Tag Archives: Sverker Olsson

Nu ska ni få höra vad man med en anmälan eller två kan göra

11 Jul

Samantha Asp är svårt sjuk. Det ena organet efter det andra har lagt av. För ett par månader sedan kom Sverker Olsson och Peter Stenberg hem till henne med en anonym anmälan. Anmälaren är troligen en man som passat hundarna när Samantha legat på sjukhus för att han tyckt sig få för lite betalt. Samantha har levt ensam i sju år med fyra små chihuahuor. Hennes man Sune har levt ensam lika länge utomlands med de jack russelterriers som lämnades tillbaka efter det stora omhändertagandet 2009. Strax före jul kom han tillbaka för att hjälpa Samantha. Med hans åtta och hennes fyra små hundar blev det enligt Peter Stenberg för många trots två vuxna, myndiga ägare. Två av Sunes hundar har sedan dess tagits bort av åldersskäl men enligt länsstyrelsen är det fortfarande en hund för mycket. Sunes hundar är gamla och Samantha har fått sin tid utmätt. Ett utmärkt tillfälle, tycker länsstyrelsen i Skåne, att pina Samantha hennes sista tid. Hon har vunnit i förvaltningsrätten och två gånger i tingsrätten, djuren som omhändertogs var det inget större fel på och hundarna fick hon tillbaka. Dessutom reducerades polisens räkning på en halv miljon till en tiondel i en förlikning.

I februari 2009 gjordes en anmälan till länsstyrelsen att det fanns avlivade, nyfödda valpar på en gård i Varmlösa. Det finns inget olagligt i det men Sverker Olsson åkte dit och hittade en gård med en mängd djur av alla slag, en djurfristad. Ägare var Samantha Asp som levde för sina djur. Sverker kallade in sin kompanjon Emma Hansson som for runt som ett jehu bland djuren. Till lokaltidningen sa hon att ”här finns inga döda djur” men det skulle det snart finnas. Emma fattade raskt beslut om omedelbart omhändertagande av över 200 djur. Hundar och katter fördes till Hjorthögs hundpensionat medan lantbruksdjuren blev kvar på gården och skulle skötas av polisen. De sköttes sådär.

Så här beskriver Samantha vad som hände 2009:

”Sen kom ju dom i februari 2009 första gången. Då hade slakteriet anmält att jag hade skickat magra kor till slakt. Det var det åtalets som ogillades. Då kom Sverker Olsson och Anders Olsson. Det var de två som kom ut här. Det var precis då som jag hade veterinär här från Jordbruksverket för det var blåtungevaccinering på fåren.

Sen kom Sverker och den här Emma Hansson två dagar senare.  Då hade han Emma Hansson med sig och då stod dom här utanför. Jag var jättedålig och hade varit på vårdcentralen på morgonen. Jag kunde inte andas. Suttit därnere och fått hjälp med mediciner.  Så kom dom och så blev man ännu mer upprörd. Så sa han Sverker jag tänkte bara jag skulle visa Emma Hansson det här, för det var så många djur och det var så intressant.  Han ville visa henne det. Jaha, men kan ni inte komma en annan dag, sa jag, för jag klarar inte det här. Jag stod dubbelvikt och kunde inte få luft.

Men nej, de tvinga sig in och de skulle springa runt överallt och dom gick in och så börja hon. Hon skulle runt överallt och titta i alla rummen och sprang upp fast jag sa att det finns inga djur där uppe att titta på. Nejdå. Hon rände runt som en idiot. Hon sprang här i huset. Jag har hundarna härinne och ute i stallarna. Men hon skulle springa uppe på i ovanvåningen och in i garderober och allting. Jag var så upprörd och sa att jag inte vill, kan inte. Jag kunde ju inte. Jag trodde jag skulle trilla ihopa helt. Emma sa mår du inte bra? Då stod jag dubbelvikt och kippade efter luft.  Vi måste titta på det här och hon bara fortsatte.

Jag var rädd att jag fått en hjärninfarkt och det utvecklades till hjärtsvikt. Hon ville inte avbryta trots att jag var så dålig.  Det skulle tittas och det behövde tittas på. Det är konstigt att de inte tar hänsyn när man säger till dem klart och tydligt att jag är dålig, kommer precis från doktorn, mår inte bra, kan inte andas och jag kan inte följa med själv. Så tycker jag att det är konstigt att de inte kan acceptera och förstå och ta hänsyn till om man säger det, särskilt som Sverker var här två dar innan.

Jag fick inget papper från det besöket. Jag ringde upp och prata med den här Sverker efter en månad. Jag fick inget skrivet efter det andra besöket heller, ingenting alls. Ringde upp och efterlyste rapport.  Så jag kan läsa det för jag har svårt att ta till mig information som situationen är.  Dom stod här efter två dar och då var jag så dålig att jag inte kunde vara med. Jag ringde upp en månad efter de hade vart här och sa att jag har fortfarande inte fått någon rapport. Han utlovade att de skulle skicka en rapport. Det kom ingenting.

Istället kom de då i maj månad Emma Hansson och Eva Carlström. Dom gick runt och det var ju hovarna.  Det var det dom klaga på. Jag kunde ju inte själv gå med så jag vet inte så mycket mer.

Det fanns inget protokoll som avsåg dessa två första besöken, som jag anser som ett besök. Så jag kallar det inte två skilda besök med en dags mellanrum. Det blev så att det protokollet överräcktes till mig efter omhändertagandet, då vi var uppe på förhandling i Kristianstad.  För att jag skulle få mina hundar igen. Då överlämnade de det här protokollet från februaribesöket. Det var så dags att komma med det då.

Emma kom den 28 maj. Det var Eva Carlström och en tjej. Dom tillkallade poliser då jag vägrade att ta emot papperna. Dom gick och spankulerade runt. Det gjorde dom i några timmar. Min man fick visa runt dem.  Så pratade de om att dom övervägde att agera. De hade fått en anmälan, påstod de, att hästarna hade långa hovar.  Ja, sa jag, en del har litet långa hovar, men hovslagaren har inte kunnat komma.  Det har inte gått att uppbåda en enda hovslagare då vi är inne i den tiden då varenda ko skall verkas.  Och ut på bete och även hästar och det går inte att få tag på en hovslagare med kort varsel.

De satte sig i bilen härute, herrskapet, och klottra ner de här papperna. Sen körde de iväg en liten stund och så kom dom igen.  Då hade skrivit ner de här papperna att dom omhändertog och att det skulle ske dagen efter.  På fredagen. Det var utsiktslöst, det var fel och brister som aldrig skulle bli åtgärdade. Men jag hade aldrig fått något föreläggande, ingenting alls. Dom handskrev papperna på plats. Och när jag vägrade ta emot det kallade de på polis istället.  Så dom skulle tvinga mig att ta emot dom.

Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

Nu begriper man så här långt att den här Emma Hansson har suttit och bidat sin tid sen hon var här i februari.  Och länsstyrelsen fick kritik den tidsperioden, för det hände ju ingenting. Dom gjorde ingenting, cheferna hoppade av stup i kvarten och det var väldig mycket kritik, vilket gjorde att de behövde någonting där de kunde visa sig på styva linan. Titta vad vi kan. Och hon ville ha fjäder i hatten personligen det här aset och vad kunde vara bättre än att gå till attack mot en människa med väldigt mycket djur av alla de sorter och slag som då uppenbarligen inte är frisk och som skulle bli en lätt match.  Inga konstigheter: Den kan vi trycka ner och så får vi precis vad vi behöver, något som ger genomslagskraft i hela landet.  Vilket det gjorde. Det kom i varenda liten tidning ner till Lyckoslanten.  Det var väl inte en tidning, inte en nyhetssändning i hela Sveriges avlånga land som inte tog upp detta.

Det här dök upp precis överallt. Just då förstod man inte. Man kunde liksom inte greppa det. På något sätt det kändes det overkligt. Jag har inte haft någon kontroll, så det kändes så konstigt, det var så fel och obegripligt. Man har fortfarande en tomhetskänsla. Sen kom fredan. Jag kämpade med näbbar och klor. Jag ringde en advokat som jag bad att han skulle försöka få stopp på det, så det inte skulle verkställas. Jag visste inte vad man skulle göra.  Sen ringde jag upp förvaltningsrätten men det enda de sa var, när de skulle besluta om inhibition, var att de tar inte friska djur,  så du behöver inte vara orolig. Vi lämnar inte inhibition men de tar inte djuren om de inte är sjuka. Därför behöver du inte tänka på det. Nehej du, sa jag, hon ska ju ta allting här! Friska, sjuka och vad det är. Nej, det gör de inte, sa dom. Nej, jag märker det, sa jag.

Så kom hela den här massinvasionen med bilar och polisbilar. Att se hela denna invasion med människor och bilar och uppståndelse och pressen, som dök upp här Ystad Allehanda. De intervjuade Emma Hansson. Hon talade om att allting var ju hemskt. De kontaktade aldrig mig. Jag visste inte ens att de var här. Det var plåtat nerifrån grinden. Emma sprang runt. Hon sprang som tuppen i hönsgården och betedde sig fruktansvärt illa och verkligen visade sin makt. Styrde och ställde så till och med poliserna som var här reagerade negativt på hur hon betedde sig. Nedlåtande mot mig. Så fort hon skulle säga något var det som om hon pratade till en imbecill barnunge. Hon kunde inte säga något på ett normalt sätt med normal samtalston utan det var liksom hon måste prata till en som man var helt tom i huvudet, lägre stående intelligens.

De som skulle ta hundarna Hjorthög, det var en fruktansvärd sak.  De trodde jag skulle springa in och assistera dem och tala om vem som var vem, när de höll på men jag vägrade, jag kunde inte se det. Jag klarade inte av det.  I stället försökte jag ringa och prata förstånd med den så kallade chefen på länsstyrelsen, Rune Brandt.  Försökte prata med honom, men det var som att prata med en vägg.  Det var ingen reaktion.  Det är så här det är och sånt och han kunde ju inte göra något. Jag har alltid undrat varför chefer inte kan göra någonting. Det är ju därför de är chefer ju.

Hundarna var livrädda, rent skräckslagna. De var ju ovana vid att det kom främmande, plötsligt kommer en massa främmande människor och börjar slita och dra i dom och chipmärka och dra ut dom ur stallet. De var inte vana att gå i koppel.  De bara drog ut dom och in i en hästtransport. Det var så hemskt att se! Jag lever med de minnesbilderna. De förtvivlade djuren. De var livrädda och förstod inte vad som hände och jag kunde inte göra någonting. Det var brått och de skulle skynda sig sa Emma. Det skulle jäktas på, inte alls en tanke på djuren, bara in med dem i bilarna. Det var bara hundarna de körde härifrån.

De avlivade tre ponnyer och en åsna på eftermiddagen. Den ena avliva de bara för att hon var föl till en annan. Hon var inte dålig. Hon var två år och gick med sin mamma. De andra var för hovarna. Sen låg de under en presenning ända fram till onsdagen. Den åkte ju av till stora delar så fåglarna hackade ut ögonen på hästarna. Råttor kröp in och åt på dem och de låg rätt nära en dricksvattenbrunn. De kunde inte få dit slakttransporten. De gav dem sprutor. De sprang bakefter dem och gav dem sprutor. Så gick de runt med dom tills dom segnade ner. Det var så de avlivade dem.  Att avliva shettisar och åsnan med sprutor är en långsam död, när de känner av att någonting är galet och segnar ner. Jag såg hur de gick runt, runt med dem. De blev svagare och svagare i benen tills de trilla ihopa. De kunde inte ens avliva dem på ett humant sätt.  Djuren är medvetna om att något är fel.

De kunde väl inte hitta någonstans att göra av de andra djuren på så kort tid. Det tog tre veckor innan de forslade bort dom. På de tre veckorna blev de varken verkade eller medicinerade om någon behövde det. De var här ungefär en timme om dagen till alla djuren.  Jag tog foton före och efter besöken. Åsnan som stod inne i stallet kom inte utanför boxen på de veckorna.  Han sprang runt, runt så det blev stora hålor. Han var hysterisk för han inte fick komma ut. Han brukade gå ut på den inhägnade gårdsplanen. Det var ingen som hade tid med honom att släppa ut honom så han fick komma ut i friska luften. Han fick stå där i boxen och det gödslades inte och det ströades inte. Det var ingen som brydde sig om att förklara sig.

Det föddes en kalv i en av boxarna i hallen. Det var sju kor som gick i samma box. Den kalven låg på sidan i ett dygn. Jag ringde och ringde och försökte få tag i polisen. Polisen bara sa att de hade inte hand om det.  Vi kan inte göra någonting. Jag sa att då får ni ta era entreprenörer för en veterinär måste hit. Länsstyrelsen var inte intresserade längre. De hade ju lämnat över till polisen, så då skiter vi i vad som händer sen. Då gäller inte djurskyddslagen längre.

På eftermiddagen skulle de skicka hit Eva Carlström och så tösen som hade vart här vid omhändertagandet. Då kom ju Bengt Fridh också dit.  Då hade de fått se den här kalven som min gubbe satt och höll i famnen. Den var redan så illa åtgången så den blödde ur näsan på den och den sjöng på sista versen. Då kommer den här late länsstyrelsen och oj då, och börjar ringa till veterinären. De kommer inte att hinna ut hit, sa jag, och kalven dog i famnen på min man. Ni kan skita i den veterinären för det är för sent nu, sa jag.  Då hade den legat så i över ett dygn. Han som så kallat skulle sköta tillsynen hade inte brytt sig om att den låg därinne.  Det var jag som fick slå larm. Jag tror knappt att han sett den ens för korna stod i skit upp till öronen .

De fick inte ens vatten. Det som fanns var smutsig och det var begränsat vad de fick i foder.  De la ut någon ensilagebal till ponnyerna och så hade de en bal uppe i hallen. Så tog de litet under armen och gick ut och gav till fullblodet.  Hon tappade i vikt under tiden. Man hade aldrig sett revbenen på henne men man kan se på fotona att revbenen sytes efter tre veckor. Det sprang runt en veterinär där. De jagade in får och getter i en box och de var där och tittade och de hittade inget fel på de som de fick in. Det var inget fel på grisarna och de hade tittat på hästarna.

De påstod att den ena stora hästen hade andningsproblem. Det var konstig, sa jag, det har hon aldrig haft . Jo, hon behövde medicin. Ok, men någon medicin fick hon aldrig för de kunde aldrig komma nära henne. Hon lät dem inte.

Sen sa de om Ferdinand tjuren att han hade problem med sitt ben och skulle avlivas. Det var veterinärerna som skulle skjuta honom. Grisarna fick brödet som vi hämtat på onsdagen och så länge det räckte en vecka ungefär, sen blev det ingen mat till grisarna. De tog dit två säckar någon typ av foder, sen fick de inget mer, inget alls. De åt gräs och hö och tugga på sånt och tappade i vikt. Det syntes ju att de inte hade mat.  Man såg hur de förändrades. När de kom dit för kalven. Jag jagade Rune Brandt varje dag och berättade att djuren får varken mat eller skötsel.  Han skulle säga till men det hände ingenting. När jag sa till Eva Carlström och tösen att ni ger dem inte mat som de ska ha, djuren sköts inte och får inte friskt vatten. Och ni sprang här och påpeka att det var inte bra nock. Ni har inte gödslat eller strött hos något av djuren. Korna går i ren skit. Vattnet är svart som gödsel. Ni sköter ingenting. Laman fick inte rent vatten på de tre veckorna. Samma vatten varje dag. Det var ingen som byta något vatten.

Efter tre veckor kom Bengt Fridh och hela hans djävla anhang. Och skulle hämta djuren. Då tryckte de in alla ponnyerna och mulorna på en enda lastbil.  Hur det stämmer med transportreglerna vet jag inte. Det stämmer i alla fall inte med hur många djur man få stoppa in i en lastbil. Det skulle bara stoppas in så det tvinga de in. Det stackars fullblodet sprang de och jagade och skrämde livet ur när hon skulle iväg. De drev upp henne på lastbilen. Jag vet inte vad som hänt med dem.

De hade skjutövning där nere på grisarna och mördade dom. Jag vet inte vad de hade men jag antar de hade gevär. Grisarna sprang för livet. De gick en hel dag och sköt från morgon till kväll.  Det var bara blod och hjärnsubstans kvar. Jag släpptes inte in på min egen mark så länge de höll på. De sköt får och dom sköt lamm och getter och småttingar. Jag vet inte varför de sköt alla dessa djur. Fridh ville inte köpa dem. De var inte gamla och fullt friska. Det var en container full med lamm och får och getter och grisar och gud vet allt. Resten hade de tagit med sig. Det var säkert över 100 får och getter och alla hade två lamm och två killingar, det var en hiskelig massa.

Så sköt de ju påfåglar och ankor. Det måste de ha gjort för de var borta. De fick väl inte tag i dom så de sköt dom i stället. Det var rena mördarcirkusen. Fridh ville inte ha mig därnere när de sköt. Han stod och sparkade på min bil och kallade dit polisen därför att de skulle lasta djuren när jag ville köra ner på min egen gård. Då kallade han dit poliser som skulle jaga bort mig därifrån. Jag fick inte vara på min egen mark när de höll på. Han sa att jag skulle fara åt helvetet och se till att bli väck därifrån. Han hatade mig. Han var så otrevlig och obehaglig. Jag hade aldrig träffat människan. Jag var bara ett nödvändigt ont. Jag skulle bara fara därifrån. Jag hade inte där att göra.  Men hallå! Det är min gård. Än så länge, vad jag vet, äger jag stället.

Sen kom polisen och skulle tala om att jag inte fick lov att vara därnere när dom håller på. Och varför inte det. Jo, det var så. Ingen vetskap om att man kan bli hindrad från att vara på sin egen egendom. Men så gick det till i alla fall.”

Så här ser akut lidande djur ut

26 Feb

Varje år så uppstår det en differens på ett antal tusen hästar mellan de som man vet hur de dör och det antal som förväntas dö årligen. En del grävs ner olagligt men den största delen försvinner säkert utomlands. I Danmark är slaktpriset dubbelt så högt som i Sverige, i Belgien tre gånger högre och i Italien fyra gånger högre.

Kristina Odén på Jordbruksverket konstaterar att myndigheten på senare år inte fått in en enda ansökan om att transportera hästar utomlands för slakt, vilket är obligatoriskt.

– Man kan väl dra slutsatsen att i den mån sådana transporter förekommer så dokumenteras de inte på papper, säger Kristina Odén.vansköttaEtt stalltips är att försvunna hästar kan sökas inom Länsstyrelsens och polisens egna nätverk. Den 25 april 2010 omhändertogs ett 40-tal hästar, lika många köttdjur samt hundar och höns från Bo Olle Helmuthsson i Dörröd, enligt §32 djurskyddslagen, efter beslut av Emma Hansson och Sverker Olsson.Palle EllehammerCa 10-12 ardennerhästar sålde skånepolisen momsfritt till en ökänd dansk hästhandlare vid namn Palle Ellehammer. Han sticker inte under stol med att han skickar hästar på slakttransporter till Italien för att tjäna pengar på dem. I december 2001 uppdagades det att han skickat 25 hästar på en 24 timmar lång transport till Syditalien. De utsattes för ett fruktansvärt lidande och flera dog halvvägs genom Europa. Efter det blev han ”Danmarks mest hatade man”.

Egeskov hestemarked 2009Det var bråttom med omhändertagandet för redan redan helgen efter hölls en hästmarknad i Danmark (bilderna ovan är från hästmarknaden i Egeskov året innan) och man behöver ingen större kompetens för att räkna ut var Helmuthssons livsverk hamnade med länsstyrelsens och polisens goda minne.

Veterinär Per Michanek skrev den 27 april 2010 till dåvarande landsbygdsdirektör Christina Håhus med en desperat vädjan:

MichanekDe två djurskyddshandläggare som avsågs var förstås Sverker Olsson och Emma Hansson. Sverker gjorde åtalsanmälan och det resulterade först i en frikännande dom i tingsrätten. Där fick Sverker frågan vilken utbildning han hade. Han svarade att han ”jobbat 10 år som djurskyddsinspektör”. Länsstyrelsen överklagade och Helmuthsson blev i hovrätten fälld enbart på Emmas och Sverkers vittnesmål. Som bekant saknar Sverker utbildning.

Michanek2Enligt djurskyddsinspektörerna var det stora brister i djurhållningen.

– Det är framförallt en oacceptabel djurhållning som ligger bakom. En del djur är i dåligt skick, sa djurskyddsinspektör Emma Hansson till Sydsvenskan.

– Veterinären kunde inte göra en bra bedömning av djuren på platsen eftersom där var så trångt. Och djuren behöver en veterinärundersökning, säger djurskyddsinspektör Sverker Olsson.

– Där var så dålig miljö så det fanns inget annat att göra än att ta dem därifrån.

Nedanstående bilder är från omhändertagandet och förmodligen de sista på dessa hästar. Vissa gjorde sig ett riktigt klipp, men inte var det djuren! Döm själva!Markernahäst1

häst2häst3 häst4 häst5häst6vindskydd häst7kor1kor2häst8 häst9 häst11 häst12 kor3 kor4häst13 kor5 kor och hästar kor6

Gräddfil

9 Okt

Djurskyddsinspektörer har enorm makt. Deras tolkning av djurskyddslagen kan betyda skillnaden mellan liv och död för både djur och djurägare. Då kan man tycka att de själva borde leva upp det det anklagar andra för. Men icke!

Jag och säkert många andra hästägare har fått veta att det är absolut förbudet att skära upp luckor i ensilagebalen till hästarna.

mattias gårdlundMen: Det gäller inte länsstyrelsen i Skånes egen hästexpert Mattias Gårdlund. Hans hästar får öppna balen själva, inga problem!

Sen har vi lille Sverker Olsson som halkade in i branschen på ett bananskal och slapp visa betyg som tur var. Sverkers egna kor:

Gödselpansar, inget foder och skaderisker i hagen är sådant han omhändertar andras djur och dessutom utdelar djurförbud för.

Sen har vi Emma Hansson som på arbetstid jagar andras hundar.

hund i burHon är själv medlem i SKK och föder upp hundar liksom mamman och hennes make. Då kan man ju tycka att informationen skulle ha gått fram.

Warner Bros kennelMen nej. Det som hon och kollegerna omhändertar andras hundar för och sätter djurförbud för är helt normalt förfaringssätt i hennes familj.

Emma m. fl. har också jagat shar pei och deras uppfödare. Bl. a. har hon dragit en uppfödare inför domstol för att tiken anser hon lida av entropion.

Själv föder hon upp mexikanska nakenhundar under kennelnamnet Fame Factory. Nakenanlaget är semiletalt och kan, förutom tandlöshet ge upphov till andra skador:

”Genförändringen/mutation kallas för FOXI3 och är lokaliserad till kromosom 17 i hundens arvsmassa. Mutationen i genen ger upphov till en störning i utvecklingen, ektodermal dysplasi hos hundar. FOXI3-genen påverkar även utvecklingen av hudens yttre organ, körtlar tänder och klor. Ett fåtal hårlösa xoloitzcuintle har fötts med stängd hörselgång, vilket möjligtvis kan vara sammankopplat med denna mutation. Mutationen orsakar förutom hårlöshet även en förändring i tanduppsättningen, vilket ger det något annorlunda utseendet på tänderna hos hårlösa hundar och den orsakar även tandförluster.”

tandlösOvan Emmas importhane.

En av hennes uppfödningar hade just entropion och blev opererad för det.

”33 Protokollsutdrag från SKK Dopingkommitté (DopK)
SKK DopK – skrivelse till UtstK daterad 2009-03-30
Angående mexikansk nakenhund Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 som ställts utstridande mot dopingbestämmelserna. Ägaren har enligt uppgift inte varit medveten om att ett operativt ingrepp för entropion är ett ingrepp som medför förbud att delta på utställning. Uppfödaren har när hon kommit till insikt om avsteget från dopingbestämmelserna efter samråd med hundägaren anmält sig själv till SKKs DopK. Ärendet har från DopK vidarebefordrats till UtstK med rekommendation att samtliga resultat för Fame Factory´s Special Edition S69294/2005 annulleras, men att ärendet i övrigt lämnas utan åtgärd. Beslöt UtstK i enlighet med DopK rekommendation enligt ovan nämnda.”

Denna hund användes i avel 2011 dvs samtidigt som kampanjen mot shar pei drog igång.

I Emmas kull 2015 har hon använt sin egen uppfödning Fame Factorys Marvelous som är halvbror till ovanstående tik.

Elmer

Så här ser valpen ut som Emma annonserade på Blocket den 27 september i år. Nog har den entropion?

Programmet Djurskyddarna fällt i granskningsnämnden

14 Sep

Granskningsnämnden har beslutat att fälla två inslag i serien Djurskyddarna i TV4 som följde företaget Djurambulansen i Skåne AB och sändes i januari i år för kränkning av privatlivet.

djurskyddarnaI det program som sändes den 15 januari uttalade sig Mikael Gustavsson och Sebastian Borg kränkande om en djurägare.

tryckerdjurskyddarna2Detta var efter arbetstid och Djurambulansen rekvirerade handräckning från polisen. Den beviljades så småningom av Marie-Louise Törnblad som jobbade ”övertid” hemifrån. Konstigt nog gjorde även Sverker Olsson på länsstyrelsen det. Det var bråttom att ta djuren, några ankor, ett par katter och ett antal fina ciklider innan ägaren dök upp. Lustigt nog hade inte Sverker varit inne i huset utan använde Djurambulansens bilder till sin rapport.

Helt enligt regelboken gjorde polisen en brottsanmälan på djurägaren men efter förhör med både Mikael Gustavsson som Sverker Olsson så lades förundersökningen ner.

förhör MG

Ingen ansåg att det förelåg något brott.

förhör SOSverker ljuger dock i förhöret och påstår att han var ”en av två inspektörer som utförde hämtningen”. Han var inte där. Djuren hämtades bara av Micke och Sebastian. Anmälaren var en fd flickvän som ville ställa till problem och även anmält tidigare. Några fel på djuren fanns inte.

Trots att det inte varken var fel på djuren eller ägaren var ”försvunnen” som Sverker påstod, beslöt länsstyrelsen att djuren skulle ägaren inte få tillbaka. Dessutom försökte länsstyrelsen sätta djurförbud på honom, men efter protest från ombudet, beslutade Juha Toropainen att inte göra det. Troligen eftersom det inte var något djurskyddsärende utan allt var iscensatt för att göra TV.

djurskyddarna29janDen 29 januari i det 4:e programmet förtalade ”djurskyddarna” en kattägare i Göteborg. Även det inslaget fälldes av granskningsnämnden.

LisaSebastian Borg och Lisa Linde for runt i lägenheten och skrämde slag på katterna när de jagades runt med håvar. Förfarandet kritiserades hårt av en kattförening i Göteborg som senare även hämtade alla katterna. Det var inte heller något fel på katterna.

Never ending story

30 Maj

Turbulensen kring länsstyrelsen i Skånes djurskyddsenhet och dess chefsbyten startade 2008 innan övergången ens skett från kommunerna och har pågått konstant sedan dess.

John JonmarkI början av november 2008 anställdes den första chefen, Johan Johnmark. Han visste nog inte vilket getingbo ha gav sig in i utan tog jobbet full av tillförsikt. Planen var redan klar: ”Eftersom Skåne har så många djur, kan vi kanske så småningom anställa fler. Vi ska ta in avgifter från djurägare som inte skött sig.”

Redan i februari vacklade den nya organisationen. Cheferna utsattes för ett bombardemang av klagomål från inspektörer som ville ha sin vilja igenom. En viss inspektör hävdade att de ”slet ut sig”. De framförde bl a krav på att utgå hemifrån.

Cheferna förvånades över att så många ärenden från kommuntiden poppade upp igen.

– Vi har fått in väldigt många ärenden och många av dem är ärenden som redan avgjorts av kommunerna men där anmälarna gör ett nytt försök, säger djurskyddschefen Johan Johnmark.

– Ingen hade räknat med att gamla ärenden skulle dyka upp en gång till, sade chefsjuristen Per Almström.

Och så var det nog inte eftersom inspektörerna själva gjorde anonyma anmälningar mot djurhållare som de ansåg sig ha en gås oplockad med.

Emma Hansson, Mattias Gårdlund och Sverker Olsson var tre av de mest drivande.

Den 18 april 2009 gick Linnéa Stålhandske ut i pressen och beklagade sig. Hon ämnade ta tjänstledigt och flytta till Stockholm. Pappa Stålhandske backade upp dotra. När det blir besvärligt flyr somliga. I april 2015 hotade hon göra det igen med en ”platsannons” på Facebook.

Den 20 april 2009 gjorde de en skrivelse där inspektörerna och länsveterinärerna hävdade att Johnmark var inkompetent.

brev djurskyddsinspektörer1

brev djurskyddsinspektörer2

brev djurskyddsinspektörer3Bristande sakkompetens och dåligt ledarskap angavs som skäl för misstroendet.

Inspektörerna fick som de ville och alltid fått. Johnmark fick nog i början av maj och slutade. Länsöverdirektör Björn Risinger tog själv över. Sverker Olsson hoppades att djurskyddsinspektörerna och länsveterinärerna skulle få lugn och ro. Med det menade han att cheferna inte skulle lägga sig i vad inspektörerna gjorde.

Risingers sejour varade en vecka och sen tog tidigare tf miljöchefen i Hörby, Rune Brandt, över. Även Malin Wildt-Persson, som senare skulle bli avdelningschef, fanns med här i en ”stödgrupp”. I juli flyttades veterinärenheten till landsbygdsavdelningen där Christina Håhus var chef. Brandt slutade i september och Håhus tog över.

I december fick länsveterinären Lotta Berg jobbet att leda enheten. Inte mindre än 23 stycken planerade kontroller hann inspektörerna göra under hela 2009, tillsammans! I januari 2010 klagade Mattias Gårdlund över den stora arbetsbelastningen. I februari blev Lotta Berg sjukskriven.

Christina Håhus försökte ta tag i ledarskapet och stävja vissa inspektörers vilja att gå sin egen väg. Det resulterade mest i att inspektörerna likt tjuriga barn sjukskrev sig.

– Hur mycket resurser just djurskyddet ska få avgörs på länsledningsnivå, inte utifrån enskilda medarbetares synpunkter, hävdade hon.

I mars polisanmäldes Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson av en djurägare som trakasserats från kommuntiden av samma personer. Håhus gav dem, plus Mattias Gårdlund, ”husarrest” medan utredningen pågick.

I maj gick Ola Svensson in som tillförordnad chef. Lotta Berg var då fortfarande delvis sjukskriven på deltid. Svensson kom ursprungligen från ett jobb på länsstyrelsen där han skrev in uppgifter från SAM-blanketter. Via ett chefsvikariat på samma avdelning klättrade han över till djurskyddet. När tjänsten senare utlystes fick han den helt enkelt från den 1 januari 2011.

Ola Svensson visade sig vara den perfekte lekledaren för gruppen som valt honom. Den 3 mars 2011 bröt han sig, utklädd till polis, tillsammans med Emma Hansson och Peter Stenberg in i min bostad.

Bland undertecknarna i brevet från 2009 finns samtliga fem vars avgång nyligen krävdes av en grupp representanter för djurägare, lantbrukare, jurister m fl våren 2015. Bl a hävdade gruppen att  ”en stor skräck brett ut sig på landsbygden för både länsstyrelsens djurskyddshandläggare och anonyma anmälare.”

kritiken– Det är viktigt att visa respekt för att det är viktiga och svåra frågor och att vi tar dem på allvar, sade nye länsöverdirektören Carl Älfvåg två veckor efter mötet. Med utbildning i konfliktkunskap  och tidigare arbete som diplomat var han kanske mannen att bringa reda? Att skriva svaret delegerade han dock till den senaste i raden av chefer för djur- och veterinärenheten Marcus Björklund, mest känd som godkännare av förnedringsserien Djurskyddsinspektörerna, och det blev därefter, nämligen en total förnekelse att problemen överhuvudtaget existerade i sann sektliknade anda.

Handläggarna har äntligen fått en chef som stöttar dem till 100% oavsett vad de hittar på. Om folk är rädda måste det bero på något annat än deras kontrollanter och skriver i länsstyrelsens ”informationsblad” Landsbygdsnytt: ”Det finns krafter som lever av och får energi av att göra er rädda för oss. ” Undrar vilka dessa ”krafter” är?

Marcus Björklund anser att den klagande gruppen inte är representativ för djurägarna i Skåne. Det har han alldeles rätt i. De som är representativa står tyvärr inte på benen längre och kunde inte komma.

Helt normalt

26 Apr

huset framsidan1997 flyttade jag från Uppland till Skåne. Jag kom från forskarvärlden där alla var respekterade för sitt arbete och sin kunskap oberoende av ålder, etnicitet och kön. Vi träffades på internationella konferenser och utbytte erfarenheter. Alla behandlades lika, unga forskarstuderande som pensionerade professorer. Helt normalt.

Kulturen i det mellanskånska nazistbältet blev en chockartad upplevelse. Här uppskattas inte utbildning och kunskap, här är det kontakter som gäller. Och vem som äger vad och är släkt med vem. Skvaller och förtal är vardagsmat. Avundsjuka och missunnsamhet råder. Chefsposter blir inte utlysta, eller blir det bara för syns skull, och tillsätts med dem man känner, som redan befinner sig inom organisationen och sparkas uppåt. Så konserveras myndighetskulturen. Helt normalt.

Som inflyttad är man suspekt. Som kvinna och högutbildad är man tredubbelt suspekt. Här blev allt jag gjorde bevakat och allt som oftast resulterade misstänksamheten i en anonym anmälan. Anonyma anmälningar är en väl etablerad del av folkkulturen här. Jag byggde ett staket mot vägen för att mitt barn inte skulle bli överkört. Genast skickade en bybo en anmälan till kommunens byggnadsnämnd. En handläggare ryckte ut med tumstock för att mäta staketet. Jag satte i treglasfönster för att vi inte skulle frysa ihjäl och blev genast anonymt anmäld. Helt normalt.

Astrid och SessanJag hade tagit med min egenuppfödda fjordhäst (det var inte jag som klippte svansen), som gick på ett lånat bete bakom huset. Efter en tid fick jag en fodervärd till henne. Varpå jag blev anmäld för att ha en häst i källaren.

Erlöv1998 var jag projektanställd på kommunens miljökontor och dåvarande miljöchefen Peter Erlöv kom till mig och berättad litet generat om att de fått en konstig anmälan. Jag kommenterade, om jag minns rätt, att det nog var litet svårt att få ner en häst i min källare. Någon granne tyckte tydligen att det var rimligt att om de först sett en häst och sen inte såg den längre, så måste den ha gömts i källaren. Helt normalt.

I mitt arbete fick jag hem 23,3 miljoner till kommunen i ett miljöprojekt. Jag fick också beviljat lön för fortsatt projektledning. Jobbet fick jag däremot inte. Pengarna såg istället kommunalrådet Kjell-Åke Persson till att de gick till partikollegan och pensionerade kommunalrådet Lars Lonhagen för att kommunen skulle slippa betala hans pension. Helt normalt.

1999 flyttade jag till min nuvarande gård. Att vara kvinna och välja att bo ensam är ytterligt suspekt i dessa trakter. Det tog sig uttryck i att diverse män gjorde sig ärenden till mig. Helt normalt.

Sverker Olsson5Klockan åtta på morgonen den 19 mars 2003 dök det upp en liten man med stort självförtroende. Han presenterade sig som djurskyddsinspektör Sverker Olsson. Han påstod att han fått ett ”tips” som skulle gälla mina hästar.

MVC-016FSamma natt hade jag varit uppe och tagit emot hingstfölet Stanley fra Feti, från Island. Jag hade stallat in honom och precis gått och lagt mig. Då kom Sverker.

Sverker visste inte vad han skulle inspektera så han gav sig på fölet som kommit med lastbil från Norrköping några timmar tidigare. Ett föl vars existens han omöjligt kunde känna till. Sverker visade sig snabbt besitta mer av åsikter än av kunskaper. Här skulle letas fel! Fölungen borde jag ha släppt ut på natten till de äldre stona, ansåg han. Hans ”rådgivning” var i bästa fall onödig, i värsta fall livsfarlig.

Jag var i färd med att renovera och det låg rivningsvirke utanför huset. ”Det är lindrigt sagt rörigt”, kommenterade Sverker. Detta var inledningen på 1½ års trakasserier då Sverker dök upp inte mindre än nio gånger för att leta ny fel. Helt normalt.

Andra gången var jag inte hemma så då snokade han runt på egen hand, den tredje skulle han ha ”kennelinspektion”. Min äldsta hund tyckte han jag skulle avliva. Det tyckte inte jag. Sen skulle han promt in i mitt hus.

lille Bob19jan02Jag tog upp min perserkatt och visade Sverker. ”Det var en rälig katt”, utbrast Sverker och förklarade sig vara rädd för katter. Helt normalt.

Sen undrade han var mina hundar sov på natten. ”I min säng”, sa jag. ”Då har du inte plats för en karl i sängen?”, frågade Sverker. Helt normalt.

Sverker tvingade mig att ta bort bärande delar av hästarnas ligghall. Han fick mig att gjuta en en decimeter (!) hög ramp till shettisens bod fast jag påpekade att hon glatt hoppade en halv meter med barnen. Han hotade med vite om jag byggde ut ligghallen med två meter. Helt normalt.

Maggot 19april01aSverker tycker sällskapshundar inte har något existensberättigande. Hans egen erfarenhet av hundar sträckte sig till en bortsprungen jakttax, berättade han. Han tog med en veterinär från Flyinge för han insisterade på att min äldsta hund skulle avlivas (16 år på bilden). När veterinären förklarade att hunden var frisk tog han upp mina andra små hundar en efter en och sa att då kan vi väl avliva den här istället för den ”går konstigt” (hunden var överbyggd). Vid ett annat tillfälle förklarade Sverker på största allvar att han tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Helt normalt.

anmälarenVem som anmält ville Sverker inte säga men det listade jag ut. Det var en man som samlade på bilar som blivit anmäld. Han trodde det var jag och hämnades på fel person. Hemmaskrotaren och Sverker fann varandra i bilintresset och båda erbjöd sig ställa upp och vittna mot mig i en pågående vårdnadsprocess. Helt normalt.

Jag JO-anmälde (3903-2004) Sverker och kommunen för att ha vägrat lämna ut namnet och underlåtit att diarieföra anmälan och vad den innehöll. När jag fick rätt drabbades Sverker av akut minnesförlust. Helt normalt.

Rune BrandtEfter att jag klagat för dåvarande miljöchefen Rune Brandt, som påstod att det bara var jag som klagat på Sverker, fick han besöksförbud 2004 och Brandts efterträdare Ida Persson avslutade det Sverker inte hade lust att avsluta. Sverker tyckte att det var det bästa jobb han haft och förklarade stolt att han kunde hitta fel även om inga fanns. Helt normalt.

Sverker Olsson anställdes i december 2002 av Hörby kommun. Han hade sökt ett vikariat som dock kommunen anställde Mattias Gårdlund på. Han fick efter en kortare tid fast jobb i Östra Göinge och Sverker erbjöds vikariatet. Detta trots att han helt saknade utbildning. Helt normalt.

I slutet av 2008 erbjöds Sverker sk arbetsövergång till Länsstyrelsen. Det accepterade han glatt för ingen kommun ville anställa honom. Som tur var behövde han inte visa några betyg.

sverkers anmälanEfter en vecka på nya jobbet tog han en gruvlig hämnd på mig för nesan han fått utstå fem år tidigare, med JO-fällning som grädde på moset. Han gjorde en ”anonym” anmälan den 8 januari 2009, som gjorde att han kunde skicka sina nya kolleger i en strid ström till mig. Han kunde inte låta bli att visa sin harm över JO-fällningen och avslöjade sig.

Skärmklipp 2015-04-20 10.20.24Sverker Olssons kor april 2015 saknar foder, har gödselpansar långt upp på låren och går i gegga. Helt normalt.

Skärmklipp 2015-04-20 10.19.56Dåligt hull på Sverkers ko, gödselpansar och skaderisker i hagen. Helt normalt.

Skärmklipp 2015-04-20 10.22.02Inget bete, upptrampat, ingen ren liggplats. Helt normalt.

”Det är gjort rätt hela vägen”

14 Nov

På kvällen tisdagen den 23 februari 2010 blir en polispatrull skickade till Madeleine Björks ensligt belägna hus utanför Hörby. Det har snöat ymnigt och ett par bybor har blivit oroliga då de inte funnit henne hemma under eftermiddagen. Klockan är 20.48 på kvällen när Bång-Larsen/Rajic kommer till stugan. Grannarna har under eftermiddagen varit och fodrat hästen och hämtat vatten till den. Hästen, en äldre travare, står i ett stallutrymme på baksidan av huset. Polisen noterar att det är en gång skottad till stallet.

stig till stallet

Poliserna tittar sig omkring. De ser katter i huset som sitter på tidningsbuntar.

katter mår bra

De två personerna som larmat är också på plats. Efter några minuter får poliserna tag på en vän till Madeleine som kan berätta att han talat med henne på telefon ca kl 13 samma eftermiddag. Det skall visa sig att ungefär då är Madeleine på väg med kompletteringstaxin till Hörby för att handla och uträtta ärenden. En person som bor nära kommer förbi och berättar att han sett Madeleine på gården dagen innan på måndagen. Anmälarna, visar det sig, har fel nummer till Madeleine. Sedan polisen sökt Madeleine på numret de fått av vännen, ringer hon upp och talar om att hon är på väg hem. Klockan är ca 21.25 när hon kommer hem med Skånetrafikens beställningstaxi.

varken sjuk eller försvunnenHär kunde berättelsen fått ett lyckligt slut. Allt är väl med människor och djur. Men det är nu det visar sig att allting börjar som skall bli en katastrof för både Madeleine och djuren.

En anmälan har nämligen också ringts in till länsstyrelsen kl 16.30, närmare bestämt direkt till Sverker Olsson, tidigare miljöinspektör i Hörby. Han lämnar anmälan till sin kompis Mattias Gårdlund som också varit i Hörby. Sverker skriver att anmälaren är ”okänd” trots att det inte är sant och han tidigare fått kritik av JO för att inte göra korrekt diarieföring av känd anmälare på kommuntiden. Sverker och Mattias ser nu sin chans att göra processen kort med Madeleine och hennes djur.

På förmiddagen onsdagen den 24 kommer Mattias Gårdlund och Jenny Persson till Madeleines hus. De har då redan beställt dit en hästtransportör. På morgonen har Madeleine fodrat sin häst och sedan tagit en sömntablett och gått och lagt sig efter en orolig natt.

snö

Under natten till den 24 har det inte snöat. Däremot har det snöat dygnet innan. Detta bekräftas av SMHI.

SMHI

Kvällen den 23 har alltså minst fem personer trampat runt på gården, polisen har konstaterat att en gång är uppskottad till stallet. Senare skall Mattias Gårdlund under ed intyga att det fanns inga som helst spår i snön morgonen efter, vilket skulle bevisa att djuren var övergivna! Antingen svävade alla omkring ovan marken eller så ljuger han. ”Inga spår i snön” och vad Gårdlund påstås se genom fönster var vad förvaltningsrätten gick på när det hela överklagades. Senare kommer Gårdlund att i tingsrätten åberopa förvaltningsrättens beslut, som alltså grundas på vad han själv sagt, som bekräftelse på att det var ett riktigt beslut att ta djuren. Ett cirkelresonemang alltså.

Madeleine kan inte höra någon eventuell knackning, dörrklocka finns inte och snön ligger i drivor som dämpar alla ljud.

§32Som man brukar i Skåne klottras ett akut omhändertagandebeslut ner på en färdig blankett. Där finns kryssrutor som tar upp lagens skäl för omedelbart omhändertagande. För säkerhets skull kryssas alla rutorna. Ett är att ägaren är okänd eller inte kan återfinnas. Den ”okända” anmälaren rings upp och ombeds komma och skotta med traktorn på vägen där hästtransporten skall stå. Däremot skottas inget på Madeleines gård. Han talar om för Gårdlund att Madeleine är välbehållen och likaså hästen och katterna, vilket inte hjälper. Har maskineriet satts igång, finns det ingen återvändo. Här skall tas djur och de har makten att göra det.

katter genom fönster

Sömniga katter fotograferas genom fönstret. Gårdlund vittnar i tingsrätten, som ni själva kan höra, att han ser att dessa katter har ögoninflammation och öronskabb! Samma katter tyckte polisen såg fina ut kvällen innan. Enligt SJV är det inte tillåtet att fotografera genom fönster.

fotografera genom fönster

Någon veterinär finns förstås inte med och kommer aldrig att finnas heller.

beslut på väggenBeslutet häftas upp på väggen och sedan smyger de helt sonika runt huset och leder ut hästen och in i transporten som står på vägen.

 

häst

Det är lustigt att trots modern teknik så lyckas länsstyrelsen fördärva bilderna=bevisen så det är näst intill omöjligt att se något. En bra digital färgbild kan man skriva ut och sen köra i en svart-vit kopiator, vilket tycks ha gjorts här. Här syns i alla fall Madeleines lilla häst på bild, sista bilden i livet. Hästen har letts ut på stora vägen och man kan tydligt se den höga plogkanten. Lastbilen har alltså inte, som Gårdlund säger under ed, körts ner på gården. Det skulle, enligt Gårdlund, bevisa att om Madeleine låg och sov som hon säger, så skulle hon vaknat av lastbilen. Mened kallas det visst. Observera den låga, utskjutande grenen över grinden bakom hästens svans!

ingen polis behövs

Ingen polis behöver vara med för att hämta hästen. Uppdraget delegeras till hästhandlaren. Det står felaktigt att hästen står utomhus. Katterna skall hämtas av deras fd kolleger, Hjorthögs hundpensionat, som drev uppstallningsverksamhet utan tillstånd.Verksamheten godkändes först ett år senare.

hundar fick lida

”Ägarna, två före detta poliser, förklarar att många burar stått kvar sedan den förra ägaren drev gården. Enligt dem var burarna inte tänkta att användas i verksamheten.
– Vi kan inte kräva att de river ut burarna, vi kan bara säga att de här burarna inte någonsin ska användas, säger Paula Hultgren.
Men kan ni garantera att de aldrig använts?
– Vi vet inte om de haft djur där eller inte.”

Den 25 på torsdagen kommer poliser och Hjorthög för att fånga katter. Att polisen redan konstaterat att ingen är försvunnen redan två dagar tidigare bekymrar inte.

katter tas

De jagar runt med håvar och lyckas få tag i fyra olyckliga, skräckslagna katter medan Madeleine hålls fast av poliserna. Ingen veterinär fanns med. Tre katter lyckades gömma sig. De katterna hämtades aldrig. Vilka katter som togs klarlades inte, ingen enda katt varken beskrivs eller veterinärundersöks.

Madeleins katt

Katten ovan var en av de tre som undkom och fick uppleva vårsolen.

Den 12 mars beslutar länsveterinär Charlotta Kamaterou att djuren skall säljas. Hjorthög har uppgett att katterna mår bra och hästhandlaren tycker hästen är snäll och lätthanterlig. Madeleine har försökt få träffa katterna och åkt till Hjorthög. Hon blir inte insläppt men får prata med den som uppges sköta katterna. Det underliga är att denne inte kan beskriva en enda katt, vare sig färg, teckning eller kön. Troligen för att de inte finns där.

Sen tickar veckor och uppstallningskostnad. Den 6 april meddelar polisen att djuren inte är säljbara längre. Hästen vill polisen slakta trots att den inte har pass.

slakta häst utan pass

Det har länsveterinären inget emot utan beslutar som polisen vill den 9 april. (Enligt ett rykte skall hästen ha slaktats på Knorrevången, ett slakteri som gjort sig känt för att inte vara kinkig med hästpass.)

vill avliva katter

Efter sex veckor på pensionat påstås katterna (som efter några dagar ansetts som trevliga) nu vara skygga och därför inte omplaceringsbara.

Redan den 29 mars avlivas emellertid två katter på Malmö djursjukhus. Dessa påstås vara Madeleines och faktureras båda henne.

skadad katt

Den ena har en infekterad käkfraktur. Troligen är det en inlämnad, påkörd hittekatt. Att fakturera Madeleine är ett rent bedrägeri, men polisen betalar snällt. Fakturan är på 1.700:- vilket polisen skickar vidare till Madeleine. Den 14 april görs en ny avlivning på ett okänt antal katter. Hjorthög får tydligen mängdrabatt. Det finns inte heller denna gång någon beskrivning på katterna. Det kan alltså vara vilka som helst.

faktura avlivning x katter

Av summan att döma är det fyra katter som avlivats denna gång och slutsumman 2.560:- förs upp på polisens räkning. Madeleine faktureras alltså avlivning för sex katter.

Hjorthög fakturerar sammanlagt 36.025:- för de ”värdelösa bondkatterna”. Därav är 3.750:- hämtning. Hästhandlaren fakturerar 250:- per dygn för att ha hästen i en hage i 50 dagar. Med hämtning fakturerar han 16.250:-. Avlivningen kostar 4.600:-. Hela polisfakturan belöper sig på 56.535:-. Så på det sättet fick fyra oidentifierade bondkatter och en 27-årig travhäst ett betydande värde! Den 14 oktober 2014 avhandlades fakturan i Lunds tingsrätt. Där vittnade bl a Mattias Gårdlund och Carlotta Kamaterou.

%d bloggare gillar detta: