Tag Archives: Tassebo katthem

Rika katter och fattiga

8 Feb

Som bekant uppmuntrar länsstyrelsen privatpersoner att skicka anmälningar på personer som håller djur. Efter att Skånes länsstyrelse medverkade i ”Djurskyddsinspektörerna” i TV4 för ett år sedan sköt anmälningarna i höjden. Om man inte förut ansåg sig hinna med normalkontroller av livsmedelsproducerande djur så gör man det verkligen inte nu.

”Endast 5,7 procent av djurhållningen kontrollerades av länsstyrelsen i Skåne under 2013, borträknat sällskapsdjuren. Jordbruksverkets mål ligger på 20 procent. En av anledningarna till att länsstyrelsen inte nådde målet var inspelningen av tv-programmet Djurskyddsinspektörerna som sändes i januari och februari, enligt myndighetens egen analys.”

Joanna Traneheim har kämpat i motvind i flera år för att hjälpa hemlösa katter genom katthemmet Tassebo, dvs de katter som verkligen far illa. De saknar fakturaadress och är därför ointressanta för staten och djurräddare som Djurambulansen i Skåne AB som får 250:- (inkl. moms) garanterat utbetalt per katt och dag. De katterna som ”räddas” där är dessutom sällan hemlösa utan görs hemlösa.

katt3I Djurskyddarna kunde vi se hur Djurambulansen får i uppdrag av polisen i Göteborg att hämta 15 katter i en lägenhet. De kommer alltså att inbringa 3.000:- per dag. Ägaren har inte gett tillstånd till filmningen i lägenheten och försökt stoppa det.

katt2Katterna jagas runt i lägenheten med håvar och hälls ner i transportburar.

katt1Katten är fullkomligt skräckslagen. Inte van att bli hanterad, säger personalen. Nej, knappast på det här sättet.

katt5”Hyfsat fin i hull” är väl en understatement. Fet skulle jag kalla katten som hälls ut. Rehabiliterad från fetma då.

katt4Fina pälsar, fina ögon och foder har de inte saknat. Frågan är vad som menas med ”de flesta”. 2011 överlevde bara 10% av katterna omhändertagandet på Djurambulansen.

V__6E80Ovan Tassebos nya lokal där alla katter, som farit väldigt illa, får en ny chans utan de enorma resurser som staten ställer till Djurambulansens förfogande. Folk som inte själva har ett eget liv kan frossa i att, med hjälp av myndigheten, stalka och plåga andra. Däribland de ideellt arbetande personerna på Tassebo.

Joanna Traneheim, Hildas Tassebo, skriver:

”Hildas Tassebo och jag som privatperson har tråkigt nog varit utsatta för trakasserier under ett års tid. Det är två kvinnor i 50-årsåldern som under ett år gjort flera anmälningar till Länsstyrelsen.

Den ena kvinnan har hjälpt till på Tassebo ibland med sånt hon själv tyckt varit ok att göra, dock klargjorde hon att hon inte ville ha några städtider som vi andra har.Hon har alltid haft otroligt mycket åsikter om allting. När hon blev vän med den andra kvinnan som vi max träffat fyra gånger började problemen.

Det tisslades och tasslades, dom klagade och trodde dom skulle bestämma vilka katter som skulle till veterinären och hur mycket pengar som skulle läggas.Trots att dom varken är med i styrelsen eller kommer regelbundet.

Dom retade sig på allting, till och med att dom som jobbar på katthemmet bjöds på fika. Listan kan göras lång.

Stämningen på Tassebo blev hemsk och ingen trivdes och ville inte att kvinnorna skulle komma dit mer. Alla var eniga efter flera konstiga utbrott som speciellt den ena kvinnan fick. Jag bad dom lämna tillbaka nycklarna, då dom flera sena kvällar satt inlåsta på kontoret och drack kaffe och glodde i pärmarna. Städade till katterna det gjorde dom inte. Efter vi fick tillbaka nycklarna bröt helvetet loss, den ena lögnen efter den andra radades upp, bl a att jag var hotfull o skrek könsord. Att jag skulle låst in en gubbe (deras vän) på kontoret och skulle slå honom.

Gunilla 1Skit pratades om mig på stan från dom bägge, allt från att jag lever på katternas pengar, hur ofta jag byter bil, att jag handlar kläder och äter ute. Att jag inte parkerar med boendeparkeringsbiljett utan vanlig taxa!!

Dom satt utanför katthemmet och spionerade och skickade sen sms till mig. Typ:

– Du glömde stänga grinden m.m

Anmälningar efter anmälningar gjordes till länsstyrelsen. Dom skrev ihop en broschyr på 18 sidor om Tassebo och mig som privatperson. Den skickades till flera människor, även länsstyrelsen och en tant som hjälper oss ekonomiskt.

jag njuterSjuka sms har skickats till mig och flera av dom andra på Tassebo. Bla fick jag ett, då länsstyrelsen tog mitt tillstånd, det stod:

-Jag njuter vad gör du?

Dom började skriva skit om människor från våra familjer. En annan vän till dom la upp massa skit om min syster och före detta man på Facebook så alla kunde läsa. Dom senaste anmälningar dom gjort nu är fyra st 2014-11-12, 2014-11-14, 2014-11-20 och 2014-11-26.

Detta är så oerhört tröttsamt, jag har aldrig bemött deras skit utan bara lagt locket på. Men jag inser nu att dom kommer aldrig att sluta, det har gått 14 månader nu. Det är tyst ett litet tag sen kommer det något nytt.

Jag har haft Hildas Tassebo i fyra år och jag vill gärna fortsätta hjälpa alla dessa utsatta katter. Men hur länge orkar man, när man inte blir lämnad ifred?”

V__999CDetta är Farfar som dumpades vid Tassebo. han är ca 15 år och allas favorit. Han älskar att bli buren och kelad med hela tiden och går i koppel. Nästa vecka skall han till veterinären och dra ut tänder.

V__1666Trollet levde vid Statoil ett bra tag. Personalen matade henne. Hon är väldigt originell, liknar mest ett murmeldjur och är väldigt matglad och bestämd.

V__29ECPelle Skrot blev dumpad ute vid katthemmet. Han flyttade till en familj för tre månader sedan och de säger att det är den förståndigaste katt de någonsin haft.

V__3130Pappa Loffe levde ute och en kvinna gav honom mat. Han kom till oss för två år sedan och var då väldigt skygg. Först för några månader sedan har det släppt och nu älskar han att bli klappad.

V__9CB3Micke var mager och eländig när han kom till Tassebo. Han blev snabbt allas favorit, otroligt kelen och social, pratar mycket och är busig. Han fick ett eget hem för några månader sedan.

Det var några av Tassebos katter som antagligen skulle ha avlivats om de hamnat på Djurambulansen. De hade nämligen ingen välfylld ryggsäck med penningar med sig.

Katthem tvingas till nedläggning

23 Nov

Tassebo

Den ideella föreningen som driver Tassebo katthem som tar om hand hemlösa katter har fått sitt §16-tillstånd indraget. Som i så många andra fall så stod inspektörerna utanför på morgonen innan personalen kommit dit för att städa. Så det blev anmärkning på att det var ostädat. Dessutom hade man överbeläggning med tre katter dvs 28 istället för de tillåtna 25. Personerna som sköter katthemmet anses på de grunderna inte lämpliga att driva verksamheten.

Joanna Traneheim känner sig motarbetad av myndigheten och anser att vad hon än gör, så räcker det inte.

– Vi har lagt ner över 150 000 kronor på lokalen, och 100 000 på veterinärvård bara i fjol. Vi sköter djuren, länsstyrelsen har aldrig någonsin påpekat något om katternas status, för de mår bra.

Beslutet är överklagat.

Tassebo öppnade 2010 för Kristanstads hemlösa katter som fått mat, tillsyn och veterinärvård. Den 18 oktober startåret gick Rebecca Westberg och Joanna Traneheim ut och vädjade i Kristanstadsbladet om ekonomisk hjälp från kommunen då man inte hade några statliga anslag.

”Hos oss ska katterna få en andra chans, ett tillfälligt hem, mat, veterinärhjälp och kärlek innan de sedan kommer att omplaceras i ett nytt permanent hem”, skrev de och  konstaterade att efter två dagar var Tassebo fullbelagt trots att de inte ens annonserat.

övergivna katter2011 kämpade Joanna Traneheim med sina övergivna katter i en ganska kall lokal med kallt och hårt golv.

”Trots omständigheterna ser katterna ut att ha det riktigt bra hos Joanna. Rummet är inrett med mjuka soffor och fåtöljer och det finns gott om krypin i form av kojor och korgar när man vill dra sig undan de andra katterna eller tränga ihop sig med dem. Om katterna så vill, kan de promenera uppför en ramp och ta sig ut genom en lucka till en inburad utegård. Inför julen har till och med Joanna julpyntat för katterna,” skrev tidningen den 6 december. Katthemmet drivs då av frivilliga och donationer.

Tvingas stänga

Ett drygt halvår senare i juli 2012 hotar Linnea Stålhandske från länsstyrelsen Katthemmet med stängning. Bl a så måste ventilation och golv åtgärdas. Allt kostar pengar.

”Vi har försökt bygga upp en buffert, men en enda sjuk katt kan kosta många tusen i veterinärräkning och då försvinner bufferten snabbt”, förklarar Joanna Traneheim.

Linnea Stålhandske säger att ”det finns ett välspritt rykte om att när myndigheter blandas in så avlivas djuren” och det vill hon dementera.

”Vi försöker i allra största möjliga mån att omplacera djuren”, säger hon. Vilka ”vi” avser specificerar  hon inte.

”När ett djur omhändertas av polisen så hamnar det på något av de djurpensionat som polisen anlitar. Därefter fortsätter placeringen genom polismyndigheten istället för genom föreningar.”

Från 2011 så placerade polisen omhändertagna djur hos Djurambulansen i Skåne AB som i motsats till Tassebo drivs av vinstintresse.  I avtal med polisen garanteras företaget 200:- (+moms) för varje katt och dygn. Det är säkra pengar eftersom staten förskotterar betalningen. I stället för att ”gå på knäna” som Tassebos oavlönade personal blir det pengar över, närmare bestämt ca 1 miljon kronor i vinst 2012 och 2013. (Observera att vinst ibland förväxlas med ”lön”. Lön, foder, lokal etc. är emellertid kostnader. När alla kostnader har dragits från intäkterna återstår vinsten.) Eventuella veterinärräkningar belastar inte heller företagets verksamhet utan betalas separat av polisen. Det skall jämföras med att det ideella katthemmet måste förlita sig på gåvor för inköp av kattsand, foder etc.  Pengar över till dyra renoveringar är otänkbart.

Överlevnaden för katter hos Djurambulansen i Skåne har inte varit så stor som Linnea Stålhandske ville påskina. Under 2011 avlivades faktiskt 90% av alla katter där.

snedvrids

Reaktionen lät inte vänta på sig. Nu misstänktes katthemmet för misskötsel av katterna och hjälpen uteblev.

”Konsekvenserna är förödande. Folk slutar att stödja oss. Klander känns också tungt eftersom man lägger hela sin fritid på verksamheten”, säger Joanna Traneheim. ”Djurskyddsinspektören uttryckte tydligt att hon tyckte att katterna var välmående”.

”Hon vill gärna lyfta fram de kriterier som hemmet visade sig uppfylla. Såsom tillräcklig tillsyn, utrymme för katt enligt föreskrifter, godkänt foder för näringsriktig kost och att sjuka och skadade ges nödvändig vård.”

Privatpersoner vädjade för katthemmet. Lena Ohlsson, Kattkomando Syd var djupt kritisk mot länsstyrelsens sätt att sköta djurskyddet:

”De brister som finns på Hildas Tassebo är överkomliga att fixa. Djuren vanvårdas inte och får en chans till överlevnad i stället för att dö av kyla och svält eller avlivning för att någon kattägare tröttnat och struntar i sin så kallade älskade katt.

Trots det hotar Stålhandske med att polisen ska ta katterna samtidigt som hon försöker slå i huvudet på läsarna av Kristianstadsbladet att man såklart försöker omplacera katterna då polisen omhändertagit dem.

När sanningen är att katterna då hamnar på ett av polisens pensionat. Där får de bo cirka 5-14 dagar. Den tiden betalar polisen pensionatet. Därefter, om inga hem hittats, så dör katterna, för det är oftast avtalet mellan pensionat och polisen.”

Linnea Stålhandske och Lotta Berg replikerade: ”Gällande Tassebo katthem finns fortfarande möjligheten att skyndsamt rätta till bristerna vad gäller lokal och rutiner, samt brist på kunskap hos sökande.

Då blir ett avslag av tillståndsansökan inte nödvändigt. Ett ”hot” om omhändertagande finns inte, dock informerar Länsstyrelsen alltid om vad följderna kan bli om åtgärder inte görs.”

Lena Ohlsson blev inte svaret skyldig:

”Nu kanske vi ska prata klartext så att ni inte helt tappar förtroendet i vad som kallas ärlighet och rak kommunikation hos folket i Kristianstad. Ni vill kalla det information när det är ett hot om att omhänderta Tassebos katter.”

”Hjälp Tassebo i stället för att stjälpa. Lär dem i stället för att säga att det finns okunskap, så kanske folk börjar tro att ni har intresse för djur. Det borde vara ert jobb.”

Den 9 januari 2013 skriver Irene Ludvigsson: ”De flesta av de katter som inte har turen att komma till katthemmet utan lämnas till polisen avlivas efter i snitt knappt åtta dagar. Var och en av dessa katter kostar staten i genomsnitt 2 884 kronor. I denna summa finns ingen som helst behandling, utan de förvaras, dödas och kremeras. Tänk vilka underverk katthemmet hade kunnat göra om det fått motsvarande pengar av det allmänna!”

utökat tillstånd

Så sent som i juni 2014 fick Djurambulansen i Skåne AB ett rejält utökat tillstånd för att ”förvara” katter. Kanske behövs alla katter där?

 

%d bloggare gillar detta: