Tag Archives: upphittade djur

Familjeföretaget Fel och Fusk

28 Nov

Detta är berättelsen om lilla spetsen Frida. Hon föddes i maj 2008 i Ungern. Hon är alltså nu 7½ år. Senast registrerade ägare är en Pia Smith i Danmark. Sedan har hon hamnat hos en man, Jörgen, i Malmö. Den 11 juli påstår en Emelie att hon och hennes pojkvän sett Jörgen sparka på Frida på Gustav Adolfs torg och bestämmer sig för att ta  med sig hunden hem och anmäler ägaren. Hon tar henne  enligt egen utsago till en veterinär som säger att hunden är ”förkyld”, ovårdad och behöver avmaskas. Emelie säger till polisen att att tänderna är ”ruttna”, Frida har operationsärr och har troligen haft valpar. Åldern uppskattas till 5-7 år. Jörgen gör en motanmälan för stöld. Två dagar senare upprättar polisen ett beslut om omhändertagande och Frida hämtas samma kväll av Hilda  på Djurambulansen i Skåne AB.

Lex och FridaDen 24 juli delas en efterlysning på Jörgens två hundar på Missing Dog Skåne. Den ena är Frida, den andra är Lex. Han har plockas upp redan den 22 juni och lämnas i på Rättscentrum och hamnar samma dag på SPCA. Hundarna går tillsammans på SPCA.

LexDen 29 juni annonserar Djurambulansen ut Lex på Facebooksidan Upphittade djur. Han påstås ha hittats den 24 juni vilket alltså inte är sant. Han har redan suttit på SPCA en hel vecka utan att Djurambulansen försökt hitta ägaren.

upphittade djur 30juli

upphittade djur 31juli

Folk försöker kontakta Djurambulansen men utan resultat. Den 1 juli är Lex fortfarande utannonserad på Upphittade Djur. Likasom den 28 juli. Till polis och länsstyrelse säger man att det är Jörgen som det inte går att få tag på.

lex28 juli

Elsa-Pia1

Ägarförhållanden skall utredas och även ifall Frida är vanvårdad enligt det utlåtande av Djurambulansens veterinär Elsa-Pia Ehrenpris som görs den 13 juli. Elsa-Pia är numera skriven på Västarp i Örkelljunga där SPCA också huserar, liksom det företag Vet care Sweden AB som hon startade för ett år sedan med dottern.

Elsa-Pia2I detta första intyg beskriver Elsa-Pia Frida som 4+ år, omplaceringsbar om tänderna blir åtgärdade snarast. Hon skriver inte under i sitt företags namn utan som SPCA.

Av någon anledning ”glömmer” polisen att underställa länsstyrelsen beslutet. Det sker en hel månad senare den 12 augusti. Under tiden tickar uppstallningskostnaden på Djurambulansen/SPCA med 250:- per hund och dag.

Den 17 och 18 augusti har hundägaren kontakt med Ann Sjöholm på länsstyrelsen. Han säger då att Lex är efterlyst på Facebook. Lex är inte veterinärundersökt men anses inte vara i dåligt skick. Fridas ålder uppger han till 7-8 år.

Lars Henriksson är pensionär och får se annonsen på Lex och meddelar sitt intresse. När han kommer till SPCA får han beskedet att det är Frida han skall få köpa.

Lars

tandsaneradDen 18 augusti meddelar Djurambulansen/SPCA till länsstyrelsen att Frida är munsanerad. Det stämmer tydligen inte eftersom Lars 9 dagar senare får besked att hon skall bli munsanerad. Veterinären Elsa-Pia skulle ta bort tandsten och besiktiga Frida.  Den 27 augusti kunde Lars hämta Frida.

Elsa-Pia3Det nya protokollet är daterat den 27 augusti. Då påstår Elsa-Pia igen att Frida är munsanerad och skriver mycket ”pigg och sund liten hund”. Mer än en månad senare nämner hon alltså inte det första intyget och ingen förklaring ges varför, trots att Elsa-Pia själv skrev att Frida skulle munsaneras ”snarast”, hon inte blivit behandlad. Djurambulansen har då inkasserat 13.000:- på Frida. Anledningen till att omhändertagandet kvarstod var att Jörgen inte hade råd med munsaneringen.

Frida har sedan skänkts av Djurambulansen (”överlåtits”) till SPCA (dvs till sig själva) som i sin tur säljer Frida till Lars för 2.000:-. Elsa-Pia tar ytterligare 2.000:- för besiktning och ”munsanering”.

kvittoEn ”volontär” Elin, lämnar ut hunden  till Lars. Inget namn står på kvittot, bara SPCA. Moms är inkluderat men SPCA redovisar ingen moms enligt Skatteverket. Det finns inte heller något datum eller exempelvis chipnummer.

kvitto 2På ett annat ”kvitto” står Djurambulansen som säljare. Djuret säljes i ”befintligt skick” och man fritar sig från ansvar.

Lars tycker inte Frida är frisk utan känner sig lurad. Hon har problem med att äta vilket inte är så konstigt. Lars tar henne till en annan veterinär.

vet ÅlundDen 28 oktober konstateras att Frida inte alls är munsanerad utan problemen som fanns redan den 11 juni kvarstår. Lars har lagt ner mycket pengar i veterinärvård.

Han kontaktar Djurambulansens ägare Mikael Gustavsson som skyller på Elsa-Pia.

inget med EP att göraMicke förnekar att Djurambulansen/SPCA har något med Elsa-Pia att göra.

Till HD säger han:

– Det har kommit fram flera ärenden under en kort tid och vi anlitar inte henne mer efter att detta uppdagats.

Så nu kanske Elsa-Pia måste flytta igen.

– Andra gången jag besiktigar hunden är hon vidgjord av mig och då är hon pigg. Jag tog bort de tänder som var dåliga och sen var hunden bra, säger Elsa-Pia Ehrenpris till Helsingborgs Dagblad.

– I intyget skriver man det man ser och inte det man inte ser. Sen har ägaren fått information om att det kan vara såhär med små hundar, säger Elsa-Pia.

Sk-tsnack säger jag. En hund går inte från fina tänder till katastrof på några veckor. Det tror inte heller den andra veterinären på. Den här hunden har troligen inte fått någon som helst tandvård på flera år.

djurskyddsföreningJörgen fick inte tillbaka Lex heller. Han liksom Frida annonserades ut genom Malmö Djurskyddsförening som nu lovat stå för Fridas tandvård. Det är en ideell förening som har samma adress som Öresunds veterinärklinik som 2014 hade en omsättning på över 16 miljoner. Enligt obekräftade uppgifter betalar Djurskyddsföreningen till Djurambulansen varje månad. Alltså: En ideell förening betalar för att annonsera ut en annan ideell förenings djur. Den första har samma adress som ett AB med miljonomsättning och den andra ägs av ett AB också med miljonomsättning och ger sig självt djuren. Djuren inbringar först tiotusentals kronor som betalas av polisen och går till Djurambulansen. Intäkten från djurförsäljningen går till SPCA som tigger pengar till djurens vård och uppehälle av allmänheten, liksom Djurskyddsföreningen gör för samma djur. Red ut det den som kan.

Organiserat tiggeri

2 Jul

Djurambulansen i Skåne AB drivs av Mikael Gustavsson och hans sambo Petra Borg i Höganäs. Det är ett företag som expanderat i takt med att länsstyrelsen omhändertagit allt fler djur.

DA resultat

De har upphandlingsavtal med polisen i Skåne, Halland och Västra Götaland om hämtning, transport och uppstallning av omhändertagna och upphittade djur. Detta trots att företaget saknar yrkestrafiktillstånd och alltså inte får fakturera körningar. Vilket man naturligtvis gör.

Bolag

Mikael Gustavsson är opportunist med ett rymligt samvete och en rad bolag. Hans ombud har sin firma registrerad i Gibraltar och vet säkert hur man fixar och trixar. Trots att Gustavsson är dömd för bokföringsbrott och är dömd att betala stora skatteskulder i tidigare byggföretag har han undertecknat sanningsförsäkran inför upphandling av polisens djurhantering. Konkurrenterna hade inte erforderliga tillstånd, men det har alltså inte Djurambulansen heller.

De senaste åren har gått som på räls. Länsstyrelsen åker runt och samlar ihop djuren åt honom och polisen betalar snällt för deras transport och inackordering. Det är nog den lönsammaste branschen när det gäller djur, möjligen är pälsindustrin ännu mer lukrativ. Affärsidén är enkel: Djuren tas med myndighetsbeslut från bönder, kennlar och privatpersoner. Polisen betalar. Sen kan man ”överta” och sälja de djur som överlevt.

Som det sista ledet i djurhanteringen finns ett smådjurskrematorium för vilket Gustavsson har ett särskilt bolag. Med krematoriet har det varit problem för att grannarna har klagat och med viss framgång processat. Det senaste är att ärendet återförvisats till Höganäs kommun för utredning.

Jordbruksverket gav tillståndet för krematoriet redan 2009. Det är avsett för bränning av sällskapsdjur, 500 ton hela kroppar. Eftersom flertalet djur som bränns torde vara katter så blir det en hel del individer.

Om det nu blir så att krematoriet inte får användas så gäller det att tjäna pengar på djuren som ”blir över”. Så det senaste företagstillskottet är Rååhöjden AB som står som köpare till Astra Zenecas tidigare försökshundsanläggning i Örkelljunga.

Köp av Västarp

Den som köper en fastighet för 7,2 miljoner borde inte vara så utfattig så man sedan behöver tigga till driften. Men det är precis vad paret Gustavsson-Borg tänker göra. Petra Borg har nämligen registrerat en ”ideell förening”, SPCA Sweden, som skall sälja djuren från Rååhöjdens anläggning i ”samarbete med” Djurambulansen i Skåne AB. Även privatpersoner skall man ”hjälpa” med omplacering av djur. För omplacering av en häst tas 5.000:- i ”avgift”. Dessutom vill man ha gratis arbetskraft som kallas ”volontärer”.

spca petra

Gustavsson har sålt djur från Facebooksidan ”Upphittade Djur”. Nu annonserar han ”samarbetet” med sig själv och sambon:

SPCA

Gustavsson-Borg påstår alltså att verksamheten är ”helt beroende av donationer”! Någon ”hyra” betalar den ”ideella” föreningen inte än men det kan ju misstänkas att ”donationerna” i framtiden skall gå in i parets fastighetsbolag.

hyra

SPCA Sweden säger sig inte ha något annat samarbete med länsstyrelsen än att de gett tillstånd till verksamheten. Nå, nu är det ju inte SPCA som fått något tillstånd utan Djurambulansen i Skåne AB som fått det med Mikael Gustavsson som sökanden. Han och Petra Borg anses av Anna Ericsson och Linnea Stålhandske som varande lämpliga till en utökad verksamhet till inte mindre än 300 hundar och 200 katter. Lokalerna som anges i tillståndet är just anläggningen i Örkelljunga. Dvs det är samma personer som ger tillstånd som sedan skickar dit djuren.

Varifrån skall alla dessa djur komma? Jo från hela landet. För det ändamålet är redan Djurambulansen i Sverige AB registrerat.

rikstäckande

Staten som hundhandlare

14 Jun

DSC06638

De flesta svenskar vet nog inte att de är hunduppfödare. Men det är de. För 14 år sedan startades statens hunduppfödning som ett arbetsmarknadsprojekt då regementet i Sollefteå lades ner. Faktum är att svenska skattebetalare har de senaste 10 åren betalat över 400 miljoner kronor för att föda upp tjänstehundar till polisen och försvarsmakten.  För denna summa har producerats ca 100 tjänstehundar dvs en kostnad på en miljon kronor styck per utbildad hund. Av den kostnaden är ca 450.000:- själva hunden, resten är utbildningskostnad. Dessa beräkningar har gjorts av Svenska Kennelklubben och presenteras i tidningen Hundsport nr 6 2014. Man ställer den berättigade frågan: Ska staten överhuvudtaget bedriva hundavel?

Att SKK besvarar den frågan med ”nej” framgår klart av ledaren i samma tidning som dryper av ironi: ”Vi har nu fått till stånd ett förhoppningsvis bra kommande samarbete med alla våra länsstyrelser. Det vill säga länsstyrelsen i Stockholm tycker att SKK med sina 100 kennelkonsulenter kan man klara sig utan, trots regeringens uppmaning till samarbete med djurorganisationerna. Dessutom har vi som vanligt Skåne. Där vet man alltid bäst själva vad som skall göras och vår och SLUs samlade kunskap när det gäller avel och hälsa väger lätt. Men ack, vad betyder professorer och doktorer mot unga entusiastiska djurskyddskonsulenter…”

Sedan ett par år tillbaka är SKK på kollisionskurs med länsstyrelsen i Skåne som gett sig på alla uppfödare av Shar Pei i länet. SKK har ett avelsprogram för rasen som senast reviderats den 14 maj 2014. Detta tar nu länsstyrelsen äran åt sig av.

– Kammarrättens utslag innebär att Sverige nu har en prejudicerande dom. Det är första gången, oss veterligen, där en generell avelsproblematik tagits upp i kammarrätten. Vi planerar att fortsätta med kontroller av andra raser. Vi är medvetna om att det finns hälsoproblem inom hundaveln, säger Linnea Stålhandske.

För att återgå till statens uppfödning av schäfrar (Statens hundtjänstenhet (SHTE) så kan det kanske tyckas att bra tjänstehundar skall få kosta. Men faktum är att färre än 10% av valparna någonsin godkänns. Dvs kvalitén på de uppfödda hundarna är förfärande låg. Dessutom så är 10% av hundarna födda för två år sedan redan avlivade. En del har avlivats för att de gått till attack mot förarna.

Det är svårt för privata företag att konkurrera med skattefinansierad verksamhet. Det gäller också hunduppfödning. Statens valpar placeras hos fodervärdar som får allt betalt. De 90% av hundarna som inte godkänns återgår till fodervärden eller ”säljs till vem som helst för 2.000:-” enligt SKK. Försvarsmakten skriver på sin hemsida: ”Priset beror på hundens mentala och medicinska status och kan variera mellan 0 kronor och några tusenlappar.”

En privatuppfödd valp som inte subventioneras kostar 10-15.000:-. Skillnaden mellan vad en hund värderas till är dock stor. De 86 avelstikar som köpts in har kostat skattebetalarna 13 miljoner kronor dvs i snitt 150.000 per hund. Endast 18 av dem kommer från svenska uppfödare. Det är tydligt att utländsk uppfödning anses både bättre och värdefullare. Deras kasserade valpar är som sagt däremot värdelösa. Vilken annan uppfödare som betedde sig så skulle betraktas som seriös?

Om staten köper hundar av utländska uppfödare är hundarna värdefulla. Och produktionen av schäfervalpar, varav de flesta kasseras, skall utökas till drygt 400 per år. En person som får tillstånd att importera 100 valpar för avsalu ses däremot som ytterligt suspekt och SKK har i stort sett varje ledare 2014 gått till angrepp mot denna person som gör allt lagligt. Utan att ha en aning om hur valparna är uppfödda och av vem, faller SKK till näthatarnas nivå och Nils Erik Åhmansson slänger ur sig att man inte ”har en aning” om valparna ”är rabiesvaccinerade eller tillkommit i en hård inavel”. Varför tror vi svenskar att vi är bäst på allt?

Statens hunduppfödning är alltså en stor förlustaffär. En ännu större förlustaffär för skattebetalarna är den hundhandel som staten i form av länsstyrelser, polis och deras entreprenörer ägnar sig åt. Hundarna betalar man visserligen ingenting för eftersom de helt enkelt tas  från ägarna. Entreprenörer som Djurambulansen i Skåne AB inkasserar i nästa led hundratusentals kronor för uppstallningen. Visst sägs det att det är den ”åtgärden riktar sig mot” som skall betala, men hur många har ett par hundra tusen undanstoppade när polisens faktura kommer? Alltså får skattebetalarna stå även för den notan. Och hundarna då?

mopsar

Upprinnelsen var något helt annat. Polisen kom till lägenheten pga ett bråk och upptäckte hundarna.

DSC06636

Nu finns valpar härifrån till salu på Djurambulansen Facebooksida Upphittade djur.  Dvs hundarna har suttit av över tre månader för 250:- per dag och hund.

 

taxmops

Visserligen lider valparna av demodex men det ordnar sig  nog! Staten, dvs vi, har redan betalat flera gånger mer än vad en sådan hund skulle ha kostat på den osubventionerade marknaden.

I Halland, där polisen har tre avtal med Djurambulansen i Skåne om transport och uppstallning av djur, är lokala djurskyddsorganisationer mycket kritiska till polisens hantering som försämrar för djuren och fördyrar för djurägarna.

Misstro mot polisen

Hundar från Halland transporteras alltså till Höganäs med Djurambulansen i Skåne AB vilket är dyrt och onödigt.  Djurambulansen i Skåne vann upphandlingen då konkurrenten saknade erforderliga tillstånd. Att företaget kör utan yrkestrafiktillstånd tycks polisen i Halland ha missat.

hund halland

För katter är det förödande. Falkenbergs djurskyddsförenings katthem tog 2012 emot 130 katter, varav 70 fick nya hem, 7 kom tillbaka till de gamla ägarna och 14 avlivades.

Det kan jämföras med Djurambulansens siffror för 2011: Av 88 katter som upphittats, vilket är det stora flertalet, eller omhändertagits efter beslut av länsstyrelsen och fakturerats polisen av Djurambulans i Skåne AB mellan den 21/7 och 21/12 2011 var det endast 6 st som överläts dvs ca 7% och en löstes ut av ägaren dvs mindre än 1%. Övriga åkte in ugnen. I genomsnitt satt katterna 7,7 dagar innan de avlivades och kremerades. Varje katt kostade staten i genomsnitt 2.884:- och totalt fakturerades polisen 253.831:- för dessa katter.

I SOU 2010:21 ”Bättre marknad för tjänstehundar” konstateras:

”När stat och kommuner köper och säljer varor eller tjänster gör de det med andra förutsättningar än privata aktörer. För att undvika orättvis konkurrens mellan privat och offentlig näringsverksamhet och för att se till att skattepengar används effektivt, finns lagar som styr offentlig näringsverksamhet. Olika lagar styr hur staten och kommuner ska göra när de driver näringsverksamhet.
• Som köpare ska de offentliga aktörerna följa lagen om offentlig upphandling.
• Som säljare ska de offentliga aktörerna följa konkurrenslagen.
• Som stödjare av privata företag ska staten och kommuner följa
såväl svenska som EU:s regler om statsstöd.”

Det här gäller givetvis också länsstyrelsens och polisens hantering av omhändertagna djur.

Ett tillägg i konkurrenslagen som gäller från 1 januari 2010 ska hindra
ojust konkurrens mellan offentliga och privata företag.  Det ger Konkurrensverket möjlighet att ingripa när staten och kommuner i sin säljverksamhet snedvrider en effektiv konkurrens på marknaden eller hämmar förekomsten eller utvecklingen av konkurrens.

Utredaren skriver om Försvarsmaktens uppfödning av schäfrar:

”Antalet producerade valpar överstiger således flerfaldigt det egna behovet, även med hänsyn tagen till att inte alla valpar i en kull är lämpliga som tjänstehundar. Försvarsmakten blir därmed den största säljaren av hundar i detta marknadssegment. Priset som tas utför hundarna, särskilt vid försäljning till andra myndigheter, är så lågt att det är av dumpingkaraktär. Detta pressar priset för andra uppfödare.
Slutligen konkurrerar Försvarsmakten om fodervärdar för valpar vilket gör det svårare för privata uppfödare att hitta fodervärdar att placera sina valpar hos.”

”Rent principiellt skiljer sig inte hunduppfödning från annat företagande.
Det allra viktigaste för en företagare är att få avsättning för sin produkt till ett pris som medger fortsatt verksamhet.”

”Detta snedvrider konkurrensen. Försvarsmakten bör omedelbart upphöra med denna prissättningsmodell. De hundar som avyttras ska säljas till ett marknadspris oavsett vem som är köpare.”

”I och med tillägget till konkurrenslagen som trädde i kraft 1 januari 2010 är det till och med tveksamt om uppfödningen och försäljningen av hundar som den sker i dag skulle klara en lagprövning”.

%d bloggare gillar detta: