Arkiv | maj, 2015

Never ending story

30 Maj

Turbulensen kring länsstyrelsen i Skånes djurskyddsenhet och dess chefsbyten startade 2008 innan övergången ens skett från kommunerna och har pågått konstant sedan dess.

John JonmarkI början av november 2008 anställdes den första chefen, Johan Johnmark. Han visste nog inte vilket getingbo ha gav sig in i utan tog jobbet full av tillförsikt. Planen var redan klar: ”Eftersom Skåne har så många djur, kan vi kanske så småningom anställa fler. Vi ska ta in avgifter från djurägare som inte skött sig.”

Redan i februari vacklade den nya organisationen. Cheferna utsattes för ett bombardemang av klagomål från inspektörer som ville ha sin vilja igenom. En viss inspektör hävdade att de ”slet ut sig”. De framförde bl a krav på att utgå hemifrån.

Cheferna förvånades över att så många ärenden från kommuntiden poppade upp igen.

– Vi har fått in väldigt många ärenden och många av dem är ärenden som redan avgjorts av kommunerna men där anmälarna gör ett nytt försök, säger djurskyddschefen Johan Johnmark.

– Ingen hade räknat med att gamla ärenden skulle dyka upp en gång till, sade chefsjuristen Per Almström.

Och så var det nog inte eftersom inspektörerna själva gjorde anonyma anmälningar mot djurhållare som de ansåg sig ha en gås oplockad med.

Emma Hansson, Mattias Gårdlund och Sverker Olsson var tre av de mest drivande.

Den 18 april 2009 gick Linnéa Stålhandske ut i pressen och beklagade sig. Hon ämnade ta tjänstledigt och flytta till Stockholm. Pappa Stålhandske backade upp dotra. När det blir besvärligt flyr somliga. I april 2015 hotade hon göra det igen med en ”platsannons” på Facebook.

Den 20 april 2009 gjorde de en skrivelse där inspektörerna och länsveterinärerna hävdade att Johnmark var inkompetent.

brev djurskyddsinspektörer1

brev djurskyddsinspektörer2

brev djurskyddsinspektörer3Bristande sakkompetens och dåligt ledarskap angavs som skäl för misstroendet.

Inspektörerna fick som de ville och alltid fått. Johnmark fick nog i början av maj och slutade. Länsöverdirektör Björn Risinger tog själv över. Sverker Olsson hoppades att djurskyddsinspektörerna och länsveterinärerna skulle få lugn och ro. Med det menade han att cheferna inte skulle lägga sig i vad inspektörerna gjorde.

Risingers sejour varade en vecka och sen tog tidigare tf miljöchefen i Hörby, Rune Brandt, över. Även Malin Wildt-Persson, som senare skulle bli avdelningschef, fanns med här i en ”stödgrupp”. I juli flyttades veterinärenheten till landsbygdsavdelningen där Christina Håhus var chef. Brandt slutade i september och Håhus tog över.

I december fick länsveterinären Lotta Berg jobbet att leda enheten. Inte mindre än 23 stycken planerade kontroller hann inspektörerna göra under hela 2009, tillsammans! I januari 2010 klagade Mattias Gårdlund över den stora arbetsbelastningen. I februari blev Lotta Berg sjukskriven.

Christina Håhus försökte ta tag i ledarskapet och stävja vissa inspektörers vilja att gå sin egen väg. Det resulterade mest i att inspektörerna likt tjuriga barn sjukskrev sig.

– Hur mycket resurser just djurskyddet ska få avgörs på länsledningsnivå, inte utifrån enskilda medarbetares synpunkter, hävdade hon.

I mars polisanmäldes Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson av en djurägare som trakasserats från kommuntiden av samma personer. Håhus gav dem, plus Mattias Gårdlund, ”husarrest” medan utredningen pågick.

I maj gick Ola Svensson in som tillförordnad chef. Lotta Berg var då fortfarande delvis sjukskriven på deltid. Svensson kom ursprungligen från ett jobb på länsstyrelsen där han skrev in uppgifter från SAM-blanketter. Via ett chefsvikariat på samma avdelning klättrade han över till djurskyddet. När tjänsten senare utlystes fick han den helt enkelt från den 1 januari 2011.

Ola Svensson visade sig vara den perfekte lekledaren för gruppen som valt honom. Den 3 mars 2011 bröt han sig, utklädd till polis, tillsammans med Emma Hansson och Peter Stenberg in i min bostad.

Bland undertecknarna i brevet från 2009 finns samtliga fem vars avgång nyligen krävdes av en grupp representanter för djurägare, lantbrukare, jurister m fl våren 2015. Bl a hävdade gruppen att  ”en stor skräck brett ut sig på landsbygden för både länsstyrelsens djurskyddshandläggare och anonyma anmälare.”

kritiken– Det är viktigt att visa respekt för att det är viktiga och svåra frågor och att vi tar dem på allvar, sade nye länsöverdirektören Carl Älfvåg två veckor efter mötet. Med utbildning i konfliktkunskap  och tidigare arbete som diplomat var han kanske mannen att bringa reda? Att skriva svaret delegerade han dock till den senaste i raden av chefer för djur- och veterinärenheten Marcus Björklund, mest känd som godkännare av förnedringsserien Djurskyddsinspektörerna, och det blev därefter, nämligen en total förnekelse att problemen överhuvudtaget existerade i sann sektliknade anda.

Handläggarna har äntligen fått en chef som stöttar dem till 100% oavsett vad de hittar på. Om folk är rädda måste det bero på något annat än deras kontrollanter och skriver i länsstyrelsens ”informationsblad” Landsbygdsnytt: ”Det finns krafter som lever av och får energi av att göra er rädda för oss. ” Undrar vilka dessa ”krafter” är?

Marcus Björklund anser att den klagande gruppen inte är representativ för djurägarna i Skåne. Det har han alldeles rätt i. De som är representativa står tyvärr inte på benen längre och kunde inte komma.

Annonser

Mulor militär måltavla

17 Maj

Myndigheter som vill komma åt människor och kuva sin befolkning kan döda deras djur. Det har en mångdubbel effekt. Djur är ofta en del av familjen, de har namn och personlighet. Familjen har förstås starka känslor för dem. Därutöver betingar många djur ett högt ekonomiskt värde, inte bara i inköp utan allt som investerats i djuret som generationers avel och åratal av träning. Människorna är beroende av sina djur för sin försörjning och att mista dem kan vara skillnaden mellan liv och död.

gränsen mellan Turkiet och Irak har länge pågått konflikter mellan militären och den kurdiska befolkningen. Där försiggår en livlig gränshandel eller vad myndigheterna kallar smuggling av bränsle och cigaretter. Sedan en konvoj anfölls med stridsflygplan då 34 människor dödades anser man att det blivit för farligt att passera gränsen så byborna har skickat sina intelligenta mulor ensamma i karavan över bergen. Tills på morgonen den 23 mars i år.

Byborna hörde skottlossning och skyndade för att försöka rädda sin djur.

mula1På bergssluttningen låg 10-tals mulor nedmejade av automatvapen. En del var svårt skadade.

mulaArmén skyller ifrån sig och hävdar att mulorna blev skrämda och ”föll ner”. Byborna sörjer sina djur. De tror inte ens att det handlar om att bekämpa smuggling utan är rena trakasserier.

mula415 mulor sköts i halsen och dog omedelbart. De övriga försökte fly men förföljdes och sköts. Nio skadade mulor kunde behandlas av veterinär som konstaterade skottskador på dem.

mula3Dödandet av mulor har fortsatt. Mulorna är oumbärliga och kostar mellan 4-10.000 $ i inköp. En bybo säger:

”Armén dödade mina mulor och min kusin. Jag kommer inte låta mina barn svälta. Även om de dödar alla mina mulor, kommer jag att köpa andra, jag kommer att fortsätta smuggla.”

När bonden inte orkar längre

8 Maj

Bjarne Lembke är legitimerad läkare, lantbrukare och föreläsare. Under 80-talet startade och drev han Lantbrukshälsan. Han har reagerat på hur lantbrukare och djurägare med naturbeten påverkas av kontrollverksamheten. Den utgör en väsentlig stressfaktor och många han talat med mår dåligt inte bara för att de fått begränsningar och återbetalningskrav. Kontrollanternas syn på natur och naturmiljö skiljer sig också väsentligt från deras egen som präglas av att leva i och med naturen.

Under en sommar har Bjarne Lembke ägnat sig åt att fotografera livet i betesrator och tagit över 500 bilder på det djurliv som han kallar för sina betesdjur. Han pekar på att det talas mycket om minskningen av humlor och vildbin i naturen och de katastrofala följder som en minskad pollinering medför.

DSC00574Jordbrukarna tvingas ansa all mark så att de naturliga livsbetingelserna försvinner för dessa insekter. Han besiktigade en betesmark där brukaren, under hot om återbetalning retroaktivt för fem år, varit ute och slagit starrgräs. Resultatet blev fula hjulspår och en död mark där det veckan innan myllrat av fjärilar, humlor, sländor, skalbaggar, flugor och andra djur.

DSC00561Den ständigt intensivare kontrollverksamheten, som använder konstlade miljöparametrar, håller på att ersätta torka och regn som den allvarligaste stressfaktorn för lantbrukarna. Arne Lembke får ständigt höra av lantbrukarna att ”jag orkar inte längre”! Vem skall sen ta hand om vår kulturmiljö?

%d bloggare gillar detta: