Tag Archives: Mattias Gårdlund

När myndigheten hoppade på fel person

3 Okt

Länsstyrelsen i Skåne har gjort sig känd för sin ”innovativa” tjänsteutövning. En av de mer bisarra var att medverka i filminspelning för TV4 där ovetande djurägare överrumplades och hängdes ut som djurplågare.Jeanette Richert ville göra allt rätt med att importera och sälja rashundar. När hon frågade länsstyrelsen om §16-tillstånd gick allt lätt. Allt för lätt förstod hon långt senare. I samarbete med Djurambulansen i Skåne AB och produktionsbolaget som skulle filma riggade länsstyrelsen ett spännande fall. Vem minns inte vinjetten med de tutande färjorna som förde tankarna till hänsynslösa hundsmugglare? Mattias Gårdlund fick sina minuter i rampljuset och gav bland annat luft åt sin avundsjuka över förmodade inkomster. De gav alltså tillstånd enbart för nöjet att dra bort det inför kameran. Lilla nyanställda Malin Larsson fick äran att säga den repliken!

Men, den här gången hoppade de på fel person. Nu är Jeanette Richert på väg till riksdagen med rättssäkert djurskydd som sin huvudfråga. Här är motionerna och här är kommentarerna!

Så här förklarar Jeanette Richert själv sitt beslut:

”Ibland önskar jag att jag sluppit gå igenom de år jag nu har bakom mig, pendlande mellan förtvivlan och känsla av maktlöshet, men är ändå på ett sätt tacksam att det hände mig. På grund av att jag själv fått en så brutal insyn i hur djurskyddet hanteras kan jag nu göra vad som står i min makt för att få till stånd en ändring till det bättre.

Vi får inte tillåta tjänstemän och myndigheter att behandla och piska oss som vore vi trälar från medeltiden. Det effektiva straff som länsstyrelsen delar ut gör att i princip vilken djurägare som helst kan bli offentligt utpekad som djurplågare och skambelagd i hela sin sociala omgivning, arbetsplats, barnens skola, i affären där man går och handlar, folk som inte besvarar mejl och samtal efter att ha googlat ens namn.

Den maktlöshet du känner när du ser dina djur, som du förmodligen älskat och vårdat och ansvarat för under lång tid, som du nu inte kan skydda från omedelbart omhändertagande och möjlig avlivning beslutat av samma myndighet, är obeskrivbar.

Myndighetens maktdemonstration, som många av oss fått bevittna, är direkt menad att knäcka djurägaren. Jag medger att det är ett oerhört effektivt sätt att kväva allt motstånd. När länsstyrelsen är klar med sin ihållande behandling av djurägaren så finns det inte mycket kvar. Ett mänskligt vrak, trasade familjer, bortrövade djur, miljonskulder, hem och gårdar säljs till vrakpris på exekutiv auktion. Livslångt djurförbud/ näringsförbud och misären är ett fullständigt faktum.

Att skaffa advokat för att slåss mot länsstyrelsen på deras egen hemmaplan i förvaltningsdomstolar kan bli både ekonomiskt omöjligt och även nästintill meningslöst. Så länge processen hålls i förvaltningsdomstolarna, så har man inte rätt till betald offentlig försvarare och du får heller ingen hjälp av ditt försäkringsbolag. Dessutom så behövs ingen bevisprövning i dessa instanser, vilket gör att kontrollanternas ord blir sanning och djurägaren blir en djurplågare, för det har kontrollanten kryssat för i sitt förtryckta dokument. Det är du som måste bevisa att du är oskyldig.

I de fall djurägaren mot all förmodan skulle få rätt, så är djuren redan spårlöst försvunna eller avlivade. Länsstyrelsen är inte skadeståndsskyldig för varken försvunna djur eller skada de orsakat utan tvärtom. De skulder de gett dig får du behålla.

Just därför ska misstänkta djurskyddsbrott polisanmälas och bedömas i tingsrätt och djurförbud ska vara en del av eventuellt utdömt straff och inte som nu ett tjänstemannabeslut. I tingsrätten, till skillnad från förvaltningsdomstolar, måste åklagaren bevisa brott och du anses oskyldig tills dess. Där räcker inte en enskild kontrollants tyckande för att krossa en djurägare för all framtid. I tingsrätten har djurägare rätt till kostnadsfri försvarare. Om man är oskyldig blir man fri. Är man skyldig får man böter eller ett tidsbestämt straff exempelvis djurförbud. Har staten gjort skada på dig eller dina djur eller egendom så blir staten skadeståndsskyldig. Det är så det ska gå till i en rättsstat som Sverige räknar sig som.

När du istället har med länsstyrelsens djurskyddskontrollanter att göra i förvaltningsdomstolarna, så finns inget av denna så självklara rättssäkerhet. Man är istället helt utlämnad till kontrollanter med bristande kompetens som i mänsklighetens namn även kan bli berusad av den totala makt de har. Makt utan ansvar är en mycket farlig kombination vilket också konsekvenserna visat. Djur försvinner, lantbrukare försvinner, gårdar ligger öde eller säljs på auktion. Betesmarker växer igen och familjer bryts ned, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt med långtgående skador som många gånger är oreparabla.

Detta är INTE djurskydd!

Djurskydd ska handla om djurens och även djurägarens välmående. Djuren är beroende av sina ägare/vårdare, och därför är deras välmående lika viktigt för gott djurskydd. Det ska finnas glädje och trygghet i det ansvar det innebär att varje dag ta hand om sina djur. Man ska vid behov ha rätt till information, stöd och vägledning för att förbättra sin djurhållning.

Hela mitt liv har jag reagerat oerhört starkt mot all slag av maktfullkomlig auktoritet och när starka ger sig på svaga. Jag är svår att knäcka och har många gånger i mitt liv fått kämpa för att vända motgång till medgång. Jag hoppas nu så innerligt att vi ska kunna använda våra och våra familjers tragiska erfarenheter och våra djurs sorgliga öden till att istället kunna ingjuta mod och styrka.

Det viktigaste av allt: Våga prata, våga berätta, våga beskriva vad som har hänt! Skriv ner er historia, skriv insändare, berätta för era grannar. Släpp skammen och res er!

Dessa allvarliga övergrepp som sker i djurskyddets namn måste visas upp i sin helhet. Varje nytt fall är en ny rättsskandal och Sverige riskerar att få betala dyrt när det uppdagas hur illa det har skötts och de svåra konsekvenser det fått. Inte bara för enskilda, för djur, för familjer, utan för hela Sverige, som snart bara har stora fabriksliknande djuranläggningar kvar, helt tvärtemot våra intentioner om att värna det småskaliga jordbruket och djurhållning.

Det är dags att reagera innan det har blivit för sent!”

Kaka söker maka

22 Aug

En person som gillar att visa upp sig i skvallerpressen är ”Bonde-Jennifer” från TV-såpan Bonde söker fru. Eller vad man nu söker. Uppmärksamhet kanske? Jennifer Erlandsson har synts mycket sedan hon medverkade i programmet 2016. Nu kommer hon tillbaka som inslagsproducent.  Bl a har hon snyftat ut om sina tidigare relationer samtidigt som hon framhåller hur många beundrare som hör av sig och framhåller sin höga moral. Hon driver en turridningsgård med islandshästar i Slöinge i Halland under namnet Hellagården. Jennifer beskriver på sin hemsida att hon startade verksamheten när hon bodde på Öland 2011. Enligt egen utsago kom hon till Öland från Göteborg för att köpa sin tredje islandshäst. Det var av Johan Larssen som driver Kvarnbacka islandshästar. Hon blev kvar där och de blev ett par. 2013 flyttade hon till Slöinge med deras nyfödda dotter, 27 hästar och ett par av Johans bästa stalltjejer. Sedan blev hon ”bästa vän” med Johans förra fru som också har en dotter, ett år äldre. Johan har svårt att få till ett normalt umgänge för att träffa sina döttrar och därför pågår vårdnads/umgängestvister.

En anonym anmälan mot Johan ringdes in den 8 februari till länsstyrelsen i Kalmar när han var utomlands med barnen. Anmälaren är uppenbarligen både bekant med gården och vet inte bara när han är bortrest utan också när han kommer tillbaka. Nästa dag den 9 februari gör Mattias Gårdlund en kontroll i Skåne. Samma dag ringer han länsstyrelsen i Kalmar och uppmanar dem att göra en kontroll ”så snart som möjligt innan Johan kommer hem”.

Gårdlund säger att de gjort en ”normal kontroll” efter ”ett tips”. Ett tips är det samma som anmälan men varken detta samtal eller ”tipset” har Gårdlund diariefört i Skåne.  Den 10 februari görs en kontroll på Öland. Mattias Gårdlund säger att ”det finns ingen som sköter djuren” trots att han pratade både med den personen som är heltidsanställd och den bonden som sköter utfodring och tillsyn i Visseltofta. Uppenbarligen ljuger han för länsstyrelsen i Kalmar.

Gårdlund har  för övrigt varit klasskamrat med förra frun som alltså också har en vårdnadstvist med Johan och är bästa vän med Jennifer. Gårdlund lät sig intervjuas av ATL och uttalade sig ”…vi inte tycker att han (Johan) är lämplig för att driva djurverksamhet”. En som visste att Johan var utomlands och när han skulle komma hem var Jennifer Erlandsson…

Som framgick av min förra artikel så hotar nu länsstyrelserna i Kalmar och Skåne län att dra in tillstånden för Kvarnbacka islandshästar. Gårdlund föreslog även djurförbud i april och skickade ett utkast till Kalmar, som inte ville gå på den linjen.

Jennifer driver alltså ett konkurrerande företag och ligger i vårdnadstvist med Johan. ”Mitt företag har fått ett enormt uppsving tack vare Bonde söker fru”, säger hon till Land. Kanske finns en slant undanlagd ifall Johans hästar som genom en tillfällighet skulle hamna på rea?

Nu har hon gått ut med att hon ”dejtar någon” sedan i våras. ”Mannen uppges vara i 40- årsåldern och komma från Sydsverige. En annan källa tillägger att den okända kärleken påminner om en ”bonnigare variant av Justin Timberlake”, och att han själv befinner sig i ett liknande yrke som Jennifer. – Jag tror att det startade upp under våren. Han har tagit henne med storm.” Hon ”leker med någon” säger källan. Leken kanske förväntas ge resultat? Bedöm själva:

Nu räcker det!

6 Aug

Länsstyrelsen i Skåne vill stänga ner Sveriges största turridningsgård Kvarnbacka Islandshästar som ägs och drivs av Johan Larssen sedan decennier tillbaka genom att dra tillbaka de sk §16-tillstånden. Det första utfärdades av Osby kommun redan 2004. De senare för en utökad verksamhet har utfärdats av Kalmar och Skåne länsstyrelser 2012 och 2013. Det rimmar illa med deras eget motto: ”Länsstyrelsen Skånes uppdrag är att skapa samhällsnytta – det gör vi genom att ta ansvar för samhällsbygget, skydda miljön och investera i landsbygden.”

Att lägga ner ett fungerande företag, bara för att man ”tycker så” är inte att ta ansvar för samhällsbygget. ”Vi tycker inte att han är lämplig för att driva djurverksamhet”, säger Mattias Gårdlund, länsstyrelsen i Skåne. Om inte Johan Larssen som byggt upp verksamheten från ingenting, importerat hästar och tagit fram en egen avelsstam, är genuint kunnig på islandshästar, skapar tillfälle för tusentals människor att komma ut i naturen, vårdar landskapet i samarbete med reservatsstiftelser så turister kan njuta av hagmarker som inte växer igen, ger liv åt en avfolkningskommun, köper foder från lantbruk som inte har några egna djur kvar, skapar arbetstillfällen och ger tjejer en meningsfull fritid och sportaktivitet, då vet jag inte vem som är ”lämplig”.

Får och hästar kompletterar varandra som landskapsvårdare i Fulltofta.Vandringsleden går tvärs igenom fårhagen.Det är populärt för grupper till häst att rasta i hagen.Kanske menar Mattias Gårdlund, som saknar §16-tillstånd, att han själv är lämpligare som gärna frotterar sig med ”de stora” i hästbranschen och åker på långritt på ponnyer i Mongoliet. Enligt länsstyrelsen måste man ha tillstånd från första häst om man bedriver verksamhet.2015 passade Gårdlund på att betäcka med en klonad hingst. Lika bra att passa på innan det blev förbud. Det är emotionellt för honom för att han fött upp och tävlat med stoets förfäder, säger han. Att sänka en duktig företagare som Johan som också fött upp och tävlat med flera generationer hästar är däremot inte emotionellt för honom. Makten att kunna ställa till det ger däremot sannolikt en kick. De enda som jublar på Facebook är förstås konkurrenterna som ser fram emot att få frossa i fullärda turridningshästar.Ett nöjt gäng kommer tillbaka i Fulltofta.Svettiga hästar och glada ryttare.På denna tur fanns tyska turister med men annars är danskar vanligast av de utländska kunderna. Johan ger en av deltagarna en hjälpande hand.

På Visseltofta Gård trivs både barn och vuxna.  Johan har tid med några ord till de anställda som ser till att allt fungerar.Ofta har föräldrar svårast att slita sig från alla djuren.På vinden sover ridlägertjejerna efter aktiva dagar.Bastun påminner om en fransk vinkällare. Johan testar med sitt juridiska ombud Anette Cedergren.En butik finns förstås med bygdens hantverk.

Anmälningarna har satts i system så de görs i det län ägaren inte befinner sig i för tillfället utan hans fodervärdar och lantbrukare som ser till hästarna står ensamma mot länsstyrelsens djurinspektörer. De drar sig inte ens för att ringa familjen en lördag morgon och jaga ut ägaren.

”Länsstyrelsen i Skåne ville ha djurförbud, men Kalmar tog ett annat beslut. Beslutet innebar att över 200 hästar skulle säljas på 60 dagar, annars väntade vite på en halv miljon.” Effekten blir naturligtvis densamma eftersom tillstånden dras. Som vanligt handlar det inte om att hästarna skulle vara misskötta eller lidande. Länsstyrelsen påstår att deras krav inte åtgärdats, men Johan säger något annat.

Ligghallen, i vinterhagen, som från början var ljus och luftig och som hästarna gillade har efter ständigt nya krav från olika inspektörer byggts på efter deras olika önskemål och under åren blivit allt mer innesluten.

Hur som helst spelar det föga roll när länsstyrelsen packar ryggsäcken även med allt som gjorts. Gamla krav blir som nya eftersom ingenting blir glömt eller förlåtet trots vidgörning, utan kan dammas av efter lämplig tid för att fullständigt krossa all verksamhet.

Mycket arbete läggs ner på kunder som köper hästar vare sig det gäller ett föl, en familjehäst eller fullskolad turridningshäst. Om myndigheterna skulle ta hästarna skulle ingen bry sig om var eller hos vem de hamnar. Det får inte ske!

Faktum är att de unga djurskyddshandläggarna i Kalmar län inte ville dra in tillstånden men fann sig överkörda av cheferna. Man kan förmoda att de sin tur låtit sig styras av den mer aggressiva länsstyrelsen i Skåne. På Ölands alvar strövar avelsstona i flockar med var sin hingst och lever vildhästliv. Så som hästar borde ha det i alla fall någon tid på året. Men välmående djur är inget mål.Fotona på väggarna vittnar om en stolt företagare och stolta hästar.Verksamheten har som sagt pågått i många år. Bilderna nedan är från en öppen gård med hingstvisning den 17 april 2006.
Skriv under namninsamling: https://www.skrivunder.com/radda_kvarnbacka_islandshastar

Varför djurägare (nästan) aldrig vinner

3 Nov

2012 skickade vi en enkät till alla kammarrätter. Vi fick ut vilka djurärenden som beviljats prövningstillstånd 2011 och vilka överklagade ärenden som inte fått det. Det visade sig att nästan alla ärenden, där det var en länsstyrelse som överklagat, fick prövningstillstånd. När en djurägare överklagat var det bara ca 10% som beviljades prövningstillstånd. Den skillnaden var för stor för att den skulle vara slumpmässig. Domstolarna har dock envist förnekad kännedom om detta. Det året var det ett ombud som utmärkte sig nämligen Anette Cedergren i Malmö som fick prövningstillstånd i flera fall för samma klient.

Vi anade då att det finns politiska motiv bakom att kammarrätterna tillsynes automatiskt beviljar prövningstillstånd till länsstyrelserna, oavsett hur välunderbyggd djurägarnas talan än är.

Nu har vi bevis på att Kammarrätten i Göteborg inte alls läser handlingarna, som de påstår, utan bara läser vem som är överklagande. Sen skickar man svaret enligt en mall.

Jag har i en tidigare artikel låtit Jeanette Richert komma till tals. Hon försökte, helt lagligt, starta ett företag för att importera och sälja hundar. Hon hängdes ut av länsstyrelsen i Skåne, speciellt av Mattias Gårdlund som på bästa sändningstid fick visa hela svenska folket att han kunde svära på engelska.

Jeanette fick sitt tillstånd indraget. Hon vann i rätten som gav tillståndet tillbaka, varpå länsstyrelsen bara fattade ett nytt beslut att dra tillbaka tillståndet. Sen utfärdade de djurförbud. Detta trots en prickfri kontroll den 3 september 2014. Jeanette överklagade och vann i förvaltningsrätten.

Nu kommer det roliga. Jeanette överklagade givetvis inte att hon inte fått djurförbud utan det indragna tillståndet mm. Däremot gjorde givetvis länsstyrelsen det.

Kammarrätten i Göteborg har sedan fattat två motstridiga beslut om samma djurförbud. I det ena beslutet fastslår man att förvaltningsrätten i Malmös beslut skall fortsätta att gälla dvs Jeanette skall inte ha djurförbud, prövningstillstånd nekas. I det andra beslutet säger samma personer att länsstyrelsen får prövningstillstånd!

inget prövningstillståndJeanette skall inte ha djurförbud.

inget prövningstillstånd2Kammarrätten försäkrar att de läst handlingarna och Petter Classon och Silja Klint skriver under.

partielt prövningstillståndNär länsstyrelsen överklagar meddelas plötsligt prövningstillstånd för samma djurförbud!

partiellt prövningstillstånd2Kammarrätten påstår även nu att man läst alla handlingar och samma personer skriver under! Tro det!

Det är så synd om djurskyddsinspektörerna

30 Okt

2011 fick länsstyrelserna 25 miljoner extra per år för att klara omorganisationen av djurskyddskontrollerna när de togs över från kommunerna 2009. Nu upphör det extra anslaget. Därför drar nu länsstyrelserna igång en kampanj med hjälp av media för att övertyga svenska skattebetalarna om hur stor nytta handläggarna gör och att antalet djurplågare bara ökar år från år.

Skärmklipp 2015-10-30 12.40.30Till sin hjälp har Mattias Gårdlund TV4 som sänt de ytterst oseriösa dokusåporna Djurskyddsinspektörerna och Djurskyddarna. Programmen initierades enligt ett envist rykte från en familj vars barn han är gudförälder till. Liksom dessa program spelar han på folks medkänsla för djur och då kan sanningen vinklas för att få avsedd effekt dvs högre anslag till den egna verksamheten.

Skärmklipp 2015-10-30 12.40.22Trots ökade anslag har antalet kontroller minskat drastiskt. Tappet kom vid övertagandet 2009. Förklaringen är mycket enkel. Just det året blev djurägarna mycket farliga och alla kontrollanter blev plötsligt tvungna att köra i par. Framför allt har de planerade kontrollerna minskat och anmälningsärendena ökat. Antalet tillgängliga inspektörer ”halverades” alltså. Fördelen var att man kunde sjunga allsång i bilen på väg till djurägarna för att muntra upp sig. Konstigt nog ökade också anmälningarna efter TV-serierna.

TV4 har letat upp ett fall från 2012 i Jämtlands län. En norsk kvinna lurades att ta hand om två rottweilerhundar. Hon anklagades bl a för att ha bränt och injicerat en hund, Rocky. Ägaren påstod i pressen att hon sett det genom ett fönster.

Skärmklipp 2015-10-30 12.39.38Länsstyrelsen i Jämtland undersökte saken och fann att det fanns inga spår vare sig av bränning eller injektioner. ”Varken uppgifterna från Statens veterinärmedicinska anstalt eller veterinär har kunnat styrka uppgifterna om att hunden bränts eller injicerats.” Den andra hunden avlivades innan någon hann se den. Så trots att uppgifterna motbevisats som fejk tar TV4 upp storyn som sann! Att Gårdlund inte drar sig för att ljuga förvånar ingen!

Skärmklipp 2015-10-30 12.39.24Eva Wiklund gick ut starkt i pressen (som inte kollade några uppgifter) och hävdade att hunden Rocky blivit bränd mm. Det var ett led i en hatkampanj mot personen ifråga och hunden som hade en hudsjukdom var enbart ett medel.

dömsSom vanligt är straffen inte nog höga. Vad man glömmer att berätta är att de på eget bevåg dömer ut livstids djurförbud, omhändertar djur till enorma värden och att djurägaren ofta får en räkning från Djurambulansen i Skåne AB på hundratusentals kronor, vilket övertrumfar eventuella böter med ett antal tiopotenser. Och i de fall länsstyrelsen inte räknar med att vinna, struntar de helt sonika i att åtalsanmäla de påstådda brotten, som ändå kan ge djurförbud men aldrig får någon rättslig prövning.

liderI en artikel klagar inspektörerna på polisen och hävdar att de har en lång lista på ärenden som inte verkställts.

”Vi har långa listor på ärenden där vi tagit beslut om att djur ska omhändertas”, säger Paula Hultgren. När jag kontaktar diariet så visar det sig att någon sådan lista inte existerar. Jag hittar fyra §31-ärenden fr o m maj t o m oktober i diariet. Bluff igen.

Gräddfil

9 Okt

Djurskyddsinspektörer har enorm makt. Deras tolkning av djurskyddslagen kan betyda skillnaden mellan liv och död för både djur och djurägare. Då kan man tycka att de själva borde leva upp det det anklagar andra för. Men icke!

Jag och säkert många andra hästägare har fått veta att det är absolut förbudet att skära upp luckor i ensilagebalen till hästarna.

mattias gårdlundMen: Det gäller inte länsstyrelsen i Skånes egen hästexpert Mattias Gårdlund. Hans hästar får öppna balen själva, inga problem!

Sen har vi lille Sverker Olsson som halkade in i branschen på ett bananskal och slapp visa betyg som tur var. Sverkers egna kor:

Gödselpansar, inget foder och skaderisker i hagen är sådant han omhändertar andras djur och dessutom utdelar djurförbud för.

Sen har vi Emma Hansson som på arbetstid jagar andras hundar.

hund i burHon är själv medlem i SKK och föder upp hundar liksom mamman och hennes make. Då kan man ju tycka att informationen skulle ha gått fram.

Warner Bros kennelMen nej. Det som hon och kollegerna omhändertar andras hundar för och sätter djurförbud för är helt normalt förfaringssätt i hennes familj.

Emma m. fl. har också jagat shar pei och deras uppfödare. Bl. a. har hon dragit en uppfödare inför domstol för att tiken anser hon lida av entropion.

Själv föder hon upp mexikanska nakenhundar under kennelnamnet Fame Factory. Nakenanlaget är semiletalt och kan, förutom tandlöshet ge upphov till andra skador:

”Genförändringen/mutation kallas för FOXI3 och är lokaliserad till kromosom 17 i hundens arvsmassa. Mutationen i genen ger upphov till en störning i utvecklingen, ektodermal dysplasi hos hundar. FOXI3-genen påverkar även utvecklingen av hudens yttre organ, körtlar tänder och klor. Ett fåtal hårlösa xoloitzcuintle har fötts med stängd hörselgång, vilket möjligtvis kan vara sammankopplat med denna mutation. Mutationen orsakar förutom hårlöshet även en förändring i tanduppsättningen, vilket ger det något annorlunda utseendet på tänderna hos hårlösa hundar och den orsakar även tandförluster.”

tandlösOvan Emmas importhane.

En av hennes uppfödningar hade just entropion och blev opererad för det.

”33 Protokollsutdrag från SKK Dopingkommitté (DopK)
SKK DopK – skrivelse till UtstK daterad 2009-03-30
Angående mexikansk nakenhund Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 som ställts utstridande mot dopingbestämmelserna. Ägaren har enligt uppgift inte varit medveten om att ett operativt ingrepp för entropion är ett ingrepp som medför förbud att delta på utställning. Uppfödaren har när hon kommit till insikt om avsteget från dopingbestämmelserna efter samråd med hundägaren anmält sig själv till SKKs DopK. Ärendet har från DopK vidarebefordrats till UtstK med rekommendation att samtliga resultat för Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 annulleras, men att ärendet i övrigt lämnas utan åtgärd. Beslöt UtstK i enlighet med DopK rekommendation enligt ovan nämnda.”

Denna hund användes i avel 2011 dvs samtidigt som kampanjen mot shar pei drog igång.

I Emmas kull 2015 har hon använt sin egen uppfödning Fame Factorys Marvelous som är halvbror till ovanstående tik.

Elmer

Så här ser valpen ut som Emma annonserade på Blocket den 27 september i år. Nog har den entropion?

Vem är djurplågare?

9 Jun

I januari 2014 flöt det i land ett 10-tal kvigor efter de skånska och danska kusterna. De hade uppenbarligen dumpats från ett fartyg.

korDet väckte ingen större debatt, varken hos myndigheter eller på sociala medier trots att det kunde konstaterats att djuren utsatts för ett stort lidande. Ingen kände något ansvar.

”En av dem hade skador på bröstkorgen som tyder på att hon blivit klämd till döds under transporten. Samma kviga hade så lite maginnehåll att hon sannolikt fått väldigt lite mat sin sista tid i livet. De andra två kvigorna avlivades med bultpistol. Den ena av dem hade stressrelaterade skador i hjärtmuskeln. Den andra hade blodig tarmkatarr, står det i obduktionsrapporten.”

Mig veterligt bildades inga upprörda grupper till kornas försvar. Ändå var det här stort. Det handlade om 2000 kvigor på ett sydamerikanskt fartyg som skulle till Ryssland. En av många transporter av livdjur tvärs över Atlanten. Där kan man tala om långa transporter!

I januari 2014 sändes också en dokusåpaserie kallad Djurinspektörerna på TV4. Det var några djurskyddshandläggare på länsstyrelsen i Skåne som ville bli stjärnor.

”Detta är en fantastisk chans att få visa upp det viktiga arbete vi gör”, säger Malin Wildt-Persson, landsbygdsdirektör på Länsstyrelsen Skåne. Står det på hemsidan.

Hemsida2De medverkande hade också gett sitt samtycke, skrev länsstyrelsen på hemsidan. Vilket inte var sant. Och det blev ingen ”fantastisk chans” för de djurägare som ofrivilligt medverkade.

stor båt1I första programmet visades bilder på stora båtar medan speakern talade om olaglig införsel av valpar. Att det var en helt laglig och godkänd verksamhet framgick inte.

måste inNu gällde det att skapa bra TV och Mattias Gårdlund spelade ut för fullt.

sliter

på fickanUppenbarligen handlade det om pengar och avundsjuka också.

avlivaDjurskyddshandläggarna har ett universalmedel som hjälper mot allt. Här Malin Larsson som helt nybakad handläggare upplärd av Gårdlund.

normalHan beskriver sig själv.

Efter programmet gick drevet av djurvänner igång. Vad är kor som transporteras tusentals mil under veckor på en båt mot små söta valpar som körts sovandes på natten på mjuka fällar? Vem bryr sig om 1000-tals kvigor som svälts och plågas jämfört med att några valpar fick komma ut två timmar senare än vanligt?

Detta är vad som egentligen hände, men som tittarna lämnades ovetande om. Resultatet blev att ännu ett företag krossades på den skånska landsbygden.

Never ending story

30 Maj

Turbulensen kring länsstyrelsen i Skånes djurskyddsenhet och dess chefsbyten startade 2008 innan övergången ens skett från kommunerna och har pågått konstant sedan dess.

John JonmarkI början av november 2008 anställdes den första chefen, Johan Johnmark. Han visste nog inte vilket getingbo ha gav sig in i utan tog jobbet full av tillförsikt. Planen var redan klar: ”Eftersom Skåne har så många djur, kan vi kanske så småningom anställa fler. Vi ska ta in avgifter från djurägare som inte skött sig.”

Redan i februari vacklade den nya organisationen. Cheferna utsattes för ett bombardemang av klagomål från inspektörer som ville ha sin vilja igenom. En viss inspektör hävdade att de ”slet ut sig”. De framförde bl a krav på att utgå hemifrån.

Cheferna förvånades över att så många ärenden från kommuntiden poppade upp igen.

– Vi har fått in väldigt många ärenden och många av dem är ärenden som redan avgjorts av kommunerna men där anmälarna gör ett nytt försök, säger djurskyddschefen Johan Johnmark.

– Ingen hade räknat med att gamla ärenden skulle dyka upp en gång till, sade chefsjuristen Per Almström.

Och så var det nog inte eftersom inspektörerna själva gjorde anonyma anmälningar mot djurhållare som de ansåg sig ha en gås oplockad med.

Emma Hansson, Mattias Gårdlund och Sverker Olsson var tre av de mest drivande.

Den 18 april 2009 gick Linnéa Stålhandske ut i pressen och beklagade sig. Hon ämnade ta tjänstledigt och flytta till Stockholm. Pappa Stålhandske backade upp dotra. När det blir besvärligt flyr somliga. I april 2015 hotade hon göra det igen med en ”platsannons” på Facebook.

Den 20 april 2009 gjorde de en skrivelse där inspektörerna och länsveterinärerna hävdade att Johnmark var inkompetent.

brev djurskyddsinspektörer1

brev djurskyddsinspektörer2

brev djurskyddsinspektörer3Bristande sakkompetens och dåligt ledarskap angavs som skäl för misstroendet.

Inspektörerna fick som de ville och alltid fått. Johnmark fick nog i början av maj och slutade. Länsöverdirektör Björn Risinger tog själv över. Sverker Olsson hoppades att djurskyddsinspektörerna och länsveterinärerna skulle få lugn och ro. Med det menade han att cheferna inte skulle lägga sig i vad inspektörerna gjorde.

Risingers sejour varade en vecka och sen tog tidigare tf miljöchefen i Hörby, Rune Brandt, över. Även Malin Wildt-Persson, som senare skulle bli avdelningschef, fanns med här i en ”stödgrupp”. I juli flyttades veterinärenheten till landsbygdsavdelningen där Christina Håhus var chef. Brandt slutade i september och Håhus tog över.

I december fick länsveterinären Lotta Berg jobbet att leda enheten. Inte mindre än 23 stycken planerade kontroller hann inspektörerna göra under hela 2009, tillsammans! I januari 2010 klagade Mattias Gårdlund över den stora arbetsbelastningen. I februari blev Lotta Berg sjukskriven.

Christina Håhus försökte ta tag i ledarskapet och stävja vissa inspektörers vilja att gå sin egen väg. Det resulterade mest i att inspektörerna likt tjuriga barn sjukskrev sig.

– Hur mycket resurser just djurskyddet ska få avgörs på länsledningsnivå, inte utifrån enskilda medarbetares synpunkter, hävdade hon.

I mars polisanmäldes Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson av en djurägare som trakasserats från kommuntiden av samma personer. Håhus gav dem, plus Mattias Gårdlund, ”husarrest” medan utredningen pågick.

I maj gick Ola Svensson in som tillförordnad chef. Lotta Berg var då fortfarande delvis sjukskriven på deltid. Svensson kom ursprungligen från ett jobb på länsstyrelsen där han skrev in uppgifter från SAM-blanketter. Via ett chefsvikariat på samma avdelning klättrade han över till djurskyddet. När tjänsten senare utlystes fick han den helt enkelt från den 1 januari 2011.

Ola Svensson visade sig vara den perfekte lekledaren för gruppen som valt honom. Den 3 mars 2011 bröt han sig, utklädd till polis, tillsammans med Emma Hansson och Peter Stenberg in i min bostad.

Bland undertecknarna i brevet från 2009 finns samtliga fem vars avgång nyligen krävdes av en grupp representanter för djurägare, lantbrukare, jurister m fl våren 2015. Bl a hävdade gruppen att  ”en stor skräck brett ut sig på landsbygden för både länsstyrelsens djurskyddshandläggare och anonyma anmälare.”

kritiken– Det är viktigt att visa respekt för att det är viktiga och svåra frågor och att vi tar dem på allvar, sade nye länsöverdirektören Carl Älfvåg två veckor efter mötet. Med utbildning i konfliktkunskap  och tidigare arbete som diplomat var han kanske mannen att bringa reda? Att skriva svaret delegerade han dock till den senaste i raden av chefer för djur- och veterinärenheten Marcus Björklund, mest känd som godkännare av förnedringsserien Djurskyddsinspektörerna, och det blev därefter, nämligen en total förnekelse att problemen överhuvudtaget existerade i sann sektliknade anda.

Handläggarna har äntligen fått en chef som stöttar dem till 100% oavsett vad de hittar på. Om folk är rädda måste det bero på något annat än deras kontrollanter och skriver i länsstyrelsens ”informationsblad” Landsbygdsnytt: ”Det finns krafter som lever av och får energi av att göra er rädda för oss. ” Undrar vilka dessa ”krafter” är?

Marcus Björklund anser att den klagande gruppen inte är representativ för djurägarna i Skåne. Det har han alldeles rätt i. De som är representativa står tyvärr inte på benen längre och kunde inte komma.

Ett högt pris

21 Mar

katter HörbyDen 18 mars 2014 genomförde länsstyrelsen i Skåne en större drive för som man sa beta av ärenden som blivit liggande. På Facebooksidan Djurskyddsinspektörerna i Skåne, som efter massiv kritik fick stängas ner för inte så länge sedan, talade avdelningens chef Marcus Björklund om att slå rekord. Och det kom i viss mån att besannas, men inte på det sättet det framställdes.

MarcusAvdelningen i Skåne har gjort sig kända för att trakta efter att bli filmstjärnor i TV och hade i januari visat upp sina bristande kunskaper i djurhantering på bästa sändningstid. Denna gång såg chefen till att själv hamna i sändning då två TV-kanaler som av en händelse turligt nog var vidtalade för att dokumentera två större omhändertaganden, ett med hundar och ett med katter. Som vanligt hängdes djurägarna ut i media och som vanligt talades om ”total misär”.

Marcus Björklund uttalade sig:

”Prognosen för valparna, som omhändertogs av polis och nu slussas vidare till ideella organisationer, är god. Dels att de tillfrisknar och kan säljas till adoptivhem. Dels blir den ekonomiska smällen liten.

– För pengarna de säljs för täcks våra kostnader, överskottet går till djurägaren.”

Djurambulansen i Skåne AB har väl knappast gjort sig känd för att vara en ”ideell organisation” och vad han avsåg med att den ekonomiska smällen skulle bli liten kan nog bara han svara på. Och ”överskottet” skall vi snart se vem som lägger beslag på.

Vi ska granska det sistnämnda påståendet närmare vad det gäller fallet med katterna. Där var Mattias Gårdlund stor stjärna.

”På en adress i Hörbys centrala delar omhändertogs sammanlagt 49 (!) katter samt en del andra djur och gnagare.”
– Förutom katterna tog vi även två marsvin, en kanin och nio duvor, säger Gårdlund.
–I huset, om man nu ska kalla byggnaden för det, hade det gått helt överstyr.” Han ansåg att det som vanligt var ”utsiktslöst” att djurägaren skulle kunna åtgärda bristerna.

Skälen för omhändertagandet var brister i närmiljön dvs dåligt städat, stora djurgrupper och att gnagare (marsvin) och katter hölls i samma rum.

Den 31 mars gjorde samme Mattias Gårdlund en inspektion hos det ”ideella företaget” Djurambulansen i Skåne AB som alltså förvarade nämnda katter. Totalt hölls 52 katter.

Anmärkning beträffande katter:

”I utrymme vid tvättmaskin hölls en grupp med 16 vuxna katter på ett utrymme på ca 9 m2. 13 katter ska ha ett utrymme om minst 11.2 m2. I två utrymmen hölls det kattgrupper som översteg 15 vuxna katter (23 stycken samt 16 katter) Verksamhetsutövaren skulle åtgärda bristen direkt efter påpekandet genom att dela upp kattgrupperna i grupper om ca 10 vuxna katter.”

”Katter (predatorer) och gnagare (bytesdjur) hålls i samma rum.
Predatorer och bytesdjur ska hållas åtskilda för att ej utsätta dem för stress. Verksamhetsutövaren kommer bygga separat ”gnagarrum” fram tills detta är gjort kommer tillfälliga väggsektioner att placeras mellan katter och gnagare.”

Dvs det var samma brister hos Djurambulansen som föranlett omhändertagandet av samma katter knappt två veckor tidigare. I motsats till djurägaren fick dock Mikael Gustavsson chansen att åtgärda bristerna och han fick inte ens ett föreläggande.

I domen från förvaltningsrätten kan man läsa att ”av utredningen i målet framgår att bristerna framför allt hänförde sig till djurens boendemiljö. Enligt föreliggande veterinärintyg har flertalet katter varit utan större anmärkningar.” Djurägaren har ”gjort omfattande renoveringar av sin bostad” och ”även vidtagit åtgärder för att säkerställa att en liknande situation inte ska uppkomma igen på grund av sjukdom”. Djurägaren återfick nio av katterna. Rätten höll alltså inte med om att det var  ”utsiktslöst”.

högt prisOvan Djurambulansen/SPCAs ”ideella” verksamhet. Tre av katterna överlevde inte omhändertagandet. Nio återlämnades och de övriga påstods överlåtna dvs bortskänkta. Så här gick det med ”den ekonomiska smällen”:

faktura 1

faktura 2

faktura 3

faktura 4

En stor fet lögn

26 Jan

artikel atl markeradI ATL torsdag den 22 januari 2015 kan vi läsa en intervju med Djurambulansen i Skåne ABs ägare Mikael Gustavsson. Omhändertaganden kommer aldrig som en blixt från klar himmel, påstår han.

anmälan getterNär det gäller fallet med getterna så gjorde det det. Där fanns inga tidigare besök, inga förelägganden, bara en idogt anmälande granne, som ljuger att djurägaren bor någon annanstans.

Ärendet ”tar fart” när det läggs på gissa vem … Peter Stenberg. Efter ett par månaders korrespondens börjar killingar lägligt insjukna. En äldre bock dör söndagen den 17 november.

polisrek

Måndagen den 18 november 2013 skriver Alexandra Boijsen en polisrekvisition för hand. Timing, eller hur? Tisdag morgon står Alexandra Boijsen och Peter Stenberg på gården med två poliser och avlivar djur fast djurägaren inte är hemma. Peter Stenberg, inte polisen, ringer in Djurambulansen för att frakta bort de friska getterna, drygt 80 stycken.

Medan man väntar på Djurambulansen gör Alexandra Boijsen visit hos den anmälande grannen. Hon tar vägen över stängslet.

Djurambulansen kommer med två lastbilar, en vit som körs av Mikael Gustavsson som han kör upp på gården, och en röd som körs av Sonny Nilsson. Den ställs på en parkeringsficka där den skall bli ståendes hela tiden. I den kommer inga djur att lastas. Från Djurambulansen medverkar Lisa Linde plus ytterligare en kvinna.

Redan under den tre timmar långa jakten på getterna har Mikael Gustavsson förstått att lastbilen inte får lasta så många getter. Men det är mjukt, blött och halt. Han håller på att köra fast och har stora problem med att vända även detta fordon. Mörkret har fallit och det återstår många skräckslagna djur att lasta. Samtliga närvarande går då undan från djurägaren och konfererar, sedan fortsätter lastningen eller snarare packningen. Ja, ”många vittnen” på plats vilket, enligt Micke ”ökar rättssäkerheten”. Senare skall Stenbergs kompis Mattias Gårdlund låtsas utreda transporten. Pommer, som skall ”skyllas” för transporten, är också hans vän, liksom Mikael Gustavsson. Gårdlund har också godkänt Pommers bil.

Anneli”… denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Veterinär Anneli Karlsson är den enda utomstående som sett getterna på nära håll efter ankomsten till Ingelsträde. Geten som slets sönder i nacken transporterades med de andra. Hennes lidande måste ha varit fruktansvärt. Minst en get killade under transporten. Om killingen föddes med liv blev den omedelbart ihjältrampad. Veterinären såg inte heller lastbilen. Den körde Micke undan för det var knappast någon vacker syn. Veterinären räknade inte heller getterna utan skrev antalet som Djurambulansens personal uppgav. Micke såg sedan till att den skadade geten eldades upp, vilket han också tog betalt för. En obduktion var ju otänkbar eftersom en sådan skulle snabbt ha avslöjat misshandeln.

Det är inte konstigt alls att Micke måste ljuga ihop en efterhandskonstruktion eftersom så många brott begicks mot djuren. Han får information om att det finns högdräktiga honor som absolut inte får transporteras. Någon dispens har han inte sökt hos jordbruksverket varken för att transportera omärkta eller högdräktiga djur.

KemnaInte heller veterinären Julius Kemna får något uppdrag att undersöka djuren angående dräktighet. Att fånga in dem är inget han rekommenderar.

Peter Stenberg frågar ut djurägaren om hon har vänner och internet. Hon hotas, hånas och nonchaleras. Polisen misshandlar och hotar henne. Hon är chockad, rädd  och förtvivlad över hur illa hennes getter behandlas. Djuren får hon varken fodra eller vattna. En brunstig hona trampas sönder av stora bockar som hon lastas med. Senare skall Micke skriva till länsstyrelsen att getterna var hungriga och törstiga.

Pommer”Vi hade en inhyrd transportör”, säger Micke till ATL. Micke gjorde upp med sin kompis Magnus Pommer att denne skulle ”stå för” transporten, trots att han aldrig varit där. Pommer skriver ut ett falskt transportdokument i efterhand. Pommer har både trafiktillstånd och en stor grisbil i tre våningar samt ett släp med två våningar. Tillsammans har ekipaget en längd av ca 23 m och är fullständigt omöjlig att komma in med ens med enbart dragbilen. Men det spelar ingen roll för han har aldrig varken lastat eller kört några getter. Det framgår också klart av vad han skriver.

Pommer räkningPommers vinst är 12.000:- som faktureras polisen.

justerad tid PommerDå har också tiderna justerats uppåt.

sista bildenSista bilden av getterna togs den 19 december. Flocken, oklart hur många, skymtar i hagen. Man eldar intill hagen. Mikael Gustavsson fick själv köpa dem av polisen för 20:-/st. Den 21 december skall de ha körts till Spannarpsvägen 47 i Spannarp. Produktionsplatsen innehas av en S. Arvidsson. Där slutar alla spår efter 85 getter. Någon inrapportering finns inte till jordbruksverket. Länsveterinär Ann Sjöholm intygar att getterna lever, polisen vill inte veta och några köpehandlingar finns inte.

getterSå nu är det dokumenterat hur Djurambulansen hanterar getter. De tror att deras horn är handtag. Om de gör så här inför en kamera vad tror ni då de gör utan? Det är absolut förbjudet att dra getter i hornen. En fet lögn eller flera, kompisar i rätt position, hot nedåt och betalning uppåt fixar förtjänsten.

%d bloggare gillar detta: