Tag Archives: rättslöshet

När myndigheten hoppade på fel person

3 Okt

Länsstyrelsen i Skåne har gjort sig känd för sin ”innovativa” tjänsteutövning. En av de mer bisarra var att medverka i filminspelning för TV4 där ovetande djurägare överrumplades och hängdes ut som djurplågare.Jeanette Richert ville göra allt rätt med att importera och sälja rashundar. När hon frågade länsstyrelsen om §16-tillstånd gick allt lätt. Allt för lätt förstod hon långt senare. I samarbete med Djurambulansen i Skåne AB och produktionsbolaget som skulle filma riggade länsstyrelsen ett spännande fall. Vem minns inte vinjetten med de tutande färjorna som förde tankarna till hänsynslösa hundsmugglare? Mattias Gårdlund fick sina minuter i rampljuset och gav bland annat luft åt sin avundsjuka över förmodade inkomster. De gav alltså tillstånd enbart för nöjet att dra bort det inför kameran. Lilla nyanställda Malin Larsson fick äran att säga den repliken!

Men, den här gången hoppade de på fel person. Nu är Jeanette Richert på väg till riksdagen med rättssäkert djurskydd som sin huvudfråga. Här är motionerna och här är kommentarerna!

Så här förklarar Jeanette Richert själv sitt beslut:

”Ibland önskar jag att jag sluppit gå igenom de år jag nu har bakom mig, pendlande mellan förtvivlan och känsla av maktlöshet, men är ändå på ett sätt tacksam att det hände mig. På grund av att jag själv fått en så brutal insyn i hur djurskyddet hanteras kan jag nu göra vad som står i min makt för att få till stånd en ändring till det bättre.

Vi får inte tillåta tjänstemän och myndigheter att behandla och piska oss som vore vi trälar från medeltiden. Det effektiva straff som länsstyrelsen delar ut gör att i princip vilken djurägare som helst kan bli offentligt utpekad som djurplågare och skambelagd i hela sin sociala omgivning, arbetsplats, barnens skola, i affären där man går och handlar, folk som inte besvarar mejl och samtal efter att ha googlat ens namn.

Den maktlöshet du känner när du ser dina djur, som du förmodligen älskat och vårdat och ansvarat för under lång tid, som du nu inte kan skydda från omedelbart omhändertagande och möjlig avlivning beslutat av samma myndighet, är obeskrivbar.

Myndighetens maktdemonstration, som många av oss fått bevittna, är direkt menad att knäcka djurägaren. Jag medger att det är ett oerhört effektivt sätt att kväva allt motstånd. När länsstyrelsen är klar med sin ihållande behandling av djurägaren så finns det inte mycket kvar. Ett mänskligt vrak, trasade familjer, bortrövade djur, miljonskulder, hem och gårdar säljs till vrakpris på exekutiv auktion. Livslångt djurförbud/ näringsförbud och misären är ett fullständigt faktum.

Att skaffa advokat för att slåss mot länsstyrelsen på deras egen hemmaplan i förvaltningsdomstolar kan bli både ekonomiskt omöjligt och även nästintill meningslöst. Så länge processen hålls i förvaltningsdomstolarna, så har man inte rätt till betald offentlig försvarare och du får heller ingen hjälp av ditt försäkringsbolag. Dessutom så behövs ingen bevisprövning i dessa instanser, vilket gör att kontrollanternas ord blir sanning och djurägaren blir en djurplågare, för det har kontrollanten kryssat för i sitt förtryckta dokument. Det är du som måste bevisa att du är oskyldig.

I de fall djurägaren mot all förmodan skulle få rätt, så är djuren redan spårlöst försvunna eller avlivade. Länsstyrelsen är inte skadeståndsskyldig för varken försvunna djur eller skada de orsakat utan tvärtom. De skulder de gett dig får du behålla.

Just därför ska misstänkta djurskyddsbrott polisanmälas och bedömas i tingsrätt och djurförbud ska vara en del av eventuellt utdömt straff och inte som nu ett tjänstemannabeslut. I tingsrätten, till skillnad från förvaltningsdomstolar, måste åklagaren bevisa brott och du anses oskyldig tills dess. Där räcker inte en enskild kontrollants tyckande för att krossa en djurägare för all framtid. I tingsrätten har djurägare rätt till kostnadsfri försvarare. Om man är oskyldig blir man fri. Är man skyldig får man böter eller ett tidsbestämt straff exempelvis djurförbud. Har staten gjort skada på dig eller dina djur eller egendom så blir staten skadeståndsskyldig. Det är så det ska gå till i en rättsstat som Sverige räknar sig som.

När du istället har med länsstyrelsens djurskyddskontrollanter att göra i förvaltningsdomstolarna, så finns inget av denna så självklara rättssäkerhet. Man är istället helt utlämnad till kontrollanter med bristande kompetens som i mänsklighetens namn även kan bli berusad av den totala makt de har. Makt utan ansvar är en mycket farlig kombination vilket också konsekvenserna visat. Djur försvinner, lantbrukare försvinner, gårdar ligger öde eller säljs på auktion. Betesmarker växer igen och familjer bryts ned, både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt med långtgående skador som många gånger är oreparabla.

Detta är INTE djurskydd!

Djurskydd ska handla om djurens och även djurägarens välmående. Djuren är beroende av sina ägare/vårdare, och därför är deras välmående lika viktigt för gott djurskydd. Det ska finnas glädje och trygghet i det ansvar det innebär att varje dag ta hand om sina djur. Man ska vid behov ha rätt till information, stöd och vägledning för att förbättra sin djurhållning.

Hela mitt liv har jag reagerat oerhört starkt mot all slag av maktfullkomlig auktoritet och när starka ger sig på svaga. Jag är svår att knäcka och har många gånger i mitt liv fått kämpa för att vända motgång till medgång. Jag hoppas nu så innerligt att vi ska kunna använda våra och våra familjers tragiska erfarenheter och våra djurs sorgliga öden till att istället kunna ingjuta mod och styrka.

Det viktigaste av allt: Våga prata, våga berätta, våga beskriva vad som har hänt! Skriv ner er historia, skriv insändare, berätta för era grannar. Släpp skammen och res er!

Dessa allvarliga övergrepp som sker i djurskyddets namn måste visas upp i sin helhet. Varje nytt fall är en ny rättsskandal och Sverige riskerar att få betala dyrt när det uppdagas hur illa det har skötts och de svåra konsekvenser det fått. Inte bara för enskilda, för djur, för familjer, utan för hela Sverige, som snart bara har stora fabriksliknande djuranläggningar kvar, helt tvärtemot våra intentioner om att värna det småskaliga jordbruket och djurhållning.

Det är dags att reagera innan det har blivit för sent!”

Djurägarna demonstrerar, djurägarna har fått nog

21 Feb

20160219_123252Intresseföreningen Djurägarna Sverige anordnade en demonstration den 19 februari utanför länsstyrelsen och jordbruksverket i Jönköping för uppmärksamma den rättslöshet som djurägare är utsatta för vid myndighetsutövning. På plats fanns dokumentärfilmaren Peter Gerdehag, med högaffeln i högsta hugg.  Han filmade hela eventet, intervjuade och blev själv intervjuad av medieuppbådet på plats. Här, här, här och här finns artiklar och intervjuer.

Gerdehag har gjort svenska folket uppmärksammat på hur djur och djurhållare drabbas när de blir överkörda av statens djurskyddande myndigheter genom sina filmer om hästmannen, Stig-Anders Svensson. Länsstyrelsen i Jönköping tog ifrån honom hans tre arbetshästar och belade honom, efter ett helt liv med djur, med djurförbud. Hästarna skickades efter ett par ägarbyten till slakt.

20160219_144525Demonstrationen hade utformats som ett sorgetåg med en hästdragen vagn.

DSC00642

sorgetågTyvärr vågade ingen låna ut sin häst av rädsla för myndigheterna, så vagnen fick dras av sex deltagare. Kusk var Sten-Gunnar Hörberg vars fina arbetshästar nyligen togs av länsstyrelsen i Jönköping.

20160219_145819Kransnedläggning skedde utanför länsstyrelsens och jordbruksverkets lokaler för att hedra de två djurägare, Christopher och Maria, vilka, som en direkt följd av att de fråntagits sina djur i av Stockholms länsstyrelse, inte fann livet värt att leva mer.

DSC00661Fattade gjorde dock inte länsstyrelsens personal som inte vågade komma ut och tala med demonstranterna.

Lars SandbergFöreträdare för protesten, liksom journalister, fick i tur och ordning en liten audiens i maktens borg hos chefen för landsbygdsavdelningen, Lars Sandberg.

DSC00663Lars Sandberg säger: ”Det som är viktigt för mig är att vi följer den svenska djurskyddslagstiftningen, det är det primära och den svenska djurskyddslagstiftningen syftar till att vi ska värna djuren, att vi ska ha en god djuromsorg i landet.”

Att djuren oftast dör av ”omsorgen”, att människor tar sina liv eller stryker med av stressrelaterade sjukdomar, lantbruk försvinner och marker växer igen är uppenbarligen en liten bieffekt som byråkraterna tycker vi får ta om det nu ens är sant.

Om rättssäkerheten säger Lars Sandberg vidare: ”Är man inte nöjd och känner att det här är inte korrekt, då har man möjlighet att överklaga våra beslut.”

Ganska så meningsfullt när djuren redan är stulna, överlåtna för en spottstyver eller avlivade.

Han fortsätter: ”Och det jag kan konstatera är att dom beslut som överklagas inom djurskyddet och som överklagas i olika instanser, de besluten ändras inte.”

Nej, för det allra mesta går förvaltningsdomstolarna, dit djurägarna hänvisas till att överklaga, helt på länsstyrelsens linje i och med att sakfrågan inte prövas utan bara handläggningsgången. ”Högre instans” kan djurägaren glömma för bara 10% av djurägarna får det, medan länsstyrelserna får det till 100%. Det är djurägarnas ”rättssäkerhet” i kalla siffror.

Lars Sandberg fortsätter: ”Jurister med lång utbildning som tar del av sakkunskap från olika håll, dom kommer fram till slutsatsen att vi har följt den svenska djurskyddslagstiftningen och att besluten är rättssäkra och korrekta.”

Nu är det bara det att djurskyddslagstiftningen inte ingår i juristernas utbildning, så de förlitar sig på att djurskyddshandläggarna har den erforderliga expertkunskapen. Juristerna väljer heller inte att gå kompletterande utbildningar som erbjuds utan väljer mera högstatusområden som exempelvis skatterätt. Jurister har i regel dålig eller ingen kunskap om djur och djurhållning. Någon extern expert har jag aldrig hört att någon förvaltningsdomstol kallat in i något djurärende. Det vanliga är att domstolen gör lätt för sig och skriver av länsstyrelsens yttrande ordagrant i domslutet.

Sandberg får frågan om det inte är viktigare att djur har det bra än att det fattas några cm i takhöjd. Sandberg svarar: ”Jag menar nog att det viktiga för en myndighet oavsett vilken fråga det är, det är att ha respekt för de lagar och det regelverk som har beslutats av folkvalda politiker och att vi som myndighet ser till att vi följer de lagarna och reglerna!”

Respekt för människor nämner han inte. Han får frågan om han kan förstå kritiken. Hans svar talar för sig självt och hans inställning förklarar varför människor tar sina liv i förtvivlan: ”Nej, egentligen kan jag inte det. Jag upplever kritiken som väldigt osaklig och okunnig i stora delar!”

Lars Sandberg borde entledigas med omedelbar verkan!

%d bloggare gillar detta: