Tag Archives: Peter Erlöv

Kommunens djurskydd tog allt

4 Okt

Ingvar Månsson i Rugerup, känd ardenneruppfödare i Hörby, var en stolt man. Ingvar var en erkänd skicklig hästkarl och hade kört ardenner i sexspann.

Han berättade gärna om den fina hingsten han en gång sålt och som betalade hela det nya stallbygget. Och de svarta hästarna som såldes till en  cirkus.

IngvarBilden ovan Ingvar i Almarkaröd på väg till Victoria marknad i Hörby hösten 1999. Kommunen har tagit Ingvars fina körhäst Pelle så han har lånat Pavlona, ett nordsvenskt sto ägd av Rigmor Sylvén Svantesson.

IMG_0008Rigmor ovan med två av Ingvars hästar.

DSC00039Jag glömmer aldrig första gången jag besökte hans gård på våren 1999 tillsammans med Rigmor, som skulle hämta råmjölk till kalvdans. Där stod en lång rad med ståtliga ardennerhästar i hagen på den högt belägna gården i Rugerup.

Ingvars kor 4april01Ingvar hade ett 20-tal exemplariskt skötta rödvita mjölkkor varav som sagt en nykalvad. (Bilden 4 april 2001) Och så alla dessa ardenner, ett hängbuksvin som kommit vandrande, ett gäng höns och en gårdshund.

DSC00036När vi åkte därifrån blev jag betryckt av att höra att Ingvar var hårt ansatt av kommunen. Det gjordes ständiga anmälningar och Ingvar kunde inte hantera de ständiga inspektionerna. Kommunen kunde å sin sida inte hantera anmälarna och det hela urartade till en prestigekamp. En av anmälarna var Britt Lindström, ordgörande i Djurens vänner. Hon hade varken besökt gården eller träffat Ingvar. Anmälan var full med spekulationer som: ”Anmälarna har olika teorier…”, ”Som antagliga orsaker…” och ”Troligen lider han av…”.

ErlövHörbys dåvarande miljöchef Peter Erlöv hade varit till Ingvar och det blev förstås konfrontation direkt. Ingvar som varit van att bli respekterad i hela sitt 70-åriga liv, liksom hans far, ordförande i dåvarande hälsovårdsnämnden ett för tiden mycket ärofyllt och fint uppdrag, före honom, talade om på sin oefterhärmliga skånskt mustiga dialekt att ”här ska du unga spoling inte komma och tala om hur jag ska sköta mina hästar”. Det hade ju Ingvar klarat bra själv långt innan Erlöv var född. Miljöchefen å sin sida lovade att ringa Skånemejerier och se till att de stängde av mjölkhämtningen för Ingvar. Vilket han också gjorde. Och Ingvar skrev under sin dödsdom.

Tisdagen den 27 april 1999 omhändertogs 15 ungdjur, sex hästar, fyra gödsvin, två suggor och tio smågrisar efter beslut av Hörby kommun. Det var vad man fick tag på eftersom de flesta hästarna var körda till andra beten. En tvåårig häst sköts i stallet, oklart varför. Kanske blev den skadad. I efterhand fastställdes beslutet av Länsstyrelsen. Själv var Ingvar på sjukhuset i Lund hela den dagen.

Skånska Dagbladet skrev den 4 juni att han fick djuren beslagtagna vilket nog är ett ord som riktigare beskriver vad som hände. Den 4 maj togs beslut att Ingvar varken fick ha mjölkkorna eller grisar kvar. Detta för att han inte ansågs orka med skötseln. Skånemejerier stängde av mjölkhämtningen på uppmaning från kommunen.

En gammal bonde med liten pension, som helt och hållet lades på djuren, hade inga marginaler. I ett helt år mjölkade Ingvar sina kor och hällde tillbaka den i deras ho. Sällan har väl fetare kor skådats i Skåne. Till saken hör att Ingvar hade skadat ena knäet sedan han blivit omkulldragen av ett ungdjur och hade fått svårt att gå. Naturligtvis gjorde det skötseln av djuren svårare.

Ingvar hade humör och i affekt och förtvivlan hotade han att skjuta tjänstemännen, varför två pikébilar fulla med poliser skickades upp till gården för att avväpna denne gamle man på två jaktgevär.

De flesta hästarna, tolv stycken, hade som sagt redan innan körts ut till sommarbete, men de två ståtliga hingstarna, Balder och Dovang, var hemma och gick på fäladen. Hemma var också två äldre ston som strax skulle föla, ett ungsto och en stilig, svart New Foresthingst som Ingvar bytt till sig mot en kviga från Rigmor. Hemma var också Ingvars körhäst Pelle. Pelle saknade svans, därav namnet. Svansen hade skadats när han var föl och måst tas av.

Två högdräktiga ston transporterades lagvidrigt av Farmartjänst och en sugga skadades så allvarligt att hon inte kunde resa sig. Att stona skulle föla inom någon vecka bekymrade varken djurskyddsinspektör, poliser eller Farmartjänst som stormade in på gården.

Kommunens bilder 26 april 1999aHästarna drevs med käppar från betet in på gården och vidare upp på lastbilen. Kommunens egna polaroidbilder. Till höger syns Pelle.

Sedan kördes hästarna till SKANEK i Kävlinge där hingstarna stallades upp. Ingvar fick naturligtvis en svår chock när han kom hem och fann hästarna borta.

BaltsarOvan hingsten Balzar 8 år på auktionsdagen en månad efter omhändertagandet.

RobangHingsten Robang 19 år på auktionsdagen efter en månad på SKANEK med polisen som ägare. Av det ståtliga djuret återstod bara skinn och ben.

ungt stoStoet Lisett 13 år, dotter till Robang, som någon vecka innan hon skulle föla med hugg och slag drevs upp på Farmartjänsts lastbil. Här på auktionsdagen med sitt nyfödda föl.

Lisett

föl och hovarOvan ser man tydligt Lisetts hovar. Ett av omhändertagandeskälen påstods vara overkade hovar. Efter en månad på SKANEK hade ingen häst kostats på hovvård. Tydligen var det inte viktigt längre.

sto 19 år19-årigt sto på auktionsdagen med sitt nyfödda föl.

Enligt en anställd hade hingstarna, som vid omhändertagande drivits in från sitt bete,  fordrats med halm och rastats ibland ute på en betongplatta. Efter en månad i polisens ömma vård var de fullständigt utmärglade. Stona, som fölat strax efter transporten, kom till auktionen med sina små föl och med overkade hovar. Ingvar fakturerades 8.000:- för hästarnas foder. Ponnyhingsten lämnades tillbaka för den var skriven på ett barnbarn. Körhästen Pelle lär ha varit vid liv så sent som för något år sedan.

Jag fotograferade och anmälde för vanvård varpå polisen lade ner utan att ens titta på bilderna. Det var ju de som formellt stod som ägare. Jag begärde överprövning och fick visa bilderna, varpå man lade ner förundersökningen igen. Ge sig på ett stort företag som SKANEK var ju inte att tänka på. Så mycket lättare att ge sig på en gammal utsliten bonde.

Det 19-årigt stoet med sitt nyfödda föl, som såldes på auktionen, bjöds ut på Sjöbo hästmarknad ett par veckor senare. Varken miljönämnd, polis eller Länsstyrelse ansåg att det var ”deras bord” att ansvara för djuren efter beslaget. Jag och Ingvar filmade den ena av hingstarna hos köparen den 2 juli samma dag som jag polisanmälde vanvården. Djurens Vänner hördes inte av.

DSC00356Sedan började den rättsliga processen och gamarna flockades. En jurist hemmahörande i Göteborg krävde Ingvar på 5.000:- för att begära inhibition, något som jag redan hjälpt honom med gratis. Jonas Månsson på LRF konsult utverkade så småningom ett skadestånd på 44.000:- i förlikning med Skånemejerier, vilket naturligtvis inte täckte förlusten Tyvärr gick det åt till det egna arvodet.

Det här var det första ”djurärende” som jag blev indragen i direkt när jag flyttat ner till Skåne. Det blev ett år bokstavligen fyllt av blod, svett och tårar.

Vi rensade taggtråd och lagade stängsel. Vi ordnade så att Ingvar lätt skulle kunna släppa ut hästarna direkt från stallet. Ingvar fick sedan djurhållningen godkänd av dåvarande länsveterinären Pia Törnqvist som personligen gjorde en inspektion. Jag var själv med. Allt var perfekt, hästarna välmående och verkade. Men hon var ändå tvungen att hitta något ”fel”. Hon skrev att hängbuksvinets vatten var ”smutsigt”. Jag hade då personligen tappat upp nytt vatten åt grisen 10 minuter innan!

Miljökontoret gjorde en inspektion med poliser. Miljöchefen Peter Erlöv ansåg att djurhållningen var i god ordning och skötseln av djuren var tillfredsställande.

Nu trodde och hoppades vi att Ingvar skulle avgå med flaggan i topp. Men Ingvar var som sagt en stolt man och nu ansåg han sig oövervinnerlig. Kroppen höll förstås inte. Han lät betäcka samtliga ston utom två unga.

Med Ingvars tillåtelse skänkte jag bort hängbuksvinet till 4H-gården i Eslöv.

ungsston8juni00Ovan Ingvars två ungston 8 juni 2000 som gick på bete nedanför Långaröds kyrka.

Under sommaren och hösten var hästar och kor på bete. Två ston hade föl och jag körde honom när han skulle se till hästarna runt om kommunen. Korna ropade han på morgon och kväll när de skulle mjölkas. Ingvar hade ett kristallklart minne och berättade under dessa turer var människor i hans ungdom bott och visade var dansbanan legat där traktens ungdomar samlats, nu igenväxt och osynlig.

Ingvar kunde verka burdus och han gormade och skrek när han blev upprörd. Men innerst inne var han en vänlig själ som trodde på rättvisa och hårt arbete. När varubussen kom handlade han alltid saft och kakor att bjuda på när jag kom förbi med min lilla dotter då tre år. Själv hade han blivit lämnad av sin fru som flyttade till grannen med sin yngsta dotter och lämnade de två äldre hos Ingvar. Det kan inte ha varit lätt att vara ensam med två barn och ett jordbruk att sköta. Döttrarna blev sannolikt hårt hållna vilket de tog igen senare. Någon hjälp av tre döttrar och tre mågar fanns inte att få, det var till mig och andra vänner han ringde när katastroferna kom slag i slag.

svartsto Rugerup 21april00Sorgen var stor när Ingvars enda svarta sto hängde sig i halsremmen. Bilden den 21 mars 2000. En vän och hovslagare kom och skar ner henne.

ard1aJag var den som tog bort alla halsremmar på de övriga hästarna. Ovan ett av stona.

Ingvar mjölkade i spann och körde ut gödseln med skottkärra. Det var på håret att han drunknade i gödseln vid ett tillfälle när han halkade med den tunga kärran och föll i gödselstaden. Med nöd och näppe tog han sig upp. De förstörda kläderna låg länge i en hög bakom huset.

En annan gång ringde han mig mitt i natten och bad mig komma för att få ner hö från skullen till korna. Allt eftersom kroppen sa ifrån, gick arbetet långsammare och dygnet försköts. Till slut hamnade kvällsmjölkning och utfordring mitt i natten. Ingvar hade fastnat med kläderna i spelet som drog fram balarna. I sista sekund lyckades han slå av motorn och kunde ta sig loss. Jag slängde mig förstås i bilen, för korna måste ha mat. Mitt i natten gick vi på det knakande golvet ovanför korna och släpade fram hö för hand. Ibland brast en bräda under fötterna.

Sen kom vintern och vattnet till stallet frös. Rigmor såg till att det blev uppkört en tank med vatten till djuren. Sen tinade de sönderfrusna rören och översvämningen var ett faktum. När jag kom upp till Ingvar stod två ston i en box med vatten upp till knäna. Det var bara att öppna och släppa ut både vatten och hästar.

Ingvar sålde någon häst till Liv & Knack, hästhandlaren som senare fick djurförbud och fängelse för skattebrott.

Den sista tiden fick Ingvar under protest matlådor hemkörda. Personalen kollade dock inte om han levde utan syntes han inte till hängde de bara lådan på handtaget och körde. Slutet kom när Ingvar föll i lagården och inte kunde ta sig upp. Han låg i över ett dygn och höll på att frysa ihjäl.

Ingvar hamnade på sjukhuset i Lund där döttrarna försökte få honom omyndigförklarad. Det lyckades inte men i praktiken spelade det ingen roll. Korna såldes till en kreaturshandlare i Tomelilla och hästarna omhändertogs. Polisen skulle ha auktion på gården. Korna stod kvar fast de var sålda.

Jag och en till vän till  Ingvar körde till sjukhuset och med ett vittne närvarande så skrev han över alla ardennerhästar på mig för en krona. Polisen fick en kopia. Sen vidtog den praktiska skötseln.

Stina2Gårdshunden Stina (bilden tagen den 21 april 2000) lämnades kvar. Jag tog hem henne och fick henne omplacerad. Några hönor tog jag hem, resten nackades. Någon Djurambulans fanns som väl var inte. Vi stängslade och körde hö. Till auktionsdagen skrev jag ut flygblad där det stod att ardennerhästarna var sålda och att polisen i Lund kunde kontaktas.

bengt fridhJag och en väninna körde upp på gården där hästhandlarna och auktionsförrättaren Bengt Fridh samlats för att fynda hästar. Vi spikade upp flygbladen på alla byggnader och handlarna slängde sig på telefonerna. Fridh var minst sagt upprörd och ringde polisen och fick tag på en patrull i Östraby som kunde komma. De hade ingen aning om att polisen hade auktion.

Vi inväntade patrullen, som körde fast när de parkerade på åkern. Jag berättade att jag köpt alla hästarna med polisens goda minne. De försökte ringa men linjen var blockerad eftersom alla försökte komma fram till polisen i Lund. De gick upp i skogen och efter en kvart kom de tillbaka och sa att ni kan åka härifrån, det ska inte säljas några hästar här! Längre hakor har väl sällan skådats på en hästauktion!

Ponnyhingsten, som hade annan ägare, såldes för 10.000:-. Dagen efter såldes han igen för 12.000:-. Snabba klipp! Ingen annan häst såldes. Sedan placerade jag hästarna ut hos fodervärdar som fick köpa ut dem. Arvingarna var arga och inte det minsta tacksamma. Tur för dem att Djurambulansen inte fanns för då hade arvet rykt.

MVC-010FTvå dräktiga ston fick gå hos en granne där de fick var sitt stoföl. Min tanke var att när Ingvar kom hem skulle det vara bra för honom att ha ett par hästar kvar att gå och titta på. Bilden på det första fölet tagen den 21 april 2001.

MVC-004FOvan är det andra fölet som föddes hos grannen. Bilden är tagen den 13 maj 2001. Vi lade ner mycket arbete på fölen och de blev väldigt trevliga och sällskapliga.  Senare lät döttrarna hämta alla fyra hästarna. Tre av dem skall de genast ha sålt till slakt.

MVC-017FDen stora valacken den 4 april 2001 var en av dem som fick en fodervärd. På bilden ännu kvar i Rugerup. Ingvars hus i bakgrunden.

hästar RugerupNågra av Ingvars hästar som vi fodrade på fäladen i Rugerup 16 april 2001 innan jag fick dem utplacerade.

Döttrarna hade andra planer. Låset byttes ut, hem skulle Ingvar aldrig få komma mer. Vi hämtade honom från korttidsboendet i Hörby och tog honom hem. Där väntade en dotter som släppte in Ingvar. Vi fick vackert vänta utanför. Redan då fick han magnecyl mot smärtan i knäet, vilket säkert hade betydelse för vad som sen hände.

Sedan hamnade Ingvar på ett annat vårdhem i Östraby. Han fick tandvård och nya ortopediska skor. Men hela hans liv togs ifrån honom. Pengarna för korna såg han förstås aldrig röken av. Hästarna var borta. Låset utbytt. Det sista de tog ifrån honom var telefonboken. Sen kunde han inte ens ringa sina gamla vänner mer. Personalen sa att han blev upprörd och gormade när han talat med oss. Men sådant hade de medicin emot.

DSC00033Efter ungefär ett år föll Ingvar över rullatorn med störtblödning från ett öppet magsår som ingen upptäckt. Stressen och magnecylen hade slutligen gjort sitt. Gården såldes för en dryg miljon och arvet kunde delas.

Helt normalt

26 Apr

huset framsidan1997 flyttade jag från Uppland till Skåne. Jag kom från forskarvärlden där alla var respekterade för sitt arbete och sin kunskap oberoende av ålder, etnicitet och kön. Vi träffades på internationella konferenser och utbytte erfarenheter. Alla behandlades lika, unga forskarstuderande som pensionerade professorer. Helt normalt.

Kulturen i det mellanskånska nazistbältet blev en chockartad upplevelse. Här uppskattas inte utbildning och kunskap, här är det kontakter som gäller. Och vem som äger vad och är släkt med vem. Skvaller och förtal är vardagsmat. Avundsjuka och missunnsamhet råder. Chefsposter blir inte utlysta, eller blir det bara för syns skull, och tillsätts med dem man känner, som redan befinner sig inom organisationen och sparkas uppåt. Så konserveras myndighetskulturen. Helt normalt.

Som inflyttad är man suspekt. Som kvinna och högutbildad är man tredubbelt suspekt. Här blev allt jag gjorde bevakat och allt som oftast resulterade misstänksamheten i en anonym anmälan. Anonyma anmälningar är en väl etablerad del av folkkulturen här. Jag byggde ett staket mot vägen för att mitt barn inte skulle bli överkört. Genast skickade en bybo en anmälan till kommunens byggnadsnämnd. En handläggare ryckte ut med tumstock för att mäta staketet. Jag satte i treglasfönster för att vi inte skulle frysa ihjäl och blev genast anonymt anmäld. Helt normalt.

Astrid och SessanJag hade tagit med min egenuppfödda fjordhäst (det var inte jag som klippte svansen), som gick på ett lånat bete bakom huset. Efter en tid fick jag en fodervärd till henne. Varpå jag blev anmäld för att ha en häst i källaren.

Erlöv1998 var jag projektanställd på kommunens miljökontor och dåvarande miljöchefen Peter Erlöv kom till mig och berättad litet generat om att de fått en konstig anmälan. Jag kommenterade, om jag minns rätt, att det nog var litet svårt att få ner en häst i min källare. Någon granne tyckte tydligen att det var rimligt att om de först sett en häst och sen inte såg den längre, så måste den ha gömts i källaren. Helt normalt.

I mitt arbete fick jag hem 23,3 miljoner till kommunen i ett miljöprojekt. Jag fick också beviljat lön för fortsatt projektledning. Jobbet fick jag däremot inte. Pengarna såg istället kommunalrådet Kjell-Åke Persson till att de gick till partikollegan och pensionerade kommunalrådet Lars Lonhagen för att kommunen skulle slippa betala hans pension. Helt normalt.

1999 flyttade jag till min nuvarande gård. Att vara kvinna och välja att bo ensam är ytterligt suspekt i dessa trakter. Det tog sig uttryck i att diverse män gjorde sig ärenden till mig. Helt normalt.

Sverker Olsson5Klockan åtta på morgonen den 19 mars 2003 dök det upp en liten man med stort självförtroende. Han presenterade sig som djurskyddsinspektör Sverker Olsson. Han påstod att han fått ett ”tips” som skulle gälla mina hästar.

MVC-016FSamma natt hade jag varit uppe och tagit emot hingstfölet Stanley fra Feti, från Island. Jag hade stallat in honom och precis gått och lagt mig. Då kom Sverker.

Sverker visste inte vad han skulle inspektera så han gav sig på fölet som kommit med lastbil från Norrköping några timmar tidigare. Ett föl vars existens han omöjligt kunde känna till. Sverker visade sig snabbt besitta mer av åsikter än av kunskaper. Här skulle letas fel! Fölungen borde jag ha släppt ut på natten till de äldre stona, ansåg han. Hans ”rådgivning” var i bästa fall onödig, i värsta fall livsfarlig.

Jag var i färd med att renovera och det låg rivningsvirke utanför huset. ”Det är lindrigt sagt rörigt”, kommenterade Sverker. Detta var inledningen på 1½ års trakasserier då Sverker dök upp inte mindre än nio gånger för att leta ny fel. Helt normalt.

Andra gången var jag inte hemma så då snokade han runt på egen hand, den tredje skulle han ha ”kennelinspektion”. Min äldsta hund tyckte han jag skulle avliva. Det tyckte inte jag. Sen skulle han promt in i mitt hus.

lille Bob19jan02Jag tog upp min perserkatt och visade Sverker. ”Det var en rälig katt”, utbrast Sverker och förklarade sig vara rädd för katter. Helt normalt.

Sen undrade han var mina hundar sov på natten. ”I min säng”, sa jag. ”Då har du inte plats för en karl i sängen?”, frågade Sverker. Helt normalt.

Sverker tvingade mig att ta bort bärande delar av hästarnas ligghall. Han fick mig att gjuta en en decimeter (!) hög ramp till shettisens bod fast jag påpekade att hon glatt hoppade en halv meter med barnen. Han hotade med vite om jag byggde ut ligghallen med två meter. Helt normalt.

Maggot 19april01aSverker tycker sällskapshundar inte har något existensberättigande. Hans egen erfarenhet av hundar sträckte sig till en bortsprungen jakttax, berättade han. Han tog med en veterinär från Flyinge för han insisterade på att min äldsta hund skulle avlivas (16 år på bilden). När veterinären förklarade att hunden var frisk tog han upp mina andra små hundar en efter en och sa att då kan vi väl avliva den här istället för den ”går konstigt” (hunden var överbyggd). Vid ett annat tillfälle förklarade Sverker på största allvar att han tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Helt normalt.

anmälarenVem som anmält ville Sverker inte säga men det listade jag ut. Det var en man som samlade på bilar som blivit anmäld. Han trodde det var jag och hämnades på fel person. Hemmaskrotaren och Sverker fann varandra i bilintresset och båda erbjöd sig ställa upp och vittna mot mig i en pågående vårdnadsprocess. Helt normalt.

Jag JO-anmälde (3903-2004) Sverker och kommunen för att ha vägrat lämna ut namnet och underlåtit att diarieföra anmälan och vad den innehöll. När jag fick rätt drabbades Sverker av akut minnesförlust. Helt normalt.

Rune BrandtEfter att jag klagat för dåvarande miljöchefen Rune Brandt, som påstod att det bara var jag som klagat på Sverker, fick han besöksförbud 2004 och Brandts efterträdare Ida Persson avslutade det Sverker inte hade lust att avsluta. Sverker tyckte att det var det bästa jobb han haft och förklarade stolt att han kunde hitta fel även om inga fanns. Helt normalt.

Sverker Olsson anställdes i december 2002 av Hörby kommun. Han hade sökt ett vikariat som dock kommunen anställde Mattias Gårdlund på. Han fick efter en kortare tid fast jobb i Östra Göinge och Sverker erbjöds vikariatet. Detta trots att han helt saknade utbildning. Helt normalt.

I slutet av 2008 erbjöds Sverker sk arbetsövergång till Länsstyrelsen. Det accepterade han glatt för ingen kommun ville anställa honom. Som tur var behövde han inte visa några betyg.

sverkers anmälanEfter en vecka på nya jobbet tog han en gruvlig hämnd på mig för nesan han fått utstå fem år tidigare, med JO-fällning som grädde på moset. Han gjorde en ”anonym” anmälan den 8 januari 2009, som gjorde att han kunde skicka sina nya kolleger i en strid ström till mig. Han kunde inte låta bli att visa sin harm över JO-fällningen och avslöjade sig.

Skärmklipp 2015-04-20 10.20.24Sverker Olssons kor april 2015 saknar foder, har gödselpansar långt upp på låren och går i gegga. Helt normalt.

Skärmklipp 2015-04-20 10.19.56Dåligt hull på Sverkers ko, gödselpansar och skaderisker i hagen. Helt normalt.

Skärmklipp 2015-04-20 10.22.02Inget bete, upptrampat, ingen ren liggplats. Helt normalt.

%d bloggare gillar detta: