Tag Archives: Peter Stenberg

Släpp inte in ormen på gården!

9 Jun

Om du undrar vad polisen sysslar med när de inte löser brott, vilket de nästan aldrig gör, så kan jag berätta. De är hos mig och kelar med små hundar.För några veckor sedan när jag kom tillbaka efter hundpromenaden mötte jag en polisbil och en länsstyrelsebil. Ut kliver Peter Stenberg och Eva Carlström. Efter tre års lugn och ro blev jag alltså anmäld.

Peter Stenberg kunde inte dölja sin förtjusning när jag frågade om jag blivit anmäld. Ja, du har blivit anmäld, sa han! De var såklart förtjusta över att jag äntligen blivit anmäld så Peter hade skrivit till vad han hittat i diariet på anmälan, en anmälan han först inte ville visa. Orsaken till att han inte ville visa den var att han klottrat på den att det fanns en ”hel del” på mig bl a från 2003 (då hans kompis Sverker Olsson tyckte att jag behövde en karl i sängen, och avsåg sig själv samt tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Det senare har ju blivit verklighet numera när gamla svälts till döds, det måtte glädja honom) och från 2010 då Rosita Hagström processade om ett onödigt vindskydd för hästar, som hon till på köpet var rädd för. Två rättsprocesser jag vunnit, både 2009 och 2010, men det skriver inte Peter Stenberg för att få ta med sig poliser.

Anmälare är Nanethe Ahlman 18 år i Tollarp. Hennes ”fars flickvän” råkar vara min vän sedan ett antal år. Hon går första året på naturbruksgymnasiet i Önnestad och har följt med sin ”fars flickvän” till mig några gånger, senast härom veckan, dvs strax efter hon anmält mig, för att hämta en stamtavla till en hund som de ville ha men inte betala. Tiden när hennes ”fars flickvän” meddelade att hunden skulle säljas, sammanfaller märkvärdigt väl med datum för anmälan.  Hon har en häst också så nu kan hon allt om djur. Speciellt andras djur. Jag har bara fött upp hundar i 34 år så såklart vet flickebarnet bäst.

Anmälan är skriven på länsstyrelsens webbformulär och uppfattas som en arbetsorder. Månntro är det en skrivövning eleverna har på skolan?

Du pratade inte med mig och tyckte hundarna var så fina. Bra jobbat att hålla masken så! Antagligen är ditt luktsinne påverkat av skrotet du har i näsan. Eller så påverkar metallen din hjärna så du får hallucinationer. Stoppa näsan i hundarnas päls är praktiskt ogörligt; då skulle du fastna i skrotet.

Javisst ”äger” du en pomeranian. Den valpen fick du gratis av din ”fars flickvän”.  Tacksam för det är du inte och du har knappast varit här för att para den, för det är en hanne.

Du har ”hjälpt” din ”fars flickvän” med kullar så du har ”koll”. Varför i all världen behövde jag kasta mig i bilen och köra till er när ni fick panik under en valpning och trodde det fanns en valp kvar? När du nu är expert? Men nästa gång får ni ta en taxi till djursjukhuset och betala vad det kostar!

Ja, nu har du inte varit här ”några år” och du har förstås inte en susning om åldern på mina hundar. Och du vill ju inte fråga för att inte avslöja dina planer.

Mina hundar är ”magra” tycker du och det förstår jag efter att ha sett era överfeta jakthundar som sover bort dagarna inomhus när ni inte är hemma. När ni är hemma tigger de vid bordet och hullet är därefter.

Om du pratat med mig hade jag kunnat förklara varför hanar och tikar hålls åtskilda när tikarna löper. Din hane pissar inne men metallskrotet du har i näsan ger dig kanske ett selektivt luktsinne?

Med 2.500 m3 inhägnad tomt och kilometerlånga promenader är det givetvis synd om mina hundar. Era får ju gå ut små stunder på en liten plätt utanför huset och resten av de ensamma dagarna bara drömma om promenader och motion. Om du kunde slita dig från selfiepinnen någon timme och gå ut med hundarna ändå. Men att du har ont om fritid förstår jag då så mycket tid går åt framför spegeln. Du är inte bara en falsk, elak, självisk och otacksam liten lögnare; du är lat också.

Allt är väl magert i förhållande till hur era hundar och grisar ser ut. Men även för en gris tycker jag inte att detta är ok. Men du är ju expert och har nu också släpat hem ett antal chinchillor från skolan utan minsta kunskap hur de skall skötas. De ska bara ”räddas”.

”Har tyvärr inte sett hundarnas klor”. Men jag har tyvärr sett era hundars klor, och tänder. De ser ut som torrkokade kastruller i käften. Varför i all världen satt jag på ert köksgolv och klippte klor och skrapade tandsten på era ohanterade hundar? När du nu är expert, menar jag.

Det är min förhoppning att du aldrig släpps in i något stall, någonsin. Det är sådana själviska personer som du som dödar arbetsglädjen och får folk att lägga ner en redan olönsam djurhållning. Du bidrar till att vi importerar allt mer kött från djur som inte alls haft det lika bra som djuren i Sverige. Bara för att du vill göra dig själv viktig. Det är sådana som du som skapar osämja och misstänksamhet mellan människor och splittrar släkt och vänner. Men världen består, även om jag förstår om du har svårt att fatta, inte bara av likes på Facebook. Ingen djurhållare vill ha en anmälande orm på sin gård. Tyvärr förstör du även för dina kurskamrater. Det är förmodligen inte bara du som övar sig som anmälare och som tänker använda praktiktiden till att samla ”fakta” för att efteråt försöka sänka sin värd. Synd om de som är seriösa men hellre att ni inte får några bönder eller hästföretagare alls att praktisera hos, än att en enda blir anmäld av en självupptagen orm som du!

Ser inget, hör inget, kan inget

8 Mar

Alexandra Boijsen var en av två djurskyddsinspektörer som ansvarade för beslutet att omhänderta dvs flytta en hel besättning friska getter den 19 november 2013. Några killingar som varit magsjuka sköts på plats liksom en vuxen get som var frisk och högdräktig med ett handikapp som hon levt med utan problem sedan hon var nyfödd.

I sitt vittnesmål i Lunds tingsrätt i januari 2016, där djurägaren anklagades för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, framgår att Alexandra inte hade vare sig kunskap om eller erfarenhet av getter. Varken vid det aktuella tillfället eller senare. Vidare så har hon varken sett eller hört något om den get som släpades i och lyftes i hornen, så brutalt av Mikael Gustavsson och övriga från Djurambulansen i Skåne AB att hon kom fram med huvudet bakåtvridet. Troligen har hon inte heller hört eller sett något annat av det djurplågeri som alla närvarande utom djurägaren, gjorde sig skyldiga till under många timmar. Ännu mindre har hon försökt stoppa eller förhindra det. Orsaken till det kan man bara spekulera kring. Hon fnittrar och skrattar under förhöret och minns troligen hela händelsen som väldigt roande.

Hon var inte med, påstår hon, när alla getterna lastades. Men just denna get lastades bland de första. Hon påstår vidare att getterna var ”stappliga”. Hur kunde då de jagas under flera timmar? Lagen är glasklar och Alexandras jobb innebär att känna till den.

”Enligt EU:s transportförordning 1/2005, bilaga I, kap III, punkt 1.8 ska det vara  förbjudet att
a)  slå eller  sparka djuren,
b)  utöva  tryck  på  en  särskilt  känslig  del  av  kroppen  så  att  djuren  utsätts  för  onödig  smärta  eller  onödigt lidande,
c)  hänga  upp djuren  med mekanisk hjälp,
d)  lyfta  eller  dra  djuren  i  huvud,  öron,  horn,  ben,  svans  eller  päls,  eller  hantera  dem  på  ett  sådant  sätt  att  de orsakas onödig smärta eller  lidande,
e)  använda käppar  eller  andra instrument med spetsiga  ändar,
f)  medvetet  hindra ett  djur  som drivs  eller  leds genom  en  plats där djur  hanteras.

Vänliga hälsningar
/Lotta Andersson
Handläggare avel och semin
Enheten för idisslare och gris
Jordbruksverket”

”Mikael Gustavsson anser att man ska klippa sönder stängselnätet, göra hål för lastbilen och backa till och i stället jaga getterna från hagen och in i bilen. Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.

Getterna jämrar sig och skriker vid denna grymma hantering.

Varje gång man fångar en grupp i nätet sliter sig några av dem loss, varpå jakten börjar om igen. Det fanns getter som slet sig gång på gång, på gång och utsattes för denna jakt med nätet kanske upp till 10-15 gånger.”

Hullbedömning kan hon inte heller, men påstår att det gör man genom att ”känna på dem”. Det kan man inte göra eftersom fettet sitter på insidan.  Hon säger att de tar djuren för det är ”utsiktslöst”. Vad som är utsiktslöst får hon ingen fråga om. Hon hävdar dock att de saknar vatten när de är där. Bortsett från att större delen av flocken har tillgång till en bäck, så behöver djuren enligt lag vattnas två gånger per dag. De som är i boxar skall ha vatten när länsstyrelsen behagar dyka upp. Hon påstår att en get slickar på en sten för att den är törstig. Då är det konstigt att djurägaren förbjuds att ge djuren vatten.

DSC04709Alexandra ser nog inte heller att Micke med full kraft backar in i en björk. Det gör tydligen ingen av de andra ”djurräddarna” heller”

DSC04708”Efter att ha kört in ca 10-15 m upptäcker Gustavsson att han kör fast då hjulen gräver sig ner i marken. Han tvingas försöka backa ut från gårdsplanen igen och efter att ha varit ytterst nära att riva ner gaveln på ena huset backar han ut i allén, ger gas och backar rakt in i en stor björkstam. Det blir en djup skada i björken där högsta delen av bilen träffat och lastbilen tvärstannar. Alla de redan lastade getterna kastas handlöst omkring. Bilen får motorstopp. Ingen bryr sig om att se efter hur det gått med djuren. Gustavsson var mest orolig för att bilen inte skulle starta igen.

Det gjorde den och Gustavsson backade vidare genom allén och vände lastbilen på vägen för att komma med rätt del dvs med rampen före in vid gaveln på huset mellan två grindstolpar. Grinden som jag låtit en snickare tillverka 2011 rev de bara sönder. Nya långa gångjärn drog de av och kastade grinden. Han höll på och knixade och bromsade och ryckte innan han hade lastbilen på plats. Väl där bestämde de att de stora bockarna ca 25 st skulle lastas och man klipper då sönder ett nytt ställe nät och river ner en bred grind, sparkar och bryter sönder.”

Boxen där några getter gick i var stängd av en anledning. Där fanns bl a en brunstig ungget som inspektörerna släppte ut bland stora bockar. Men Alexandra såg och hörde inget?

DSC04208”Tillsammans med Sippan (geten med de korta bakbenen min anm.) gick vid detta tillfälle tre getter, varav en som var brunstig (hona) ”Grållan” och som jag tagit undan tillfälligtvis för att bockar inte skulle ofreda henne. Hon var 1 ½ år gammal.

Poliser, DA, Stenberg, Boijsen och samtliga tar ut Grållan där bockarna befinner sig; Stenberg och Kemna sköt dessförinnan Sippan:

Då jag förstod att bockarna skulle kasta sig över henne om de fick chansen, sa jag ifrån till samtliga närvarande personer, att de inte på något villkor fick utsätta henne för den risken. De lyssnade dessvärre inte på mig, utan poliser och DA Stenberg, Boijsen, samtliga hjälptes åt att jaga ut den redan förskrämda ”Grållan”. Hon hade dessförinnan blivit tvungen åsyna och bli vittne till hur Stenberg och Kemna sköt Sippan (Grållans bästis) och skar av halspulsådern så att blod rann över golvet där Grållan gick. Hon kände alltså redan dödsångest och blir nu som kronan på verket, ytterligare plågad. Hon jagas ut ur stallet rakt ut i armarna på ca 15-20 bockar som befann sig lösa ute och som direkt far upp i jakt på henne, slår omkull henne, trampar på henne och stångar vilt på henne (så gör bockar när de vill få henne att resa sig upp igen). Bockarna blev desperata och ville alla komma åt henne.

Poliserna som hade skrikit åt mig ”att hålla flabben, annars skulle de åka till Lund och låsa in mig i arresten”, skrattade åt detta ”spektakel” och verkade närmast roade av något de tydligen aldrig sett förut. Jag sa åt dem att bockarna skulle komma att döda henne.

Det ansåg säkert alla de närvarande personerna också. Därför försökte någon gå fram och dra i bockarna för att försöka få bort dem från Grållan. Bockarna var desperata och sparkade och slog med sina stora horn och de befintliga ”gossarna” poliser, Stenberg, Gustavsson och mörk kille var klena med modet och det dröjde innan någon vågade sig fram till dem. Det var en tjej som tog tag i det, tror ej Lisa L, utan den mörka tjejen var stark och orädd. Därpå vågade sig poliserna M och W och Gustavsson också fram för att släpa bockar till lastbil.

ALDRIG hade jag kunnat föreställa mig att man även tar den illa, vid det laget halvt ihjältrampade Grållan och kastar även in henne i lastbilen ihop med de brunstgalna bockarna. Märk väl, det fanns tidigare lastade bockar också i bilen. Jag gjorde allt för att försöka förmå Peter Stenberg, tillika djurskyddsinspektör, att förhindra detta då Grållan skrek i panik och smärta inne i lastbilen.

Jag sa till Peter Stenberg: ”Hör du inte hur hon skriker och jämrar sig?” Han svarar mig: ”Nej det är inte bra.” ÄNDÅ GÖR HAN INTE NÅGONTING FÖR ATT HINDRA ATT DE KASTAR IN HENNE I LASTBILEN.

Han tillstår själv att det är illa (”inte bra”) ändå hjälper han inte det stackars utsatta djuret. Hur i HELVETE kan han sätta djurskyddsinspektör på sitt visitkort?

Jag sa åt honom att ta ut henne från lastbilen och påpekade att det var olagligt att hantera levande varelser på detta sätt. Jag sa att hon kommer att bli ihjältrampad. Han bara teg och gick ifrån mig till andra sidan gårdsplanen och lät alltså detta djävulska passera.”

 

Varför djurägare inte vinner (2)

17 Nov

Så då kom då erkännandet att länsstyrelsens personal per automatik inte anser sig behöva ha bevis för sina påståenden. Samma bevis som de själva hävdar skall bedömas av domstol vid ett överklagande.

Beckman

Det här är alltså ”normalt”. I detta fall handlade det om en mätning av ammoniakhalt. Djurägaren fick inte se mätningen och det dokumenterades inte heller genom foto. När handläggaren skriver under kontrollrapporten upphöjs påståendet till sanning.

Hos mig har Linnéa Stålhandske hävdat att någon mätning inte behövs, trots att jag begärt det, då hon klagat på luftkvalitén. Antagligen för att det inte fanns något att mäta och att rätten inte kräver av dem att de skall verifiera sina påståenden.

När Emma Hansson och Peter Stenberg bröt sig in i mitt hem den 3 mars 2011, med chefen utklädd till polis, så tvingade hon mig att låsa upp ett utrangerat hund/katthus som inte användes. Så tuff kan Emma bara vara med beväpnade poliser bakom ryggen. Byggnaden skulle rivas och jag talade om att takpappen blåst bort.

När jag går igenom bilderna Emma eller Peter tagit ser jag att en skål hundmat satts in för att ge sken av att där vistades hundar. Den skålen hämtades från hundgården. Bilden lade hon in i kontrollrapporten. Där stod inte ett ord om att jag berättat att det inte användes utan skulle rivas. Hur skall rätten kunna se att luckorna var igensatta sedan länge och att eventuella hundar inte hade en chans att komma åt en matskål i ett utrymme låst med hänglås från utsidan?

PENTAX Digital CameraEtt exempel till från samma tillfälle:

Den här inväxta och nedsjunkna gamla hästräfsan ansåg Emma vara en ”skaderisk”. Litet konstigt är det eftersom den troligen stått där i minst 60 år. Mer bekymmersamt är dock att hon beskrev den som en harv, vilket är något helt annat.

Ännu en bild från samma tillfälle. Som bekant fryser vatten vid noll grader och därför går det inte att använda badkar och tunna slangar till att vattna hästar under vinterhalvåret. Det finns dock ingen lag som kräver att badkaren måste transporteras bort vintertid.

”Inget vatten” är en klassisk lögn i kontrollrapporter. Murbruksbaljorna där hästarna fick sitt vatten var däremot inte intressanta att fotografera.

Ovan är en bild som Emma tog av mitt akvarium för att påvisa ”smutsigt” vatten. På något sätt är bilden exponerad eller efterbehandlad så att det i det närmaste ser ut att vara svart olja i stället för vatten.

Samma akvarium där ljuset lyser genom vattnet.

Men om det nu är som Madeleine Beckman skriver så upphöjs omätta värden, obekräftade mätningar, ren okunnighet, fejkade bilder och undanhållen information, som genom ett trollslag medelst en underskrift, till sanningar som inte ifrågasätts av rätten. Med den inställningen är det omöjligt att ”vinna”.

Djurambulansen blåst på hästar

26 Feb

omhändertagande avbrötsIgår onsdagen den 25 februari försökte polis och Djurambulansen i Skåne AB verkställa länsstyrelsens beslut att ta alla Jörgen Folkessons connemaraponnyer, ca 60 stycken. Men eftersom de redan var sålda fick ”djurräddarna” vända hem tomhänta. Därmed gick arvodet om ca 12.000:- per dygn också om intet. Gissa vem som är handläggare på länsstyrelsen… jo förstås djurräddaren framför andra, Peter Stenberg, som för ett drygt ett år sedan bl a skickade 80 friska getter i döden.

Uppdatering:

7 hästarUnder eftermiddagen idag den 26 dök Djurambulansen upp igen trots att försäljningen godkänts av Juha Toropainen. Mikael Gustavsson påstod att han fått muntligt besked av Juha att denne tagit tillbaka beslutet. Att ta tillbaka ett gynnande förvaltningsbeslut strider mot förvaltningslagen. Gustavsson stal sju hästar innan han åkte från gården. Passande nog var Toropainen oanträffbar. Tillgreppet är polisanmält.

Svenska Hästars Värn (SHV), en förening som delar ut omhändertagna hästar till sina medlemmar, har länge utövat påtryckningar på länsstyrelsen för att belägga hästuppfödaren med djurförbud. Hästarna, som föreningen får, placeras ut ”hos utvalda fodervärdar som är medlemmar”, heter det på deras hemsida. Eftersom det är dyrt att ”rädda” sjuka och dåliga hästar så vill man helst ha friska och välstammade djur som Folkessons ponnyer. Föreningen planerar ett stort ”räddningscenter” i södra Sverige som det gäller att fylla.

visar hästJörgen Folkesson är en erkänt duktig uppfödare och en av av landets mest anlitade visare av hästar. Han anlitas dessutom flitigt till utbildningar och clinics och hade 2012 28 diplomston, sex elitston och har fött upp fyra hingstar som blivit godkända för avel.

I december drabbades uppfödaren av en tragisk foderförgiftning. 10 unghästar avlivades sedan de fått symtom av botulism. Sedan flera år har hösilage levererats från en golfbana utan problem. Förra året var det 47 plastade balar, varav 42 var felfria. Den 43:e balen innehöll en stor mängd jord i mitten.

SHV var inte sen att utnyttja denna olycka för att förtala uppfödaren och påstå att han medvetet förgiftat sina hästar.

”Om slutresultatet nu är att han förgiftat tio hästar och det är hans ansvar och inte en olyckshändelse kan man i backspegeln önska att man gått hårdare fram”, uttalade länsveterinär Juha Toropainen. Han förklarade också att det inte var aktuellt att förlänga tillståndet eftersom det gamla gått ut. Folkesson hävdar att ny ansökan skickades in för ett år sedan men det vill länsstyrelsen inte kännas vid. (Vilket visar vikten av att alltid begära mottagningsbevis!)

Bruket att beslagta ”överskjutande” djur pga avsaknad av tillstånd var skälet till att det ingick i utredningsdirektiven för Eva Eriksson att ta bort §16 helt ur djurskyddslagen. Förslaget är som bekant lagt på is.

41 hästar

För tre år den 13 mars 2012 sedan tog länsstyrelsen 41 hästar från Folkesson av samma anledning. De vägrade ge honom tillstånd. Tillstånd för samma antal hästar ordnades däremot snabbt åt Djurambulansen i Skåne AB.

Torsdagen den 7 juni 2012 auktionerades 36 connemaraponnyer bort. De hade då stått på Djurambulansen Skånes gård i Ingelsträde, på en bråkdel av den areal som de haft till förfogande innan de flyttades, i hela 3 månader och inbringade 659.000:- ex moms till företaget.

Myndigheten är enligt lag skyldig att fatta beslut snabbt om vad som skall hända med omhändertagna djur.

– Det ska gå så snabbt som möjligt, sade djurskyddsinspektör Eva Carström då.  Nu visade det sig att en stor del av hästarna saknade pass, vilket man tydligen underlåtit att ta reda på, så snabbt gick det som sagt inte och det får djurägaren betala.

– Det finns inga stallar och så har han för många hästar, sade djurskyddsinspektör Peter Stenberg som förklaring till länsstyrelsens beslut. Den 3 mars, alltså tio dagar innan omhändertagandet ”upptäckte” länsstyrelsen ”brister” i bland annat stall och två hagar där det skall ha funnits ”saker” som kunde skada hästarna.

Jag vet att länsstyrelsen känner till många hagar med värre ”saker” som de inte bryr sig det minsta om. Det är väl det som kallas ”likvärdig bedömning”.

hästar såldesFörsäljningssumman på 433.000:- kronor täckte alltså inte räkningen från polisen. Den dyraste hästen gick för endast 22.000:-, många slumpades för under 10.000:-. Intressenter hade åkt ända från Hudiksvall och Stockholm för att fynda. Hur många som blev impulsköpta pga de låga priserna vet vi inte.

Som vanligt gjorde Djurambulansen i Skåne AB den största förtjänsten. Bengt Fridh fick väl procent på försäljningen. Länsstyrelsens, polisens och domstolarnas löner får skattebetalarna stå för och djurägaren förlorade sina djur och tvingas betala för det.

misskötsel

Djurambulansen, polisen och länsstyrelsen fick mycket kritik för hur hästarna hade skötts eller snarare misskötts. De hade skador, löss, långa hovar och vissa var magra bl a ett sto med ett föl som separerades från mamman på auktionsdagen. Eva Carlström från länsstyrelsen var med på auktionen men såg inga brister.

Att hästarna hade löss eller långa hovar lade hon inte märke till.
– Det låter konstigt att de skulle ha löss. Det har inte vår veterinär märkt av. Hästarnas hovar har hon inte sett, säger hon.

Mikael Gustavsson uttalade sig: Hovslagaren har varit på besök två gånger, men fem-sex hästar var ”förvildade” och kunde inte verkas.

tälthallPlaceringen av hästarna i två små fållor med vardera ett ätställe gjorde att de ranglåga hästarna inte kom fram till fodret. Varken Marie-Louise Törnblad från polisen eller Eva Carström från länsstyrelsen besökte hästarna i Höganäs. Den sistämnda tyckte att vikten på höbalen borgade för att alla fick äta.

Hästmagazinet var kritisk: ”Vem från myndigheterna ansvarar för att hästarna får ett värdigt liv hos sina nya ägare?
Svaret är häpnadsväckande: ingen.
– Vi har inte möjlighet att göra sådana kontroller, erkänner Eva Carström från Länsstyrelsen.”

Och så tänkte man göra om det hela igen!

En stor fet lögn

26 Jan

artikel atl markeradI ATL torsdag den 22 januari 2015 kan vi läsa en intervju med Djurambulansen i Skåne ABs ägare Mikael Gustavsson. Omhändertaganden kommer aldrig som en blixt från klar himmel, påstår han.

anmälan getterNär det gäller fallet med getterna så gjorde det det. Där fanns inga tidigare besök, inga förelägganden, bara en idogt anmälande granne, som ljuger att djurägaren bor någon annanstans.

Ärendet ”tar fart” när det läggs på gissa vem … Peter Stenberg. Efter ett par månaders korrespondens börjar killingar lägligt insjukna. En äldre bock dör söndagen den 17 november.

polisrek

Måndagen den 18 november 2013 skriver Alexandra Boijsen en polisrekvisition för hand. Timing, eller hur? Tisdag morgon står Alexandra Boijsen och Peter Stenberg på gården med två poliser och avlivar djur fast djurägaren inte är hemma. Peter Stenberg, inte polisen, ringer in Djurambulansen för att frakta bort de friska getterna, drygt 80 stycken.

Medan man väntar på Djurambulansen gör Alexandra Boijsen visit hos den anmälande grannen. Hon tar vägen över stängslet.

Djurambulansen kommer med två lastbilar, en vit som körs av Mikael Gustavsson som han kör upp på gården, och en röd som körs av Sonny Nilsson. Den ställs på en parkeringsficka där den skall bli ståendes hela tiden. I den kommer inga djur att lastas. Från Djurambulansen medverkar Lisa Linde plus ytterligare en kvinna.

Redan under den tre timmar långa jakten på getterna har Mikael Gustavsson förstått att lastbilen inte får lasta så många getter. Men det är mjukt, blött och halt. Han håller på att köra fast och har stora problem med att vända även detta fordon. Mörkret har fallit och det återstår många skräckslagna djur att lasta. Samtliga närvarande går då undan från djurägaren och konfererar, sedan fortsätter lastningen eller snarare packningen. Ja, ”många vittnen” på plats vilket, enligt Micke ”ökar rättssäkerheten”. Senare skall Stenbergs kompis Mattias Gårdlund låtsas utreda transporten. Pommer, som skall ”skyllas” för transporten, är också hans vän, liksom Mikael Gustavsson. Gårdlund har också godkänt Pommers bil.

Anneli”… denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Veterinär Anneli Karlsson är den enda utomstående som sett getterna på nära håll efter ankomsten till Ingelsträde. Geten som slets sönder i nacken transporterades med de andra. Hennes lidande måste ha varit fruktansvärt. Minst en get killade under transporten. Om killingen föddes med liv blev den omedelbart ihjältrampad. Veterinären såg inte heller lastbilen. Den körde Micke undan för det var knappast någon vacker syn. Veterinären räknade inte heller getterna utan skrev antalet som Djurambulansens personal uppgav. Micke såg sedan till att den skadade geten eldades upp, vilket han också tog betalt för. En obduktion var ju otänkbar eftersom en sådan skulle snabbt ha avslöjat misshandeln.

Det är inte konstigt alls att Micke måste ljuga ihop en efterhandskonstruktion eftersom så många brott begicks mot djuren. Han får information om att det finns högdräktiga honor som absolut inte får transporteras. Någon dispens har han inte sökt hos jordbruksverket varken för att transportera omärkta eller högdräktiga djur.

KemnaInte heller veterinären Julius Kemna får något uppdrag att undersöka djuren angående dräktighet. Att fånga in dem är inget han rekommenderar.

Peter Stenberg frågar ut djurägaren om hon har vänner och internet. Hon hotas, hånas och nonchaleras. Polisen misshandlar och hotar henne. Hon är chockad, rädd  och förtvivlad över hur illa hennes getter behandlas. Djuren får hon varken fodra eller vattna. En brunstig hona trampas sönder av stora bockar som hon lastas med. Senare skall Micke skriva till länsstyrelsen att getterna var hungriga och törstiga.

Pommer”Vi hade en inhyrd transportör”, säger Micke till ATL. Micke gjorde upp med sin kompis Magnus Pommer att denne skulle ”stå för” transporten, trots att han aldrig varit där. Pommer skriver ut ett falskt transportdokument i efterhand. Pommer har både trafiktillstånd och en stor grisbil i tre våningar samt ett släp med två våningar. Tillsammans har ekipaget en längd av ca 23 m och är fullständigt omöjlig att komma in med ens med enbart dragbilen. Men det spelar ingen roll för han har aldrig varken lastat eller kört några getter. Det framgår också klart av vad han skriver.

Pommer räkningPommers vinst är 12.000:- som faktureras polisen.

justerad tid PommerDå har också tiderna justerats uppåt.

sista bildenSista bilden av getterna togs den 19 december. Flocken, oklart hur många, skymtar i hagen. Man eldar intill hagen. Mikael Gustavsson fick själv köpa dem av polisen för 20:-/st. Den 21 december skall de ha körts till Spannarpsvägen 47 i Spannarp. Produktionsplatsen innehas av en S. Arvidsson. Där slutar alla spår efter 85 getter. Någon inrapportering finns inte till jordbruksverket. Länsveterinär Ann Sjöholm intygar att getterna lever, polisen vill inte veta och några köpehandlingar finns inte.

getterSå nu är det dokumenterat hur Djurambulansen hanterar getter. De tror att deras horn är handtag. Om de gör så här inför en kamera vad tror ni då de gör utan? Det är absolut förbjudet att dra getter i hornen. En fet lögn eller flera, kompisar i rätt position, hot nedåt och betalning uppåt fixar förtjänsten.

Schäfrarna är hemma

22 Jan

hemma2

De två schäfertikar, Anki och Tipzi, som togs av polis och Djurambulansen i Skåne AB natten den 12 januari från ett lantbruk i Gladsax i Simrishamn kom hem i går kväll den 21 och glädjen är förstås stor men med en bitter eftersmak. Polisens beslut hävdes eftersom det saknade grund.

De är nu besiktigade av veterinär och det finns inget anmärkningsvärt att säga om deras fysiska och mentala hälsa. Anki, snart 12 år, kom hem med en hälta och ömmande höger knä, förorsakad under transporten eller på Djurambulansen. Några problem med höfterna, som polis Per påstått, har ingen av hundarna. Båda fick beröm för sitt fina temperament.

Ovan hundarna filmade i stallet strax innan de fördes bort.

Upprinnelsen var att lantbrukarparet, båda över 80, hade hemtjänst. Personalen tyckte ”synd om” hundarna, som gick fritt med parets son om dagarna, den äldre sov i stallet och den yngre i en koja på gården. Hon ”anmälde” till Djurambulansen i Skåne AB som tjänar miljoner på att förvara djur. Nattliga insamlingar av djur utan inblandning av vare sig djurskyddshandläggare eller veterinärer verkar vara det senaste i branschen.

Hemtjänstpersonalen erkände själv att hon tog kontakt med Djurambulansen via facebook och ”då tog ärendet fart”. Personen är numera uppsagd och polisanmäld, vilket naturligtvis är rätt och riktigt då hemtjänstpersonal lyder under sekretess. Det var på håret att ”räddningsexpeditionen” kostat det äldre paret livet eftersom de chockades svårt då poliserna strök runt gården  och trängde sig in i boningshuset.

Detta får väl också räknas som djurrättsaktivism, en slags terrorism som drabbar bl a lantbrukare. Strax före jul antog riksdagen en motion för att skärpa straffen för den typen av brott, samtidigt som stödet för drabbade näringsidkare skall förstärkas.

Peter Stenberg

Enligt Djurambulansens personal så var de på vippen att ta hela kreatursbesättningen också och ”ärendet” lämnades enligt polisen över till, gissa vem … Peter Stenberg. Han är personligen ansvarig för att mängder av lantbruksdjur förts till Djurambulansen i Höganäs under flera år. Djurägaren Håkan Olsson har sett på nära håll vad Stenberg och Co. kan ställa till med. Att få in nämnda djurskyddshandläggare på gården är nämligen som att få kontaktlim på händerna – det är omöjligt att komma loss. Det brukar sluta med omhändertagande av hela besättningen och djurförbud.

image6Djurägaren fann därför för gott att göra sig av med korna själv och det är vad fler och fler skånska djurhållare gör. Detta är sista bilderna på korna.

korFina välmående kor som skulle ha gått med sina kalvar och betat i sommar.

kor2Det skånska beteslandskapet är snart ett minne blott, liksom i Sörmland där endast några enstaka procent återstår jämfört med vad som fanns för hundra år sedan och någon återstart av djurgårdarna är inte inom synhåll. Länsstyrelsen fann för gott att koppla bort Stenberg och skickade ut två kvinnliga kontrollanter på gården i måndags för att se ”hur djurägarna mådde”. De höll åter på att skrämma slag på det äldre paret. Skräcken för främmande bilar på gården kommer tyvärr att bli en bestående skada.

Allt är inte vad det verkar

10 Jan

Nu ska jag berätta hur länsstyrelsen i Skåne med hjälp av en privatperson, som ville bli av med sin granne, ett olagligt åkeri och en okunnig, empatisk polis krossar en ung människas dröm att bedriva småskalig, ekologisk livsmedelsproduktion och dessutom, med hjälp av en fullständigt skrupelfri TV-kanal, lyckas göra det till billig underhållning åt det naiva svenska folket.

V__4F05Magnus och hans ekologiska höns. Äggen köptes av en butik i Arlöv och uppskattades mycket av kunderna. Snacka om tama höns!

Manuset är redan skrivet, hjälten  i form av den skattebrottsdömde företagaren Mikael Gustavsson är redan utsedd. Han har sedan 2003 kört sk djurambulans, under senare år med upphandlingsavtal med polisen i tre län. Polisen är hans största kund och det är han som polisen skickar kors och tvärs i Skåne när någon anmäler en upphittad hund, men det är länsstyrelsen som ser till att de stora pengarna trillar in i en strid ström.

-Polismyndigheten, liksom andra myndigheter, har möjlighet att ingå avtal med en leverantör som har skatteskulder och på så sätt påverka leverantören till att bättra sig och betala sina skatter, förklarar skånepolisen Anders Westerlund.

Den 26 oktober 2014 går Magnus Nilsson i Vollsjö som vanligt upp klockan 6 för att sköta sina djur på den lilla arrenderade gården i Vollsjö. Några timmar senare är han på väg med traktor till Kristianstad för att hämta foder.

Nu börjar ”filmen”, men det vet inte Magnus. In på hans gård träder nu hans granne som spelar en av huvudrollerna. Om den är ond eller god får ni själva avgöra.

V__D880Emil Jönsson är en kul kille som nu får brått. Han släpper ut grisarna på gården och fåren ur hagen. Nätet till hönsgården klipps upp. En vattenledning i stallet bryts sönder så det blir härligt geggigt i boxarna. I en mindre box i stallet finns 19 avvanda kultingar från flera jämngamla kullar. Suggan No 52, som står i en stor box bakom, flyttar han in i den lilla boxen med kultingarna. Hon är inte deras mamma. Något händer med en tacka och hon blir halt. Nu är allt förberett till nästa scen. Emil ringer polisen.

Namnlöst-31Nu kommer den första djurräddaren in på scenen. Det är empatiske polisen Per Hansson som nog inte är medveten om vilken roll han tilldelats.

polisbilen

kom till gården

tackaPolis Per får sin replik av Emil. Tackan har fastnat i stängslet och skadat benet, skriver han. Detta är nu på pränt och därmed en sanning som förs vidare. Hur tackan i verkligheten blivit halt vet bara Emil.

Magnus blir uppringd av ett dolt nummer och han svarar inte på det. Det finns många som inte svarar på dolda nummer. Djurens ägare är alltså ”försvunnen”. Det finns fler som mist sina djur på det viset.

Polis Per, som förmodligen inte har någon större vana att bedöma djur, tycker grisarna ser utmärglade och vanvårdade ut. Det får honom att dra igång ett stort omhändertagande för att ”rädda” dem.

soppåseDe utsläppta grisarna roar sig. Här är en som hittat soppåsen som Magnus ställde ut på morgonen men glömde slänga i soptunnan. Grisar är intelligenta och nyfikna. Men för polis Per kan enda förklaringen till att en gris sliter sönder en soppåse vara att grisen är utsvulten. Grisen är märkt i örat som blivande avelsdjur.

bitsårEn del grisar får mindre kul. När grisar släpps ihop börjar de slåss. Den här suggan har blivit biten. Polis och andra djurräddare anser det givetvis vara Magnus fel.

höns i stalletI stallet råder nu fullt kaos med höns och smågrisar överallt.

grisar äter grisarHär ser man suggan som flyttats in till de små kultingarna. Som tur är är hon snäll och biter inte ihjäl dem. I gödselrännan ligger några döda kultingar som klämts ihjäl av sin mamma. Tyvärr valde Magnus att inte göra ren gödselrännan innan han gav sig av utan tänkte göra det när han kom hem igen. Grisar är allätare och äta på artfränder är ett naturligt beteende som moderna TV-tittare, som aldrig studerat en gris mer ingående än på tallriken, har svårt att acceptera. Allra helst som indignerade djurräddare talar om för dem hur förfärligt plågade de är som tvingas äta döda grisar (dock inte på tallrik). Polis Per konstaterar att hönorna uppför sig lika illa och äter av de döda kultingarna de också. Men det var ju inte meningen att varken höns eller grisar skulle släppas lösa.

hönslikPolis Per gör sitt jobb och fortsätter att samla in ”bevis”. En bild på några halvt förmultnade höns måste tyda på djurplågeri. Men de avlivade hönsen är sk industrihöns som Magnus köpte in ett parti av. Här kan man tala om djurräddning. Industrihöns är dock inte något som djurskyddsinspektörer eller Djurambulans brukar rädda även om de bara kostar en femma styck. De är alldeles för fula. (Magnus fick mycket riktigt anmärkning på deras fjäderdräkt ett par veckor efter inköpet. Allt är alltid djurägarens fel. Även det som hänt innan djuren hamnade hos djurägaren. Och som vi senare skall se, även det som hänt efteråt.) Industrihöns är inte vana vid naturlig bakterieflora och blir lätt sjuka när de släpps ut.

gässGässen anses fina men polis Per måste påpeka att de inte har mat och vatten. Hur lätt är det inte att hälla bort en hink vatten? Hur som helst så anses alla djur vara lidande om de inte äter kontinuerligt.

Nu är det dags för länsstyrelsen att göra entré. Vi känner igen Peter Stenberg och Alexandra Boijsen. Den förre känd som den som för djurens talan i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna för ett år sedan. Alla djur verkar vilja åka till Djurambulansen. Konstigt nog bröt djuren både ben och nackar när Peter visade sig. Bröt nacken gjorde också en get när paret tog en hel getbesättning 11 månader tidigare. Manuset såg snarlikt ut. En anmälande granne, plötsligt insjuknade djur, snabb utryckning av polis och Djurambulansen. Samt en artikel i Skånskan dagen efter där djurägaren redan hängs ut som djurplågare.

Peter och Alexandra har besökt gården fyra gånger på ett år. Inte konstigt det saknas tid till industrijordbruket. Peters stora visdom har flödat när han exempelvis klagat på för få sittpinnar till ett gäng broilerhöns.

Sen kommer de stora filmstjärnorna: Team Mikael Gustavsson.Namnlöst-20Han har väl inövade repliker. Kom ihåg att detta är noga förberett. Det är naturligtvis ingen slump att det är ett helt filmteam på plats.

Namnlöst-6Här skall visas misär och djurplågeri, det är det som upprör och får förhoppningsfulla tonårsflickor att gå i spinn och stöna på Facebook: ”Så fort jag har mitt körkort kommer jag gärna och hjälper till frivilligt! Har fött upp kaniner och haft kanin i 7år, så hade gärna tagit ut kaniner på promenad och kanske hoppträna.” Bilden visar fina hönor och en ren gris så det är nog säkrast att tala om hur djuren skall betraktas.

Namnlöst-5Japp! Detta blir bra TV!

Namnlöst-14Sanningen är alltså den att suggan har placerats här för filmningen. Tittarna får all hjälp att tolka vad de ser.

intygTvå veckor tidigare den 9 oktober har Magnus haft ute en veterinär för att få hjälp med denna sugga och några till som, trots dubblerade fodergivor, inte går upp i hull. Veterinären konstaterar mask. Det är inget konstigt med ekologiska grisar som får gå ute och böka. Denna sugga (52) var den som bedömandes i lägst hull, ett på en femgradig skala. Sugga 93 och 105 är något under normalhull (2). Sugga 3 ligger på 2-3 dvs nästan normalhull. Galten och unggrisarna har normalhull. Grisarna har fått första dosen avmaskning. Prognosen är god eftersom djuren är unga.

V__51C9Det här var grisarnas liv! Ungdjur på lösdrift före den 20 juni 2014. Av dessa grisarna fanns fyra kvar den 26 oktober. De var sparade till avel. De bör ha haft en slaktvikt på ca 90 kg den 26 oktober. Smakade de gott?

V__8F08

Unggrisar veckan innan sugga105 flyttades in i deras box och de flyttades till lösdriften.

V__5E23Sugga 105, renrasig lantras, 1-2 dagar före grisning. Hon gillade att leka med vattennippeln så hon har fått spån för att torka upp i boxen. Här är hon nyss inkommen. Har gyttjebadat. För mig som icke-expert ser hon inte mager ut ca 5 veckor innan hon togs.

V__55B9Sugga 52 den magraste dagen före grisning. Rent och fint, massor av halm.

Namnlöst-19Här lastar ”proffsen” sugga 52.

Namnlöst-45Sen är det dags att ge sig på galten som står i sjukbox. Minns att han är bedömd som varande i normalhull. Han är renrasig lantras. Emil är mycket hjälpsam.

Namnlöst-52Det är ingen måtta på överdrifterna för att djurräddarnas gloria säkert skall falla på plats. Han påstås ha stått i samma box i 4-5 år. Galten är 1½ år och går vanligen på lösdrift som de andra. Magnus har bott på gården i två år.

Namnlöst-48Emil hävdar att galten är livsfarlig. Han är i själva verket både tam och kelen. Han har fått massor av kärlek från sin ägare.

Namnlöst-56Det här är vad jag kallar djurplågeri när det skräckslagna djuret halvstrypt dras och baxas upp på den branta landgången. Fin ren gris!

Namnlöst-39Emil hjälper gärna till att ta sin grannes fina unggrisar.

Namnlöst-58Namnlöst-57Även fåren och de sex fina gässen tas. Omhändertagandebeslutet omfattar 9 får och ett lamm. Sen skriver polisen att 8 av fåren rymt, varav ett halt, och påträffas en kilometer bort. Att djurräddarna skrämmer bort djur är tyvärr inte heller ovanligt. Djurägaren faktureras naturligtvis även för infångandet. Jakten på fåren visades inte på TV. Beslutet omfattar 47 höns. I själva verket tas ett par hundra. Några höns ”försvinner” men dyker upp hos Emil som visar upp en köpehandling. Magnus har inte sålt några höns till Emil. En hel del andra saker försvinner också lägligt.

Magnus nås på dagen av ett samtal från sin kompis som kommer förbi gården. Han får veta att polis och djurambulans håller på att ta hans djur.

V__C840Kompisen har hand om Magnus bästa vän och arbetskamrat den 1-årige vita schäfern Baccardi. En glad unghund som vallar både får och grisar. När Magnus chockad kommer hem hämtar han Baccardi. Nästa dag lämnar Magnus hunden för att ta ut pengar. Emil ser när han lämnar gården och ringer polisen. Hur de hämtade hunden är oklart men de gick i alla fall in i boningshuset.

Elsa-PiaPå uppdrag av länsstyrelsen gör veterinär Elsa-Pia Ehrenpris en besiktning av djuren i Ingelsträde. Hon skriver det hon får sig berättat, nämligen att djuren levt i misär och ätit på varandra. Hon skriver också att djurägaren bör förbjudas att ha djur! Och att 1-årige Baccardi bör kastreras!

bitsårHär är suggan som blev biten när grisarna släpptes ut. Det var väl inte så snällt?

ingen matVeterinären drar en felaktig slutsats eftersom den falska informationen förts vidare till henne. Nu är det plötsligt bekräftat av en expert att grisarna som slogs för att de släpptes ihop, istället har blivit bitna för de har brist på mat!

mat och vattenHela programmet har trummat in att djuren haft brist på mat och vatten. Grisarna har haft högre standard än ägaren själv för de har haft rinnande vatten i stallet. Och de har fått mycket extra foder för att lägga på hull. Nu säger djurräddaren Gustavsson att det skall snålas med fodret, det kan ju bli för mycket! Länsstyrelsen fattar beslut att grisarna skall avlivas. Så varför kosta på dem foder nu? Alla fick säkert sin grisdel i frysboxen.

ponnynKonstigt nog dyker det upp en häst i veterinärintyget. På gården fanns ingen häst.

V__1880Det handlar om en shetlandsponny, Skrållan, som Magnus överlåtit till en bekant fyra månader tidigare. Den har missköts och omhändertagits på en gård i Önneköp en tid innan tillslaget mot Magnus. Det är inte ovanligt att ärenden blandas ihop. Polisen vill uppenbarligen ge Magnus skulden även för hästen.

Namnlöst-10För att riktigt svärta ner Magnus utmålas han som nazist. Visst var det dumt att inte prioritera att måla över den tidigare hyresgästens väggmålningar. Men hur skulle han kunna förutse att TV4 skulle komma och filma i hans stall?

Namnlöst-17Micke luftar sina åsikter om låga straff för djurplågare. 4-5000 i böter tycker han är för litet. Det är ju tur då att han själv kan bidra med ett betydligt hårdare straff när han skickar fakturan för ”räddningsaktionen”. Fakturorna går ofta på hundratusentals kronor. I januari 2013 fick han en hel kreatursbesättning som togs i Henset i Hörby kommun. Observera att det är del 2 som är på bilden. Kan inte djurägaren betala, och det kan de sällan, så hamnar notan på skattebetalarnas bord. Frågan är om vi verkligen får valuta för pengarna.

faktura

Skånepolisen förlorade fakturamål

11 Dec

Svens och Oves hus

Igår förlorade polisen ännu ett tvistemål i Ystads tingsrätt om en jättelik omhändertagandefaktura gällande hundar. Det gällde egentligen tre fakturor med början den 24 november 2010 då Emma Hansson skickade Hjorthögs hundpensionat att ensamma hämta 14 hundar efter en anmälan från en valpköpare (vars hund besiktigats utan anmärkning). Emma lurade bort Sven att tillsammans med henne och poliserna att titta på kor flera mil från gården. Under tiden tvingade sig en man och en kvinna från Hjorthög sig in hemma på gården hos Ove som då var helt ensam och tog alla hans hundar. Året efter tog hon två hundar från Ove och sedan en hund och en katt. Ansvarig för besluten var Emma Hansson. Alla beslut har riktats till Sven trots att det var hans bror Ove som ägde och skötte hundarna. Emma släpade bröderna till tinget förra sommaren och Ove som redan hade problem med  hälsan tog det så hårt att han dog strax efter.

I beslutet om vad som skulle ske med de 14 hundarna skrev Juha Toropainen: ”Enligt inhämtade uppgifter från djurpensionatet den 25 november visar de 14 hundarna inga tecken på ohälsa och har ett socialt acceptabelt beteende.” De veterinärbesiktigades utan anmärkning. De skulle omplaceras men det beslutat ändrades senare och fem hundar avlivades på begäran av Hjorthög.

Fakturorna från polisen var på 198 500:-, 9 750:- respektive 20 385:-. Polisen skall ersätta Svens rättegångskostnader med 85 064:-.

Länsstyrelsen hade motiverat omhändertagandet som vanligt.

”Vid kontrollen, som ägde rum samma dag som beslutet om omhändertagande och huvudsakligen utfördes av länsstyrelsens tjänstemän Emma Hansson, Hanna Hedlund och Peter Stenberg, bedömdes att hundarna utsatts för otillbörligt lidande och att förutsättningar förelåg för ett omedelbart omhändertagande med hänvisning till att det var utsiktslöst att felen skulle bli avhjälpta.”

Emma vittnade under ed och hävdade bestämt att det var Sven som ägde hundarna. Dessutom bedömde hon Ove som utvecklingsstörd. Det kunde hon nämligen avgöra eftersom hon jobbat i hemtjänsten. Emma såg inget konstigt med att på det sättet kränka en gammal bonde.

Tingsrätten gick noggrant igenom alla tillgängliga fakta och sammanfattade i domen: ”Vid en samlad bedömning anser tingsrätten mot bakgrund av ovan redovisade omständigheter och bedömningar att Polismyndigheten inte visat att Sven Svensson varit ägare eller ansvarig för de omhändertagna djuren på något sådant sätt att han bör ansvara för kostnaderna för omhändertagandena.
Polismyndighetens talan ska därför lämnas utan bifall.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson bröderna, båda i 70-årsåldern, (det andra omhändertagandet). Bröderna har varit ute och ryckt flyghavre och har hängt de våta klädarna på tork när Emma Hansson och Eva Carström dyker upp tillsammans med tre poliser.

Länsstyrelsen har gjort stor affär över hur hotade djurinspektörerna är. Men inspektörerna kommer alltid två och två och bara det ger ett stort övertag mot den oförberedda djurägaren. När man dessutom förser sig med 2-3 beväpnade poliser som rutin är hotet om övervåld mot djurägaren ett faktum. Enda legala anledningen att begära polishandräckning är ju att utnyttja polisens speciella befogenhet att använda våld i tjänsten.

Det är Emma Hansson själv som spelar in sin egen röst och pensionärerna, som inte vet om att de filmas. Emma pressar och provocerar medan Sven försöker gå undan. Hon har själv gjort filmerna till offentlig handling. I motsats till Emma har jag dock fått tillåtelse att visa dem.

Den ena hunden i filmen var tillfälligt hos Svens bror då ägaren drabbats av hjärtinfarkt och låg på sjukhus. Det får också Emma veta, vilket hon inte alls bryr sig om. Den svarta hanen är en hund som Oves son fött upp men fått tillbaka för omplacering. Emma och Eva tar båda hundarna som Sven sedan får räkning på. Han faktureras också för en kringströvande katt som han aldrig sett.

Anledningen skulle vara att Sven ”fått” djurförbud. Emma hävdar envist att Sven blivit delgiven. I fakturarättegången 2014 visar det sig att Ove hade alldeles rätt när han säger att där inte varit någon delgivningsman. Det var nämligen Svens tidigare ombud som kvitterat ut en försändelse, som troligen var ett beslut om djurförbud. Ombudet vittnade att han vid tiden för mottagandet inte längre var ombud. Sven blev alltså inte delgiven.

DSC_0414 (Kopia)_1

Poliserna slår ner Sven på marken och belägger honom med handfängsel. Han får ett djupt jack i pannan och blodet rinner över ansiktet. Han förs till polisstationen i Ystad för förhör. Efter ett tag ändrar sig poliserna och vill inte hålla något förhör. De säger åt Sven att gå därifrån och tycker att han kan ta bussen hem. När Sven insisterar på att bli förhörd så blir han handgripligen utslängd på gatan och får ta sig hem bäst han kan. Några månader senare kallas han till förhör. På sin 70-årsdag.

Förtroendeskadliga bisysslor

30 Nov

Niklas Lindbäck och Mattias Gårdlund

På bilden ovan gratulerar Mattias Gårdlund sin vän ryttaren Niklas Lindbäck till seger i terrängritt på hästen Mr Pooh. Gårdlund är anställd som djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Skåne.

Mr Pooh

I sitt tacktal till ägarna framhåller Niklas familjen Pommer. Magnus Pommers grisbil besiktigades och godkändes för djurtransporter av Mattias Gårdlund. Magnus Pommer samarbetar med Mikael Gustavsson  ägare av Djurambulansen i Skåne AB där alla djur som omhändertas av bl a Mattias Gårdlund hamnar.pommer fatura

Samarbetet är så intimt att Pommer t o m skickar fakturor för hämtningar av djur där han aldrig varit för att täcka upp när Gustavsson  kört olagligt i för liten transport.

transport getterPå det fejkade transportdokumentet står det att lastningen av ca 80 getter tog ca två timmar. Körningen tog 1 timme. Det betyder att han körde ett 23 m långt grisbilsekipage i genomsnittshastigheten 125 km/tim. (På fakturan har han dock lagt till fem timmar.) Inte så konstigt att han skriver så för han har ju inte gjort körningen, vet inte var han påståtts vara och följaktligen vet han inte heller hur långt han skall ha kört! Han räknar kallt med att ingen kollar.

Anledningen till detta förfarande är att Djurambulansen i Skåne AB saknar trafiktillstånd och företagets vita lastbil som getterna i verkligheten lastades i var för liten för så många djur. Det löstes i efterhand pappersvägen. En win-win lösning då Pommer fick 12.000:- från polisen och Gustavsson kunde säga att transporten skett lagligt.

Sen trädde Mattias Gårdlund in och skyddar både Pommer, Gustavsson och sin kompis sedan många år Peter Stenberg som fattade beslutet om omhändertagande. Han gör en låtsasutredning där Peter Stenberg och Alexandra Boijsen praktiskt taget uppmanas att inte minnas.

kommer ihågMycket riktigt drabbas båda av minnesförlust. Peter Stenberg säger att ”minnet sviktar” och Alexandra att minnet ”spelar ett spratt”.

minnet sviktar

Därmed anser Mattias Gårdlund att saken är ”utredd”. Lidandet som djuren utsattes för spelar uppenbarligen ingen som helst roll.

polisens PM

Polisen vet dock att alla getter lastades i Djurambulansens lastbil och skriver det i ett PM. Det negligerar Gårdlund för det passar inte om han skall rädda sina kompisar.

Pommers bil

Till saken hör att det är fullständigt fysiskt omöjligt att ta sig in genom den infarten med denna kombination. Men nu har alla kompisar snackat ihop sig och enats om ett påhittat scenarium som skall rädda allas skinn.

Om inte ovanstående är jäv och förtroendeskadliga bisysslor vet jag inte vad som är det.

Gårdlund & Stenberg

Gårdlund och Stenberg har hängt ihop sedan de båda var anställda tillsammans i Sjöbo redan då djurskyddet låg på kommunerna. 2013 var de dokuskådisar i TV4 i programmet Djurskyddsinspektörerna där de särskilt fick berätta om sin relation.

Gårdlund och Stenberg var också två av de fyra inspektörer som förra landsbygdsdirektören Christina Håhus gav ”husarrest” 2010. (De andra två var Emma Hansson och Sverker Olsson). Det är den enda chef som vågat sätta ner foten mot dessa personer.

Christina HåhusHåhus berättade om arbetsövergången: ”Arbetsgivaren fick inte ens titta på meritförteckningar eller någonting sådant.” Hon var mycket kritisk till vissa inspektörer och ansåg att ”ointresse, personligt maktbegär eller ren inkompetens styrt utövningen i fält”. ”Det har även hänt att inspektörer bitit sig fast vid en djurägare eller ett fall och inte gett sig förrän någon krupit på knä.”

Innan internrevisor Håkan Malmer gick i pension så lämnade han sin rapport Bisysslor diarienummer 105-16181-2011 som beställts av landshövding Olof Tunhammar.

”Myndigheter ska vara opartiska och för att se till att de är det finns regler om jäv i förvaltningslagen och regler om förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning.”

”Länsstyrelsen har inte haft tillräcklig intern styrning och kontroll på de anställdas bisysslor. Länsstyrelsen kunde inte visa att man informerat de anställda om förtroendeskadliga bisysslor. Länsstyrelsen har år 2010 därför gjort en totalinventering av de anställdas bisysslor och i samband därmed informerat om regelverket för otillåtna bisysslor.”

Revisorn gav en rad rekommendationer. Bl a skriver han: ”Personalchefen ska för länsöverdirektören redovisa hur man avser att komma till rätta med problemet att dokumentation av länsöverdirektörens eller av chefsjuristen i samband med inventeringen gjorda bedömningar av anställdas bisysslor helt saknas.”

Dvs man tog reda på vilka bisysslorna var men man gjorde inget åt det.

”Många tjänstemän har bisyssla avseende eget eller anhörigs jordbruk eller djurhållning. Sådan bisyssla kan ge upphov till jäv vid myndighetsutövningen av kontroll, bidrag eller tillstånd men det är något som myndigheten anser sig kunna hantera och därför har sådana bisysslor bedömts som inte förtroendeskadliga. Av policyn bor kunna framgå om en bisyssla kan tillåtas.”

”Regeringsformen ställer krav på att myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt vara sakliga och opartiska. Därför finns regler om jäv som syftar till att garantera att ärenden handläggs objektivt och sakligt – en tjänsteman får inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn. Reglerna om jäv avser att förhindra att en tjänstemans opartiskhet kan sattas i fråga.

En tjänsteman som ska delta i handläggningen av ett ärende får inte ha ett eget eller en närstående persons intresse i saken. Om en tjänsteman t.ex. ar vän eller ovän med någon kan tjänstemannens opartiskhet också ifrågasättas.”

”En tjänsteman ska själv ge till känna om han bedömer att jäv kan föreligga.
När det gäller opartiskhet är det särskilt två saker man skall vara uppmärksam på, nämligen bisysslor och jäv. Något förenklat kan man säga att reglerna om bisysslor syftar till att stärka och bevara allmänhetens förtroende för myndigheterna genom att tala om vad de anställda inte får syssla med vid sidan av sin huvudanställning. Jävsreglerna däremot beskriver de situationer nar den anställde av samma skäl inte får vara med i handläggningen av ett visst ärende.”

”Utöver bestämmelserna i förvaltningslagen finns i lagen om offentlig anställning (LOA) ett förbud för en arbetstagare att ha en förtroendeskadlig bisyssla om det kan rubba förtroendet till hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet. Noteras bör att ett rubbat förtroende för en tjänsteman kan uppkomma pga. någon annan tjänstemans bisyssla. Därutöver får en offentliganställd inte bedriva verksamhet eller ha uppdrag som kan skada myndighetens anseende.”

”Förbudet att inneha förtroendeskadlig bisyssla gäller även om myndigheten inte med formellt beslut meddelat den anställde att myndigheten bedömt bisysslan som förtroendeskadlig.

Enbart det förhållandet att en bisyssla kan ge upphov till jäv utgör inte en grund för att förbjuda den som otillåten. Men det finns en koppling mellan frågan om jäv och förtroendeskadlig bisyssla. Ju fler jävsituationer en arbetstagare riskerar art hamna i på grund av sin bisyssla, och som han/hon därför inte kan handlägga, desto mer talar det för att bisysslan ska anses otillåten.

En myndighet som får kännedom om att en tjänsteman har en otillåten bisyssla är skyldig att reagera mot denna. En myndighet som sysslar med myndighetsutövning bör vid bedömningen vara särskilt försiktig dvs. vara restriktiv nar det gäller att tillåta bisysslor. Länsstyrelsen ar en sådan myndighet.”

”Länsstyrelsen och andra myndigheter har enligt förvaltningslagen ett långtgående ansvar att inom sina områden vägleda sökande, klagande och granskade så att allt blir ”rätt fran början”.”

Ja, nu är det ju inte så länsstyrelsen i Skåne arbetar. Helst skall allt bli så fel som möjligt och redan från början. Då kan omhändertagandeindustrin förses med djur, polisen blir sysselsatt, djurägarna får gigantiska räkningar, psykvården får självmordsfall, advokaterna får jobb och domstolarna får en strid ström med mål om oväsentligheter. Ett skriftligt godkännande kan plötsligt tas tillbaka och sedan processas om i åratal. En äldre kvinna trycks ner i snön för att man skall kunna fånga hennes katter under motivering att hon är ”försvunnen”. Ett stängsel runt ”skaderisker” eller litet information om burförbud för hundar, om det så bara gäller en halv timme när hantverkare går genom huset med en slamsug, det är ju alldeles för enkla lösningar. Tänk så fel det ”kan råka” bli från början!

”Under granskningen har uppmärksammats att en djurskyddsinspektör fått en förfrågan från Riksdagen om han som sakkunnig inom området djurtransporter kunde komma och informera en grupp riksdagsledamöter om den nya lagstiftningen. Tjänstemannen fick avslag på sin begäran att lämna informationen i tjänsten men gavs semester for att kunna göra uppdraget på sin fritid, som bisyssla. Den anställde genomförde uppdraget utan ersättning men i eget namn och inte i länsstyrelsens.”

Den som avses är Mattias Gårdlund.

”Det är internrevisionens uppfattning att enskilda befattningshavare inte på sin fritid kan ha som bisyssla att ge råd och vägledning till enskilda i frågor som rör länsstyrelsens verksamhet och i synnerhet inte mot betalning.”

Christina Håhus beslöt i augusti 2010 att Gårdlund skulle avveckla sina sina bisysslor. Det gällde utbildningsverksamhet inom djur- och transportområdet, konsultverksamhet där han var föredragshållare inom djurskyddsrelaterade ämnen, styrelseuppdraget inom Svenska Ridsportförbundet samt stuteri- och seminverksamhet i Löberöd.

Tydligen räckte inte det eftersom problemen uppenbarligen kvarstår.

Från djurskyddskontroll till omhändertagandeindustri

7 Nov

miljonavtal

För tre år sedan kom stadskontorets rapport ”Djurskyddskontrollens
utveckling” diarienummer 2010/80-5 om hur djurskyddskontrollerna har förändrats sedan länsstyrelserna tog över från kommunerna 2009. Utredningen gjordes av Pia Bergdahl. Jodå, nog har de förändrats, men inte till det bättre.

Regeringen gav den 22 april 2010 Statskontoret i uppdrag att utvärdera omorganisationen av djurskyddet sedan ansvaret för djurskyddskontrollen överfördes från kommunerna till länsstyrelserna. Uppdraget omfattade också hur Jordbruksverkets ansvar för och arbete med offentlig kontroll har påverkats av omorganisationen.

Utredaren ville så gärna påvisa att det skulle ha blivit bättre eftersom det var regeringen som gett uppdraget och det var regeringens ”reform” som skulle utvärderas. När alla siffror pekade på att det blivit sämre, mycket sämre, försökte utredaren förklara det med att då är det nog något annat som blivit bättre, trodde hon, några fakta som stöder påståendet fanns inte.

Hon skriver: ”Statskontoret bedömer att kontrollverksamheten har utvecklats avsevärt efter reformen och att den nu, trots uppenbara brister, håller en högre nivå”. Vadå högre nivå eller högre än vadå? De djurinspektörer som tidigare jobbade i kommunerna fick ”arbetsövergång” till länsstyrelserna utan att den nya arbetsgivaren kollade om det fanns någon kompetens. Så det är samma personer nu som då.

”Det finns mer av gemensamma förfaranden, dokumentation och rapportering av kontroller.” Ja nu har man flera sidor kryssrutor för varje djurslag för man saknar förmåga och kunskap till självständiga bedömningar. Sedan har ”rapporteringen” till djurägaren blivit väldigt omfattande genom att inspektörerna har lärt sig att kopiera och klistra in lagtexter och detaljregler från Jordbruksverket. I stället för ”minnesanteckningar” á fem ord per besök som det var på kommuntiden när Sverker Olsson sprang här var och varannan vecka och ville ha sängplats, så har ”underlaget” svällt ut till tiotals sidor kopierad text om att ”djur skall skötas väl etc etc”. Kvaliteten på besöken har dock inte förändrats för att textmassan blivit större.

”Samordningen har också blivit bättre och kontrollverksamheten utförs på samma eller motsvarande sätt inom ett län.” Vilken samordning? I stället för en person är det nu olika personer varje gång som kommer och tiotalet som turas om att åka till samma ”objekt”. (Att kalla djurägarna för objekt ger inspektörerna mental styrka att inte se dem som människor. Känd härskarteknik från de styrande för att förtrycka människor i alla tider.)

”Objektiviteten och rättssäkerheten i myndigheternas handläggning av ärenden har emellertid ökat och kontrollverksamheten har blivit mer likvärdig genom att den nu i stor utsträckning bedrivs utifrån gemensamma handläggningsrutiner.” Visst. Nu har man en rikstäckande förening för djurskyddsinspektörerna så man kan sprida metoderna att exempelvis fotografera ovidkommande saker för att djurägaren skall framstå i sämre dager i rätten.

”Alltjämt saknas dock en gemensam grund för riskvärdering och prioritering av kontroller för att garantera en kontroll av likartad ambition och omfattning över landet.” Eftersom inspektörerna saknar både grundläggande kunskaper i statistik, grundläggande kunskaper om djur samt varje tillstymmelse till sunt förnuft så är det inte möjligt att genomföra. En stillastående stenmur bedöms som en risk för hästar av en inspektör medan en annan anser att samma hästar som kommer ut på en väg inte är någon risk. Uppenbara risker blir till inga risker när de råkar finnas i grannens hage dvs utanför kontrollobjektets mark osv. Senare har faktiskt jordbruksverket gjort en obegriplig poängtabell där  ”tillsynsobjekten” skall inordnas, troligen för att vara EU till lags. I praktiken har det inte ändrat något, man jagar fortfarande mest sällskapsdjur baserat på anonyma anmälningar.

”Antalet kontroller har minskat drastiskt, både i absoluta tal och per årsarbetskraft, och därmed har kostnadseffektiviteten gått ner.” Det var väl veckans understatement. Antalet har halverats. Förklaringen är mer än enkel: Man åker numera alltid två och två nu så med samma antal inspektörer som på kommuntiden så är ena halvan bara ”sällskap” och fördriver tiden med att titta på sina fötter eller flörta med veterinären. Eller så assisterar man varandra med enkla sysslor som att Linnéa Stålhandske lyfter upp kattens svans medan Emma Hansson kör in kameran under densamma! (Bilder att användas på personalfesten?)

”Samtidigt har antalet ingripanden ökat och länsstyrelserna har tagit itu med många svåra fall som inte upptäckts eller lämnats utan åtgärd av den kommunala kontrollen.” Så nu är det kommunernas fel! Betänk att det faktiskt är samma inspektörer och man kan då undra varför de ”lämnade de svåra fallen” inom ”sin” kommun men inte gör det nu? Faktum är att ”fallen” avslutades av kommunerna. Nej, det finns en helt annan förklaring. Man har nu direktiv att göra fall av ingenting. Genom många ”uppföljningar” kan man få vilken hamsterägare som helst att verka vara ett ”svårt fall”. Det går hem i förvaltningsrätten och då får man beröm av ledningen. Observera att Emma Hansson berättade för polisen att det var akut att besöka mig när hon begärde handräckning. Då hade hon med sig en ”anmälan” som hon själv snickrat ihop tillsammans med djurhandläggaren på polisen Mari-Louise Törnblad plus att hon letat upp en fem månader gammal falsk anmälan från hösten innan. Mycket akut eller snarare en klockren lögn! Det slutade med att hon fotograferade kattlådor och konstaterade att min dotters möss hade burberikning sedan hon brutit sig in med låssmed!

”Den systematiska och planerade kontrollverksamheten är dock alltjämt liten och hanteringen av anmälningsärenden dominerar.” Ja det är enklare att vinna över en ensamboende kvinna med några katter än ett miljonföretag som exempelvis Ljungemink. Därför plågar man hellre ihjäl kvinnan än går i klinch med advokater som faktiskt kan vinna i förvaltningsrätten och alltså inte ger några pluspoäng. Jämför polisens omtalade pinnjakt!

”…även om antalet kontroller minskat har samtidigt antalet förelägganden och omhändertaganden ökat kraftigt.” Och de har fortsatt att öka liksom antalet djurförbud. Många djurförbud att kontrollera obegränsat antal gånger borgar för sysselsättning även i framtiden. Tänk så enkelt när det inte ens finns några djur kvar att kontrollera! Antal ”åtgärder” mot djurhållare blir alltså en kvantifiering av kontrollanternas effektivitet. I Skåne åker handläggarna till kontoret och googlar på lagar och paragrafer och skriver kontrollrapporten utifrån dessa. Det är ju det som prövas i förvaltningsrätten. Det gäller att till varje pris vinna över djurägaren. Att denne inte känner igen något som sagts när han eller hon får kontrollrapporten i sin hand spelar mindre roll.

Det finns dessutom en ännu enklare förklaring till att antalet anmälningsärenden ökar och prioriteras. Pengar. Djurskyddslagens paragraf att djurägaren skall betala alla kostnader för omhändertagandet och att polisen skall förskottera betalning har lagt grunden till en omhändertagandeindustri som omsätter miljoner. Företag som hyser in hundar och katter expanderar, deras tillstånd utökas och fordonen godkänns av samma inspektörer som fyller deras burar. Det är helt enkelt lönsamt att inte komma med någon information till djurägaren eller alternativa lösningar utan göra ett snabbt omhändertagande med ett stort antal poliser. Ett enda omhändertagande 2010 som gällde en kennel med dvärghundar gav mycket klirr i kassan för Hjortshög som då var polisens entreprenör eller närmare bestämt över 600 000:- kronor! Sådana räkningar klarar ingen privatperson.

Det sitter folk, mest kvinnor tycks det,  med gott om tid och granskar annonser på Blocket främst om rasrena mindre hundar. Sedan låtsas man vara spekulant, åker till kenneln och gör sedan en anmälan som effektueras av länsstyrelse och polis. Ibland går det, ibland går det inte. Anmälaren får köpa rashundar billigt som kan säljas vidare med vinst, polisens familjer får dvärghundsvalpar för praktiskt taget ingenting, konkurrerande uppfödare kommer över meriterade hundar, hundpensionatet tjänar massor. Inte undra på att antalet anmälningar ökar lavinartat och med dem polisens och skattebetalarnas kostnader! Djurägarnas liv krossas. De hamnar akut på psyket, gör självmordsförsök och får skulder för livet. Förlorarna är också djuren. De inhyses i burar och får sitta av en lämplig tid för att inbringa en bra vinst. Är de inte valpar eller unghundar avlivas de och då duger det som motivering att de hade tandsten och därför inte var lämpliga för omplacering. Annars avyttras de för en struntsumma och kan säljas vidare med bra vinst.

%d bloggare gillar detta: