Arkiv | november, 2017

Dysfunktionellt djurskydd på överårig myndighet

12 Nov

Bäst-före-datum har sedan länge gått ut för Sveriges länsstyrelser som inrättades 1634 med landshövdingar som kungens befallningshavare. Från att ha haft som uppgift att övervaka fogdarna har länsstyrelserna gått till att övervaka, döma och straffa folket.

Ytterligare en funktion lades till många andra då länsstyrelserna tog över djurskyddskontrollen från kommunerna den 1 januari 2009. Intentionen med omorganisationen var nog god. Det hävdades att djurskyddet skulle bli mer likvärdigt över landet och rättssäkert. Så kunde det ha blivit om man följt EUs kontrollförordning 882/2004 (nu ersatt av 2017/625) som tillkom för att medborgarna skulle få säkra livsmedel. Vem minns inte kadaverdebatten, galna-ko-sjukan och hästköttsskandalen?

En rad dåliga beslut vid omläggningen, töjbar lagstiftning och maktkoncentration till länsstyrelserna har i stället, sett i backspegeln, lett till minskad rättssäkerhet, personliga katastrofer och ett igenväxande landskap.

Första misstaget var att erbjuda alla inspektörer som innehaft minst halvtidstjänst på kommunerna så kallad arbetsövergång i stället för att utlysa tjänsterna med EUs kompetenskrav. Låg kompetens och mycket makt är en dålig kombination. I Skåne startade övertagandet i stor turbulens med chefer som mobbades ut av inspektörerna. 2011 krävde internrevisorn Håkan Malmer att planerade kontroller måste komma igång. Han skrev: ”Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar”. Det har fortsatt så och råden tog man inte till sig. Rapporten har plockats bort från länsstyrelsens hemsida men du kan ladda ner den här.

Det andra misstaget var att Sveriges ambition utökades från att kontrollera livsmedelsproducerande djur, som det var tänkt, till att omfatta alla djur. (Sverige vill vara bäst i allt, även om det är bakifrån.) Detta i kombination med att verksamheten redan från början styrdes efter anmälningar från allmänheten i stället för planerade kontroller. För en del länsstyrelser innebar det att det tog flera år innan de lagstadgade kontrollerna ens kom igång.

I Södermanland gjordes inte en enda kontroll på länets 120 grisgårdar under 2009.  ”Man kunde gå tillbaka till att kommunerna fick sköta sällskapsdjuren och att länsstyrelsen tog hand om produktionsdjuren”, tyckte nötköttsproducenten Kjell Johansson i Jönåker. Det har ingen lyssnat på under de nio år som gått. Sällskapdjur utgör de lågt hängande frukterna och att kontrollera en katt ger samma pinne som att kontrollera en grisgård men är mycket enklare och bjuder mindre motstånd.

Det tredje misstaget var att efter omläggningen infördes rutinen att inspektörerna skulle åka i par. I ett slag halverades därför den tillgängliga tiden för kontroller. Anledningen skulle vara säkerheten för inspektörerna. Varför alla bönder blev livsfarliga över en natt är en gåta.

Rättssäkerheten har minskat av flera anledningar:

Före 2009 kunde djurägare och bönder överklaga beslut från kommunerna till länsstyrelsen.  En överklagandeinstans föll sålunda bort 2009.

Djurägaren/bonden hänvisas till att överklaga besluten i förvaltningsdomstol där bevisbördan, enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, anses vila på den enskilda, samt att det inte finns någon rätt till offentlig försvarare. Detta till skillnad till om han/hon blir åtalsanmäld vilket är ett måste enligt §24b djurskyddslagen då länsstyrelsen anklagar någon för att begått lagbrott. Då hamnar prövningen i tingsrätt där åklagaren har bevisbördan och ska visa ”bortom rimligt tvivel” att bonden brutit mot lagen. Att det är väldigt svårt för en enskild att vinna i förvaltningsrätten visar statistiken. Under 2016 fick exempelvis Förvaltningsrätten i Malmö in 107 mål gällande tillämpning av djurskyddslagen. Av dessa fick 13 stycken utfallet ändrat eller delvis ändrat dvs endast ca 12%. Det kan jämföras med att 70% av åtalsanmälningarna till åklagare inte leder till någon lagföring (hela landet 2011).

Länsstyrelserna har successivt gått från att vara kontrollanter till att också vara förundersökningsledare, domare och verkställare av straffen. Allt i ett så att säga. Den första juni 2018 övertas även polisens uppgifter med att verkställa beslut om att omhänderta och sälja djur.

Som djurskyddslagen är skriven ska ett lidande djur tas omhand, vilket rimligen ingen kan invända mot. Men numera konfiskeras hela kreatursbesättningar, hästföretag och kennlar värda miljonbelopp. Djuren säljs långt under marknadsvärdet, avlivas eller skänks till uppstallaren. Därmed urholkas äganderätten. Det här sker före den eventuella rättsliga prövningen och är alltså irreversibelt.

Viten sätts också som är oproportionerligt höga. Ett aktuellt ärende nu är nedläggningskravet mot landets största turridningsföretag där hot om vite satts till en halv miljon kronor för varje kontroll det finns för många hästar, på grund av att ägaren tillfälligt överskridit antalet hästar i förhållande till vad företaget har länsstyrelsens tillstånd till, utan att det finns några misskötta djur. Det kan jämföras med kränkningsersättningen som utdöms efter en brottdom för rån med vapen ca 10-15.000 kr eller mordförsök 100.000 kr.

Djurskyddslagen har skärpts i omgångar från att djur ”får” tas om hand till ”ska”. Det har ökat antalet omhändertaganden. Länsstyrelsen ska också besluta om vad som ska ske med djuren.  Tidsglappet, som kan uppgå till en eller flera månader, mellan de två besluten utnyttjas av företag för att tjäna ofantliga pengar på djuren medan de stallas upp. Tidigare hölls auktion på gården och djur utan ekonomiskt värde som höns, nackades på gården. Numera ”stallar man upp” även råttor och möss! Med betalning per individ förstår man lätt affärsidén.

Allt sunt förnuft tycks ha lämnat myndigheterna. I Halland omhändertogs 80 tamråttor efter länsstyrelsebeslut för ett par år sedan. Rimligen borde de avlivats direkt eller skänkts till någon förening eftersom de saknade värde. Men polisen ringde Djurambulansen i Skåne. Fakturan landade på hisnande 328 375 kronor. Det är ett krav som skickas vidare till djurägaren. Kan denne inte betala så får staten, det vill säga skattebetalarna, ta räkningen. Tjänstemännen är ansvarsbefriade både när det gäller samhällsekonomi och följder för männniskor.

Inspektörerna backas upp av jurister och länsveterinärer som varken träffar djur eller djurägare. Privatpersoner, som inte själva får komma till tals, hängs ut i lokalpressen som djurplågare utan att vara det. Den som dristar sig till att kritisera förfaringssättet eller besluten skräms till tystnad på vanligt politiskt korrekt vis genom att beskyllas för att stödja djurplågare och vilja försämra djurskyddet. Vem vill inte att djur ska ha det bra? Den politiker som är kritisk mot hur djurskyddslagen tolkas är en död politiker.

Det finns snart inga småbönder kvar och med dem har många växt- och djurarter försvunnit. Det är inte lupinernas fel som länsstyrelserna vill få oss att tro. Astrid Lindgren kunde inte ana att djurskyddslagen, som var hennes ”80-årspresent” från Ingvar Carlsson, också skulle komma att användas till allt möjligt som inte har ett dyft med djurskydd att göra! Att anmäla någon man har en tvist med till länsstyrelsen har blivit mycket populärt. Det var knappast lagstiftarens syfte. Av alla de inspektioner som länsstyrelsen gör efter anmälningar från privatpersoner var 70 %, helt obefogade i Örebro län.

Sveriges djurägare och bönder är värda ett bättre och rättssäkrare djurskydd. Det sker lämpligen genom att bygga en helt ny lokal organisation från grunden enligt EUs normer. Länsstyrelserna gör sig bäst i framtidens historieböcker.

Annonser

Med sådana vänner behövs inga fiender

5 Nov

För drygt ett år sedan skulle CG Liungman i Huaröd bjuda en kvinnlig bekant på middag på midsommaraftonen. Hon bad att få ta med en ung man som visade sig bli CGs baneman. Han anmälde CGs tre små får till länsstyrelsen för de var oklippta. Det fick till följd att de tre fåren togs av polis sent en kväll i mörkret på hösten. Länsstyrelsen beslöt att fåren skulle avlivas. Såsom man alltid gör beslöt man också om djurförbud i mars i år. I juli kom Peter Stenberg och Lena Järkelid  pg av samme anmälare. Den 1 oktober kom Emma Jönsson och avdelningschefen Marcus Björklund. Den senare står dock inte med som närvarande på kontrollrapporten. Emma beslöt på plats att en haltande katt skulle omhändertas.Två dagar senare kommer polisen och lyckas fånga en katt, dock inte den som står på beslutet. Dessutom tar man med sig vorstehhunden Sissi 79-årige CGs enda sällskap. Inspektörer kan allt, inklusive ta kort, så att en vorsteh ser ut som en tax och samtidigt få med allas fötter på bilden. Kvar sitter en ensam man och gråter.

 

 

Godhet som affärsidé

1 Nov

Hundstallet Svenska Hundskyddsföreningen är en av många organisationer som har som affärsidé att tjäna pengar på människors känslor. Tur eller inte kan diskuteras.Det är en ideell förening som får sina inkomster från gåvor och donationer vilket är mycket framgångsrikt. 2016 fick man in inte mindre än 23,3 miljoner. Omsättningen har gått stadigt uppåt. 2005 var omsättningen 3,7 miljoner, 2008 6 miljoner, 2015 20,7 miljoner. Föreningen har anlitat Madeleine Hedenius, insamlingsexpert med bakgrund från bl a Världsnaturfonden och sett till att flitigt uppmärksammas av media.
Föreningen bildades 1908 då man tog hand om vilsekomna hundar. Numer är det mest hundar och ibland hela kennlar som tas från sina ägare av myndigheter. Många små hundar ger mycket klirr i kassan. Dels får man betalt av polisen för uppstallningen och dels skänker polisen bort hundarna som sedan kan säljas till marknadspris och förtjänsten tillfaller företaget. Den ideella föreningen har nämligen ett helägt AB. Dit för föreningen över miljonerna som deklareras som aktieägaretillskott och placerar det i värdepapper och fastigheter.

Föreningen är i behov av att många hundar passerar verksamheten dvs stor omsättning. Det sker genom lämpliga aktiviteter som ger mycket uppmärksamhet och att ”rätt” personer, företag och myndigheter involveras.  2005 samarbetade man med Djurambulansen som fick i uppdrag att transportera djur. Djurambulansen levde på bidrag, medlemskap och volontärer och sponsrades av Agria. Hundskyddsföreningen höll sitt årsmöte samma år i Agrias lokaler och Hundstallet flyttade till Åkeshov.

I september 2005 hölls öppet hus med ca 2000 besökare. Under året skedde flertalet visningar av stallet för donatorer, ansvariga vid polisen, Länsstyrelsen och Svenska Kennelklubben. ”Ett brev om stöd” skickades ut till samtliga hundägare äldre än 55 år i Stockholms län, vilket gav ett ”mycket gott gensvar”.

I styrelsen för Hundstallet i Sverige AB sitter Ulf Uddman (ordförande) VD för Svenska Kennelklubben sedan 1984, Per ”Pekka ”Olson SKK samt Margite Guseus Nordenstam.2006 gjordes ett omhändertagade av 146 yorkshireterriers och taxar på Värmdö. Grannarna hade då klagat i åtta år utan att kommunen ingripit så hundarna hann föröka sig. En tik valpade i en polisbil. Valparna lär ha inbringat mer än vad som redovisats. Eller rättare valparna redovisades inte alls.Det blev dyrt för skattebetalarna men en hit för företaget.  Man tog hjälp av pressen för att sälja hundarna, experter som de är på  marknadsföring. Bra att sälja sådant man fått gratis! Alltså ingen större tidsåtgång och kostnad för Hundstallet eller polisen. Detta var gratisreklam!Hundarna skänkte polisen den 17 oktober 2006 till Hundstallet som sålde dem för 4-5.000:-/st och polisen fakturerades över en halv miljon för uppstallningen och totalt över 740.000:-. Om vi räknar med att hälften var tikar och hälften hanar fick Hundstallet in ca 680.000:- på att sälja dessa hundar dvs den summa som borde ha räknats av från kostnaderna. Det finns ett arkivkort hos polisen med texten: ”BESLUT OM ÖVERLÅTELSE AV HUNDAR 2006-10-17: POLISMYNDIGHETEN ÖVERLÅTER ÄGANDERÄTTEN AV 151 HUNDAR AV RASERNA YORKSHIRE OCH TAX TILL SVENSKA HUNDSKYDDSFÖRENINGEN”.  Inköpsavdelningen säger att det inte står i affärsavtalet att hundar ska skänkas till Hundstallet i stället för att dras av på fakturan till djurägaren. Det är tydligen något polisen och Hundstallet hittat på tillsammans. Övrig information är gallrad.

Som synes fick polisen också betala det utökade tillståndet. Det betvivlar jag var lagenligt eftersom det är företagets skyldighet att inneha rätt tillstånd. Totalt i sin årsredovisning 2006 tog Hundstallet upp 642.000:- i sålda vårddygn och 612.000:- för sålda hundar.

Detta är ingen engångsföreteelse utan något som polisen i Stockholm tillämpat i många år. Det är åtskilliga miljoner av djurägararnas pengar som man skänkt till företaget. Så sent som i augusti 2017 skrev polisen i ett ärende: Tydligen vet polisen med sig att detta inte har lagstöd, ändå fortsätter man med ovanstående ursäkt. Som synes ovan har Hundstallet försumbara utgifter för försäljningen. I fallet 2017 hade länsstyrelsen gjort en värdering på en större grupp dvärghundar till mellan 5-10.000:-/st. Den 29 juni dvs efter omhändertagandet föddes 5 valpar. Dessa försvann tillsammans med ytterligare 50.000:-. Eftersom ägaren klagade gjorde polisen ännu en abrovinkel för att rädda sig från kritik. Man drog av de bortskänkta hundarnas värde från fakturan innan den skickades till djurägaren utan att ha fått in några pengar! Slutbeloppet efter avdrag landade ändå på 544.916:-. 729.916:- hade alltså redan betalats till Hundstallet av ”allmänna medel” som det heter. Polisen hade också fakturerats en mängd veterinärkostnader men det finns inga underlag i form av veterinärsjournaler, kvitton etc. 2017 hade dygnskostnaden oavsett storlek på hunden ökat till 250:- +  moms per hund.

2007 ingicks ett avtal med polisen, enligt vilket föreningen ensam ansvarade för polisens behov att uppstallningsplatser för omhändertagna hundar. Föreningen tillskrev även polismyndigheterna i Uppsala, Södermanland och Västmanlands Län och informerade om ingånget avtal, samt erbjöd motsvarande avtal. Antal ”vårddygn” ökade från 6 436 till 19 212.

2007 skickades brev ut till ca 50 000 hundägare som var över 55 år i syfte att tigga ekonomiskt stöd för verksamheten. Utskicket gav mycket gott gensvar och bidrog till medlemstillväxt och ökning av enskilda gåvor. Öppet hus hölls i maj och september. Hundstallet figurerade i media bl a programserien Hitta Hem. Stort antal studiebesök för polis, tull, skolor och föreningar hölls.2008 firade föreningen 100-årsjubileum som direktsändes av TV4. Tre av personalen genomgick en utbildning i immobilisering (sövning) av djur på distans på Kolmården. Och så sökte man dispens för att klämma in fler hundar på samma yta.Så här skrev TV4 i en artikel  28 april 2009. Det finns ingen statistik på ovanstående hos polisen.

Samarbete inleddes 2009 med kommunikationsföretaget Hummingbirds och innebar att föreningens verksamhet marknadsfördes kostnadsfritt. 50 000 tiggarbrev skickades till hundägare i Sverige. Föreningen exponerades i media bl. a serien Hitta Hem. Diskussioner fördes med Veterinärhögskolan som som man hoppades skulle bistå föreningen med viss veterinärsjukvård. Föreningen försökte alltså minska kostnaderna genom billiga eller gratis tjänster samtidigt som man tiggde mer pengar som påstods gå till hundarna.

Den dagliga verksamheten drevs av verksamhetschefen, Ulrika Ek och hade totalt 5,5 tjänster för skötseln av hundar. Därutöver fanns timanställda, praktikanter och volontärer. För viss personal utgick arbetsmarknadsstöd. Föreningens aktieportfölj uppgick i slutet av året till 8,5 miljoner med en värdetillväxt på nära 1.6 miljoner. Från Gustaf och Marquerite Wennbergs Djurskyddsstiftelse erhölls 450 000 kronor.2010 hanterade hundstallet 503 hundar och fick tillstånd av jordbruksverket att utöka temporärt från 50 till 75 platser.

Man sökte och beviljades medlemskap i Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, FRII. Föreningens veterinärklinik färdigställdes och avtal slöts med Hässelbys Veterinärklinik. Intervet fortsatte att stödja med vaccin och avmaskningsmedel kostnadsfritt. Medlemmar blev doggy walkers och föreningen fick stora arv. Aktieportföljen uppgick nu till över 15 miljoner kronor. Placering av tillgångarna skedde i samverkan  med SEB.

2011 satsades på expansion både i Stockholm och Göteborg (det senare kom inte att bli av då kommunen inte beviljade bygglov). Fler hundar än någonsin avlivades, hela 73 stycken. Anledningen påstods vara vanvård och aggressivitet men troligen tog man in fler hundar än man tillräckligt snabbt lyckades omplacera. Det måste ju bli plats för nya som betalas av polisen. Säkerhetskameror installerades för folk försökte frita hundar. Chefen för djurskyddspolisen deltog på ett styrelsemöte.2012 ändrade man namnet till Hundstallet Svenska Hundskyddsföreningen troligen för att det kommersiella aktiebolaget skulle förknippas med den ideella framtoningen. Föreningen fortsatte att marknadsföra sig i TV i bl a Veckans Brott. Djurenheten på Citypolisen och chefen för länsveterinärerna deltog på ett styrelsemöte. Nytt avtal ingicks med Rikspolisstyrelsen som gav Hundstallet monopol på omhändertagna hundar. Personal höll i tre utbildningar för polisen.

Antal vårddygn uppgick till 16 890. 46 hundar var i jourhem i 1 036 dygn. Föreningen hade haft hjälp av 181 volontärer och 132 doggy walkers på över 4800 timmar. De var behjälpliga med både hundar och fastigheten. Man tog emot 76 skolpraktikanter och 27 arbetspraktikanter.

Föreningens börsnoterade aktier avyttrades pga oro på finansmarknaden och placerades i räntebärande obligationer. Således redovisades en realisationsvinst på 1 384 000 kr.2013 var veterinärvård verksamhetens största, enskilda kostnad motsvarande 0,5 milj per år. Men veterinärvården faktureras polisen och i slutänden den tidigare hundägaren. Lokalfrågan och insamling är föreningens två högst prioriterade områden. Hundarna är alltså inte prio ett. Lokalerna var urvuxna eftersom allt fler hundar omhändertogs. Hundstallet hade fått dispens från måttbestämmelser av Jordbruksverket för att kunna trycka in fler än tillåtet antal hundar per box. När ansökan åter skickades in blev det nobben och anståndet löpte t o m 2016. Trots alla miljoner som skänkts till hundarna hade man svårt att omplacera dem och många avlivades för att ge plats åt flera.Hundstallet fick ramavtal med polisen.

En insamlingskampanj resulterade i ca 6,5 miljoner. 1000 personer registrerade sig som månadsgivare via autogiro. Två fastigheter som föreningen fått som arv såldes. Föreningens hade likvida tillgångar på 15,7 miljoner samt fastigheter till ett värde av 13,8 miljoner.

2014 fick föreningen ett arv på 8,8 miljoner genom testamente.  Arbetet leddes av verksamhetschefen och sju hundskötare, del- och heltidstjänster, samt timanställd personal. Därutöver fanns sex anställda med olika former av arbetsmarknadsstöd.

Trots den extremt goda tillgången på både ekonomiska och personella resurser lade man inte så stort krut på att omplacera utan många hundar avlivades. Man planerade att investera 20 miljoner i en fastighet i Göteborg. Det projektet kom senare att skrinläggas och det blev istället en anläggning i Kyrkheddinge i Skåne. Mediaexponeringen var fortsatt god som SOS djur genom Nyhetsbolaget, Expressens nya sajt www.gilladjur.se, tidningen Härliga Hund, TV4, lokaltidningen MittI, tidningen Brukshunden och radioreklam i Lugna Favoriter.2015 fick föreningen ingen mer dispens från måttkrav.

Hundstallet fick avslag på bygglov i Göteborg  med motivering ”hundstall kan inte anses ingå i användningen industri”, enligt stadsbyggnadskontorets tjänstemän.

Hundstallet hade flera inbrott och fritagningsförsök och man investerade ännu mer i övervakningssystem. Ovanvåningen, som kattstallet hade sagts upp ifrån, renoverades och togs i bruk.

Föreningen sade sig ha dagliga kontakter med länsstyrelsen och fick sitt avtal med polisen förlängt i två år. Wannbergs Djurskyddsstiftelse gav drygt en halv miljon till föreningen. Stiftelsens ändamål är att stödja föreningen och  har ett kapital på drygt 15 milj. Mediaexponeringen fortsatte i olika program och artiklar.2016 spelades Bagges hemlösa hundar in. Hela 18 insamlingskampanjer genomfördes. Tre stora beslag av hundar gjordes från Norrköping, Gävle och Värmdö. 

Hundstallet startade filial i Kyrkheddinge i Skåne hos Djurens Vänner, då man ingick ett 3-årigt hyresavtal. Hundstallet fick tillstånd för 40 hundar och fyra hundskötare anställdes. Hela anläggningen säkrades upp för att kunna ta emot även beslagtagna hundar från polis och Länsstyrelsen. Nu körs hundar från Stockholm till Skåne. En som anställdes var Alexandra Boijsen tidigare djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne. En djurskyddshandläggare har en lön på drygt 30.000:-. Uppenbarligen var detta lönsammare.

Ovanstående är vad Hundstallet fakturerat polisen i Stockholm sedan 2005. Observera att 2017 inte är slut än.

%d bloggare gillar detta: