Tag Archives: tingsrätten Lund

Madeleine vann

19 Nov

madeleins häst

Madeleines häst innan Mattias Gårdlund förde bort honom till en säker död. Men först skulle han inbringa många sköna tusenlappar till en hästhandlare.

Tingsrätten i Lund underkänner polisens och kammarkollegiets fordran på 61.135:- för hämtning, uppstallning och avlivning av en gammal travhäst och fyra bondkatter. Istället skall polisen ersätta Madeleine med 51.062:-, merparten avser rättegångskostnad.

Sällan har jag läst en mer välskriven dom. Polisens och länsstyrelsens argumentation sågas på alla punkter.

Mattias Gårdlund hävdade i sitt vittnesmål att saken så att säga redan var biff och banan eftersom förvaltningsrätterna i beslut sagt att det han påstått i ärendet var rätt.

Förvaltningsrätten gick helt på Gårdlunds utsagor och skrev: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen, det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Tingsrätten gör dock en egen bedömning och ställer först frågan:

”Är tingsrätten bunden av kammarrättens prövning i sak?”

”Högsta domstolen har i ett antal rättsfall slagit fast att allmän domstol, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, är obunden av administrativa organs bedömning av saken (se rättsfallen NJA 2008 s. 560 och NJA 1984 s. 648). I NJA 2003 s. 207 ansåg Högsta domstolen att allmän domstol inte heller var bunden av prövning gjord i förvaltningsdomstol.”

Tingsrätten kommer till slutsatsen:

”Tingsrätten konstaterar att den inte är bunden i förhållande till tidigare prövning av förvaltningsdomstolarna. Madeleine Björks invändning ska därför prövas i sak.”

Därmed sågas Gårdlunds argumentation att allt redan avgjorts i förvaltningsdomstolarna vilka helt och hållet förlitat sig på att han talat sanning.

Nästa fråga som ställs är:

”Är det Madeleine Björks djur som har hållits i förvar och sedan avlivats?”

Svaret är givet:

”Det är Staten som ska visa att det yrkade beloppet utgör ersättning för kostnader som uppkommit till följd av hämtning, förvaring och avlivning av Madeleine Björks häst och fyra katter. Det finns ingen utredning hos tingsrätten om hur djuren identifierats.
Mot Madeleine Björks invändning är det inte visat att det är samma djur som omhändertagits och som sedan förvarats och avlivats.
Käromålet kan således ogillas enbart på denna grund.”

Tingsrätten är grundlig och fortsätter:

”Fanns det skäl att omhänderta och avliva djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen?”

Tingsrätten diskuterar bevisningen:

”En polispatrull besökte Madeleine Björks gård på kvällen den 23 februari 2010 efter det att Anders Söberg och hans hustru hade anmält att de inte hade sett Madeleine Björk på ett tag. Av en PM upprättad av polisen framgår att vid polisens besök på gården fanns en skottad väg mellan boningshuset och stallet. Det framgår också att Madeleine Björk kom hem till gården en dryg halvtimme efter det att polisen hade kommit dit. Polispatrullens iakttagelser talar med styrka för att djuren då inte var övergivna i djurskyddslagens mening.

Dagen efter besökte Mattias Gårdlund gården. Han bedömde då att djuren var övergivna eftersom ingen öppnade när han hårt knackade på dörr och fönster till boningshuset. Enligt Mattias Gårdlund fanns det dessutom tecken på att Madeleine Björk inte hade varit på gården under en längre tid. Eftersom Madeleine Björk kom hem på kvällen den 23 februari 2010 finns inte skäl finns att ifrågasätta hennes uppgift att hon var hemma, men att hon sov och inte vaknade eftersom hon hade tagit en sömntablett och lider av nedsatt hörsel.

När länsstyrelsens tjänstemän besökte Madeleine Björks gård den 24 februari 2010 var omständigheterna till en början sådana att det fanns fog för att tro att djuren var övergivna. Omständigheterna förändrades dock när Anders Söberg berättade för Mattias Gårdlund att Madeleine Björk hade varit hemma på kvällen föregående dag. Att Anders Söberg lämnat denna uppgift till Mattias Gårdlund finns inte anledning att ifrågasätta.

Efter det att Mattias Gårdlund fick denna information av Anders Söberg har det ålegat länsstyrelsen att vidta ytterligare utredningsåtgärder, utöver att knacka på, för att kontrollera om djuren var övergivna (Se Jordbruksverkets föreskrifter ”Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. Handläggning av djurskyddsärenden” (Dnr 31-2401/09) s. 21). En djurskyddshandläggare ska noga tänka igenom om beslut om omhändertagande är nödvändigt. Det har inte framkommit att länsstyrelsen vidtog några ytterligare utredningsåtgärder för att undersöka om ett omhändertagande var nödvändigt. Istället omhändertogs hästen samma dag.

Fyra av Madeleine Björks katter omhändertogs den 25 februari 2010. Av Madeleine Björks egna uppgifter och av en PM upprättad av polisen framgår att hon var hemma när beslutet verkställdes. Katterna var alltså inte övergivna när beslutet verkställdes. Som framkommit tidigare var beslutet att omhänderta djuren felaktigt redan utifrån de omständigheter som förelåg den 24 februari 2010.”

Slutligen ställs frågan:

”Var det nödvändigt ur djurskyddssynpunkt att omhänderta djuren?”

”Enligt den bedömning som förvaltningsdomstolarna gjort fanns grundläggande brister i miljön för djuren hos Madeleine Björk. När det gäller katterna går det dock inte av förvaltningsdomstolarnas domar att utläsa vari bristernas bestått och inte heller något konkret om katternas hälsa när de omhändertogs. Något veterinärutlåtande om katternas hälsotillstånd har inte åberopats. Länsveterinären Charlotta Kamaterou har aldrig sett katterna. Mattias Gårdlunds iakttagelser på avstånd genom ett fönster av katternas hälsotillstånd måste bedömas med stor försiktighet. Även om någon eller alla katterna hade rinnande ögon eller öronskabb är det inte visat att katterna varit utsatta för sådant lidande att skäl för omhändertagande förelåg.

Staten har åberopat en journalutskrift som är daterad den 29 mars 2010. I den
framgår att en katt var skadad i käken och starkt smärtpåverkad. Iakttagelsen gjordes drygt en månad efter det att Madeleine Björks katter omhändertogs. Utlåtandet säger naturligtvis ingenting om denna katts hälsotillstånd när den omhändertogs.” (Det troliga är väl att just denna katt var en påkörd hittekatt, annars har Hjorthög brustit grovt i skötsel och tillsyn om man hävdar att det är en av de katter som omhändertogs hos Madeleine. Så antingen är det ”bara” ett bedrägeri för att få ut extra pengar. Min kommentar.)

”Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det inte är visat att katterna var utsatta för sådant lidande att det fanns skäl att omedelbart omhänderta dem. Det är för övrigt anmärkningsvärt att inte alla Madeleine Björks sju katter omhändertogs om det ur djurskyddssynpunkt var så illa ställt för katterna att de bedömdes lida.

När det gäller hästen har det varken av förhör eller av någon skriftlig handling framkommit att dess hälsa var nedsatt. Charlotta Kamaterou har visserligen berättat att hästens hull enligt någon handling vid länsstyrelsen var något under normalt vid omhändertagandet. Mattias Gårdlund, som såg hästen i samband med att den omhändertogs, har inte framfört några anmärkningar beträffande hästens fysiska hälsa.”

Tingsrätten drar slutsatsen beträffande bl. a. takhöjd i stallet:

”Enligt tingsrättens mening framstår det därför inte som utsiktslöst att de brister som funnits i djurhållningen beträffande hästen hade kunnat avhjälpas efter tillsägelse.”

”Tingsrätten anser således att det inte är visat att det fanns skäl ur djurskyddspunkt att omhänderta djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen, vare sig med hänsyn till djurens hälsotillstånd eller till deras närmiljö. Det hade därför funnits särskilda skäl att befria Madeleine Björk från betalningsskyldighet också på denna grund.”

Kanske finns det fortfarande hopp för mänskligheten.

%d bloggare gillar detta: