Om politiker och tjänstemän fattar fel beslut så är det en oskriven regel att det pratar vi inte om i Sverige. Istället låtsas PK-media som att kritikerna istället är de moraliskt förkastliga. Visar vi exempelvis att myndighetspersoner, som har betalt för att skydda djur, istället plågar djur, så blir det total mörkläggning. Polisen lägger ner anmälningarna med vändande post. Domstolarna har politiska order att fälla allt fler ”djurplågare” men det gäller enbart privatpersoner och småbrukare. Annars faller myten om ”världens bästa djurskydd”. Och det kan inte tillåtas.
Vi får inte heller prata om integration och invandring. Då är vi rasister. Vi får inte tala om kostnader, då ”ställer vi svaga grupper mot varandra”. Alla som har ett eget hushåll vet att med en begränsad budget måste man prioritera. Vill vi satsa på något så får vi avstå från något annat. Politikerna agerar dock som om det finns en bottenlös brunn att ösa resurser ur. Ska vi maximera utfallet av lycka och minimera utfallet av lidande (utilitarism)?
Frågan är om vi verkligen satsar på de mest skyddsvärda. Eller lägger vi oerhörda resurser på grupper som har det relativt sett ganska bra. Och det kommer dessutom att få oöverblickbara konsekvenser.
Sverige tar emot flest ”ensamkommande barn”. De flesta kommer från Afghanistan och Somalia. Drygt 80% är unga män och 75% fick asyl 2014. De är väldigt kostsamma. Det handlar om ca 1.900:- per dag och person och det dubbla om mottagande kommun placerar i en annan kommun. En sk utslussningslägenhet kan kosta skattebetalarna 68 850 kronor per månad för en etta. Pengarna, som hamnar hos privata företagare som blir stenrika, tas ur biståndsbudgeten. 1.900:- räcker till att vaccinera 1.000 barn mot mässling. Dvs för den summan en ung man, som lyckats tas sig ända till Sveriges gräns, kostar under första året, kan vi välja att vaccinera 365.000 barn mot mässling. 2013 dog ca 400 personer, de flesta barn, varje dag i mässling.
Vi vill också gärna framhålla att vi är mest jämlika. I Sverige skall män och kvinnor ha samma möjligheter. Nu kommer de unga männen från länder där det absolut inte är en självklarhet. Av naturliga skäl är det inte flickor och kvinnor som kommer. Om flickor inte få gå kvar i skolan utan gifts bort som 13-åringar, blir gravida och inlåsta, hur skulle de kunna? Segregationen och ojämlikheten smyger sig på i Sverige när beslutsfattarna faller undan för mullornas krav.
”Religion och kultur blir återigen argument som tillåts att motarbeta jämställdhet och likabehandling av män och kvinnor”, skriver Sara Mohammad. Åter blir det flickor och kvinnor som drar det kortaste strået. Trots att de kommit till Sverige.
”Skilda badtider är inte är någon enstaka detalj, utan en del av ett systematiskt och metodiskt arbete som islamister bedriver. En vanlig åsikt är att ”muslimska kvinnor ska få leva på samma sätt som de alltid har gjort”. Det vill säga under hijaber, burkor och i separata utrymmen när de befinner sig utanför hemmet.”
Rim slutade skolan och blev bortgift när hon var 13. Från dokumentären ”Inte som min syster” av Leyla Assaf-Tengroth.
Männen har sin frihet.
Men kvinnorna blir fångar i sina hem.
Pojkarna som uppfostrats till att de är mer värda än sina systrar ändrar naturligtvis inte uppfattning bara för att de kommer till Sverige.
Rims man tar sin frihet för självklar. I den friheten ingår att bestämma över sina fruar, systrar och döttrar. Han ser inget konstigt i det.
Rims pappa var nära att slå ihjäl lillasystern då hon inte ville gifta sig med den man han föreslagit.
Mamman förmådde inte skydda sin dotter.
Hon blev själv misshandlad till medvetslöshet.
Kan det uttryckas tydligare? Varför tar vi inte kvinnors och flickors parti och försvarar deras frihet?
Lillasyster Dalidas uppror var nära att kosta henne livet.
Farbrodern gav henne alternativ.
För att självmant ta sitt liv.
Valfrihet för kvinnor.
Till slut tog hon gift och var nära att dö. Igen.
Ett öde värre än döden och tänkte på sin syster.
Där männens heder är mer värd än kvinnornas liv.
Låt inte medeltida värderingar ta över i Sverige!
Då vet vi inte var vi hamnar.
Om vi överger våra värderingar öppnar vi upp förtryck.
Det är naivt att tro att de unga männen som kommer hit förväntar sig något annat här. De har sin kvinnosyn klar.
Vi väljer nu vilken samhälle vi vill leva i. Vågar vi inte välja blir det garanterat ett vi inte vill ha.
Läs vad Sara Mohammad skriver: ”När jag var 6 år blev jag könsstympad med ett gammalt rakblad utan bedövning. Under hela min uppväxt bestämde mamma hur jag fick klä mig. När jag blev 16 år tvingades jag bära slöja för att få börja på gymnasiet. Varje fredag fick vi höra imamer mana på våra pappor och bröder att begränsa vår frihet för männens heders skull. När jag blev 17 år var det min tur att bli bortgift mot min vilja. Min 18-årige bror riktade en laddad Kalasjnikov mot mitt huvud för att tvinga fram detta äktenskap med en mycket äldre man, som jag aldrig hade sett förut.”
