Arkiv | Jordbruk RSS feed for this section

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Annonser

Och vinnare är – LRF!

3 Feb

LRF var förut böndernas företrädare. Men allt eftersom bönderna blivit allt färre och produktionen flyttat utomlands har LRF blivit en opportunistisk organisation som inte företräder någon utom sig själva längre. Många är de fall där LRFs företrädare hållit sig framme när djur omhändertagits och passat på att göra sig en hacka.

För ett par år sedan när migranterna vällde in såg LRF en ny förtjänstmöjlighet i projektbranschen. Man fick 3 miljoner av Tillväxtverket för en  förstudie för att undersöka intresset bland medlemmarna när det gäller att erbjuda boende- och praktikmöjligheter på den egna gården. Så hittade man på ett projektnamn ”Landet Runt” och gjorde en projektbeskrivning med vackra ord.

Efter ett år gjordes slutredovisning i februari 2017. Av använda 2 545 709 kr gick 1 226 315 kr till löner därav 888 937 på central nivå. Övriga kostnader var 1 133 544 kr och bestod av att göra en hemsida, ”upphandla juristhjälp”, konsulter, utsändning av inbjudningar till kommunträffar, LRF ”ambassadörsersättningar” och ”regionala ersättningar”. Dessutom spenderades 185 850 kr på ”overheadkostnader” som avser ”kringkostnader”.

OK. Vad fick staten (vi) för 2 545 709 kr?

Antalet deltagare på kommunträffarna varierade från fem till 32. Det hölls tjugo träffar med 32 arbetsförmedlare, 23 kommunala tjänstemän, 164 företagare och utöver det på några träffar representanter från Studieförbundet Vuxenskolan, Hushållningssällskapet, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, naturbruksgymnasier, skogsstyrelsen och migrationsverket.

”Sammanlagt har vi träffat eller varit i kontakt med 27 (!) företag i de gröna näringarna och informerat om LRFs migrationsprojekt samt fångat upp intresse för att ta emot en praktikant eller anställd. I de fem kommuner som vi främst har inriktat vårt arbete i har vi etablerat kontakt med ett femtontal (!) företag som varit positiva till att ta emot praktikanter där några också skulle kunna leda till arbete i framtiden.”

Så får LRF jobba vidare i 100 år så ska det säkert bli något 1000-tal praktikplatser.Träffarna utvärderades i enkätfrågor till deltagarna. En var ”Samarbetet med praktikanten”. Fina färgade stapeldiagram. Ser ju positivt ut tills man inser att antalet tillfrågade är SJU! 43% tyckte att det hade fungerat ganska dåligt eller mycket dåligt med språket.

Övergripande resultat

Nationell och regional kraftsamling: LRF lyckas sammmanföra aktörer på ett relativt bra sätt enligt alla utom företagarna.

Öppenhet och opartiskhet i genomförande: Alla deltagande grupper förutom företagarna själva anser i mycket hög grad att projektet verkar för öppenhet, förtroende och transparens mellan olika medverkande aktörer.

Mål för integrationsarbetet. Lyckas relativt väl nå dessa (polariserat resultat) – involverar deltagare, leder till ökad integration och sprider resurser effektivt. Men: företagarna är mer avvaktande.

Projektet gick inte som på räls om man ska uttrycka sig snällt:

”Redan tidigt i projektet fick vi fram flera intresserade företag men processen att få fram kandidater från både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket har varit långsam med något undantag. Allteftersom har olika kandidater identifierats och matchats till lämpliga företag där några har lett till praktikplatser, andra kommer förhoppningsvis att starta inom kort men flera har också ”runnit ut i sanden” på grund av att myndigheterna inte återkopplat av olika anledningar.”

Matchningen gick sådär, kunskap om arbete i de ”gröna näringarna” visade sig vara bristfällig hos myndigheterna och Migrationsverket i Västerås hade inte digitaliserat kompetensbeskrivningarna. Mycket kraft verkar ha gått åt till att lösa elementära saker som ”ta reda på busstider till och från praktikplatsen, att vid behov följa med vid första intervjun när varken Arbetsförmedlingen eller Migrationsverket haft tid eller möjlighet att göra det, att få fram en cykel eller arbetskläder om inte företaget erbjuder det, att informera om vikten av att ta med en lunchlåda och att passa tiden.” Kort sagt curla praktikanterna.

Företagarna var alltså skeptiska: ”Det finns företag som är kritiskt inställda redan från början och även oroliga för att det ska ta för mycket av deras egen tid till att handleda en praktikant. Motståndet bottnar i att tiden som måste läggas på att handleda blir på bekostnad av det egna arbetet i företaget. De har svårt att se att det också kan finnas fördelar med att öppna upp sin verksamhet för praktik. Andra synpunkter rör funderingar kring sannolikheten att få en person som passar in i verksamheten och vart man vänder sig om det uppstår frågor eller problem samt hur man avslutar åtagandet på ett bra sätt om samarbetet inte fungerar. En annan kommentar vi stött på från ett par lantbrukare är att det är ett förlegat synsätt att beskriva branschen utifrån de ”enkla jobben” vilket anses nedvärdera näringen som i många avseenden snarare utvecklats till att bli en modern och teknologiskt sett relativt avancerad verksamhet.”

Ja, just det. Det finns inga ”enkla jobb” i lantbruken heller längre. LRFs nuvarande följare som består mest av stadsbor som lockas av ”medlemsförmåner” av olika slag, är nog ensamma om att tro det.

Men det blev i alla fall lite till egna löner!

 

 

5:e punkten

8 Jan

”Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Prop. 2001/02:93. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 mars 2002. Göran Persson, Margareta Winberg (Jordbruksdepartementet)”

I lagförslaget står: ”Bestämmelserna om förbud att hålla djur och om omhändertagande av djur liksom lagens straffbestämmelser föreslås bli skärpta. Länsstyrelsen skall meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som dömts för djurplågeri. Sådant förbud skall också meddelas den som vid upprepade tillfällen dömts för brott mot djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller den som vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut om föreläggande.”

Den kursiverade biten utgör den 5:e punkten i §29 djurskyddslagen som handlar om djurförbud. Vem är då Margareta Winberg som satt i regeringen som jordbruksminister 1994-96? Någon med gedigen praktisk och/eller teoretisk kunskap om djur eller jordbruk? Eller?

Enligt wikipedia: Winberg tog realexamen 1963, gick i flickskola 1963–65 och fick ämneslärarekompetens 1978. Hon arbetade 1969–1979 som folkskollärare och var även då kommunalpolitiskt aktiv. Winberg var politisk sekreterare i Jämtlands läns landsting 1980–81, styrelseledamot vid Högskolan i Östersund från 1980 och dess vice ordförande från 1983. Yrkespolitiker alltså med åsikter om lantbrukare och andra djurhållare.

I Eva Erikssons utredning om ny djurskyddslag 2011 kopierades formuleringarna: ”Enligt Jordbruksverkets vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. (s. 25 f.) kan bedömningen av om ett förbud ska meddelas enligt 29 § punkten 5 väcka många frågor. Upprepade tillfällen får enligt Jordbruksverkets bedömning anses innebära minst tre till antalet. Beslut enligt 26 § djurskyddslagen om förbud eller föreläggande räknas antalsmässigt, på samma sätt som domar för brott mot djurskyddslagen, alltså minst tre. Även förelägganden och förbud som gäller förseelser som inte är av så allvarlig art ska räknas in. Det saknar betydelse för bedömningen om djurhållaren har åtgärdat de brister som föranledde föreläggandet eller förbudet. Enligt Jordbruksverkets uppfattning bör förseelser före bestämmelsernas ikraftträdande 2003 inte räknas in och därefter, dvs. efter 2013, bör förseelser äldre än tio år inte beaktas.”

Jordbruksverket är alltså den myndighet som gjort formuleringen och öppnat upp för tolkningar, allmänt godtycke och felsökeri. I vägledningen 2009 sid 25 står den text som Eva Eriksson kopierade: ”Bedömningen av om förbud ska meddelas enligt punkt 5 kan väcka många frågor. Någon domstolspraxis för hur denna punkt ska tillämpas finns ännu inte. Upprepade tillfällen får anses innebära minst tre tillfällen. … Beslut enligt 26 §, alltså förbud eller föreläggande, räknas antalsmässigt på samma sätt som domarna, alltså minst tre. Förarbetena till ändringen av paragrafen är tydlig, även förelägganden och förbud som avser företeelser som inte är av så allvarlig art ska räknas in. Om djurhållaren har åtgärdat de brister som föranledde föreläggandet eller förbudet saknar betydelse för bedömningen.” Dvs en djurägare kan aldrig sona ett ”brott” utan allt staplas på hög för att mynna i ett livstidsstraff utan att ha varit åtalad för något och inte fått chans att försvara sig i en rättvis rättegång. Den här punkten skiljer sig markant från de övriga i §29 där det krävs en eller flera domar.

Formuleringen kommer alltså från Jordbruksverket före 2001. Från vem?

I lagförslaget står på sid 25 angående konsekvenser: ”För de små företag som innehar djur och som har en god djurhållning torde dessa ändringar vara välkomna, eftersom djurskyddet stärks och företagens trovärdighet
därmed ökar.”

Beträffande hur gamla förelägganden som ska tas med skrivs i lagförslaget: ”En rimlig gräns är att beslut som är äldre än tio år inte räknas in i summan.” Vad det är det som är ”rimligt” med det?

”Torde vara.” Ren spekulation alltså. Vi tror och hoppas att det här blir bra så nu kör vi och blundar, betyder det. De senaste tio åren har hälften av Sveriges mjölkbönder lagt ner sin verksamhet. Dålig lönsamhet närmare bestämt EUs sämsta, kallt klimat, fördyrande särregler och kontrollanter som stressar sönder företagaren och förstör arbetsglädjen.

Så här blev det. Gästbloggare idag är Henrik Olofsson:

Den värsta dagen i mitt liv. Här är min berättelse om hur jag upplevt att jag har blivit behandlad av en statlig myndighet. Två veckor innan jul 2017 får jag veta att mitt fall inte kommer upp i rätten – Jag får djurförbud.

Gott i solen 15 juni 2012

Det hela började när jag som 18 åring tog över föräldragården som jag har växt upp på. Gården som på den tiden innefattade ca 20 mjölkkor och ungdjur.

Nu vill kossorna in och bli mjölkade 26 juni 2012

Efter att jag tagit över gården i början på 90 talet hade jag en framtidstro och såg fram emot livet som mjölkbonde. Jag byggde ut ladan och utökade besättningen till ca 30 mjölkkor.

Min lilla tjur 8 oktober 2012

Min skolgång har jag fått kämpa mig igenom då jag lider av dyslexi (läs och skrivsvårigheter). Efter mycket kämpande så tog jag mig igenom grundskolan och lantbruksgymnasiet med mottot att aldrig ge upp. Att bli egenföretagare och mjölkbonde är inte det lättaste. Det är mycket praktiskt jobb, men inte minst allt pappersarbete som ingår att vara egenföretagare.

Kommer ut till dagens goda gräs 31 maj 2013

Åren gick och jag älskade mitt jobb. Att vara med djuren har alltid varit det bästa jag vet. Mardrömmen började 2012 när Länsstyrelsen efter en djurtillsyn kom med ett papper som det stod föreläggande på. Vad är ett föreläggande? En massa text som inte är lätt att förstå sig på när man har läs- och skrivsvårigheter. Jag förstod det som att det var några små saker som inte inspektören var nöjd med och åtgärdade de punkter som stod på papperet och inspektören kom tillbaka och godkände åtgärderna.

Fin kalv 3 februari 2013

Efter något år fick jag ytterligare ett papper om föreläggande. Samma sak denna gången tänkte jag – några saker jag måste åtgärda. Varje år har Arla gjort sina gårdskontroller, vilka varje år blivit godkända.

Idag fick kossarna nytt bete 28 juli 2013

Våren 2016 var det än en gång dags för länsstyrelsen att komma på kontroll. Denna gången var inspektören spydig mot mig och kom även denna gång med ett papper på saker som de inte godkände. Likt tidigare gånger åtgärdade jag dom saker som inspektören anmärkt på men skillnaden denna gången var att ingen kom och kontrollerade att jag åtgärdat problemen.

Denna lilla tjurkalv kom igår 16 februari 2014Populär när jag kommer med kraftfoder 10 september 2015

Lika glad var jag för det då varje kontroll kostar några tusen kronor och som om inte detta räckte så avlöste prissänkningarna på mjölken varandra, vilket gjorde att lönsamheten var i stort sett obefintlig.

Årets första kalv blev en pigg tjurkalv 5 januari 2016

November 2016 är dagen glömmer jag aldrig. Jag hämtade ut ett rekommenderat brev jag fått. När jag öppnade brevet trodde jag inte mina ögon. Hela min värld rasade samman. Jag fick läsa pappret flera gånger som på värsta byråkratsvenska talade om att jag på grund av tre förelägganden fått djurförbud.

En fin kvigkalv 23 juni 2016

Föreläggande var ett främmande ord för mig som jag aldrig fått lära mig under mina 12 år i skolan, men djurförbud det visste jag vad det var. Jag insåg omedelbart att jag var tvungen att få hjälp med att komma ur denna mardrömm. Jag kontaktade en advokat som hjälpte mig att överklaga. Under drygt ett års tid har jag kämpat för att få fortsätta med det jag älskar mest – mina djur.

Andraskördsbetet och fålla ett av sju stycken 8 juli 2016

Jag bad distriktsveterinärerna komma ut och kontrollera alla djur och skriva ett intyg. Ett intyg som sa att alla djuren mådde bra och hade bra hull. Även andra intyg och vittnesmål om djurens hälsa samlades in, alla med samma resultat. Jag bad även några vittnen följa med mig in på ett möte med länsstyrelsen där jag bad om att någon annan inspektör skulle komma på ett oanmält besök och skaffa sig en egen uppfattning. Något mer besök av länsstyrelsen blev det aldrig.

En fin tjurkalv har kvigan fått på morgonen 27 februari 2017

Även Arla började komma på kontroll med bara några månaders mellanrum. Aven alla dessa kontroller resulterade i ett godkänt resultat. I mitten på december 2017 är den värsta dagen i mitt liv – Dagen när min advokat ringer och meddelar att jag inte ens får prövningstillstånd i Kammarrätten.

Kossorna i Kråkerum 6 oktober 2017

Man väljer att gå på länsstyrelsens beslut som talar precis emot både veterinärintyg och andra intyg och vittnesmål jag har. Är detta det som vi i Sverige kallar rättssamhälle? För vilket annat brott döms man till livslångt straff? Mord? Våldtäkt? Misshandel? Väpnat rån? Nej inget av dessa men istället så straffas jag för att jag inte förstår vad som en statlig myndighet skriver.

Snart tomt i ladugården. Sista korna skickas till slakt första veckan i januari 2018.

Att sköta min djur har alltid kommit i första hand och aldrig brytt mig om hur lång tid det har tagit att bli färdig med djuren. Jag har lärt mig att både förebygga sjukdomar så mycket som möjligt och fått en del friska på egen hand och när väl veterinären har behövt komma så har jag alltid fått höra hur fina djuren är och att de är för feta .

En av de sista januari 2018

Jag ifrågasätter inte att djuren ska ha det bra men inte minst lika viktigt är det ju att tjänstemännen gör sitt jobb och noga förklarar på ett sätt som man förstår. Om man inte ens kan få jobba som bonde bara för att man lider av dyslexi vad ska man då jobba med? Man måste ju ha i åtanke att det är inte bara djuren som ska ha ett drägligt liv utan även människan som äger eller har ägt djuren.

Medelålders före detta mjölkbonde som fullständigt har tappat förtroendet för vårt rättssamhälle.

EpilogI dag har slaktbilen hämtat kossorna och nu är det färdigmjölkat här. Det blev inget betessläpp i år och inget mumsande på grönt gräs mer för dem. Det gör ont i hjärtat. 10 januari 2017.

Jordbruk som vilken ”industri” som helst

17 Jun

”Jordbrukssektorn är inte så lågavlönad som man kan tro, visar en studie av Agrifood Economics Centre som samarbetar med Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.” Mmm… i jordbrukssektorn räknar man också in alla bisysslor dvs maken/makans inkomst från ett ”riktigt” jobb. Ja, för 14 procent av företagen utgör kombinationsverksamheterna mer än hälften av företagets totala omsättning.
 
 Hans Röös kommenterar: Sören Höjgård, som skrivit artikeln, satt med i referensgruppen för framtidens jordbrukspolitik på Näringsdepartementet förra året. Det går ekonomiskt bra för ”jordbrukarhushållen”. Vi delade i referensgruppen vid något tillfälle upp oss i mindre diskussionsgrupper och jag var bl. a. med i en diskussionsgrupp där Höjgård var med. Det är ingenting särskilt med jordbruket; en industri bland andra industrier, var hans inställning. Biologi finns förmodligen inte i nationalekonomernas värld, bara ekonomi och effektivitet. Och var på Planeten maten produceras bryr man sig troligen inte om?
Agri Food är det SLI (Livsmedelsekonomiska institutet i Lund) som Margareta Winberg etablerade 1999 för att skaffa argument som skulle övertyga EU om att genomföra den avreglering av jordbruket till världsmarknadspriser som Sverige tog beslut om 1990, men som aldrig genomfördes pga EU-inträdet, bara påbörjades. Jordbruksminister Mats Hellströms (minister till hösten 1991) statssekreterare, Lena Johansson, utsågs till GD för SLI.
Den borgerliga regeringen (2006-2014) sa att de skulle lägga ner den myndigheten, men döpte bara om den från SLI till Agri Food.
 2003 frågade America Vera Zavala, som skrivit en bok ihop med Johan Norberg (Timbro – numera bla krönikor i Metro), om jag ville gå på ett seminarium på Timbro om jordbrukspolitiken, som hon fått inbjudan till, men inte hann gå på. Där var SLI inbjudet som föredragshållare och tyckte väl att där kunde de tala klarspråk om sina intentioner, där trodde de nog inte att det fanns några bönder närvarande. SLI och Timbro verkade vara överens om att jordbruket var ”en gammal näring under avveckling”, som näringsminister Leif Pagrotsky sa på ATLs ledarsida 2001.
Johan Norberg tyckte att Sverige skulle gå i bräschen och ta bort allt stöd till jordbruket, men hoppades att de dumma fransmännen skulle fortsätta att stödja sitt jordbruk, vilket han tyckte var bra. Då kunde han fortsätta att köpa billiga franska ostar av toppkvalitet liksom gott franskt vin subventionerat av de franska skattebetalarna.
Efter seminariet skrev jag en sammanfattning av vad jag noterat på seminariet och lämnade till riksdagskvinnan Lena Klevenås som satt i SLI:s styrelse och som jag kände rätt väl. Jag var bl.a. medhjälpare till henne på ett seminarium om globalt barnbidrag som hon höll under European Social Forum i Paris 2004. På en teater i Saint Denis, stadsdelen där Stade France (terrorattack 2015) ligger och den första kyrka som byggdes i gotisk stil och där alla franska kungar från 900-talet fram till Franska revolutionen begravts. Numera ett utanförskapsområde, stadsdelen har blivit ”mångkulturell”.
Lena Klevenås blev bestört när hon läst vad jag skrev i min rapport om SLI från Timbroseminariet i Stockholm och frågade: Vad tycker du att jag ska göra, ska jag lämna styrelsen. Nej, tyckte jag, du ska väl inte lämna fältet öppet för dessa krafter.
Det är ekonomer som jobbar på Agri Foods tycks sakna naturvetenskapliga insikter eftersom man betraktar jordbruk som vilken annan ”industri” som helst.

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Enkla jobb

7 Okt

I Sverige har vi en vurm för att ta hand om allt och alla om så föremålet för vår omsorg skall dö på kuppen. Omhändertagandeindustrin skall hållas igång till varje pris. Det gäller djur, barn, asylsökanden och tiggare. Det finns naturligtvis andra grupper med behov av omsorg men de genererar inte pengar för enskilda ”välgörare”.

Problemen hopar sig med migrantströmmen som i avsaknad av utbildning sökt sig till det land på jorden där minst behov finns för deras tjänster. I Sverige står hjälparna på rad men mest av allt tjänar de själva. Redan för elva år sedan skulle LRF ordna 4000 nya jobb på landet till invandrare. Jag misstänker att det gick sådär och att miljonerna hamnade hos någon projektledare.

lrf-projektI år var det dags igen. Det förra klena resultatet ansågs nog vara tillräckligt gömt och glömt för att nya pengar skulle kunna genereras på en repris. LRF fick 3 miljoner för ”en förstudie för att undersöka intresset bland medlemmarna när det gäller att erbjuda boende- och praktikmöjligheter på den egna gården”. Det fanns kritiska röster. När jag gjorde efterforskningar om resultatet visade det sig snällt sagt vara tunt. Den som beviljade de pengarna måste ha mycket dimmiga begrepp om hur ett modernt lantbruk sköts. ”Landsbygdsbor har en tradition av att hjälpa och ställa upp. Därför var det självklart för LRF att svara ja när regeringen frågade om man var beredd att arbeta med flyktingfrågan”, säger Helena Jonsson.  Jag har känslan att vi inte ens kan hjälpa oss själva när posten inte längre kommer fram och bredbandet klipps, än mindre betala folk utan utbildning för att göra arbeten för hand som redan utförs av maskiner. Förstudien skulle vara klar i mars. När jag efterfrågade den så hade det mesta gått till projektlöner. Något resultat väntades inte förrän i slutet av året.

Livsmedelsindustrin fick en miljon för att skapa ”snabbspår” för invandrade slakteriarbetare.

noll-av-hundraOoups… det gick visst inte så bra det heller. ”Vi har konkreta fall där en person skickades ut till grisslakteri och vände i dörren”, säger Marie Söderqvist VD på Livsmedelsföretagen och skyller på arbetsförmedlingen. Ja, det tänkte vi inte på…

Det ultimat enkla jobbet frodas emellertid redan i Sverige och sysselsätter tusentals migranter. Det kräver inga förkunskaper eller språkfärdigheter. Vem som helst oavsett ålder eller handikapp kan utföra det. Man behöver inte redovisa några inkomster för skatt eller moms, inget krav finns på kassaregister, deklaration eller arbetsgivaravgifter. Ännu bättre är att företagandet inte behöver betala sina egna kostnader för sophämtning, avlopp etc.

mangdubblatsDessvärre kan man aldrig vara säker på var pengarna hamnar i slutändan. Många ser här sin chans att tjäna stora pengar. Uppdrag granskning och polisens egna spaning visar på att de stora beloppen hamnar hos någon välbeställd och skrupelfri. De zigenska tiggarna från Rumänien och Bulgarien utnyttjas hänsynslöst av män som ofta är släkt eller grannar.

skarmklipp-2016-10-06-10-55-03En boss ”äger” de bästa centrala tiggarplatserna där han placerar ”sina” tiggare. De får lämna ifrån sig pass, pengar och annat som folk skänker. Handikappade får mest. Även minderåriga används. Många sover i bilar.

skarmklipp-2016-10-06-11-05-57Blinde Mitko Lliev lurades till Sverige men återkom lika fattig som han åkte. Hans gode vän Toni, som hade lever- och synskador från träsprit, var också en i bossens stall. De tiggde tolv timmar varje dag.

skarmklipp-2016-10-06-11-07-42Toni avled dagen innan intervjun i hembyn gjordes. Tiggarna och deras familjer hotas med våld om de avslöjar något om bossarna. Det är de här människorna som dina pengar i muggen binder vid gatan.

skarmklipp-2016-10-06-12-26-52Men det är här de slutligen hamnar.

Verkligt lidande

2 Aug

Verkligt djurplågeri som pågår dag efter dag, år efter år, medan EU blundar och våra svenska djurskyddsmyndigheter tramsar runt och jagar äldre och handikappade personers katter i skogen. Skicka alla djurskyddshandläggare att göra rätt för lönen och göra skillnad för djuren!

Visserligen överser svenska myndigheter med olagliga och plågsamma djurtransporter i Sverige bara det sker i djurskyddets namn. Men när det kommer till allmänhetens kännedom genom konventionella media så då måste ansvarig minister beklaga. Vi som i svenska domstolar dömer bönder för djurskyddsbrott för att de innehaft djur som tappat öronbrickor, vi importerar kött från djur som transporterats och slaktats under vidriga förhållanden. Vore det en svensk hade han/ hon lynchats på internet. Men handlar det om religionsfrihet och medeltida vidskepelse så får djuren vackert lida! Jag har inga ord längre för dubbelmoralen. Bort med alla imamer från EU:s slakterier!  Muslimer kan be sina ramsor över den döda maten som alla andra!

Skärmklipp 2016-08-02 19.21.31I 40-gradig hetta blir lastbilarna stående vid den turkiska gränsen dygn i sträck. Djuren är utmattade och desperata av törst.

Skärmklipp 2016-08-02 19.24.05Djur som faller och nyfödda kalvar har ingen chans att ta sig upp.

dödsögonblicketDen här unga tjuren i dödsögonblicket! Äntligen fri från överhettning och uttorkning. Många mil och dygn i stekande hetta utan foder och vatten.

uppskurenKon har just skurits upp och den döda kalven dragits ut. Kvar står hon med inälvorna hängande ut. Nu vill den turkiske köparen ha valuta för pengarna och kräver att hon åter skall lastas på transporten för att halalslaktas så att han ska kunna sälja köttet.

lastaMan försöker tvinga upp henne men hon faller ihop och man kallar på en halalslaktare.

Skär avFlera män bryter kons huvud bakåt och slaktaren skär av halsen medan kon är vid fullt medvetande under flera minuter. Eftersom även luftstrupen skärs av kan hon inte ens skrika ut sin smärta.

Grattis till EUs fina djurskydd! Köttet kommer rentav i retur till Europa och serveras i svenska skolor så smaklig måltid!

%d bloggare gillar detta: