Tag Archives: Ola Svensson

Vi går hellre arbetslösa än söker oss till länsstyrelsen

23 Apr

Det är inte bara förtvivlade djurägare som försökt få till stånd en ändring av hur länsstyrelserna utövar djurtillsynen. Även före detta djurskyddsinspektörer har försökt och talat ända upp i regeringen för döva öron. Så det är självklart att alla har vetat vad som pågått och det under många år.Marianne Holmén var en sådan stridbar och stolt djurinspektör från Hässleholm. Det var hon som anordnade mötet i Hässlehom 2011 där bl a läkaren Anders Thelin deltog. Hon skrev året efter den 20 april 2012 till Eskil Erlandsson:

Hej urfarbroder ”Ullsteen”!

Beklagar att du inte hade möjlighet att närvara vid mötet i Hässleholm den 11 mars 2011 ”Vart tog dialogen vägen”. Det var stort intresse från både lantbrukare och media.

Ola Svensson, enhetschef för djurskyddsinspektörerna på djurskyddsavdelningen i Skåne län, var på plats och på så vis fick lantbrukare, politiker och media möjlighet att ställa frågor.

Det framgår ju, med facit i hand efter tre år, att överflyttningen från kommunerna till Länsstyrelsen inte nådde fram till det resultat men önskade, snarare tvärtom.

De flesta av djurskyddsinspektörerna (nu talar jag enbart om de i Skåne län) saknar både erfarenhet och  kompetens.

Vid överflyttningen 2009 tackade merparten av ”de gamla” nej till arbete på Länsstyrelsen eftersom vi, som de flesta urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp, redan från början när förslaget kom anade att det inte skulle bli bra.

Som du själv vet hänger djurskyddet samman med lantbrukets miljö. Vem passar då bäst som inspektör? Jo, lantmästare med en praktisk bakgrund och en gedigen utbildning på Alnarp.

Vi går heller arbetslösa än söker oss till Länsstyrelsen, ”man hör ju hur det går till”. Som det blev nu, ska kommunen kontrollera eller sköta enbart miljötillsynen och Länsstyrelsen djurtillsynen. Det blir m a o mer ineffektivt än någonsin. Jag träffar och pratar ofta med några av dina kursare ”Kumla” Glenn Oredsson, ”Pladder” Conny Fagerström, ”Bääs” Lars Svensson och har mer än fullt stöd i frågan. Varma hälsningar från dem.

De precis som jag arbetar ju nära näringen med daglig kontakt med en utav vår viktigaste yrkeskår lantbrukarna.

I Ängelholm arbetar Börje Nilsson 72, Ola Öberg 97. I Lund arbetar Ewa Björnberg 76. I Kristianstad arbetar Anna Nilsson 09. I Hässleholm arbetar jag 85.

Listan kan göras lång. Alltså, vi som hade lång praktisk erfarenhet plus en ovärderlig lokalkännedom och som tidigare sagts, urtanter och urfarbröder hade möjligheten att välja på att stanna i kommunen som enbart miljöinspektörer och fråntas djurskyddet eller flytta med.

Vi stannade och därmed rekryterades inspektörer utan vare sig erfarenhet eller utbildning som behövs för att arbeta med en sådan viktig yrkesgrupp som lantbrukare med djurhållning.

Jag har en bra liknelse. Man borde inte få arbeta som barnmorska om man inte fött barn själv!!!!

Varför kunde inte de kommuner som ”skötte” djurskyddet ha det kvar eller åtminstone anställts av Länsstyrelsen på djurskyddet i ”sin” kommun och fortsätta att vara effektiva? Eller varför inte nu, hyra in kompetent personal från näringen eller kommunen eftersom problematiken hela tiden växer.

Lantbrukaren känner en ständig oro för ett oanmält besök av två (?) djurskyddsinspektörer. Vi som arbetar med lantbrukare är till för att hjälpa, inte stjälpa.

När kommunernas miljökontor hade tillsynen (vilken fungerade bra i merparten av kommunerna i 33 av 290 fungerade det inte bra) så fanns det ett större förtroende eftersom vi var kända ansikten i kommunen. Dessutom fanns det oftast andra personkontakter med miljönämndspolitiker, miljöchefer, inspektörer, veterinärer, transportörer, grannar till lantbrukare mm som  med förtroende tipsade när någon började tappa stinget – vi kunde rycka ut och hjälpa lantbrukaren tillbaka på banan eller göra ett snyggt avslut. Det behövde inte gå till vanvård mer än i yttersta undantagsfall.

Ditt uppdrag är nu, jätteviktigt. I egenskap av urfarbroder skall (inte bör) du göra ett besök på Alnarp och tala om för de blivande lantmästarna att de verkligen behövs som djurskyddsinspektörer. Vi ska arbeta för att behålla vår svenska livsmedelsproduktion som kommer från svenska djurhållare.

Detta måste vara en självklar sak för dig ”Ullsteen” som tidigare lammproducent!

Den 27 oktober 2010 ”drog vi igång” ett möte på Länsstyrelsen i Kristianstad med representanter från Nötkött, Gris, LRF, Skånesemin osv osv. Jag fick ett jättefint gehör från alla utom djurskyddsinpektörerna själva. Meningen är att få Länsstyrelsens personal att förstå att vi ska vara rädda om ”bönderna”, de ska inte behöva vara rädda för myndigheterna.

Trots alla bra framföranden av t ex Åsa Odell, LRF Lars-Göran Pettersson, Anna Christoffersson, Kravs representant Ingemar Haggärde, Nötköttsproducenterna Anita Persson, Grisnäringen Hans-Erik Magnusson osv osv, gav det inte någon förståelse från djurskyddsinspektörerna.

Till sist, sedan 1987 har Christina Håhus 86:a arbetat på Länsstyrelsen, de senaste åren som Landsbygdsdirektör. Det finns inte många som har den långa arbetslivserfarenheten med djur och lantbruk som hon, innan hon gick Alnarp 86. Tyvärr uppskattad

es det inte alls bland djurskyddsinspektörerna. Tänk om man istället tyckte att det var en ovärderlig kunskap att ha en sådan resurs att be om råd och tips.

Mooraal Mats Karlsson 74, Paovo Ulf Persson, Hevy Anders Olsson, Keem 79 Lars Henriksson har samma åsikt om hur det har blivit när Länsstyrelsen tog över djurskyddet.

Hälsningar

Marianne Holmén

 

 

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Never ending story

30 Maj

Turbulensen kring länsstyrelsen i Skånes djurskyddsenhet och dess chefsbyten startade 2008 innan övergången ens skett från kommunerna och har pågått konstant sedan dess.

John JonmarkI början av november 2008 anställdes den första chefen, Johan Johnmark. Han visste nog inte vilket getingbo ha gav sig in i utan tog jobbet full av tillförsikt. Planen var redan klar: ”Eftersom Skåne har så många djur, kan vi kanske så småningom anställa fler. Vi ska ta in avgifter från djurägare som inte skött sig.”

Redan i februari vacklade den nya organisationen. Cheferna utsattes för ett bombardemang av klagomål från inspektörer som ville ha sin vilja igenom. En viss inspektör hävdade att de ”slet ut sig”. De framförde bl a krav på att utgå hemifrån.

Cheferna förvånades över att så många ärenden från kommuntiden poppade upp igen.

– Vi har fått in väldigt många ärenden och många av dem är ärenden som redan avgjorts av kommunerna men där anmälarna gör ett nytt försök, säger djurskyddschefen Johan Johnmark.

– Ingen hade räknat med att gamla ärenden skulle dyka upp en gång till, sade chefsjuristen Per Almström.

Och så var det nog inte eftersom inspektörerna själva gjorde anonyma anmälningar mot djurhållare som de ansåg sig ha en gås oplockad med.

Emma Hansson, Mattias Gårdlund och Sverker Olsson var tre av de mest drivande.

Den 18 april 2009 gick Linnéa Stålhandske ut i pressen och beklagade sig. Hon ämnade ta tjänstledigt och flytta till Stockholm. Pappa Stålhandske backade upp dotra. När det blir besvärligt flyr somliga. I april 2015 hotade hon göra det igen med en ”platsannons” på Facebook.

Den 20 april 2009 gjorde de en skrivelse där inspektörerna och länsveterinärerna hävdade att Johnmark var inkompetent.

brev djurskyddsinspektörer1

brev djurskyddsinspektörer2

brev djurskyddsinspektörer3Bristande sakkompetens och dåligt ledarskap angavs som skäl för misstroendet.

Inspektörerna fick som de ville och alltid fått. Johnmark fick nog i början av maj och slutade. Länsöverdirektör Björn Risinger tog själv över. Sverker Olsson hoppades att djurskyddsinspektörerna och länsveterinärerna skulle få lugn och ro. Med det menade han att cheferna inte skulle lägga sig i vad inspektörerna gjorde.

Risingers sejour varade en vecka och sen tog tidigare tf miljöchefen i Hörby, Rune Brandt, över. Även Malin Wildt-Persson, som senare skulle bli avdelningschef, fanns med här i en ”stödgrupp”. I juli flyttades veterinärenheten till landsbygdsavdelningen där Christina Håhus var chef. Brandt slutade i september och Håhus tog över.

I december fick länsveterinären Lotta Berg jobbet att leda enheten. Inte mindre än 23 stycken planerade kontroller hann inspektörerna göra under hela 2009, tillsammans! I januari 2010 klagade Mattias Gårdlund över den stora arbetsbelastningen. I februari blev Lotta Berg sjukskriven.

Christina Håhus försökte ta tag i ledarskapet och stävja vissa inspektörers vilja att gå sin egen väg. Det resulterade mest i att inspektörerna likt tjuriga barn sjukskrev sig.

– Hur mycket resurser just djurskyddet ska få avgörs på länsledningsnivå, inte utifrån enskilda medarbetares synpunkter, hävdade hon.

I mars polisanmäldes Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson av en djurägare som trakasserats från kommuntiden av samma personer. Håhus gav dem, plus Mattias Gårdlund, ”husarrest” medan utredningen pågick.

I maj gick Ola Svensson in som tillförordnad chef. Lotta Berg var då fortfarande delvis sjukskriven på deltid. Svensson kom ursprungligen från ett jobb på länsstyrelsen där han skrev in uppgifter från SAM-blanketter. Via ett chefsvikariat på samma avdelning klättrade han över till djurskyddet. När tjänsten senare utlystes fick han den helt enkelt från den 1 januari 2011.

Ola Svensson visade sig vara den perfekte lekledaren för gruppen som valt honom. Den 3 mars 2011 bröt han sig, utklädd till polis, tillsammans med Emma Hansson och Peter Stenberg in i min bostad.

Bland undertecknarna i brevet från 2009 finns samtliga fem vars avgång nyligen krävdes av en grupp representanter för djurägare, lantbrukare, jurister m fl våren 2015. Bl a hävdade gruppen att  ”en stor skräck brett ut sig på landsbygden för både länsstyrelsens djurskyddshandläggare och anonyma anmälare.”

kritiken– Det är viktigt att visa respekt för att det är viktiga och svåra frågor och att vi tar dem på allvar, sade nye länsöverdirektören Carl Älfvåg två veckor efter mötet. Med utbildning i konfliktkunskap  och tidigare arbete som diplomat var han kanske mannen att bringa reda? Att skriva svaret delegerade han dock till den senaste i raden av chefer för djur- och veterinärenheten Marcus Björklund, mest känd som godkännare av förnedringsserien Djurskyddsinspektörerna, och det blev därefter, nämligen en total förnekelse att problemen överhuvudtaget existerade i sann sektliknade anda.

Handläggarna har äntligen fått en chef som stöttar dem till 100% oavsett vad de hittar på. Om folk är rädda måste det bero på något annat än deras kontrollanter och skriver i länsstyrelsens ”informationsblad” Landsbygdsnytt: ”Det finns krafter som lever av och får energi av att göra er rädda för oss. ” Undrar vilka dessa ”krafter” är?

Marcus Björklund anser att den klagande gruppen inte är representativ för djurägarna i Skåne. Det har han alldeles rätt i. De som är representativa står tyvärr inte på benen längre och kunde inte komma.

”Vi har avlivat din häst” eller ”vi är bäst”

13 Okt

Vi har avlivat din häst

Nu finns boken, med tillstånd från författarna, att ladda ner i pdf-format från Hästmannens sida! Boken har länge varit svår att få tag på eftersom den sålt slut. Detta är en bok som alla som på något sätt sysslar med djur bör läsa och dessutom alla andra som tror att ”världens bästa djurskyddslag” verkligen skyddar djur.

klipp1Detta är inspektörerna förstås väl medvetna om och utnyttjar det hänsynslöst för att skaffa sig makt över en djurägare. Extra brutal är man mot äldre som man inte förväntar sig har vare sig socialt nätverk eller tekniska möjligheter som dator etc. och därmed har mindre möjligheter att försvara sig.

förnedringstv

Skånes länsstyrelse har dokumenterat tillvägagångssättet i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna. Där ger  man sig med fördel på gamla och handikappade och lämnar dem förödmjukade i tårar.

Gårdlund

Mattias Gårdlund, som inte belastas av ett uns självkritik,  sammanfattar deras inställning. Syftet är att få statistik och visa att det har gjorts så många åtgärder som möjligt för att de skall framstå som effektiva.

Avdelningens nuvarande chef Marcus Björklund som lät sig intervjuas i radio Kristianstad (ca 37 min in i programmet) kan inte heller beskyllas för att vara självkritisk. Där säger han att de enligt lagen ska omhänderta djur:

-Det är inte så mycket att välja på utan det är bara att verkställa det lagen säger.

Nå, lagen säger väl inte att de ska sluta tänka?

Vi har avlivat din häst1

Enligt länsstyrelsen i Skånes Facebook så har man varit på ”Brainstorming”. Man kan tycka att den här avdelningen har haft mer av ”storm” än ”brain” ända sedan övertagandet från kommunerna 2009. Det går alltså inte att skylla på inkörningsproblem längre.

inkörningsproblemFörre landshövding Göran Thunhammar ansåg då att problemen måste rättas till snabbt, kanske på någon vecka. Hej vad han bedrog sig!

problemen lösas

Två år senare var det fortfarande problem. Förre chefen Ola Svensson brainstormade rejält och uppträde som polis hos djurägare och deltog på inspektioner som inkluderade inbrott.

Nu har det gått snart 6 år och avdelningen har släpat hela myndighetens varumärke ”i smutsen”.

Marcus Björklund säger sig ha all makt. Med makt följer ansvar.

Vi har avlivat din häst2Cheferna har  kommit och gått och bara blivit kvar någon längre stund om de accepterat rollen som lekledare. Nuvarande chef ordnade så tongivande delar av personalen blev såpaskådisar på TV!

Peter1

Ja, man får ju hitta på intellektuella sysselsättningar på kontoret mellan omhändertagandena!

Peter2jpg

Undra på att det inte finns utrymme till att göra konsekvensbeskrivningar och utvärderingar. Varken tids- eller kompetensmässigt.

bakfull

Att komma bakfull till jobbet bidrar säkert inte till bättre beslut.

bakfull1

Bevare oss för vad den senaste hjärnstormen kommer att föra med sig för redan hårt prövade skånska djurägare!

Hur blev det så här?

1 Okt

DIGITAL CAMERA

Så här skolas framtidens djurskyddshandläggare av de gamla så vansinneskarusellen i djurskyddet kan bestå. Okritiskt anammas deras åsikter av Helena Wästerlund i ett studentarbete på Etologi och djurskyddsprogrammet i Skara under titeln ”Djurskyddshandläggarnas arbetssituation med avseende på hot, våld och stress samt hur det påverkar deras djurskyddsbedömningar”. Hon har skickat ut en enkät till landets djurskyddsinspektörer genom Eva Ericksmark, Länsstyrelsen Västmanlands län. Svarsfrekvensen var endast 39%. Flitigast att svara var Västra Götaland och Skåne. Skåne har också hållit sig väl framme som ”källa”:

”Enligt M. Gårdlund (Länsstyrelsen Skånes län, personligt meddelande, 2 februari 2011) är djurskyddshandläggare ett yrke där det förekommer hot och våld vilket bör tas på allvar.  Det förekommer även hot inom de sociala medierna så som bloggar med mera där Jordbruksverket, länsstyrelser, enskilda djurskyddshandläggare och andra anställda hängs ut (M. Gårdlund, Länsstyrelsen Skånes län, personligt meddelande, 12 maj 2011).

Bloggen där inspektörer ”hängs ut” skulle väl bl a vara min då. Orden känns igen från arbetsmiljöverkets rapport. Och det är därför man kommer med hela insatsstyrkan för att se om min dotters möss har ”burberikning”.

”De känner att de inte hinner kontrollera all djurhållning vid anmälningsärenden utan de hinner bara lägga ner tid på de allvarligaste avvikelserna och resten får bortprioriteras. De ansåg att de riskerar att vara snällare i sin bedömning än vad de borde vara då mindre brister inte kontrolleras. Stressen uppgavs dessutom förlänga själva handläggningstiden av ärenden.”

”De allvarligaste avvikelserna” skulle väl vara jag det också. Tänk vilken skaderisk en stillastående stenmur är för en islandshäst och en godkänd ligghall måste ju mätas gång på gång. Vad kan vara viktigare? Som tur är äger jag inte hagen intill där varv på varv av nedväxt taggtråd omgav en damm. Hade jag gjort det så hade jag säkert fått djurförbud. Nu var det som tur är storbondens hage och djur och då ser man genom fingrarna! (Taggtråden plockades bort först när det skulle vara ett möte med fåravelsföreningen…)

”Av de svarande uppgav 42 % att stress gör att de är mindre noggranna, att de lättare missar något samt att de bortser från vissa brister för att inrikta sig mot mer basala saker eller för att minska antalet uppföljningar. En av de svarande handläggarna uppgav att hon/han blivit ombedd av sin chef att sänka kvalitetsnivån på sitt arbete för att hinna fler ärenden. Av prioriteringsskäl används så kallade brevkontroller.”

Ånej! I Skåne ”minskar man inte antalet uppföljningar”. Här försöker man tvärt om att ständigt hitta nya ”brister” som kan ge anledning till fler uppföljningar. Enligt Elin Gullander kan man göra ”hur många uppföljningar som helst”. Det är det man kan fakturera. ”Basala saker” vad är det? Är det innovativa grepp som att köra upp en kamera i baken på en katt?  När jag frågade Emma Hansson varför hon gjorde så sa hon högdraget att ”det är myndighetsutövning!”

”En handläggare svarade att det har hänt att denne tagit i hårdare med lagstiftningens hjälp i sina bedömningar eller haft glesare mellan fingrarna för att han/hon inte mäktat med. En annan handläggare uppgav att han/hon ibland riskerar att gå för hårt fram mot en djurägare om handläggaren är stressad eller under press och att tid till reflektion samt till att fatta genomtänkta beslut inte alltid finns.”

Det är det som kallas rättssäkerhet!

Det angavs av en djurskyddshandläggare att det ibland händer att ett byte av handläggare sker under ett ärendes gång för att de inte når fram till vissa djurägare. Risken finns då att kollegan inte är fullt lika insatt i ärendet, vilket uppgavs kunna påverka bedömningen och vara avgörande för djuren.

”Ibland” var väl dagens understatement. Hos mig byter de varje gång och har väl varit ca 14 st för att inte nämna sex riktiga poliser och en utklädd (chefen Ola Svensson). När man efterlyser en ny handläggare med mänskliga egenskaper utan poliseskort så händer dock inget. Skulle du acceptera att en ny handläggare hade hand om ditt deklarationsärende varje gång du ringer skatteverket? En som inte hade en susning om vad den förra gjort eller sagt?

”En handläggare angav att det förekommit att Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har kontaktat avdelningschefen och haft åsikter på beslut som gått verksamhetsutövare emot. Inofficiella möten mellan LRF och denna chef har hållits efter denna kontakt där enskilda handläggare har diskuterats men inte erbjudits möjlighet till att delta eller ge sin syn på saken. Den svarande handläggaren angav att om dessa händelser skulle ge en påverkan på handläggarens lön eller attityden mot handläggaren kan bedömningen av djurägare påverkas, omedvetet eller medvetet.”

En ren hämnd alltså mot den som försöker skapa en dialog.

”Andra sätt att minska hotfulla situationer är, enligt de svarande, att ha överfallslarm och skyddsväst samt att vara medveten om riskerna och införa säkerhetsrutiner och stödsamtal.”

Jag saknar verkligen diskussion om hur det blev så här efter övertagandet 2009. Djurinspektörer som vägrade flytta med har berättat för mig att man förr inte släpade omkring på poliser, inte kände sig hotade och hade respekt för och dialog med ”sina” djurhållare. Var det så att de inkompetenta och maktgalna blev kvar och de andra sökte sig andra jobb för de klarade inte av att misshandla människor? Och var är djurägarnas stödsamtal?

Det är poppis att klä ut sig till polis

9 Aug

Publicerades den 24 juli 2011.

tredje polisen

Jag undrar om föräldrarna till ungdomarna som avrättades på Utøya av en man utklädd till polis tyckte att det var ”fyndigt” gjort. Så beskriver i alla fall chefen för länsstyrelsens djurenhet i Skåne, Ola Svensson, sitt tilltag att klä ut sig till polis och följa med på inspektioner för Kvällsposten söndagen den 17 juli. Det är inte nog med att han begår ett brott som benämns föregivande av allmän ställning enligt 17 kap 15 § Brottsbalken och som kan ge 6 månaders fängelse, eller om brottet anses grovt upp till 2 år, han har dessutom så totalt förlorar fotfästet att han hånar djurägaren som han tycker skall få en ”aha-upplevelse”. Förnedringen skall vara total!

Ola motivera

Jag betvivlar inte att hans gamla mamma skulle få en aha-upplevelse om en falsk polis trängde sig in i hennes hem…

Länsstyrelsen har blivit en Gestapo-liknande stat i staten med helt egna tolkningar av den svenska lagen. Inspektörer som inte har tillstymmelse till juridisk utbildning får delegation att rutinmässigt rekvirera poliser till alla kontroller.

emma h

En av dem som mest verkar släpa med sig poliser är Emma Hansson. Skälen som hon anger till polisen är minst sagt flummiga:

”Med anledning av att *djurägaren* inte släppt in inspektörerna förrän viss städning utförts behövs polismyndighetens hjälp att bereda tillträde.”

Här åkte Emma ut med fyra piketpoliser och fann ett tomt hus sedan djurägaren flyttat utomlands. Polisen har inte upprättat någon händelserapport och påstår i efterhand att man aldrig varit där.

”Polishandräckning behövs för att bereda inspektörerna tillträde till samtliga byggnader där *djurägaren* håller djur detta då han vid tidigare kontroll kört sin väg i stället för att vara behjälplig så att kontroll kunde genomföras.”

Emma återkommer till samma gård två dagar senare också med två poliser. Till detta finns ingen rekvisition i diariet och polisen upprättar inte heller någon händelserapport trots att man pratar med djurägaren och bevisligen varit där.

”Polishandräckning behövs för att bereda inspektörerna tillträde till samtliga byggnader där *djurägaren* håller djur detta då hon vid tidigare kontroll nekat inspektörer inträde till bostaden.”

Någon sådan begäran hade aldrig framförts. Tillträdet till bostadshuset behövdes för att fotografera kattlådor och kolla om ett barns möss hade burberikning.

”Polishandräckning behövs för att bereda inspektörerna tillträde till samtliga byggnader där *djurägaren* håller djur detta då hon vid tidigare kontroll nekat inspektörer inträde till bostaden samt inte öppnat dörren trots polishandräckning.”

Här påstod Emma till djurägaren att besöket gällde ett §16 tillstånd som djurägaren sökt till flera veckor senare. Ett sådant skall enligt Jordbruksverket föranmälas och det skall självklart inte utföras innan djurägaren gjort klart lokaler etc som skall synas.

Djurägaren hotas med att det sökta tillståndet inte kommer att beviljas pga att de gjort så många ”förelägganden”. Bl a ansågs två katter vara ”i behov av akut veterinärvård” för Emma ansåg dem ”omusklade”. Katterna besiktigades 1½ dygn senare utan anmärkning.

Biträde av polismyndigheten skall dock endast kunna ske när det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kommer att kunna utföras utan att polisens särskilda befogenhet att använda våld behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl för begäran.”

Emma Hansson har  valts in i styrelsen för Djurskyddsinspektörernas Riksförening, vilket inte bådar gott för övriga Sveriges djurägare. Emma Hansson anser att en riktig djurvän är en person som anmäler sina grannar…

Bloggaren som försvann

8 Aug

Uppdaterad, första gången publicerat den 4 juli 2011.

PO

För andra gången på ett drygt år försvann det saker  från Skånska Dagbladet. Senast inbjöds denne frispråkige man ovan att blogga i bladet. Efter bara tre artiklar sökte jag förgäves under rubriken ”Bloggar” och ringde upp redaktionen och frågade varför. Ja, han försvann nästan innan han börjat, var svaret från en märkbart irriterad kvinna. Hon ville inte tala om varför, påstod att det var ”ömsesidigt”. När jag kollade ”den andra sidan” visade det sig vara lögn.

En reporter på Skånskan har en nära anknytning till en av djurinspektörerna, Mattias Gårdlund, på länsstyrelsen och skriver ofta och positivt om denne. Det gör inte ovan nämnde kritiske bloggare som normalt hittas under namnet ”Sveriges snyggaste bonde”.

I arbetsmiljöverkets kritiska rapport till länsstyrelsen i Skåne i februari kan man läsa på sidan 8: ”Det har hänt att inspektörer har hängts ut i sociala medier och bloggar utan att ledningen har agerat och polisanmält.”

Så bloggen ovan är antagligen den ena som avses, och den andra är väl min. Men när man bloggar med offentliga handlingar eller egna upplevelser till grund är det svårt att tysta oss på ”legal” väg. Vi berättar helt enkelt en annan sida än den som inspektörerna vill ska komma ut till allmänheten. Och då får myndigheterna ta till andra metoder efter känt mönster från diverse diktaturstater.

För ett drygt år sedan publicerade Skånskan en kritisk artikel om ett omhändertagande där Mattias Gårdlund var den ena drivande inspektören. När länsstyrelsen öppnade kl 8 försvann den. När jag frågade vart den tagit vägen påstods att den lagts in ”av misstag”! Jo, jo rättning i leden!

”Gick för att handla – då omhändertogs hennes djur
Av Lennart Andersson 29 APRIL 05.00
HÖRBY. Efter en anmälan om övergivna djur beslöt länsstyrelsen att omedelbart omhänderta hästen och de fyra katterna på en gård utanför Hörby. Problemet var bara att ägaren inte hade övergett djuren – hon var och handlade mat”

Så här står det i domen från förvaltningsrätten att länsstyrelsen uttalat: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen. Det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Det var den 24 februari 2010. Dagen innan, den 23 hade en bybo blivit orolig för kvinnan och kontaktat polisen. Som åkte ut och fann att hon varit i Hörby och handlat. I Ivana Rajics rapport från samma kväll konstateras: ”Katterna såg ut att må bra” och avslutar ”…hon var varken sjuk eller försvunnen.”

På eftermiddag och kväll den 23 trampade alltså minst två grannar, två poliser och djurägaren själv rundor i snön. Det bör alltså ha varit rejält upptrampat. Trots det ”ser” Mattias Gårdlund och Jenny Persson inga spår!

Vi bad SMHI ta fram upplysning om huruvida det snöade den 23 och 24 februari 2010, speciellt em/kväll 23, natten emellan och tidiga morgontimmarna runt Hörby i Skåne och fick följande svar från John Ekwall: Det snöade inte något i Hörby denna tid däremot var det snö natten innan.

Så kan länsstyrelsen hantera sanningen när man vet att det man påstår inte kontrolleras och dessutom har tolkningsföreträde i förvaltningsrätten!

lapp på dörren

Man fotograferar katter genom fönstren och sätter fast en lapp på väggen.

ingen polis behövs

Gårdlund och Persson hade hästtransportör med sig. Däremot inga poliser. De går till baksidan av huset och leder ut och kör bort hästen.

madeleins häst

Ovan: Det enda som finns kvar av hästen, en bild i Mattias Gårdlunds kamera.

hästen

Ytterligare en dag senare, den 25, skickas två andra poliser, Krogsgaard och Eriksson, med folk från Hjorthögs hundpensionat som ägdes av två fd poliser, att hämta katterna. Fyra katter i huset fångades med håv, och förvaras i bur en lagom lång tid för att inbringade 36.025:- inkl moms pensionatet. Den ”försvunna” kvinnan hölls fast under infångandet.

DIGITAL CAMERA

Ovan: En av katterna som undgick kattfångarna och som troligen ännu lever lycklig. De som fångades avlivades.

Många positivt vinklade artiklar om Sverker Olssons och hans tidigare partner Emma Hanssons ”insatser” (som ofta slutat i en katastrof för både människor och djur) skrev också Lena Stadler i Ystads Allehanda. Hon lär ha haft en relation med nämnde Sverker. Djurägarna framställs som avvikande individer med ”psykisk ohälsa, missbruk, dålig ekonomi och social isolering”.

Det är så man måste framställa de som utsätts för myndighetens makmissbruk så att allmänheten hålls lyckligt ovetande och tror att ”det är de andra” de konstiga, inte vi, som drabbas. När sanningen i själva verket är den att vem som helst som har så mycket som en katt, kanin eller ett akvarium kan bli den nästa att få sitt liv fullständigt förstört.

Så här har myndigheter gjort i alla tider för att rättfärdiga sig. Även slavhandel och utrotande av judar och andra ”Untermännschen” gick till på samma sätt. Just svarta och judar är det är dock inte politiskt gångbart längre att förfölja, men varje tid måste ha sina hatobjekt, sämre människor som man kan trycka ner, kränka, krossa ekonomiskt, ge yrkesförbud osv. Kan man inte använda hudfärg eller religionstillhörighet så går det nu utmärkt att förfölja gruppen djurägare. (Dvs djurägare i betydelsen hållare av hobby- och sällskapsdjur och mindre hästföretag etc. Får inte förväxlas med massproduktionen i livsmedelsindustrin, som skall hållas vid gott mod och kunna använda argumentet ”världens bästa djurskydd” i sin marknadsföring och lägga det på priset.)

Det är alltså viktigt för länsstyrelsens inspektörer att ha direkta kanaler eller ”språkrör” som presenterar den sida som man vill ska synas. Vi som visar den andra och inte lika smickrande sidan med friska djur som ”omhändertas”, missköts och avlivas och som privata företag tjänar miljoner på och människors liv och ekonomi som slås i spillror inför inspektörernas makt och tyckanden.

Jag har själv pga min blogg fått känna på en av de största kränkningar som en människa kan utsättas för, nämligen att de bryter sig in i ens boningshus med Gestapoliknande metoder med egenhändigt konstruerade anmälningar och chefen utklädd till polis.

Trots erkännande lades förundersökningen ner med motiveringen att det var så osannolikt så det behövde polisen inte utreda.

%d bloggare gillar detta: