Irreversibel skada

Det ska vara en grävande journalist till att avslöja masspsykosen i samhället. Thomas Quick, de förträngda minnena och åtta mördare som gick fria. De apatiska barnen som bara fanns i Sverige och som genom ett under kunde botas med uppehållstillstånd. Och nu tonårsflickorna som plötsligt ”identifierar” sig som pojkar och, med läkares hjälp, förstör sina kroppar oåterkalleligt. Abigail Shrier skriver om transepidemin i USA, hur och varför det började och konsekvenserna. Hon skriver om de förvirrade tonåringarna, transaktivisterna på sociala medier, lärosäten och kliniker som bekräftar och förstärker flickornas självbild att det är inte bra nog att vara flicka/kvinna. Genom årtusendena har flickors och kvinnors kroppar ansetts ofullständiga och dåliga. Genom olika ingrepp har deras kroppar plågats på olika sätt istället för att bli bekräftade som de är. Ett skräckexempel är från Sverige i nutid när olika myndigheter går all in i transaktivism och påstår att män kan föda barn. Det kan de inte. Det är en kvinna som med hormoner och knivar modellerats för att passera som man.

Shrier skriver: ”Amerika har blivit en grogrund för masspåverkan av skäl som har att göra med vår kulturella bräcklighet och med att föräldrarollen har undergrävts, att experter är övervärderade, att oliktänkande inom vetenskap och medicin blir trakasserade, att det fria ordet kapitulerar inför ständigt förnyade attacker, att hälsovårdslagen har fått oanade konsekvenser och att en intersektionell era har inletts där individer som vill slippa tillhöra en dominerande identitet uppmuntras söka skydd i offergrupper.”

Författaren skriver att början av transepidemin sammanfaller med utgivningen av iPhone på marknaden. Hon skriver: Internet ger dem aldrig en dags – eller ens en timmes – frist. De vill uppleva romantiska höjdpunkter och svackor, men största delen av deras liv utspelar sig vi iPhone. De provar att skära sig. De blir anorektiker. Föräldrar tar dem till psykiatriker som förser dem med läkemedel för att vaddera deras missmod med bomull, vilket hjälper – såvida man tycker det är meningsfullt att inte känna någonting.”

Föräldrar uppmanas att ”stötta” barnen i deras nya identitet, barnen uppmanas ta avstånd från och bryta kontakten med sina familjer. Föräldrar hotas med om de inte använder barnets nya namn och pronomen så kommer barnet att ta sitt liv.

Shrier skriver: ”…den rådande epidemin bland tonårsflickor är atypisk (några anser inte att den över huvud taget uppfyller kraven för ”könsdystrofi”). Och de anser att tillämpningen av ”bekräftande terapi” antingen beror på att samhället sviker sina plikter eller att man har förklätt en politisk agenda till vård.”

På över hundra universitet i USA ingår hormoner i hälsoplanerna. Minst 87 collage och universitet tillhandahåller könskirurgi. En student som är deprimerad och uppsöker skolans kurator erfar att denne är expert på HBTQ. Diagnosen: hon är förmodligen ”trans”.

Det sk stopphormon som generöst skrivs ut är samma som används som kemisk kastrering. Men det låter inte lika fint. Man hämmar den normala bentätshetsutvecklingen vilket leder till benskörhet och även hjärnan påverkas. Vad det betyder på lång sikt vet man inte. Riskerna växer dramatiskt om en flicka får testosteron direkt efter stopphormonet. Resultatet blir nästan alltid infertilitet. Testosteronet, som måste tas hela livet, orsakar permanenta förändringar som skäggväxt och grövre röst vilket inte går att ändra tillbaka om tonåringen ångrar sig. Vilket tonåringar ofta gör.