Tag Archives: polisen Skåne

Stor polisinsats mot gammal man

23 Okt

 

gra-jakoLäste ni något i tidningarna om den stora polisaktionen i Haglösa i Trelleborg den 7 oktober där flera hundra, ja 608 individer sammanlagt, fick sätta livet till och slängdes i en container? Nej, skulle inte tro det. Ibland saknas inte polisresurser. Och ibland är pressen inte intresserad.

Bilden ovan är sista av den grå Jakon Jocke. Han avlivades den 7e av veterinär Cordelia Bracht på Fågel och smådjurskliniken i Lomma för hon tyckte inte han var lämplig för omplacering pga näbbskadan. Veterinären skriver ”Rapport skrives till Djurambulansen och uppdragsgivaren nästa vecka”. (Djurambulansen Jonas Tysklind). Den veterinär som anlitades för att bedöma djuren inför massavlivningen på gården var Fredrick Willett från Helsingborg. Det är långt mellan Helsingborg och Trelleborg.

Den 16 augusti i år upptäckte djurskyddskontrollanterna att en 82-årig man, som länsveterinär  Leif Felton satte totalt djurförbud för två år sen, fortfarande hade flera hundra fjäderfä, ett antal katter samt en grå jakopapegoja. Såvitt jag kunnat utröna fanns inga klagomål på själva djuren. Det handlar om att ”utrymmen som inte uppfyller kraven i lagstiftningen” och ”aveln är okontrollerad”. Vad det sista nu innebär. Leif Felton ansåg att ett förbud som inte var tidsbegränsat var ”proportionerligt”.

Den 12 september beslutade Leif Felton att ”omhänderta” samtliga djur hos mannen enligt §31 djurskyddslagen. Den paragrafen används när det inte handlar om lidande djur. Enligt praxis tillämpades ”undantagsregeln” §74 djurskyddsförordningen att ”beslutet gäller omedelbart även om det överklagas”.

Den 4 oktober fattade Leif Felton beslut att samtliga djur skulle avlivas och att beslutet gällde omedelbart. Förstås. Det går som bekant bra att överklaga redan avlivade djur. Djuren undersöktes av veterinär den 7e, dvs han fattade avlivningsbeslutet tre dagar innan. Kanske kan man säga att veterinärernas skrivningar skulle matcha det redan fattade beslutet?

Fredagen den 7 oktober slog polisen till med sju man. Fem man utförde blodbadet på gården och ett par vaktade ägaren.

katt-med-ungeDet var katten ovan med sin lilla unge ca 3 veckor gammal.

katt3Denna vita hankatt med svarta tecken. Medan han levde bedömdes han som ”stressad och aggressiv, vildkattbeteende”.

katt4Och denna lilla gråa katthona beskrevs som ”avvaktande”.

De fåglar som avlivades på gården var 8 vaktlar, 149 duvor, 53 kycklingar, 15 gäss, 9 kalkoner, 34 ankor, 87 tuppar,  och 248 hönor.

duvaDen 24 oktober gjorde polisen ett återbesök och fann en duva som togs av daga. Nu finns bara mannen kvar. Ett tag.

Mannen, som miste sin fru för ett par år sedan, hade bara djuren. Nu är han fullständigt krossad. Och då har han inte fått räkningen än eller åtalats. I Sverige överlever bara de starkaste, de som kan anpassa sig eller, som Felton, återanpassas.

Madeleine vann

19 Nov

madeleins häst

Madeleines häst innan Mattias Gårdlund förde bort honom till en säker död. Men först skulle han inbringa många sköna tusenlappar till en hästhandlare.

Tingsrätten i Lund underkänner polisens och kammarkollegiets fordran på 61.135:- för hämtning, uppstallning och avlivning av en gammal travhäst och fyra bondkatter. Istället skall polisen ersätta Madeleine med 51.062:-, merparten avser rättegångskostnad.

Sällan har jag läst en mer välskriven dom. Polisens och länsstyrelsens argumentation sågas på alla punkter.

Mattias Gårdlund hävdade i sitt vittnesmål att saken så att säga redan var biff och banan eftersom förvaltningsrätterna i beslut sagt att det han påstått i ärendet var rätt.

Förvaltningsrätten gick helt på Gårdlunds utsagor och skrev: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen, det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Tingsrätten gör dock en egen bedömning och ställer först frågan:

”Är tingsrätten bunden av kammarrättens prövning i sak?”

”Högsta domstolen har i ett antal rättsfall slagit fast att allmän domstol, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, är obunden av administrativa organs bedömning av saken (se rättsfallen NJA 2008 s. 560 och NJA 1984 s. 648). I NJA 2003 s. 207 ansåg Högsta domstolen att allmän domstol inte heller var bunden av prövning gjord i förvaltningsdomstol.”

Tingsrätten kommer till slutsatsen:

”Tingsrätten konstaterar att den inte är bunden i förhållande till tidigare prövning av förvaltningsdomstolarna. Madeleine Björks invändning ska därför prövas i sak.”

Därmed sågas Gårdlunds argumentation att allt redan avgjorts i förvaltningsdomstolarna vilka helt och hållet förlitat sig på att han talat sanning.

Nästa fråga som ställs är:

”Är det Madeleine Björks djur som har hållits i förvar och sedan avlivats?”

Svaret är givet:

”Det är Staten som ska visa att det yrkade beloppet utgör ersättning för kostnader som uppkommit till följd av hämtning, förvaring och avlivning av Madeleine Björks häst och fyra katter. Det finns ingen utredning hos tingsrätten om hur djuren identifierats.
Mot Madeleine Björks invändning är det inte visat att det är samma djur som omhändertagits och som sedan förvarats och avlivats.
Käromålet kan således ogillas enbart på denna grund.”

Tingsrätten är grundlig och fortsätter:

”Fanns det skäl att omhänderta och avliva djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen?”

Tingsrätten diskuterar bevisningen:

”En polispatrull besökte Madeleine Björks gård på kvällen den 23 februari 2010 efter det att Anders Söberg och hans hustru hade anmält att de inte hade sett Madeleine Björk på ett tag. Av en PM upprättad av polisen framgår att vid polisens besök på gården fanns en skottad väg mellan boningshuset och stallet. Det framgår också att Madeleine Björk kom hem till gården en dryg halvtimme efter det att polisen hade kommit dit. Polispatrullens iakttagelser talar med styrka för att djuren då inte var övergivna i djurskyddslagens mening.

Dagen efter besökte Mattias Gårdlund gården. Han bedömde då att djuren var övergivna eftersom ingen öppnade när han hårt knackade på dörr och fönster till boningshuset. Enligt Mattias Gårdlund fanns det dessutom tecken på att Madeleine Björk inte hade varit på gården under en längre tid. Eftersom Madeleine Björk kom hem på kvällen den 23 februari 2010 finns inte skäl finns att ifrågasätta hennes uppgift att hon var hemma, men att hon sov och inte vaknade eftersom hon hade tagit en sömntablett och lider av nedsatt hörsel.

När länsstyrelsens tjänstemän besökte Madeleine Björks gård den 24 februari 2010 var omständigheterna till en början sådana att det fanns fog för att tro att djuren var övergivna. Omständigheterna förändrades dock när Anders Söberg berättade för Mattias Gårdlund att Madeleine Björk hade varit hemma på kvällen föregående dag. Att Anders Söberg lämnat denna uppgift till Mattias Gårdlund finns inte anledning att ifrågasätta.

Efter det att Mattias Gårdlund fick denna information av Anders Söberg har det ålegat länsstyrelsen att vidta ytterligare utredningsåtgärder, utöver att knacka på, för att kontrollera om djuren var övergivna (Se Jordbruksverkets föreskrifter ”Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. Handläggning av djurskyddsärenden” (Dnr 31-2401/09) s. 21). En djurskyddshandläggare ska noga tänka igenom om beslut om omhändertagande är nödvändigt. Det har inte framkommit att länsstyrelsen vidtog några ytterligare utredningsåtgärder för att undersöka om ett omhändertagande var nödvändigt. Istället omhändertogs hästen samma dag.

Fyra av Madeleine Björks katter omhändertogs den 25 februari 2010. Av Madeleine Björks egna uppgifter och av en PM upprättad av polisen framgår att hon var hemma när beslutet verkställdes. Katterna var alltså inte övergivna när beslutet verkställdes. Som framkommit tidigare var beslutet att omhänderta djuren felaktigt redan utifrån de omständigheter som förelåg den 24 februari 2010.”

Slutligen ställs frågan:

”Var det nödvändigt ur djurskyddssynpunkt att omhänderta djuren?”

”Enligt den bedömning som förvaltningsdomstolarna gjort fanns grundläggande brister i miljön för djuren hos Madeleine Björk. När det gäller katterna går det dock inte av förvaltningsdomstolarnas domar att utläsa vari bristernas bestått och inte heller något konkret om katternas hälsa när de omhändertogs. Något veterinärutlåtande om katternas hälsotillstånd har inte åberopats. Länsveterinären Charlotta Kamaterou har aldrig sett katterna. Mattias Gårdlunds iakttagelser på avstånd genom ett fönster av katternas hälsotillstånd måste bedömas med stor försiktighet. Även om någon eller alla katterna hade rinnande ögon eller öronskabb är det inte visat att katterna varit utsatta för sådant lidande att skäl för omhändertagande förelåg.

Staten har åberopat en journalutskrift som är daterad den 29 mars 2010. I den
framgår att en katt var skadad i käken och starkt smärtpåverkad. Iakttagelsen gjordes drygt en månad efter det att Madeleine Björks katter omhändertogs. Utlåtandet säger naturligtvis ingenting om denna katts hälsotillstånd när den omhändertogs.” (Det troliga är väl att just denna katt var en påkörd hittekatt, annars har Hjorthög brustit grovt i skötsel och tillsyn om man hävdar att det är en av de katter som omhändertogs hos Madeleine. Så antingen är det ”bara” ett bedrägeri för att få ut extra pengar. Min kommentar.)

”Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det inte är visat att katterna var utsatta för sådant lidande att det fanns skäl att omedelbart omhänderta dem. Det är för övrigt anmärkningsvärt att inte alla Madeleine Björks sju katter omhändertogs om det ur djurskyddssynpunkt var så illa ställt för katterna att de bedömdes lida.

När det gäller hästen har det varken av förhör eller av någon skriftlig handling framkommit att dess hälsa var nedsatt. Charlotta Kamaterou har visserligen berättat att hästens hull enligt någon handling vid länsstyrelsen var något under normalt vid omhändertagandet. Mattias Gårdlund, som såg hästen i samband med att den omhändertogs, har inte framfört några anmärkningar beträffande hästens fysiska hälsa.”

Tingsrätten drar slutsatsen beträffande bl. a. takhöjd i stallet:

”Enligt tingsrättens mening framstår det därför inte som utsiktslöst att de brister som funnits i djurhållningen beträffande hästen hade kunnat avhjälpas efter tillsägelse.”

”Tingsrätten anser således att det inte är visat att det fanns skäl ur djurskyddspunkt att omhänderta djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen, vare sig med hänsyn till djurens hälsotillstånd eller till deras närmiljö. Det hade därför funnits särskilda skäl att befria Madeleine Björk från betalningsskyldighet också på denna grund.”

Kanske finns det fortfarande hopp för mänskligheten.

Tillfället (eller lagen…) gör tjuven

4 Okt

Ingrid Arenander

När lagstiftarna utgår från att människor är ärliga så går det illa. Paradox tänker ni. Om alla människor vore goda och ärliga så behövdes ingen lag, eller hur? Jag har alltid hävdat att när lagstiftningen ger utrymme för företagsamma att sko sig på det allmänna så kommer det att ske när allmänna medel betalas ut okritiskt eller helt i avsaknad av granskning från försäkringskassa, polis, kommun osv.

Det gemensamma för denna typ av lagar är att syftet är gott och behjärtansvärt. Men eftersom inte alla människor är ärliga så kommer det att uppstå en marknad där personer och företag skor sig på det allmänna.

tjänar miljarder

Exempel på sådan lagstiftning är den sk assistensreformen LSS som infördes 1994 för funktionshindrade. Ett lyft naturligtvis för den gruppen men snabbt växte assisensföretagen upp som svampar ur jorden och tog för sig. Uppfinningsrikedomen var stor för att undandra sig skatt och skaffa sig vinster genom att utnyttja luckor i lagen. I en granskning som Västnytt gjorde 2012 fanns det  ensamma bolagsägare som gav själva nästan åtta miljoner i aktieutdelning.

försäkringsbluff

Dessutom genomförs rena bedrägerier i mångmiljonklassen.

Lyssna på Ingrid Arenanders tänkvärda krönika från Washington ”Se upp för polisen”.

”Trafikpolisen i Washington har en lukrativ verksamhet som bygger på omvänd bevisföring. Med parkeringsvakter, övervakningskameror och hastighetskontroller bötfäller de bilister för verkliga eller påstådda förseelser. Inga småsummor: 1,2 miljarder kronor förra året. En av de högst ansvariga säger i en granskningsrapport att det fina med trafikböter är att den som fått dem är skyldig tills dess han kan bevisa motsatsen. Det har funkat bra för oss tillägger myndighetspersonen. Eller ta nått som kallas ”förverkande av medborgerliga tillgångar”. Det är en riktig kassako för polisen. Det har Washington Posts undersökande reportrar tagit reda på. För länge sen införde justitiedepartementet regler där avsikten var att polisen skulle få beslagta pengar som de misstänkte kom från narkotikabrott. Reglerna utökades sen till att polisen kunde beslagta alla möjliga tillgångar som skulle kunna användas för att finansiera brott, bilar och smycken t. ex. Nu har det gått överstyr. Polisen kan stoppa vem de vill som de tycker verkar misstänkt och lägga beslag på tillgångar. Sen 2001 har polisen tagit in mellan 17 och 18 miljarder kronor från folk som inte är åtalade för någonting. Omvänd bevisbörda gäller här också. Polisen behåller pengarna tills den som blivit av med dem kan bevisa att pengarna var deras. Det kan ta åratal att få rätt mot polisen. Myndigheten drygar ut den egna kassan med beslagen och polisen letar snarare efter offer med mycket pengar än folk som bryter mot lagen. Det säger i alla fall de tjänstemän på justitiedepartementet som konstruerade regelverket för mer än 30 år sen. Systemet har löpt amok skriver de. De är korrupt och perverst. Det måste upphöra. Vad ska man säga? Se upp för polisen!”

Kanske har det svenska djurskyddet haft ovanstående som modell. Det låter i många stycken väldigt välbekant. Vi har också skrivit in i vår svenska djurskyddslag att kostnader för beslagtagna djur får förskotteras av allmänna medel. Det har uppstallare och transportörer tagit fasta på.

miljonavtalI Skåne hamnar åtskilliga miljoner hos Djurambulansen i Skåne AB. Att företaget ständigt ligger efter med skatterna och ägaren har flera domar sedan tidigare verksamheter har inte hindrat polisen i tre län att skriva lukrativa avtal med företaget. Egentligen får man bara köra rundor hemma på gården eftersom yrkestrafiktillstånd saknas. En polisutredning pågår om detta i Skåne.

Den som skrivit på avtalet för Skåne, ekonomidirektör Peter Tallinger, säger sig inte haft en aning om domarna och skyller på rikspolisstyrelsen som i sin tur skyller tillbaka och säger att ansvaret ligger på de lokala polisdistriktens upphandlingssektioner. Peter Tallinger verkar ta det hela med en klackspark och försöker släta över så gott det går.

En lustighet i sammanhanget är att Djurambulansens uppdrag utgår från beslut som fattas av länsstyrelsen, som numera oftast hoppar över den verkställande polisen och ringer in Djurambulansen direkt när man vill flytta runt djur. Chefen på djurenheten är fd chef på skattemyndigheten och levererar alltså uppdrag till ett olagligt åkeriföretag som jagas av skattmasen. Rent komiskt kunde man tycka om det inte var våra skattepengar och våra djurs liv de bollade med.

Inte nog med att Djurambulansens fakturor betalas av polisen, liksom exempelvis veterinärkostnader. Företaget drar sig inte heller från att dessutom tigga donationer från aningslösa människor via sin Facebooksida ”SPCA Sweden”.

tigger pengar

”Alla donationer är viktiga, stora som små. Märk din insättning med ”japanse”. Pengarna går direkt till veterinärvården för dessa små stackare som redan haft det tufft i sitt liv.” Djurambulansen är bara aningen mer avancerad än de stackars tiggarna på gator och torg med skyltar som vädjar till människors goda hjärta. Polisen skall i sin tur försöka driva in kostnaderna från djurägaren som fått sin egendom beslagtagen. Rimligen borde ”donationerna” dras från den räkningen.

Emma Hansson visar sin makt

9 Jan

emma hansson

Emma Hansson

peter

Peter Stenberg

Publicerat torsdag 03 mars 2011 22:00

I eftermiddags bröt sig Emma Hansson och Peter Stenberg in i mitt hus med hjälp av tre poliser och låssmed. Hon hade med sig en anmälan från september 2010 och påstod att det var akut.

En för mig obekant kvinna svarade i september 201o på en annons jag hade på en valp på Blocket. Det visade sig att både namn och telefonnummer var falska. Hon dök dock upp med en väninna, båda i 55-60 åsråldern. De låtsades vara intresserade av valpen, kelade med den i över en timme och jag visade pappan samt en annan hanne. Sen åkte de hem och anmälde mig för kennelklubben och länsstyrelsen. Enda syftet med besöket var alltså att anmäla mig. Kanske trodde de att valpen skulle bli omhändertagen så de skulle få den gratis.

Det står bl. a.: ”… två vuxna hannar fanns i ett fallfärdigt hönshus, en svart färgad med hälta på framben, en gråspräcklig med ryggproblem, båda hundarna var rädda och magra, … okänt antal hästar och höns finns också hos djurhållaren enligt anmälaren.”

Jag fick besök av trevliga kennelkonsulenter från SKK efter ett par dagar.

Jag har ingen stallbyggnad, inte heller något fallfärdigt hönshus. Inte heller någon hund med hälta, ryggproblem etc. Samtliga djur, inklusive hönsen, är oerhört sociala. T. o. m. Emma Hansson säger alltid att min hundar är ovanligt trevliga, men det skriver hon förstås inte. I september 2010 hade jag exakt två hästar hemma, men man kan ju inte skriva två, ”okänt antal” låter ju mera.

T. o. m. Emma Hansson insåg väl att sex månader var litet väl lång tid för att kallas akut. För säkerhets skull hade hon därför tillsammans med djuransvarig på skånepolisen Marie-Louise Törnblad riggat en anmälan på min hund som satt utanför. Enligt anmälan skulle hon ”ha svårt att röra sig”.  På en direkt fråga om hon hittat någon hund som hade svårt att röra sig sa hon nej.

Poliserna hotade mig med våld om jag inte släppte in inspektörerna i min bostad. Jag blev tvungen att ringa till min dotter i skolan och säga att hon inte kunde komma hem för hennes rum var fullt av poliser.

För första gången har jag haft ”äran” att träffa Peter Stenberg. Han gillade mina kanariefåglar. När jag påpekade att det faktiskt var undulater undrade han vad skillnaden var.

Emma Hansson har redan gjort sig beryktad i Skåne så för henne behövs ingen närmare presentation. Hon ville absolut inspektera om min dotters två gerbiler hade burberikning.

Uppdatering: Det visade sig senare att en av de tre poliserna inte var en äkta polis utan chefen på avdelningen Ola Svensson utklädd till polis. Det erkände han själv för mig några veckor senare! Återkommer med detta!

olaOla Svensson

tredje polisen

%d bloggare gillar detta: