Tillfället (eller lagen…) gör tjuven

4 Okt

Ingrid Arenander

När lagstiftarna utgår från att människor är ärliga så går det illa. Paradox tänker ni. Om alla människor vore goda och ärliga så behövdes ingen lag, eller hur? Jag har alltid hävdat att när lagstiftningen ger utrymme för företagsamma att sko sig på det allmänna så kommer det att ske när allmänna medel betalas ut okritiskt eller helt i avsaknad av granskning från försäkringskassa, polis, kommun osv.

Det gemensamma för denna typ av lagar är att syftet är gott och behjärtansvärt. Men eftersom inte alla människor är ärliga så kommer det att uppstå en marknad där personer och företag skor sig på det allmänna.

tjänar miljarder

Exempel på sådan lagstiftning är den sk assistensreformen LSS som infördes 1994 för funktionshindrade. Ett lyft naturligtvis för den gruppen men snabbt växte assisensföretagen upp som svampar ur jorden och tog för sig. Uppfinningsrikedomen var stor för att undandra sig skatt och skaffa sig vinster genom att utnyttja luckor i lagen. I en granskning som Västnytt gjorde 2012 fanns det  ensamma bolagsägare som gav själva nästan åtta miljoner i aktieutdelning.

försäkringsbluff

Dessutom genomförs rena bedrägerier i mångmiljonklassen.

Lyssna på Ingrid Arenanders tänkvärda krönika från Washington ”Se upp för polisen”.

”Trafikpolisen i Washington har en lukrativ verksamhet som bygger på omvänd bevisföring. Med parkeringsvakter, övervakningskameror och hastighetskontroller bötfäller de bilister för verkliga eller påstådda förseelser. Inga småsummor: 1,2 miljarder kronor förra året. En av de högst ansvariga säger i en granskningsrapport att det fina med trafikböter är att den som fått dem är skyldig tills dess han kan bevisa motsatsen. Det har funkat bra för oss tillägger myndighetspersonen. Eller ta nått som kallas ”förverkande av medborgerliga tillgångar”. Det är en riktig kassako för polisen. Det har Washington Posts undersökande reportrar tagit reda på. För länge sen införde justitiedepartementet regler där avsikten var att polisen skulle få beslagta pengar som de misstänkte kom från narkotikabrott. Reglerna utökades sen till att polisen kunde beslagta alla möjliga tillgångar som skulle kunna användas för att finansiera brott, bilar och smycken t. ex. Nu har det gått överstyr. Polisen kan stoppa vem de vill som de tycker verkar misstänkt och lägga beslag på tillgångar. Sen 2001 har polisen tagit in mellan 17 och 18 miljarder kronor från folk som inte är åtalade för någonting. Omvänd bevisbörda gäller här också. Polisen behåller pengarna tills den som blivit av med dem kan bevisa att pengarna var deras. Det kan ta åratal att få rätt mot polisen. Myndigheten drygar ut den egna kassan med beslagen och polisen letar snarare efter offer med mycket pengar än folk som bryter mot lagen. Det säger i alla fall de tjänstemän på justitiedepartementet som konstruerade regelverket för mer än 30 år sen. Systemet har löpt amok skriver de. De är korrupt och perverst. Det måste upphöra. Vad ska man säga? Se upp för polisen!”

Kanske har det svenska djurskyddet haft ovanstående som modell. Det låter i många stycken väldigt välbekant. Vi har också skrivit in i vår svenska djurskyddslag att kostnader för beslagtagna djur får förskotteras av allmänna medel. Det har uppstallare och transportörer tagit fasta på.

miljonavtalI Skåne hamnar åtskilliga miljoner hos Djurambulansen i Skåne AB. Att företaget ständigt ligger efter med skatterna och ägaren har flera domar sedan tidigare verksamheter har inte hindrat polisen i tre län att skriva lukrativa avtal med företaget. Egentligen får man bara köra rundor hemma på gården eftersom yrkestrafiktillstånd saknas. En polisutredning pågår om detta i Skåne.

Den som skrivit på avtalet för Skåne, ekonomidirektör Peter Tallinger, säger sig inte haft en aning om domarna och skyller på rikspolisstyrelsen som i sin tur skyller tillbaka och säger att ansvaret ligger på de lokala polisdistriktens upphandlingssektioner. Peter Tallinger verkar ta det hela med en klackspark och försöker släta över så gott det går.

En lustighet i sammanhanget är att Djurambulansens uppdrag utgår från beslut som fattas av länsstyrelsen, som numera oftast hoppar över den verkställande polisen och ringer in Djurambulansen direkt när man vill flytta runt djur. Chefen på djurenheten är fd chef på skattemyndigheten och levererar alltså uppdrag till ett olagligt åkeriföretag som jagas av skattmasen. Rent komiskt kunde man tycka om det inte var våra skattepengar och våra djurs liv de bollade med.

Inte nog med att Djurambulansens fakturor betalas av polisen, liksom exempelvis veterinärkostnader. Företaget drar sig inte heller från att dessutom tigga donationer från aningslösa människor via sin Facebooksida ”SPCA Sweden”.

tigger pengar

”Alla donationer är viktiga, stora som små. Märk din insättning med ”japanse”. Pengarna går direkt till veterinärvården för dessa små stackare som redan haft det tufft i sitt liv.” Djurambulansen är bara aningen mer avancerad än de stackars tiggarna på gator och torg med skyltar som vädjar till människors goda hjärta. Polisen skall i sin tur försöka driva in kostnaderna från djurägaren som fått sin egendom beslagtagen. Rimligen borde ”donationerna” dras från den räkningen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: