Tag Archives: Per Michanek

Så här ser akut lidande djur ut

26 Feb

Varje år så uppstår det en differens på ett antal tusen hästar mellan de som man vet hur de dör och det antal som förväntas dö årligen. En del grävs ner olagligt men den största delen försvinner säkert utomlands. I Danmark är slaktpriset dubbelt så högt som i Sverige, i Belgien tre gånger högre och i Italien fyra gånger högre.

Kristina Odén på Jordbruksverket konstaterar att myndigheten på senare år inte fått in en enda ansökan om att transportera hästar utomlands för slakt, vilket är obligatoriskt.

– Man kan väl dra slutsatsen att i den mån sådana transporter förekommer så dokumenteras de inte på papper, säger Kristina Odén.vansköttaEtt stalltips är att försvunna hästar kan sökas inom Länsstyrelsens och polisens egna nätverk. Den 25 april 2010 omhändertogs ett 40-tal hästar, lika många köttdjur samt hundar och höns från Bo Olle Helmuthsson i Dörröd, enligt §32 djurskyddslagen, efter beslut av Emma Hansson och Sverker Olsson.Palle EllehammerCa 10-12 ardennerhästar sålde skånepolisen momsfritt till en ökänd dansk hästhandlare vid namn Palle Ellehammer. Han sticker inte under stol med att han skickar hästar på slakttransporter till Italien för att tjäna pengar på dem. I december 2001 uppdagades det att han skickat 25 hästar på en 24 timmar lång transport till Syditalien. De utsattes för ett fruktansvärt lidande och flera dog halvvägs genom Europa. Efter det blev han ”Danmarks mest hatade man”.

Egeskov hestemarked 2009Det var bråttom med omhändertagandet för redan redan helgen efter hölls en hästmarknad i Danmark (bilderna ovan är från hästmarknaden i Egeskov året innan) och man behöver ingen större kompetens för att räkna ut var Helmuthssons livsverk hamnade med länsstyrelsens och polisens goda minne.

Veterinär Per Michanek skrev den 27 april 2010 till dåvarande landsbygdsdirektör Christina Håhus med en desperat vädjan:

MichanekDe två djurskyddshandläggare som avsågs var förstås Sverker Olsson och Emma Hansson. Sverker gjorde åtalsanmälan och det resulterade först i en frikännande dom i tingsrätten. Där fick Sverker frågan vilken utbildning han hade. Han svarade att han ”jobbat 10 år som djurskyddsinspektör”. Länsstyrelsen överklagade och Helmuthsson blev i hovrätten fälld enbart på Emmas och Sverkers vittnesmål. Som bekant saknar Sverker utbildning.

Michanek2Enligt djurskyddsinspektörerna var det stora brister i djurhållningen.

– Det är framförallt en oacceptabel djurhållning som ligger bakom. En del djur är i dåligt skick, sa djurskyddsinspektör Emma Hansson till Sydsvenskan.

– Veterinären kunde inte göra en bra bedömning av djuren på platsen eftersom där var så trångt. Och djuren behöver en veterinärundersökning, säger djurskyddsinspektör Sverker Olsson.

– Där var så dålig miljö så det fanns inget annat att göra än att ta dem därifrån.

Nedanstående bilder är från omhändertagandet och förmodligen de sista på dessa hästar. Vissa gjorde sig ett riktigt klipp, men inte var det djuren! Döm själva!Markernahäst1

häst2häst3 häst4 häst5häst6vindskydd häst7kor1kor2häst8 häst9 häst11 häst12 kor3 kor4häst13 kor5 kor och hästar kor6

Uppföljande kontroll

16 Feb

Veterinär Per Michanek har under många år stridit mot ett som han kallar ”gammalmodigt, repressivt, icke fungerande regelverk” när det gäller djurskyddsbestämmelserna och dessas tillämpning i praktiken: ”Regelverket borde fokusera på resultatet, det vill säga djurens välbefinnande. I stället koncentrerar man sig på detaljutformning av byggnader, hagar, liggplatser och dylikt. God djurhållning har den vars djur är välmående, men inte nödvändigtvis den som har fina stallar. Detaljföreskrifterna är dessutom dåligt underbyggda.”

En som kan skriva under på ovanstående är Hans Röös som under många år utsatts för myndigheternas godtycke och maktgalenskap. Härom veckan var det dags igen:

För någon vecka sedan ringde ett 010-nummer, vilket ju betyder antingen en försäljare eller en myndighet och för mig borde det inte vara svårt att gissa vilken myndighet det i så fall skulle kunna vara – länsstyrelsen i VäRsta Götaland. Det låg givetvis närmast till hands att tänka sig! Jag kollade numret på Hitta och Eniro, men det gav inget besked.

I går ringde samma nummer förutom slutsiffran, vilket, tycke jag, tydde på försäljare – call center?  Jag svarade inte då heller. I morse ringde samma nummer, med två olika slutsiffror två gånger, jag svarade inte då heller. Envetna försäljare?

Vid elvatiden höll jag på att köra ut balar till korna och in på gården körde en grå Citroën. När jag återkom med traktorn från gärdet stod där två handläggare från länsstyrelsen, som presenterade sig som Linda och Fredrik.

De skulle göra en ”uppföljande kontroll” av djurskyddshandläggare Carin Dahléns kontroller, som hon gjorde i april förra året, sa de. De hade inte den vanligaste orsaken – ”anonym anmälan” – som motiv för sitt besök. Det första de ville se var korna, för att titta på hullet, vilket, med den individuella variation som råder i en koflock, nog kan sägas vara exakt detsamma som vid Carin Dahléns kontroll för snart ett år sedan. Precis som med folk och fä i största allmänhet så kan hullet variera en del – s.k. ”mångfald”! Trots det fann de inte de ”magra djur”, som Carin D tyckte sig se när hon var här. Då som nu var de överfeta, helt galet egentligen, med tanke på vad fetma ställer till med hos både folk och fä, men så ser ”bedömningarna” ut numera. Och inget djur har sålts, det är exakt samma djur, samma antal som för ett år sedan. Med undantag för en kvigkalv (SE 20007-104 – 6) från januari i år.

PICT0300

Hundarna Annie o Kitty har jag alltid med när jag är ute bland korna så av dem fick besökarna, inledningsvis, med all rätt (!), en utskällning. Trots det hade de ingenting att anmärka på de trevliga hundarna. Jag badade dem för någon vecka sedan (vilket egentligen inte var nödvändigt), efter första 010-påringningen, för det kunde ju handla om länsstyrelsens påringning? Men just i dag efter att ha varit med mig ute på åkern och gottat sig där det var som mest upptrampat så var de förstås litet smutsiga, åtminstone om tassarna. Men det tror jag att t.o.m. handläggarna förstår att – ”fem smutsiga små fingrar kan det bli när man grävt med dem i sand”.

DSC03325

De tittade på hästarna (två islänningar) och synade hästpassen, utan anmärkning på någon(t)dera. Jag verkade hovarna för en månad sedan.

Lilla Frida och Trausti

Sedan var det ligghallens, för korna, tur (tur o tur!). Naturligtvis hade de synpunkter på ladugårdens (där ligghallen är inrymd och kollad femtioelva gånger, sedan 2009) utseende (byggd 1895 14 m x 80 m) och undrade hur mycket underhåll jag lägger ned på den? Jag förklarade för dem att hållandet av 28 fjällkor inte ger mycket ekonomiskt utrymme för att underhålla en ladugård av den dimensionen och med den åldern. Den får tids nog ”lägga ned” sig själv, om jag får råda, vilket jag förstås inte får! Vilken bonde råder i dag över sin egendom?

Precis som anonyma angivaren/stalkaren Rottan och den kommunala djurskyddshandläggaren Asp menade 2003, så trodde de att det fanns risk för att ladugården skulle kunna rasa ”vid nästa vindpust”, som Asp sa. Sedan dess har den stått pall för både stormarna Gudrun och Per och kommer att stå där om ytterligare tio år utan att man behöver göra någonting åt den (”underlåter att underhålla den” – jag är ju inte i underhållningsbranschen!).

För den djurhållning jag har behövs inga hus alls, men det förstår inte svenskt djurskydd. Här har inte varit ”minus 35 grader” (som ett tillkallat vittne – forskare – från SLU, den gången bedömde att mina nötkreatur skulle ha klarat och ändå känt sig ”komfortabla”) sedan 1940-talet. Och det sägs ju att det bara ska bli varmare och varmare, vilket denna vinter ger syn för sägen. Men vetenskap har förmodligen ingen plats i djurskyddstillämpningen, där verkar tyckande vara kung/drottning?

Detta med den omålade och sneda ladugården var deras största bekymmer om jag får tro vad de sade, vilket väl ger sig i rapporten. Plus att det stod en behandlingsbox inne i hästarnas separata mycket väl tilltagna ligghall, kanske bortåt hundra kvm stor – femtio kvm var! Det finns ingen skaderisk på något sätt med den boxen stående regnskyddad där. Men den fick jag order om att ställa utanför ligghallen. Funderar på om jag ska ställa ut den vid infarten till gården, så det syns att jag ”lyder order” nästa gång de kommer på återbesök, för det finns naturligtvis inte annat att vänta.

Linda, som verkade föra kommandot, sa sig inte vara byggnadssakkunnig och tyckte att hon borde ta kontakt med någon sådan på kontoret i Skara för att bedöma rasrisken. Varför gå över ån efter vatten, sa jag. Jag jobbade en gång i tiden, som byggnadskonstruktör, på Werklunds ingenjörsbyrå inrymd i samma fastighet (”Framtidens hus” ett dåtida försäkringsbolag, som byggt huset) där ni i dag har ert lokalkontor. I det marmorpalatset betalade Lennart Werklund stans dyraste hyra för sina kontorslokaler. Jag hade dock ett noblare läge på mitt kontorsrum, med utsikt över Stora torget.

Då inväntar jag rapporten då. Och fakturan på den ”avgiftsfria kontrollen”, som ”Eskil” i ett anfall av skämtlynne påstått skulle gälla för obefogade kontroller.

Mötet i Hässleholm

15 Jan

Publicerat söndag 13 mars 2011 18:56

Den 11 mars anordnade Hässleholms kommun ett diskussionsmöte med det misslyckade djurskyddet som tema. Inbjudna var en rad personer som veterinär Per Michanek, känd som skarp kritiker av djurskyddslagens tillämpning och expert på hästhållning. Tillsammans med Anders Thelin, läkare som sett de förödande medicinska effekterna av myndigheternas framfart mot djurägare, är han även författare till den uppmärksammade boken ”Vi har avlivat din häst, den ligger under presenningen”.

DIGITAL CAMERA

En av initiativtagarna till mötet var Marianne Holmén som varit djurinspektör i Hässleholm i 25 år. Hon hävdar att hon aldrig gjort ett oanmält besök, aldrig behövt ha poliser med sig och inte har haft behov av skyddad identitet.

DIGITAL CAMERA

Ett antal djurhållande bönder från Hässleholm var inbjudna liksom mer långväga gäster som Hans Röös, en av de drabbade bönderna i boken ovan, Guy Allan Svensson som stöttat djurägare juridiskt under många år, Anna Norborg som representerade hästnäringen i Halland och kennelägare som fått hela sitt livsverk konfiskerat av länsstyrelsen.

hässleholm ola

Med fanns också chefen för länsstyrelsens djur- och veterinärenhet Ola Svensson. Tyvärr polariserade det diskussionen bitvis från att bli en konstruktiv hur-gör-man-istället-debatt till en störtflod av vittnesmål om hur människor förnedras och krossas av regelverk och maktgalna inspektörer och frågor/klagomål till Ola Svensson.

-Missnöjet är väldigt stort. Anledning till att vi tar det här initiativet för ett speciellt möte om djurtillsynen är alla de många och långa samtal vi får på miljökontoren i detta ärende, säger miljöchefen i Hässleholm Sven-Inge Svensson.

Hans Johansson

– Det handlar om att de (lantbrukarna) känner sig illa behandlade vid besöken, att de inte bemöts med respekt och att inspektörerna bara är ute efter att hitta fel. De saknar dialog och förtroende, säger Sven-Inge Svensson.

Bo Wendt, som varit miljöinspektör i Närke, Södermanland och miljöchef i Skåne i 30 år tillägger:

– Vi var många som förutsåg ett kaos på området när länsstyrelsen skulle ta över men kunde inte ana att antalet inspektioner skulle bli så få och att effektiviteten skulle bli så dålig bland annat för att man ofta tvingas åka två och två ur arbetsmiljösynpunkt.
– Vi vädjar nu till regeringen att man skyndsamt agerar och återför tillsynen till lokal nivå med alla dess fördelar.

Hässleholms kommun var en av de kommuner som motsatte sig att djurskyddet lades över på länsstyrelserna. Nu är det inte riktigt så enkelt att det är bättre bara för att det ligger på den ena eller andra organisationen. En djurinspektör som visat sin olämplighet på kommuntiden har ju inte blivit lämpligare för att denne bytt arbetsgivare.

Generellt tycker såväl företrädare för lantbrukarna som myndighetsrepresentanter i Kristianstads och Hässleholms kommuner att det fanns en helt annan dialog och ett större förtroende mellan djurhållarna och djurskyddsinspektörer, miljöchefer och miljönämndspolitiker då kommunerna hade tillsynen.

Anders Thelin ansåg det vara ovärdigt ett modernt samhälle med anonyma anmälningar och framhöll likheterna med häxprocesserna att kränka djurägare på det sett som sker, andra ansåg att det mest handlar om ”några få rötägg som behöver plockas bort”.

Läs mer om hur mjölkbonden Per-Ola Olsson och hans far drabbats av Sverker Olsson, Emma Hansson, Peter Stenberg och Mattias Gårdlunds exempellösa framfart!

DIGITAL CAMERA

Veterinär Per Michanek skrädde inte heller orden.

– Djurskyddslagstiftningen ger enorma befogenheter att omhänderta djur och döma till djurförbud utan rättslig prövning. I princip ingen går säker. Djurägare är rättslösa, vi måste göra något åt lagstiftningen, sa han och tycker inspektörerna ser sig som poliser och djurhållarna som brottslingar.

Han kritiserade också att både länsstyrelser och jordbruksverket uppmuntrar till anonyma anmälningar på sina hemsidor. Många deltagare menade att det är för lätt att göra okynnesanmälningar som stjäl tid från både bönder och djurskyddsinspektörer.

Flera deltagare riktade också hård kritik mot det närvarande pressuppbådet. Pressen hänger ut djurägare och skriver okritiskt det inspektörerna påstår.

Ola Svensson gick snabbt i försvarsställning, trots att han är väl medveten om kritiken som är överväldigande från alla håll, och smet iväg efter mötet då många stannade för att diskutera med varandra. Det är synd för då kan man aldrig komma vidare. Han borde erkänna att de misslyckats på ett katastrofalt sätt och ge misshandlade och kränkta djurägare upprättelse och sätta snabbt stopp för anställda som är olämpliga och t o m begår direkta lagbrott.

Hela tillställningen filmades av Peter Gerdehag, skaparen av dokumentärerna om Hästmannen och Kokvinnorna.

Uppdatering 15 januari 2014. Under detta möte visste jag ännu inte att Ola Svensson varit med ”som den tredje polisen” hemma hos mig en vecka tidigare. När jag berättade att de brutit sig in i mitt hem för att inspektera möss, vände han sig mot fönstret och tittade bort. När jag frågade vad de skulle göra med tjänstemän som begick brott svarade han att de skulle straffas! Javisst, men tydligen inte han. Han sade också att självklart skulle inspektörerna visa legitimation och presentera sig. Det gjorde inte han! När mötet var över smet han kvickt ut istället för att stanna på eftersnacket. Men jag förstår ju varför. Tyvärr har tiden stått stilla och de förbättringar som föreslogs i Hässleholm glömdes snabbt, så även legitimationerna.

Nytt nederlag för länsstyrelsen

6 Jan

djurskyddskontroller

Publicerat måndag 14 februari 2011 13:57

 Förvaltningsrätten ogillar länsstyrelsen i Skånes beslut den 29 november att omhänderta Per-Ola Olssons kobesättning i Simrishamns kommun. Länsstyrelsen ville också få igenom ett förbud att hålla djur i gårdens byggnader, vilket också ogillades.

Bakgrunden är att Skånemerjeriers avdelningschef och tidigare distriktsveterinär Anna Forslid efter ett besök på gården under hösten meddelade Länsstyrelsen att hon då sett djurhållarens far komma ut ur mjölkrummet och frågat om det var lämpligt att han mjölkade eftersom han är belagt med djurförbud. Länsstyrelsen uppfattade det som en anmälan och beslöt att omedelbart omhänderta alla kor. Djurägaren begärde inhibition vilket också beviljades.

Vid den muntliga förhandlingen som hölls den 14 januari i år vittnade veterinär Per Michanek att när man har djur som mår bra och är skadefria kan det inte finnas allvarliga skaderisker i byggnaderna. Han anser att anmärkningar på hur miljön ser ut måste komma i andra hand och att en bra djurhållning definieras av att djuren mår bra, vilket de gör i detta fall.  Under den muntliga förhandlingen kritiserade han länsstyrelsens jurist och djurskyddsinspektörerna Emma Hansson och Peter Stenberg hårt för att ägna sig åt påhittade, subjektiva riskbedömningar som inte har med djurens välbefinnande att göra.

Kerstin Fredlund, tidigare anställd vid Skånemejerier, ansåg att byggnaderna inte är så dåliga att det är befogat att förbjuda att ha djur i dem. Det är en sak att påtala att saker måste ordnas men det är ett för stort ingripande att förbjuda djurhållning i dem. Även hon vittnade om välskötta djur.

Enligt förvaltningsrätten bedömer man att ett förbud att använda en gårds byggnader till att hålla djur är ett avsevärt ingrepp som allvarligt kan drabba den enskildas försörjningsmöjligheter. De påtalade bristerna kan inte anses vara av en sådan art att länsstyrelsen haft fog för sig att meddela förbud mot att hålla nötkreatur i befintliga byggnader.

När det gäller beslutet om omhändertagandet konstaterar förvaltningsrätten att vare sig Anna Forslid talar sanning eller inte så har hon inte sagt sig se någon mjölkning utan bara gjort ett antagande. Rätten skriver att även om antagandet skulle vara riktigt så är det inte visat att djurägaren agerat fel.

Per-Ola Olsson har länge varit djupt kritisk till länsstyrelsens tillämpning av djurskyddslagen och deras djurinspektörer och skriver på sin blogg: ”Vi har nu en situation i Skåne i vilken ledningen är fullt medveten om att människor och djur far illa, att inspektörer godtyckligt och lättvinnligt omhändertar full friska djur, att människor har snaran färdigknuten och står i begrepp att ända sina liv, att människor får sina djur omhändertagna för att de varit och handlat, att inspektörerna och minst en länsassessor ljuger och falsifierar, samtidigt som antalet kontroller sjunker så ökar antalet omhändertaganden, vilket är det yttersta myndigheten har att ta till om inget annat hjälper, lavinartat.”

Länsstyrelsernas ineffektivitet uppmärksammas nu även på riksnyheterna. Senast på TV4-nyheterna den 13 februari i ett reportage gjort av Åsa Valeskog. Naturskyddsföreningens generalsekreterare Lillemor Wodmar är kritisk till att inspektionerna halverades i hela landet efter sedan länsstyrelserna tog över ansvaret från kommunerna 2009. I Stockholms län har minskningen fortsatt med över 20% även under 2010.

”Allt är en resursfråga”, försvarar sig djurskyddshandläggare Emelie Rhodin med. Lillemor Wodmar är inne på samma linje, vilket inte är konstigt eftersom det är så media presenterar problemet och det är länsstyrelserna som verkar ha tolkningsföreträde även där.

– Länsstyrelsens handläggare är inte ute i verkligheten på samma vis som vi var och är man inte ute på kontroller, hur kan man då ha koll på hur djuren har det? frågar sig Göran Svensson som hanterade djurskyddstillsynen under tio år i Laholms kommun.

Länsstyrelserna får nu kritik från både privatpersoner och EU-kommissionen för sitt sätt att hantera djurskyddet. Från myndighetshåll förklarar man bristerna med att de blivit överhopade av arbete när de fått ta över gamla kommunala ärenden men den bilden känner inte Göran Svensson igen.
– Jag vet ju inte hur det sett ut i andra kommuner men jag vet exakt hur många ärenden Laholms kommun lämnade över till Länsstyrelsen i Halland 1 januari 2009. Det var tolv stycken, säger Göran Svensson.

Kritisk är också hästföretagaren Lena Börjesson i Skällinge utanför Varberg. Hennes fall är ett av en rad reportage som Hallandsnytt gjort om länsstyrelsens kapitala misslyckande att sköta djurskyddet.  Anmälningar om grov vanvård av djur i Halland blir liggande i både veckor och månader. Istället ägnas tiden åt är paragrafrytteri menar hon och tycker att länsstyrelsen prioriterar centimetrar framför vanvårdade djur.

Lena Börjesson har satsat stora pengar på att rusta sin gård och fått tidigare godkännanden. I november 2009 hittades så många ”brister” att man dömde ut stallet.

Bristerna enligt länsstyrelsen i Halland är fel mått på stallgångarna och dörrarna, det behövs en klimatanläggning, trots att beräkningar av luftflödet visar annat, och en bärande bjälke gör taket för lågt. Bristerna är så stora att Lena Börjesson utan att åtgärda dem inte får tillstånd att fortsätta med sin verksamhet. Att bygga om hela stallet blir så kostsamt att resultatet blir detsamma. Hon förlorade i förvaltningsrätten men har nu fått prövningstillstånd i kammarätten som kommer att hålla syn på plats.

Hon upprörs över att länsstyrelsen lägger tid och pengar på att jaga centimetrar hos djurägare där djuren har det bra, istället för att ta tag i de stora djurskyddsproblemen.

”Har man inte kunskap nog till att bedöma hur djuren har det på ett ställe utan måste luta sig på centimetrar då ska man utbilda personalen eller byta personal tycker jag”, säger Lena Börjesson.

Politiker kritiserar egna djurskyddsinspektörer

6 Jan

Publicerat måndag 24 januari 2011 11:18

Halland är på väg att bli en egen region och Hallands riksdagspolitiker har haft möte med Landshövdingen. Då diskuterades bristen på djurskyddsinspektörer i länet då de medel som anslås baseras på befolkningen och inte antalet djur. Politikerna är dock mycket kritiska mot hur de resurser som finns används.

- Det är inte rimligt att djurskyddsinspektörerna ska lägga tid på akvariefiskar och hamstrar när de inte hinner med de stora jordbruken och deras djurbesättningar, tycker Ola Johansson (C).

Han syftar bland annat på den skäggmunsmal i Halmstad som blivit ett uppmärksammat fall för länsstyrelsens inspektörer.

Fisken hittades i samband med att länsstyrelsens djurskyddshandläggare gjorde särskilda kontroller mot personer med djurförbud och man uppdrog till polisen att hämta den. Fisken försvann innan den kunde omhändertas, enligt rykten så lämnades den tillbaka till djuräffären. Nästan 70 kontroller visade att 15 personer hade djur trots förbud. De som har trotsat myndighetsbesluten anmäls nu för misstänkt brott mot djurskyddslagen. Länsstyrelsen har hittills lämnadat tio anmälningarna.

– Det kommer några fler, säger djurskyddshandläggare Carina Bengtsson.

Efter det uppmärksammade djurförbudsprojektet har flera personer ansökt om att få sina förbud hävda. En äldre man i Unnaryd hade ett sju år gammalt djurförbud. När länsstyrelsen kom på besök visade det sig att han olovligen hade en katt.

Grannarna skrev ett långt brev till myndigheten för att stötta mannen.  Han ansökte själv om att få sin katt tillbaka och sitt förbud upphävt och fick det också. Ändå väntar åtalsanmälan.

Planerade beteskontroller hinner man inte med i Halland, kanske av ovan nämnda prioritering. Endast tio gårdar i länet besöktes och då först efter att man fått ”tips” om kor som fått stanna inne. Av de tio var det sju som inte släppt ut korna. Sju gånger fler besök ägnades alltså åt djurförbudsprojektet.

Man hoppas nu på den utredning av djurskyddslagen som Landshövdingen i Värmlands län Eva Eriksson håller på med, som ska klarlägga både statens ansvar för guldfiskar och hur djurskyddet ska vara organiserat i stort.

Vi får se hur det går med den saken. Utredaren uttalade i höstas att hon ser den norska djurskyddslagen som en förebild. Hon ser det också som allvarligt att länsstyrelserna underlåter att åtalsanmäla. Kanske skall man tolka det som ett beröm till de nitiska djurinspektörerna i Halland?

Veterinär Per Michanek, ”pappa” till de måttrekommendationer som upphöjts till lag, är dock kritisk och tror inte att man kan skapa en god djurhållning genom bestämmelser och kontroller.

”Den svenska djurskyddslagen missar sitt mål”, menar han. ”Om målet är att få välmående djur, är det resultatet som är det viktiga, inte hur man når dit. Vanskötsel måste man så klart hålla koll på. Det är det ingen som försvarar. Men det är orimligt att den som har väldigt välskötta, välmående och glada djur ändå får problem med de så kallat djurskyddande myndigheterna”, säger han.

– Jordbruksverkets tolkning av lagen fokuserar på resurskrav. Effekten blir att små djurhållare med äldre byggnader som inte lever upp till detaljbestämmelserna går under.

Redan den 15 december 2008 höll jordbruksministern en hearing i Rosenbad om den förestående översynen av djurskyddslagen. Hans Röös, själv drabbad småbrukare,  skrev med anledning av den att ”en sådan översyn är verkligen av behovet påkallad, med tanke på hur rättsosäkert lagen i praktisk tillämpning utvecklats på sina håll under de tjugo år lagen varit gällande. Med den ramlagskaraktär som lagen har, förvisso med mer detaljerade följdföreskrifter från Jordbruksverket, har det ändå lämnats stort utrymme för mycket vidlyftiga subjektiva bedömningar från enskilda djurskyddsinspektörers sida. Många gånger grundade på mycket personliga åsikter färgade av antropomorfism och fördomar och därmed utan underbyggnad av vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Han fortsätter: ”…måste man börja tvivla på om drivkrafterna bakom det så kallade djurskyddet alltid är styrt av omsorgen om djuren och hur en från början välmenande djurskyddslag har kunnat utveckla sådana inhumana avarter i sin praktiska tillämpning. Och jag kommer osökt att tänka på hur professor emeritus Bengt Ankarloo i Lund, i TV-serien ”Häxornas tid”, förklarade hur det var möjligt att häxprocesserna kunde uppstå och hanteras som de gjorde av den tidens domstolar.

Han säger bland annat att det handlade om en stat, som höll på ”att bygga ut sitt rättsväsende, sin kontroll över lokalsamhället” (i dag med en mer omfattande djurskyddslag). Där konfliktbenägna smågrupper i samhället försågs med ”helt andra våldsammare resurser”. Och att grupper som inte var vuxna att utöva makt tillfördes makt – ”dom fick plötsligt makt som dom aldrig tidigare hade haft och kände hur deras möjligheter att ge sig på än den ene än den andre växte”. Har djurskyddslagen i sin etableringsfas givit plats åt ett större antal av den typen av maktsugna människor Ankarloo talar om, än vad som är normalt inom våra myndigheter? Och hur har sådant i så fall kunnat fortplanta sig uppåt i systemet så att detta, bland andra i dagarna ifrågasatta domar (till exempel Quick och Enbom), bidrar till att inte bara djurhållare utan även andra sansade medborgare i dag alltmer tappar tilliten till det svenska rättsväsendet?

De som drabbats hårdast av djurskyddslagens avigsidor, ser ut att vara de kulturbärande småskaliga bönderna, som inte följt med i den så kallade utvecklingen utan skött sina djur efter mer traditionella metoder (utan att det inneburit att djuren haft det sämre) och vårdat sina gamla byggnadsbestånd. De som verkligen vårdat det öppna kulturlandskapet.

De som inte storleksrationaliserat och industrialiserat sin djurhållning. Och det kanske inte är så konstigt om de drabbas mer eftersom djurskyddslagens syfte ser ut att vara att skapa ett regelsystem som ger möjlighet att pressa av produktionsenheterna (modernt ord för husdjur) till allt högre avkastningsnivåer och att lagen sedan försöker kompensera detta genom att bygga in djurhållningen i avancerade tekniska lösningar. Vilket det finns all anledning att ifrågasätta om djuren verkligen mår bättre av än av att leva ett längre liv i en för djur mer naturlig miljö.”

Tomas Bresky, som gjorde ett Uppdrag Granskning som Svt inte vågade sända, där Hans Röös fall var ett av det som dokumenterats, är också mycket kritisk. Han skriver29 november 2010:

”Under min tid på Svt:s Uppdrag granskning ägnade vi mycket tid åt djurskyddsfrågor.” …”Med åren blev vi kontaktade av flera bönder som menade att jakten på djurmisshandlare hade gått över i rena hetsen mot alla som professionellt ägnade sig åt djurskötsel. Inspektörer, påhejade av medierna, drev sina kontroller in absurdum.”

”Hans Röös i Seglora utanför Borås, är under ständig attack av en kvinna som bor i närheten och som menar att hans fjällkor inte får tillräcklig omsorg. Hon anmäler till länsstyrelsen och polisen stup i kvarten. Och ibland rycker länsstyrelsens tjänstemän ut. Senast i januari i år. De fann då en del brister, inte värre än att de snabbt rättades till, men problemet kom senare: Hans Röös tvingades betala för utryckningen. Och så har det hållit på år efter år. Kvinnan anmäler, tjänstemännen rycker ut och Röös får betala.”

”En djurskyddsinspektör, som slutat, sa till mig när jag intervjuade honom:

-Jag såg min uppgift som en hjälp, ett stöd för bönder som hade problem. I stället blev jag hela tiden uppmanad av myndigheterna att driva varje ärende till tinget. Och då kunde jag ju se hur förtvivlade bönder ibland kunde drivas till sjukdom och t. o. m.  självmord.”

  • solveig

    sön 05 jun 2011 12:38

    Halland ett lika stort ”skämt” som Skåne, (eller ska jag skriva ”luktar skämt…”)
    Det unkna är spritt över hela landet, det ”stinker” lite varstans…

  • Min svarta låda mailto

    mån 24 jan 2011 19:51

    Det du skriver om är förskräckligt, men lite roligt tycker jag ändå att det är att jag faktiskt förstår vad de säger på filmen! Dessutom verkar det som om han anstränger sig för att prata svenska…
%d bloggare gillar detta: