Det gäller att ha rätt kontakter

För dem som inte känner till Djurskyddsmyndigheten och vad som hände sedan.

Hans Röös skriver:

”Det är Pernilla Ström vi har att tacka för att Djurskyddsmyndigheten lades ner och länsstyrelsen tog över. Hon och hennes sambo Klas Eklund chefsekonom på SE-banken och Posten även talskrivare till Olof Palme (f.d. statssekreterare hos Kjell Olof Feldt känd för slagsmål på Finansdepartementet, där han 1994 knockade en journalist från Kalla Fakta, Jan Scherman) hade nyss köpt sin hästgård i Skåne (4,5 miljoner, vill jag minnas?) och höll på att investera i en ridanläggning.

De stötte då på byråkratin på Djurskyddsmyndigheten (Totte & Co) varvid hon skrev en artikel på framskjuten plats i DN där hon ansåg att Djurskyddsmyndigheten borde läggas ner. Därefter tog det inte lång tid innan beslutet om nedläggning kom.

Hennes mor, Turid Ström f.d. riksdagsledamot och stridbar politiker i kampen för jämställdhet och kvinnors rättigheter, var sambo med Bengt Dennis, f.d. riksbankschef. Så hon har stort inflytande genom olika kanaler.”

ATL skrev den 22 juni 2006: ”Mångårig erfarenhet av djur i ranchdrift ställdes mot paragrafer. Politiker och opinionsbildare skrev debattinlägg, inte bara i lantbrukspress utan även i andra tidningar. En rejäl sågning av Djurskyddsmyndigheten stod till exempel Pernilla Ström, styrelseproffs och företagare i hästbranschen, för i Dagens Nyheter.Och det tog skruv. Regeringen beslöt i förra veckan att låta Djurskyddsmyndigheten ”göra en sammanvägd bedömning av djurskyddet vid utegångsdrift”. Debatten tvingade fram en översyn.”

Innan nedläggningen var ett faktum fick myndigheten utstå mycket kritik.

”Totte” är Torsten Jakobsson. Numera länsveterinär i Östergötland.

Det var Totte som tillsatte tjänsterna till Djurskyddsmyndigheten. De som jobbade försvann naturligtvis inte vid verkets nedläggning utan erbjöds nya tjänster främst på Jordbruksverket.

En knäckfråga som knäckte Djurskyddsmyndigheten var ligghallarna för utegångsdjur:

”… antalet råmande per tidsenhet och ko (kan) vara ett sätt att mäta stress när djuren hanteras, kläckte Torsten Jakobsson ur sig.”

Expertisen hade uttalat sig.

 Annars var det ju striden om kossorna på Revingehed som fick myndigheten på fall. Djurskyddsmyndigheten avslog i oktober 2005 KC Ranchs ansökan om fortsatt dispens från kravet på ligghall till djuren. I mars 2006 fick myndigheten en guidad tur på heden. I juni slog länsrätten i Mariestad fast att betesdjuren på Revingehed i Skåne har det bra, fast de vistas utomhus i ur och skur och avvisade därmed Djurskyddsmyndighetens krav på ligghallar.

”Någon anledning att befara att ett djur skulle duka under på grund av köld även under de erfarenhetsmässigt värsta väder som kan förutses på Revingehed föreligger inte”, löd rättens slutsats.

”Men de ska ha möjlighet till en högre välfärdsnivå än vad de har i dag”, sade Torsten Jakobsson. Högre välfärdsnivå innebar enligt honom tillgång till skydd mot väder och vind samt en ren, isolerande liggplats.

Den 16 oktober 2006 var nedläggningen av myndigheten ett faktum då den ströks från den nya regeringens budget. Den sista juni 2007 blev nedläggningsdatumet.

 

 32 personers anställning togs över av Jordbruksverket. Den politiskt tillsatte generaldirektören Matz Hammarström fick ingen plats i Jönköping.

Innan nedläggningen var ett faktum fick myndigheten utstå mycket kritik.

”Den har funnits under bara några få år, kom till för miljöpartiets skull och man fick också generaldirektörsposten, men tycks ju nu i ganska stor utsträckning blivit en lekstuga för djurrättsaktivister, inte något som ligger i de djurägandes intresse”, sade kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund. Kritiken, inte minst från lantbrukarhåll, handlade om att myndigheten var byråkratisk och inte lyssnade på sunt förnuft.

Nu drygt sju år senare vet vi att Djurskyddsmyndigheten likt en hydra återuppstod i alla landets länsstyrelser. Jordbruksverket har fortsatt med detaljregleringen som snart har skrämt bort det sista av vårt lantbruk och övrig djurhållning. Det sunda förnuftet lyser fortfarande med sin frånvaro. Djuromhändertaganden har blivit en lönsam affärsverksamhet, medan de fd djurägarna ruineras med gigantiska räkningar, som ytterligare ett utslag av ”vinster i välfärden”. Den biologiska mångfalden som var ett argument mot ligghallarna hotas nu i ännu större uträckning då de små lantbruken slagits ut. Vis av läxan från 2006 så ger sig inte djurskyddshandläggarna på stora företag som KC Ranch längre. Nu drabbar man småbönder och hållare av sällskapsdjur.

Spiken i kistan kan bli ekonomi- och handelsavtalet CETA. Avtalet innehåller även ett avsnitt om tvistlösning (ISDS) som innebär att företag kan stämma europeiska länder för uteblivna vinster om de ställer högre krav exempelvis på djurvälfärd. Så då står vi där med vår fina djurskyddslag, våra stränga lagar, hårda straff och långa näsa.