Tag Archives: Rosita Hagström

Respekten som försvann

7 Dec

Sverige är numera ett respektlöst land. Respekten för de äldre, respekten att inte slänga mat, respekten för äganderätten, respekten för hemfriden, respekten för tidigare generationers strävan att odla upp ett kargt och kallt land för att överleva, allt är borta. Här följer akt två i dramat ”tre utegångsfår döms till döden för att ha gått ute”. Kan bara hända i Sverige! (LS=länsstyrelsen, KB=Kristanstadsbladet)

Tragedi i tre akter: Akt två. Av C. G. Liungman, 78, i Huaröd.

Akt tre slutade med att min lilla fårfamilj bortfördes på natten av polis och länsstyrelsens djurinspektörer till ett förintelseläger på grund av påstådd vanvård och påhittat djurplågeri.

Akt två, sex dagar senare, börjar med följande:

(LS 28/11 -16) Länsstyrelsen beslutar att de tre får som omhändertogs tillhörande dig Carl Gustav Liungman… ska avlivas.”

De tre fåren var mamma får, syster får, båda tre år gamla, och sonen lillbagge, nio månader gammal. Alla tre djuren var vid utmärkt hälsa och hull. Lillbaggens päls var normal men mamman och mostern hade inte klippts under sommaren för att fårklipparen hade flyttat. Jag talade om för djurskyddarna att de skulle klippas så snart vinterns kallaste del var över.

baggen2Lillbaggen var så söt i sin ljust gulvita päls och sina två utåtriktade horn. En riktig julebock.

Varför döda tre unga och friska får utan att det behövs för att ge föda åt akut svältande människor? Det finns husdjur som nyttjas till annat än till charkuterier, och kan vara nog så värdefulla som levande. Vad får länsstyrelsen att tycka det är så viktigt att fåren ska avlivas? Förmodligen att ”djuren var omärkta” (LS 30/11).

Och vad hände med de mördade fårens kroppar? Var det någon som tog om hand det utsökta ekologiska fårköttet, eller brände man helt enkelt  upp liken?

juhaAvlivningsbeslutet var bestämt av en byråkrat Juha Toropainen, möjligtvis en gång i tiden veterinärutbildad.

(LS 30/11) ”Fåren var långpälsade och stod ute utan skydd för väder och vind.” Som icke veterinärutbildad frågar man sig varför utegångsfår inte skulle stå ute i väder och vind. Det var fem grader varmt och ingen snö.

(LS 30/11) ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

Fåren betade gräs i ett fårhägn. Gräset var nyutväxt och friskt. Vatten dricker inte får när de äter färskt gräs, men det fanns likväl en spann full av vatten i hägnet. Vad var ”bristfälligt” med det vattnet? Att det flöt några höstfallna lönnlöv ovanpå, som man kunde se på djurinspektrisens foto av bristfälligheten???

Detta maktmissbruk är oförnuftigt i kvadrat. Vad det är frågan om här är politiskt korrekt socialfascism:  Alla ska lyda byråkratin. Några linderödsgrisar får inte förekomma.  Andra djur, än EU-märkta får i jättehjordar, svin i jättesvinerier och höns i  tiotusental i kyckling- och äggfabriker, ska inte finnas. Särskilt ska ekologiska och hållbara smålantbruk motarbetas och tvingas försvinna.

(KB 2/12) ”… 2 500 slaktsvin vadade i urin….djuren utsatts för lidanden på grund av ammoniakångor… Grisproducenten fick en genomgång av miljöskyddsinspektörerna…”

Varför fick inte min lilla fårfamilj någon ”genomgång” av djurskyddsinspektörerna innan de bortfördes till förintelselägret???

Kanske är det inte frågan om ren socialfascism. Kanske finns det ekonomiska motiv bakom länsstyrelsens så kallade djurskydd: korruption. De djur som inte avlivas kanske via bekanta till länsstyrelsens byråkrater, som exporterar djur till Ryssland och andra länder, kan säljas för stora pengar som då delvis går tillbaka till länsstyrelsen och kompletterar vad länet får från staten i form av skattemedel. De kompletterar  då de stora summor som länsstyrelsen kassar in  via groteska penninguttag enligt paragraf 35 djurskyddslagen från varje småbonde dess djurskyddsinspektörer lyckas ”komma på”.

Det förefaller, som en engelsman skulle säga, vara ”a fucking dirty business”.

Hursomhelst var det min lille julebock som bortrövades mitt i midvinternatten  och mördades tillsammans med sin mor och moster. Förmodligen tillvaratogs inte ens deras fina ekologiska kött. Det troliga är att det brändes upp som avfall.

rositaMin varmaste julhälsning till den lilla djurskyddande länsstyrelseinspektrisen Rosita och hennes långa blonda assistent, samt de poliser som jobbade övertid för att beskydda  dem mot en sannolikt farlig djurägare. Jag hoppas de spänner brösten av stolthet över sin insats i djurskyddets tjänst.

Du kan ju alltid överklaga

29 Nov

baggen

Staten arbetar intensivt med att avlägsna såväl människor som djur från landsbygden. Lättast är att få bort en gammal och sjuk människa och göra hans sista år till ett rent helvete. Senast i raden är författaren C. G. Liungman, 78, i Huaröd som häromdagen drabbades av Rosita Hagström, ni vet hon som är rädd för djur.

”Den lilla familjen sover sött i hägnet. Vinternatten är tre timmar gammal. Plötsligt och utan förvarning kör två bilar in och parkerar längst ner på gårdsplanen. Den ena är en polisbil och den andra en butiksbussliknande  större bil.

Tio minuter senare väcks den sovande familjen av att okända människor med strålkastare avsöker fårhägnet och upphetsat ropar till varandra.

tackornaMamman, hennes syster och sonen väcks bryskt och de vettskrämda djuren rusar vilt för att undkomma de för dem osynliga inkräktarna samtidigt som de försöker hålla sig i närheten av varandra.

tackaTjugo minuter senare är den lilla familjen infångad och indragen i den större butiksbussliknande bilen.  Den, och polisbilen, står sedan kvar med ljusen tända i en kvart medan deras besättningar förefaller upptagna med skriverier och samtal inne i kupéerna.

De förvirrade små infångade trycker sig mot varandra i det nu mörklagda utrymmet i  den större bilen.

for-illa

Vad var det som just hade hänt? Svar: Länsstyrelsen hade slagit till mot en djurplågare.

(Kristanstadsbladet 24/11): ”Tre får omhändertogs omedelbart från en hage… Anledningen till omhändertagandet var att fåren var långpälsade och stod utan skydd för väder och vind.”

Vid bortrövandet av den lilla fårfamiljen var det fem grader varmt. Gräset i fårhägnet var grönt, friskt och nyutväxt sedan sommaren. Vindskyddet bestod på ena sidan av det tjugo meter breda hägnet av en tät skog och på den andra av en granhäck med en laduvägg bakom.

(Länsstyrelsen 17/11): ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

När får har friskt gräs att äta behöver de inget vatten, men det stod en spann vatten vid hägnets grind. Några höstlöv hade fallit i.  Länsstyrelsen tog ett foto på vattenspannen med lönnlöven som flöt på vattenytan.

Den till dödslägret bortförda lilla familjen var ättlingar till får som sedan tio år levt på gården. Dealen mellan gårdsägaren och fåren var: Om ni betar av det nya gräset i parken bakom corps de logiet på somrarna ska ägaren sörja för ert beskydd, er hälsovård och ert behov av att leva som en flock.

År efter år fungerade denna deal utmärkt. Om det blev för många lamm födda blev de äldsta fåren (aggressiva gammelbaggar mest) slaktade på höstarna.

På somrarna stod fåren tjudrade i tunna lättkedjor från Lantmännen som gjorde att de kunde beta av ett 50 kvadratmeter stort gräsområde åt gången. Tjuderkedjorna var länkade till i marken nedstuckna små järnspett från en skrotad harv. De stacks ner så nära varandra att de tre eller fyra fåren hela tiden såg och hörde varandra och vid behov kunde lägga sig tätt intill. Men det ville de sällan, utan låg och idisslade ett par meter från varandra.

hink

Länsstyrelsen 18/11, foto visande en full vattenspann med lönnlöv flytande på ytan. Text: ”Vatten som fanns i hagen.”

På vintrarna flyttades de från parken till fårhägnet på andra sidan mangårdsbyggnaden. Där fick de bli till dess snön föll. Då stallades de in och fick leva på hö inköpt av grannbonden till dess de fött sina lamm och våren hade kommit. Under sommaren klipptes deras pälsar av ett klipproffs från Österlen, som tyvärr visade sig oanträffbar sommaren 2016. Så gick det till i tio år och kanske fem fårgenerationer.

Nu har generationslinjen slutat i ett av Länsstyrelsens dödsläger. Gårdsägaren, som är närmare 80, var mycket nära döden en hel vecka efter bortförandet p.g.a. förhöjt blodtryck och ångest.

Detta är akt tre av vad jag kallar ”En tragedi i tre akter” Om KB:s  insändarredaktör tillåter tragedins akt två och ett kommer nästa akt att innehålla många intressanta citat från Länsstyrelsens djurinspektörers och veterinärers syn på verkligheten.”

Carl G. Liungman, gårdsägare

Myten om det goda omhändertagandet

4 Aug

Intentionen från lagstiftaren var knappast att §§31 och 32 i djurskyddslagen skulle användas på det sätt som nu mer eller mindre blivit praxis. Ordet ”omhändertagande” har en positiv klang och för tankarna till att något ”tas omhand”. Före vanvårdsutredningen var den politiskt rätta åsikten att också barn i samhällets vård fick det bättre. Att många barn kom ur askan i elden tog det en generation och en grävande journalists filmer att avslöja. Folk i gemen, utan insyn, tror fortfarande att djur som omhändertas får ett bättre liv. Varför skulle de det? Det får de sällan om de ens överlever. lipurta och scharin 26 okt 2011 Vackra islandsstoet Lipurta den 26 oktober 2011 och veterinär Mats Scharin. Hennes lilla föl har just lastats i släpet. Minuterna senare skjuter han stoet framför ägarens ögon och skär halsen av henne. Omhändertagandeskäl: Långa hovar. Kunde ha åtgärdas med verkning enligt tre oberoende hovslagare. Och ingen bryr sig. Allra minst lagstiftarna. Djur som får det sämre kan inte ens berätta. Tre apor Ingen vill veta att ”världens bästa djurskyddslag” i praktik och tillämpning blev en katastrof för djuren. Det är mer rättvisande mot djuren att kalla det ”omflyttningar” för det beskriver bättre vad det handlar om. Omflyttningar, och det känner alla djurägare till, innebär i sig en stor risk och lidande för djuren. Mikael Gustavsson hämtar hundar Hundar som aldrig gått i koppel eller lämnat gården släpas fram, fångas med strypsnaror, transporteras bundna i hästtransporter mm. Ett populärt skäl till att omhänderta djur är hänvisning till framtida, fiktiva risker baserat på handläggarens personliga tyckande. Inte objektiva, statistiska risker framräknade av djursjukhus och försäkringsbolag, som vore det rimliga. Ta en hel kull söta valpar genom att klättra över ett stängsel är inget problem. hoppa över Valpar Sebastian Borg Sebastian Borg (som saknar kompetensbevis) och kör för Djurambulansen i Skåne AB (som saknar yrkestrafiktillstånd)  hämtar en kull valpar i Malmö utan ägarens vetskap för att Henriette Bonde tycker att det finns skaderisker i miljön.  Söta Inte vanvårdade eller sjuka men ”guuud va sööta”! Malin Larsson beskriver valparnas status.       valp Första tjing på djuren har transportföretaget. Tar polisen i övrigt ansvar för att de söta valparna hamnar hos rätt personer och inte vållar skada som fullvuxna 60-kilos bjässar med utpräglad vaktinstinkt? Lustigt nog upphör allt risktänkande i och med att man klottrat ner ett ”beslut om omhändertagande”. I Skåne finns en färdig blankett där man bekvämt förtryckt djurskyddslagens tre punkter enligt vilka djur ska omhändertas. Handläggaren behöver alltså inte ens kunna stava till så svåra ord som ”oundgängligen nödvändigt” utan behöver bara sätta ett kryss i en ruta. Det klarar t o m en handläggare med dyslexi. Ännu mindre göra någon utredning. kalv En omärkt kalv bland maskiner är helt OK hos Djurambulansen i Skåne AB. En bonde hade det renderat ett föreläggande för skaderisker. Tar risker jättedålig på sånt här tycker inte om hästar Rosita Hagström som är rädd för hästar och Peter Stenberg tar gärna risker med andras djur. I finska djurskyddslagen finns inskrivet att inspektörerna, som är veterinärer, skall ha en ansvarsförsäkring. Djur skadas, ibland till döds, stressas vid infångningar, lastningar, transporter och förvaring. De rymmer, tappas, tjuvparas eller dödas för att omhändertagaren inte klarar av att hantera djuret. De transporteras omärkta, sederade, skadade, högdräktiga, nyförlösta, packas för trångt, blir ihjältrampade, svälts, får ohyra, slåss och även nyfödda friska kalvar eldas upp i värmeverk eller skräms till skogs.

wendy

 Goldentik som omhändertogs 2011 för ägaren blev sjuk. Länsstyrelsen ville inte lämna tillbaka henne men ägaren vann i förvaltningsrätten. Hon lider av epilepsi och skulle inte paras. Hon tjuvparades, avsiktligt eller oavsiktligt, på Djurambulansen i Skåne AB. När hon skulle kastreras hade hon 8 foster i magen. Djur som flyttas är sällan utsatta för ett akut lidande på den plats de befinner sig utan hamnar i ett lidande som länsstyrelserna helt bortser ifrån därför att man när beslutet är fattat  skyller det på polisens ansvar. Polisen i sin tur överlåter djuren på privata, vinstdrivande företag och vill inte heller ta ansvaret för djurens vidare öden. omhändertagna kvigor Kvigorna på bilden omhändertogs några timmar senare. Det ansågs ”oundgängligen nödvändigt ur djurskyddssynpunkt” på en gård i Simrishamn 14 maj 2009. För att bli av med ”problemet” överlåts djuren på privata entreprenörer för ingen eller symbolisk betalning och därmed är länsstyrelsens beslut enligt §34 uppfyllt och polisens ansvar för djuren är slut. Företaget kan sedan förfoga fritt över djuren och själv tillgodogöra sig mellanskillnaden när de säljer djuren vidare. bild 10 Anmälarens bild på några av de 85 friska, pigga getter som omhändertogs i förebyggande syfte den 19 november 2013. Ett 10-tal skadades/omkom under infångning och en helt igenom olaglig transport. get med bakåtvrideet huvudDjurambulansens personal med hjälp av två poliser och djurskyddsinspektörerna Peter Stenberg och Alexandra Boijsen släpade getterna i hornen. En get skadades allvarligt men lastades ändå bland de första. Hon fick plågas på flaket först i tre timmar medan de övriga lastades efter och över henne plus ytterligare de två timmar som körningen tog. get med kvarbliven efterbörd Minst en av de högdräktiga getterna killade under transporten. Hur många killingkadaver som låg på Djurambulansens lastbilsflak vet vi inte. sålda för 20 kr st Getterna  ”överläts” till Djurambulansen i Skåne AB, Mikael Gustavsson, den 21 december för det facila priset av 20:- (!) st. Bara han vet vad de såldes vidare för och till vem. Det enda som finns är Mikael Gustavssons eget klotter på ett skrivark. Sista spåret på papperet finns på en produktionsplats i Spannarp. Ägaren av den har varken rapporterat in eller ut djuren. Getterna är försvunna. överlåtelse getter Det är länsstyrelsen som skall värdera djuren till marknadsvärdet. Vilket det nu än är så lär det i alla fall inte vara 20:–. Fakturor och kvitton saknas. Den geten som fick nacken sönderdragen brändes upp. getern är på tapeten Tidsmässigt sammanföll detta med att en mängd getkött dök upp på restauranger i Malmö. Slump eller? Nu vill inte polisen ha ansvar för djuren och en utredning skall vara klar i januari 2015 om att hanteringen av omhändertagna djur skall bort från polisens bord. För kostsamt och tidskrävande tycker polisen som inte heller anser sig ha kompetensen. ”Uppdraget ska, i den del som avser polisens uppgifter på djurområdet, redovisas i ett delbetänkande senast den 31 januari 2015. ” Kanske är det därför som allt fler djur tas ”om hand” på allt vagare grunder. Trissar man upp kostnaden kan länsstyrelsen äska mer pengar ifall de blir ålagda att betala för sina egna beslut när djurhanteringen flyttas från polisen. I Skåne åker bl a Sverker Olsson omkring och tar djur på egna ”diagnoser”. För några dagar sedan tog han några katter. Eftersom Sverker är rädd för katter, det har han personligen berättat för mig, ställer han gärna ”diagnos” på bild. Sverker O Sverker visar en bild på en katt i mobilen och säger: ”Den är döv, ja den är döv, reagerar inte när man… I stort sett döv.” Allt medan han febrilt tuggar tuggummi. Sverker Olsson anställdes i Hörby kommun i december 2002 utan några som helst meriter. Meriter behövdes inte heller vid ”arbetsövergången” till länsstyrelsen 2009. I en handvändning kan han och andra handläggare ruinera en privatperson utan rättslig prövning. räkning Varje hund och katt inbringar 200 + moms/dygn till Djurambulansen och polisen betalar. Än så länge. Fakturorna är saltade och belöper sig ofta på flera hundra tusen även för sällskapsdjur. Djur kan ”överlåtas” och sen säljas vidare eller slaktas. kalvfilé Omärkt kalv som uppenbarligen skall bli kalvfilé i egna och vänners frysboxar. Tidigare var det ytterst ovanligt att kommunerna deporterade hela djurbesättningar. Om en kreatursbesättning skulle avyttras gjordes det på plats. Nu skickas den ena besättningen efter den andra till privata företag. Två kreatursbesättningar hämtades i Halland i januari i år av Djurambulansen i Skåne AB. Den ena var mjölkkor. Personer med insyn i företagets djurhållning beskrev det som att korna fick det betydligt sämre och möjlighet/kunskap att mjölka fanns inte. Hundar och katter tas oftast av den anledningen av att de anses vara för många. Dvs man använder §16 som ett sätt att omhänderta djur, vilket saknar stöd i lagen. Missbruk av §16 (en teknisk föreskrift som infogats i den svenska djurskyddslagen och innebär att en person måste anses ”lämplig” för att få ha fler än 9 hästar, hundar eller katter) har uppmärksammas i direktiven som Eva Eriksson fick för översyn av djurskyddslagen med förslag att helt ta bort denna paragraf. En hundägare blev fråntagen sina hundar och hängdes ut i media där hundarna beskrevs som vanvårdade. cocker ”I rapporten står det att det saknades rena liggplatser. Det var så påtagligt att tikarna fick stå upp och ge valparna di på grund av den kraftiga nedsmutsningen på golvet.” Så står det i HD Vanligaste skälet att ta rashundar är skräpig miljö som hundarna påstås lida alldeles kopiöst av. Städning verkar inte vara något alternativ. Alla som någon gång fött upp en kull valpar vet att alla tikar står upp och ger di när valparna blivit litet större. Normalt beteende kallas det. Det är bekvämare för tiken och valparna får bättre plats. Ansvariga för omhändertagandet Malin Larsson och Henriette Bonde (igen) vet tydligen inte ens det.  Lägger tiken sig när hon hamnat i Djurambulansens alias SPCAs burar i Örkelljunga? Skulle inte tro det! För övrigt säger veterinärintygen att hundarna var fina. Om den digivande tiken sägs: välmående tik Alla hundar anses välmående och fina. Största felet är att en del har tandsten. Intressantare är den sista kommentaren i veterinärintyget. En chihuahua har ett utstående öga. Jag betvivlar inte att hunden borde ha fått någon form av vård men här räcker ännu en aktör upp handen och vill vara med på penningregnet. operation Jennyhills klinik erbjuder Djurambulansen/SPCA rabatt och operation föreslås bli inbokad följande vecka. Gissa vem som får betala och borde haft ett val att ta bort hunden eller välja en annan veterinär? Med stigande priser på djursjukvård och försäkringar får djurägare allt svårare att söka vård till sina djur. Då gäller det att rekrytera patienterna på annat sätt. Katter kan sällan omplaceras helt enkelt av den anledningen att utbudet av katter är stort. I Skåne överlevde därför bara 10% av katterna ett omhändertagande 2011. Varje katt genererade 3-4.000:-  innan de avlivades. fyra katterHenriette Bonde och Malin Larsson beslutar att fyra katter skall omhändertas vid ett ödehus. De hoppar över att polisen skall verkställa och ringer direkt till Micke Gustavsson som kommer och sätter ut fällor. hörsägen Någon riktig kläm på vilka individer som skall omhändertas verkar ingen ha. Om grannarnas katter (som säkert gärna jagar i ödehuset) åker med av farten räknas säkert bara som bonus. Till sist kommer det som är allra intressantast: Djurambulansen alias SPCA tänker sig att köra över myndighetsbesluten om vad som skall ske med djuren. Om myndigheten fattar beslut om avlivning tänker Micke överta djuren, vilket han i praktiken redan gör, och sedan sälja dem vidare. Det betyder att de är i så gott skick att de skulle kunna säljas och troligen är de i så gott skick att de aldrig skulle ha omhändertagits från första början. Men enligt lagen skall djuren säljas till marknadspris och pengarna tillfalla den djurägare vars djur man tagit. djur som ska avlivas Djur skall omsättas i flera led, därför att djur som stannar på en plats hos en ägare i ett helt liv genererar inte så mycket pengar. Därför måste djuren flyttas runt för att generera vinst och sysselsättning till så många som möjligt. Mikael Gustavsson och Petra Borg har fått §16-tillstånd till inte mindre än 300 hundar och 200 katter som skall skötas av ”volontärer”. Utbildad personal skulle äta upp vinsten.

Riskbedömning 1

13 Jul

ola

Publicerat torsdag 23 juni 2011 08:47

Tisdagen den 12 april hade jag djurenhetens chef Ola Svensson hemma hos mig hela dagen. Mötet blev också filmat av dokumentärfilmaren Peter Gerdehag inför den tredje delen om hästmannen, ”Hästmannens sista strid”, som handlar om den lilla människans kamp mot ett känslokallt myndighetsmaskineri.

Vi diskuterade bl a riskbedömning. Djurinspektörerna arbetar förebyggande påstår Ola Svensson. Och säger att ”vi lägger ihop små risker” som då, enligt honom, sammantaget skulle bli en stor risk. Jag försökte då föra ett rent matematiskt resonemang (jag har faktiskt läst matematik på högskolenivå). Jag sa att om man har en risk som är stor och med all sannolikhet kommer att medföra en skada, så ligger risken nära 1. Vi kan säga att det betyder att en häst kommer att skadas av detta på ett år.

Om vi har en bedömd risk på 0,1 så kommer hästen att skada sig en gång på 10 år. Antag att vi sedan har tre risker som bedöms till 0, 001 och vi lägger ihop riskerna så blir summan av riskerna alltså 0,1003 dvs den faktiska risken är fortfarande att hästen skadar sig en gång på 10 år.

Och vad räknas då som risk. Jag framhärdar i åsikten att de absolut största riskerna när det gäller hästar finns i själva användandet dvs när man lastar, lastar av och transporterar, när man rider, kör och tränar och inte minst vid tävlingar. Om djurägare för dyra avgifter skall tvingas ta bort fiktiva risker som en sned skiva i ett stalltak så skulle i konsekvensens namn all användning och hantering av hästar förbjudas mot skyhöga viten. Hela trav- och galoppsporten skulle tvingas slå igen för att inte tala om den riskabla terrängritten där både människor och hästar ovedersägligen bryter nacken stup i kvarten.

Nja, säger Ola Svensson, det tillhör ju inte länsstyrelsens bord att bedöma risker på tävlingar. Alltså blundar man för de verkliga riskerna och söker istället de mindre, för att inte säga obetydliga eller rent av obefintliga riskerna i en hage.

Rosita2

 

2010 ansåg Rosita Hagström, tidigare byråkrat på jordbruksverket, den hundraåriga stenmuren längs ena sidan av min hage vara en ”risk” för de betande hästarna. Hur stor är risken att någon häst plötsligt får för sig att klänga upp på och sedan ramla ner från muren? Obefintlig skulle jag säga. När vi rider i skogen går vi ofta över stenmurar. Är det då förbjudet? Skall Emma Hansson ”riskexperten” (väl upplärd av kollegan Sverker Olsson som inte bara saknar utbildning utan också kan hitta brister som inte finns) springa efter oss för att kontrollera att inte hästen ramlar ner från en mur eller går under en gren som är lägre än 2,20 m? Hur många mil stenmurar finns det i Skåne? Ska vi ta bort alla där det går hästar och vad händer då med Landsbygdsprogrammet?

”Stöd för restaurering och återskapande av stenmurar. 320 kr/meter i en fast ersättning. Lägsta stödbelopp skall i normalfallet vara 8 000 kr.” Det kan man läsa på Kronobergs länsstyrelses hemsida. Tänk så kul! En avdelning river ned och den andra ger bidrag för att bygga upp…

 

Ny rollfördelning på Länsstyrelsen i Skåne

6 Jan

Publicerat fredag 07 januari 2011 19:28

 

Efter förra årets svidande kritik från internrevisionen har djurskyddskontrollerna i Skåne omorganiserats. En helt ny grupp har fått ansvar för planerade kontroller, något som allmänheten förmodligen trott att det är det som djurskydd handlar om, men som över huvud taget inte existerat. Till samordnare för lantbruksdjur har utsetts Karl Jansson. Förhoppningsvis är han bättre på administrativa uppgifter än på djur och människor. Här hos mig stod han och glodde i backen och sade inte ett ljud, kanske tordes han inte när Rosita Hagström stod bredvid. Han har dessutom fotograferat en plastmatta och skrivit i sk minnesanteckningar (som jag för övrigt fick ca 8 månader senare) att det brådskar med ett återbesök. Kanske tror han att plastmattor inte får tillräcklig omvårdnad hos mig.

I samma avdelning hittar vi Mattias Gårdlund som tillsammans med Jenny Persson beslöt om omedelbart omhändertagande av en häst och fyra katter i februari 2010 hos en kvinna i Hörby som de påstod vara försvunnen. Kvinnan öppnade själv dörren när två stöddiga poliser knackade på dörren och höll fast henne medan två kattfångare från Hjortshögs hundpensionat med håvar tog sig in och fångade fyra av hennes katter. När företaget efter några veckor ville håva in pengar för ”inkvarteringen” gav lässtyrelsen dem tillåtelse att avliva katterna. Ägaren fick räkning på 5000:- för pensionatsvistelsen och dessutom räkning på 3 (!?) katter som avlivats i Malmö. Om det var samma katter som man hämtade eller om de avlivats omgående går inte att utläsa eftersom inga beskrivningar eller veterinärutlåtanden finns. Gårdlund är nu bortagen från sådana uppdrag och skall enbart syssla med transporter.

Rosita Hagström har fått ansvar för att inspektera minkar. Sedan djurrättsalliansen smygtagit bilder hos Ljungemink såg sig länsstyrelsen tvungen att göra en inspektion. Rosita lyckades hitta en rad missförhållanden vilket hon genast gick ut med i pressen för att glänsa. Här hos mig kröp hon in genom mina frigående dvärghöns lucka för att fotografera den frusna spillningen under sittpinnarna. Där hävdade hon, skulle ströas så att hönsen skulle kunna sprätta i sin egen dynga! Att höns inte har det beteendet begrep hon inte. Rosita kanske vet mer om minkar än om hundar, höns och hästar men det är ju enkelt för mindre kan det ju inte vara.

Övriga inom lantbruksdjur är Anna Starck, Lena Järkelid, Renée Norlin, Sophia Hedenskog och Peter Stenberg. På sällskapsdjurssidan skall Hanna Augustsson ha hand om försöksdjur och §16 dvs tillståndsansökningar Alexandra Boijsen, Linnea Stålhandske, Mikaela Björkman, Paula Hultgren och Viveca Sandström. Här finns en del nya stjärnor, hoppas att de inte trampar i klaveret i den utsträckning många av de ”gamla” gjort.

Samordnare för anmälningar skall Elin Gullander med livsmedelsutbildning vara. För lantbruksdjur har dessutom avdelats Anton Liedgren, Camilla Lundbäck, Eva Carström, Gabriella Foschi, Malin Olsson och Sverker Olsson. I länsstyrelsens kompetenssammanställning finns ingen utbildning angiven för Sverker Olsson. Han är den som undrade om det fanns plats för en karl i sängen hos mig och tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Han var rädd för katter, ogillade hundar och hade ingen erfarenhet av hästar. Jag trodde att någon som saknade formell kompetens inte kunde jobba kvar? Länsstyrelsen borde verkligen ta den chansen för att bli av med honom om man inte redan gjort det.

För anmälningar rörande sällskapsdjur återstår Anders Olsson, Carolin Schöld, Hanna Hedlund, Henrietta Bonde och Emma Hansson. Den sistnämnda törs inte längre visa sig på bild,  har ofta gått i par med Sverker Olsson, är den i särklass mest ökända av inspektörerna och den som mest driver ”den hårda linjen”. Undrar hur många liv hon har på sitt samvete. Eller hon kanske saknar samvete, sådana personer lär finnas.

Ansvarig för sakområde planerad resp anmälning

Katt: Linnea resp. Elin

Häst: Lena resp. Camilla

Slakterier: Mattias, Karl ingen på anmälan.

Djurtransporter: Mattias, Lena Ingen på anmälan

Mink: Rosita resp. Elin

Nöt: Peter resp. Sverker

Får och get: Rosita resp. Eva

Försöksdjur: Hanna resp. Anders

Gris: Karl resp. Eva

§ 16-tillstånd: Paula; Linnea anmälan ej relevant

Fjäderfä (värphöns, slaktkyckling, ankor, gäss, duvor m.m): Renée resp. Jan-Erik

Zoobutiker samt Zoobutiksdjur i hemmiljö inklusive kräldjur: Paula resp. Henriette

Cirkus/offentlig förevisning av djur, Lama/alpacka: Paula resp. Henriette

Hund: Linnea resp. Emma

Vilthägn och fiskodling: Renée resp. Sverker

Primärproduktion: Renée

Tvärvillkor: Rosita

Hur som helst, nästa gång de dyker upp hos mig, vem det nu blir, ska de filmas från början till slut.

Länsstyrelsen ber om ursäkt

2 Jan

Publicerat tisdag 16 november 2010 18:41

Och då är det förstås inte någon enskild person, vars liv man ödelagt, som man ber om ursäkt, utan landets största minkföretag Ljungemink som hamnade i blåsväder efter djurrättsalliansens smygtagna bilder på stympade djur. ”Länsstyrelsen beklagar de olägenheter som Länsstyrelsens beslut om föreläggande resulterat i från bland annat djurrättsaktivister, på grund av uppmärksamhet i media.” D. v. s. som jag tolkar det så beklagar man att man varit tvungen att ”upptäcka” och åtgärda missförhållanden sedan en ideell förening gjort det jobb som inspektörerna har bra betalt för att upptäcka innan.

Ljungemink har nu fått verkställigheten av föreläggandet från Länsstyrelsen inhiberat i förvaltningsrätten, något som väl aldrig förunnats en enskild person som exempelvis fråntagits sina djur med motivering att han/hon är oanträffbar. Men är man stor och det handlar om pengar så behandlas man inte lika inför lagen. Den som tror något annat borde väckas med en hink kallt vatten.

Ljungemink har bl. a. haft många tusen fler djur än man haft tillstånd till och Länsstyrelsen har hotat med storsläggan i form av miljonviten. – Länsstyrelsens beslut skulle få stora verkningar för bolaget som svårligen kan återställas, säger Marianne Alwall, som var jourdomare den 3 november när beslutet togs.

Företaget är också kritisk mot att enskilda handläggare på Länsstyrelsen går ut i media och yttrar sig om sådant som inte står i handlingarna. Men då ska man veta att det är inte första och troligen inte heller sista gången som djurskyddsinspektörerna tar sin chans, och nu fick Rosita Hagström chansen, och vill sola sig i medieuppmärksamhet!

 

  • forysta
    forystafre 26 nov 2010 11:32
    Helt rätt! Denna internrevision, för övrigt helt lysande gjord, sågade länsstyrelsens djurinspektioner jäms med fotknölarna och du kan läsa om den i ett av mina tidigare inlägg. De flesta anmälningar är förstås inte så spektakulära att de lämpar sig för att gå ut och skryta i pressen. När de någon gång gjort ett befogat ingripande har det oftast varit för sent. Du kan följa Länsstyrelsens ärenden genom att prenumerera på ärendelistorna som skickas ut per mail ca 2 gånger per månad.

  • Birgit mailto

    fre 26 nov 2010 10:36

    Förvånar mig inte om mediaglansen. Läst ett material från Skånes länsstyrelse att det kan bli annorlunda. Gjorts en internrevision där och angående media föreslås det att man skall bli försiktigare, delvis pga hänsyn till djurägaren. Man kan dock undra om det inte även kan bero på att man inte vill att det skall komma ut i ljuset vad länsstyrelserna håller på med.
%d bloggare gillar detta: