Arkiv | juni, 2017

Jordbruk som vilken ”industri” som helst

17 Jun
”Jordbrukssektorn är inte så lågavlönad som man kan tro, visar en studie av Agrifood Economics Centre som samarbetar med Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.” Mmm… i jordbrukssektorn räknar man också in alla bisysslor dvs maken/makans inkomst från ett ”riktigt” jobb. Ja, för 14 procent av företagen utgör kombinationsverksamheterna mer än hälften av företagets totala omsättning.
 
 Hans Röös kommenterar: Sören Höjgård, som skrivit artikeln, satt med i referensgruppen för framtidens jordbrukspolitik på Näringsdepartementet förra året. Det går ekonomiskt bra för ”jordbrukarhushållen”. Vi delade i referensgruppen vid något tillfälle upp oss i mindre diskussionsgrupper och jag var bl. a. med i en diskussionsgrupp där Höjgård var med. Det är ingenting särskilt med jordbruket; en industri bland andra industrier, var hans inställning. Biologi finns förmodligen inte i nationalekonomernas värld, bara ekonomi och effektivitet. Och var på Planeten maten produceras bryr man sig troligen inte om?
Agri Food är det SLI (Livsmedelsekonomiska institutet i Lund) som Margareta Winberg etablerade 1999 för att skaffa argument som skulle övertyga EU om att genomföra den avreglering av jordbruket till världsmarknadspriser som Sverige tog beslut om 1990, men som aldrig genomfördes pga EU-inträdet, bara påbörjades. Jordbruksminister Mats Hellströms (minister till hösten 1991) statssekreterare, Lena Johansson, utsågs till GD för SLI.
Den borgerliga regeringen (2006-2014) sa att de skulle lägga ner den myndigheten, men döpte bara om den från SLI till Agri Food.
 2003 frågade America Vera Zavala, som skrivit en bok ihop med Johan Norberg (Timbro – numera bla krönikor i Metro), om jag ville gå på ett seminarium på Timbro om jordbrukspolitiken, som hon fått inbjudan till, men inte hann gå på. Där var SLI inbjudet som föredragshållare och tyckte väl att där kunde de tala klarspråk om sina intentioner, där trodde de nog inte att det fanns några bönder närvarande. SLI och Timbro verkade vara överens om att jordbruket var ”en gammal näring under avveckling”, som näringsminister Leif Pagrotsky sa på ATLs ledarsida 2001.
Johan Norberg tyckte att Sverige skulle gå i bräschen och ta bort allt stöd till jordbruket, men hoppades att de dumma fransmännen skulle fortsätta att stödja sitt jordbruk, vilket han tyckte var bra. Då kunde han fortsätta att köpa billiga franska ostar av toppkvalitet liksom gott franskt vin subventionerat av de franska skattebetalarna.
Efter seminariet skrev jag en sammanfattning av vad jag noterat på seminariet och lämnade till riksdagskvinnan Lena Klevenås som satt i SLI:s styrelse och som jag kände rätt väl. Jag var bl.a. medhjälpare till henne på ett seminarium om globalt barnbidrag som hon höll under European Social Forum i Paris 2004. På en teater i Saint Denis, stadsdelen där Stade France (terrorattack 2015) ligger och den första kyrka som byggdes i gotisk stil och där alla franska kungar från 900-talet fram till Franska revolutionen begravts. Numera ett utanförskapsområde, stadsdelen har blivit ”mångkulturell”.
Lena Klevenås blev bestört när hon läst vad jag skrev i min rapport om SLI från Timbroseminariet i Stockholm och frågade: Vad tycker du att jag ska göra, ska jag lämna styrelsen. Nej, tyckte jag, du ska väl inte lämna fältet öppet för dessa krafter.
Det är ekonomer som jobbar på Agri Foods tycks sakna naturvetenskapliga insikter eftersom man betraktar jordbruk som vilken annan ”industri” som helst.
Annonser

Släpp inte in ormen på gården!

9 Jun

Om du undrar vad polisen sysslar med när de inte löser brott, vilket de nästan aldrig gör, så kan jag berätta. De är hos mig och kelar med små hundar.För några veckor sedan när jag kom tillbaka efter hundpromenaden mötte jag en polisbil och en länsstyrelsebil. Ut kliver Peter Stenberg och Eva Carlström. Efter tre års lugn och ro blev jag alltså anmäld.

Peter Stenberg kunde inte dölja sin förtjusning när jag frågade om jag blivit anmäld. Ja, du har blivit anmäld, sa han! De var såklart förtjusta över att jag äntligen blivit anmäld så Peter hade skrivit till vad han hittat i diariet på anmälan, en anmälan han först inte ville visa. Orsaken till att han inte ville visa den var att han klottrat på den att det fanns en ”hel del” på mig bl a från 2003 (då hans kompis Sverker Olsson tyckte att jag behövde en karl i sängen, och avsåg sig själv samt tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Det senare har ju blivit verklighet numera när gamla svälts till döds, det måtte glädja honom) och från 2010 då Rosita Hagström processade om ett onödigt vindskydd för hästar, som hon till på köpet var rädd för. Två rättsprocesser jag vunnit, både 2009 och 2010, men det skriver inte Peter Stenberg för att få ta med sig poliser.

Anmälare är Nanethe Ahlman 18 år i Tollarp. Hennes ”fars flickvän” råkar vara min vän sedan ett antal år. Hon går första året på naturbruksgymnasiet i Önnestad och har följt med sin ”fars flickvän” till mig några gånger, senast härom veckan, dvs strax efter hon anmält mig, för att hämta en stamtavla till en hund som de ville ha men inte betala. Tiden när hennes ”fars flickvän” meddelade att hunden skulle säljas, sammanfaller märkvärdigt väl med datum för anmälan.  Hon har en häst också så nu kan hon allt om djur. Speciellt andras djur. Jag har bara fött upp hundar i 34 år så såklart vet flickebarnet bäst.

Anmälan är skriven på länsstyrelsens webbformulär och uppfattas som en arbetsorder. Månntro är det en skrivövning eleverna har på skolan?

Du pratade inte med mig och tyckte hundarna var så fina. Bra jobbat att hålla masken så! Antagligen är ditt luktsinne påverkat av skrotet du har i näsan. Eller så påverkar metallen din hjärna så du får hallucinationer. Stoppa näsan i hundarnas päls är praktiskt ogörligt; då skulle du fastna i skrotet.

Javisst ”äger” du en pomeranian. Den valpen fick du gratis av din ”fars flickvän”.  Tacksam för det är du inte och du har knappast varit här för att para den, för det är en hanne.

Du har ”hjälpt” din ”fars flickvän” med kullar så du har ”koll”. Varför i all världen behövde jag kasta mig i bilen och köra till er när ni fick panik under en valpning och trodde det fanns en valp kvar? När du nu är expert? Men nästa gång får ni ta en taxi till djursjukhuset och betala vad det kostar!

Ja, nu har du inte varit här ”några år” och du har förstås inte en susning om åldern på mina hundar. Och du vill ju inte fråga för att inte avslöja dina planer.

Mina hundar är ”magra” tycker du och det förstår jag efter att ha sett era överfeta jakthundar som sover bort dagarna inomhus när ni inte är hemma. När ni är hemma tigger de vid bordet och hullet är därefter.

Om du pratat med mig hade jag kunnat förklara varför hanar och tikar hålls åtskilda när tikarna löper. Din hane pissar inne men metallskrotet du har i näsan ger dig kanske ett selektivt luktsinne?

Med 2.500 m3 inhägnad tomt och kilometerlånga promenader är det givetvis synd om mina hundar. Era får ju gå ut små stunder på en liten plätt utanför huset och resten av de ensamma dagarna bara drömma om promenader och motion. Om du kunde slita dig från selfiepinnen någon timme och gå ut med hundarna ändå. Men att du har ont om fritid förstår jag då så mycket tid går åt framför spegeln. Du är inte bara en falsk, elak, självisk och otacksam liten lögnare; du är lat också.

Allt är väl magert i förhållande till hur era hundar och grisar ser ut. Men även för en gris tycker jag inte att detta är ok. Men du är ju expert och har nu också släpat hem ett antal chinchillor från skolan utan minsta kunskap hur de skall skötas. De ska bara ”räddas”.

”Har tyvärr inte sett hundarnas klor”. Men jag har tyvärr sett era hundars klor, och tänder. De ser ut som torrkokade kastruller i käften. Varför i all världen satt jag på ert köksgolv och klippte klor och skrapade tandsten på era ohanterade hundar? När du nu är expert, menar jag.

Det är min förhoppning att du aldrig släpps in i något stall, någonsin. Det är sådana själviska personer som du som dödar arbetsglädjen och får folk att lägga ner en redan olönsam djurhållning. Du bidrar till att vi importerar allt mer kött från djur som inte alls haft det lika bra som djuren i Sverige. Bara för att du vill göra dig själv viktig. Det är sådana som du som skapar osämja och misstänksamhet mellan människor och splittrar släkt och vänner. Men världen består, även om jag förstår om du har svårt att fatta, inte bara av likes på Facebook. Ingen djurhållare vill ha en anmälande orm på sin gård. Tyvärr förstör du även för dina kurskamrater. Det är förmodligen inte bara du som övar sig som anmälare och som tänker använda praktiktiden till att samla ”fakta” för att efteråt försöka sänka sin värd. Synd om de som är seriösa men hellre att ni inte får några bönder eller hästföretagare alls att praktisera hos, än att en enda blir anmäld av en självupptagen orm som du!

Paragrafskyddslagen eller Vem är näst att dö

5 Jun

Jag har funderat på alla dessa djurrättsorganisationer som räddar en höna här och en gris där. Var är de när länsstyrelsen gör sina räder? Just nu i Strömstad  genomför  svenska staten ett djurskyddsprojekt mot ett antal välmående katter. Hittills har 18 katter av 23 infångade katter avlivats. Så här berättar den norske ägaren Kjell Ivar Antonsen, Strömstad, Bohuslän (hör av er om ni vill rädda en fin katt!):Omhändertagande av djur – en skam för svensk demokrati. Nå har også jeg blitt utsatt for det. Jeg har opplevd det råtne spillet og fått smake de mörkeste sider av svensk dyrevernlovgivning. Jeg spör meg selv: Hvordan kan så mange voksne mennesker lukke öynene for den praksis som råder på dette området?  Selvmord hos dyreeiere er tydeligvis ikke nok til å få byråkrater til å tenke seg om. Går det da noen grense for hvordan de ansvarlige kan finne på å opptre?Alt for dyra – og mere til. Uten å gå i detaljer kan jeg fortelle at det i mitt tilfelle handler om omhändertagande av friske og fine kjäledyr (katter) med eneste argument at de er for mange (30-40 stk.). Ingen, verken myndigheter, kattehjem, naboer eller andre som har värt hjemme hos meg har kunnet peke på vanskjötsel av dyrene.De fleste av mine katter lever et sunt og fritt uteliv i et meget variert miljö, har adgang til  hus og varme, sengeplasser og mat dögnet rundt fordelt på fem ulike plasser på en 1500 m2 stor tomt.Tilsyn har alltid skjedd morgen og kveld. Sykdom og römninger har forekommet uhyre sjelden i löpet av de seks årene jeg har hatt katter. Med andre ord så har kattene vist stor stabilitet i sitt tilhold.Skvaller med förödande konsekvenser. Fokus på mitt kattehold ble vekket av en anonym anmeldelse hvis innhold som ble referert for meg beviste at vedkommende umulig kunne ha satt sine ben på min tomt. Jeg tar selvfölgelig sterk avstand fra denne type handlemåte, men jeg synes samtidig synd på det mennesket som ikke hade mot nok til å prate med meg personlig.Da antallet katter passerte 16 og de begynte å synes i området kom også myndighetene inn i bildet. Jeg ble da gjort oppmerksom på hvor grensen gikk. Dessverre ökte antallet fort til det dobbelte. Jeg valgte å si ja til livet – alt for ofte anså djurskyddskontrollanterna.Kontrollene ble fler, men rapporten deres bärer preg av at kattene ikke var å se. De var sky, et argument som i tillegg til det store antallet etter hvert ble altoverskyggende i deres beskrivelser.Noen andre mangler ved dyreholdet kunne de ikke sette fingeren på.I den seneste rapporten fra november 2016 heter det at ”samtlige (katter) såg ut at vara friska med fint hull og fin päls.””Et beslut er et beslut”. Idag, et halvt år senere er jeg vred, forbannet, besviken, sorgfull og meget sliten. Jeg er i ferd med å tape kampen mot myndigheter, (länsstyrelsen og förvaltningsretten), polis og kattehjem. Denne ”jernlenken” som det er umulig å bryte seg lös fra og hvis kommunikasjon dem imellom antagelig aldri hadde tålt dagens lys. Denne treenighet som sakte men sikkert strammer til strupetaket på deg. Alle mine nödrop har värt totalt bortkastet. Alt jeg sier, skriver og gjör i den her fasen spiller ingen rolle. Alle mine krefter, all min energi…….Pengene er totalt underordnet for meg oppi dette. Mitt fokus har värt det samme hele tiden: Å gi velholdte katter et verdig liv videre. Nå er 18 friske og fine ungdyr avlivet. Det er bare et penneströk som skulle til av en eller annen byråkrat som kunne bekrefte at vedkommende aldri hade sett mine dyr og hvordan de ble ivaretatt. Her i Sverige har jeg lärt meg fölgende: Et beslut er et beslut. Punkt slut!Ethvert beslut har sine konsekvenser. Jeg tillater meg på dette tidspunkt å spörre om konsekvensanalyse er et ukjent begrep i svensk rettspraksis? Er bevisförsel i denne type saker ikke noe diskusjonstema i det hele tatt? Finnes det ingen advokater som våger å ta tak i dette? Jeg fant ingen i hele Bohuslän.Den seneste måneden har värt en av de värste i mitt liv. Det er en fryktelig opplevelse å se sine kjäledyr bli fanget i feller av stålgitter der de – som jeg hadde forutsett – slår seg blodige i ansikt og på labber. Jeg har aldri sett mine dyr i en slik panikksituasjon. Fra fangstfellene bar det over i transportkasser, ofte fler i samme kasse. Med full bil bar det ivei til kattehjemmet, eller konsentrasjonsleiren som jeg heller ville kalle det. Deres skjebne er beskrevet ovenfor.
Jeg ble selv truet av politimyndigheten til å frakte flere av mine  katter til kattehjemmet. Hvis ikke kom de tilbake en tredje gang. Jeg hadde flere ganger på forhånd advart mot at jeg hadde en meget syk kone i huset å ta hånd om. Jeg valgte allikevel å dra avsted. Da jeg kom hjem igjen fant jeg henne helt utslått på toalettet. Ambulanse ble tilkalt og hun ble umiddelbart kjört til lasarettet.Framtiden. Den 1. Juli 2017 går jeg av med pensjon. Gjennom hele denne omtalte prosessen har jeg tryglet og bedt om at et omhändertagande ikke ble utfört da jeg etter denne dato kunne sette av nok tid til å gjöre meg av med det antall katter som var nödvendig. Denne argumentasjon falt helt for döve örer.I min alder, jeg er 62 år, har jeg landet i livet. Min ambisjon er å ha det godt i hverdagen for dem er det flest av. Jeg har bodd på samme sted i over 30 år nå, 40 år med samme kone, ingen barn. Forresten, har de ansvarlige tenkt på hvordan barn ville ha oppfattet og reagert på en slik omhändertagande-prosess av kanskje det de så på som sine egne kjäledyr?For öyeblikket vet jeg ikke hvordan fremtiden vil bli. Tanken på å flytte tilbake til Norge kan bli enda mer aktuell når sluttregningen kommer på bordet og kronofogden tar hus og eiendom, Da har vel makthaverne oppnådd sin målsetning: Å radere meg bort!

Jeg spör: Finnes det egentlig noen vinnere i dette råtne spikllet?

%d bloggare gillar detta: