Arkiv | Brott RSS feed for this section

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Annonser

#Metoo släng dig i väggen

1 Dec

I veckans Ridsport (30 nov 2017) säger Jörgen Folkesson: ”Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle få djurförbud. Jag trodde det var sådant som djurplågare fick.” Han fortsätter: ”Ibland har jag tänkt att det hade varit bättre att ha gjort något brottsligt, något kriminellt. Då hade jag fått en rättvis rättegång där mina bevis och vittnen hade räknats. Sedan hade jag kunnat avtjäna mitt straff, kommit tillbaka och fortsatt där jag slutat.” (Bilden ovan från Ridsport 9 juli 2015)

Ja, du Jörgen. Precis så är det. Du hade t ex kunnat förgripa dig på ett barn under flera år innan du råkade bli anmäld. Då hade de värsta brotten redan varit preskriberade. Till skillnad mot nu när länsstyrelsen packat din ryggsäck sedan decennier och dömt dig om och om igen för någon formalitet. Du hade dömts till ett par år på Tillberga och kunnat planera en ny akademisk karriär. Istället för nu sitta med ett livstidsstraff för något som eventuellt skulle kunna inträffa i en obestämd framtid.

Du kunde ha studerat till jurist eller fått en bra praktikplats på en statlig institution under sista halvåret. När du sen slapp fotbojan skulle du ha fortsatt på ett vikariat för att efter det söka dig till ett statligt verk när CVt blivit längre. Ditt straff skulle, just som du säger, ha gett dig upprättelse och allt vidrigt du gjort mot barnet skulle vara glömt och förlåtet. På ditt CV skulle en kompis täckt upp för den pinsamma fängelsevistelsen och intyga att du jobbat på dennes gård. Vips så var den biten borta!

Du skulle blivit coachad till ett bra betalt jobb, exempelvis på en länsstyrelse, där du skulle kunnat utfärda djurförbud för djurägare du aldrig träffat och omhändertagande för djur du aldrig sett. Dina chefer skulle ta dig i försvar och säga, om någon förarglig allmänhet kommit dig på spåren, att: ”Medarbetaren har avtjänat sitt straff i enlighet med svensk lag och har utfört både sitt nuvarande uppdrag och, enligt inhämtade referenser, tidigare statliga uppdrag med hög professionalitet, effektivitet och kvalitet.”

Det skulle aldrig ha bildats någon #metoo-grupp som krävt din avgång som man gjort med män i andra branscher som avslöjats som de äckel de är. I jämförelse det sociala gatlopp du fått löpa som djurägare så hade du lugnt kunnat fortsätta leva ditt liv. Visst. Du hade kunnat bli igenkänd av någon från ditt förflutna, men som statligt anställd i en beslutande position hade det varit lätt att avspisa och dina arbetskamrater och chefer skulle backa upp dig.

Troligen hade du inte heller lämnat fängelset med flera hundra tusen i skulder. Du hade snart varit på grön kvist med din nya statliga anställning. Du säger att du alltid är rädd. Rädd för att göra något så någon i din omgivning mister sina djur. Kanske dina egna barn om du hjälper dem med deras hästar. Så du får vackert hålla dig på avstånd från dina egna barn. Hade du förgripit dig på en minderårig och avtjänat ditt straff vore du fri att vistas var du ville och med vem som helst. Som du vet är djurförbud inte begränsat till dig utan det smittar likt pesten. Hade du fått ett par år i fängelse skulle du klivit ut som en rentvådd man. Din egen uppfattning hade förstås varit att du aldrig begått något brott, att flickebarnet var med på det och det enda du beklagar är att mamman gick till polisen. Efter avtjänat straff skulle både män och kvinnor delat den uppfattningen och ingen journalist skulle ha ifrågasatt din bakgrund: ”Det går inte att göra något journalistiskt på det.”

Kaka söker maka

22 Aug

En person som gillar att visa upp sig i skvallerpressen är ”Bonde-Jennifer” från TV-såpan Bonde söker fru. Eller vad man nu söker. Uppmärksamhet kanske? Jennifer Erlandsson har synts mycket sedan hon medverkade i programmet 2016. Nu kommer hon tillbaka som inslagsproducent.  Bl a har hon snyftat ut om sina tidigare relationer samtidigt som hon framhåller hur många beundrare som hör av sig och framhåller sin höga moral. Hon driver en turridningsgård med islandshästar i Slöinge i Halland under namnet Hellagården. Jennifer beskriver på sin hemsida att hon startade verksamheten när hon bodde på Öland 2011. Enligt egen utsago kom hon till Öland från Göteborg för att köpa sin tredje islandshäst. Det var av Johan Larssen som driver Kvarnbacka islandshästar. Hon blev kvar där och de blev ett par. 2013 flyttade hon till Slöinge med deras nyfödda dotter, 27 hästar och ett par av Johans bästa stalltjejer. Sedan blev hon ”bästa vän” med Johans förra fru som också har en dotter, ett år äldre. Johan har svårt att få till ett normalt umgänge för att träffa sina döttrar och därför pågår vårdnads/umgängestvister.

En anonym anmälan mot Johan ringdes in den 8 februari till länsstyrelsen i Kalmar när han var utomlands med barnen. Anmälaren är uppenbarligen både bekant med gården och vet inte bara när han är bortrest utan också när han kommer tillbaka. Nästa dag den 9 februari gör Mattias Gårdlund en kontroll i Skåne. Samma dag ringer han länsstyrelsen i Kalmar och uppmanar dem att göra en kontroll ”så snart som möjligt innan Johan kommer hem”.

Gårdlund säger att de gjort en ”normal kontroll” efter ”ett tips”. Ett tips är det samma som anmälan men varken detta samtal eller ”tipset” har Gårdlund diariefört i Skåne.  Den 10 februari görs en kontroll på Öland. Mattias Gårdlund säger att ”det finns ingen som sköter djuren” trots att han pratade både med den personen som är heltidsanställd och den bonden som sköter utfodring och tillsyn i Visseltofta. Uppenbarligen ljuger han för länsstyrelsen i Kalmar.

Gårdlund har  för övrigt varit klasskamrat med förra frun som alltså också har en vårdnadstvist med Johan och är bästa vän med Jennifer. Gårdlund lät sig intervjuas av ATL och uttalade sig ”…vi inte tycker att han (Johan) är lämplig för att driva djurverksamhet”. En som visste att Johan var utomlands och när han skulle komma hem var Jennifer Erlandsson…

Som framgick av min förra artikel så hotar nu länsstyrelserna i Kalmar och Skåne län att dra in tillstånden för Kvarnbacka islandshästar. Gårdlund föreslog även djurförbud i april och skickade ett utkast till Kalmar, som inte ville gå på den linjen.

Jennifer driver alltså ett konkurrerande företag och ligger i vårdnadstvist med Johan. ”Mitt företag har fått ett enormt uppsving tack vare Bonde söker fru”, säger hon till Land. Kanske finns en slant undanlagd ifall Johans hästar som genom en tillfällighet skulle hamna på rea?

Nu har hon gått ut med att hon ”dejtar någon” sedan i våras. ”Mannen uppges vara i 40- årsåldern och komma från Sydsverige. En annan källa tillägger att den okända kärleken påminner om en ”bonnigare variant av Justin Timberlake”, och att han själv befinner sig i ett liknande yrke som Jennifer. – Jag tror att det startade upp under våren. Han har tagit henne med storm.” Hon ”leker med någon” säger källan. Leken kanske förväntas ge resultat? Bedöm själva:

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

MSM slår tillbaka

9 Maj

Den tiden är förbi när media granskade makten. Nu försvarar de politiskt korrekta medierna makten och tar parti mot den lille medborgaren. De som granskar makten i sk alternativmedia skall också tystas. SVT Jämtland har nu ryckt ut för att försvara den stackars hotade veterinären Caroline Bränngård som trots avsaknad av alla tillstånd tog på sig att transportera och stalla upp 90-talet utställningskaniner.

Av en lycklig slump så är journalisten på SVT Jämtland Facebookvän med Caroline Bränngård. Svts Facebooksida bevakas hårt så bara ”lämpliga” kommentarer får synas. Länkar till min blogg med fakta och dokument är självklart uteslutet och tas bort snabbt.

”Stenkastning på räddningspersonal och nu detta.” Att ifrågasätta myndigheter, tjänstemän och deras entreprenörer jämförs alltså med stenkastning. De som ifrågasätter benämns ”troll”. Jag kanske räknas till trollen? Kommentatorn släkt med Åsa Gunnarsson Broomé som har ett gäng veterinärföretag?

Kerstin Davidsson, en av få rakryggade journalister som vågar skriva om maktmissbruket i djurskyddsindustrin, måste hängas ut och misstänkliggöras. Intervjun presenteras som ”Ledarskribent gick på rykten i sociala medier”. Sen när är dokument och offentliga handlingar ”rykten”? Men det är stora förtjänster att värna så här gäller det verkligen att skjuta budbäraren.

Bränngård fakturerade polisen för att bygga kaninburar och väntade med att göra besiktningen i hela 14 dagar. Det första kostar djurägaren 38.685:- och det andra kostar djurägaren ca 100.000:- . Polisen kommer nu att betala utan att begära in underlag för burarna eller att alls ifrågasätta bygget av dem eller fördröjningen av besiktningen, som enligt länsstyrelsen skulle ske ”efter framkomst”. Så Caroline Bränngård kommer att få 232.072:- för transport, uppstallning och besiktning. 8.450:- har hon redan tagit för kaninerna. Totalt alltså 240.522:-. Nu är det fritt fram för den som vill bygga om stallet. Ta hand om några hästar och låt polisen betala! Tänk om Djurambulansen i Skåne AB känt till att de inte behövde några tillstånd. Då hade de och andra inte behövt lägga så mycket jobb på den biten.

Hanz Johansson har aldrig blivit dömd för något djurskyddsbrott. Hade han det så skulle böterna troligen hamnat på ca 5.000:-. Länsstyrelsen ser sig som en mycket bättre domstol som både dömer och dömer ut straffet för brott mot egna ”lagar”. Som synes på ett mycket mera effektivt sätt än en riktig domstol och som grädde på moset genererar ett privat företag mycket pengar.

Sara Leijman vinklar sina artiklar till att alla veterinärer i allmänhet och Caroline Bränngård i synnerhet är hotade. Hon nämner inte alls att kritiken inte är mot Bränngård som veterinär utan som entreprenör som kör och stallar upp djur till polisen utan de tillstånd som krävs av andra. Om det gått rätt till skulle Länsstyrelsen polisanmält Bränngård för avsaknad av §16-tillstånd. Istället hävdar de att jobbar man åt polisen behövs inga tillstånd. Men det är fel. Undantaget gäller bara polisens egen verksamhet.

Så här ser det ut hos Hanz just nu. Stora burar som uppfyller lagens alla krav. Bränngårds burar blev aldrig besiktigade och hon monterade snabbt ner dem.

De bilder Leijman väljer ut att illustrera sina artiklar är från 2010. Det finns bilder på burarna  från januari 2017 som det såg ut innan kaninerna togs, men de visar hon inte. Hon väljer dessutom ut att visa betesburar i nät trots att de då bara utgjorde en mindre del (12 st) av alla burar och för länge sedan är borta. Här kan man verkligen tala om agendasättande, partisk journalistik. Att visa hur kaninerna hade det passade inte Sara Leijmans agenda nämligen den att svartmåla en privatperson och försvara en med myndighetsuppdrag. På bilderna syns från januari tydligt att det är flytande vatten i alla skålar. I stället visar hon vattenskålar från 2010 med is i. Men det bevisar inte heller att kaninerna inte fick vatten minst två gånger (vilket krävs). Det visar snarare att kaninerna druckit sig otörstiga och sedan har resten av vattnet frusit. Folk saknar logiskt tänkande.Ovanstående är de regler som gäller enligt jordbruksverket.

2010 är tre år innan länsstyrelsen ens kommer på att de skall sätta förbud att ha kaniner utomhus. Det gör man först 2013. Den 18 mars 2014 utreder länsstyrelsen om det finns skäl att omhänderta kaninerna. Den 16 juni kommer man på att det det är sommar. Därför finns det inte inga skäl . Den 12 december görs ett nytt försök att utreda om det finns skäl att omhänderta kaninerna. Den 12 februari 2015 beslutar man att inte besluta om omhändertagande eftersom kaninerna flyttats in. 2016 händer ingenting. 2017 beslutar man på nytt att kaninerna, som mot alla odds överlevt i tre år efter det första beslutet, att nu skall de omhändertas. På bilderna syns alltså vatten, påstådd avsaknad är skälet till att ta djuren. Tillslaget görs då djurägaren befinner sig på jobbet.På sociala medier och veterinärsidor flödar hat och invektiv mot Hanz och dem som dristat sig till att kritisera hanteringen.Att Svt valt ut dåliga bilder som dessutom är sju år gamla och inte alls är representativa och inte säger något om djurhållningen anses bekräfta att Hanz är en djurplågare och kaninerna hade ett ”miserabelt” liv. De har i princip räddats av veterinären och den goda myndigheten. Då kan man förmodligen bortse från lagbrott för den goda sakens skull. Vi börjar vänja oss vid denna hållning hos PK- media nu. Man ser det man vill se ”det syns tydligt på bilderna” och ordningen är återställd. Myndigheter är goda och djurägare är onda och de senare förtjänar att hatas på nätet. Fokus är åter flyttat från myndigheternas fel till privatpersonen, djurägaren.Djurägare som kritiserar myndigheter skall portas från djursjukvården, få högre avgifter, ges djurförbud och dryga böter. De är infantila, inte riktiga i skallen och okunniga nättroll som inte är människor. Och ser man inte djurägare som människor så är det tillåtet att hata dem.En veterinär drar sig inte ens för att angripa, ifrågasätta och hota Sanna, 15 år, som råkade bli vittne till hur det gick till när kaninerna lastades. Bränngård beklagade att Sanna hade sett det, men det var nog mest på grund av hennes egen besvikelse att ha blivit oplanerat iakttagen.

Åsså höstar vi in belöningen

15 Apr

Veterinär Caroline Bränngård gjorde sig som väntat ett riktigt klipp på att stalla upp Hanz Johanssons kaniner. Det måste vara landets lönsammaste djurhållning i en tid då all annan verksamhet med djur brottas med stora ekonomiska problem. Enligt länsstyrelsen i Jämtland krävs inget §16-tillstånd om man stallar upp djur till polisen, någon besiktning av transportfordon, avtal etc verkar inte heller behövas. Bara att åka och hämta någon annans djur och sedan skicka fakturan till polisen som snällt betalar och skickar den vidare till djurägaren utan att denne har en chans att påverka. 244.522:- för en månad slutade notan på. Försäljningen inbringade 8.450:-. Återstår att betala på en skattad lärarlön 232.072:-. Undra på att människor som drabbas tar sina liv!

Observera att hon har även tagit betalt för att inreda sitt stall, något som inte är tillåtet. Självklart skall uppstallningsplatsen vara klar och godkänd innan man åtar sig uppdraget. 24.960:- har hon fakturerat för sin egen arbetstid för att bygga till burar i stallet och 13.736:- för byggmaterial. Så bra! Nu har hon nya kaninburar om hon vill skaffa egna kaniner! Ändå räckte inte burarna utan flera kaniner sattes tillsammans.

Djurskyddslagens 35§ framstår i dagens läge som ett skämt. Det står: ”Om ett omhändertaget djur har sålts genom Polismyndighetens försorg, får kostnad som slutligt ska betalas av ägaren tas ut ur köpesumman”. Det var länge sedan försäljningen av djur ens var i närheten av uppstallningskostnaden. Jag kan inte tänka mig att lagstiftaren avsåg att djurägaren skulle försättas i ekonomisk ruin utan att ens åtal för något påstått brott väckts och utan att ett enda djur misskötts. Något lidande var det ju inte fråga om. Tvärtom utsattes djuren för lidande genom Caroline Bränngårds hantering.

Jag undrar om det ens är lagligt att konfiskera egendom som straff för att inte någon följt ett tjänstemannabeslut. Skyddet för egendom framgår av Europakonventionens första tilläggsprotokoll, första artikeln. Där konstateras att varje fysisk och juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Utgångspunkten är att ingen får berövas sin egendom, men i vissa fall kan detta vara befogat. Som exempel anges då egendom fråntas i det allmännas intresse och under förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Detta ger alltså staten möjlighet att lagstifta om situationer där en person kan berövas sin egendom. Ofta handlar det om att kunna säkerställa betalning av skatt eller andra skulder; då kan indrivning och försäljning på exekutiv auktion vara en legitim inskränkning. Det krävs dock att inskränkningen är nödvändig, vilket innebär att fördelarna med en inskränkning måste väga tyngre än nackdelarna av att rättigheten naggas i kanten. Jag kan inte tänka mig att det gäller här dvs att expropriera djur utan att vare sig lidande eller djurförbud föreligger. Något allmänt intresse finns inte här. Här finns bara veterinärens ekonomiska intressen. Det strider dessutom mot artikel 6 Rätt till en rättvis rättegång. 1: ”Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.” 2: ”Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.” Tänk om man började driva in böter och slänga folk i fängelse innan rättegången! Men när det gäller djurägare går det tydligen bra. Djurägare kanske inte räknas till mänskligheten?

Caroline Bränngård gjorde även besiktningen av kaninerna. Dock inte vid framkomsten som länsstyrelsen utlovat utan först efter två veckor. Varför? Flera hade då bitskador och en hane som satts i samma bur som andra hanar hade en infektion och avlivades. Om skadan varit förhanden redan vid hämtningen är det ytterst anmärkningsvärt att hon inte såg till att den fick veterinärvård! Det får andra djurägare djurförbud för. Minst tre honor har fött ungar efter försäljningen dvs de har blivit parade under uppstallningen. Hennes eget veterinärintyg visar att hon satt flera honor tillsammans vilket resulterat i slagsmål. Enligt Caroline Bränngård själv så är hon specialutbildad på kaniner!

De sista ljuva åren

14 Apr

Vad anses en gammal och sjuk människa vara värd i Sverige 2017? Ingenting om myndigheterna får bestämma. Men det hindrar inte att diverse företag tillåts sänka deras ekonomi också med lagstöd och myndigheternas goda minne.

I Jämtland händer det underliga saker. Där inspekterade två polispatruller höns på pingstaftonen 2012 med husrannsakan i hönshuset, beslutade om omhändertagande, hämtade dem på pingstdagen, sålde dem och anmälde hönsägaren. Olycklig och förvirrad hönsägare var Mats-Olov Sparrman i Orrviken. En person hade kommit några dagar tidigare och hotat anmäla Mats-Olov för hund och höns och personen skulle ordna så att han fick ”lämna sin villa och bli tvungen att flytta från byn Nysved”.

Beslutet underställdes länsstyrelsen som bestämde att beslaget skulle bestå. Åklagare Malin Almqvist beslöt väcka åtal! Domen i Östersunds tingsrätt (B65-14) kom 2014-03-04. I den frikänns Mats-Olov för att ha misskött hönsen. Det blev han friad från. Att han gett en del animaliska matrester till hönsen ansågs som ”ringa brott” och han dömdes inte till ansvar för detta.

– Jag har mått så otroligt dåligt av att blivit utpekad som djurplågare. Jag har förstått att det har gått rykten på byn och i trakterna häromkring. En sådan här sak sprids snabbt mellan byarna, säger Mats-Olov.

84-årige Stig i Trelleborg som polisen masslaktade fåglar hos i höstas och redan mådde mycket dåligt, har nu fått fakturan från polisen. Han sörjer sina fåglar och har satt upp en fågelstuga till de vilda fåglarna.

Det är väl precis vad alla önskar sig på sin ålders höst! Inte nog med att han, vaktad av poliser inne, visste att hans älskade fåglar dog ute.

Och så har vi en ny djurambulans som dödar djur.

Ett och ett halvt ton prima fågel kostar att bli av med!
Behandling är avlivning.

Det är inte billigt att dö!

Låt de sista ljuva åren bli de bästa i ditt liv. Men inte om du har djur och bor i Sverige.

%d bloggare gillar detta: