Tag Archives: psykisk sjukdom

Myter om djurförbud

22 Sep

djurforbud-skane-2015Djurförbud i Skåne 2015 (82 st varav ett partiellt dvs ca 1%)). Två personer har fått djurförbud efter att ha skrivit på strafföreläggande om djurplågeri, båda avser kreatur (dvs ej prövat i domstol) och en efter en dom för brott mot djurskyddslagen (häst). I sex ärenden har kollektiva djurförbud delats ut till hela familjen 2-4 personer, en specialitet som Skåne ägnar sig åt. I ett fall noteras missbruk. 64 st avsåg sällskapsdjur (79%).

djurforbud-jonkoping-2015

I Jönköpings län ovan utfärdades 2015 nio djurförbud varav sju var partiella (80%). Endast en var efter en dom (nötkreatur) för brott mot djurskyddslagen. Tre förbud avsåg sällskapsdjur (33%).

Den enskilt största orsaken till djurförbud tycks vara bristande städning.

Eftersom det är så få domar som ligger till grund för/ingår i besluten om djurförbud måste man dra slutsatsen att det är i huvudsak djurskyddslagens §29 femte stycke, andra delen som tillämpas mest.

Den 5e punkten lyder: ”…vid upprepade tillfällen dömts för brott enligt 36, 36 a eller 36 c § eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 26 §. Eftersom länsstyrelsen vägrar att anmäla brott som lyder under straffbestämmelserna (vilket inte ger djurägaren någon möjlighet till rättslig prövning) återstår bara den andra delen dvs att man har avlagt så många oväntade visiter där man utfärdat förelägganden att själva antalet ligger till grund för beslutet. Det kan vara under många år, allt läggs på hög i motsats till ”vanliga” brott som man avtjänar sitt straff för och inte kan dömas för igen. Alltså man ”arbetar upp” ett djurförbud.

Redan för ett år sedan varslade jag om att Skånes länsstyrelse var på väg att slå rekord i antal djurförbud. Sju månader senare konstaterade rikspressen samma dystra sak för 2015. ”Förra året utfärdade landets länsstyrelser totalt 279 djurförbud. En enda länsstyrelse, Skåne, svarade för 30 procent av alla djurförbuden. Skåne står också för den största ökningen av antalet utfärdade djurförbud mellan 2014 och 2015 – från 46 till 82 stycken.” Det var nästan dubbelt så många som tvåan på listan, västra Götaland. Avdelningens chef Marcus Björklund försvarade sig med att det finns så många fler djur i Skåne. Men då borde Stockholm ha flest djurförbud eftersom det i regel handlar om sällskapsdjur men de hade bara 32. ”Så frågan måste ställas: Ä r det Skåne som övertolkar lagen? Eller är det alla andra länsstyrelser som inte följer lagen?” Syftet med att flytta kontrollen till länsstyrelserna var väl för att få en mer likartad kontroll över landet?

I botten på listan ligger Västerbottens län med ett enda utfärdat djurförbud och Dalarna och Västmanland med vardera två.

– Vi ligger bra till när det gäller antalet kontroller och jag tror inte att ökade resurser skulle ge fler djurförbud. Jag känner mig trygg med att vi utfärdar de djurförbud som behövs, säger Fredrik Nilsson, Västerbotten.

Björklund påstod också: ”Vi har fler socialt utslagna människor med ekonomiska problem”.

För att hans påstående skall ha relevans måste alltså djurägarnas problem och ekonomi registreras i samband med att de utfärdar djurförbud. En sådan registrering skulle dessutom vara olaglig eftersom det är offentlig handling.

Det här är en seglivad myt som journalister sväljer med hull och hår. Redan i utredningen (SOU 2011:75) om ny djurskyddslag som gjordes  av Eva Eriksson skrevs (sid 713) att att det är missbrukare, personer som lider av psykisk ohälsa och äldre som inte längre kan ta hand om sina djur som uppges vara de som vanligen får djurförbud. Varifrån den uppgiften egentligen kommer är oklart eftersom länsstyrelserna när de får frågan själva förnekar det.

Hur är det då med ålder? Är det mest gamla skröplingar som får djurförbud? I Skåne var 25% födda före 1950, 35% var födda på 50- och 60-talen, 33%var födda på 70- och 80-talen och 7% var födda 1990 eller senare. Så det påståendet stämde inte heller.

Ingela Björklund Länsstyrelsen Jönköping skriver: ”Vi varken kan eller får lägga några andra aspekter i ärendet än det rent objektiva, och för ingen statistik över bakomliggande orsaker. Det finns många djurägare med psykisk sjukdom eller missbruk som sköter sina djur föredömligt.”

”Vi för inte den typen av statistik, det vore enligt min mening djupt oetiskt och sannolikt inte heller lagligt”, enligt Carolin Wall, Västmanland. På samma linje är Mikael Norberg, Västernorrland: ”Vi på länsstyrelsen har inte uppgifter om psykisk ohälsa och missbruk.” Stockholm för inte heller statistik på detta. ” Vi kan ju inte ”diagnostisera” personer …”, säger Maya Solvik, Blekinge. Björn Dahlén svarade för Kronoberg att något sådant registreras inte, det gjordes inte i Östergötland heller. Något register finns inte heller i Västra Götaland.

Åsa Heldemar skriver: ”Vi registrerar inte om personen som får djurförbud är missbrukare eller har psykiska problem. Vi vet förstås i några fall att misskötseln av djuren ibland beror på just detta och i något av våra beslut finns också den orsaken angiven. Men i de flesta fall har vi ingen aning om ifall personen ifråga har problem med missbruk eller har psykiska problem.” Hon nämner två fall där djurägaren befunnits vara påverkad och misshandlat sin hund.

”Länsstyrelsen kan inte ställa diagnoser utan det är en fråga för hälso- och sjukvårdspersonal”, svarar Jenny Lejonberberg, Kalmar. I Gävleborg känner inte länsstyrelsen till mental status på personer med djurförbud.

Åsa Regnander-Dahl, Jämtland, skriver:”I våra djurförbudsbeslut står inget om personernas hälsa.” Länsstyrelsen i Västerbotten har inte omhändertagit några djur med anledning av de faktorerna. Vanja Kinch, Halland, tycker frågan är intressant men kan inte svara: ”…det inte säkert att det i djurförbudet framkommer om det är psykisk ohälsa, missbruk, kombination eller något annat som ligger bakom den ”dåliga” djurhållningen som givit anledning till djurförbudet.”

I Skåne går man tydligen på känslan och framhärdar: ”Att vi och många andra länsstyrelser har erfarenheten att det är vanliga grupper som förekommer i våra ärenden medför inte att vi för sådan statistik”, svarar Marcus Björklund.

Henrik Nordin, socialstyrelsen, skriver att: ”Om länsstyrelsen eller någon annan myndighet för ett register med personnummer över personer som fått djurförbud så kan det i princip vara möjligt att samköra det personregister hos Socialstyrelsen, eller hos andra myndigheter, för forsknings- eller statistikändamål, efter etikprövning eller motsvarande. Såvitt jag kunnat utröna har emellertid inget register hos Socialstyrelsen använts i någon sådan samkörning.”

%d bloggare gillar detta: