Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra

11 Jul

Samantha Asp är svårt sjuk. Det ena organet efter det andra har lagt av. För ett par månader sedan kom Sverker Olsson och Peter Stenberg hem till henne med en anonym anmälan. Anmälaren är troligen en man som passat hundarna när Samantha legat på sjukhus för att han tyckt sig få för lite betalt. Samantha har levt ensam i sju år med fyra små chihuahuor. Hennes man Sune har levt ensam lika länge utomlands med de jack russelterriers som lämnades tillbaka efter det stora omhändertagandet 2009. Strax före jul kom han tillbaka för att hjälpa Samantha. Med hans åtta och hennes fyra små hundar blev det enligt Peter Stenberg för många trots två vuxna, myndiga ägare. Två av Sunes hundar har sedan dess tagits bort av åldersskäl men enligt länsstyrelsen är det fortfarande en hund för mycket. Sunes hundar är gamla och Samantha har fått sin tid utmätt. Ett utmärkt tillfälle, tycker länsstyrelsen i Skåne, att pina Samantha hennes sista tid. Hon har vunnit i förvaltningsrätten och två gånger i tingsrätten, djuren som omhändertogs var det inget större fel på och hundarna fick hon tillbaka. Dessutom reducerades polisens räkning på en halv miljon till en tiondel i en förlikning.

I februari 2009 gjordes en anmälan till länsstyrelsen att det fanns avlivade, nyfödda valpar på en gård i Varmlösa. Det finns inget olagligt i det men Sverker Olsson åkte dit och hittade en gård med en mängd djur av alla slag, en djurfristad. Ägare var Samantha Asp som levde för sina djur. Sverker kallade in sin kompanjon Emma Hansson som for runt som ett jehu bland djuren. Till lokaltidningen sa hon att ”här finns inga döda djur” men det skulle det snart finnas. Emma fattade raskt beslut om omedelbart omhändertagande av över 200 djur. Hundar och katter fördes till Hjorthögs hundpensionat medan lantbruksdjuren blev kvar på gården och skulle skötas av polisen. De sköttes sådär.

Så här beskriver Samantha vad som hände 2009:

”Sen kom ju dom i februari 2009 första gången. Då hade slakteriet anmält att jag hade skickat magra kor till slakt. Det var det åtalets som ogillades. Då kom Sverker Olsson och Anders Olsson. Det var de två som kom ut här. Det var precis då som jag hade veterinär här från Jordbruksverket för det var blåtungevaccinering på fåren.

Sen kom Sverker och den här Emma Hansson två dagar senare.  Då hade han Emma Hansson med sig och då stod dom här utanför. Jag var jättedålig och hade varit på vårdcentralen på morgonen. Jag kunde inte andas. Suttit därnere och fått hjälp med mediciner.  Så kom dom och så blev man ännu mer upprörd. Så sa han Sverker jag tänkte bara jag skulle visa Emma Hansson det här, för det var så många djur och det var så intressant.  Han ville visa henne det. Jaha, men kan ni inte komma en annan dag, sa jag, för jag klarar inte det här. Jag stod dubbelvikt och kunde inte få luft.

Men nej, de tvinga sig in och de skulle springa runt överallt och dom gick in och så börja hon. Hon skulle runt överallt och titta i alla rummen och sprang upp fast jag sa att det finns inga djur där uppe att titta på. Nejdå. Hon rände runt som en idiot. Hon sprang här i huset. Jag har hundarna härinne och ute i stallarna. Men hon skulle springa uppe på i ovanvåningen och in i garderober och allting. Jag var så upprörd och sa att jag inte vill, kan inte. Jag kunde ju inte. Jag trodde jag skulle trilla ihopa helt. Emma sa mår du inte bra? Då stod jag dubbelvikt och kippade efter luft.  Vi måste titta på det här och hon bara fortsatte.

Jag var rädd att jag fått en hjärninfarkt och det utvecklades till hjärtsvikt. Hon ville inte avbryta trots att jag var så dålig.  Det skulle tittas och det behövde tittas på. Det är konstigt att de inte tar hänsyn när man säger till dem klart och tydligt att jag är dålig, kommer precis från doktorn, mår inte bra, kan inte andas och jag kan inte följa med själv. Så tycker jag att det är konstigt att de inte kan acceptera och förstå och ta hänsyn till om man säger det, särskilt som Sverker var här två dar innan.

Jag fick inget papper från det besöket. Jag ringde upp och prata med den här Sverker efter en månad. Jag fick inget skrivet efter det andra besöket heller, ingenting alls. Ringde upp och efterlyste rapport.  Så jag kan läsa det för jag har svårt att ta till mig information som situationen är.  Dom stod här efter två dar och då var jag så dålig att jag inte kunde vara med. Jag ringde upp en månad efter de hade vart här och sa att jag har fortfarande inte fått någon rapport. Han utlovade att de skulle skicka en rapport. Det kom ingenting.

Istället kom de då i maj månad Emma Hansson och Eva Carlström. Dom gick runt och det var ju hovarna.  Det var det dom klaga på. Jag kunde ju inte själv gå med så jag vet inte så mycket mer.

Det fanns inget protokoll som avsåg dessa två första besöken, som jag anser som ett besök. Så jag kallar det inte två skilda besök med en dags mellanrum. Det blev så att det protokollet överräcktes till mig efter omhändertagandet, då vi var uppe på förhandling i Kristianstad.  För att jag skulle få mina hundar igen. Då överlämnade de det här protokollet från februaribesöket. Det var så dags att komma med det då.

Emma kom den 28 maj. Det var Eva Carlström och en tjej. Dom tillkallade poliser då jag vägrade att ta emot papperna. Dom gick och spankulerade runt. Det gjorde dom i några timmar. Min man fick visa runt dem.  Så pratade de om att dom övervägde att agera. De hade fått en anmälan, påstod de, att hästarna hade långa hovar.  Ja, sa jag, en del har litet långa hovar, men hovslagaren har inte kunnat komma.  Det har inte gått att uppbåda en enda hovslagare då vi är inne i den tiden då varenda ko skall verkas.  Och ut på bete och även hästar och det går inte att få tag på en hovslagare med kort varsel.

De satte sig i bilen härute, herrskapet, och klottra ner de här papperna. Sen körde de iväg en liten stund och så kom dom igen.  Då hade skrivit ner de här papperna att dom omhändertog och att det skulle ske dagen efter.  På fredagen. Det var utsiktslöst, det var fel och brister som aldrig skulle bli åtgärdade. Men jag hade aldrig fått något föreläggande, ingenting alls. Dom handskrev papperna på plats. Och när jag vägrade ta emot det kallade de på polis istället.  Så dom skulle tvinga mig att ta emot dom.

Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

Nu begriper man så här långt att den här Emma Hansson har suttit och bidat sin tid sen hon var här i februari.  Och länsstyrelsen fick kritik den tidsperioden, för det hände ju ingenting. Dom gjorde ingenting, cheferna hoppade av stup i kvarten och det var väldig mycket kritik, vilket gjorde att de behövde någonting där de kunde visa sig på styva linan. Titta vad vi kan. Och hon ville ha fjäder i hatten personligen det här aset och vad kunde vara bättre än att gå till attack mot en människa med väldigt mycket djur av alla de sorter och slag som då uppenbarligen inte är frisk och som skulle bli en lätt match.  Inga konstigheter: Den kan vi trycka ner och så får vi precis vad vi behöver, något som ger genomslagskraft i hela landet.  Vilket det gjorde. Det kom i varenda liten tidning ner till Lyckoslanten.  Det var väl inte en tidning, inte en nyhetssändning i hela Sveriges avlånga land som inte tog upp detta.

Det här dök upp precis överallt. Just då förstod man inte. Man kunde liksom inte greppa det. På något sätt det kändes det overkligt. Jag har inte haft någon kontroll, så det kändes så konstigt, det var så fel och obegripligt. Man har fortfarande en tomhetskänsla. Sen kom fredan. Jag kämpade med näbbar och klor. Jag ringde en advokat som jag bad att han skulle försöka få stopp på det, så det inte skulle verkställas. Jag visste inte vad man skulle göra.  Sen ringde jag upp förvaltningsrätten men det enda de sa var, när de skulle besluta om inhibition, var att de tar inte friska djur,  så du behöver inte vara orolig. Vi lämnar inte inhibition men de tar inte djuren om de inte är sjuka. Därför behöver du inte tänka på det. Nehej du, sa jag, hon ska ju ta allting här! Friska, sjuka och vad det är. Nej, det gör de inte, sa dom. Nej, jag märker det, sa jag.

Så kom hela den här massinvasionen med bilar och polisbilar. Att se hela denna invasion med människor och bilar och uppståndelse och pressen, som dök upp här Ystad Allehanda. De intervjuade Emma Hansson. Hon talade om att allting var ju hemskt. De kontaktade aldrig mig. Jag visste inte ens att de var här. Det var plåtat nerifrån grinden. Emma sprang runt. Hon sprang som tuppen i hönsgården och betedde sig fruktansvärt illa och verkligen visade sin makt. Styrde och ställde så till och med poliserna som var här reagerade negativt på hur hon betedde sig. Nedlåtande mot mig. Så fort hon skulle säga något var det som om hon pratade till en imbecill barnunge. Hon kunde inte säga något på ett normalt sätt med normal samtalston utan det var liksom hon måste prata till en som man var helt tom i huvudet, lägre stående intelligens.

De som skulle ta hundarna Hjorthög, det var en fruktansvärd sak.  De trodde jag skulle springa in och assistera dem och tala om vem som var vem, när de höll på men jag vägrade, jag kunde inte se det. Jag klarade inte av det.  I stället försökte jag ringa och prata förstånd med den så kallade chefen på länsstyrelsen, Rune Brandt.  Försökte prata med honom, men det var som att prata med en vägg.  Det var ingen reaktion.  Det är så här det är och sånt och han kunde ju inte göra något. Jag har alltid undrat varför chefer inte kan göra någonting. Det är ju därför de är chefer ju.

Hundarna var livrädda, rent skräckslagna. De var ju ovana vid att det kom främmande, plötsligt kommer en massa främmande människor och börjar slita och dra i dom och chipmärka och dra ut dom ur stallet. De var inte vana att gå i koppel.  De bara drog ut dom och in i en hästtransport. Det var så hemskt att se! Jag lever med de minnesbilderna. De förtvivlade djuren. De var livrädda och förstod inte vad som hände och jag kunde inte göra någonting. Det var brått och de skulle skynda sig sa Emma. Det skulle jäktas på, inte alls en tanke på djuren, bara in med dem i bilarna. Det var bara hundarna de körde härifrån.

De avlivade tre ponnyer och en åsna på eftermiddagen. Den ena avliva de bara för att hon var föl till en annan. Hon var inte dålig. Hon var två år och gick med sin mamma. De andra var för hovarna. Sen låg de under en presenning ända fram till onsdagen. Den åkte ju av till stora delar så fåglarna hackade ut ögonen på hästarna. Råttor kröp in och åt på dem och de låg rätt nära en dricksvattenbrunn. De kunde inte få dit slakttransporten. De gav dem sprutor. De sprang bakefter dem och gav dem sprutor. Så gick de runt med dom tills dom segnade ner. Det var så de avlivade dem.  Att avliva shettisar och åsnan med sprutor är en långsam död, när de känner av att någonting är galet och segnar ner. Jag såg hur de gick runt, runt med dem. De blev svagare och svagare i benen tills de trilla ihopa. De kunde inte ens avliva dem på ett humant sätt.  Djuren är medvetna om att något är fel.

De kunde väl inte hitta någonstans att göra av de andra djuren på så kort tid. Det tog tre veckor innan de forslade bort dom. På de tre veckorna blev de varken verkade eller medicinerade om någon behövde det. De var här ungefär en timme om dagen till alla djuren.  Jag tog foton före och efter besöken. Åsnan som stod inne i stallet kom inte utanför boxen på de veckorna.  Han sprang runt, runt så det blev stora hålor. Han var hysterisk för han inte fick komma ut. Han brukade gå ut på den inhägnade gårdsplanen. Det var ingen som hade tid med honom att släppa ut honom så han fick komma ut i friska luften. Han fick stå där i boxen och det gödslades inte och det ströades inte. Det var ingen som brydde sig om att förklara sig.

Det föddes en kalv i en av boxarna i hallen. Det var sju kor som gick i samma box. Den kalven låg på sidan i ett dygn. Jag ringde och ringde och försökte få tag i polisen. Polisen bara sa att de hade inte hand om det.  Vi kan inte göra någonting. Jag sa att då får ni ta era entreprenörer för en veterinär måste hit. Länsstyrelsen var inte intresserade längre. De hade ju lämnat över till polisen, så då skiter vi i vad som händer sen. Då gäller inte djurskyddslagen längre.

På eftermiddagen skulle de skicka hit Eva Carlström och så tösen som hade vart här vid omhändertagandet. Då kom ju Bengt Fridh också dit.  Då hade de fått se den här kalven som min gubbe satt och höll i famnen. Den var redan så illa åtgången så den blödde ur näsan på den och den sjöng på sista versen. Då kommer den här late länsstyrelsen och oj då, och börjar ringa till veterinären. De kommer inte att hinna ut hit, sa jag, och kalven dog i famnen på min man. Ni kan skita i den veterinären för det är för sent nu, sa jag.  Då hade den legat så i över ett dygn. Han som så kallat skulle sköta tillsynen hade inte brytt sig om att den låg därinne.  Det var jag som fick slå larm. Jag tror knappt att han sett den ens för korna stod i skit upp till öronen .

De fick inte ens vatten. Det som fanns var smutsig och det var begränsat vad de fick i foder.  De la ut någon ensilagebal till ponnyerna och så hade de en bal uppe i hallen. Så tog de litet under armen och gick ut och gav till fullblodet.  Hon tappade i vikt under tiden. Man hade aldrig sett revbenen på henne men man kan se på fotona att revbenen sytes efter tre veckor. Det sprang runt en veterinär där. De jagade in får och getter i en box och de var där och tittade och de hittade inget fel på de som de fick in. Det var inget fel på grisarna och de hade tittat på hästarna.

De påstod att den ena stora hästen hade andningsproblem. Det var konstig, sa jag, det har hon aldrig haft . Jo, hon behövde medicin. Ok, men någon medicin fick hon aldrig för de kunde aldrig komma nära henne. Hon lät dem inte.

Sen sa de om Ferdinand tjuren att han hade problem med sitt ben och skulle avlivas. Det var veterinärerna som skulle skjuta honom. Grisarna fick brödet som vi hämtat på onsdagen och så länge det räckte en vecka ungefär, sen blev det ingen mat till grisarna. De tog dit två säckar någon typ av foder, sen fick de inget mer, inget alls. De åt gräs och hö och tugga på sånt och tappade i vikt. Det syntes ju att de inte hade mat.  Man såg hur de förändrades. När de kom dit för kalven. Jag jagade Rune Brandt varje dag och berättade att djuren får varken mat eller skötsel.  Han skulle säga till men det hände ingenting. När jag sa till Eva Carlström och tösen att ni ger dem inte mat som de ska ha, djuren sköts inte och får inte friskt vatten. Och ni sprang här och påpeka att det var inte bra nock. Ni har inte gödslat eller strött hos något av djuren. Korna går i ren skit. Vattnet är svart som gödsel. Ni sköter ingenting. Laman fick inte rent vatten på de tre veckorna. Samma vatten varje dag. Det var ingen som byta något vatten.

Efter tre veckor kom Bengt Fridh och hela hans djävla anhang. Och skulle hämta djuren. Då tryckte de in alla ponnyerna och mulorna på en enda lastbil.  Hur det stämmer med transportreglerna vet jag inte. Det stämmer i alla fall inte med hur många djur man få stoppa in i en lastbil. Det skulle bara stoppas in så det tvinga de in. Det stackars fullblodet sprang de och jagade och skrämde livet ur när hon skulle iväg. De drev upp henne på lastbilen. Jag vet inte vad som hänt med dem.

De hade skjutövning där nere på grisarna och mördade dom. Jag vet inte vad de hade men jag antar de hade gevär. Grisarna sprang för livet. De gick en hel dag och sköt från morgon till kväll.  Det var bara blod och hjärnsubstans kvar. Jag släpptes inte in på min egen mark så länge de höll på. De sköt får och dom sköt lamm och getter och småttingar. Jag vet inte varför de sköt alla dessa djur. Fridh ville inte köpa dem. De var inte gamla och fullt friska. Det var en container full med lamm och får och getter och grisar och gud vet allt. Resten hade de tagit med sig. Det var säkert över 100 får och getter och alla hade två lamm och två killingar, det var en hiskelig massa.

Så sköt de ju påfåglar och ankor. Det måste de ha gjort för de var borta. De fick väl inte tag i dom så de sköt dom i stället. Det var rena mördarcirkusen. Fridh ville inte ha mig därnere när de sköt. Han stod och sparkade på min bil och kallade dit polisen därför att de skulle lasta djuren när jag ville köra ner på min egen gård. Då kallade han dit poliser som skulle jaga bort mig därifrån. Jag fick inte vara på min egen mark när de höll på. Han sa att jag skulle fara åt helvetet och se till att bli väck därifrån. Han hatade mig. Han var så otrevlig och obehaglig. Jag hade aldrig träffat människan. Jag var bara ett nödvändigt ont. Jag skulle bara fara därifrån. Jag hade inte där att göra.  Men hallå! Det är min gård. Än så länge, vad jag vet, äger jag stället.

Sen kom polisen och skulle tala om att jag inte fick lov att vara därnere när dom håller på. Och varför inte det. Jo, det var så. Ingen vetskap om att man kan bli hindrad från att vara på sin egen egendom. Men så gick det till i alla fall.”

Annonser

23 svar to “Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra”

  1. Göran 13 juli, 2017 den 06:56 #

    Hå och hej med……….Länsstyrelsen………..inge kul alls

  2. Floa Smith 13 juli, 2017 den 01:04 #

    Man kan også benytte sig af denne kontakt med billeder og dags datum hvem og hvor og hvordan .https://twitter.com/EUCourtPress Lad det hele komme frem i Åbenhende

  3. Floa Smith 12 juli, 2017 den 07:39 #

    Den rigtige add til —forvaltningsavdelningen.registrator@regeringskansliet.se

  4. Floa Smith 12 juli, 2017 den 07:33 #

    send et brev til dem alle samme http://www.regeringen.se/kontaktuppgifter/kontaktuppgifter-till-departementens-registratorer/

  5. Floa Smith 12 juli, 2017 den 07:09 #

    http://www.hulthenhem.se/lag/rf1.htm#1 kap. 2 .-samt 4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning
    av brott eller misstanke om brott (9 § första och tredje
    styckena) och 5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan
    anledning än brott eller misstanke om brott (9 § andra och
    tredje styckena)

    Och er det svårt for Nogen at forstår denne Respekten til folket ,så findes dette her i loven 23 § Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med
    Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen
    angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
    grundläggande friheterna. Lag (1994:1468)

  6. Hanne Baron 12 juli, 2017 den 06:31 #

    Det der har ikke en skid med etisk etik af dyr at gøre ,men ren Lyst Mord på dyr og deres trivsel , Hvem har Ret i hele EU til at Misbruge indstandsen for at mishandle og begå tvanghanlig på frihedens ret når det handler om dyr i dette format og LIV .

    Hele denne embedes ordning med navne og offentligt krængning skal jo frem og påpege denne svinagtig successondring ved at tage alle tilfælde frem og andmelde dette Europa Nævnet at disse Folk med deres navne og offentlige titler i deres forskellige embedes stole skal sidder og køre rene Utopi over folks rettighed ved at begå Lov overtrædelse , ved at samarbejder med folk i embede som opføre sig som rene hadfulde aktivister på levende liv! !

    Kvinden må have pengen siden det lykkes dem at Myrde alle de dyr og så kræve en ulovlig betaling for det!! 7
    Dette er jo helte Officielt krænkelse af levende indvid og kan Umuligt have nået med omsorg eller anden tiltag ,Det er jo helt sindsygt !!!!

  7. KILL THE THIEVES 12 juli, 2017 den 04:01 #

    Varför påstår förvaltningsrätten att länsstyrelsen, i maskopi med polisen, inte tar friska djur? Det är just vad de gör och inte bara tar de friska djuren utan plågar dem och dessutom mördar dem i vissa fall (om de anses aggressiva) trots att de är friska och mår bra hos sin(a) ägare.

    Min fina katt som var en utekatt var frisk och snäll men i dessa satans mördares händer dödades han. De ska få.

  8. Ingela Berganäs 12 juli, 2017 den 02:50 #

    Vi måste få ett djurskydd som är för djuren och länstyrelsen borde skämmas hur dom behandlar djur och deras ägare. Det jag har läst här hur dom har agerat mot stackars djur och dess ägare är fruktansvärt. Jag har själv fått känna på vilken makt länstyrelsen har när dom akutavlivade min friska hund bara för att den var lagligen adopterad från Rumänien, men det var fel land tyckte länstyrelsen. Avsätt hela djurskyddet och alla dessa galningar som jobbar på Ländtyrelsen och bygg upp ett riktigt djurskydd som är för djuren med människor som jobbar för att värna respektera all djurs liv och inte som nu en hel hopp av maktgalna mördare som älskar att avliva så många djur som möjligt och dom tycker att andra länder har ett dåligt djurskydd och människor som inte värnar om djur😡😡😡😡

  9. Göran 12 juli, 2017 den 02:03 #

    Sverige är de maktberusade korrupta statstjänstemännens förlovade land eftersom förekomsten av sådan korruption förnekas och döljs………

  10. forystablogg 12 juli, 2017 den 08:56 #

    Världens djur försvinner i en rasande takt. Men här i Sverige lägger vi hundratusentals kronor på att jaga en sjuk människa för det enligt myndigheterna finns EN säger EN ”för mycket” liten hund på en fastighet!
    https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-sjatte-massutrotning-pagar

    • Lerousse 12 juli, 2017 den 10:17 #

      1950 fanns det 200 miljoner människor i hela stora Afrika. Sedan dess har befolkningen tiodubblats och är i dag över 2 miljarder och förväntas att inom några decennier att ha fördubblats till över 4 miljarder.

      Det är självklart att detta kräver ökat livsutrymme och följden blir naturligtvis att andra arter mister sitt livsutrymme. Människan lever ju inte på luft utan ytterst på vad jorden ger.

      • forystablogg 12 juli, 2017 den 11:09 #

        Ja där äter de upp djuren ”jungle meat” men här skjuter vi dem och eldar upp dem.

  11. Lerousse 12 juli, 2017 den 01:28 #

    Är det någon som minns vem som sa följande, vilket passar väldigt bra in på vad som pågår inom den sk djurskyddstillsynen i Sverige under ”Världens bästa djurskyddslag” – Citat:

    ”Det fantastiska är att detta fortsätter, att dessa satans mördare får hålla på som det sker”

    Det är hans (han som sa det ovan citerade) efterträdare i politiken som sitter vid makten i Sverige och tillåter ”att detta fortsätter”. Det går an att kritisera andra länders förehavanden samtidigt som de verkar totalt hemmablinda för vad som försiggår mitt framför näsan på dem, på den svenska landsbygden och mot svenska medborgare.

    Det finns inte ord starka nog för att fördöma denna rättsröta!

    • forystablogg 12 juli, 2017 den 08:32 #

      Makthavarna i Sverige, dit de sk djurskyddsinspektörerna hör, definierar sig själva som ”goda”. Eftersom det politiskt korrekta projektet djurskyddet är ”gott” framställer de sina onda gärningar som goda och media hjälper till att upprätthålla den bilden.
      “But I don’t want to go among mad people,” Alice remarked.
      ”Oh, you can’t help that,” said the Cat: ”we’re all mad here. I’m mad. You’re mad.”
      ”How do you know I’m mad?” said Alice.
      ”You must be,” said the Cat, ”or you wouldn’t have come here.”
      ― Lewis Carroll, Alice in Wonderland

      • ibeoluna 13 juli, 2017 den 04:52 #

        Den med Alice och katten brukar jag använda ofta. Så mitt i prick!

  12. Sten-Arne Persson 11 juli, 2017 den 11:03 #

    Svenska samhällets topp är inte lämpliga att ha ansvar för varken människor eller djur. De ska på sin höjd arbeta med döda ting som de inte kan skada. De som har varit delaktiga i misshandeln av företagarna Samantha Asp och hennes man och deras gemensamma djur borde inte gå lösa. Vad har vi poliser till när de finns på plats och inte ingriper mot denna psykiska och ekonomiska tortyr mot en företagarfamilj. Tala om obegripligt djurplågeri och människomisshandel. När ska detta svenska folk vakna och säga ifrån? Sverige saknar allt vad rättsväsendet borde stå för. I Sverige är det bara medborgarna som kontrolleras i all oändlighet. Vad svenska folket behöver det är ett tjog av Inga-Britt Allenius kaliber på Riksrevisionsverket och ett tjog journalister av Alice Teodorescus kaliber på SVT. Då kanske demokrati och rättvisa kunde återuppstå om folket orkade stödja de goda krafterna som trots allt fortfarande finns.

    • forystablogg 11 juli, 2017 den 11:55 #

      Av någon anledning vill inte staten ha företagare på landsbygden. Jag hade en anställd när länsstyrelsen bröt sig in i mitt hem 2011.

    • yorkielove 12 juli, 2017 den 08:17 #

      Sant!
      Inga-Britt Ahlenius är min favorite I sammanhanget.
      Människor verkar mer gilla att hata, ssk dem som myndigheterna utsett som djurplågare.
      Att ge någon credits för att göra något positivt tycks inkräkta för mycket på den egna självbilden.

      • forystablogg 12 juli, 2017 den 08:35 #

        Att bygga sin karriär på att förstöra tillvaron för andra människor, finns det något mer föraktansvärt?

  13. Elisabeth Boström 11 juli, 2017 den 10:35 #

    Så går det när inkompetenta inspektörer och vetrinärer ska skydda djuren från lidande då blir dom sanslöst vanvårdade och plågade sen avrättade de är djurskydd de.

  14. yorkielove 11 juli, 2017 den 09:43 #

    Sent from my iPhone

    Begin forwarded message:

    From: Celia Sager
    Date: 11 July 2017 at 20:47:18 GMT+2
    To: statsradsberedningen.registrator@regeringen.se
    Subject: Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra | Astrids miljö- och samhällsblogg

    Hej Stefan Löfven!

    Jag skriver till dig I egenskap av statsminister och hoppas att du inte lämnar över mitt mail till näringsdepartementet, eftersom de inte tycks bedöma att något fel föreligger.
    Detta fall är inte unikt tyvärr.
    Massor av liknande fall inom djurskyddet, Soc., sjukförsäkring…
    Jag trodde tills för några år sen att Sverige var en demokrati.
    Att myndigheter tog hänsyn till både människor och djur. Att länsstyrelsernas djurskydd åtminstone tog hänsyn till de djur de omhändertog.
    Jag anser att det intimt hänger ihop med människors rättsmedvetande, som i sin tur är en förutsättning för att en demokrati öht ska fungera.
    Om myndighetspersonal tillåts ”fungera” som i exemplet här har vi förstås anarki, som underminerar hela demokratisystemet.
    Människor blir berusade av sin makt och gör vad som passar dem själva utan känsla för yrkesstolthet, inget tjänstemannaansvar, ingen empati.
    Vill du ha en sån utveckling?
    Jag vill det inte.

    Vänligen

    Celia Sager
    Läkare, Fil.kand biologi

    https://forystablogg.wordpress.com/2017/07/11/nu-ska-ni-fa-hora-vad-man-med-en-anmalan-eller-tva-kan-gora/

    Sent from my iPhone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: