Tag Archives: Vi har avlivat din häst

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Plågad och skadad av makten

10 Dec

anders thelin

Anders Thelin är läkare och en av författarna till den uppmärksammade boken ”Vi har avlivat din häst. Den ligger under presenningen.” Ladda ner boken här!

Han skriver:

”Vi har kunnat se TV och läsa i tidningarna om en familj i Sandviken som på felaktiga grunder anklagats för sexuella övergrepp mot de egna barnen, vilka omedelbart omhändertagits av socialnämnden samtidigt som mannen i familjen burats in i ett antal dagar.  Efter hand visade det sig att alltsammans initierats av en nära släkting och att socialsekreterarna inte gjort någon riktig utredning utan i stort sett själva fabricerat (klippt och klistrat) bevisningen. Forskare som sysslar med sociallagstiftningens tillämpning säger att detta är vanligt och att de flesta socialsekreterare saknar kompetens för att göra objektiva utredningar.

oskyldigt anklagadDetta är förfärligt! Förfärligt därför att de människor som på dettas sätt råkar ut för maktens inkompetens skadas för livet. I bästa fall läker skadorna med viss ärrbildning. I sämsta fall kommer de som drabbas att leva med oro och ångest under resten av sitt liv.

I Sverige är offentligt anställda tjänstemän extremt väl skyddade och kan nästan aldrig ställas till ansvar. Ofta ber de inte ens om ursäkt. I Sandvikenfallet har kommunalrådet offentligt bett om ursäkt, men jag är inte säker på om han förstått vidden av den skada hans organisation vållat en enskild familj. Ett rimligt skadeståndbelopp borde kanske vara ett par tre miljoner kronor. Tjänstemännen borde ta en del av detta och dessutom placeras om till andra arbetsuppgifter där kompetensen räcker.

Inom djurskyddet, som återkommande diskuterats på denna blogg, sker inte sällan övergrepp av likartad karaktär. Skillnaden är att det då gäller djur och att djuren ofta t o m avlivas innan ärendet är ordentligt utrett och prövat i oberoende domstol. Bakom djuren finns människor som kan uppleva samma sak som det familjen i Sandviken fick uppleva.

Likheterna är många. De tjänstemän som skall utreda djurskyddsärenden och genomföra inspektioner saknar alldeles för ofta tillräcklig kompetens. Socialsekreterarna har i varje fall en viss akademisk utbildning. Djurskyddsinspektörerna har ofta en mycket medioker utbildning och saknar liksom socialsekreterarna ofta helt förmåga att objektivt bedöma ett ärende. Ofta handlar det om att klippa och klistra bevisning så att det passa den utgång man önskar sig.

Liksom socialsekreterarna som enligt gällande lag och regler i första hand är till för att hjälpa enskilda individer så bortser ofta inspektörerna från detta och uppträder som utpräglade inspektörer där kontrollen är det viktigaste inte företagsutveckling, coachning eller entusiasmerande.

En människa som råkar ut för en händelse av den här karaktären och känner sig orätt anklagad, utpekad och kränkt blir med psykologisk och medicinsk terminologi stressad. Efter en sådan händelse kan en ny kontakt med myndigheten, eller förväntade kontakter också framkalla stress. Ja stressfenomen kan också uppträda hos personer som bara hört talas om vad som kan hända när de får kontakt med myndigheten i fråga. Denna typ av stress kallar vi kognitiv stress.

Stressen kan upplevas som oro i bröstet, hjärtklappning, sömnstörning. Ofta återkommer tankarna hela tiden till det som upplevs som ett hot. Vi vet ganska bra vad som händer i olika hjärncentra och hur hormonerna strömmar ut i blodomloppet. I den akuta situationen kan människor reagera högst olika beroende på tidigare upplevelser, personlighet och s k socialt stöd. Vi brukar säga att man har olika förmåga till coping. D v s förmåga att hantera en akut stressituation. Så är också fallet i det längre perspektivet.

Människor som redan är störda eller har psykiska besvär kan vid akut stress reagera med stor kraft och situationen kan bli farlig för de berörda tjänstemännen. Detta är en realitet på socialkontoren och på försäkringskassan där man utvecklat system för att säkra de anställdas fysiska säkerhet. Djurskyddsinspektörer kan också berätta om hur de hotats eller blivit slagna. Än värre saker kan hända — tandläkaren i Värnamo sköt kronofogden!

Vår förmåga till coping beror på flera faktorer, bl a vår personlighet. Somliga är mer eller mindre s k typ-A människor. Tävlingsinriktade, dynamiska, snabba, hatar att stå i kö eller ligga bakom en bil som inte kör tillräckligt fort. Stressade typ-A människor reagerar med ilska och handlingskraft. De går till motattack ofta med kreativitet. Men deras stress har också ett pris. Det finns forskning som visar att typ-A människor har en ökad risk för hjärtsjukdom.

Andra människor reagerar med passivitet, anklagar sig själva och blir nedstämda. Vi brukar kalla dessa för typ-D människor. Vid stress utvecklar de ofta långdragna besvär, sömnstörningar, dysfori och ibland depressioner. Typ-D människor har också en ökad risk för hjärtsjukdom men dessutom ökad risk för psykisk ohälsa och möjligen också en ökad cancerrisk. Att leva med långvarig stress är en påtaglig hälsorisk.

De flesta av oss befinner sig någon stans mitt emellan dessa ytterligheter. Men observera, en kränkning av den art vi här talar om lämnar ingen människa oberörd och ju mer vi får höra om offentlig verksamhet som går snett desto mer misstänksamma och stressade blir vi när något hotfullt kommer oss nära.

De människor som skall ingripa i andra människors liv måste ha en adekvat utbildning och empatisk förmåga. De måste också kunna objektivt hantera olika typer av information. Kunskaper om vad man gör med de människor man möter måste bli mycket större. Inom sjukvården brukar vi säga Nil nocere, att aldrig vålla skada är högsta prioritet!”

%d bloggare gillar detta: