Avskräckande effekt på djurhållare

”Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av foder‐ och livsmedelslagstiftningen liksom andra gemenskapsbestämmelser om djurskydd och djurhälsa och skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att dessa tillämpas. De sanktioner som föreskrivs skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.”

Så står det i direktiv 882/2004 artikel 55. Svenska myndigheter har tagit fasta på ordet ”avskräckande” som om EUs lagstiftning är  ett smörgåsbord där man kan välja eller välja bort allt eftersom. När det gäller omhändertagande av hela djurbesättningar är sanktionerna aldrig proportionerliga. Nyligen togs en hel getbesättning i Skåne utan ett enda föregående föreläggande. Där var kostnaden för omhändertagandet ca 220 gånger värdet som myndigheterna själva åsatte djuren.

”Effektivt”, ja kanske om det långsiktiga målet är att avveckla småskalig djurhållning i Sverige. I fallet med getterna så lade två djurgårdar ner i samma lilla by efteråt. En med får och en med kor. Getterna betade 10 ha ängsmark som nu får växa igen. Och det är väl målet.

Vanligaste gången är annars att en mindre djurhållare får upprepade förelägganden och sen ”beläggs” med djurförbud.

Det hände Ted Hopkins i Resele utanför Sollefteå. I november omhändertogs 19 nötkreatur varav två små kalvar med motiveringen att de gick utomhus dygnet runt. De hade dock tillgång till ligghall skrev Allehanda. Länsstyrelsens bilder visar normala djur som verkar leva ett bra liv.

Bilder på nötkreaturen under vinterhalvåret innan de tvångssåldes och transporterades då Länsstyrelsen började med att bryta mot djurskyddslagen och transportförordningen. De godkände transport av dräktiga, nyförlösta kor och nyfödda kalvar.  Privata foton.

– Djuren omhändertogs och nu har vi dessutom sålt dem vidare utanför länet, berättar länsveterinär Helen Ahlqvist för Allehanda. Det var den 19 december 2013.

Sen kom djurförbudet. Ted fick på sig till den 17 mars att göra sig av med nötkreatur, får och hästar.

Mannen som enligt länsstyrelsens djurskyddshandläggare Frida Näslund saknar insikt och förståelse för ”de grundläggande behoven hos de djurslag som kontrollerats”. Privat bild.

Den 14 mars såldes djuren men de nya ägarna skulle få utnyttja ligghallar och bete. Det gick inte länsstyrelsen med på utan djuren skulle avlägsnas från Ted. Då flyttade Ted. Men beslutet att avliva djuren var redan taget.

En av de hästar som fick en dödsdom april 2014. Förvaltningsrätten inhiberade emellertid verkställigheten. Privat bild.

Den 8 april beslutade länsstyrelsen att fåren och lammen skulle avlivas hemma på gården. Ungtjurar och hästar skulle slaktas på slakteri. Den 11 april kom polisen med beslutet och slaktare och massavlivningen på får och lamm genomfördes.

Välkommen till världen hälsar länsstyrelsen. Idag född, i morgon död. Privat foto.

Spirande nyfött liv. ”Inavlad och osäljbar”, tyckte Annika Wallin, enhetschef på länsstyrelsen. Privat bild.

Nyss så levande, nu avfall. Privat bild.

 Högen av små blodiga, ryckande kroppar växte. Privat bild.

Service till djuren. Privat bild.

Efter väl förrättat värv och ännu ännu djurgård nedlagd. Privat bild.

Avskräckande effekt var det.

Annonser

Uppdrag att göra livet enklare?

Leif Denneberg utnämndes den 14 juni  2012 till generaldirektör på Jordbruksverket. Samma dag skrev han på Jordbruksverkets hemsida:

– En grundläggande filosofi hos mig är att människor i grunden vill göra rätt och att myndigheter har ett viktigt uppdrag i att göra livet enklare för människor och företag. Jag vill även i fortsättningen ha ett stort fokus på att främja ett uthålligt företagande på landsbygden genom att åstadkomma förenklingar och att människor verkligen upplever att det blir enklare, menar han.

Två år senare är det verkligen dags att leverera!

Michael Kierkegaard skriver till Leif Denneberg den 3 maj 2014:

Jag har skrivit till dig förut med anledning av hur djurskyddsverksamheten fungerar. Om jag kommer ihåg rätt så handlade det senast om hur brett spektrum av skaderisker som finns.

Jag utbildade mig en gång i tiden till civ.ing., kemilinjen på KTH. Min och Ewas resa med Lst´s djurskyddsverksamhet har varit en obehaglig Kafka-liknande upplevelse. Med min bakgrund är det en självklarhet att ett komplext av människan konstruerat system inte kan fungera i en föränderlig omvärld utan ett tillräckligt antal styr- och reglerkretsar. Hur många av dessa som behövs är minst lika många som antalet kritiska driftsparametrar som måste hållas tillräckligt konstanta. Nästa knepiga steg i teknikens värld är att klargöra om systemet i sitt ihopkopplade skick kommer att vara stabilt. Detta kräver en analys av hela systemets dynamiska egenskaper.

I höstas utmanade jag Helena Kättström om att jag skulle få leverera en systemkritisk betraktelse från ett brukare/klient perspektiv. Hon vågade inte och hävdade att det fanns en heltäckande rad av ämnesområden etc.

Jag vill hävda att djurskyddsverksamheten är ett instabilt system.

De mest uppenbara skälen för detta påstående är:

Djurskyddslagen hävdas stipulera en miniminivå och det skall vara bättre. Vem bestämmer hur mycket bättre? Såvitt jag kan förstå är det den individuella djurskyddskontrollanten. (Total rättslöshet blir slutpunkten.)

Djurskyddskontrollanter har rätt att beordra polisen att bereda tillträde till den privata bostaden enbart baserat på hans/hennes önskan att kontrollera innehållet i bostaden. Kontrollen omfattar tagandet av fotografier. Dessa ingår sedan självfallet i kontrollrapporten,  som är en offentlig handling.

Bokstavligt talat vad som helst kan rubriceras som skaderisk i kontrollrapporten och enligt kontrollantens bedömning vara av ”väsentlig betydelse ur djurskyddssynpunkt”. Länsstyrelsen, Lst, kan besluta om omhändertagande av friska välmående djur baserat på en djurskyddskontrollants påstående om kvarstående brister från tidigare kontroller utan att offret får tillfälle att yttra sig.

Byråkratens svar på invändningar av ovanstående natur är sannolikt att offret kan överklaga till förvaltningsdomstolen och få sin sak prövad där. Detta är ett hån mot offret. Visa mig den förvaltningsdomstol som besitter kompetens inom djurskyddsområdet förutom vilka paragrafer som Lst brukar använda. Förvaltningsdomstolen bör i detta sammanhang betecknas som ett stämpelkontor för Lst. Vi har alla betalat för verksamheten på Lst och förvaltningsdomstolen och offret måste ur egen ficka försöka att få hjälp mot denna uppställning på ”motsatta sidan”.

Denna förkrossande obalans i systemet utgör själva grundvalen för att djurskyddskontrollanterna kan utveckla en rent fascistoid kultur. Sannolikheten för att djurskyddskontrollantens påståenden blir granskade av en inom området kompetent instans är helt försumbar. T. ex. undandrager sig länsveterinärer granskning av Veterinära  Ansvarsnämnden genom att hävda att deras bedömningar inte är gjorda i klinisk verksamhet. Med fascistoid kultur menar jag att djurskyddskontrollanterna kan odla en självbild av att vara en elit som vet bättre än alla andra och ser lagen som ett avstamp för att genomdriva sin personliga idealbild av djurhållning.

I teknikerns ord: Ett komplext system utan fungerande styr- och reglerkretsar kommer att haverera.

Hur kommer djurskyddsverksamheten att haverera?

Den har i en mening redan gjort det eftersom den lever i ett okontrollerat tillstånd i dag. Ett haveri skulle kunna bli att systemet driver någon över gränsen så att denne bestämmer sig för att ta med sig den som har krossat ett liv så grundligt att det inte är värt att leva. Ett annat haveri skulle kunna bli att någon domstol på allvar tager tag i de olagligheter som pågår. T.ex. genom att börja åtgärda de Lst som uppenbarligen utmärker sig

Vi får väl se vad det lider.