Tag Archives: Torsten Jakobsson

Plötsligt händer det

28 Sep

Inte ofta händer det att en vanlig liten människa vinner mot myndigheter. Det är inte meningen att det ska ske och närmast ett under när det sker. För mot sig har den lilla människan myndighetens hela batteri av jurister och ”experter” som i kraft av sin anställning och på betald arbetstid (betald av den lilla människan) anses vara trovärdigare än den lilla människan. Länsstyrelsens djurskyddsavdelningar är sådana myndigheter som alltmer tagit ut svängarna för att ofta bedriva mer eller mindre aktivistisk myndighetsutövning. Dristar sig den lilla människan till att protestera mot vad den anser vara orättfärdiga beslut startar ett krig som byråkraterna vill vinna om det så är på liv och död.

Vill börja med att gratulera travtränare Hans-Ove Skogh till hans stora seger.

Vad har han vunnit? Elitloppet? Guld- eller silverdivisionen?

Nej någonting mycket större. Han har besegrat Länsstyrelsen i Stockholm, två gånger till och med. Tyvärr är den sortens segrar rätt dyrköpta. Advokatkostnader enbart ligger på sexsiffriga belopp. Dessutom fick han stänga sin rörelse ett år och skicka bort sia hästar. Annars hade Länsstyrelsen kommit och tagit dem. Av dessa kostnader har han ännu inte fått tillbaka en enda krona i skadestånd, det har nu gått ett halvt år.

Hans-Ove Skogh har en liten tränarrörelse i Rimbo 5 mil norr om Stockholm. Han har ett stall som tidigare var avsett till mjölkkor. Dessutom finns vindskydd för avelsston och unghästar. Han har egna travbanor, både en ovalbana och en rakbana. Dessutom finns två andra stall på gården som han hyr han ut till andra travtränare.

Det började 2011 då han krävde ut en skuld från en hyresgäst. Denne var skyldig honom 30-40.000 kronor. Problemet var att personen ifråga även var skyldig kronofogden en halv miljon, så Skogh fick ingenting. Den skuldsatte hämnades med att anmäla Skogh till Länsstyrelsen, som genast kom på inspektion.

De slog ned på att stoet ”Stella Magic” hade fått fång, för vilket hon var under behandling hemma på gården. Hon var pigg och sprang omkring i hagen, men det godkände inte Länsstyrelsen.

Hästen Stella Magic skall undersökas och behandlas på klinik. Professor/ klinikchefen /förra ägaren Arne Lindholm avrådde från detta. En häst med över ansträgningsfång skall inte ansträngas i onödan. Att köra transport till klinik är en onödig skaderisk.

”Stella Magic” blev frisk och nedkom sedemera med tre friska föl. Hon avlivades slutligen av åldersskäl, 21 år gammal. För säkerhets skull hittade Länsstyrelsen på ytterligare ”brister”.

Skogh anklagades för att ha för många hästar. Det finns två andra travtränare till på gården, med 5-10 hästar vardera.  De skall inte räknas med i Skoghs verksamhet.Ventilationen ska vara bra och garantera att hästarna får frisk luft. Det är den, ventilationen ser ut på samma sätt som när stallet byggdes 2001. Den blev godkänd då och har inte ändrats sedan dess. Det är en vanlig självdragstrumma placerad mitt i stallet. Luftinsläpp under taknocken, alla hästar har mått jättebra med den ventilationen.

Sedan kom Länsstyrelsen fler gånger och letade nya ”brister”. Sammanlagt tre besök som gav förelägganden för oväsentligheter.

Hästarna måste skos av kompetent personal. En häst var född med en större och en mindre hov. En sådan häst kan inte korrigeras genom att verka den större till samma storlek som den lilla. I så fall börjar hoven blöda, även kötthoven är större. Korrigering måste ske med en liten ändring per skoning.

Hästarna måste ha god överbakning. Skogh har sin bostad på gården inom synhåll från hagarna, 100 meter ifrån. Bättre övervakning kan man inte få.

Ligghallarna ska mockas ut dagligen. Skogh har permanentbädd i ligghallarna. Det är både mjukare och varmare för hästarna.

Hästarna ska ha friskt vatten minst två gånger per dygn. Det har de alltid haft, det finns vatten både i boxarna och i hagarna.

Vissa vattenkoppar hade ett vattenflöde som var lite väl långsamt. Det korrigerades när filtret rensades.

Hästarna ska ha strö av god kvalitet. Det har de alltid haft.

Om Länsstyrelsen kommer klockan 10 på förmiddagen kanske inte alla boxar är färdiga med mockning och ströande ännu.

Hästarna ska ha foder av god kvalitet. Det har de alltid haft. Föreläggandet gäller utfodringen i hagarna. Förutom att ge foder i höhäcken, se bild gav han även hö på marken. Men det fick han inte så det slutade han med.

Han måste ha hagar till alla hästar. Det har han alltid haft, till och med fler. I de flesta hagarna går 2-3 hästar så det blir flera hagar över. Bra att ha extra hagar om exempelvis en älg har sönder staketet på någon hage. Då kan man använda den eller de hagar som finns i reserv.

Drivgångarna till hagarna ska vara i gott skick. Det har de alltid varit, utom vid ett tillfälle. En regnig höst var det lerigt vid in och utsläppet. Detta löste Skogh genom att göra flera öppningar på varje hage så man kunde gå olika vägar om det skulle bli kladdigt någonstans.

Det får inte finnas föremål som är skaderisk. Det har det inte heller funnits. Samtliga ”skaderisker” är påhittade.Hönät. Säljs i alla hästsportsaffärer, de går sönder om någon häst fastnar i dem. På den här höjden är den risken dessutom obefintlig.Greparna. De står i ett hörn av stallet dit inga hästar kommer. Hästarna leds ut och in från box till hage och sedan tillbaka. Inte ens om hästarna kommit lösa skulle de kunna skadas. Vid behov kan greparna flyttas till annan del av stallet ännu mera avsides.

Sulky. Står bredvid greparna. Kan vid behov flyttas utomhus.Bord i fikarummet. Står i ett eget rum dit ingen häst kommer in.

Problemet med den här typen av ”fuskförelägganden” är att de är alldeles omöjliga att överklaga. Om man säger att man inte tycker att föreläggande behövs om foder, vatten, hagar, ventilation avslår Förvaltningsrätten detta med vändande post. De anser att djurägaren är en knäppgök som inte tycker att detta behövs.  Att det redan finns bryr de sig inte om att notera. Standardsvaret blir ”myndigheten har rätt och den enskilde har fel”.

Efter den inspektionen där det var kladdigt på drivgångarna till hagarna ville Länsstyrelsen begränsa Skoghs hästantal till högst två. Han överklagade detta och kors i taket, HAN VANN i förvaltningsrätten. Men Länsstyrelsen i Stockholm gav inte upp så lätt. Det fanns fyra lagakraftvunna förelägganden, de gav djurförbud i stället.

Till Förvaltningsrätten skickade länsstyrelsen Torsten Jakobsson. För den som inte känner till denna person kommer här en presentation.

I januari 2004 inrättades en särskild Djurskyddsmyndighet. Här var Torsten Jakobsson ställföreträdande generaldirektör men myndigheten lades ned 2006.

Göran Hägglund (KD) var den som kallade myndigheten för:

”En lekstuga för djurrättsaktivister och det har inget allmänintresse”. Efter den borgerliga valsegern lades myndigheten ned av efter en konflikt med KC Ranch. Torsten Jakobsson blev 2012 ordförande i Sveriges Veterinärförbund, men han ”försvann” hösten 2014 av oklara anledningar. Sedan fick han tjänst som länsveterinär på Länsstyrelsen i Stockholm. Han bidrog verksamt till att Christoffer Marek, taxägaren begick självmord.

Nu representerade han Länsstyrelsen i Skoghs djurförbudsärende och Länsstyrelsen vann i Förvaltningsrätten. De hänvisade till ”brister”.

Ovanstående visar på faran att använde djurrättsaktivister som länsveterinärer eller djurskyddshandläggare. Att de skall vara kontrollmyndighet över traditionella djurhållare kan bara sluta på ett sätt. De låter sin egen agenda styra, den om att alla tama husdjur och djurägare skall bort. Dessutom har de aldrig låtit sig hindras av att göra olagligheter, till exempel att attackera minkfarmer, cirkusar och djurparker. De anser sig även ha rätt att hitta på olagliga förelägganden i syfte att ge djurförbud och yrkesföbud till en travtränare som bara krävt in en skuld.

Skogh anser att förutom dessa djurrättsaktivister har Länsstyrelsen anställt folk med noll koll i praktisk djurhantering, och de gör lika mycket skada de också.

När Skogh överklagade till nästa instans hände det otroliga! Kammarrätten gjorde sitt jobb, prövade sakfrågan och gav honom rätt. De hänvisade till proportionalitetsprincipen, det är inte rimligt att bagateller skall leda till att en omfattande travrörelse måste läggas ned alternativt flyttas till Norge, det var det alternativet Skogh övervägde. Om djurförbudet vunnit laga kraft skulle han sålt gården, köpt en gård i Norge och flyttat hästarna dit.

Sedan djurskyddet flyttade till länsstyrelserna 2009 har antalet djurförbud eskalerat. 180 första året för att nå 250 per år 2015-16. Sammanlagt cirka 2000, varav en bråkdel förmodligen haft ork/råd/kunskap att processa.

Nu tränar Skogh hästarna för fullt och försöker ta igen det förlorade året. Tilläggas kan att travhälsan regelbundet besöker gården. De har inget att anmärka på. Djurskyddsprofessorn Lotta Berg i Skara har skickat dit ett ombud, Johan Lindsjö och inget väsentligt problem fanns enligt honom.

Vi önskar Hans-Ove Skogh lycka till med sin travsport i framtiden och hoppas att det går lika bra i travsporten som i kammarrätten!

Annonser

Ren och skär ondska

2 Feb

Det är väl känt att det det är samma känslor av sorg och trauma att mista ett älskat husdjur, som att mista en anhörig. För många människor är en hund eller katt dessutom den enda anhöriga. Det här är en fortsättning av berättelsen om Christopher, hans älskade taxar och ond bråd död förorsakad av länsstyrelsen i Stockholm.

LeanderDen 21 augusti i fjol började Christophers helvete. Djurskyddshandläggare Olof Leander brände av ett antal kamerablixtar i rakt ansiktet på den äldsta hunden Samantha. Två timmar senare var hon död i ett epileptiskt anfall.

Förståeligt nog reagerade Christoffer med sorg och ilska och skrev flera upprörda brev till Leander som han hävdade hade varit påverkad. Det polisanmälde han också.

Efter sedan polisen tagit Amanda skrev han och vädjade till Torsten Jakobsson och hoppades att denne skulle vara mer empatisk än Leander.

Den 14 december diariefördes följande brev från Christoffer:

Hej Torsten,

Jag skickar dig kopior med namnunderskrifter av grannarna som älskade mina hundar, kallade dem för ”TAXFRÖKNAR” och utgjorde nästan en fanklubb.

De var mina prinsessor, åt hemlagad mat, rastades länge och regelbundet. Jag brukade bära upp de för trapporna för att spara och skydda deras långa och känsliga ryggar.

Efter att O. Leander lyckades med sin klumpighet döda mamman Samantha levde vi i en djup trauma. ZZ Top (Amanda) ylade om nätterna och hade mardrömmar. Det lugnade sig litet när jag tog henne i sängen och sov (kemiskt) tätt intill.

Eftersom O. Leander saknade civil kurage att be om ursäkt returnerade jag hans brev och förhandlade endast med förvaltningsrätten och Västerås åklagarkammare. Jag försäkrade ULRIKA SANDELL att alla LEGITIMERADE veterinärer från länsstyrelsen är välkomna hos mig för att bedöma ZZ Tops hälsotillstånd och konstatera att hon är i perfekt skick för att vara 12 år gammal.

När de kom för att ta Amanda var det två poliser och 1-2 personer till. Poliserna tog ut Christopher i köket och pratade med honom. Amanda låg i soffan i rummet. De andra två gick in och tog Amanda utan att Christopher märkte det och bar ner henne till bilen. Som två tjuvar. Christopher blev förstås utom sig när han upptäckte att Amanda var borta och skrek att om han inte fick hunden tillbaka så skulle han ta livet av sig.
Det var det ju ingen som brydde sig om, och tre dagar senare tog Christopher sina mediciner och drack sprit, somnade och vaknade aldrig mer.

”Så när polisen dykte upp med en civil klädd man tyckte jag att det var en veterinär. Tyvärr, det var en civilklädd polis som medan de andra uppehöll mig i köket smög sig in i vardagsrummet och RÖVADE bort ZZ Top utan att jag ens märkte det!!! Hade de sagt från början att de ville ta henne till undersökningen, hade jag hunnit att packa åtminstone hennes favoritfilt, koppel och pipleksaker, så att hon kände sig inte helt övergiven. Hon saknar mamman fortfarande och det gör jag också!

Nu när du fick veta att hon är i perfekt skick trots sin höga ålder hade det varit KRIMINELLT att avliva henne. Jag skulle dö på köpet också! Sedan Samanthas tragiska avgång och ignorans, nonchalans och arrogans från Länsstyrelsens sida  … (censurerat av länsstyrelsen)

Att förlora två mest älskade varelser på sånt sätt och på så kort tid det är faktiskt för mycket även för den starkaste!

