Tag Archives: djurförbud

5:e punkten

8 Jan

”Ändringar i djurskyddslagen, m.m. Prop. 2001/02:93. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 mars 2002. Göran Persson, Margareta Winberg (Jordbruksdepartementet)”

I lagförslaget står: ”Bestämmelserna om förbud att hålla djur och om omhändertagande av djur liksom lagens straffbestämmelser föreslås bli skärpta. Länsstyrelsen skall meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som dömts för djurplågeri. Sådant förbud skall också meddelas den som vid upprepade tillfällen dömts för brott mot djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller den som vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut om föreläggande.”

Den kursiverade biten utgör den 5:e punkten i §29 djurskyddslagen som handlar om djurförbud. Vem är då Margareta Winberg som satt i regeringen som jordbruksminister 1994-96? Någon med gedigen praktisk och/eller teoretisk kunskap om djur eller jordbruk? Eller?

Enligt wikipedia: Winberg tog realexamen 1963, gick i flickskola 1963–65 och fick ämneslärarekompetens 1978. Hon arbetade 1969–1979 som folkskollärare och var även då kommunalpolitiskt aktiv. Winberg var politisk sekreterare i Jämtlands läns landsting 1980–81, styrelseledamot vid Högskolan i Östersund från 1980 och dess vice ordförande från 1983. Yrkespolitiker alltså med åsikter om lantbrukare och andra djurhållare.

I Eva Erikssons utredning om ny djurskyddslag 2011 kopierades formuleringarna: ”Enligt Jordbruksverkets vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. (s. 25 f.) kan bedömningen av om ett förbud ska meddelas enligt 29 § punkten 5 väcka många frågor. Upprepade tillfällen får enligt Jordbruksverkets bedömning anses innebära minst tre till antalet. Beslut enligt 26 § djurskyddslagen om förbud eller föreläggande räknas antalsmässigt, på samma sätt som domar för brott mot djurskyddslagen, alltså minst tre. Även förelägganden och förbud som gäller förseelser som inte är av så allvarlig art ska räknas in. Det saknar betydelse för bedömningen om djurhållaren har åtgärdat de brister som föranledde föreläggandet eller förbudet. Enligt Jordbruksverkets uppfattning bör förseelser före bestämmelsernas ikraftträdande 2003 inte räknas in och därefter, dvs. efter 2013, bör förseelser äldre än tio år inte beaktas.”

Jordbruksverket är alltså den myndighet som gjort formuleringen och öppnat upp för tolkningar, allmänt godtycke och felsökeri. I vägledningen 2009 sid 25 står den text som Eva Eriksson kopierade: ”Bedömningen av om förbud ska meddelas enligt punkt 5 kan väcka många frågor. Någon domstolspraxis för hur denna punkt ska tillämpas finns ännu inte. Upprepade tillfällen får anses innebära minst tre tillfällen. … Beslut enligt 26 §, alltså förbud eller föreläggande, räknas antalsmässigt på samma sätt som domarna, alltså minst tre. Förarbetena till ändringen av paragrafen är tydlig, även förelägganden och förbud som avser företeelser som inte är av så allvarlig art ska räknas in. Om djurhållaren har åtgärdat de brister som föranledde föreläggandet eller förbudet saknar betydelse för bedömningen.” Dvs en djurägare kan aldrig sona ett ”brott” utan allt staplas på hög för att mynna i ett livstidsstraff utan att ha varit åtalad för något och inte fått chans att försvara sig i en rättvis rättegång. Den här punkten skiljer sig markant från de övriga i §29 där det krävs en eller flera domar.

Formuleringen kommer alltså från Jordbruksverket före 2001. Från vem?

I lagförslaget står på sid 25 angående konsekvenser: ”För de små företag som innehar djur och som har en god djurhållning torde dessa ändringar vara välkomna, eftersom djurskyddet stärks och företagens trovärdighet
därmed ökar.”

Beträffande hur gamla förelägganden som ska tas med skrivs i lagförslaget: ”En rimlig gräns är att beslut som är äldre än tio år inte räknas in i summan.” Vad det är det som är ”rimligt” med det?

”Torde vara.” Ren spekulation alltså. Vi tror och hoppas att det här blir bra så nu kör vi och blundar, betyder det. De senaste tio åren har hälften av Sveriges mjölkbönder lagt ner sin verksamhet. Dålig lönsamhet närmare bestämt EUs sämsta, kallt klimat, fördyrande särregler och kontrollanter som stressar sönder företagaren och förstör arbetsglädjen.

Så här blev det. Gästbloggare idag är Henrik Olofsson:

Den värsta dagen i mitt liv. Här är min berättelse om hur jag upplevt att jag har blivit behandlad av en statlig myndighet. Två veckor innan jul 2017 får jag veta att mitt fall inte kommer upp i rätten – Jag får djurförbud.

Gott i solen 15 juni 2012

Det hela började när jag som 18 åring tog över föräldragården som jag har växt upp på. Gården som på den tiden innefattade ca 20 mjölkkor och ungdjur.

Nu vill kossorna in och bli mjölkade 26 juni 2012

Efter att jag tagit över gården i början på 90 talet hade jag en framtidstro och såg fram emot livet som mjölkbonde. Jag byggde ut ladan och utökade besättningen till ca 30 mjölkkor.

Min lilla tjur 8 oktober 2012

Min skolgång har jag fått kämpa mig igenom då jag lider av dyslexi (läs och skrivsvårigheter). Efter mycket kämpande så tog jag mig igenom grundskolan och lantbruksgymnasiet med mottot att aldrig ge upp. Att bli egenföretagare och mjölkbonde är inte det lättaste. Det är mycket praktiskt jobb, men inte minst allt pappersarbete som ingår att vara egenföretagare.

Kommer ut till dagens goda gräs 31 maj 2013

Åren gick och jag älskade mitt jobb. Att vara med djuren har alltid varit det bästa jag vet. Mardrömmen började 2012 när Länsstyrelsen efter en djurtillsyn kom med ett papper som det stod föreläggande på. Vad är ett föreläggande? En massa text som inte är lätt att förstå sig på när man har läs- och skrivsvårigheter. Jag förstod det som att det var några små saker som inte inspektören var nöjd med och åtgärdade de punkter som stod på papperet och inspektören kom tillbaka och godkände åtgärderna.

Fin kalv 3 februari 2013

Efter något år fick jag ytterligare ett papper om föreläggande. Samma sak denna gången tänkte jag – några saker jag måste åtgärda. Varje år har Arla gjort sina gårdskontroller, vilka varje år blivit godkända.

Idag fick kossarna nytt bete 28 juli 2013

Våren 2016 var det än en gång dags för länsstyrelsen att komma på kontroll. Denna gången var inspektören spydig mot mig och kom även denna gång med ett papper på saker som de inte godkände. Likt tidigare gånger åtgärdade jag dom saker som inspektören anmärkt på men skillnaden denna gången var att ingen kom och kontrollerade att jag åtgärdat problemen.

Denna lilla tjurkalv kom igår 16 februari 2014Populär när jag kommer med kraftfoder 10 september 2015

Lika glad var jag för det då varje kontroll kostar några tusen kronor och som om inte detta räckte så avlöste prissänkningarna på mjölken varandra, vilket gjorde att lönsamheten var i stort sett obefintlig.

Årets första kalv blev en pigg tjurkalv 5 januari 2016

November 2016 är dagen glömmer jag aldrig. Jag hämtade ut ett rekommenderat brev jag fått. När jag öppnade brevet trodde jag inte mina ögon. Hela min värld rasade samman. Jag fick läsa pappret flera gånger som på värsta byråkratsvenska talade om att jag på grund av tre förelägganden fått djurförbud.

En fin kvigkalv 23 juni 2016

Föreläggande var ett främmande ord för mig som jag aldrig fått lära mig under mina 12 år i skolan, men djurförbud det visste jag vad det var. Jag insåg omedelbart att jag var tvungen att få hjälp med att komma ur denna mardrömm. Jag kontaktade en advokat som hjälpte mig att överklaga. Under drygt ett års tid har jag kämpat för att få fortsätta med det jag älskar mest – mina djur.

Andraskördsbetet och fålla ett av sju stycken 8 juli 2016

Jag bad distriktsveterinärerna komma ut och kontrollera alla djur och skriva ett intyg. Ett intyg som sa att alla djuren mådde bra och hade bra hull. Även andra intyg och vittnesmål om djurens hälsa samlades in, alla med samma resultat. Jag bad även några vittnen följa med mig in på ett möte med länsstyrelsen där jag bad om att någon annan inspektör skulle komma på ett oanmält besök och skaffa sig en egen uppfattning. Något mer besök av länsstyrelsen blev det aldrig.

En fin tjurkalv har kvigan fått på morgonen 27 februari 2017

Även Arla började komma på kontroll med bara några månaders mellanrum. Aven alla dessa kontroller resulterade i ett godkänt resultat. I mitten på december 2017 är den värsta dagen i mitt liv – Dagen när min advokat ringer och meddelar att jag inte ens får prövningstillstånd i Kammarrätten.

Kossorna i Kråkerum 6 oktober 2017

Man väljer att gå på länsstyrelsens beslut som talar precis emot både veterinärintyg och andra intyg och vittnesmål jag har. Är detta det som vi i Sverige kallar rättssamhälle? För vilket annat brott döms man till livslångt straff? Mord? Våldtäkt? Misshandel? Väpnat rån? Nej inget av dessa men istället så straffas jag för att jag inte förstår vad som en statlig myndighet skriver.

Snart tomt i ladugården. Sista korna skickas till slakt första veckan i januari 2018.

Att sköta min djur har alltid kommit i första hand och aldrig brytt mig om hur lång tid det har tagit att bli färdig med djuren. Jag har lärt mig att både förebygga sjukdomar så mycket som möjligt och fått en del friska på egen hand och när väl veterinären har behövt komma så har jag alltid fått höra hur fina djuren är och att de är för feta .

En av de sista januari 2018

Jag ifrågasätter inte att djuren ska ha det bra men inte minst lika viktigt är det ju att tjänstemännen gör sitt jobb och noga förklarar på ett sätt som man förstår. Om man inte ens kan få jobba som bonde bara för att man lider av dyslexi vad ska man då jobba med? Man måste ju ha i åtanke att det är inte bara djuren som ska ha ett drägligt liv utan även människan som äger eller har ägt djuren.

Medelålders före detta mjölkbonde som fullständigt har tappat förtroendet för vårt rättssamhälle.

EpilogI dag har slaktbilen hämtat kossorna och nu är det färdigmjölkat här. Det blev inget betessläpp i år och inget mumsande på grönt gräs mer för dem. Det gör ont i hjärtat. 10 januari 2017.

#Metoo släng dig i väggen

1 Dec

I veckans Ridsport (30 nov 2017) säger Jörgen Folkesson: ”Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få djurförbud. Jag trodde det var sådant som djurplågare fick.” Han fortsätter: ”Ibland har jag tänkt att det hade varit bättre att ha gjort något brottsligt, något kriminellt. Då hade jag fått en rättvis rättegång där mina bevis och vittnen hade räknats. Sedan hade jag kunnat avtjäna mitt straff, kommit tillbaka och fortsatt där jag slutat.” (Bilden ovan från Ridsport 9 juli 2015)

Ja, du Jörgen. Precis så är det. Du hade t ex kunnat förgripa dig på ett barn under flera år innan du råkade bli anmäld. Då hade de värsta brotten redan varit preskriberade. Till skillnad mot nu när länsstyrelsen packat din ryggsäck sedan decennier och dömt dig om och om igen för någon formalitet. Du hade dömts till ett par år på Tillberga och kunnat planera en ny akademisk karriär. Istället för nu sitta med ett livstidsstraff för något som eventuellt skulle kunna inträffa i en obestämd framtid.

Du kunde ha studerat till jurist eller fått en bra praktikplats på en statlig institution under sista halvåret. När du sen slapp fotbojan skulle du ha fortsatt på ett vikariat för att efter det söka dig till ett statligt verk när CVt blivit längre. Ditt straff skulle, just som du säger, ha gett dig upprättelse och allt vidrigt du gjort mot barnet skulle vara glömt och förlåtet. På ditt CV skulle en kompis täckt upp för den pinsamma fängelsevistelsen och intyga att du jobbat på dennes gård. Vips så var den biten borta!

Du skulle blivit coachad till ett bra betalt jobb, exempelvis på en länsstyrelse, där du skulle kunnat utfärda djurförbud för djurägare du aldrig träffat och omhändertagande för djur du aldrig sett. Dina chefer skulle ta dig i försvar och säga, om någon förarglig allmänhet kommit dig på spåren, att: ”Medarbetaren har avtjänat sitt straff i enlighet med svensk lag och har utfört både sitt nuvarande uppdrag och, enligt inhämtade referenser, tidigare statliga uppdrag med hög professionalitet, effektivitet och kvalitet.”

Det skulle aldrig ha bildats någon #metoo-grupp som krävt din avgång som man gjort med män i andra branscher som avslöjats som de äckel de är. I jämförelse det sociala gatlopp du fått löpa som djurägare så hade du lugnt kunnat fortsätta leva ditt liv. Visst. Du hade kunnat bli igenkänd av någon från ditt förflutna, men som statligt anställd i en beslutande position hade det varit lätt att avspisa och dina arbetskamrater och chefer skulle backa upp dig.

Troligen hade du inte heller lämnat fängelset med flera hundra tusen i skulder. Du hade snart varit på grön kvist med din nya statliga anställning. Du säger att du alltid är rädd. Rädd för att göra något så någon i din omgivning mister sina djur. Kanske dina egna barn om du hjälper dem med deras hästar. Så du får vackert hålla dig på avstånd från dina egna barn. Hade du förgripit dig på en minderårig och avtjänat ditt straff vore du fri att vistas var du ville och med vem som helst. Som du vet är djurförbud inte begränsat till dig utan det smittar likt pesten. Hade du fått ett par år i fängelse skulle du klivit ut som en rentvådd man. Din egen uppfattning hade förstås varit att du aldrig begått något brott, att flickebarnet var med på det och det enda du beklagar är att mamman gick till polisen. Efter avtjänat straff skulle både män och kvinnor delat den uppfattningen och ingen journalist skulle ha ifrågasatt din bakgrund: ”Det går inte att göra något journalistiskt på det.”

Med sådana vänner behövs inga fiender

5 Nov

För drygt ett år sedan skulle CG Liungman i Huaröd bjuda en kvinnlig bekant på middag på midsommaraftonen. Hon bad att få ta med en ung man som visade sig bli CGs baneman. Han anmälde CGs tre små får till länsstyrelsen för de var oklippta. Det fick till följd att de tre fåren togs av polis sent en kväll i mörkret på hösten. Länsstyrelsen beslöt att fåren skulle avlivas. Såsom man alltid gör beslöt man också om djurförbud i mars i år. I juli kom Peter Stenberg och Lena Järkelid  pg av samme anmälare. Den 1 oktober kom Emma Jönsson och avdelningschefen Marcus Björklund. Den senare står dock inte med som närvarande på kontrollrapporten. Emma beslöt på plats att en haltande katt skulle omhändertas.Två dagar senare kommer polisen och lyckas fånga en katt, dock inte den som står på beslutet. Dessutom tar man med sig vorstehhunden Sissi 79-årige CGs enda sällskap. Inspektörer kan allt, inklusive ta kort, så att en vorsteh ser ut som en tax och samtidigt få med allas fötter på bilden. Kvar sitter en ensam man och gråter.

 

 

När myndigheten hoppade på fel person

3 Okt

Länsstyrelsen i Skåne har gjort sig känd för sin ”innovativa” tjänsteutövning. En av de mer bisarra var att medverka i filminspelning för TV4 där ovetande djurägare överrumplades och hängdes ut som djurplågare.Jeanette Richert ville göra allt rätt med att importera och sälja rashundar. När hon frågade länsstyrelsen om §16-tillstånd gick allt lätt. Allt för lätt förstod hon långt senare. I samarbete med Djurambulansen i Skåne AB och produktionsbolaget som skulle filma riggade länsstyrelsen ett spännande fall. Vem minns inte vinjetten med de tutande färjorna som förde tankarna till hänsynslösa hundsmugglare? Mattias Gårdlund fick sina minuter i rampljuset och gav bland annat luft åt sin avundsjuka över förmodade inkomster. De gav alltså tillstånd enbart för nöjet att dra bort det inför kameran. Lilla nyanställda Malin Larsson fick äran att säga den repliken!

Men, den här gången hoppade de på fel person. Nu är Jeanette Richert på väg till riksdagen med rättssäkert djurskydd som sin huvudfråga. Här är motionerna och här är kommentarerna!

Så här förklarar Jeanette Richert själv sitt beslut:

”Ibland önskar jag att jag sluppit gå igenom de år jag nu har bakom mig, pendlande mellan förtvivlan och känsla av maktlöshet, men är ändå på ett sätt tacksam att det hände mig. På grund av att jag själv fått en så brutal insyn i hur djurskyddet hanteras kan jag nu göra vad som står i min makt för att få till stånd en ändring till det bättre.

Vi får inte tillåta tjänstemän och myndigheter att behandla och piska oss som vore vi trälar från medeltiden. Det effektiva straff som länsstyrelsen delar ut gör att i princip vilken djurägare som helst kan bli offentligt utpekad som djurplågare och skambelagd i hela sin sociala omgivning, arbetsplats, barnens skola, i affären där man går och handlar, folk som inte besvarar mejl och samtal efter att ha googlat ens namn.

Den maktlöshet du känner när du ser dina djur, som du förmodligen älskat och vårdat och ansvarat för under lång tid, som du nu inte kan skydda från omedelbart omhändertagande och möjlig avlivning beslutat av samma myndighet, är obeskrivbar.

Myndighetens maktdemonstration, som många av oss fått bevittna, är direkt menad att knäcka djurägaren. Jag medger att det är ett oerhört effektivt sätt att kväva allt motstånd. När länsstyrelsen är klar med sin ihållande behandling av djurägaren så finns det inte mycket kvar. Ett mänskligt vrak, trasade familjer, bortrövade djur, miljonskulder, hem och gårdar säljs till vrakpris på exekutiv auktion. Livslångt djurförbud/ näringsförbud och misären är ett fullständigt faktum.

Att skaffa advokat för att slåss mot länsstyrelsen på deras egen hemmaplan i förvaltningsdomstolar kan bli både ekonomiskt omöjligt och även nästintill meningslöst. Så länge processen hålls i förvaltningsdomstolarna, så har man inte rätt till betald offentlig försvarare och du får heller ingen hjälp av ditt försäkringsbolag. Dessutom så behövs ingen bevisprövning i dessa instanser, vilket gör att kontrollanternas ord blir sanning och djurägaren blir en djurplågare, för det har kontrollanten kryssat för i sitt förtryckta dokument. Det är du som måste bevisa att du är oskyldig.

I de fall djurägaren mot all förmodan skulle få rätt, så är djuren redan spårlöst försvunna eller avlivade. Länsstyrelsen är inte skadeståndsskyldig för varken försvunna djur eller skada de orsakat utan tvärtom. De skulder de gett dig får du behålla.

Just därför ska misstänkta djurskyddsbrott polisanmälas och bedömas i tingsrätt och djurförbud ska vara en del av eventuellt utdömt straff och inte som nu ett tjänstemannabeslut. I tingsrätten, till skillnad från förvaltningsdomstolar, måste åklagaren bevisa brott och du anses oskyldig tills dess. Där räcker inte en enskild kontrollants tyckande för att krossa en djurägare för all framtid. I tingsrätten har djurägare rätt till kostnadsfri försvarare. Om man är oskyldig blir man fri. Är man skyldig får man böter eller ett tidsbestämt straff exempelvis djurförbud. Har staten gjort skada på dig eller dina djur eller egendom så blir staten skadeståndsskyldig. Det är så det ska gå till i en rättsstat som Sverige räknar sig som.

När du istället har med länsstyrelsens djurskyddskontrollanter att göra i förvaltningsdomstolarna, så finns inget av denna så självklara rättssäkerhet. Man är istället helt utlämnad till kontrollanter med bristande kompetens som i mänsklighetens namn även kan bli berusad av den totala makt de har. Makt utan ansvar är en mycket farlig kombination vilket också konsekvenserna visat. Djur försvinner, lantbrukare försvinner, gårdar ligger öde eller säljs på auktion. Betesmarker växer igen och familjer bryts ned, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt med långtgående skador som många gånger är oreparabla.

Detta är INTE djurskydd!

Djurskydd ska handla om djurens och även djurägarens välmående. Djuren är beroende av sina ägare/vårdare, och därför är deras välmående lika viktigt för gott djurskydd. Det ska finnas glädje och trygghet i det ansvar det innebär att varje dag ta hand om sina djur. Man ska vid behov ha rätt till information, stöd och vägledning för att förbättra sin djurhållning.

Hela mitt liv har jag reagerat oerhört starkt mot all slag av maktfullkomlig auktoritet och när starka ger sig på svaga. Jag är svår att knäcka och har många gånger i mitt liv fått kämpa för att vända motgång till medgång. Jag hoppas nu så innerligt att vi ska kunna använda våra och våra familjers tragiska erfarenheter och våra djurs sorgliga öden till att istället kunna ingjuta mod och styrka.

Det viktigaste av allt: Våga prata, våga berätta, våga beskriva vad som har hänt! Skriv ner er historia, skriv insändare, berätta för era grannar. Släpp skammen och res er!

Dessa allvarliga övergrepp som sker i djurskyddets namn måste visas upp i sin helhet. Varje nytt fall är en ny rättsskandal och Sverige riskerar att få betala dyrt när det uppdagas hur illa det har skötts och de svåra konsekvenser det fått. Inte bara för enskilda, för djur, för familjer, utan för hela Sverige, som snart bara har stora fabriksliknande djuranläggningar kvar, helt tvärtemot våra intentioner om att värna det småskaliga jordbruket och djurhållning.

Det är dags att reagera innan det har blivit för sent!”

Vad är väl en doktorsexamen mot en anställning på länsstyrelsen?

2 Jan

Jag fick precis veta att polismyndigheten inte tycker att jag är ”LÄMPLIG” att köpa tillbaka en hund jag fött upp och som sålts vidare och hamnat hos en person med djurförbud.

juniorHunden hade hamnat i Halland och efter anmälan av en granne har länsstyrelsen där hämtat alla hundar. Djurskyddshandläggare Carina Bengtsson i Halland hade inga invändningar utan tyckte att min uppfödning var synnerligen trevlig med bra psyke. Att jag var hundens uppfödare ansåg hon vara tungt vägande. Det ändrades när polisen skickade en förfrågan till länsstyrelsen i Skåne.

brister2I förfrågan stod det varken att jag var hundens uppfödare eller att de bedömde hunden som både trevlig och stabil. Länsstyrelsen i Skåne svarade.

bristerLänsstyrelsen i Skåne ”glömde” lite information. Bl a att jag fått rätt två gånger i förvaltningsrätten 2009 och 2010 och att det finns ett underskrivet avtal från 2015 att alla mellanhavanden mellan mig och länsstyrelsen är avslutade. 2014 ”upptäckte” de min stora gruppbox i ladan och undrade om ”den alltid funnits” vilket jag bekräftade. ”Bristen” skulle vara att hästarna kunde fastna mellan plankor, som jag satt upp för att skydda ytterväggen,  och ytterväggen. Jag påpekade att det var en fysisk omöjlighet för största hov var mindre än mellanrummet och satt dessutom för högt upp. Men jag satte ändå en till planka ovanför och skickade bilder på det. Det gör mig förstås OLÄMPLIG:

2003 fick jag besök av Hörby kommuns nye djurskyddsinspektör Sverker Olsson. Till den tjänsten hade han halkat in på ett bananskal. Han hade sökt en tjänst som Mattias Gårdlund fick och snabbt lämnade för en liknande tjänst i Östra Göinge. Sen blev Sverker erbjuden tjänsten. Utan betyg eller meriter what so ever. Även utan utbildning var han LÄMPLIG.

sverker-olsson6En man jag avvisat och som trott att jag anmält honom fann i Sverker en likasinnad. Sverker poppade som nyanställd upp här en tidig morgon 2003. Det var början på 1½ års terror.

Någon av de första gångerna (det skulle bli nio gånger på ett och ett halvt år då han dök upp var och varannan vecka, han tyckte det var jättekul) undrade han om jag hade ”plats för en karl i sängen”. Det var ingen tvekan om att han avsåg sig själv.
Trots sexistiska uttalanden han gjorde i tjänsten  ansågs han LÄMPLIG. Hans chef tyckte det var humor. Sen släpade Sverker hit en veterinär till en 17-årig hund. Veterinären konstaterade att hunden var gammal. När inte Sverker fick stöd för avlivning tog han upp den ena efter den andra av mina hundar och tyckte att veterinären skulle avliva någon annan. Han uttalade sedan att han ansåg att ”man borde få avliva gamla människor också”. Trots detta rent fascistiska uttalande i tjänsten ansågs han LÄMPLIG.

Sen JO-anmälde jag både honom och kommunen och vann. Det gjorde Sverker kränkt. Men fortfarande LÄMPLIG.

Sverker tog en gruvlig hämnd på mig och gjorde en ”anonym” anmälan mot mig det första han gjorde på det nya jobbet efter sk ”arbetsövergång” då han inte behövde uppvisa betyg, till länsstyrelsen 2009. Där var man inte så nogräknad om personalen hade kompetens. Makt och kåranda var däremot vägledande och Sverker ansågs vara den ”informelle chefen”. Ingen kommun ville anställa Sverker så han tackade sin lyckliga stjärna för erbjudandet. LÄMPLIG var ordet.

Anmälan, signerad SO, avsåg att det fanns 10-15 hästar som hade varken mat eller vatten. När det inte stämde gav man sig först på ett importerat föl som avvants för tidigt (inte av mig utan av uppfödaren i Tyskland) och var pigg och frisk men tunn. Jag vann i förvaltningsrätten.

Ovan syns det av länsstyrelsen förhatliga vindskyddet efter att det byggts ut, utbyggnaden till höger. Hur mycket det kom att kosta skattebetalarna vet jag inte. Det syns tydligt att det är fullkomligt livsfarligt för hästarna och gör mig OLÄMPLIG i högsta grad.

Då gav de sig på ett provisoriskt vindskydd i hagen med måttband. Det visade sig att det var två m2 för litet för fyra hästar. Två m2 under det utskjutande taket fick inte räknas. Man kan omöjligt bygga till två kvadratmeter så jag byggde till 12 dvs 3×4 meter. Sen fick jag muntligt besked att det var fint och bra. Därefter fick jag skriftligt på att det var litet lågt men fullt tillräckligt för de hästar jag hade. I juni 2009 kom två nya stjärnor, trevliga och hjälpsamma. De fick inte vara kvar. Enligt avdelningschefen Ola Svensson dög de ingenting till när de inte hittade fel. De var inte LÄMPLIGA. Nästa år 2010 tog man tillbaka godkännandet och skyllde på att jordbruksverket ville det. Veterinär Per Michanek intygade att min hästar hade det bättre än de flesta och jag fick rätt i förvaltningsrätten 2010. Länsstyrelsen överklagade och fick som alltid prövningstillstånd och därmed rätt. Då rev jag vindskyddet som egentligen inte behövdes. Efter det hotade länsstyrelsen med 12.000:- i vite för att jag byggt ett tillåtet vindskydd för fyra hästar (nu är det tio hästar som gäller) utan att begära förprövning. Det backade man på eftersom det var rivet! För erkänna att man krävt vite för något som var tillåtet kunde man inte! Men jag blev OLÄMPLIG för tid och evighet!

2015 fick jag ett skriftligt avtal att alla våra mellanhavande är uppklarade. Men nu har de brutit avtalet och fortsätter att förtala mig.

Länsstyrelsen är en medeltida maktinstitution som är satt att terrorisera och kontrollera medborgarna samt implementera politikernas agenda. Där väger medborgarnas utbildning, kunskap, erfarenhet och entreprenörsanda lätt mot tjänstemännens maktgalenskap.

Jag har doktorerat vid Sveriges lantbruksuniversitet, jag har lärar- och journalistexamen. Jag har fött upp hundar framgångsrikt sedan 1983. Men det duger inte. Utbildning och decenniers erfarenhet är ingen merit i Sverige. Det gör mig inte LÄMPLIG.

Mycket mer vägande är att man ”förekommer” i länsstyrelsens register. Vilket alla hunduppfödare i Skåne torde göra och därmed anses vi ”OLÄMPLIGA” att köpa tillbaka våra egna uppfödningar.

Länsveterinär Felton är dömd pedofil men anses ändå LÄMPLIG. JAG har inte antastat barn, inte brutit mig in hos folk, inte förespråkat avlivning av gamla människor, inte avlat på nakna, tandlösa hundar osv. men anses OLÄMPLIG att köpa tillbaka en hund jag själv fött upp. Jag skriver den här bloggen och det är lika politiskt inkorrekt att förespråka rättssäkerhet för djurägare, som att förespråka åldersbestämning av utländska våldtäktsmän. Det gäller helt uppenbart olika skalor för olika människor. Så var det med människors lika värde!

Stor polisinsats mot gammal man

23 Okt

 

gra-jakoLäste ni något i tidningarna om den stora polisaktionen i Haglösa i Trelleborg den 7 oktober där flera hundra, ja 608 individer sammanlagt, fick sätta livet till och slängdes i en container? Nej, skulle inte tro det. Ibland saknas inte polisresurser. Och ibland är pressen inte intresserad.

Bilden ovan är sista av den grå Jakon Jocke. Han avlivades den 7e av veterinär Cordelia Bracht på Fågel och smådjurskliniken i Lomma för hon tyckte inte han var lämplig för omplacering pga näbbskadan. Veterinären skriver ”Rapport skrives till Djurambulansen och uppdragsgivaren nästa vecka”. (Djurambulansen Jonas Tysklind). Den veterinär som anlitades för att bedöma djuren inför massavlivningen på gården var Fredrick Willett från Helsingborg. Det är långt mellan Helsingborg och Trelleborg.

Den 16 augusti i år upptäckte djurskyddskontrollanterna att en 82-årig man, som länsveterinär  Leif Felton satte totalt djurförbud för två år sen, fortfarande hade flera hundra fjäderfä, ett antal katter samt en grå jakopapegoja. Såvitt jag kunnat utröna fanns inga klagomål på själva djuren. Det handlar om att ”utrymmen som inte uppfyller kraven i lagstiftningen” och ”aveln är okontrollerad”. Vad det sista nu innebär. Leif Felton ansåg att ett förbud som inte var tidsbegränsat var ”proportionerligt”.

Den 12 september beslutade Leif Felton att ”omhänderta” samtliga djur hos mannen enligt §31 djurskyddslagen. Den paragrafen används när det inte handlar om lidande djur. Enligt praxis tillämpades ”undantagsregeln” §74 djurskyddsförordningen att ”beslutet gäller omedelbart även om det överklagas”.

Den 4 oktober fattade Leif Felton beslut att samtliga djur skulle avlivas och att beslutet gällde omedelbart. Förstås. Det går som bekant bra att överklaga redan avlivade djur. Djuren undersöktes av veterinär den 7e, dvs han fattade avlivningsbeslutet tre dagar innan. Kanske kan man säga att veterinärernas skrivningar skulle matcha det redan fattade beslutet?

Fredagen den 7 oktober slog polisen till med sju man. Fem man utförde blodbadet på gården och ett par vaktade ägaren.

katt-med-ungeDet var katten ovan med sin lilla unge ca 3 veckor gammal.

katt3Denna vita hankatt med svarta tecken. Medan han levde bedömdes han som ”stressad och aggressiv, vildkattbeteende”.

katt4Och denna lilla gråa katthona beskrevs som ”avvaktande”.

De fåglar som avlivades på gården var 8 vaktlar, 149 duvor, 53 kycklingar, 15 gäss, 9 kalkoner, 34 ankor, 87 tuppar,  och 248 hönor.

duvaDen 24 oktober gjorde polisen ett återbesök och fann en duva som togs av daga. Nu finns bara mannen kvar. Ett tag.

Mannen, som miste sin fru för ett par år sedan, hade bara djuren. Nu är han fullständigt krossad. Och då har han inte fått räkningen än eller åtalats. I Sverige överlever bara de starkaste, de som kan anpassa sig eller, som Felton, återanpassas.

Människohatarna

3 Okt

ingelaStatens terror mot motsträviga medborgare: Dem kommer man åt genom att mordhota det käraste de har. Så här skriver Hans Röös till journalisten på Vetlandaposten med anledning av att Ingela Björklund hotar att ta livet av Sten-Gunnars fina hästar:

Hur kan en av Sveriges mest djurvänliga människor och en av de hästkunnigaste (när det gäller att driva jordbruk med häst, köra fyrspann osv) som finns kvar, vegetarianen Sten-Gunnar Hörberg (äter inte kött i omtanke om djuren) beläggas med ”administrativ åtgärd” (det som länsstyrelsen kallar för djurförbud)? Det handlar enbart om prestige från länsstyrelsens sida och har inte ett dyft med djurskydd att göra.

Att skingra dessa hästar, som vad gäller hanterbarhet vid olika typer av körslor är outstanding, är att föröda ett mycket svårersättligt kunskapskapital hos hästarna. Många års arbete ligger bakom att få en så samtrimmad grupp av hästar att fungera ihop som dessa gör. Om polisen säljer dem kommer de med all sannolikhet att slumpas bort och antagligen hamna som vandringspokaler. Och att skicka dem till slakt är om möjligt en ännu större skandal.

I andra mer civiliserade länder är det bara en domstol, som efter en rättslig prövning, i enlighet med Europakonventionen om mänskliga rättigheter (svensk grundlag sedan 1995, vilket inte svenska myndigheter tycks känna till) kan belägga en djurhållare med djurförbud och då är detta näringsförbud som regel tidsbegränsat. Och framför allt det handlar om misskötta djur, vilket det inte för ett ögonblick rör sig om i Sten-Gunnar Hörbergs fall.

I Sverige kan en djurskyddshandläggare, vars personkemi inte stämmer med djurhållarens, utdöma ett djurförbud på livstid, vilket hon sedan av kollegiala skäl? får godkänt för av sina överordnade. Och förvaltningsrätten prövar inte sakinnehållet, särskilt inte förvaltningsrätten i Jönköping, som är närmaste granne med länsstyrelsen i Jönköpings län. Fattas bara att de äter lunch tillsammans och ser varandra som kollegor som jobbar mot gemensamt mål, att ta död på kulturjordbruket?? Det råder en svår rättsröta på det här området i Sverige, men ingen politiker tycks vilja ta tag i problemet ”för det är allt bra synd om djuren i alla fall” och då får rättssäkerheten stå tillbaka. En och annan kulturbevarande bonde i Småland som försvinner, vem bryr sig om det? Ingen, viktigast är att inte myndigheter förlorar prestige.

%d bloggare gillar detta: