Ett högt pris

Den 18 mars 2014 genomförde länsstyrelsen i Skåne en större drive för som man sa beta av ärenden som blivit liggande. På Facebooksidan Djurskyddsinspektörerna i Skåne, som efter massiv kritik fick stängas ner för inte så länge sedan, talade avdelningens chef Marcus Björklund om att slå rekord. Och det kom i viss mån att besannas, men inte på det sättet det framställdes.

Avdelningen i Skåne har gjort sig kända för att trakta efter att bli filmstjärnor i TV och hade i januari visat upp sina bristande kunskaper i djurhantering på bästa sändningstid. Denna gång såg chefen till att själv hamna i sändning då två TV-kanaler som av en händelse turligt nog var vidtalade för att dokumentera två större omhändertaganden, ett med hundar och ett med katter. Som vanligt hängdes djurägarna ut i media och som vanligt talades om ”total misär”.

Marcus Björklund uttalade sig:

”Prognosen för valparna, som omhändertogs av polis och nu slussas vidare till ideella organisationer, är god. Dels att de tillfrisknar och kan säljas till adoptivhem. Dels blir den ekonomiska smällen liten.

– För pengarna de säljs för täcks våra kostnader, överskottet går till djurägaren.”

Djurambulansen i Skåne AB har väl knappast gjort sig känd för att vara en ”ideell organisation” och vad han avsåg med att den ekonomiska smällen skulle bli liten kan nog bara han svara på. Och ”överskottet” skall vi snart se vem som lägger beslag på.

Vi ska granska det sistnämnda påståendet närmare vad det gäller fallet med katterna. Där var Mattias Gårdlund stor stjärna.

”På en adress i Hörbys centrala delar omhändertogs sammanlagt 49 (!) katter samt en del andra djur och gnagare.”
– Förutom katterna tog vi även två marsvin, en kanin och nio duvor, säger Gårdlund.
–I huset, om man nu ska kalla byggnaden för det, hade det gått helt överstyr.” Han ansåg att det som vanligt var ”utsiktslöst” att djurägaren skulle kunna åtgärda bristerna.

Skälen för omhändertagandet var brister i närmiljön dvs dåligt städat, stora djurgrupper och att gnagare (marsvin) och katter hölls i samma rum.

Den 31 mars gjorde samme Mattias Gårdlund en inspektion hos det ”ideella företaget” Djurambulansen i Skåne AB som alltså förvarade nämnda katter. Totalt hölls 52 katter.

Anmärkning beträffande katter:

”I utrymme vid tvättmaskin hölls en grupp med 16 vuxna katter på ett utrymme på ca 9 m2. 13 katter ska ha ett utrymme om minst 11.2 m2. I två utrymmen hölls det kattgrupper som översteg 15 vuxna katter (23 stycken samt 16 katter) Verksamhetsutövaren skulle åtgärda bristen direkt efter påpekandet genom att dela upp kattgrupperna i grupper om ca 10 vuxna katter.”

”Katter (predatorer) och gnagare (bytesdjur) hålls i samma rum.
Predatorer och bytesdjur ska hållas åtskilda för att ej utsätta dem för stress. Verksamhetsutövaren kommer bygga separat ”gnagarrum” fram tills detta är gjort kommer tillfälliga väggsektioner att placeras mellan katter och gnagare.”

Dvs det var samma brister hos Djurambulansen som föranlett omhändertagandet av samma katter knappt två veckor tidigare. I motsats till djurägaren fick dock Mikael Gustavsson chansen att åtgärda bristerna och han fick inte ens ett föreläggande.

I domen från förvaltningsrätten kan man läsa att ”av utredningen i målet framgår att bristerna framför allt hänförde sig till djurens boendemiljö. Enligt föreliggande veterinärintyg har flertalet katter varit utan större anmärkningar.” Djurägaren har ”gjort omfattande renoveringar av sin bostad” och ”även vidtagit åtgärder för att säkerställa att en liknande situation inte ska uppkomma igen på grund av sjukdom”. Djurägaren återfick nio av katterna. Rätten höll alltså inte med om att det var  ”utsiktslöst”.

Ovan Djurambulansen/SPCAs ”ideella” verksamhet. Tre av katterna överlevde inte omhändertagandet. Nio återlämnades och de övriga påstods överlåtna dvs bortskänkta. Så här gick det med ”den ekonomiska smällen”:

Häststöld

 

I torsdags den 26 februari omhändertog företaget Djurambulansen i Skåne AB Katarina Eliassons sju hästar på en gård i Båstads kommun. Katarina Eliasson som äger hästarna sedan den 14 februari 2015 hyrde en ligghall för sina hästars räkning, på gården Önnarp 1:2 i Båstads kommun.

Strax innan åker Sebastian Borg runt med sitt filmteam i jakten på hästarna. Han går bl a in olovandes in i stallet hos Folkessons far. Sebastian uppger för polisen att de har hittat magra hästar som måste omhändertas omedelbart, vilket polisen fattar beslut om. Senare ändrar man uppgifterna till att Folkesson deltagit i skötseln av hästarna.

Omhändertagandet har samband med att Katarinas sambo, Jörgen Folkesson, nyligen meddelats djurförbud för sina hästar. Jörgen Folkessons hästar, som av både Länsstyrelsen och andra har bedömts vara i gott skick, är numera överlåtna till andra ägare, och inhysta på andra ägares marker. Hästarna bedöms av flera olika hästkunniga personer vara i gott skick , de nya ägarna har inte djurförbud och utrymmena där hästarna hålls har inte varit föremål för Länsstyrelsens kritik.

Torsdagens agerande från Djurambulansens sida torde därför vara en ren stöld. Förfarandet har polisanmälts av ägaren.

En anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är att en bil registrerad på Mikael Gustavsson, Djurambulansens ägare, de senaste dagarna har setts cirkulera i området där en av de nya hästägarna, Sven Inge Ericsson, hyser sina hästar. Bilen, en vit Volvo med registreringsnummer KZP 906, har varit synlig i området, bland annat på Sven Inge Ericssons privata gårdsplan i måndags förmiddag den 2 mars. Senast i tisdags kväll den 3 mars sågs bilen i ett skogsområde intill de hagar som Sven Inge Ericsson arrenderar.

En av de nya hästägarna, Sven Inge Ericsson, har redan varit föremål för Länsstyrelsens intresse i form av ett oanmält kontrollbesök igår tisdagen den 3 mars .

Idag har en polis beslutat att Folkesson överträtt djurförbudet för att han kört fram ett lass hö till en av hästhagarna på allmän väg. Han måste väl vara i sin fulla rätt att avyttra sitt hö när han inte får ha hästar längre eller tycker polisen att han skall äta det själv?

Idag har alltså Djurambulansen stulit ytterligare hästar som är helt lagligt sålda. Även detta tillgrepp är polisanmält.

Bilderna är från häststölden i Killeröd. Länsstyrelsen påstår sig inte känna till någonting.

Kasta sten i glashus

I dokusåpan Djurskyddarna har vi träffat Djurambulansen i Skånes nya veterinär Elsa-Pia Ehrenpris. Det är hennes intyg som använts av myndigheterna mot djurägare som fått sina djur omhändertagna. Exempelvis i det första programmet där ett antal grisar, höns och får släpptes ut för en eko-bonde och därför togs av polisen, skrev Elsa-Pia veterinärutlåtandet. I det utlåtande hamnade en ponny från ett helt annat ärende. Katten som togs finns det däremot inget veterinärintyg alls på. Den bara försvann.

Elsa-Pia uttalar sig om hur hundarna har haft det i programmet.

I programmet kritiseras djurägaren för bristande rastning och rengöring.

Under sju månader har Elsa-Pia hyrt ett hus i Munka-Ljungby. Hon fick lov att ha en liten hund i vissa delar av huset. När det uppdagades efter fyra månader att hon hade åtta hundar blev hon uppsagd men fick bo kvar i ytterligare tre månader. I lördags den 28 februari skulle huset utbesiktigas men hon dök inte upp.

Hon hade lämnat kvar båda nycklarna, vilket tydde på att hon inte hade haft för avsikt att dyka upp. Hon gjorde sig dessutom oanträffbar.

Djuren som hon haft i huset har levt i sitt eget kiss och bajs, som standardformuleringen i kontrollrapporterna brukar vara, samt att Elsa Pia inte plockat upp det. Detta syns tydligt på de skador djuren åsamkat på golv och väggar i huset.

Elsa-Pia låtsas som ingenting och vägrar att träffas för besiktning. Hon svarar inte längre i telefon eller på sms.

Dessutom menar hon på att det inte är ”hennes djur” som åsamkat skadorna, men som tur är så finns både före och efter bilder för hennes in och utflyttning.

Det som också är intressant i det hela är huruvida Elsa-Pia tagit hem djur som hon hämtat från Djurambulansen. I början på december fanns en tik med valpar, som troligen inte var hennes. De bodde i huset en längre period.

Med tanke på hur huset såg ut så har det tydligen brustit med både rastning, rengöring och tillsyn av djuren.

Att sen ha mage att stå i TV och kritisera andras djurhållning…

Elsa-Pia tar inget ansvar alls för detta . Skadorna på huset uppgår till mellan 2-300.000:- kr. Frågan är vem som skall betala då det redan ligger 340.000:- hos kronofogden.

En nära djurambulansenupplevelse

Lördagen den 24 augusti 2013 höll Hörbys idrottsförening sin årliga loppis och vi hade bokat in den i almanackan sedan länge. Den började kl 13. Strax före halv elva svänger en främmande bil in på vår uppfart. Ut stiger en man och undrar om jag förlorat en hund. Det har jag inte men går med och tittar på hunden i bilen. Det visar sig vara en mycket trevlig welsh corgitik som mannen plockat upp på vägen. Jag erbjuder mig att hjälpa till att hitta ägaren och förmodar att hon bor inte alltför långt bort. Vi växlar telefonnummer och jag sätter in henne i en ”gästrastgård” och går in för att starta söket efter hundens familj. Jag ringer bl a Bosses hundhjälp och skickar bilden ovan tagen 10.42. Så ringer jag polisen för att höra om det kommit in någon efterlysning. Det har det inte, säger den kvinnliga polisen som svarar. Jag lämnar mitt telefonnummer och hon frågar om hon får lämna ut det. Ja, säger jag, men bara till ägaren! Nu ändrar polisen tonläge. Hon säger att nu tänker hon meddela Djurambulansen och de skall komma och hämta hunden. Jag säger bestämt att jag inte tänker lämna hunden till Djurambulansen och att hon inte får lämna ut mitt nummer. Då säger polisen att de har avtal med Djurambulansen och jag  kan inte ha hunden hos mig. Nu blir jag riktigt upprörd och säger till på skarpen att jag har inget avtal vare sig med dem eller med Djurambulansen.

Trots att jag uttryckligen sagt ifrån att mitt telefonnummer inte fick lämnas ut, så tar det bara några minuter efter att jag lagt på så ringer en kvinna från Djurambulansen. Hon är mycket otrevlig och vägrar att presentera sig. Det kan ha varit Petra Borg. Hon säger att de har avtal med polisen så nu kommer de och hämtar hunden. Det gör ni inte, säger jag och försöker få henne att förstå att jag inte tänker lämna någon hund till Djurambulansen och dessutom är på väg ut.

Nu är klockan närmare halv tolv och jag har en väldigt obehaglig magkänsla att jag inte bör lämna hunden hemma medan vi åker på loppisen. Så vi tar hunden med oss och lämnar henne hos en person som vi vet har en hund av samma ras. Hon lovar att fortsätta efterforskningarna och bara lämna hunden till ägaren, inte till Djurambulansen.

Något försenade kan vi till sist åka till loppisen. Där är mycket trångt och stimmigt. Telefonen ringer några gånger men jag kan inte prata i trängseln. Efter ett par timmar har vi sett nog och jag skall handla på vägen hem. På Nettos parkering kollar jag av telefonen och ringer ett av numren. Det är en kvinna som har en facebookgrupp som kan meddela att ägaren redan är hittad och på väg att hämta sin hund. Här kunde historien slutat.

När jag kommer hem ringer ett av de andra numren som ringt då vi var på loppisen. Det är, tycker jag , ett mycket konstigt samtal. Det är en man som är mycket upprörd över att jag vägrat överlämna hunden till Djurambulansen. Han säger att ”det har varit stort pådrag hos dig med polis och djurambulans!” Mannen vill inte säga sitt namn och tror mig inte när jag talar om att hunden inte finns hos mig. Jag undrar om han jobbar åt Djurambulansen. Han säger att ”Micke blivit upprörd för nu kunde han inte fakturera polisen”. Micke har också påstått för mannen att jag har djurförbud.

Han säger så småningom sitt förnamn och beskriver varifrån han ringer ca 2 km från där vi bor. Jag uppfattar det som att det är hans granne som äger hunden. Det blir då ännu mera förbryllande varför han då vill ha hunden uppkörd till Höganäs!

Jag vill inte riktigt tro på att polisen haft resurser att köra till mig en lördag för att hämta en hund åt Djurambulansen. Men det hade de, visar det sig. Kl 14.12 blev polispatrull P61064 beordrad av PKC att hämta ”ett djur som hittats”. De var på plats med Djurambulansen 14.42. Eftersom Astrid ”inte gav sig tillkänna” körde de igen 14.52. Litet svårt när jag inte var hemma och hunden var inte där som sagt. Dessutom hade jag uttryckligen sagt ifrån att jag inte tänkte lämna hunden till någon annan än ägaren.

Jag anmälde polisen för att de lämnat ut mitt nummer men det lades givetvis ner.

Från januari till mitten av juli 2013 fakturerade Djurambulansen 188 gånger för hundar. 19 stycken fakturor avsåg omhändertagna hundar och resten upphittade hundar. Kostnaden för omhändertagna hundar varierade mellan 2.238:- och 121.607:-. Att få sin hund upphittad av Djurambulansen kostade mellan 1.500 och 2.000:- för det mesta. Lönsammast var de hundar som inte blev hittade av ägaren (kom kanske inte på att söka i Höganäs?). Katter var definitivt lönsammast eftersom de hölls i 5-6 dagar och sedan avlivades.

Så man förstår varför Micke vill hinna före ägaren att hämta en hund.