Tag Archives: polis djurärenden

Polisens djurhantering snart ett minne blott

6 Feb

fem miljoner

Polisen kommer snart att slippa hantera både djur och fakturorna som blir följden av hur länsstyrelserna numera tillämpar djurskyddslagen. Massor av arbetstid och pengar kommer att frigöras  för att som tänkt i stället användas för att lösa brott.

Från och med 2009 t.o.m juli 2014 har polisen i Skåne genomfört 926 handräckningar beträffande djur. De har fördelat sig på

2009: 141 st

2010: 184 st

2011: 151 st

2012: 184 st

2013: 157 st

2014: 109 st (t o m 2014-07-28)

Merparten av dessa har initierats av länsstyrelsen. Jag har granskat ca 14% av dessa handräckningar dvs 121 stycken.

Av dessa har Henriette Bonde begärt poliser i 26%, Emma Hansson i 22%, Alexandra Boijsen i 12% samt Linnéa Stålhandske, Elin Gullander samt Jenny Persson i 4% av fallen vardera. Varför vissa inspektörer tycks ha större problem än andra att bemöta djurägare vågar jag mig inte på att spekulera i.

Vanligaste angivna skälet att begära polishandräckning är att man vill ta sig in i en bostad, 44% av fallen. Därnäst anges en hotfull djurägare 21%. Djurägaren kan inte anträffas 12%, djurförbud är anledning i 11%, hotfull hund i 7%, tillträde till stall 4%, djurägaren inte behjälplig 3%. Övriga skäl som anges är djurägaren hotat med självmord, stoppa fordon och utföra kontroll, vardera någon %. Det här är alltså vad som angetts. Om det är med sanningen överensstämmande går inte att ta ställning till.

De som man måste ha polissällskap till är 60% män och 30% kvinnor.7% avser flera personer och djurägaren påstås vara okänd i 2% av fallen. Av 121 ärenden avses endast ett enda ett företag nämligen Ljunge Mink.

Av kvinnorna var 19% 30 år eller yngre, 43% var 31-50 år och 38% var 51 år eller äldre. Av männen var 8% 30 år eller yngre, 37% var 31-50 år och 55% var 51 år eller äldre.

Djurslag som skall kontrolleras anges inte alltid men avser i de allra flesta fallen hund och/eller katt. Det finns några få lantbrukare med kor. Vissa djurhållare får återkommande besök av poliser.

polisen inte medSedan har vi ju sett på TV-såpan Djurskyddarna att det är långt ifrån alltid man ens bryr sig om att begära handräckning, ens när det enligt lag är djur som skall omhändertas av polis. Det verkar vara delegerat till Djurambulansen i Skåne AB.

LinneaLinnéa Stålhandske kör med övertalningsvarianten. Överklagan är knappast meningsfull i det här fallet.

hota med polisFungerar inte det så hotar vi med polisen.

MickeHär är vi jobbarkompisar och turas om…

låssmed… med att hota.

dumt…dvs du har ingenting att säga till om här!

Det gäller att passa på innan penningströmmen från polisen sinar!

Rätt man på rätt plats

1 Jan

Publicerat fredag 05 november 2010 08:07

Rikspolisstyrelsen genomförde 2009 en inspektion av polismyndigheternas handläggning av ärenden enligt lagen om tillsyn över hundar och katter och djurskyddslagen. Inspektionen leddes av länspolismästaren Göran Lindberg, numera riksbekant som Sveriges genom tidernas största rötägg inom polisen och dömd sexbrottsling. Samme man ledde utredningen om Knutbymorden.

Punkter som särskilt skulle beaktas var att:

Polisen arbetar rättsenligt

Polisverksamheten bedrivs enligt de prioriteringar och riktlinjer som regering och riksdag har beslutat

Polisarbetet håller hög kvalitet och bedrivs effektivt, särskilt inom frågor som rör den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet

Inspektionsgruppen gav samtliga polismyndigheter ett antal frågor utifrån djurskyddslagens bestämmelser. Från svaren har sedan inspektionsgruppen gjort vissa konstateranden och dragit slutsatser, vilka utmynnat i ett antal rekommendationer.

Av polismyndigheternas svar framgår bl.a. att flertalet av de personer som arbetar med djurärenden saknar formell specifik utbildning för detta. Man bedömer att det finns behov av en nationell utbildning.

Förvaltningslagens (1986:223) syfte är främst att värna den enskildes rättssäkerhet när han eller hon har kontakt med en förvaltningsmyndighet och att förbättra myndigheternas service gentemot allmänheten. Detta kommer till uttryck i lagen genom bland annat bestämmelser som anger att handläggningen av ärenden ska vara enkel, snabb, billig och rättssäker, den som är jävig inte får handlägga ett ärende, muntliga uppgifter som tillförs ett ärende ska dokumenteras, berörda personer ska få ta del av och ha möjlighet att yttra sig i ärenden samt hur beslut ska vara utformade.

Många handläggare av djurärenden saknar, som tidigare nämnts, formell utbildning i den lagstiftning som rör dessa ärenden. Inspektionsgruppen kan konstatera att det generellt brister i kunskaper rörande förvaltningslagens bestämmelser hos handläggarna av djurärenden, bl.a. när det gäller kommunicering, underrättelse om beslut, anteckning av uppgifter etc. I ett par fall har polismyndigheten underställt länsstyrelsen sitt beslut om omhändertagande först efter några månader vilket inte kan anses var i överensstämmelse med den förvaltningslagens bestämmelser om skyndsam handläggning. Vidare har i några fall inte funnits en fungerande dialog mellan polismyndigheten och de inblandade i ett djurskyddsärende. Generellt finns brister i dokumentationen i djurskyddsärenden. Vid en polismyndighet hade exempelvis ett ärende avslutats med att ”hundarna ska avlivas”. Det fanns inga anteckningar om när, var, hur eller om de avlivades. I ärenden har även förekommit att man har fakturerat djurhållare kostnader för vilka det i ärendet saknades faktureringsunderlag. Dokumentationen i vissa fall var bristfällig eller saknades.

Inspektionsgruppen kunde konstatera att flera polismyndigheter upprättar skriftliga avtal om förvaring av hund och katt. I viss utsträckning hade upphandling förekommit. Däremot föreföll det endast i begränsad omfattning finnas avtal om förvaring av andra djurslag än hund och katt, liksom avtal om tjänster, exempelvis transport.

Någon polismyndighet hade upprättat avtal om försäljning och överlåtelse med återtagandeförbehåll vilket inte har stöd i lagen. Inspektionsgruppen anser vidare att det är tveksamt om polismyndigheten har rätt att göra inspektioner för att efter överlåtelsen av djur kontrollera den nya ägarens lämplighet.

Hemdjur, med ett modernare begrepp lantbruksdjur, hanteras enligt ägofredslagen (1933:269). Det betyder att om någon anträffar ett hemdjur på sin mark eller sina ägor och intager detta, ska han förvara djuret och underrätta ägaren. Polismyndigheten har ingenting med själva intagandet att göra utan ska enbart ta emot en anmälan om intagandet.

Av polismyndigheternas svar framgår bl.a. att man omhändertar trafikskadade och andra tama eller vilda djur, som inte är husdjur, med stöd av djurskyddslagen, trots att dessa inte omfattas av denna lag. Vissa polismyndigheter försäljer CITES-djur, som omhändertagits och vårdats som hittegods, vilket enligt lag är förbjudet. Vidare förefaller det som om man inte alltid låter kontrollera om ett djur var chipmärkt.

Vid ett par polismyndigheter har inspektionsgruppen uppmärksammat att polismyndigheten fått beslut från länsstyrelsen där det inte tydligt framgår om djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas. Polismyndigheterna har kunnat tolka beslutet som att polisen får välja åtgärd. De har därför i vissa fall låtit hund/kattstall eller livdjursförmedlare, som förvarar djuret, själva avgöra om djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas. I andra fall har polismyndigheten överlåtit djuret med äganderätt till hund/kattstall etc. trots att det inte klart framgår av beslutet att djuret ska överlåtas.

Enligt inspektionsgruppens mening bör polisen inte godta att länsstyrelsen fattar ett beslut där det inte tydligt framgår vad som skall hända med det omhändertagna djuret. Om polisen finner att länsstyrelsens beslut är otydligt bör man omedelbart begära att ett nytt beslut fattas.  Polisen bör också kräva att den utredning länsstyrelserna gör i samband med beslut om omhändertagande även ska omfatta undersökning av djuret och som huvudregel även en värdering av detta.

Att polismyndigheten överlämnar åt hundstall, livdjursförmedlare och liknande att avgöra om djur ska avlivas eller säljas innebär en överlåtelse av myndighetsutövning och är olagligt.

Det är viktigt att polismyndigheterna förvissar sig om att den som begär handräckning är formellt behörig eftersom en begäran om handräckning från en obehörig befattningshavare medför att åtgärden inte får verkställas.

Det är alltså mycket som inte fungerar och de som är satta att tillämpa lagen känner inte till den eller bryter mot den. Med facit i hand känns det ju inte speciellt betryggande, förtroendeingivande eller rättssäkert…

  • Birgit mailto

    fre 26 nov 2010 10:48

    Ifråga om kontroll av chip alt öronmärkning. I somras var det ett ärende i Stockholm där ca 190 katter avlivades. Vid koll med länsstyrelsen hade man inte kollat öronmärkning eller chip innan avlivning. Öron sägs kollats efteråt, men det fanns ingen, sägs det. Chip visste inte länsstyrelsen om det kollats av polis efteråt.
%d bloggare gillar detta: