det är nu det visar sig att allting börjar som skall bli en katastrof för både Madeleine och djuren.

En anmälan har nämligen också ringts in till länsstyrelsen kl 16.30, närmare bestämt direkt till Sverker Olsson, tidigare miljöinspektör i Hörby. Han lämnar anmälan till sin kompis Mattias Gårdlund som också varit i Hörby. Sverker skriver att anmälaren är ”okänd” trots att det inte är sant och han tidigare fått kritik av JO för att inte göra korrekt diarieföring av känd anmälare på kommuntiden. Sverker och Mattias ser nu sin chans att göra processen kort med Madeleine och hennes djur.

På förmiddagen onsdagen den 24 kommer Mattias Gårdlund och Jenny Persson till Madeleines hus. De har då redan beställt dit en hästtransportör. På morgonen har Madeleine fodrat sin häst och sedan tagit en sömntablett och gått och lagt sig efter en orolig natt.

snö

Under natten till den 24 har det inte snöat. Däremot har det snöat dygnet innan. Detta bekräftas av SMHI.

SMHI

Kvällen den 23 har alltså minst fem personer trampat runt på gården, polisen har konstaterat att en gång är uppskottad till stallet. Senare skall Mattias Gårdlund under ed intyga att det fanns inga som helst spår i snön morgonen efter, vilket skulle bevisa att djuren var övergivna! Antingen svävade alla omkring ovan marken eller så ljuger han. ”Inga spår i snön” och vad Gårdlund påstås se genom fönster var vad förvaltningsrätten gick på när det hela överklagades. Senare kommer Gårdlund att i tingsrätten åberopa förvaltningsrättens beslut, som alltså grundas på vad han själv sagt, som bekräftelse på att det var ett riktigt beslut att ta djuren. Ett cirkelresonemang alltså.

Madeleine kan inte höra någon eventuell knackning, dörrklocka finns inte och snön ligger i drivor som dämpar alla ljud.

§32Som man brukar i Skåne klottras ett akut omhändertagandebeslut ner på en färdig blankett. Där finns kryssrutor som tar upp lagens skäl för omedelbart omhändertagande. För säkerhets skull kryssas alla rutorna. Ett är att ägaren är okänd eller inte kan återfinnas. Den ”okända” anmälaren rings upp och ombeds komma och skotta med traktorn på vägen där hästtransporten skall stå. Däremot skottas inget på Madeleines gård. Han talar om för Gårdlund att Madeleine är välbehållen och likaså hästen och katterna, vilket inte hjälper. Har maskineriet satts igång, finns det ingen återvändo. Här skall tas djur och de har makten att göra det.

katter genom fönster

Sömniga katter fotograferas genom fönstret. Gårdlund vittnar i tingsrätten, som ni själva kan höra, att han ser att dessa katter har ögoninflammation och öronskabb! Samma katter tyckte polisen såg fina ut kvällen innan. Enligt SJV är det inte tillåtet att fotografera genom fönster.

fotografera genom fönster

Någon veterinär finns förstås inte med och kommer aldrig att finnas heller.

beslut på väggenBeslutet häftas upp på väggen och sedan smyger de helt sonika runt huset och leder ut hästen och in i transporten som står på vägen.

 

häst

Det är lustigt att trots modern teknik så lyckas länsstyrelsen fördärva bilderna=bevisen så det är näst intill omöjligt att se något. En bra digital färgbild kan man skriva ut och sen köra i en svart-vit kopiator, vilket tycks ha gjorts här. Här syns i alla fall Madeleines lilla häst på bild, sista bilden i livet. Hästen har letts ut på stora vägen och man kan tydligt se den höga plogkanten. Lastbilen har alltså inte, som Gårdlund säger under ed, körts ner på gården. Det skulle, enligt Gårdlund, bevisa att om Madeleine låg och sov som hon säger, så skulle hon vaknat av lastbilen. Mened kallas det visst. Observera den låga, utskjutande grenen över grinden bakom hästens svans!

ingen polis behövs

Ingen polis behöver vara med för att hämta hästen. Uppdraget delegeras till hästhandlaren. Det står felaktigt att hästen står utomhus. Katterna skall hämtas av deras fd kolleger, Hjorthögs hundpensionat, som drev uppstallningsverksamhet utan tillstånd.Verksamheten godkändes först ett år senare.

hundar fick lida

”Ägarna, två före detta poliser, förklarar att många burar stått kvar sedan den förra ägaren drev gården. Enligt dem var burarna inte tänkta att användas i verksamheten.
– Vi kan inte kräva att de river ut burarna, vi kan bara säga att de här burarna inte någonsin ska användas, säger Paula Hultgren.
Men kan ni garantera att de aldrig använts?
– Vi vet inte om de haft djur där eller inte.”

Den 25 på torsdagen kommer poliser och Hjorthög för att fånga katter. Att polisen redan konstaterat att ingen är försvunnen redan två dagar tidigare bekymrar inte.

katter tas

De jagar runt med håvar och lyckas få tag i fyra olyckliga, skräckslagna katter medan Madeleine hålls fast av poliserna. Ingen veterinär fanns med. Tre katter lyckades gömma sig. De katterna hämtades aldrig. Vilka katter som togs klarlades inte, ingen enda katt varken beskrivs eller veterinärundersöks.

Madeleins katt

Katten ovan var en av de tre som undkom och fick uppleva vårsolen.

Den 12 mars beslutar länsveterinär Charlotta Kamaterou att djuren skall säljas. Hjorthög har uppgett att katterna mår bra och hästhandlaren tycker hästen är snäll och lätthanterlig. Madeleine har försökt få träffa katterna och åkt till Hjorthög. Hon blir inte insläppt men får prata med den som uppges sköta katterna. Det underliga är att denne inte kan beskriva en enda katt, vare sig färg, teckning eller kön. Troligen för att de inte finns där.

Sen tickar veckor och uppstallningskostnad. Den 6 april meddelar polisen att djuren inte är säljbara längre. Hästen vill polisen slakta trots att den inte har pass.

slakta häst utan pass

Det har länsveterinären inget emot utan beslutar som polisen vill den 9 april. (Enligt ett rykte skall hästen ha slaktats på Knorrevången, ett slakteri som gjort sig känt för att inte vara kinkig med hästpass.)

vill avliva katter

Efter sex veckor på pensionat påstås katterna (som efter några dagar ansetts som trevliga) nu vara skygga och därför inte omplaceringsbara.

Redan den 29 mars avlivas emellertid två katter på Malmö djursjukhus. Dessa påstås vara Madeleines och faktureras båda henne.

skadad katt

Den ena har en infekterad käkfraktur. Troligen är det en inlämnad, påkörd hittekatt. Att fakturera Madeleine är ett rent bedrägeri, men polisen betalar snällt. Fakturan är på 1.700:- vilket polisen skickar vidare till Madeleine. Den 14 april görs en ny avlivning på ett okänt antal katter. Hjorthög får tydligen mängdrabatt. Det finns inte heller denna gång någon beskrivning på katterna. Det kan alltså vara vilka som helst.

faktura avlivning x katter

Av summan att döma är det fyra katter som avlivats denna gång och slutsumman 2.560:- förs upp på polisens räkning. Madeleine faktureras alltså avlivning för sex katter.

Hjorthög fakturerar sammanlagt 36.025:- för de ”värdelösa bondkatterna”. Därav är 3.750:- hämtning. Hästhandlaren fakturerar 250:- per dygn för att ha hästen i en hage i 50 dagar. Med hämtning fakturerar han 16.250:-. Avlivningen kostar 4.600:-. Hela polisfakturan belöper sig på 56.535:-. Så på det sättet fick fyra oidentifierade bondkatter och en 27-årig travhäst ett betydande värde! Den 14 oktober 2014 avhandlades fakturan i Lunds tingsrätt. Där vittnade bl a Mattias Gårdlund och Carlotta Kamaterou.

Skavsår gav djurförbud

29 Apr

Anders Olssons lilla fjällkobesättning på Tjörn blev riksbekant sedan Anders fått djurförbud efter att ha skrivit på ett strafföreläggande dvs erkänt djurplågeri. Han förespeglades av polisen att då  skulle ”saken vara ur världen”. Saken var ett skavsår på en ko som slitit sig med grimman på. Sen kom djurförbudet bokstavligen som ett brev på posten.

Hans Röös berättar:  I går trädde Anders Olssons djurförbud i kraft, inte baserat på ett lagligt krav utan på ren illvilja från länsstyrelsens sida. Annat ord än illvilja för att beskriva saken kan jag inte finna i det här fallet.

Åtta (han sålt av några under processens gång) utrotningshotade fjällrasdjur, som ska kalva om ca en månad och som har hållit Tjörn med några hektar ”öppet landskap” såldes (skänktes bort) i går till en kreaturshandlare.
Tyvärr för sent – fem över tolv – erbjöds den möjlighet som vi länge försökt få fram i avvaktan på att djurförbudet blir hävt. Flytt till Eva Sternbergs (”kvinnor kan”) gård i Dalsland. Men i samma ögonblick som klockan slog tolv sålde Anders sina djur till kreaturshandlaren och den dag han får sitt djurförbud hävt så lär hans samtrimmade lilla flock vara sedan länge skingrad för vinden. Några av djuren troligen vid det laget betande på de sälla jaktmarkernas gröna ängar.

Vad sorgligt att denna möjlighet att flytta den lilla koflocken till Dalsland gick om intet på grund av att Anders tappade nerverna. Striden är över – Anders hade helt enkelt inte nerver att stå emot längre. Han kastade in handduken ungefär vid samma klockslag som Eva Sternbergs E-brev är tidsstämplat.

Anders önskan hade varit att kunna sälja alla djur till en pålitlig person som han kunde ha skrivit ett återköpsavtal med. För att när processen är slutförd, i de långsamt malande juridiska kvarnarna och han blivit av med sitt djurförbud, få köpa tillbaka djuren igen. För Anders är hans djur inga ”produktionsenheter”, vilket man ju i dag talar om när det gäller djur i animaliefabrikerna. De är hans vänner och det som håller honom igång. Han är dryga 60 år i dag och pensionerad. Och han har haft nötkreatur sedan han var 17 år.

Det är i ambitionen att försöka hålla ihop flocken och kunna få tillbaka just sina unika kor, när han blir av med sitt djurförbud, som gjort att det inte gått att göra en quick fix och bara skicka dem till slakt. Blir han inte av med djurförbudet så är allt förtroende för svenskt rättsväsende förbrukat för min del. Även om det redan ärr svårt sargat har jag ändå försökt att hålla en gnutta hopp om att det ska gå att vinna rättvisa till slut även i ett sådant här fall.
Med damoklessvärdet  hängande över sig i ett allt tunnare tagelstrå pallade inte Anders för ytterligare en dags psykiskt lidande som det inneburit att försöka få till den lösning som han hade hoppats på. Hans nerver höll helt enkelt inte och som ett alternativ till att länsstyrelsens fysiljärer kom till gården och avlivade djuren mitt framför ögon på Anders så ringde han vid middagstiden en kreaturshandlare som hämtar djuren i morgon bitti kl.8.
Kreaturshandlaren insåg naturligtvis Anders pressade situation och har bjudit Anders ett skambud som han inte såg sig annan utväg än att godta. Valet stod mellan att få djuren avlivade och destruerade och en räkning på dryga tusenlappen per djur för destruktionskostnaden eller skambudsförsäljning och ändå få några kronor för djuren. Han kunde förstås ha chansat på att få vara ifred för sina plågoandar från länsstyrelsen ytterligare några dagar, men den press det inneburit hade riskerat att förpassa honom till psyket.
Korna ska kalva om ungefär en månad och kreaturshandlaren kan ta hem hela köpesumman bara på ”mellankalvarna” till hösten. Samtidigt finns det naturligtvis en risk i att en eller annan kalvning kan gå snett när korna flyttas till nya förhållanden där man inte på samma sätt som Anders känner varje individs egenhet. Sådant förstår uppenbarligen inte länsstyrelsens s.k. djurskyddsakkunniga (?). De har förmodligen bara en instrumentell syn på djur – ”ko som ko – det är väl ingen skillnad!”
Anders är trots allt tacksam för den mänskliga stöttning han fått. Något som inte svenska myndigheter kan tillåta sig. Ingen pardon ingen medkänsla – kadaverdisciplin överskuggar deras handlande.
Och denna förbannade § 74 som tillämpas helt olagligt. Jag har i alla fall svårt att tro att Europakonventionen skulle tillåta ett sådant undantag från de mänskliga rättigheterna. Tyvärr går det inte att få upp sådana här ärenden till domstolen i Strasbourg.

PICT0353

Min kommentar: Kanske blir vi sista generationen som har upplevt lantraserna ute på gårdarna. Därefter kommer den återstående spillran bara att existera som ”museiföremål”. Bra jobbat av ”djurskyddet”! Ska vi sen vara förvånade över att beteslandskapet växer igen?

Konsult omhändertar barn

6 Feb

bo Edvardsson

Publicerat torsdag 26 maj 2011 14:31

Knappt har förra skandalen med de två syskonen, som fördes bort från det fosterhem där de vuxit upp, i Marks kommun lagt sig, förrän nästa kom i samma kommun. Tre små syskon hämtades  från skola och förskola och fördes till okänd ort efter ett beslut om akut omhändertagande enligt LVU. Ett agerande som bara ska ske om barn är i omedelbar fara.
Barnen omhändertogs i skolan mitt bland sina chockade kamrater och fick inte säga adjö till dem. Lärarna anser att omhändertagandet var mycket oprofessionellt. Enda skälet till det akuta omhändertagandet lärarna fick var att det annars ”kan försvåra processen”.
En av lärarna filmade hela händelsen och P4 Sjuhärad har tagit del av filmen. Man ser hur två personer hjälper barnen att ta på sig ytterkläder medan förvånade lärare och skolkamrater står och tittar på. Ett av barnen är synbarligen ledsen och påverkad av situationen. Sedan tar de två socialarbetarna barnen, går ut ur skolan och sätter sig i en bil och kör i väg mot hemligt mål.
-Socialutskottets ordförande Mia Magné (C) försökte stoppa bortförandet.
– Det är fullständigt häpnadsväckande, säger hon.
Socialförvaltningens inhyrda konsulter genomförde nämligen omhändertagandet med stöd av vice ordförandes Tommy Karlsryd namnteckning i stället. Socialtjänsten ville att skolan skulle föra bort de tre syskonen utanför skolan till en lägenhet, något som skolan vägrade. Vice ordföranden i sociala utskottet försvarar dock både beslutet och genomförandet.
Fallet ingår i den granskning som socialstyrelsen gjort. En granskning som resulterade i svidande kritik mot socialtjänstens sätt att arbeta.
Efter en anmälan julen 2009 om att mamman slog barnen placerades hela familjen i ett behandlingshem i Småland.
– Min dotter lurades säga saker om mig av en nära anhörig under förespegling att vi skulle bli sams, har mamman berättat för GT.
Dottern erkände att hon hittat på alltihop och polisutredningen lades ner. Då hade familjen, först tillsammans och sedan endast barnen, vistats på olika institutioner i flera månader för att utreda sanningshalten i de påstådda missförhållandena.
Socialutredningen lades ner och GT har tagit del av den. Där påstås, utan grund, mamman vara både psykiskt sjuk och missbrukare.
I mars tog en inhyrd konsult på förvaltningen upp den på nytt trots att det inte kommit in någon ny anmälan.

Bo Edvardsson, docent i psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet menar att utredningen är osaklig, ensidig och har bristande källredovisning. Lyssna här! Ändå fastställde förvaltningsrätten det omedelbara omhändertagandet.

Djurskyddsinspektörerna, djurens bästa vän, oklippt version

5 Feb

Så här kan det gå till när djurens bästa vänner kommer förbi på oväntat besök. Om man inte är försiktig så kan djurens bästa vänner komma och ta de små valparna och kanske avliva dem…för de för ju valparnas talan och valparna kan ju inte själva berätta hur gärna de vill bli avlivade!!!

Polis hindrade djurvårdare

4 Jan

jan older

Från fredag 26 november 2010 18:10

I september gjorde polis och länsstyrelse ett tillslag mot den inte ännu öppnade Söderåsens djurpark som hyser ca 500 djur. Polisen var där p g a misstanke om ekonomiska brott. Länsstyrelsen framställde det som om djuren hade det riktigt svårt.

En sällsynt keapapegoja som varit sjuk men stod under behandling och var på bättringsvägen avlivades och tre boaormar, fyra sköldpaddor och två varaner  omhändertogs.  På länsstyrelsens hemsida stod att ”grava missförhållanden” hade uppdagats.  Björn Oldér som var föremål får den ekonomiska razzian protesterar:

– Vad jag har hittat på får jag stå för. Men att påstå att vi missköter djuren är bara dumheter. Är det något vi gör så är det att ta hand om våra djur.

– Enligt länsstyrelsen var det för att det var för kallt och att ljuset inte var tänt i tropikanläggningen. Att det inte var tänt, berodde på att vår djurskötare som kom precis efter tillslaget inte släpptes in för att ta hand om djuren. Då hade han också kunnat byta säkring på det värmeaggregat som hade stannat under natten.

– De pekade på sköldpaddorna och sade att de var beslagtagna. Sedan dess har de varit kvar här. Ingen har brytt sig om att komma och hämta dem eller sett till att de får mat.

Ola Svensson, som tog beslutet om omhändertagande,  bekräftar att djurskötaren hindrades av polisen att ta hand om djuren på morgonen. Han tycker ändå att han tog det rätta beslutet just då.

Björn Oldér konstaterar att varken polisen eller länsstyrelsen vet något, eller anser sig ha något ansvar för de fyra sköldpaddorna. Formellt är de omhändertagna akut på grund av påstådda missförhållanden. I verkligheten är de kvar i djurparken och sköts om av tropikavdelningens djurskötare.

%d bloggare gillar detta: