Tag Archives: omhändertagande djur

Från inspektör till entreprenör

8 Okt

Länsstyrelsen i Skåne laddar för att fr o m nästa år ta över de djur de själva tar omhändertagandebeslut om när polisen upphör att göra det. Avdelningens chef Marcus Björklund satt som ”expert” i polisens utredning om renodling av deras arbetsuppgifter och där alla var överens om att djurhanteringen skulle bort från polisens bord. Vad han var expert på fick jag vid förfrågan aldrig svar på. I alla fall förordade han att länsstyrelserna själva skulle ta hand om djuren. Efter Djurambulansen i Skåne AB har det uppstått en potentiellt lukrativ lucka och ett samarbete har inletts med Djurskyddet i Malmö som tidigare annonserat ut Djurambulansens djur och Hundstallet i Stockholm. Föreningen har gjort om tidigare svinalängor (?) till hund- och kattstall. Troligt är att djur från hela södra Sverige kommer att placeras här, vilket blir ytterligare ett bakslag för Djurambulansen i Skåne AB med den gigantiska fd försökshundsanläggningen i Örkelljunga.

hundstallet-alexandra

En av de nyanställda är Alexandra Boijsen, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne. Hon är hos djurägare mest känd som medansvarig när en hel besättning getter hämtades under ytterst brutala former i Hörby för tre år sedan. I styrelsen för föreningen sitter förra landshövdingen Margareta Paulsson. Under hennes tid växte omhändertagandeindustrin för djur i Skåne till aldrig tidigare skådade höjder och antalet djurförbud till de högsta i landet. Djurkrematoriet i Höganäs eldades för fullt.

djurambulansen-resultat

Efter sedan företaget kritiserats hårt och beslagits med både trafikbrott, problem med fakturor och skattefusk, dalade inkomsterna. Till slut sades avtalet upp och de skånska djuren hämtades och placerades hos andra företag. De senare kan anse sig blåsta när länsstyrelsen nu tar över hela kedjan själv från kontroll till beslut och omhändertagande och försäljning, indrivning av avgifter från djurägarna och utdelande av djurförbud, så är det inte otänkbart att det blir attraktivt att byta jobb. Byta jobb ska även Alexandras kollega Emma Hansson göra.

Djurägarna demonstrerar, djurägarna har fått nog

21 Feb

20160219_123252Intresseföreningen Djurägarna Sverige anordnade en demonstration den 19 februari utanför länsstyrelsen och jordbruksverket i Jönköping för uppmärksamma den rättslöshet som djurägare är utsatta för vid myndighetsutövning. På plats fanns dokumentärfilmaren Peter Gerdehag, med högaffeln i högsta hugg.  Han filmade hela eventet, intervjuade och blev själv intervjuad av medieuppbådet på plats. Här, här, här och här finns artiklar och intervjuer.

Gerdehag har gjort svenska folket uppmärksammat på hur djur och djurhållare drabbas när de blir överkörda av statens djurskyddande myndigheter genom sina filmer om hästmannen, Stig-Anders Svensson. Länsstyrelsen i Jönköping tog ifrån honom hans tre arbetshästar och belade honom, efter ett helt liv med djur, med djurförbud. Hästarna skickades efter ett par ägarbyten till slakt.

20160219_144525Demonstrationen hade utformats som ett sorgetåg med en hästdragen vagn.

DSC00642

sorgetågTyvärr vågade ingen låna ut sin häst av rädsla för myndigheterna, så vagnen fick dras av sex deltagare. Kusk var Sten-Gunnar Hörberg vars fina arbetshästar nyligen togs av länsstyrelsen i Jönköping.

20160219_145819Kransnedläggning skedde utanför länsstyrelsens och jordbruksverkets lokaler för att hedra de två djurägare, Christopher och Maria, vilka, som en direkt följd av att de fråntagits sina djur i av Stockholms länsstyrelse, inte fann livet värt att leva mer.

DSC00661Fattade gjorde dock inte länsstyrelsens personal som inte vågade komma ut och tala med demonstranterna.

Lars SandbergFöreträdare för protesten, liksom journalister, fick i tur och ordning en liten audiens i maktens borg hos chefen för landsbygdsavdelningen, Lars Sandberg.

DSC00663Lars Sandberg säger: ”Det som är viktigt för mig är att vi följer den svenska djurskyddslagstiftningen, det är det primära och den svenska djurskyddslagstiftningen syftar till att vi ska värna djuren, att vi ska ha en god djuromsorg i landet.”

Att djuren oftast dör av ”omsorgen”, att människor tar sina liv eller stryker med av stressrelaterade sjukdomar, lantbruk försvinner och marker växer igen är uppenbarligen en liten bieffekt som byråkraterna tycker vi får ta om det nu ens är sant.

Om rättssäkerheten säger Lars Sandberg vidare: ”Är man inte nöjd och känner att det här är inte korrekt, då har man möjlighet att överklaga våra beslut.”

Ganska så meningsfullt när djuren redan är stulna, överlåtna för en spottstyver eller avlivade.

Han fortsätter: ”Och det jag kan konstatera är att dom beslut som överklagas inom djurskyddet och som överklagas i olika instanser, de besluten ändras inte.”

Nej, för det allra mesta går förvaltningsdomstolarna, dit djurägarna hänvisas till att överklaga, helt på länsstyrelsens linje i och med att sakfrågan inte prövas utan bara handläggningsgången. ”Högre instans” kan djurägaren glömma för bara 10% av djurägarna får det, medan länsstyrelserna får det till 100%. Det är djurägarnas ”rättssäkerhet” i kalla siffror.

Lars Sandberg fortsätter: ”Jurister med lång utbildning som tar del av sakkunskap från olika håll, dom kommer fram till slutsatsen att vi har följt den svenska djurskyddslagstiftningen och att besluten är rättssäkra och korrekta.”

Nu är det bara det att djurskyddslagstiftningen inte ingår i juristernas utbildning, så de förlitar sig på att djurskyddshandläggarna har den erforderliga expertkunskapen. Juristerna väljer heller inte att gå kompletterande utbildningar som erbjuds utan väljer mera högstatusområden som exempelvis skatterätt. Jurister har i regel dålig eller ingen kunskap om djur och djurhållning. Någon extern expert har jag aldrig hört att någon förvaltningsdomstol kallat in i något djurärende. Det vanliga är att domstolen gör lätt för sig och skriver av länsstyrelsens yttrande ordagrant i domslutet.

Sandberg får frågan om det inte är viktigare att djur har det bra än att det fattas några cm i takhöjd. Sandberg svarar: ”Jag menar nog att det viktiga för en myndighet oavsett vilken fråga det är, det är att ha respekt för de lagar och det regelverk som har beslutats av folkvalda politiker och att vi som myndighet ser till att vi följer de lagarna och reglerna!”

Respekt för människor nämner han inte. Han får frågan om han kan förstå kritiken. Hans svar talar för sig självt och hans inställning förklarar varför människor tar sina liv i förtvivlan: ”Nej, egentligen kan jag inte det. Jag upplever kritiken som väldigt osaklig och okunnig i stora delar!”

Lars Sandberg borde entledigas med omedelbar verkan!

Det är så synd om djurskyddsinspektörerna

30 Okt

2011 fick länsstyrelserna 25 miljoner extra per år för att klara omorganisationen av djurskyddskontrollerna när de togs över från kommunerna 2009. Nu upphör det extra anslaget. Därför drar nu länsstyrelserna igång en kampanj med hjälp av media för att övertyga svenska skattebetalarna om hur stor nytta handläggarna gör och att antalet djurplågare bara ökar år från år.

Skärmklipp 2015-10-30 12.40.30Till sin hjälp har Mattias Gårdlund TV4 som sänt de ytterst oseriösa dokusåporna Djurskyddsinspektörerna och Djurskyddarna. Programmen initierades enligt ett envist rykte från en familj vars barn han är gudförälder till. Liksom dessa program spelar han på folks medkänsla för djur och då kan sanningen vinklas för att få avsedd effekt dvs högre anslag till den egna verksamheten.

Skärmklipp 2015-10-30 12.40.22Trots ökade anslag har antalet kontroller minskat drastiskt. Tappet kom vid övertagandet 2009. Förklaringen är mycket enkel. Just det året blev djurägarna mycket farliga och alla kontrollanter blev plötsligt tvungna att köra i par. Framför allt har de planerade kontrollerna minskat och anmälningsärendena ökat. Antalet tillgängliga inspektörer ”halverades” alltså. Fördelen var att man kunde sjunga allsång i bilen på väg till djurägarna för att muntra upp sig. Konstigt nog ökade också anmälningarna efter TV-serierna.

TV4 har letat upp ett fall från 2012 i Jämtlands län. En norsk kvinna lurades att ta hand om två rottweilerhundar. Hon anklagades bl a för att ha bränt och injicerat en hund, Rocky. Ägaren påstod i pressen att hon sett det genom ett fönster.

Skärmklipp 2015-10-30 12.39.38Länsstyrelsen i Jämtland undersökte saken och fann att det fanns inga spår vare sig av bränning eller injektioner. ”Varken uppgifterna från Statens veterinärmedicinska anstalt eller veterinär har kunnat styrka uppgifterna om att hunden bränts eller injicerats.” Den andra hunden avlivades innan någon hann se den. Så trots att uppgifterna motbevisats som fejk tar TV4 upp storyn som sann! Att Gårdlund inte drar sig för att ljuga förvånar ingen!

Skärmklipp 2015-10-30 12.39.24Eva Wiklund gick ut starkt i pressen (som inte kollade några uppgifter) och hävdade att hunden Rocky blivit bränd mm. Det var ett led i en hatkampanj mot personen ifråga och hunden som hade en hudsjukdom var enbart ett medel.

dömsSom vanligt är straffen inte nog höga. Vad man glömmer att berätta är att de på eget bevåg dömer ut livstids djurförbud, omhändertar djur till enorma värden och att djurägaren ofta får en räkning från Djurambulansen i Skåne AB på hundratusentals kronor, vilket övertrumfar eventuella böter med ett antal tiopotenser. Och i de fall länsstyrelsen inte räknar med att vinna, struntar de helt sonika i att åtalsanmäla de påstådda brotten, som ändå kan ge djurförbud men aldrig får någon rättslig prövning.

liderI en artikel klagar inspektörerna på polisen och hävdar att de har en lång lista på ärenden som inte verkställts.

”Vi har långa listor på ärenden där vi tagit beslut om att djur ska omhändertas”, säger Paula Hultgren. När jag kontaktar diariet så visar det sig att någon sådan lista inte existerar. Jag hittar fyra §31-ärenden fr o m maj t o m oktober i diariet. Bluff igen.

Djuren bort från polisen

16 Feb

dyrt för polisenSå då var den klar, utredningen om renodling av polisens arbetsuppgifter. Det som skulle bort var polisens djurhantering. Utredare har varit Ari Soppela på uppdrag av justitiedepartementet och betänkandet ”Med fokus på kärnuppgifterna – en angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet (SOU 2015:3)”, lämnades i fredags den 13 februari till statsrådet Anders Ygeman.

”Den politiska vilja som finns att renodla polisens uppgifter bygger på att polisen bör ges bättre förutsättningar att bekämpa brott och att upprätthålla allmän ordning och säkerhet.”

Som väntat har utredningen kommit fram till att djurhanteringen skall läggas över på länsstyrelserna. Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.

Utredningen har haft ett antal experter till sitt förfogande bl a enhetschefen  Marcus Björklund på länsstyrelsen i  Skåne.

Polisens uppgifter på djurområdet består bara på tre områden:

1. Polismyndigheten ska gripa in i akuta situationer för att t.ex. upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten, avvärja fara och förhindra att djur lider,

2. Polismyndigheten ska hjälpa länsstyrelsen i de fall där åtgärderna inte kan utföras utan en polismans särskilda vålds och tvångsbefogenheter, och

3. Polismyndigheten ska underrätta länsstyrelsen om man vid utförandet av sina kärnuppgifter får kännedom om något som motiverar att länsstyrelsen agerar mot t.ex. brister i djurhållningen eller andra förhållanden som står under länsstyrelsens tillsyn.

”Vi menar att Polismyndigheten däremot inte bör ha till uppgift att exempelvis transportera, förvara, sälja, skänka bort eller låta avliva omhändertagna djur. Polismyndigheten bör inte heller följa upp brister i djurhållningen, utfärda förelägganden eller handlägga förvaltningsärenden som rör djur.”

”Länsstyrelserna ska även verkställa sina beslut om att sälja, skänka bort eller avliva omhändertagna djur. Dessutom ska länsstyrelserna ansvara för den övervägande delen av arbetet med att administrera kostnaderna för uppstallning av djur och andra kostnader som kan uppkomma när ett djur har omhändertagits .”

Utredaren föreslår att nettokostnadsökningen för länsstyrelserna finansieras
genom att 45 miljoner kronor förs över från Polismyndighetens förvaltningsanslag till förvaltningsanslaget för Länsstyrelserna.

Utredningen har gjort studiebesök hos Tillståndsenheten, Polismyndigheten i Skåne och hos Djurskydds- och Veterinärenheten, Länsstyrelsen i Skåne län. Syftet har varit att få kunskap om hur polisen hanterar djurärenden i praktiken och om länsstyrelsernas arbete med näraliggande djurskyddsfrågor.

”Enligt Brå utförs arbetet med handräckning och djur generellt av poliser i yttre tjänst inom ramen för deras ”ordinarie” arbete. Mot denna bakgrund, och då detta arbete hade ökat de senaste åren, kunde enligt Brå arbetet med handräckningar och djur antas ha påverkat förutsättningarna att förbättra personuppklaringen mer än de övriga uppgifter som ökat. Det beror enligt Brå på att dessa uppgifter konkurrerar mer direkt med den yttre ingripandeverksamheten.”

”…dagens regler i stor utsträckning (vilar) på äldre ställningstaganden där några egentliga skäl för att polisen ska utföra uppgifterna inte har angetts. Det är därför inte klart varför polisen har fått ansvar för alla sina nuvarande uppgifter på djurskyddsområdet. Det lämpliga i att ge polismyndigheterna nya arbetsuppgifter har inte problematiserats i något av de tidigare lagstiftningsärendena, och det har heller inte förts någon diskussion om någon annan myndighet hade kunnat vara ett alternativ. Den nuvarande ordningen framstår snarare som ett historiskt arv från 1920-talet, då samhället såg helt annorlunda ut och lagstiftningen hade en direkt straffrättslig koppling som inte längre finns.”

”Polisen skulle enligt förslaget även ha kvar vissa andra uppgifter enligt djurskyddslagen, bl.a. uppgiften att bistå med handräckning vid omhändertagande och tillsyn, avliva svårt skadade eller sjuka djur samt omedelbart omhänderta djur som är utsatta för lidanden.”

”I Danmark är ansvaret för tillsynen över djurskyddet uppdelat mellan polisen och Fødevarestyrelsen, som är Danmarks motsvarighet till Livsmedelsverket. Fördelningen innebär, något förenklat, att Fødevarestyrelsen utövar tillsyn över djurhållningen i lantbruket, djurparker, djuruppfödning och liknande medan tillsynen över hur bl.a. sällskapsdjur sköts och kontroller av djurtransporter ligger hos polisen. Dansk polis anlitar andra myndigheter, företag, lantbruksorganisationer eller djurskyddsföreningar för alla praktiska uppgifter som t.ex. att transportera, förvara och avliva djur. Enligt uppgift från den danska motsvarigheten till Rikspolisstyrelsen (Rigspolitiet) har uppgiftsfördelningen mellan polisen och andra aktörer i Danmark inte utvärderats. Man menar dock att uppgifterna ligger rätt hos polisen. Detta stödjer man bl.a. på att polisen har den straffrättsliga kompetensen och under alla omständigheter ska utreda om något brott har begåtts.

I Finland är polisen en av flera djurskyddsmyndigheter. Utöver polisen har det statliga regionförvaltningsverket, den kommunala veterinären, hälsoinspektörer, kontrollveterinärer och gränsbevakningsveterinärer också uppgifter på djurskyddsområdet. Alla dessa myndigheter kan besluta att avliva ett djur och sköter även vissa praktiska uppgifter som t.ex. transport av omhändertagna djur. Förvaring, placering och veterinärundersökning av djuren görs enligt uppgift från Polisstyrelsen i Finland oftast av kommunernas kontrollveterinärer. Om ett djur ska avlivas ansvarar polisen för att verkställa beslutet. Polisen i Finland anlitar ofta särskilt yrkesutbildade personer, kommunala tjänster och föreningar när det gäller att verkställa förvaring, utfordring och transport av djur. Uppgiftsfördelningen i Finland har, såvitt framkommit, inte utvärderats. Enligt uppgift från Polisstyrelsen i Finland sköts ofta djurskyddsuppgifter under kontorstid av andra myndigheter, om än ofta med polisassistans. Från Polisstyrelsens sida har man ställt sig frågan om polisens yrkeskunskap är tillräcklig för mycket svåra och ekonomiskt stora djurskyddsärenden.

I Norge ansvarar Mattilsynet, som närmast motsvarar Livsmedelsverket, för bl.a. den operativa tillsynen samt för flertalet beslut och åtgärder mot dem som inte följer reglerna. Polisen har också uppgifter på området. Både Mattilsynet och polisen kan exempelvis omhänderta djur. Beslut att omhänderta djur som fattas av polisen ska fastställas av Mattilsynet inom viss tid, annars upphör omhändertagandet. Ansvaret för de omhändertagna djuren övergår från polisen till Mattilsynet när beslutet fastställs. Polisen i Norge ska också lämna andra myndigheter hjälp (handräckning) och ta emot vissa underrättelser.”

En enkät har visat ”att polisen främst fått hantera allt fler omhändertagna djur. I de tre storstadsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne verkställde polisen år 2009 sammanlagt 347 beslut att omhänderta djur. Fyra år senare var antalet 608, vilket motsvarar en ökning med 75 procent. Att antalet verkställighetsärenden har blivit betydligt vanligare framgår också av Jordbruksverkets statistik över länsstyrelsernas arbete med djurskyddskontroller. Mellan åren 2009–2013 ökade antalet omhändertaganden av djur i Sverige från 629 till 1 057 (Jordbruksverkets webbplats). Detta motsvarar en ökning med 68 procent. Sett över en tioårsperiod är ökningen ännu kraftigare, från 164 till 1 057 omhändertaganden. Mot denna bakgrund drar vi med tillräcklig grad av säkerhet slutsatsen att polisen på senare år har fått allt fler djurärenden.”

”Enkätundersökningen visar också att länsstyrelserna allt oftare behöver handräckning av polisen i djurskyddsärenden. Mellan åren 2009–2013 ökade exempelvis det sammanlagda antalet handräckningar i Stockholm, Västra Götaland och Skåne från 220 till 433, vilket nästan är en fördubbling.”

tabell”En summering av den redovisade tidsåtgången som kompletteras med samma slags antaganden som nyss använts i fråga om polisens uppgifter enligt djurskyddslagen ger sammanlagt omkring 30 000 årsarbetstimmar eller knappt 20 årsarbetskrafter. Vi uppskattar alltså att polisens  sammanlagda personalbehov avseende arbetsuppgifterna enligt djurskyddslagen och tillsynslagen för år 2013 motsvarade ca 40–50 heltidsanställda. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen var lönekostnaden samma år för en polisman 357 kronor per timme, inklusive sociala avgifter. Motsvarande kostnad för en civilanställd var 316 kronor per timme. Vi uppskattar därför den direkta personalkostnaden för uppgifterna till ca 20–25 miljoner kronor.”

”De tre storstadsregionerna står för en majoritet av alla omhändertaganden av djur som görs med stöd av de båda lagarna. Omkring 60 procent av alla omhändertaganden av djur som sker med stöd av djurskyddslagen äger rum i Stockholm, Västra Götaland och Skåne.”

Polisens djurhantering snart ett minne blott

6 Feb

fem miljoner

Polisen kommer snart att slippa hantera både djur och fakturorna som blir följden av hur länsstyrelserna numera tillämpar djurskyddslagen. Massor av arbetstid och pengar kommer att frigöras  för att som tänkt i stället användas för att lösa brott.

Från och med 2009 t.o.m juli 2014 har polisen i Skåne genomfört 926 handräckningar beträffande djur. De har fördelat sig på

2009: 141 st

2010: 184 st

2011: 151 st

2012: 184 st

2013: 157 st

2014: 109 st (t o m 2014-07-28)

Merparten av dessa har initierats av länsstyrelsen. Jag har granskat ca 14% av dessa handräckningar dvs 121 stycken.

Av dessa har Henriette Bonde begärt poliser i 26%, Emma Hansson i 22%, Alexandra Boijsen i 12% samt Linnéa Stålhandske, Elin Gullander samt Jenny Persson i 4% av fallen vardera. Varför vissa inspektörer tycks ha större problem än andra att bemöta djurägare vågar jag mig inte på att spekulera i.

Vanligaste angivna skälet att begära polishandräckning är att man vill ta sig in i en bostad, 44% av fallen. Därnäst anges en hotfull djurägare 21%. Djurägaren kan inte anträffas 12%, djurförbud är anledning i 11%, hotfull hund i 7%, tillträde till stall 4%, djurägaren inte behjälplig 3%. Övriga skäl som anges är djurägaren hotat med självmord, stoppa fordon och utföra kontroll, vardera någon %. Det här är alltså vad som angetts. Om det är med sanningen överensstämmande går inte att ta ställning till.

De som man måste ha polissällskap till är 60% män och 30% kvinnor.7% avser flera personer och djurägaren påstås vara okänd i 2% av fallen. Av 121 ärenden avses endast ett enda ett företag nämligen Ljunge Mink.

Av kvinnorna var 19% 30 år eller yngre, 43% var 31-50 år och 38% var 51 år eller äldre. Av männen var 8% 30 år eller yngre, 37% var 31-50 år och 55% var 51 år eller äldre.

Djurslag som skall kontrolleras anges inte alltid men avser i de allra flesta fallen hund och/eller katt. Det finns några få lantbrukare med kor. Vissa djurhållare får återkommande besök av poliser.

polisen inte medSedan har vi ju sett på TV-såpan Djurskyddarna att det är långt ifrån alltid man ens bryr sig om att begära handräckning, ens när det enligt lag är djur som skall omhändertas av polis. Det verkar vara delegerat till Djurambulansen i Skåne AB.

LinneaLinnéa Stålhandske kör med övertalningsvarianten. Överklagan är knappast meningsfull i det här fallet.

hota med polisFungerar inte det så hotar vi med polisen.

MickeHär är vi jobbarkompisar och turas om…

låssmed… med att hota.

dumt…dvs du har ingenting att säga till om här!

Det gäller att passa på innan penningströmmen från polisen sinar!

Plågad och skadad av makten

10 Dec

anders thelin

Anders Thelin är läkare och en av författarna till den uppmärksammade boken ”Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen.” Ladda ner boken här!

Han skriver:

”Vi har kunnat se TV och läsa i tidningarna om en familj i Sandviken som på felaktiga grunder anklagats för sexuella övergrepp mot de egna barnen, vilka omedelbart omhändertagits av socialnämnden samtidigt som mannen i familjen burats in i ett antal dagar.  Efter hand visade det sig att alltsammans initierats av en nära släkting och att socialsekreterarna inte gjort någon riktig utredning utan i stort sett själva fabricerat (klippt och klistrat) bevisningen. Forskare som sysslar med sociallagstiftningens tillämpning säger att detta är vanligt och att de flesta socialsekreterare saknar kompetens för att göra objektiva utredningar.

oskyldigt anklagadDetta är förfärligt! Förfärligt därför att de människor som på dettas sätt råkar ut för maktens inkompetens skadas för livet. I bästa fall läker skadorna med viss ärrbildning. I sämsta fall kommer de som drabbas att leva med oro och ångest under resten av sitt liv.

I Sverige är offentligt anställda tjänstemän extremt väl skyddade och kan nästan aldrig ställas till ansvar. Ofta ber de inte ens om ursäkt. I Sandvikenfallet har kommunalrådet offentligt bett om ursäkt, men jag är inte säker på om han förstått vidden av den skada hans organisation vållat en enskild familj. Ett rimligt skadeståndbelopp borde kanske vara ett par tre miljoner kronor. Tjänstemännen borde ta en del av detta och dessutom placeras om till andra arbetsuppgifter där kompetensen räcker.

Inom djurskyddet, som återkommande diskuterats på denna blogg, sker inte sällan övergrepp av likartad karaktär. Skillnaden är att det då gäller djur och att djuren ofta t o m avlivas innan ärendet är ordentligt utrett och prövat i oberoende domstol. Bakom djuren finns människor som kan uppleva samma sak som det familjen i Sandviken fick uppleva.

Likheterna är många. De tjänstemän som skall utreda djurskyddsärenden och genomföra inspektioner saknar alldeles för ofta tillräcklig kompetens. Socialsekreterarna har i varje fall en viss akademisk utbildning. Djurskyddsinspektörerna har ofta en mycket medioker utbildning och saknar liksom socialsekreterarna ofta helt förmåga att objektivt bedöma ett ärende. Ofta handlar det om att klippa och klistra bevisning så att det passa den utgång man önskar sig.

Liksom socialsekreterarna som enligt gällande lag och regler i första hand är till för att hjälpa enskilda individer så bortser ofta inspektörerna från detta och uppträder som utpräglade inspektörer där kontrollen är det viktigaste inte företagsutveckling, coachning eller entusiasmerande.

En människa som råkar ut för en händelse av den här karaktären och känner sig orätt anklagad, utpekad och kränkt blir med psykologisk och medicinsk terminologi stressad. Efter en sådan händelse kan en ny kontakt med myndigheten, eller förväntade kontakter också framkalla stress. Ja stressfenomen kan också uppträda hos personer som bara hört talas om vad som kan hända när de får kontakt med myndigheten i fråga. Denna typ av stress kallar vi kognitiv stress.

Stressen kan upplevas som oro i bröstet, hjärtklappning, sömnstörning. Ofta återkommer tankarna hela tiden till det som upplevs som ett hot. Vi vet ganska bra vad som händer i olika hjärncentra och hur hormonerna strömmar ut i blodomloppet. I den akuta situationen kan människor reagera högst olika beroende på tidigare upplevelser, personlighet och s k socialt stöd. Vi brukar säga att man har olika förmåga till coping. D v s förmåga att hantera en akut stressituation. Så är också fallet i det längre perspektivet.

Människor som redan är störda eller har psykiska besvär kan vid akut stress reagera med stor kraft och situationen kan bli farlig för de berörda tjänstemännen. Detta är en realitet på socialkontoren och på försäkringskassan där man utvecklat system för att säkra de anställdas fysiska säkerhet. Djurskyddsinspektörer kan också berätta om hur de hotats eller blivit slagna. Än värre saker kan hända — tandläkaren i Värnamo sköt kronofogden!

Vår förmåga till coping beror på flera faktorer, bl a vår personlighet. Somliga är mer eller mindre s k typ-A människor. Tävlingsinriktade, dynamiska, snabba, hatar att stå i kö eller ligga bakom en bil som inte kör tillräckligt fort. Stressade typ-A människor reagerar med ilska och handlingskraft. De går till motattack ofta med kreativitet. Men deras stress har också ett pris. Det finns forskning som visar att typ-A människor har en ökad risk för hjärtsjukdom.

Andra människor reagerar med passivitet, anklagar sig själva och blir nedstämda. Vi brukar kalla dessa för typ-D människor. Vid stress utvecklar de ofta långdragna besvär, sömnstörningar, dysfori och ibland depressioner. Typ-D människor har också en ökad risk för hjärtsjukdom men dessutom ökad risk för psykisk ohälsa och möjligen också en ökad cancerrisk. Att leva med långvarig stress är en påtaglig hälsorisk.

De flesta av oss befinner sig någon stans mitt emellan dessa ytterligheter. Men observera, en kränkning av den art vi här talar om lämnar ingen människa oberörd och ju mer vi får höra om offentlig verksamhet som går snett desto mer misstänksamma och stressade blir vi när något hotfullt kommer oss nära.

De människor som skall ingripa i andra människors liv måste ha en adekvat utbildning och empatisk förmåga. De måste också kunna objektivt hantera olika typer av information. Kunskaper om vad man gör med de människor man möter måste bli mycket större. Inom sjukvården brukar vi säga Nil nocere, att aldrig vålla skada är högsta prioritet!”

Djur i bur och förödande beslut

8 Dec

??????

Samantha Asp i Skurup är en av få djurägare som faktiskt blivit polisanmäld av länsstyrelsen för påstått djurskyddsbrott.Men det gick inget vidare för länsstyrelsen i Skåne och inspektörerna Emma Hansson och Sverker Olsson. Inte för djuren heller för Emma Hansson åstadkom ett veritabelt blodbad på dem. 2009-10 formligen frossade Emma i omhändertaganden och ödelade liv på löpande band.

Samanthas gårdSamantha frikändes i tingsrätten och även förundersökningen, som gällde åtalsanmälan från länsstyrelsen mot Samantha Asp och hennes man avseende djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, lades ner. Polisen hittade aldrig några bevis för att ett brott begåtts. Länsstyrelsens anmälan kom sedan Samantha polisanmält det bristfälliga sätt hennes djur sköttes på efter omhändertagandet av ca 200 djur i maj 2009. Inget har gjorts åt Samanthas anmälan.

010

Det hela kändes ju som en motanmälan mot mig, säger Samantha Asp.

Samantha fick också tillbaka 20 hundar. Länsstyrelsen skrev: ”Vid kontakt med djurpensionatet där de omhändertagna hundarna, katterna och tre fåglar vistades sedan omhändertagandet framgick att hundarna är rumsrena och välskötta”.

samantha ingen djruplågare

Samantha skriver själv:
”Alla hund och katthotell/pensionat till ex. Hjorthög har burar till alla djur. Mina hundar och katter var alla placerade i burar då alla dessa inte kunde kontrolleras på annat sätt de veckor de var där. Några av mina hundar var placerade i kedja i hästbox då personalen var ”rädda” för dessa trots att de var hur snälla som helst med mig, men var stressade av situationen. Hundar får ej vara fastkedjade dygnet runt enligt vad jag känner till. Varför är det tillåtit för djurhotell att använda sig av burar och kedjor?

På djursjukhus och hos veterinärer är det okej med burar, men om du har ett sjukt djur som behöver isoleras i bur hemma oavsett att veterinär rekommenderat detta och länsstyrelsen kommer så är du djurplågare.

Reglerna är så felaktiga och motsägelsefulla att det nästan är löjligt. Ett djur kan behöva för sin egen säkerhet sättas i bur tillfälligt om det finns mer än t.ex. en hund i en flock, och det finns risk att det kan bli bråk ifall ägaren måste åka och göra ett ärende eller handla mat. Detta är inget lidande om djuret är lärt att det är en positiv sak att sitta i bur. Är buren stor och innehåller bekvämlighet och någon leksak/tuggsak så brukar inte djuren bry sig då de vet att de snart kommer ut igen och har sysselsättning och lugn o ro, samt mat o vatten.

Att påstå att alla djur blir plågade av att tillfälligt vistas i bur, är att ta i. Vissa är absolut inte kapabla att sitta i en bur, ens en minut, men det ser man och då tar man naturligtvis hänsyn till detta och hittar en annan lösning för detta djur, som ett eget rum. Djur skall inte sitta i bur, även fåglar måste komma ut och sträcka ut sina vingar. Dock kan det ibland krävas tillfällig vistelse i en bur, men detta skall inte, bara för länsstyrelsen råkar komma just då föranleda omhändertagande eller annat. Det är fel.

Vid ett tillfälle ringde jag Jordbruksverket och frågade om det kunde anses fel att tillfälligt förvara sina hundar i bur när man var tvungen att göra ett ärende för att inte de skulle slåss eller kanske bita ihjäl varandra, vilket är lätt hänt bland vissa raser. Det svar jag fick var att det inte var fel om det handlade om att skydda djuren från sig själva. Det ansågs vara ett beslut som varje djurägare själv fick ta om det kunde anses att djuren kunde skada varandra eller sig själv. Detta stämmer dock ej när länsstyrelsen kommer in i bilden. Myndigheterna talar emot varandra som vanligt och har ingen rak linje att följa.”

Först i februari 2010 besiktigades Hjortshögs hundpensionat där Samanthas hundar fördes och då konstaterades att 50 av anläggningens 73 redovisade djurboxar inte var godkända för förvaring av hundar och katter.

044

Bilden: ”Detta är Lotta till vänster labbelik flicka korsning irländsk setter/chabrador. och hennes halvbror Zebbe samma korsning annan kull. Bilden tagen samma dag som omhändertagandet. Ålder ca 5 år. De var yngst av de tolv hundar som avlivades av länsstyrelsen, om detta nu skedde. Jag begärde att de skulle avlivas om jag inte kunde få tillbaka dem då de var så präglade på mig och min man, och var en flock. Att splittra dem skulle vara fel mot dem. Det var en underbar korsning jag själv fött upp. De vaktade de andra djuren då jag tränade dem sen de var små att göra detta. Lotta var en älskvärd hund som dock inte gillade främlingar. Zebbe var en vacker pojke med attityd. Han kunde muttra på främmande men var mycket charmig i vår hantering.”

075

Nu ligger polisräkningen på en halv miljon, som blev följden av Emmas beslut att göra processen kort med alla djuren, i tingsrätten, Samantha är hjärtsjuk allt sedan överfallet på hennes djur och maken har flyttat till Spanien med hundarna. Emma Hansson klagade själv härom året på en hantverksräkning som hon tyckte blev för stor. Då hade hon förmodligen beställt något. Det hade inte Samantha, det var Emma som beställde. Emma säger att hon nog får ”svänga lilla lackväskan i Reslöv” för att kunna betala hantverkaren. Kanske det är så hon föreställer sig att djurägarna ska göra. Jag undrar om Emma ägnat Samantha en enda tanke. Mest troligt inte.

%d bloggare gillar detta: