Arkiv | april, 2014

Skavsår gav djurförbud

29 Apr

Anders Olssons lilla fjällkobesättning på Tjörn blev riksbekant sedan Anders fått djurförbud efter att ha skrivit på ett strafföreläggande dvs erkänt djurplågeri. Han förespeglades av polisen att då  skulle ”saken vara ur världen”. Saken var ett skavsår på en ko som slitit sig med grimman på. Sen kom djurförbudet bokstavligen som ett brev på posten.

Hans Röös berättar:  I går trädde Anders Olssons djurförbud i kraft, inte baserat på ett lagligt krav utan på ren illvilja från länsstyrelsens sida. Annat ord än illvilja för att beskriva saken kan jag inte finna i det här fallet.

Åtta (han sålt av några under processens gång) utrotningshotade fjällrasdjur, som ska kalva om ca en månad och som har hållit Tjörn med några hektar ”öppet landskap” såldes (skänktes bort) i går till en kreaturshandlare.
Tyvärr för sent – fem över tolv – erbjöds den möjlighet som vi länge försökt få fram i avvaktan på att djurförbudet blir hävt. Flytt till Eva Sternbergs (”kvinnor kan”) gård i Dalsland. Men i samma ögonblick som klockan slog tolv sålde Anders sina djur till kreaturshandlaren och den dag han får sitt djurförbud hävt så lär hans samtrimmade lilla flock vara sedan länge skingrad för vinden. Några av djuren troligen vid det laget betande på de sälla jaktmarkernas gröna ängar.

Vad sorgligt att denna möjlighet att flytta den lilla koflocken till Dalsland gick om intet på grund av att Anders tappade nerverna. Striden är över – Anders hade helt enkelt inte nerver att stå emot längre. Han kastade in handduken ungefär vid samma klockslag som Eva Sternbergs E-brev är tidsstämplat.

Anders önskan hade varit att kunna sälja alla djur till en pålitlig person som han kunde ha skrivit ett återköpsavtal med. För att när processen är slutförd, i de långsamt malande juridiska kvarnarna och han blivit av med sitt djurförbud, få köpa tillbaka djuren igen. För Anders är hans djur inga ”produktionsenheter”, vilket man ju i dag talar om när det gäller djur i animaliefabrikerna. De är hans vänner och det som håller honom igång. Han är dryga 60 år i dag och pensionerad. Och han har haft nötkreatur sedan han var 17 år.

Det är i ambitionen att försöka hålla ihop flocken och kunna få tillbaka just sina unika kor, när han blir av med sitt djurförbud, som gjort att det inte gått att göra en quick fix och bara skicka dem till slakt. Blir han inte av med djurförbudet så är allt förtroende för svenskt rättsväsende förbrukat för min del. Även om det redan ärr svårt sargat har jag ändå försökt att hålla en gnutta hopp om att det ska gå att vinna rättvisa till slut även i ett sådant här fall.
Med damoklessvärdet  hängande över sig i ett allt tunnare tagelstrå pallade inte Anders för ytterligare en dags psykiskt lidande som det inneburit att försöka få till den lösning som han hade hoppats på. Hans nerver höll helt enkelt inte och som ett alternativ till att länsstyrelsens fysiljärer kom till gården och avlivade djuren mitt framför ögon på Anders så ringde han vid middagstiden en kreaturshandlare som hämtar djuren i morgon bitti kl.8.
Kreaturshandlaren insåg naturligtvis Anders pressade situation och har bjudit Anders ett skambud som han inte såg sig annan utväg än att godta. Valet stod mellan att få djuren avlivade och destruerade och en räkning på dryga tusenlappen per djur för destruktionskostnaden eller skambudsförsäljning och ändå få några kronor för djuren. Han kunde förstås ha chansat på att få vara ifred för sina plågoandar från länsstyrelsen ytterligare några dagar, men den press det inneburit hade riskerat att förpassa honom till psyket.
Korna ska kalva om ungefär en månad och kreaturshandlaren kan ta hem hela köpesumman bara på ”mellankalvarna” till hösten. Samtidigt finns det naturligtvis en risk i att en eller annan kalvning kan gå snett när korna flyttas till nya förhållanden där man inte på samma sätt som Anders känner varje individs egenhet. Sådant förstår uppenbarligen inte länsstyrelsens s.k. djurskyddsakkunniga (?). De har förmodligen bara en instrumentell syn på djur – ”ko som ko – det är väl ingen skillnad!”
Anders är trots allt tacksam för den mänskliga stöttning han fått. Något som inte svenska myndigheter kan tillåta sig. Ingen pardon ingen medkänsla – kadaverdisciplin överskuggar deras handlande.
Och denna förbannade § 74 som tillämpas helt olagligt. Jag har i alla fall svårt att tro att Europakonventionen skulle tillåta ett sådant undantag från de mänskliga rättigheterna. Tyvärr går det inte att få upp sådana här ärenden till domstolen i Strasbourg.

PICT0353

Min kommentar: Kanske blir vi sista generationen som har upplevt lantraserna ute på gårdarna. Därefter kommer den återstående spillran bara att existera som ”museiföremål”. Bra jobbat av ”djurskyddet”! Ska vi sen vara förvånade över att beteslandskapet växer igen?

Annonser

Partners in crime

10 Apr

DSC04243Enligt länsstyrelsen i Skåne hade dessa getter ovan ”problem”. Därför omhändertogs de enligt §32 Djurskyddslagen den 19 november 2013. Vilket problemet var är oklart.  Hur som helst var det så bråttom att avlägsna 82 djur, varav många högdräktiga, att det inte spelade någon som helst roll hur mycket de plågades under tre timmars vild jakt och en helt igenom olaglig transport.

Marcus

Chefen Marcus Björklund skriver på länsstyrelsens Facebook ”Djurskyddsinspektörerna”: ”Frågan gäller huruvida det var utsiktslöst att djurhållaren skulle avhjälpa problemet, om det var oundgängligen nödvändigt att omhänderta de djur som inte var döende samt om åtgärden stod i proportion till problemet.”

Juha

Juha Toropainen skriver: ”Om inte döda och döende djur räcker för omhändertagande, vad ska till för att bedöma situationen som utsiktslös och oundgänglig? Hur ska länsstyrelsen agera i förebyggande syfte? Hur avväger länsstyrelsen att resten av djuren löper risken att gå samma väg?”

Efter ”åtgärden” var uppenbart en hel del av de nyss friska getterna döda eller döende. Hur många som kastade sina killingar vet vi inte. Ingen get har obducerats av de som dött efter ankomsten till Djurambulansen i Skåne AB.

Polvall

Anmälaren och grannen, Tomas Polvall, var lovad att alla getter skulle försvinna. Det var uppdraget. Hur de försvann var mindre viktigt. Och riskerna med infångning och transport fick bli hur stora som helst för djuren, det var samtliga närvarande åtta personer, utom djurägaren, rörande överens om. Djurskyddsinspektörerna Peter Stenberg och Alexandra Boijsen har numera lägligt drabbats av akut minnesförlust hur transporten gick till.

Micke

En av de närvarande var Mikael Gustavsson, Djurambulansen i Skåne AB. Av förståeliga skäl gillar han inte min blogg. Nu skriver han på FB att  han ”…överhuvudtaget inte var med”. Frågan är om någon alls, efter att det blivit känt hur man i samförstånd misshandlade djuren, kommer att erkänna sig ha varit med och jagat och lastat getterna. Mest troligt är väl att de glatt sprang själva mellan Hörby och Höganäs, snubblade och bröt nacken och lämnade en och annan nyfödd killing efter vägen!

Pommer

Och någon lastbil körde han inte: ”… det var inte Djurambulansen som transporterade getterna det var en inhyrd transportör . Transportdokument finns att begära ut hos LST.”

Den ”inhyrde transportören” är hans gamle kompis grisbilsköraren Magnus Pommer. Gustavsson och Pommer samarbetade redan 2007 då Pommer fick dispens av Jordbruksverket att flytta kor och får från blåtungeområde. Djurambulansen i Skåne AB saknar yrkestrafiktillstånd. Det har däremot mycket lägligt Pommers Djurtransporter.

Det dokument som finns på länsstyrelsen är en transporthandling som Pommer har skrivit under på att han kört getterna. På dokumentet har han skrivit att lastning och transport har tagit 3 timmar.

I och med ”griskrisen” har det förmodligen blivit allt färre grisar att köra och därmed har ekonomin blivit allt knackigare. Det kan därför vara lockande att på papperet åta sig transporter som sedan kan faktureras polisen. Pommer har för denna fiktiva körning fakturerat polisen inte mindre är 8 timmar eller 15.000:-. Att jämföra med de tre som han skrivit på ”transportdokumentet”.

Dessutom fakturerar Djurambulansen i Skåne AB polisen 7 timmar för samma transport med 10.500:- inkl moms. Mikael Gustavsson fakturerar alltså för en transport som han hävdar att han inte gjort och Magnus Pommer fakturerar för samma transport som han definitivt inte gjort!

Polisinspektör Markus Ingemarsson som var närvarande den 19 november skriver: ”Efter mycket stök och bök lyckades  vi fånga in alla utom en grå get. Vi lastade dem i Djurambulansens lastbil tillsammans med personal från djurambulansen och länsstyrelsen”.

Kvällen den 19 skrämmer sällskapet en bock till skogs. Han lyckas skräckslagen ta sig över det 1.80 höga viltstängslet utan att någon märker det. Den alerte grannen noterar dock att de missat ett djur och slår larm.

Polis, länsstyrelse och Djurambulansen ämnar försöka skjuta bocken med bedövningspilar (!) som Gustavsson använder på trilskande hästar och skygga hundar. Den 20 november dyker man upp med poliser men det är oklart om bocken syns till. Ägaren är inte hemma och vet ingenting om besöket. Det är för att ”skydda sig” mot henne polisen är med.

Nästa dag kommer Djurambulansen tillbaka, denna gång med jägare och eftersökshund. Jägaren är högst motvillig och säger att han inte har någon rätt att skjuta bocken. Efter ett samtal till länsveterinär Ann Sjöholm får ägaren natten på sig att locka in bocken, vilket hon också klarar.

Djurägaren berättar: ”Skymningen började falla och jag erbjöd mig, för att bocken skulle slippa plågas med ev skadskjutning och hundjakt, att trots hans rädsla försöka locka in honom i en box i stallet. Djurambulansen kollade med länsveterinären och gav mig tillåtelse att försöka till nästa dag.

Bocken var borta hela natten men vid 7-tiden på morgonen kom han hem och jag pratade med honom och tog in honom. Sedan ringde jag Lisa Linde på djurambulansen. Senare samma dag kom de för att hämta honom. Bocken blev helvild när han fick se dessa människor, som jagat honom. Han kastade sig på väggarna och slog i huvudet och benen. Det tog en stund innan de tog honom. Han tog sig ut från den lilla boxen och ut i stallet där de till slut tog fast honom.

De drog honom i hornen genom gården ut genom allén ca 100 m och släppte honom lös i en mindre skåpbil med vinsch och kugghjul inne där han gick lös.

Oförsvarligt att ha ett så panikslaget djur att springa lös i den miljön med alla skaderisker. Jag ångrar idag att jag sålde min själ åt djävulen och hjälpte dem att ta in bocken för att de skulle kunna plåga honom också.”

Efter det har den stora granna bocken aldrig setts till mer. Han finns inte med bland de redovisade djuren. Det troliga är att han fick sig ett skott i pannan direkt vid ankomsten till Ingelsträde, eftersom man var rädd för honom.

För ”insatsen” att fånga bocken har Djurambulansen fakturerat polisen 4 + 4 + 2,5 timmar respektive dag, sammanlagt 10.500:- för ett djur som man själv skrämt bort och inte heller arbetat det minsta för att fånga.

Inte mindre än 10 getter avlivas/självdör efter ankomst till Ingelsträde. Det finns inget veterinärintyg på nio av dessa men länsstyrelsen har inget att invända mot det. Samtidigt motiverar Peter Stenberg hela omhändertagandet med att killingar dött hos djurägaren.  På Djurambulansen behövs ingen veterinärvård. Ingen utomstående räknade getterna efter ankomst så förmodligen låg nio av getterna redan döda eller döende på transportbilen. Och det är ju inte konstigt alls eftersom de stod packade ovanpå varandra, dräktiga, skadade, killingar och stora bockar huller om buller. På fakturan till polisen har Gustavsson spritt ut ”dödsfallen” under ett par veckor för att även kunna ta betalt för inkvartering av dessa djur.

The Swedish myth of the world’s best animal welfare

5 Apr

 

Sweden is banking that its reputation for ”food safety, wholesomeness, freshness, simplicity, ethics and culture, animal welfare and respect for the environment” will triumph over Gallic culinary flair.

Eskil

Eskil Erlandsson has launched a campaign to make his country the haute cuisine leader of the world.

”We are going to put Sweden on the world map as a country of good food,” he said earlier this week. ”We are in a good position to conquer the rest of the world.”

That was in 2007 and now we can summon the outcome:  Sweden has the lowest production of food in EU in relation to consumption.

Sweden is self-sufficient in cereals, but the production of milk and pork and beef has dropped to between 40 and 60 percent. Since joining the EU, there is no stockpile, either in Sweden or in other EU countries. The individual household food stocks are expected to last between three and twelve days. The stores stock lasts one day and central stock lasts between three and eight days, the food industry and the ports have stock for a few days. If the transportation fails the stores will be empty after one day. If the country is isolated, half our daily foods, the ones that we normally import, end after ten to twelve days.

One of the reasons to the situation described above is that politicians persist in the Swedish Animal Welfare Act states over EU legislation. In it are introduced much stricter requirements than the EU requires. In particular, they focus governmental controls on punishing farmer for wrongdoing by officials in charge. The number of penalties has become a measure of government efficiency to control. The result is that the entire herd can be disposed of without there being anything wrong with the animals.

Swedish farmers are thus afraid of government controls and many shut down their businesses not just as their costs are greater than in the rest of Europe but because of the risk of sanctions from the authorities. The Animal Welfare Act states that police may advance the costs that arise when the animal is disposed. This has created a market for commercial enterprises who care very little about the animals authorities place, but more about the great amount of money they generate. A herd of some hundred farm animals can give the farmer a bill of several 10,000 euros.

Another sanction is a prohibition to have animals that Sweden is the only country to issue without a trial in court. It means a lifetime ban from owning or managing animals and is therefore a permanent blacklisting of a farmer. Sweden has perhaps the world’s strictest animal protection laws, or at least the world’s most arbitrary inspections and largest lawlessness for animal owners. The consequence has been that the animals Swedes eat now is raised in other countries providing more favorable business environments.

The following case is a typical example of how government and commercial companies who take care of animals interacting with a result that is a disaster for both the animals and the animal owner. This is the true story where animals suffer and die  in the name of  ”animal welfare”.

During January-February 2014 sent a Swedish television channel TV4 a reality show about ”Animal Inspectors”. One of the persons involved, Peter Stenberg, was guilty of aggravated cruelty to animals when no cameras were on.

geten som bröt nacken
If you ask ‘animals’ best friend’ welfare inspector Peter Stenberg and his partner Alexandra Boijsen from the provincial government of Skåne is definitely broken neck preferable to poop in the pants. The photo above was taken by the inspectors themselves to illustrate the poop. It is dried poop in the fur to be cut away as the goat had diarrhea but healed. Note that the neck and the back line are fine and perfectly straight. A few hours later and at 100 km distance, this goat will be dragged from a truck on Animal Ambulances farm in Ingelsträde with her head completely twisted backwards.

Peter Stenberg

”We want to change things fast for the sake of the animals” says Peter Stenberg in the TV show.

Peter Stenberg became nationally famous from the soap Animal Inspectors in TV4 where he and some others claimed to ”speak up for the animals ”. We shall see what happened when the TV camera was not on. If the goat above could speak, I am convinced that she preferred to stay on the farm with her goat family, with or without poop in the pants.

First let’s go back to autumn 2013. On a farm outside Hörby in Skåne in the south of Sweden lives a woman who for decades have been keeping a flock of goats, actually the nation’s largest not kept for milk, but only for hobby and landscape care.

The origin is a series of complaints from a neighbor, a freelance journalist Tomas Polvall, who moved back to Sweden after he sold his farm in Denmark. He begins mail bombing County Board September 20. ”This is the first of a long series of emails and phone calls coming to try to get any of you to understand that what you perceive as a low priority trifle is a high priority for us”, he writes. And so he speculates about the size of goat owners land.

bild 4

Polvall complains about goats that slipped out and walk over his garden. He sends in pictures showing healthy, happy animals in a beautiful setting. ”Pastoral” the judge in the Administrative Court later will come to call it. Polvall don´t seem to get any bigger hearing for his complaints. There is simply no animal welfare issue.

bild 1

In the middle of November, some 15 goats get sick of diarrhea. The owner believes that deworming done each fall has failed and she repeats it. About half of the animals recover to but a number, most youngsters die suddenly. On November 18, she bikes to the community. The dead animals are not yet collected and a couple are still ill.

Something happens on that day as Alexandra Boijsen writes a police requisition on plain paper by hand. The following day on Tuesday morning, November 19th the animal owner drives her car into the community to the bank to withdraw money for vet and hay bales that she ordered from a farmer. Once back she is met by the police to prevent her from going down on the farm. On the farm are Peter Stenberg, Alexandra Boijsen, two policemen and a young vet named Julius Kemna. He seems to be well acquainted with Alexandra as he jokes with her and she pulls him in his clothes.

Goat owner says: ”After a while, maybe 20 minutes, some people came up against us in the avenue. It turned out to be Peter Stenberg and Alexandra Boijsen and perhaps Julius Kemna, the vet. Peter Stenberg says I must not go down to the farm as they are going to shoot my dearest goat Sippan. ”

”Peter Stenberg pulls out Sippans lifeless body and throws her in front of me and the blood flowing over her beautiful white coat, she is finally in a big puddle of blood. Then Peter Stenberg sits squatting beside her, I stand a distance away, can not see the horror they made​​. Peter Stenberg waving at me with his finger and tells me: ”Come here and you’ll see.”  I can not go I said and turned around. ”

Julius Kemna states that Sippan is skinny. Emaciated, says Peter Stenberg that the entire crew is when he allows himself to be interviewed in the local newspapers a couple of days later. The autopsy shows that Sippan, that got back feet frozen away as a newborn eight years earlier and ever since have walked on unhindered thick soles of callus tissue, is obese, is not suffering and in addition, she has two full-term baby goats in her belly.

A large proportion of the goats is heavily pregnant, will give birth the next few days and must not be transported. That ignores Peter Stenberg and decides that the commercial company The Animal Ambulance in Skåne AB is to retrieve all 83 healthy animals immediately. Fast will it go, as he said. The vet will later claim that he was not given the task of gestation examine the animals and that he was unaware that they would be transported. He will also claim that it would be too stressful to investigate them. He also missed that Sippan, he already shot, was about to give birth. Department of Agriculture has not given any exception and said afterwards that they ”assume that the vet had examined them”. Veterinarian Kemna hastens to run as his car stands in the way of the Animal Ambulances  truck, which he learned is heading.

So the Animal Ambulance arrives. The Company is said to have no transport permits for goods, where animals are included according to the Swedish Transport Board. Later the owner will blame an other company for preforming the transport and they will share the money invoiced for the police.

Mikael Gustavsson

Mikael Gustavsson drives the white truck and he drives up the yard. Later he will deny even being there.


Föraren av den röda bilen

The red truck is driven by a younger man and parked down the main road. Where it shall come to stand all the time, no animals will be loaded in it and it will go back empty.

Lisa Linde

From the Animal Ambulance also participates Lisa Linde and another young woman. All these people including two policemen will be engaged for more than three hours in chasing terrified goats and packing them into the white truck that is far too small to carry so many animals. Everyone knows that it’s illegal. But so what. The female farmer is threatened and assaulted by the police. Peter Stenberg ascertains that she has no computer and close friends.

The goat owner says: ”Obviously, the goats became frightened as strangers ran around and chased them with sticks, boards and other things they could find.

I cried silently to myself when I saw it. The police officers and Stenberg scolded me and they said I scared the animals, when they noticed that their owner was sad. The police yelled at me that if I did not stop crying, they would remove me from there and put me in prison. They invited me to instead help to catch the goats. This I refused. ”

”They got an idea to cut up the net in only one side and loosen about 7 meters, of which one side is nailed in a thick pole. Mikael Gustavsson and Peter Stenberg have then as a working hypothesis that when the goats they hunt approach the truck and the high ramp, workers from Animal Ambulance should run behind the terrified animals to pull them together with the fence and line up against the ramp much like fish in a net.

Of course the animals overturned beneath the steep ramp and fell in a mess and rattle and become entangled in the net. Then Gustavsson and his employees hurry forward and grabs horns, legs, whatever they can get hold of and drag nets and goats up halfway. Someone guarding that no one should slip out again, and then pulls up the last bit. ”

”Mind that this particular group of goats that were the first to be loaded consisted predominantly of pregnant and heavily pregnant females. Among the big white goat that they finally chased so hard that she fell over and got her head twisted under her body when they threw themselves over her. Then Gustavsson grabs her in one horn and drags her about 30 meters. He got help to drag her the last 10 meters and when they pulled her ​​into the truck  she was so injured and exhausted that she could not stand on her feet in the truck. ”

On top and after big bucks were loaded. The injured goat not only got to wait several hours while the others were loaded. She also got the rest of them on top of her. The goats suffering on the truck must have been terribly, goats screamed and wailed. But all was approved by  ”animal best friends,” ”guardian of the law” and ”lucky-you-exist” conveyors. What are you  not capable to do with 35 000 euro within reach!

This is the goat in the first picture, she too was highly pregnant. On arrival at Ingelsträde, a journey of about two hours, she has according to veterinary Anneli Karlsson backward tilted head and her body is shaking. She was freed from her suffering. Then she was fired up the company’s home crematorium and animal owner billed 90 euro for cremation. The veterinarian observes a goat with afterbirth hanging behind. She loosens it but can not find the baby. It was left on the truck, stillborn or trampled to death along with the other injured or dead goats. The vet does not see the truck and the staff informs her that there are 82 goats. She did not count them herself.

%d bloggare gillar detta: