Du kan ju alltid överklaga

Staten arbetar intensivt med att avlägsna såväl människor som djur från landsbygden. Lättast är att få bort en gammal och sjuk människa och göra hans sista år till ett rent helvete. Senast i raden är författaren C. G. Liungman, 78, i Huaröd som häromdagen drabbades av Rosita Hagström, ni vet hon som är rädd för djur.

”Den lilla familjen sover sött i hägnet. Vinternatten är tre timmar gammal. Plötsligt och utan förvarning kör två bilar in och parkerar längst ner på gårdsplanen. Den ena är en polisbil och den andra en butiksbussliknande  större bil.

Tio minuter senare väcks den sovande familjen av att okända människor med strålkastare avsöker fårhägnet och upphetsat ropar till varandra.

Mamman, hennes syster och sonen väcks bryskt och de vettskrämda djuren rusar vilt för att undkomma de för dem osynliga inkräktarna samtidigt som de försöker hålla sig i närheten av varandra.

Tjugo minuter senare är den lilla familjen infångad och indragen i den större butiksbussliknande bilen.  Den, och polisbilen, står sedan kvar med ljusen tända i en kvart medan deras besättningar förefaller upptagna med skriverier och samtal inne i kupéerna.

De förvirrade små infångade trycker sig mot varandra i det nu mörklagda utrymmet i  den större bilen.

Vad var det som just hade hänt? Svar: Länsstyrelsen hade slagit till mot en djurplågare.

(Kristanstadsbladet 24/11): ”Tre får omhändertogs omedelbart från en hage… Anledningen till omhändertagandet var att fåren var långpälsade och stod utan skydd för väder och vind.”

Vid bortrövandet av den lilla fårfamiljen var det fem grader varmt. Gräset i fårhägnet var grönt, friskt och nyutväxt sedan sommaren. Vindskyddet bestod på ena sidan av det tjugo meter breda hägnet av en tät skog och på den andra av en granhäck med en laduvägg bakom.

(Länsstyrelsen 17/11): ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

När får har friskt gräs att äta behöver de inget vatten, men det stod en spann vatten vid hägnets grind. Några höstlöv hade fallit i.  Länsstyrelsen tog ett foto på vattenspannen med lönnlöven som flöt på vattenytan.

Den till dödslägret bortförda lilla familjen var ättlingar till får som sedan tio år levt på gården. Dealen mellan gårdsägaren och fåren var: Om ni betar av det nya gräset i parken bakom corps de logiet på somrarna ska ägaren sörja för ert beskydd, er hälsovård och ert behov av att leva som en flock.

År efter år fungerade denna deal utmärkt. Om det blev för många lamm födda blev de äldsta fåren (aggressiva gammelbaggar mest) slaktade på höstarna.

På somrarna stod fåren tjudrade i tunna lättkedjor från Lantmännen som gjorde att de kunde beta av ett 50 kvadratmeter stort gräsområde åt gången. Tjuderkedjorna var länkade till i marken nedstuckna små järnspett från en skrotad harv. De stacks ner så nära varandra att de tre eller fyra fåren hela tiden såg och hörde varandra och vid behov kunde lägga sig tätt intill. Men det ville de sällan, utan låg och idisslade ett par meter från varandra.

Länsstyrelsen 18/11, foto visande en full vattenspann med lönnlöv flytande på ytan. Text: ”Vatten som fanns i hagen.”

På vintrarna flyttades de från parken till fårhägnet på andra sidan mangårdsbyggnaden. Där fick de bli till dess snön föll. Då stallades de in och fick leva på hö inköpt av grannbonden till dess de fött sina lamm och våren hade kommit. Under sommaren klipptes deras pälsar av ett klipproffs från Österlen, som tyvärr visade sig oanträffbar sommaren 2016. Så gick det till i tio år och kanske fem fårgenerationer.

Nu har generationslinjen slutat i ett av Länsstyrelsens dödsläger. Gårdsägaren, som är närmare 80, var mycket nära döden en hel vecka efter bortförandet p.g.a. förhöjt blodtryck och ångest.

Detta är akt tre av vad jag kallar ”En tragedi i tre akter” Om KB:s  insändarredaktör tillåter tragedins akt två och ett kommer nästa akt att innehålla många intressanta citat från Länsstyrelsens djurinspektörers och veterinärers syn på verkligheten.”

Carl G. Liungman, gårdsägare

Statens fångar

Bilden: Milton till vänster, valack ca 10 år. Tinker 2 år hingst.

Sten-Gunnar Hörberg efterlyser  elva nordsvenska brukshästar. Det är ett hingstföl, en tvåårig hingst, två valacker och sju ston i varierande åldrar.

”Hästarna ”omhändertogs” som det så vackert heter av polisen den 21 januari 2016 på falska grunder efter att Länsstyrelsen i Jönköpings län belagt hästägaren med ”djurförbud”. Ett straff som länsstyrelserna i Sverige kringgår att pröva i domstol (tingsrätt) genom att kalla straffet för en ”administrativ åtgärd”. Länsstyrelsen dömer (?) ut den ”administrativa åtgärden” på obestämd tid, vilket i praktiken genomgående betyder ett livstidsstraff. Ett straff, vilket initialt beslutats av en juridiskt oskolad djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen, inte sällan i personlig konflikt med djurägaren. I rättsstater däremot utdöms straff av domstolar, med bevisvärdering och alla parters möjlighet att föra sin talan (audiator et altera pars), som grund för friande eller fällande domar. I det här fallet har den ”administrativa åtgärden” inte sin grund i misskötta djur, tvärtom var hästarna friska och välskötta och vistades i en för hästar idealisk miljö. Istället har den ”administrativa åtgärden” sin grund i en konflikt av helt annan karaktär, en konflikt som myndigheterna hållit liv i sedan 1990. En gång myndigheters tillsynsoffer och djurägaren förblir för evigt myndigheters tillsynsoffer.

Ovan: Sabina 28 år.

Enda kontrollfunktionen som finns för att säkerställa att djurskyddskontrollerna hålls inom lagar och förordningar är att de kan överklagas till förvaltningsdomstol. Här ska nämnas att den enskilde som ofta är juridiskt obildad är i ett fundamentalt underläge och får ingen rättshjälp vilket bäddar för att den enskildes rättigheter och djurens med för den delen inte tas tillvara. Som om inte detta var nog illa för den enskilde är det ytterst sällsynt att förvaltningsdomstolar gör någon bevisvärdering över huvud taget.

Från vänster: Selma 6 år, Tina 7 år, Verner ca 15 år samt Alva 8 år som fölat under fångenskapen.

Domstolarna betraktar utlåtande av länsstyrelserna som fakta och dömer efter det. Det är naturligt att personer med rymligt samvete söker sig till miljöer av det här slaget där de ostört och riskfritt kan finna tillfredsställelse för psykopati. Det finns ett fullskaligt experiment i skattemål som visar övertydligt att förvaltningsdomstolar dömer utan rättssäkerhet. Under dessa förhållanden har det bildats utrymme för ett utbrett fiffel för länsstyrelserna att agera till skada för djur och djurägare utan att varken staten eller tjänstemännen riskerar något.

Från vänster Salvi 1 år, Allice 2 år och Silva 2 år.

Såväl inom socialförvaltningen som inom djurskyddet sker det väldigt mycket olagliga övergrepp från samhällets sida mot enskilda. Övergrepp som mörkläggs och kamoufleras.

Vi vädjar till alla goda krafter i samhället som inte vill att svenska myndigheter ska tillåtas löpa amok bland befolkningen för att det råkar roa eller gagna dem själva att reagera och protestera mot detta ofog. Ytterst handlar det om att ta ansvar för och värna demokratin.

De rättmätiga ägarna till hästarna mår väldigt dåligt efter omhändertagandet/stölden. Hästarna behövs mer än väl i det ekologiska lantbruket som familjen bedriver.

Alva med nyfödd Alrik.

Den som gjort iakttagelser som kan stämma på dessa hästar (vi vet inte om hästarna finns på ett eller flera ställen) som sannolikt kom till platsen de första dagarna i november månad ombedes kontakta djurägaren 0721 649 743. E-post: Forsvunnahastar@hotmail.com. Den som vill vara anonym kan posta brev till Djurägarna Sverige c/o Arne Forsling Gråbovägen 140 443 96 Stenkullen. Polisen förbereder sannolikt försäljning med olagliga duplikatpass. Hästarna har originalpass. Såväl försäljning som köp av dessa hästar är häleri. Sannolikt finns hästarna inom polisområde öst.”

Handläggaren Ingela Björkund hotar med avlivning. Snart har hästarna varit ett år i statens ömma vård. Djurskyddslagen är uppenbarligen inte till för att djur skall få ett bättre liv, snarare ett sämre om alls något. Rasföreningen vägrar helt enligt reglerna att utfärda pass eftersom hästarna har pass. Därför utpressas djurägaren – lämna passen annars dödar vi dina bästa vänner!