Jag räknar med att ni inte vill ha…(censurerat av länsstyrelsen)

Christopher bifogade en lång lista med namn och telefonnummer till grannar som intygade att han skötte sina hundar väl. Av brevet framgår att länsstyrelsen plussat på två år på Amandas ålder. Antagligen för att få henne att framstå som mindre önskad.

Dagen efter diarieförs en komplettering från Christopher. Där framgår att länsstyrelsen även hotat honom med djurförbud. Torsten Jakobsson är ju anställd just för att utdela djurförbud.

vädjar

I brevet skriver han att han vill att en kvinna vid namn Hanna Tenelius skall få ta hand om Amanda eftersom både hon och hennes vuxna barn känner hunden sedan tidigare. Det är med andra ord ett djurtestamente som Christopher skriver, för när det sista brevet diarieförs är Christopher redan död.

Nu kan man tycka att det inte skulle vara några problem med att lämna ut hunden. Hon är frisk, två år yngre än länsstyrelsen påstått och dessutom finns en namngiven person med kontaktuppgifter som Christopher vill ska ha Amanda. Men se det gick inte!

Lydia, som är avlägset släkt, får veta vad som hänt och berättar: En kvinna som kände Christopher  (Hanna?) går till hundstallet varje dag med godis till Amanda men hon får inte träffa henne. En dag hade hon haft pengar med sig och ville lösa ut hunden för de kostnader som var, men nekades med orden att ”det är polisen som får betala det. Och sen faktureras djurägaren.”
”Men han är ju död”, hade kvinnan sagt.
”Spelar ingen roll, då betalar staten”, fick hon till svar.
Lydia har försökt förklara att de är polacker, vill göra rätt för sig och inte ligga samhället till last och vill hämta Amanda. Men nej, det går inte!

Polisen hade lovat dem att få ta hunden. Men de ringde upp senare och hade ändrat sig efter att ha talat med länsstyrelsen. Där tog det stopp.

Lydia frågar länsstyrelsen:
”Tror ni att jag är en dålig hundägare?”
”Naturligtvis inte” får hon till svar.
”Men vi har tagit beslut att hunden ska vara kvar på hundstallet.”
Lydia säger att Amanda aldrig varit hemifrån, att Christopher endast talade polska till henne och att hon blir nervös av att sitta på hundstallet och inte förstå språket. Men det hjälper inte. De har erbjudit sig att betala för hunden bara de får hämta henne.
Men nej, det går inte. Ingenting går, allt är omöjligt.

Dagarna före jul när Lydia och hennes syster Magda satt på Länsstyrelsen och fick besked att beslut tagits att Amanda skulle avlivas, bad Lydia Torsten Jakobsson flera gånger att få se beslutet men nekades med orden att han ”inte visste var beslutet fanns”.

När hon påpekade att beslutet tagits samma dag och att klockan bara var 15 ännu och att han borde komma ihåg var han lagt det, sa han att det ”nog satt i en pärm”, men att han inte kom ihåg i vilken. Hon bad honom gå och leta, men han vägrade. Senare har det tydligen visat sig att det inte var taget något beslut alls den dagen, han bara ljög. Till slut blev de, två äldre damer på nära 70 år, utslängda av säkerhetsvakten klockan halv fem.

Lydia och hennes syster frågade även hur länsstyrelsen kunde ta en hund från en människa som de visste var manodepressiv och som hela sitt liv gått på antidepressiva medel, som flera gånger försökt ta sitt liv och som hade sina två hundar som sina barn. Christopher vågade aldrig skaffa några barn då han var rädd att depressionen skulle gå i arv.

I stället älskade han sina hundar som sina barn. Och han hade gång på gång sagt att han inte ville leva om hundarna togs ifrån honom. Torsten Jakobsson svarade att ”det är inte vårt problem, Christopher var ju en vuxen människa”. Lydia frågade då varför man inte rådfrågade sjukhuspersonal innan man tog hunden. Och fick svaret att ”det kunde vi väl gjort, men det är inte vår avdelning”.

De visste, men de brydde sig inte.

”Avlivning är ett bra alternativ”

12 Jan

När Torsten Jakobsson 2004 var chef på Djurskyddsmyndighetens sällskapsdjursenhet tyckte han att avlivning var ett bra alternativ även för friska djur. Det tycker han fortfarande som anställd på länsstyrelsen i Stockholm.

Den 21 augusti 2015 augusti gjorde länsstyrelsen en kontroll hos Christoffer, 63, i Bromma efter anmälan från grannar. Hans familj utgjordes av två gamla strävhåriga taxtikar, Samanta 18 år och dottern Amanda 14 år. Dvs damer i en aktningsvärd ålder.

SamanthaSamanta 18 år.

Handläggarna Olof Leander och Kim Björk såg att det fanns vatten på två ställen till hundarna och att de utfodrades tre gånger om dagen. ”Det rådde i övrigt inga anmärkningsvärda förhållanden i C:s bostad”, skriver de.

AmandaLänsstyrelsen skriver att bilden ovan visar Amanda med ”ovårdad” päls.

Långa klor SamanthaBilden ovan visar Samantas för långa klor.

långa klor AmandaBilden påstås visa Amandas för långa klor. Hur svårt kan det vara att ha en klotång i fickan och visa djurägaren hur man klipper klorna?

Amanda hade fallit i en trappa en månad innan, blivit delvis förlamad men återhämtat sig bra och fått rörelseförmågan tillbaka. Fortfarande märktes litet sviter av olyckan vilket visade sig i en viss vinglighet, vilket filmades.  Christopher berättade att han stått i telefonkontakt med en namngiven veterinär. Det dög dock inte utan Christopher förelades att hunden måste tas till veterinär och undersökas. Det skulle göras senast den 29 augusti annars skulle Amanda omhändertas.

Under besöket for handläggarna runt i Christophers lägenhet och filmade och fotograferade och det blev en stressig situation för hundarna. Det var höga röster, blixtar och okända människor som rusade runt i hans lägenhet och hundarna blev stressade. Efter besöket dog Samanta och Christopher anklagade länsstyrelsen för att ha orsakat hennes död.

Christopher skickade arga brev under hösten till länsstyrelsen. Christopher skrev att han ville inte leva om de tog hans hund och ämnade ta sitt liv om de gjorde det. Länsstyrelsen visste att han var deprimerad och självmordsbenägen. Ändå drevs fallet vidare.

Det blev flera förelägganden på samma sak och Christopher överklagade. Den 8 december fattade länsstyrelsen beslut om att omhänderta Amanda.

Den 14 december drack Christopher sprit, tog lugnande medicin och vaknade aldrig mer. Den 17 december, då avlägsna släktingar fått reda på vad som hänt och vill ta hand om Amanda, får länsstyrelsen information om att Christopher är avliden. Den 22 december tar länsstyrelsen ändå beslutet att avliva Amanda för hon anses för gammal för att omplaceras.  Beslutet skickas dagen efter till dödsboet.

Släktingen skriver:

Jag frågade Torsten Jakobsson och hans chef, om hunden lider eller är sjuk. ”Nej”, svarade de. Varför vill ni då avliva en frisk hund, frågar jag. ”Därför att vi tog sånt beslut idag”. Och jag frågar igen, och de svarar igen: ”Därför att vi tog sånt beslut idag”.

Nu är beslutet om avlivning inhiberat och ännu idag lever Amanda. Det gör däremot inte hennes husse som älskade henne. Kanske är döden ett gott alternativ för människor också?

 

Experten talar

1 Jan

En kedja är som bekant aldrig starkare än sin svagaste länk. Utformningen av det svenska djurskyddet bygger i mångt och mycket på en person nämligen veterinär Torsten Jakobsson och hans påstådda expertkunskaper. När ni läst färdigt, bedöm själva hur tillförlitlig han är som länk i kedjan.

Det svenska djurskyddet har alltmer antagit karaktären av en troende sekt än av vetenskap och beprövad erfarenhet. Översteprästen i denna sekt är Torsten Jakobsson. Djurskyddslagen med alla detaljföreskrifter är ”bibeln” som står över alla andra lagar. (Det var i alla fall slutsatsen som en ung Gustav Fridolin drog år 2000 då han som aktivist kletat ner fönstren till en pälsaffär med rödfärg och frikändes.) Den lede fi är bönder och alla andra djurägare som skall kontrolleras och tuktas. Han har spridit sitt budskap som länsveterinär på en rad olika länsstyrelser, som chef på Jordbruksverket och ställföreträdande generaldirektör på den nedlagda Djuskyddsmyndigheten, samt som vd för Sveriges Veterinärförbund. Det är han som tillfrågas av media. Nu senast blev han anställd på länsstyrelsen i Stockholm för att utfärda djurförbud.

Det var ”Totte” som handplockade personalen till Djurskyddsmyndigheten. När den lades ner spreds de till Jordbruksverk och länsstyrelser. Totte höll även i kurser för djurskyddsinspektörer som gärna ser honom som idol och förebild. I en paus på en sådan utbildning undslapp sig Totte vad han ansåg om bönder: Alla bönder är kriminella, det gäller bara att sätta dit dem!

Detta synsätt på svenska bönder har gett resultat. Nu importerar vi mer kött än någonsin från länder som använder mångdubbelt mer antibiotika.

Djurrättsrörelsen har bl a genom miljöpartiet fått stort politiskt inflytande och gränsen mellan djurskydd och djurrätt har suddats ut alltmer. Djurrättens mål är att avskaffa allt ”utnyttjande” av djur dvs inte bara lantbrukets djur utan även sällskapsdjuren. Djurens värde står ideologiskt över människans. Djurskyddet ”räddar” därför gärna djur utan hänsyn till människor.

I nedanstående klipp från 2003 kan ni höra Totte vittna i Vänersborgs tingsrätt mot en gammal klövverkare, Erik Nilsson, som anklagas för att ha haft islandshästar ute utan ligghall. Ägaren och medåtalad var en norrman Svein Sortehaug. Totte hade ett horn i sidan till Nilsson och drev det hela till en rättegång. Han hade själv gjort en ”inspektion” i januari trots att djurskyddsinspektören inte hade några anmärkningar på hästarna. Det framgår inte av inspelningen att han faktiskt strukit runt i hagen på natten. Den anklagades ombud, Guy Allan Svensson, försökte komma till tals men tystades bryskt ned av domaren. Vad han ville säga var att det saknades lagstöd för åtalet. Kravet på ligghall för hästar hade inte kommit då. Efteråt fick rätten detta klart för sig och åtalet lades ner.

Hade domaren lyssnat hade aldrig Tottes vittnesmål blivit av och då hade vi inte fått njuta av hans eminenta kunskaper. I motsats till den anklagade och dennes ombud fick han breda ut sig utan att tystas ner. Efter klippet ligger en utskrift av vittnesmålet.

Domaren (Dom): Vittnesförhör med Torsten Jakobsson, det är åklagaren som inleder
varsågod.

Åklagaren (ÅK): Ja tack – hör du mig bra?

Torsten Jakobsson (Totte): Ja, jag hör dig alldeles utmärkt ja!

ÅK: Då gäller det här en inspektion från 2003, närmare bestämt i
januari och det är en gård vid Brålanda, ett gärde vid Brålanda. Kommer
du ihåg den här inspektionen?

Totte: Jadå, mycket väl!

ÅK: Och vad som föranledde denna?

Totte: Jadå!

ÅK: Vill du berätta om vad du gjorde för iakttagelser!

Totte: Grunden till att jag över huvud taget åkte ut var att jag hade  fått en anmälan hem till mig under helgen då som föregick den här  inspektionen om att det skulle gå hästar ute, ganska många hästar ute  på ett gärde i, jaaaaa, nere i Frändeforsområdet och att dom inte hade  tillgång till ligghall. Det var ganska bistert väder vid den här tiden,  det var ganska mycket snö ute och det var kallt och sedan nästa dag på  måndagen då den 5 januari, eller den 6 januari, förlåt mig, då var jag  ute och tittade till dom här hästarna och inspekterade det gärdet som  dom gick på. Och mycket riktigt där hittade jag ett trettiotal hästar.

Det var ett ganska stort gärde, jag gick runt hela stängslet för att  försäkra mig om att jag inte hade missat någon del utav den här inhägnaden. Och som sagt var, jag kunde räkna till ett trettiotal hästar. Det syntes ju väl i snön vilka delar dom hade utnyttjat utav hagen och också att det inte fanns någon ligghall eller något annat motsvarande skydd som kunde ge dom här hästarna det skydd som föreskrifterna föreskriver. Vad jag också kunde se här under den här rundvandringen, inspektionen var att dom utfodrades, det fanns på en vagn – stod det rundbalar med hö. Det såg ut som dom var  mineralfoderutfodrade också och att det vatten som fanns att tillgå var …. i ett dike så fanns det en öppning på en knapp meter, jag har inte mätt upp det med tumstock. där hästarna försökte att dricka och där det också fanns vatten, men ytskiktet var en blandning av is och snösörja, som dom var tvungna att beta sig igenom med mulen eller trampa i för att komma åt en fri vattenspegel.

ÅK: Du sa att du gick runt hela stängslet var det så att det här stängslet gick utanför det här gärdet in i skogsmark o.s.v?

Totte: Det fanns en , vad ska vi säga, liten, liten del utav den här hagen där det fanns glesa vad som har varit en … ja, glesa granar i ena kanten av hagen och där syntes ju också att dom med det lilla skydd som det här då eventuellt skulle kunna ge hade hästarna sökt också, men det var inte på något sätt ett fullgott skydd för dom här hästarna. Det fanns ingen torr och ren liggplats, det fanns inget skydd mot väderlek på något sätt. Det har väl gett i varje fall det bästa vindskydd som kunde upprätthållas för hästarna här, och det har dom sökt. Det kunde man se på spåren.

ÅK: Det har uppgetts här tidigare, från dom tilltalade, att det fanns torr och ren liggplats under täta gran .. överhängande grangrenar.

Totte: Alltså, för att en liggplats ska vara ren och torr så krävs det ju att den på något sätt är polstrad och har ett underlag, någon form av liggmaterial som isolerar ifrån underlaget. Att hävda att snö på marken är en torr och ren liggplats det är inte korrekt. För det är inte att betrakta som en torr och ren liggplats. För om hästarna lägger sig på, lägger sig ner på ett sådant ställe så kommer underlaget ofelbart att medföra en nedfrysning av dom eller nedkylning av dom i och med att det inte finns något isolerande lager emellan snötäcket och djuret. Det är alltså en ganska kraftig köldbelastning för hästarna att behöva ligga ner i snön.

ÅK: Hur var det på det här stället fanns det någon sådan här isolerad torr liggplats som du talar om?

Totte: Inte som jag noterade då och inte som jag kan komma ihåg det. Min uppfattning är att det inte fanns det.

ÅK: Jag gör en paus här.

Totte: Nu försvinner dom ut här så sitter jag kvar så blir det lugnt här.

ÅK: Kommer du ihåg något om hur vädret var, du har nämnt snö och kallt. Har du några mer uppgifter om detta?

Totte: Ja alltså, det här var ju en period som var extremt kallt för våra förhållanden får man ju säga. Det låg ju omkring och under 20-strecket och jag tror t.o.m. att vi var nere och nosade kring de 25 minusgraderna och det är kallt, en mycket kall period.

ÅK: Ja – hur bedömde du när du gjorde ditt besök hästarnas hälsotillstånd eller allmäntillstånd?

Totte: Ja, äää, jag har ju i samband med inspektionen, har jag gjort en okulär besiktning av hästarna som grupp, som flock, jag har inte gjort någon enskild veterinärundersökning av dom enskilda individerna. Det ryms, så att säga, inte inom ramen för en sådan här inspektion. Dom här hästarna, vad jag kunde konstatera är, dom rörde sig, dom hade födosök, dom har också försökt att dricka vatten, man kunde se att det var en, det var så att säga, en viss konkurrens minst sagt om vattnet p.g.a. att det är en väldigt liten yta av vatten till så här många individer. Och då ska man också bära i minnet att hästar är flockdjur och att det är som så att nääär flocken går iväg, när dom ranghöga djuren i flocken går iväg från foderplats till vattenplats så följer flocken med. Och när dom ranghöga druckit färdigt så följer lätt dom ranglåga med, vilket betyder att dom får svårare att täck sitt vätskebehov. För att flocktrycket är viktigare än att släcka törsten i det här läget. Vad som är väldigt viktigt att tänka på här är, dom här djuren är av den omgivande temperaturen hårt belastade, dom är utanför eller vid den undre gränsen för vad som kallas för den termoneutrala zonen. Där dom alltså utan att använda andra åtgärder för att, så att säga, har problem att upprätta sin kroppstemperatur. Och det betyder att en sådan belastning som att dricka den mängd vatten som en häst måste göra, och det är nollgradigt, och det alltså går åt ganska många kilokalorier i energi bara för att värma upp det vattnet som dom här hästarna ska dricka. Och att dricka så kallt vatten är i sig en direkt hälsofara.

ÅK: Nu är det inte åtalat just för vattenhållningen här på det här stället, utan det är bara frågor som rör ligghall eller skydd och torr och ren liggplats.

Totte: Okeeeeey!

ÅK: Har du observerat några som helst skador eller försämrad hälsa på hästarna med anledning av bristen på ligghall eller torr och ren liggplats?

Totte: Jag har inte observerat några hälsobrister, men däremot har jag konstaterat en mycket tydlig välfärdsbrist här, för dom här individerna. I och med att dom inte har det skydd som föreskrifterna kräver. Det är också som så att finns skyddet så utnyttjas det.

ÅK: En annan fråga, när det gäller utegångsdjur, jag är ju novis på detta, men som jag har förstått det så är det bara vissa djur som är lämpade, såsom definitionsmässigt utegångsdjur. Är det riktigt?

Totte: Man kan väl säga såhär att för att, för att få användas som utegångsdjur så skall rasen och naturligtvis också individerna vara lämpliga för detta, det är reglerat i föreskrifterna – ja!

ÅK: Är islandshäst en sådan art eller ett sådant djur som kan vara lämpat såsom utegångsdjur?

Totte: Såsom utegångsdjur ja!

ÅK: Det finns ju speciella regler, vad jag förstått, för just utegångsdjur och det här är ju ………

Totte: Ja, bland annat att dom ska ha tillgång till ligghall

ÅK: Ja, om bl.a. om ligghall – och då undrar jag finns det något undantag för islandshästar, såsom utegångsdjur att dom inte behöver till exempel ligghall eller ….

Sedan tog bandet slut och det blev sidbyte varvid möjligen några ord
har tappats bort:

Totte:  ……………………………………………… Däremot så finns det en myt inom islandshästfolket som är väldigt vitt spridd att islandshästar har en sådan fysiologi alltså, en sådan kroppsfunktion att dom inte skulle behöva det här. Och det är ju som så, javisst, precis som många andra hästraser så överlever dom frånvaron, men välfärdskravet är ju långt över överlevnad. Dom här hästarna har precis samma grundläggande krav, vad säga, precis samma kroppsfunktioner och kroppsuppbyggnad som vilken annan häst som helst. Dom har visserligen en möjlighet att få en ganska kraftig behåring, men det är så mycket annat som är avgörande för  värmebalansen, termobalansen hos en häst för att man ska kunna säga att, det räcker  alltså inte med att dom har en kraftig päls för att man ska kunna säga att dom inte skulle behöva det skydd som en ligghall ger till exempel.

ÅK: Ja tack jag har inga fler frågor.

Dom: Har NA några frågor?

Norrmannens Advokat (NA): Är du särskilt bekant med islandshästar?

Totte: Då får du ju närmare kanske närmare utveckla vad du menar med det. Jag är närmare bekant med islandshästar såsom utegångsdjur. Jag är mycket väl bekant med hela den problematiken som finns med hållandet av utegångsdjur. I och med att jag har jobbat med den frågan sedan, ja, ganska lång tid tillbaka.

NA: Med mig som novis också med det här med hästar så låter det snarare som islandshästar skulle vara speciellt tåliga djur.

Totte: Ja, det finns egentligen ingenting som säger att islandshästen är mer tålig än andra hästar. Jag upprepar vad jag sa förut att det finns en vitt spridd uppfattning att det skulle vara någon större väsen… skillnad mellan islandshästar och andra hästraser och man kan faktiskt inte säga att det är så. Äääää, det är visat också att islandshästar gör ingen som helst skillnad om man tittar på undersökningar av olika typer av hästraser när dom söker ett skydd och hur dom söker ett skydd och beter sig i när dom har sökt skydd  så det är ingen skillnad på islandshästar och andra hästar.

NA: Men är inte det här djur som är vana vid att gå utomhus. Jag tänker på hur förhållandena är Island där finns ju inga träd eller …….  (avbruten av Totte)

Totte: Nej men med Island är det ju en helt annan sak. Jag säger återigen att hästen, islandshästen finns det alltså ingen skillnad på mellan en islandshäst och en annan häst. Vad det är skillnad på är ju den djurhållning vi har. Dom har en helt annan djurhållning på Island. Där går dom som mer eller mindre vilda flockar och dom har inte tillgång till ligghall på Island, det vet jag också. Men det är ju inte det som är föremål för dagens förhandling så vitt jag vet, djurhållningen på Island utan det är ju djurhållningen i Sverige och vad som reglerar den.

NA: Men det är ändå tal om en ras av djur här …….. (avbruten av
Totte)

Totte: Förlåt, nu hörde jag inte?

NA: Du pratar om att det är ett välfärdsproblem det här, en välfärdsbrist, nämnde du (avbruten av Totte)

Totte: O javisst!

NA: Om en häst från Island skulle flyttas till Sverige …… (avbruten av Totte)

Totte: Så gäller ju naturligtvis den svenska normen för hur …. (NA försöker få avsluta vad han tänkte säga)

NA: Ja det …… (avbruten av Totte)

Totte: Jo men det ääääääär ingen skillnad – dom behöver det här islandshästar behöver det här skyddet precis som alla andra hästar och som utegångsdjur i övrigt också och det här är ett grundläggande naturligt beteende. Det är nämligen som så att även vilda djur söker skydd vid extrem väderlek. Och där har vi så intressanta och tydliga exempel på till exempel i våra djurparker där regelverket föreskriver skydd även i sådana djurparker som har ganska mycket skog. Och vad gör älgarna när det regnar och blåser jo dom går in i där dom får skydd. Det är ett naturligt beteende för ett vilt djur att söka bästa möjliga skydd och konservera, så att säga, sin energiförbrukning i möjligaste mån. Det är en stor belastning. Dom här djuren (islandshästarna i Dalsland) är i en situation eller var i en situation så att det mycket snabbt hade gått över i att dom kommer in i en ääää i en termobalans i en negativ ….. att dom inte klarar av att hålla sin kroppstemperatur längre och då går det väldigt fort. Då fryser sådana här hästar ihjäl prompt. Det tar inte lång tid. Det går inte att se innan och djurskyddsfrågor är förebyggande och ska vara förebyggande och om man tittar på en sån här undersökning så visar det sig att hästarna använder skydd. I princip alla individer utnyttjar dom här skydden varje natt och när dom inte gör annat såsom fodersök, vattensök, bus,  liv och rörelse som också är en del av det naturliga beteendet.

NA: Gäller det här resonemanget även isbjörnar då?

Totte: Ääää, isbjörnar som hålls för offentlig förevisning, djurparksdjur, där finns också krav på skydd. Det är självklart att isbjörnar söker det skydd som dom finner mest lämpligt. Det är klart att isbjörnen är ju väladapterad som art, mycket väladapterad för ett kallt klimat, men hästen är ett savanndjur, ett stäppdjur och det har islänningarna inte ändrat. Islandshästen är, den är alltså tusen år på Island. Du ändrar inte fysiologin i någon nämnvärd grad på tusen års domesticering utan det är i grunden samma häst som vi har här i Europa, i övriga Europa.

NA: Finns det fall av dispens med det här med ligghall för utegångsdjur?

Totte: Ja, det finns det!

NA: Och även då för hästar?

Totte: Ja, om ett motsvarande skydd finns på plats, men finns inte det motsvarande skyddet så erhålles heller icke någon dispens. Och då ska man alltså visa att man har lika gott skydd som tre väggar och och tak och en väl polstrad liggplats. Då kan man få dispens, tidigare av Jordbruksverket numera av Djurskyddsmyndigheten. Grundkravet är att dom här djuren ska inte utsättas för det lidande som det de facto är att behöva kämpa för sin termobalans. Dom ska skyddas ifrån det! Och då krävs det att dom har fullgott skydd mot väder och vind och torr och ren liggplats. Det är ett enkelt krav, det är enkelt att uppfylla, det är billigt att uppfylla och det var inte uppfyllt i det här fallet.

NA: Har dom här djuren lidit enligt dig?

Totte: Ja, det är min uppfattning att dom har lidit.

NA: Det gjordes ju en inspektion av dom två månader senare, du känner till den va

Totte: Ja, jadå!

NA: Vad kom man fram till då?

Totte: Ja, den inspektionen var ju gjord i mars, som sagt var, två månader senare och den gjordes av en djurskyddsinspektör Eva Göransson, heter hon väl, och det var väl inga stora anmärkningar. Då hade ju djurhållningen ändrats också. Djuren hade ju flyttats därifrån och framförallt var ju väderleksförhållandena helt annorlunda kan man ju tänka sig.

NA: Ja tack, jag har inga ytterligare frågor.

Domaren: Då får vi se om Guy Allan Svensson har några frågor?

GAS: Ja, jag skulle vilja fråga vad som menas med ligghall eller motsvarande, vad kan motsvara en ligghall?

Totte: I dom arbeten som är gjorda inför den här föreskriften så är motsvarande tänkt att vara en motsvarande byggnad. Den gamla skrivningen var ligghall, hydda eller motsvarande och, så att en ligghall är ju i byggnadstraditionell mening  tre väggar och tak, som jag tidigare sagt och att om den är välplacerad i den riktningen så att djuren har fri utsikt, litet högre upp, det ska vara en så bred öppning att djuren kan passera in och ut utan att det ska vara någon konkurrensförhållanden. Ää, man kan tänka sig att man har en annan byggnad som egentligen inte är en ligghall, alltså dom här tre väggarna och taket. Man kan till exempel öppna en loge eller en lada. Man kan slå upp ett stort hål i garageväggen och ha om i övrigt måtten stämmer kan man använda det som en ligghall eller motsvarande. Om vi tittar ut på dom här dispensärendena så är ett motsvarande skydd som en ligghall eller annan byggnad det är extremt ovanligt skulle jag vilja säga. Det förekommer men är ovanligt. Till exempel har jag sett klippformationer där du har en lagom vid och djup grotta som man har halmat upp ordentligt. Det kan man med bästa vilja i världen knappast kalla en ligghall, en grott- eller stenformation och så kan en sådan djurägare erhålla dispens. Det finns också dispens för där det är mycket tät skog, dom har i vart fall Djurskyddsmyndigheten alltid tidsbegränsat eftersom naturen är så föränderlig och utegångsdjur skadar vegetationen i den grad att det …. även det tätaste växtskydd och att den bäst polstrade platsen har svårt att hålla längre än maximalt en säsong, men det beror ju på hur det ser ut. Men hitta ett motsvarande skydd som inte är en byggnad eller en mera fast konstruktion det äääär ovanligt skulle jag vilja säga.

GAS: Vi har Molnsätradomen – vad gav den för motsvarande skydd (domaren avbryter Guy)

Domaren: Du, du, du – behöver inte argumentera – det kan du göra sedan i plederingen. Har du några frågor att ställa till vittnet?

GAS: Jag har en fråga till honom …..

Domaren: Va, va, va …..?

GAS: Till Torsten Jakobsson!  Vi har Molnsätradomen som har slagit fast
att det var tillräckligt med skydd för djuren i skog.

Totte: Jaaa, Jag är väl, jag känner väl till Molnsätradomen och jag har också varit på plats där och jag skulle vilja säga att jag delar inte rättens uppfattning där. Dom djuren hade inte det skydd och det fullgoda skydd som ääää, som äää krävs för att djuren ska erhålla det här skyddet. Dom ska inte behöva stå ute i väder och vind och bli utsatta för vad det innebär för dom i belastning. Ääää, tyvärr blev den inte överklagad.

GAS: Är det inte meningen att lagen ska tillämpas lika vid Molnsätra som i Dalsland … (domaren avbryter Guy)

Domaren: Nu, nu, nu, vänta lite grand – ta nästa fråga tack! Om det finns någonting mer?

GAS: Ja, jag ska inte hålla på så länge till, men är det inte lämpligt när det finns en prejudicerande dom att (Totte avbryter Guy)

Totte: Men alltså ursäkta mig  då ska väl jag bryta in här och säga att såvitt jag är lagkunnig så är det inte en prejudicerande dom för den ligger inte på den nivån!

Domaren: Nu är det såhär, vi kan acceptera att du inte är lagkunnig, det är rätten som prövar detta sedan … (Totte avbryter domaren)

Totte: Ja, precis, tack!

Domaren: …….. beroende på omständigheterna.

GAS: Vad menas med lämpliga raser?

Domaren: Förlåt i vilket avseende?

GAS: Det sägs att det ska vara lämpliga raser.

Domaren: Det har han redan svarat på att islandshästen i och för sig är
en lämplig ras.

GAS: Om man jämför då islandshästen med stäppdjuren, vi har ju massor med stäppdjur.

Domaren: Såvitt jag hörde så svarade han på den frågan tidigare och sa att det är ett lämpligt djur. Var det inte så?

Totte: Ja, det är korrekt! Det finns vad heter det, nordsvensken kan vara lämplig, men det är också individ ……

Domaren: Vi behöver inte gå in på det nu. Har du några fler frågor?

GAS: Ja, det enda intressanta är ju att det här gäller Erik Nilsson och hur är ert förhållande?

Totte: Jag känner Erik Nilsson sedan lång tid tillbaka som djurägare och mycket kompetent klövverkare i Brålanda- Mellerudområdet, och jag och mycket vidare än så och sen är det också som så att vi har olika uppfattningar när det gäller kodressörers användande och det är ingen hemlighet. Det någonting som vi har diskuterat och debatterat många gånger. För övrigt har vi inget som spelar någon som helst roll i det  här ärendet, enligt min bedömning. Jag vet inte vad ni säger.

Domaren: Förlåt, jag hörde inte vad ni hade olika uppfattningar om?

Totte: Jo, om kodressörers användande, elektriska kodressörers användande, ett hjälpmedel att hålla kor rena som inte är tillåtet enligt djurskyddsförordningen. Vilket Erik Nilsson är en varm förespråkare av och det har vi debatterat och diskuterat många gånger.

Domaren: Nu ska vi se om Guy Allan Svensson är färdig?

GAS: Ja, jag kan väl vara färdig där.

Domaren: Inga fler frågor från din sida?

GAS: Nej!

GAS: Det är Erik – om du har någonting?

Erik N: Ja, det var om ….. (domaren avbryter Erik)

Domaren: Nej, vänta nu – stopp, stopp, stopp, stopp! Då tar vi advokat NA!

NA: Du har ju ett antal djurinspektioner bakom dig antar jag och kan du på något sätt ange graden här av hur allvarligt du tycker att detta är? Till relation till annat!

Totte: Ja, alltså man, man, jag brukar säga att – det finns inga grader i helvetet – och det är naturligtvis en sanning med modifikation, men jag ser det här som ett allvarligt fynd vid en inspektion. Dom här djuren var i en situation som dom inte skulle behövt vara ifall djurägaren och djurskötaren hade tagit det ansvar och följt det regelverk som finns. Här ser faktiskt mycket allvarligt på detta!

NA: Men du sa samtidigt att du inte hade observerat några hälsobrister!

Totte: Nej, men det är som så ett lidande behöver ju inte så att säga per definition vid en handling ses vara synligt vid den här typen av inspektion. Här är ju djur som har varit utsatta för en belastning som är beroende av omgivning, underlag, väderlek, utfodring, vattning – det är en mycket mångfacetterad  situation. Sen kommer jag då som inspektör eller som inspekterande, vilket naturligtvis rör runt i den här
flocken, men det finns inte den möjligheten, det går alltså inte att göra den ingående, den enskild bedömning av varje individ. Men dom här djuren var utsatta för en stark köldbelastning, om vi ska använda det uttrycket, risken för att dom skulle vara i underkanten eller under vad dom hade möjlighet att klara av. Nu vände ju vädret Gud ske lov! Den är allvarlig – risken är stor, enligt min mening att det här hade kunnat
gå åt skogen. Så långt sak vi ju inte behöva …. vi ska ju inte behöva invänta att vi hittar självdöda, ihjälfrusna hästar på gärdet för att vi ska …. oj då, det var nog inte så bra.

NA: Anser du att det var i närheten av det, den risken?

Totte: Det kan definitivt inte uteslutas för dom här hästarna var utsatta för en kraftig köldbelastning om man ser hela situationen. Det är min uppfattning!

Domaren: Hm. Kommer vi längre med det?

NA: Nej!

Domaren: Du fick en fråga här förut om det fanns .. ääää … något skydd i form av träd. Du sa att det fanns granar med utskjutande grenar bl.a. Fanns det några sådana ytor på det här området?

Totte: Alltså, nu är det ju två och ett halvt år sedan jag var där och det fanns ju träd, som jag minns det i del, så att säga, i en vinkel utav inhägnaden. Men som jag minns det och som jag noterat det var det ett glest granbestånd. Jag kan inte gå in närmare på det, men min bedömning var den att det var inte ens en gång nära vad man skulle  kunna ange som ett motsvarande skydd vad som behövs och vad man får utav en ligghall.

Domaren: Vi tar en paus i förhöret här.

Först i slutpläderingen fick Guy möjlighet att säga vad han ville ha sagt redan inledningsvis, men hindrades  av domaren. Guy la nu fram alla fakta – svart på vitt – all lagtext, vilken alltså visade att lagen inte fordrade ligghall för dessa hästar. Podiet
(domare och nämnd) satt där som fågelholkar – och det slutade som ett riktigt västgötaklimax – i västgötametropolen Vänersborg.

Sammanfattningsvis är det bara att citera Europakonventionens, om mänskliga rättigheter (som är svensk grundlag sedan 1995), Artikel 7: Inget straff utan lag!

Erik Nilsson och Svein Sortehaug blev därmed frikända från detta okynnesåtal iscensatt av Torsten Jakobsson (enhetschef vid Djurskyddsmyndigheten) och en åklagare och domstol som inte visste att det finns något som heter JURA NOVIT CURIA!!

Det gäller att ha rätt kontakter

23 Okt

Pernilla Ström DN

För dem som inte känner till Djurskyddsmyndigheten och vad som hände sedan.

Hans Röös skriver:

”Det är Pernilla Ström vi har att tacka för att Djurskyddsmyndigheten lades ner och länsstyrelsen tog över. Hon och hennes sambo Klas Eklund chefsekonom på SE-banken och Posten även talskrivare till Olof Palme (f.d. statssekreterare hos Kjell Olof Feldt känd för slagsmål på Finansdepartementet, där han 1994 knockade en journalist från Kalla Fakta, Jan Scherman) hade nyss köpt sin hästgård i Skåne (4,5 miljoner, vill jag minnas?) och höll på att investera i en ridanläggning.

De stötte då på byråkratin på Djurskyddsmyndigheten (Totte & Co) varvid hon skrev en artikel på framskjuten plats i DN där hon ansåg att Djurskyddsmyndigheten borde läggas ner. Därefter tog det inte lång tid innan beslutet om nedläggning kom.

Hennes mor, Turid Ström f.d. riksdagsledamot och stridbar politiker i kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter, var sambo med Bengt Dennis, f.d. riksbankschef. Så hon har stort inflytande genom olika kanaler.”

ATL skrev den 22 juni 2006: ”Mångårig erfarenhet av djur i ranchdrift ställdes mot paragrafer. Politiker och opinionsbildare skrev debattinlägg, inte bara i lantbrukspress utan även i andra tidningar. En rejäl sågning av Djurskyddsmyndigheten stod till exempel Pernilla Ström, styrelseproffs och företagare i hästbranschen, för i Dagens Nyheter.Och det tog skruv. Regeringen beslöt i förra veckan att låta Djurskyddsmyndigheten ”göra en sammanvägd bedömning av djurskyddet vid utegångsdrift”. Debatten tvingade fram en översyn.”

Innan nedläggningen var ett faktum fick myndigheten utstå mycket kritik.

Totte2
”Totte” är Torsten Jakobsson. Numera länsveterinär i Östergötland.
Det var Totte som tillsatte tjänsterna till Djurskyddsmyndigheten. De som jobbade försvann naturligtvis inte vid verkets nedläggning utan erbjöds nya tjänster främst på Jordbruksverket.
En knäckfråga som knäckte Djurskyddsmyndigheten var ligghallarna för utegångsdjur:
”… antalet råmande per tidsenhet och ko (kan) vara ett sätt att mäta stress när djuren hanteras, kläckte Torsten Jakobsson ur sig.”
Expertisen hade uttalat sig.
KC
 Annars var det ju striden om kossorna på Revingehed som fick myndigheten på fall. Djurskyddsmyndigheten avslog i oktober 2005 KC Ranchs ansökan om fortsatt dispens från kravet på ligghall till djuren. I mars 2006 fick myndigheten en guidad tur på heden. I juni slog länsrätten i Mariestad fast att betesdjuren på Revingehed i Skåne har det bra, fast de vistas utomhus i ur och skur och avvisade därmed Djurskyddsmyndighetens krav på ligghallar.
”Någon anledning att befara att ett djur skulle duka under på grund av köld även under de erfarenhetsmässigt värsta väder som kan förutses på Revingehed föreligger inte”, löd rättens slutsats.
”Men de ska ha möjlighet till en högre välfärdsnivå än vad de har i dag”, sade Torsten Jakobsson. Högre välfärdsnivå innebar enligt honom tillgång till skydd mot väder och vind samt en ren, isolerande liggplats.
Den 16 oktober 2006 var nedläggningen av myndigheten ett faktum då den ströks från den nya regeringens budget. Den sista juni 2007 blev nedläggningsdatumet.
 sista dagen
 32 personers anställning togs över av Jordbruksverket. Den politiskt tillsatte generaldirektören Matz Hammarström fick ingen plats i Jönköping.

Innan nedläggningen var ett faktum fick myndigheten utstå mycket kritik.

”Den har funnits under bara några få år, kom till för miljöpartiets skull och man fick också generaldirektörsposten, men tycks ju nu i ganska stor utsträckning blivit en lekstuga för djurrättsaktivister, inte något som ligger i de djurägandes intresse”, sade kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Kritiken, inte minst från lantbrukarhåll, handlade om att myndigheten var byråkratisk och inte lyssnade på sunt förnuft.
hydra

Nu drygt sju år senare vet vi att Djurskyddsmyndigheten likt en hydra återuppstod i alla landets länsstyrelser. Jordbruksverket har fortsatt med detaljregleringen som snart har skrämt bort det sista av vårt lantbruk och övrig djurhållning. Det sunda förnuftet lyser fortfarande med sin frånvaro. Djuromhändertaganden har blivit en lönsam affärsverksamhet, medan de fd djurägarna ruineras med gigantiska räkningar, som ytterligare ett utslag av ”vinster i välfärden”. Den biologiska mångfalden som var ett argument mot ligghallarna hotas nu i ännu större uträckning då de små lantbruken slagits ut. Vis av läxan från 2006 så ger sig inte djurskyddshandläggarna på stora företag som KC Ranch längre. Nu drabbar man småbönder och hållare av sällskapsdjur.

Spiken i kistan kan bli ekonomi- och handelsavtalet CETA. Avtalet innehåller även ett avsnitt om tvistlösning (ISDS) som innebär att företag kan stämma europeiska länder för uteblivna vinster om de ställer högre krav exempelvis på djurvälfärd. Så då står vi där med vår fina djurskyddslag, våra stränga lagar, hårda straff och långa näsa.

%d bloggare gillar detta: