Tag Archives: uppdrag granskning

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Enkla jobb

7 Okt

I Sverige har vi en vurm för att ta hand om allt och alla om så föremålet för vår omsorg skall dö på kuppen. Omhändertagandeindustrin skall hållas igång till varje pris. Det gäller djur, barn, asylsökanden och tiggare. Det finns naturligtvis andra grupper med behov av omsorg men de genererar inte pengar för enskilda ”välgörare”.

Problemen hopar sig med migrantströmmen som i avsaknad av utbildning sökt sig till det land på jorden där minst behov finns för deras tjänster. I Sverige står hjälparna på rad men mest av allt tjänar de själva. Redan för elva år sedan skulle LRF ordna 4000 nya jobb på landet till invandrare. Jag misstänker att det gick sådär och att miljonerna hamnade hos någon projektledare.

lrf-projektI år var det dags igen. Det förra klena resultatet ansågs nog vara tillräckligt gömt och glömt för att nya pengar skulle kunna genereras på en repris. LRF fick 3 miljoner för ”en förstudie för att undersöka intresset bland medlemmarna när det gäller att erbjuda boende- och praktikmöjligheter på den egna gården”. Det fanns kritiska röster. När jag gjorde efterforskningar om resultatet visade det sig snällt sagt vara tunt. Den som beviljade de pengarna måste ha mycket dimmiga begrepp om hur ett modernt lantbruk sköts. ”Landsbygdsbor har en tradition av att hjälpa och ställa upp. Därför var det självklart för LRF att svara ja när regeringen frågade om man var beredd att arbeta med flyktingfrågan”, säger Helena Jonsson.  Jag har känslan att vi inte ens kan hjälpa oss själva när posten inte längre kommer fram och bredbandet klipps, än mindre betala folk utan utbildning för att göra arbeten för hand som redan utförs av maskiner. Förstudien skulle vara klar i mars. När jag efterfrågade den så hade det mesta gått till projektlöner. Något resultat väntades inte förrän i slutet av året.

Livsmedelsindustrin fick en miljon för att skapa ”snabbspår” för invandrade slakteriarbetare.

noll-av-hundraOoups… det gick visst inte så bra det heller. ”Vi har konkreta fall där en person skickades ut till grisslakteri och vände i dörren”, säger Marie Söderqvist VD på Livsmedelsföretagen och skyller på arbetsförmedlingen. Ja, det tänkte vi inte på…

Det ultimat enkla jobbet frodas emellertid redan i Sverige och sysselsätter tusentals migranter. Det kräver inga förkunskaper eller språkfärdigheter. Vem som helst oavsett ålder eller handikapp kan utföra det. Man behöver inte redovisa några inkomster för skatt eller moms, inget krav finns på kassaregister, deklaration eller arbetsgivaravgifter. Ännu bättre är att företagandet inte behöver betala sina egna kostnader för sophämtning, avlopp etc.

mangdubblatsDessvärre kan man aldrig vara säker på var pengarna hamnar i slutändan. Många ser här sin chans att tjäna stora pengar. Uppdrag granskning och polisens egna spaning visar på att de stora beloppen hamnar hos någon välbeställd och skrupelfri. De zigenska tiggarna från Rumänien och Bulgarien utnyttjas hänsynslöst av män som ofta är släkt eller grannar.

skarmklipp-2016-10-06-10-55-03En boss ”äger” de bästa centrala tiggarplatserna där han placerar ”sina” tiggare. De får lämna ifrån sig pass, pengar och annat som folk skänker. Handikappade får mest. Även minderåriga används. Många sover i bilar.

skarmklipp-2016-10-06-11-05-57Blinde Mitko Lliev lurades till Sverige men återkom lika fattig som han åkte. Hans gode vän Toni, som hade lever- och synskador från träsprit, var också en i bossens stall. De tiggde tolv timmar varje dag.

skarmklipp-2016-10-06-11-07-42Toni avled dagen innan intervjun i hembyn gjordes. Tiggarna och deras familjer hotas med våld om de avslöjar något om bossarna. Det är de här människorna som dina pengar i muggen binder vid gatan.

skarmklipp-2016-10-06-12-26-52Men det är här de slutligen hamnar.

En värld som strider mot all logik

25 Sep

Det handlar inte om Alice i Underlandet, som man skulle kunna tro, utan Sverige 2015 där politiker och tjänstemän tappat all vett och sans. I juni besökte jag romernas stora läger på den ockuperade tomten mitt i Malmö. Den lär vara norra Europas största. Jag uppskattade antalet personer där till 400 st. Det antalet bekräftas nu i Uppdrag Gransknings reportage 23 september av romerna själva.

containrarContainrar och toaletter har bekostats av frivilliga men de används inte.

soporContainern är tom men drivor av sopor ligger utanför. När TV filmar börjar folket plötsligt städa.

toalettVilka ”de” är som förväntas komma och städa toaletter förklarar inte den unge mannen. Vi och romer har ju lite olika syn på renlighetsregler och romer får inte visa andra att de går på toaletten.

hukarDe hukar hellre i buskarna. Därför hjälper det inte att sätta upp toaletter. Problemet uppstår överallt. Skolgårdar, skateramper, områden bakom affärer förorenas och rastplatser stängs.

kyrkogårdenGranne med lägret i Malmö är S:t Pauli kyrkogård. Där hämtar romerna vatten i kyrkogårdens kannor, tvättar kläder, uträttar sina behov och tonårstjejerna säljer sex. Det är inte kul för personalen som skall städa och Malte Sahlgren är en av många som har klagat i skrivelser till kommunen.

Länsstyrelsen i Skåne har gått emot Malmö stad som ville stänga lägret av hälso- och miljöskäl. Beslutet överklagades men förlorades även i nästa instans. Markägaren har polisanmält och i en brottsutredning får polisen fastställa identiteter. Av någon anledning tog det sex månader att anmäla så lägret hann växa. Polisen har inte gjort något än p.g.a. alla sprängningar i Malmö, säger polischefen.

anmälanDäremot var länsstyrelsen snabb att kolla alla bilar och tält efter djur och ryckte ut med full styrka.

polisenJanne Josefsson låter uppriktigt chockad över att länsstyrelsen bryr sig mer om djur än om människor.

kontrollÄven Tobias från nätverket anslöt. Malin Larsson konstaterade att allt var utan anmärkning. De såg en katt på håll. Råttorna nämndes inte. I alla fall hittade polisen tjuvgods i en bil.

RentDetta kan nog bara hända i Sverige. En markägare får sin tomt ockuperad av utländska medborgare, Kronofogden kan inte agera utan namn, polisen får inte ta namn, stadens jurist är bakbunden. Handlingsförlamade myndigheter är bara förnamnet.

polischefenI nedanstående ljudklipp intervjuas forskaren, debattören och författaren Karl-Olof Arnstberg. Det kan höras i sin helhet under rubriken RML intervjuar. Vi tänker säkert fel. Romerna vill inte bli svenskar. Fast arbete är skämmigt, livet är klanen och sammanhållningen och deras renhetsregler är inte samma som våra.

Med fingrarna i syltburken

18 Apr

Många är de förtvivlade djurägare som förgäves vänt sig till sk granskningsprogram i förhoppningen att någon skulle våga utreda och granska den rättslöshet som råder på området djurskydd. Ingen har lyckats hittills. Det har cirkulerat rykten att ett färdigt program stoppades av Nicke Nordmark för några år sedan för att ”svenska folket inte var moget” för att se sanningen. Jag vågar mig på att gissa att anledningen var en helt annan. En stor organisation som anses företräda bondekåren hade ertappats med fingrarna i syltburken och det fick helt enkelt inte bli allmänt känt.

Lyssna på ljudet i klippet ovan och tolka sedan själva om det var omtanken om svenska folket eller LRF som stoppade programmet!

Det här tog sin början den 18 december 2003 i Västergötland. Konsten att sko sig ekonomiskt på djurägare och bönder har som vi vet tagits till helt nya höjder sedan dess. De ingredienser som behövs för att ruinera en intet ont anande lantbrukare i det här spelet är desamma nu som då, nämligen en mer eller mindre ”anonym” anmälare, en djurskyddshandläggare med mer makt än samvete och ett vinstdrivande omhändertagandeföretag. Djuren är brickorna som flyttas runt.

60090001Ovan några av huvudpersonerna kalvarna Arvid, Nils och Klara samt deras mamma Desirée den 21 januari, dagen innan de omhändertogs. De kom senare att stå modell i en känd roman.

familjegravenI samband med att kommunens tidigare djurskyddshandläggare gick i pension och ersattes med en ny, vädrade anmälaren morgonluft. Företrädaren hade haft stor integritet och livslång erfarenhet av boskapsskötsel. Därför hade miljöskyddsnämnden givit honom ”delegation” att fatta beslut i nämndens namn, när det gällde djurskyddsärenden.

AspTyvärr fick delegationen löpa vidare med den nyanställda handläggaren, Anette Asp, som inte var sen att utnyttja den nyvunna makten.

RotlinDen 18 december gjorde Barbro Rothlin sin anmälan. En veterinär tillkallades av Anette Asp dagen efter. Denne fann inga fel på djuren, vilket gjorde både handläggare och anmälare mycket besvikna.

De fortsatte därför i samarbete under hela julhelgen att besöka djurägaren, med påpekanden om än det ena än det andra, som egentligen inte hade med djurens välbefinnande att göra. På självaste juldagen överlämnade Asp till djurägaren en lista på åtta punkter, vilka hon föreskrev skulle vara uppfyllda den 7 januari.

På nyårsafton besökte nämndens ordförande gården för att med egna ögon beskåda det elände han fått sig beskrivet. Han delade inte Asps uppfattning, men eftersom hon gjort det till ett ärende bestämde han att miljöskyddsnämnden skulle behandla det på nästa ordinarie sammanträde den 27 januari.

Djurskyddshandläggaren tog ledigt några dagar, hon hade ju arbetat övertid under julen. Den 7 januari åkte miljöskyddschefen själv ut och kollade om de åtta punkterna var åtgärdade, vilket han konstaterade att de var.

Den 8 januari kom Asp tillbaka från sin ledighet och åkte direkt till gården för att dubbelkolla sin chef. I kraft av sin ”delegationsrätt” underkände hon chefens godkännande. Sedan började hon på nytt jobba på sitt mål, ett omhändertagande, vilket hon dock höll hemligt för nämndens ordförande. Asp kallade in en ny, helt färsk veterinär, utan erfarenhet av lantbruksdjur, och dikterade vad som skulle stå i intyget.

Den 22 januari, en vecka före det ordinarie nämndsammanträdet, gjorde hon med polisens hjälp ett omhändertagande. När nämndordförande ringdes upp och tillfrågades om han ändrat åsikt hade han ingen aning om att Asp hade satt igång ett omhändertagande.

Pelle polisMed ”Pelle Polis” kom djurägaren redan i början på kant med p.g.a. hans okunnighet om djurskötsel, men Asp och polisen fann varandra.
kor
Djuren ovan tyckte Asp var ”oacceptabelt smutsiga” och påstod att de hade ”osedvanligt långa svansar”. 
kalv i halm
Nattlig kontroll. Citat ur tjänsteanteckningen angående den välströdda ligghallen: ”Ströbäddens djup kontrollerades inte.” Asp kunde för sitt liv inte erkänna att det var välstrött. Anmälaren deltog i den nattliga inspektionen: ”Det var på Barbro Rothlins uttryckliga önskan som själva inspektionen utfördes …”!
Leif Karlsson
Med sin långa erfarenhet av djurhållningen i länet tillhör agronom Leif Carlsson en kategori länsstyrelsetjänstemän man önskar att det fanns fler av i dag. Heder åt honom!
Tagesson
Efter det att Peter Tagesson chef för Maskinringen och tillika LRF-ombudsman övertagit ”skötseln” tog det nio dagar för djurägaren att sälja djuren för att få stopp på penningflödet. För dessa nio dagar fick djurägaren en faktura på 44.766 kr för att LRF utfodrat och vattnat djuren en gång om dagen. Kammarkollegiet drev till slut in summan, som när processerna var avklarade, med räntan hade stigit till närmare 70.000 kr.Med tanke på det skriftliga avtalet, om att djurägaren själv skulle sköta djuren, som bröts med LRF:s inträde som djurskötare, vägrade djurägaren att betala den fakturan från polisen. Polisen hade redan, utan ifrågasättande eller granskning, omedelbart betalt fakturan från LRF-ombudsmannen. Polisen backade dock inte från sitt krav och djurägaren krävde då en förklaring till varför polisen överlåtit skötseln till LRF, i strid med det uppgjorda skriftliga skötselavtalet med djurhållaren.
bondestödet

Förklaringen kom i ett svarsbrev från polismästaren i kommunen. Det var LRF-ombudsmannen själv som ringt upp polisen och påstått att skötseln av djuren inte fungerade. Polisen överlät skötseln åt LRF-ombudsmannen utan att kontrollera med djurägaren hur det låg till i verkligheten.

Djurägaren fick inget djurförbud men vågade inte köpa tillbaka korna innan Asp blivit avskedad. Hon fick sparken 2005, miljöskyddschefen sa upp sig och nämndens ordförande bytte parti. Han fick inte med sig sina dåvarande partikamrater på att i tid avskeda Asp – ”vi litar på vår djurskyddsinspektör”, som det brukar heta. De två kor som Asp ansett vara de ”magraste” visade sig ha 85 respektive 87 procents fetthalt i benmärgen där 70-75% anses som normalt.

Polisen stjäl

3 Sep

polisen stjäl

Om det skett någon förändring sedan detta publicerades 31 augusti 2011 är tveksamt.

I den här kvällens uppdrag granskning på svt avslöjades att inlåsta och redovisade pengar och värdesaker ”försvinner” i polisens trygga förvar. Efter en lägenhetsbrand i Malmö låstes ett större belopp in i ett kassaskåp hos inre befäl på kriminaljouren. Bara chefer hade tillgång till skåpet som kräver både kort och kod. Av polisens egen dokumentation framgår tydligt hur två poliser kontrollräknat, id-märkt, förseglat och låst in lägenhetsägarens, Evas, pengar. När hennes särbo skulle hämta pengarna saknades nästan 40 000:-.

– Jag tyckte det var skamligt. Man har ju växt upp med att det är de, polisen alltså, som ska hjälpa och inte stjälpa, säger Eva.

Malmöpolisen anmälde sig själva efter att Eva pengar försvunnit. En internutredning inleddes och flera personer förhördes – men pengarna kom aldrig till rätta.

Jag är inte förvånad. Om man granskar fakturorna som kommer från de företag som polisen placerar omhändertagna djur hos, exempelvis Hjortshögs hundpensionat i Malmö, så hittar man lätt falska räkningar som skrivs om av polisens handräckningsenhet och sedan faktureras den fd djurägaren. Så fakturerades en kvinna i Hörby som man tagit fyra katter ifrån. Inget signalement finns på katterna.

Malmö djursjukhus

Djursjukhuset i Malmö har skickat två räkningar till polisen. Enligt den ena har två katter avlivats den 29/3. En är helt uppenbart en trafikskadad hittekatt och har inget med kvinnans katter att göra. Enligt Hjortshögs version skulle katten ha tagits den 25/2 från kvinnan, förvarats i 33 dagar för 140:- per dygn (mycket kattmat för den summan!) och sedan tagits utmärglad och svårt skadad till djursjukhuset som rekommenderade avlivning!  På den andra  räkningen framgår inte hur många eller vilka katter som avlivats. Av summan att döma är det dock fyra katter. Djurägaren faktureras alltså avlivning av sex katter vilka som helst!

Hjortshög, som drevs av två fd poliser, skickar därutöver en räkning på hämtning och förvaring på 36.025:-. Superklipp alltså på ”värdelösa” katter.

 

Gårdlund

”Värdelösa” som angavs som skäl till avlivning av Mattias Gårdlund, ansvarig för ”ingripandet”. Även denna summa skrivs rakt av över på fakturan till djurägaren. Djurägaren har naturligtvis inga bevis på att hennes katter över huvud taget förvarats en enda dag på Hjortshög. Det är min fasta övertygelse att djuren dödades tämligen omgående eftersom man måste ta till inlämnade hittekatter för att skaffa fram ”avlivningsräkningar” från djursjukhuset. Trots att katterna var välskötta och djurägaren har inget förbud att ha katter så måste länsstyrelse och polis i samarbete besluta om avlivning formellt eftersom inga katter fanns kvar i livet att lämna tillbaka…

Uppdrag granskning som man inte vågade sända

16 Jul

Skrevs den 26 juli 2010:

På Svt finns ett färdigt program som gjorts för Uppdrag Granskning. I det programmet granskas två fall där nitiska djurskyddsinspektörer ödelagt djurägares liv, ekonomi och hälsa och dessutom inte gagnat några djur. Det första exemplet är bonden Hans Röös i Seglora.  Han höll en liten besättning av den utrotningshotade lantrasen fjällkor. Den här gamla rasen är olönsam enligt moderna sätt att se på mjölkproduktion och hålls vid liv endast på grund av en liten entusiastisk skara som håller dem för dess egen skull snarare än för att tjäna massor av pengar på dem i en intensiv produktion.

I Wikipedia kan man läsa: ”Fjällkon är väl anpassad till ett kallare klimat. Den är mindre än de flesta andra koraser och stark och tålig. Med sina cirka 450 kg mjölkar den inte så rikligt, men mjölken är å andra sidan fetare än den från andra kor.

Fjällkon är en av de utrotningshotade husdjursraser som ger särskild ersättning för bevarande av. Idag ökar antalet kraftigt och år 2002 fanns 2 495 djur registrerade.”

Han Röös blev gång på gång anmäld av en granne som kallade sig själv djurvän, en drygt 80-årig kvinna. Hon ringde ständigt polis, länsstyrelse och miljönämnd i Borås. Ibland mitt i natten och hävdade att Röös borde ha djurförbud. 2003 började djurskyddsinspektör Anette Asp åka ut till gården på inspektioner. Hon hävdade bl a att djuren var magra och hade för långt att gå till dricksvatten, ett par hundra meter till en å. Asp hårdbevakade gården och kom vid ett tillfälle ut mitt i natten då grannen påstod att det var ”akut”.

Provresultat från ett par slaktade kor visade att de låg över genomsnittet i hull. Miljönämndens ordförande gjorde en inspektion och ansåg att ärendet kunde skrivas av. Den ena av två konsulenter från Länsstyrelsen, Leif Carlsson, hävdade  att ”det var närmast idealiska förhållanden”. Den veterinär som granskat korna ansåg också att de mådde bra.

Asp gav sig emellertid inte så lätt och underkände utlåtandena. Hon anlitade ytterligare två veterinärer som hävdade att korna var magra. Asp drev fallet vidare i i tingsrätt, länsrätt och kammarrätt. Djurägaren gav upp och sålde hela besättningen.

Det andra fallet handlar om Lennart Östergren i Odensbacken. När han inte var hemma kom inspektören Carina Hanell och en kollega förbi gården och noterade att en av 15 hästar var halt. Dagen efter kom hon ut tillsammans med en assistent en veterinär och två poliser. Lind beslutade att hästen omedelbart skulle avlivas. Allt filmades. När Östergren kom hem låg en lapp i brevlådan: ”Din häst är avlivad och ligger bakom ladgården under en pressening.” Hästen, en American Curlyhingst, hade själv fått gå (!) fram till platsen där hans kropp skulle kunna fraktas bort av kadaverbilen. Avsikten var alldeles tydligt den att hästen skulle undanskaffas och därmed skulle ingenting kunna motbevisa hältan. När hästägaren kom hem och någorlunda hämtat sig från chocken lastades hästen på ett släp till SVA i Uppsala för obduktion. Något fel på hästen kunde man inte finna. Man skriver i protokollet: ” Hästen uppvisade inga sjukliga förändringar… om hälta påvisades inte någon förändring som kan styrka den kliniska observationen.”

Vad djurskyddsinspektörer egentligen sysslar med istället för att övervaka djuren i storskalig, kommersiell livsmedelproduktion och följderna för både människor och djur, landskap och skattebetalarnas pengar, skall inte svenskarna få veta. Inte ens av Uppdrag Granskning för detta var för känsligt. Så svenska folk: Fortsätt att inbilla er att vi har världens bästa djurskydd som det används i Bregottreklamen. Det här är lika omöjligt att släppa fram som tvångssteriliseringarna av tusentals svenskar under tidigare, men näraliggande, decennier. Då var det politiskt korrekt att de som definierades som undermåliga  av staten inte fick skaffa barn. Lika lite som vi vill tro att barn som omhändertas kan få det sämre, vill vi tro att djur får det sämre (eller inget liv alls). Och människorna som drabbas är ju potentiella djurplågare och straffet skall dömas ut och verkställas utan rättslig prövning. Sen sover svenskarna gott om natten, tills de själva drabbas…

Kommentarer från Bloggspace:

  • ledsen

    sön 01 jul 2012 21:50

    DRABBAD…

    Så sant som det är sagt! Det har märkts i flera fall att de snabbt tar djur (kommer oanmält) och gör sig av med djuren snabbt. Inte tusan är det för att de bryr sig om att djuren lider (storskaliga djurplågare låter de ju vara någorlunda ifred) utan det har säkerligen med bevis att göra.

    Mitt råd till alla djurägare är att fotografera och filma era djur minst en gång i veckan eller åtminstone en gång i månaden. Se till att fota/filma med t. ex. en dagstidning bredvid så att ni har bevis exakt när ni har fotat/filmat.


  • DRABBAD

    sön 01 jul 2012 16:24

    Vad som här beskrivs kan vara en orsak , till att
    djurambulansen Skåne har ugn – Att SNABBT kunna
    undanröja bevis.

  • ledsen

    sön 01 jul 2012 09:58

    ”Lind beslutade att hästen omedelbart skulle avlivas.”

    Vem är Lind? Fullständigt namn och gärna bild på mördaren., tack.

%d bloggare gillar detta: