Tag Archives: Emma Hansson

Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra

11 Jul

Samantha Asp är svårt sjuk. Det ena organet efter det andra har lagt av. För ett par månader sedan kom Sverker Olsson och Peter Stenberg hem till henne med en anonym anmälan. Anmälaren är troligen en man som passat hundarna när Samantha legat på sjukhus för att han tyckt sig få för lite betalt. Samantha har levt ensam i sju år med fyra små chihuahuor. Hennes man Sune har levt ensam lika länge utomlands med de jack russelterriers som lämnades tillbaka efter det stora omhändertagandet 2009. Strax före jul kom han tillbaka för att hjälpa Samantha. Med hans åtta och hennes fyra små hundar blev det enligt Peter Stenberg för många trots två vuxna, myndiga ägare. Två av Sunes hundar har sedan dess tagits bort av åldersskäl men enligt länsstyrelsen är det fortfarande en hund för mycket. Sunes hundar är gamla och Samantha har fått sin tid utmätt. Ett utmärkt tillfälle, tycker länsstyrelsen i Skåne, att pina Samantha hennes sista tid. Hon har vunnit i förvaltningsrätten och två gånger i tingsrätten, djuren som omhändertogs var det inget större fel på och hundarna fick hon tillbaka. Dessutom reducerades polisens räkning på en halv miljon till en tiondel i en förlikning.

I februari 2009 gjordes en anmälan till länsstyrelsen att det fanns avlivade, nyfödda valpar på en gård i Varmlösa. Det finns inget olagligt i det men Sverker Olsson åkte dit och hittade en gård med en mängd djur av alla slag, en djurfristad. Ägare var Samantha Asp som levde för sina djur. Sverker kallade in sin kompanjon Emma Hansson som for runt som ett jehu bland djuren. Till lokaltidningen sa hon att ”här finns inga döda djur” men det skulle det snart finnas. Emma fattade raskt beslut om omedelbart omhändertagande av över 200 djur. Hundar och katter fördes till Hjorthögs hundpensionat medan lantbruksdjuren blev kvar på gården och skulle skötas av polisen. De sköttes sådär.

Så här beskriver Samantha vad som hände 2009:

”Sen kom ju dom i februari 2009 första gången. Då hade slakteriet anmält att jag hade skickat magra kor till slakt. Det var det åtalets som ogillades. Då kom Sverker Olsson och Anders Olsson. Det var de två som kom ut här. Det var precis då som jag hade veterinär här från Jordbruksverket för det var blåtungevaccinering på fåren.

Sen kom Sverker och den här Emma Hansson två dagar senare.  Då hade han Emma Hansson med sig och då stod dom här utanför. Jag var jättedålig och hade varit på vårdcentralen på morgonen. Jag kunde inte andas. Suttit därnere och fått hjälp med mediciner.  Så kom dom och så blev man ännu mer upprörd. Så sa han Sverker jag tänkte bara jag skulle visa Emma Hansson det här, för det var så många djur och det var så intressant.  Han ville visa henne det. Jaha, men kan ni inte komma en annan dag, sa jag, för jag klarar inte det här. Jag stod dubbelvikt och kunde inte få luft.

Men nej, de tvinga sig in och de skulle springa runt överallt och dom gick in och så börja hon. Hon skulle runt överallt och titta i alla rummen och sprang upp fast jag sa att det finns inga djur där uppe att titta på. Nejdå. Hon rände runt som en idiot. Hon sprang här i huset. Jag har hundarna härinne och ute i stallarna. Men hon skulle springa uppe på i ovanvåningen och in i garderober och allting. Jag var så upprörd och sa att jag inte vill, kan inte. Jag kunde ju inte. Jag trodde jag skulle trilla ihopa helt. Emma sa mår du inte bra? Då stod jag dubbelvikt och kippade efter luft.  Vi måste titta på det här och hon bara fortsatte.

Jag var rädd att jag fått en hjärninfarkt och det utvecklades till hjärtsvikt. Hon ville inte avbryta trots att jag var så dålig.  Det skulle tittas och det behövde tittas på. Det är konstigt att de inte tar hänsyn när man säger till dem klart och tydligt att jag är dålig, kommer precis från doktorn, mår inte bra, kan inte andas och jag kan inte följa med själv. Så tycker jag att det är konstigt att de inte kan acceptera och förstå och ta hänsyn till om man säger det, särskilt som Sverker var här två dar innan.

Jag fick inget papper från det besöket. Jag ringde upp och prata med den här Sverker efter en månad. Jag fick inget skrivet efter det andra besöket heller, ingenting alls. Ringde upp och efterlyste rapport.  Så jag kan läsa det för jag har svårt att ta till mig information som situationen är.  Dom stod här efter två dar och då var jag så dålig att jag inte kunde vara med. Jag ringde upp en månad efter de hade vart här och sa att jag har fortfarande inte fått någon rapport. Han utlovade att de skulle skicka en rapport. Det kom ingenting.

Istället kom de då i maj månad Emma Hansson och Eva Carlström. Dom gick runt och det var ju hovarna.  Det var det dom klaga på. Jag kunde ju inte själv gå med så jag vet inte så mycket mer.

Det fanns inget protokoll som avsåg dessa två första besöken, som jag anser som ett besök. Så jag kallar det inte två skilda besök med en dags mellanrum. Det blev så att det protokollet överräcktes till mig efter omhändertagandet, då vi var uppe på förhandling i Kristianstad.  För att jag skulle få mina hundar igen. Då överlämnade de det här protokollet från februaribesöket. Det var så dags att komma med det då.

Emma kom den 28 maj. Det var Eva Carlström och en tjej. Dom tillkallade poliser då jag vägrade att ta emot papperna. Dom gick och spankulerade runt. Det gjorde dom i några timmar. Min man fick visa runt dem.  Så pratade de om att dom övervägde att agera. De hade fått en anmälan, påstod de, att hästarna hade långa hovar.  Ja, sa jag, en del har litet långa hovar, men hovslagaren har inte kunnat komma.  Det har inte gått att uppbåda en enda hovslagare då vi är inne i den tiden då varenda ko skall verkas.  Och ut på bete och även hästar och det går inte att få tag på en hovslagare med kort varsel.

De satte sig i bilen härute, herrskapet, och klottra ner de här papperna. Sen körde de iväg en liten stund och så kom dom igen.  Då hade skrivit ner de här papperna att dom omhändertog och att det skulle ske dagen efter.  På fredagen. Det var utsiktslöst, det var fel och brister som aldrig skulle bli åtgärdade. Men jag hade aldrig fått något föreläggande, ingenting alls. Dom handskrev papperna på plats. Och när jag vägrade ta emot det kallade de på polis istället.  Så dom skulle tvinga mig att ta emot dom.

Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

Nu begriper man så här långt att den här Emma Hansson har suttit och bidat sin tid sen hon var här i februari.  Och länsstyrelsen fick kritik den tidsperioden, för det hände ju ingenting. Dom gjorde ingenting, cheferna hoppade av stup i kvarten och det var väldig mycket kritik, vilket gjorde att de behövde någonting där de kunde visa sig på styva linan. Titta vad vi kan. Och hon ville ha fjäder i hatten personligen det här aset och vad kunde vara bättre än att gå till attack mot en människa med väldigt mycket djur av alla de sorter och slag som då uppenbarligen inte är frisk och som skulle bli en lätt match.  Inga konstigheter: Den kan vi trycka ner och så får vi precis vad vi behöver, något som ger genomslagskraft i hela landet.  Vilket det gjorde. Det kom i varenda liten tidning ner till Lyckoslanten.  Det var väl inte en tidning, inte en nyhetssändning i hela Sveriges avlånga land som inte tog upp detta.

Det här dök upp precis överallt. Just då förstod man inte. Man kunde liksom inte greppa det. På något sätt det kändes det overkligt. Jag har inte haft någon kontroll, så det kändes så konstigt, det var så fel och obegripligt. Man har fortfarande en tomhetskänsla. Sen kom fredan. Jag kämpade med näbbar och klor. Jag ringde en advokat som jag bad att han skulle försöka få stopp på det, så det inte skulle verkställas. Jag visste inte vad man skulle göra.  Sen ringde jag upp förvaltningsrätten men det enda de sa var, när de skulle besluta om inhibition, var att de tar inte friska djur,  så du behöver inte vara orolig. Vi lämnar inte inhibition men de tar inte djuren om de inte är sjuka. Därför behöver du inte tänka på det. Nehej du, sa jag, hon ska ju ta allting här! Friska, sjuka och vad det är. Nej, det gör de inte, sa dom. Nej, jag märker det, sa jag.

Så kom hela den här massinvasionen med bilar och polisbilar. Att se hela denna invasion med människor och bilar och uppståndelse och pressen, som dök upp här Ystad Allehanda. De intervjuade Emma Hansson. Hon talade om att allting var ju hemskt. De kontaktade aldrig mig. Jag visste inte ens att de var här. Det var plåtat nerifrån grinden. Emma sprang runt. Hon sprang som tuppen i hönsgården och betedde sig fruktansvärt illa och verkligen visade sin makt. Styrde och ställde så till och med poliserna som var här reagerade negativt på hur hon betedde sig. Nedlåtande mot mig. Så fort hon skulle säga något var det som om hon pratade till en imbecill barnunge. Hon kunde inte säga något på ett normalt sätt med normal samtalston utan det var liksom hon måste prata till en som man var helt tom i huvudet, lägre stående intelligens.

De som skulle ta hundarna Hjorthög, det var en fruktansvärd sak.  De trodde jag skulle springa in och assistera dem och tala om vem som var vem, när de höll på men jag vägrade, jag kunde inte se det. Jag klarade inte av det.  I stället försökte jag ringa och prata förstånd med den så kallade chefen på länsstyrelsen, Rune Brandt.  Försökte prata med honom, men det var som att prata med en vägg.  Det var ingen reaktion.  Det är så här det är och sånt och han kunde ju inte göra något. Jag har alltid undrat varför chefer inte kan göra någonting. Det är ju därför de är chefer ju.

Hundarna var livrädda, rent skräckslagna. De var ju ovana vid att det kom främmande, plötsligt kommer en massa främmande människor och börjar slita och dra i dom och chipmärka och dra ut dom ur stallet. De var inte vana att gå i koppel.  De bara drog ut dom och in i en hästtransport. Det var så hemskt att se! Jag lever med de minnesbilderna. De förtvivlade djuren. De var livrädda och förstod inte vad som hände och jag kunde inte göra någonting. Det var brått och de skulle skynda sig sa Emma. Det skulle jäktas på, inte alls en tanke på djuren, bara in med dem i bilarna. Det var bara hundarna de körde härifrån.

De avlivade tre ponnyer och en åsna på eftermiddagen. Den ena avliva de bara för att hon var föl till en annan. Hon var inte dålig. Hon var två år och gick med sin mamma. De andra var för hovarna. Sen låg de under en presenning ända fram till onsdagen. Den åkte ju av till stora delar så fåglarna hackade ut ögonen på hästarna. Råttor kröp in och åt på dem och de låg rätt nära en dricksvattenbrunn. De kunde inte få dit slakttransporten. De gav dem sprutor. De sprang bakefter dem och gav dem sprutor. Så gick de runt med dom tills dom segnade ner. Det var så de avlivade dem.  Att avliva shettisar och åsnan med sprutor är en långsam död, när de känner av att någonting är galet och segnar ner. Jag såg hur de gick runt, runt med dem. De blev svagare och svagare i benen tills de trilla ihopa. De kunde inte ens avliva dem på ett humant sätt.  Djuren är medvetna om att något är fel.

De kunde väl inte hitta någonstans att göra av de andra djuren på så kort tid. Det tog tre veckor innan de forslade bort dom. På de tre veckorna blev de varken verkade eller medicinerade om någon behövde det. De var här ungefär en timme om dagen till alla djuren.  Jag tog foton före och efter besöken. Åsnan som stod inne i stallet kom inte utanför boxen på de veckorna.  Han sprang runt, runt så det blev stora hålor. Han var hysterisk för han inte fick komma ut. Han brukade gå ut på den inhägnade gårdsplanen. Det var ingen som hade tid med honom att släppa ut honom så han fick komma ut i friska luften. Han fick stå där i boxen och det gödslades inte och det ströades inte. Det var ingen som brydde sig om att förklara sig.

Det föddes en kalv i en av boxarna i hallen. Det var sju kor som gick i samma box. Den kalven låg på sidan i ett dygn. Jag ringde och ringde och försökte få tag i polisen. Polisen bara sa att de hade inte hand om det.  Vi kan inte göra någonting. Jag sa att då får ni ta era entreprenörer för en veterinär måste hit. Länsstyrelsen var inte intresserade längre. De hade ju lämnat över till polisen, så då skiter vi i vad som händer sen. Då gäller inte djurskyddslagen längre.

På eftermiddagen skulle de skicka hit Eva Carlström och så tösen som hade vart här vid omhändertagandet. Då kom ju Bengt Fridh också dit.  Då hade de fått se den här kalven som min gubbe satt och höll i famnen. Den var redan så illa åtgången så den blödde ur näsan på den och den sjöng på sista versen. Då kommer den här late länsstyrelsen och oj då, och börjar ringa till veterinären. De kommer inte att hinna ut hit, sa jag, och kalven dog i famnen på min man. Ni kan skita i den veterinären för det är för sent nu, sa jag.  Då hade den legat så i över ett dygn. Han som så kallat skulle sköta tillsynen hade inte brytt sig om att den låg därinne.  Det var jag som fick slå larm. Jag tror knappt att han sett den ens för korna stod i skit upp till öronen .

De fick inte ens vatten. Det som fanns var smutsig och det var begränsat vad de fick i foder.  De la ut någon ensilagebal till ponnyerna och så hade de en bal uppe i hallen. Så tog de litet under armen och gick ut och gav till fullblodet.  Hon tappade i vikt under tiden. Man hade aldrig sett revbenen på henne men man kan se på fotona att revbenen sytes efter tre veckor. Det sprang runt en veterinär där. De jagade in får och getter i en box och de var där och tittade och de hittade inget fel på de som de fick in. Det var inget fel på grisarna och de hade tittat på hästarna.

De påstod att den ena stora hästen hade andningsproblem. Det var konstig, sa jag, det har hon aldrig haft . Jo, hon behövde medicin. Ok, men någon medicin fick hon aldrig för de kunde aldrig komma nära henne. Hon lät dem inte.

Sen sa de om Ferdinand tjuren att han hade problem med sitt ben och skulle avlivas. Det var veterinärerna som skulle skjuta honom. Grisarna fick brödet som vi hämtat på onsdagen och så länge det räckte en vecka ungefär, sen blev det ingen mat till grisarna. De tog dit två säckar någon typ av foder, sen fick de inget mer, inget alls. De åt gräs och hö och tugga på sånt och tappade i vikt. Det syntes ju att de inte hade mat.  Man såg hur de förändrades. När de kom dit för kalven. Jag jagade Rune Brandt varje dag och berättade att djuren får varken mat eller skötsel.  Han skulle säga till men det hände ingenting. När jag sa till Eva Carlström och tösen att ni ger dem inte mat som de ska ha, djuren sköts inte och får inte friskt vatten. Och ni sprang här och påpeka att det var inte bra nock. Ni har inte gödslat eller strött hos något av djuren. Korna går i ren skit. Vattnet är svart som gödsel. Ni sköter ingenting. Laman fick inte rent vatten på de tre veckorna. Samma vatten varje dag. Det var ingen som byta något vatten.

Efter tre veckor kom Bengt Fridh och hela hans djävla anhang. Och skulle hämta djuren. Då tryckte de in alla ponnyerna och mulorna på en enda lastbil.  Hur det stämmer med transportreglerna vet jag inte. Det stämmer i alla fall inte med hur många djur man få stoppa in i en lastbil. Det skulle bara stoppas in så det tvinga de in. Det stackars fullblodet sprang de och jagade och skrämde livet ur när hon skulle iväg. De drev upp henne på lastbilen. Jag vet inte vad som hänt med dem.

De hade skjutövning där nere på grisarna och mördade dom. Jag vet inte vad de hade men jag antar de hade gevär. Grisarna sprang för livet. De gick en hel dag och sköt från morgon till kväll.  Det var bara blod och hjärnsubstans kvar. Jag släpptes inte in på min egen mark så länge de höll på. De sköt får och dom sköt lamm och getter och småttingar. Jag vet inte varför de sköt alla dessa djur. Fridh ville inte köpa dem. De var inte gamla och fullt friska. Det var en container full med lamm och får och getter och grisar och gud vet allt. Resten hade de tagit med sig. Det var säkert över 100 får och getter och alla hade två lamm och två killingar, det var en hiskelig massa.

Så sköt de ju påfåglar och ankor. Det måste de ha gjort för de var borta. De fick väl inte tag i dom så de sköt dom i stället. Det var rena mördarcirkusen. Fridh ville inte ha mig därnere när de sköt. Han stod och sparkade på min bil och kallade dit polisen därför att de skulle lasta djuren när jag ville köra ner på min egen gård. Då kallade han dit poliser som skulle jaga bort mig därifrån. Jag fick inte vara på min egen mark när de höll på. Han sa att jag skulle fara åt helvetet och se till att bli väck därifrån. Han hatade mig. Han var så otrevlig och obehaglig. Jag hade aldrig träffat människan. Jag var bara ett nödvändigt ont. Jag skulle bara fara därifrån. Jag hade inte där att göra.  Men hallå! Det är min gård. Än så länge, vad jag vet, äger jag stället.

Sen kom polisen och skulle tala om att jag inte fick lov att vara därnere när dom håller på. Och varför inte det. Jo, det var så. Ingen vetskap om att man kan bli hindrad från att vara på sin egen egendom. Men så gick det till i alla fall.”

Från inspektör till entreprenör

8 Okt

Länsstyrelsen i Skåne laddar för att fr o m nästa år ta över de djur de själva tar omhändertagandebeslut om när polisen upphör att göra det. Avdelningens chef Marcus Björklund satt som ”expert” i polisens utredning om renodling av deras arbetsuppgifter och där alla var överens om att djurhanteringen skulle bort från polisens bord. Vad han var expert på fick jag vid förfrågan aldrig svar på. I alla fall förordade han att länsstyrelserna själva skulle ta hand om djuren. Efter Djurambulansen i Skåne AB har det uppstått en potentiellt lukrativ lucka och ett samarbete har inletts med Djurskyddet i Malmö som tidigare annonserat ut Djurambulansens djur och Hundstallet i Stockholm. Föreningen har gjort om tidigare svinalängor (?) till hund- och kattstall. Troligt är att djur från hela södra Sverige kommer att placeras här, vilket blir ytterligare ett bakslag för Djurambulansen i Skåne AB med den gigantiska fd försökshundsanläggningen i Örkelljunga.

hundstallet-alexandra

En av de nyanställda är Alexandra Boijsen, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne. Hon är hos djurägare mest känd som medansvarig när en hel besättning getter hämtades under ytterst brutala former i Hörby för tre år sedan. I styrelsen för föreningen sitter förra landshövdingen Margareta Paulsson. Under hennes tid växte omhändertagandeindustrin för djur i Skåne till aldrig tidigare skådade höjder och antalet djurförbud till de högsta i landet. Djurkrematoriet i Höganäs eldades för fullt.

djurambulansen-resultat

Efter sedan företaget kritiserats hårt och beslagits med både trafikbrott, problem med fakturor och skattefusk, dalade inkomsterna. Till slut sades avtalet upp och de skånska djuren hämtades och placerades hos andra företag. De senare kan anse sig blåsta när länsstyrelsen nu tar över hela kedjan själv från kontroll till beslut och omhändertagande och försäljning, indrivning av avgifter från djurägarna och utdelande av djurförbud, så är det inte otänkbart att det blir attraktivt att byta jobb. Byta jobb ska även Alexandras kollega Emma Hansson göra.

Så här ser akut lidande djur ut

26 Feb

Varje år så uppstår det en differens på ett antal tusen hästar mellan de som man vet hur de dör och det antal som förväntas dö årligen. En del grävs ner olagligt men den största delen försvinner säkert utomlands. I Danmark är slaktpriset dubbelt så högt som i Sverige, i Belgien tre gånger högre och i Italien fyra gånger högre.

Kristina Odén på Jordbruksverket konstaterar att myndigheten på senare år inte fått in en enda ansökan om att transportera hästar utomlands för slakt, vilket är obligatoriskt.

– Man kan väl dra slutsatsen att i den mån sådana transporter förekommer så dokumenteras de inte på papper, säger Kristina Odén.vansköttaEtt stalltips är att försvunna hästar kan sökas inom Länsstyrelsens och polisens egna nätverk. Den 25 april 2010 omhändertogs ett 40-tal hästar, lika många köttdjur samt hundar och höns från Bo Olle Helmuthsson i Dörröd, enligt §32 djurskyddslagen, efter beslut av Emma Hansson och Sverker Olsson.Palle EllehammerCa 10-12 ardennerhästar sålde skånepolisen momsfritt till en ökänd dansk hästhandlare vid namn Palle Ellehammer. Han sticker inte under stol med att han skickar hästar på slakttransporter till Italien för att tjäna pengar på dem. I december 2001 uppdagades det att han skickat 25 hästar på en 24 timmar lång transport till Syditalien. De utsattes för ett fruktansvärt lidande och flera dog halvvägs genom Europa. Efter det blev han ”Danmarks mest hatade man”.

Egeskov hestemarked 2009Det var bråttom med omhändertagandet för redan redan helgen efter hölls en hästmarknad i Danmark (bilderna ovan är från hästmarknaden i Egeskov året innan) och man behöver ingen större kompetens för att räkna ut var Helmuthssons livsverk hamnade med länsstyrelsens och polisens goda minne.

Veterinär Per Michanek skrev den 27 april 2010 till dåvarande landsbygdsdirektör Christina Håhus med en desperat vädjan:

MichanekDe två djurskyddshandläggare som avsågs var förstås Sverker Olsson och Emma Hansson. Sverker gjorde åtalsanmälan och det resulterade först i en frikännande dom i tingsrätten. Där fick Sverker frågan vilken utbildning han hade. Han svarade att han ”jobbat 10 år som djurskyddsinspektör”. Länsstyrelsen överklagade och Helmuthsson blev i hovrätten fälld enbart på Emmas och Sverkers vittnesmål. Som bekant saknar Sverker utbildning.

Michanek2Enligt djurskyddsinspektörerna var det stora brister i djurhållningen.

– Det är framförallt en oacceptabel djurhållning som ligger bakom. En del djur är i dåligt skick, sa djurskyddsinspektör Emma Hansson till Sydsvenskan.

– Veterinären kunde inte göra en bra bedömning av djuren på platsen eftersom där var så trångt. Och djuren behöver en veterinärundersökning, säger djurskyddsinspektör Sverker Olsson.

– Där var så dålig miljö så det fanns inget annat att göra än att ta dem därifrån.

Nedanstående bilder är från omhändertagandet och förmodligen de sista på dessa hästar. Vissa gjorde sig ett riktigt klipp, men inte var det djuren! Döm själva!Markernahäst1

häst2häst3 häst4 häst5häst6vindskydd häst7kor1kor2häst8 häst9 häst11 häst12 kor3 kor4häst13 kor5 kor och hästar kor6

Länsveterinär kör över genetikforskare

7 Feb

Genetikern och forskaren Tomas Bergström har lämnat ett glasklart yttrande till länsstyrelsen i Blekinge angående avel på hundar med genen FOXI3 vilken bl a ger upphov till hårlöshet och bortfall av tänder. Hans slutsats är att avel på denna gen inte är förenlig med svensk djurskyddslagstiftning.

Tomas Bergström

Det spelar ingen roll om man avlar på denna gen, verkar länsveterinär Björn Dahléns slutsats vara. Bara man veterinärundersöker de nakna individerna!

FOXI3 är en sk dominant, subletal gen dvs att den är dominant betyder att den alltid kommer till uttryck hos en individ som har den. Att den är subletal innebär att den är dödlig i dubbel uppsättning dvs den påverkar allvarligt olika funktioner i kroppen.

Nedärvningen är elementär genetik. Det statistiska utfallet på fyra valpar i tre möjliga kombinationer är:

NxN

Nxp

pxp

Rekommendationen är enkel att följa: ”För att förbättra hälsoläget hos hundrasen vore det eftersträvansvärt att endast avla på ett sådant sätt att samtliga hundar är normala i FOXI3 genen.” I klartext innebär det att avel skall bedrivas enbart på normalbehårade individer. Det är alltså så mycket enklare än att utesluta recessiva (dolda) anlag eftersom man med blotta ögat ser vilken individ som har det defekta anlaget och vilka som inte har det.

Beslutet kan tolkas antingen som att djurskyddslagstiftningen inte behöver följas eller att Björn Dahlén inte förstår genetiken. Det finns också ett tredje alternativ. Den som avlar på anlaget och anmälts är Emma Hansson, djurskyddsinspektör och självutnämnd expert på hundavelsfrågor på länsstyrelsen i Skåne. Tanken sticker onekligen fram att det har med saken att göra.

I hennes yttrande kan man bl a läsa att mutationen funnits i tusentals år, hennes uppfödning är liten och valparna är besiktigade. Inget av det är relevant i sak. Men är man expert så är man.

Självutnämnda experter

16 Dec

I somras kom ett upprop från veterinärer som kom att kallas ”trubbnosupproret”. Inget fel med avsikten att hundar skall kunna andas naturligt. Felet var att Skånes länsstyrelsen genast såg sig kallad att studera andningsläget hos Skånes trubbnosiga hundar. Genom att titta i SKKs uppfödarregister skakade man fram en handfull kennlar som besöktes.

Emma länsveterinärEmma Hansson, som är en vanlig handläggare med verksamhetsövergång,  ”uppgraderades” till länsveterinär.

SKK är naturligtvis medveten om olika rasers problem och arbetar aktivt med att förbättra dem tillsammans med intresserade och engagerade uppfödare. Organisationen är milt uttryckt inte så glad åt Skånes länsstyrelses aktioner mot enskilda uppfödare.

Linnéa, Emma och FeltonLinnéa Stålhandske, Leif Felton och Emma Hansson skall kolla trubbnosars andning hos en uppfödare.

”Svenska Kennelklubben, SKK, är sedan lång tid tillbaka väl medveten om LS Skånes arbetssätt att bedriva tillsynsverksamhet. SKK:s VD Ulf Uddman delar uppfödarnas upprördhet.

-Deras tillsynsverksamhet skiljer sig tyvärr drastiskt mot i princip alla andra länsstyrelsers arbetssätt. Vi har från högsta SKK-nivå försökt få till stånd en förändring i Skåne, men misslyckats. Detsamma gäller flera andra företrädare för andra djurslag, säger Ulf Uddman.” ( Hundsport 11/2015)

2011 började konflikterna mellan SKK och länsstyrelsen Skåne. Då gav sig Linnéa Stålhandske och sedan Emma Hansson på uppfödarna av Shar Pei. Linnéa Stålhandske bedömde att ingen av uppfödarna följde Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2008:5 §24.

Paragrafen säger att djur som har funktionshinder som kan nedärvas inte får användas i avel. Ett år senare förbjöds samtliga uppfödare i Skåne avel på hundar med entropion (inåtvända ögonlock som kan vara upptill eller nertill på alla raser). Emma Hansson vittnade i tingsrätten mot en uppfödare.

SKK anser länsstyrelsens i Skåne har valt än väg som är både ”orimlig och kontraproduktiv” (Hundsport 10/2015). En av kritikerna är att länsstyrelsen bara kontrollerar kennlar anslutna till SKK, dvs de som redan kontrolleras.

-Samarbete torde således vara mer önskvärt än det som Länsstyrelsen i Skåne håller på med, menar SKK och föreslår att kontrollen borde överlåtas till organisationerna. Då skulle resurser frigöras till ”den tyngre verksamheten”.

DSC09129Fyra mopskennlar besöktes. På en fick tre hundar föreläggande om andningen och alla fick väl godkänt hos veterinär.

pojektrapportPå en kennel med engelsk bulldogg  erkände inspektörerna att de inte kände till rasen speciellt väl eller hade någon information om hur rasklubben arbetade med problem inom rasen. Tre bulldoggar fick föreläggande och alla ansågs kunna andas fritt. Två nioåringar som fått föreläggande ställdes ut tre veckor senare och blev BIR och BIM veteran i Dortmund. Omdömet blev ”Excellent health and condition”. Hälsoundersökningen kostade 1.900:- som hundägaren fick bekosta själv. ”Helt vanligt förfarande”, kommenterade enhetschefen Marcus Björklund. (Hundsport 12/2015)

fame factoryEmma (och även hennes mor och styvfar) är som bekant uppfödare av mexikansk nakenhund. I Blekinge (Marcus Björklund jobbar även där) ligger en anmälan  på henne eftersom denna hundras har en genetisk defekt ett sk semiletalanlag. Det betyder att hundar med enkelt anlag föds med defekter och foster med dubbla anlag helt enkelt blir så defekta att de inte är livsdugliga.

anmälan mesikansk nakenhundÄrendet är förstås sekretessbelagt. Utom vissa delar.

Björn Dahlén

En del är ett expertutlåtande som är begärt av länsveterinär Björn Dahlén.

scaw1

scaw2

scaw 3Jag kan tycka att någon som är länsveterinär borde ha elementära kunskaper i genetik. Men så är uppenbart inte fallet. Detta är en dominant mutation som alltså genast kommer till uttryck hos individen. 

scaw4Ja, det borde Dahlén känna till. Föräldrar som bär på ett anlag för det vidare till sin avkomma.

scaw5Eftersom anlaget är dominant kommer det förstås genast till uttryck! Kanske Dahlén skall gå en kurs i genetik?

scaw6Det är bara att titta på hunden! Är den hårlös ”naken” så har den anlaget. Är den normalpälsad så har den det inte.

scaw7Kan det uttryckas klarare? Om man har som yrke att jaga hunduppfödare för genetiska defekter borde man åtminstone känna till defekterna hos den hundras man själv föder upp. Eller?

scaw8Så är alltså Emma Hanssons avel på mexikansk nakenhund inte förenlig med ”gällande lagstiftning”.

scaw9Då blir väl nästa projekt kennlar med mexikansk nakenhund? Eller?

Varför djurägare inte vinner (2)

17 Nov

Så då kom då erkännandet att länsstyrelsens personal per automatik inte anser sig behöva ha bevis för sina påståenden. Samma bevis som de själva hävdar skall bedömas av domstol vid ett överklagande.

Beckman

Det här är alltså ”normalt”. I detta fall handlade det om en mätning av ammoniakhalt. Djurägaren fick inte se mätningen och det dokumenterades inte heller genom foto. När handläggaren skriver under kontrollrapporten upphöjs påståendet till sanning.

Hos mig har Linnéa Stålhandske hävdat att någon mätning inte behövs, trots att jag begärt det, då hon klagat på luftkvalitén. Antagligen för att det inte fanns något att mäta och att rätten inte kräver av dem att de skall verifiera sina påståenden.

När Emma Hansson och Peter Stenberg bröt sig in i mitt hem den 3 mars 2011, med chefen utklädd till polis, så tvingade hon mig att låsa upp ett utrangerat hund/katthus som inte användes. Så tuff kan Emma bara vara med beväpnade poliser bakom ryggen. Byggnaden skulle rivas och jag talade om att takpappen blåst bort.

När jag går igenom bilderna Emma eller Peter tagit ser jag att en skål hundmat satts in för att ge sken av att där vistades hundar. Den skålen hämtades från hundgården. Bilden lade hon in i kontrollrapporten. Där stod inte ett ord om att jag berättat att det inte användes utan skulle rivas. Hur skall rätten kunna se att luckorna var igensatta sedan länge och att eventuella hundar inte hade en chans att komma åt en matskål i ett utrymme låst med hänglås från utsidan?

PENTAX Digital CameraEtt exempel till från samma tillfälle:

Den här inväxta och nedsjunkna gamla hästräfsan ansåg Emma vara en ”skaderisk”. Litet konstigt är det eftersom den troligen stått där i minst 60 år. Mer bekymmersamt är dock att hon beskrev den som en harv, vilket är något helt annat.

Ännu en bild från samma tillfälle. Som bekant fryser vatten vid noll grader och därför går det inte att använda badkar och tunna slangar till att vattna hästar under vinterhalvåret. Det finns dock ingen lag som kräver att badkaren måste transporteras bort vintertid.

”Inget vatten” är en klassisk lögn i kontrollrapporter. Murbruksbaljorna där hästarna fick sitt vatten var däremot inte intressanta att fotografera.

Ovan är en bild som Emma tog av mitt akvarium för att påvisa ”smutsigt” vatten. På något sätt är bilden exponerad eller efterbehandlad så att det i det närmaste ser ut att vara svart olja i stället för vatten.

Samma akvarium där ljuset lyser genom vattnet.

Men om det nu är som Madeleine Beckman skriver så upphöjs omätta värden, obekräftade mätningar, ren okunnighet, fejkade bilder och undanhållen information, som genom ett trollslag medelst en underskrift, till sanningar som inte ifrågasätts av rätten. Med den inställningen är det omöjligt att ”vinna”.

Gräddfil

9 Okt

Djurskyddsinspektörer har enorm makt. Deras tolkning av djurskyddslagen kan betyda skillnaden mellan liv och död för både djur och djurägare. Då kan man tycka att de själva borde leva upp det det anklagar andra för. Men icke!

Jag och säkert många andra hästägare har fått veta att det är absolut förbudet att skära upp luckor i ensilagebalen till hästarna.

mattias gårdlundMen: Det gäller inte länsstyrelsen i Skånes egen hästexpert Mattias Gårdlund. Hans hästar får öppna balen själva, inga problem!

Sen har vi lille Sverker Olsson som halkade in i branschen på ett bananskal och slapp visa betyg som tur var. Sverkers egna kor:

Gödselpansar, inget foder och skaderisker i hagen är sådant han omhändertar andras djur och dessutom utdelar djurförbud för.

Sen har vi Emma Hansson som på arbetstid jagar andras hundar.

hund i burHon är själv medlem i SKK och föder upp hundar liksom mamman och hennes make. Då kan man ju tycka att informationen skulle ha gått fram.

Warner Bros kennelMen nej. Det som hon och kollegerna omhändertar andras hundar för och sätter djurförbud för är helt normalt förfaringssätt i hennes familj.

Emma m. fl. har också jagat shar pei och deras uppfödare. Bl. a. har hon dragit en uppfödare inför domstol för att tiken anser hon lida av entropion.

Själv föder hon upp mexikanska nakenhundar under kennelnamnet Fame Factory. Nakenanlaget är semiletalt och kan, förutom tandlöshet ge upphov till andra skador:

”Genförändringen/mutation kallas för FOXI3 och är lokaliserad till kromosom 17 i hundens arvsmassa. Mutationen i genen ger upphov till en störning i utvecklingen, ektodermal dysplasi hos hundar. FOXI3-genen påverkar även utvecklingen av hudens yttre organ, körtlar tänder och klor. Ett fåtal hårlösa xoloitzcuintle har fötts med stängd hörselgång, vilket möjligtvis kan vara sammankopplat med denna mutation. Mutationen orsakar förutom hårlöshet även en förändring i tanduppsättningen, vilket ger det något annorlunda utseendet på tänderna hos hårlösa hundar och den orsakar även tandförluster.”

tandlösOvan Emmas importhane.

En av hennes uppfödningar hade just entropion och blev opererad för det.

”33 Protokollsutdrag från SKK Dopingkommitté (DopK)
SKK DopK – skrivelse till UtstK daterad 2009-03-30
Angående mexikansk nakenhund Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 som ställts utstridande mot dopingbestämmelserna. Ägaren har enligt uppgift inte varit medveten om att ett operativt ingrepp för entropion är ett ingrepp som medför förbud att delta på utställning. Uppfödaren har när hon kommit till insikt om avsteget från dopingbestämmelserna efter samråd med hundägaren anmält sig själv till SKKs DopK. Ärendet har från DopK vidarebefordrats till UtstK med rekommendation att samtliga resultat för Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 annulleras, men att ärendet i övrigt lämnas utan åtgärd. Beslöt UtstK i enlighet med DopK rekommendation enligt ovan nämnda.”

Denna hund användes i avel 2011 dvs samtidigt som kampanjen mot shar pei drog igång.

I Emmas kull 2015 har hon använt sin egen uppfödning Fame Factorys Marvelous som är halvbror till ovanstående tik.

Elmer

Så här ser valpen ut som Emma annonserade på Blocket den 27 september i år. Nog har den entropion?

%d bloggare gillar detta: