Tag Archives: omhändertagande kor

Statliga boskapstjuvar

24 Feb

Det måste bli ett slut på dessa boskapsstölder i statlig regi. Om länsstyrelsen anser att ett brott begåtts ska de lämna en åtalsanmälan och polisen ska göra en förundersökning. Det är inte meningen att djuren, någons egendom, godtyckligt ska stjälas först, stressas av klåpare i detta fall Farmartjänst, som inte borde få gå i närheten av djur, skadas, bortföras och stallas upp till enorma kostnader. Att åtgärden riktats mot fel person gör inte saken bättre. Så går det när man handlar först och frågar sen. Som vanligt är det djuren som får lida. En avdelning på länsstyrelsen har fått miljoner av staten för att fixa fler betesdjur, en annan har fått miljoner för att ta bort dem.

Här gjorde polis och Farmatjänst en smash and grab-kupp när mörkret började falla. Självklart råkade djuren i panik när en mängd främmande människor stormade hagen och lyste på dem med ficklampor.

Så här skriver ägaren:

”Länsstyrelsen i Skåne har den 14 februari 2018 (beslutet fattades den 13e och verkställdes utan kommunicering, min kommentar) omhändertagit en besättning djur på felaktiga grunder, djuren ägs av ett AB, ett företag som jag äger till 95 %. Ni ska lämna tillbaka mina djur, de ska inte säljas, slaktas eller annat varken av Polismyndigheten eller Länsstyrelsen eller någon av den amatör, underentreprenörerna som idag står för skötseln av mina djur.
När Länsstyrelsen försökte fånga in de djuren som gick vid D-gård ska enl. en granne djuren ha sprungit vilt omkring, gått genom staket så att polisen på plats fick jaga djuren med ljus då detta spektakel skedde när det började bli mörkt. Man lyckades inte fånga in några djur.
Djuren gick inte att fånga in denna dag.
Den 16 februari kom Polismyndigheten tillbaka och gjorde ett nytt försök att fånga djuren på D-gård. Man har vid allt jagande av djuren skadat ett djur, en tjurkalv. Denna skadade kalv har lämnats kvar i hagen tillsammans fyra andra djur utan skötsel eller meddelat ägaren om detta. Man har dessutom lämnat djuren i hagen med stora hål i staketet samt att elen inte fungerar i det trasiga staketet.
En granne till oss berättar att de som jagade djuren berättade för honom att man lämnade kvar sex djur men man hittade bara fem i hagen. Var det sjätte djuret är är ett mysterium. Man har vid detta omhändertagande separerat kor från sina kalvar, man har inte meddelat mig hur många djur man tagit totalt och därför vet jag inte om kalvar har kommit med sina mödrar.
När jag och S. inspekterade alla mina djur onsdagen den 14 februari 2018, både de som gick på B. och de som gick på D-gård mådde alla bra, de var som vanligt lugna och ingen var skadad eller sjuk. Alla kor ni har beslagtagit är dräktiga så långa transporter är synnerligen olämpliga och rent av förbjudna.
Jag försökte hela helgen få kontakt med någon på Polisen för att få hjälp med hur jag ska agera.
På måndagen får jag prata med en chef på Länsstyrelsen som meddelar att djuren står under polismyndighetens ansvar. Jag kontaktar Polismyndigheten och kommer i kontakt med Linn Hjälmdahl via mejl som skriver det samma att det är Polismyndigheten som ansvarar för djurens skötsel. Jag ställer då frågan om vem som tar hand om djuren, att det går en skadad tjurkalv och att det är stora hål i staketet där man lämnat kvar djuren men får inget svar.
Att man jagar djur så de sätts i sken och springer i panik genom staket är djurplågeri. Vi har under flera månader klarat av att få in djuren i fångstfållan utan att jaga med enbart min hjälpare S. gåendes framför djuren med en spann med mat att locka med.
Jag har polisanmält händelsen då omhändertagandet i mina ögon är stöld samt djurplågeri att jaga och lämna djur på detta sätt.”

”Den personen som tittar till djuren som är kvar i hagen (underentreprenör till polisen) går inte ens ur bilen vid inspektion samt vet inte om att det finns en skadad kalv. Detta får han reda på igår (20e feb) av min granne som dagligen tittar till djuren. När han får informationen om kalven går han inte heller då ur bilen för att titta till det skadade djuret.”

På filmen ser man en kalv med stukat framben, ej brutet. Han borde ha tagits till sjukbox där han skulle har repat sig väl. I stället skjuter polisen honom. Sen vill polisen skjuta resten av djuren (två dräktiga kor, en kviga, en tjurkalv) som är kvar också och ber länsstyrelsen om tillstånd att få göra det. Konstigt nog lyckas veterinären Sara Lundin som är med den 14e och 16e inte se några skador trots att tjurkalven har betydande problem, se filmen. Hon säger att hon ser dem på håll, delvis skymda av ett buskage!  Linn Hjälmdahl skriver den 19e till Juha Toropainen och Leif Felton som bestämmer över liv och död:

”Vi behöver ett avlivningsbeslut på de fem djur som finns kvar i hagen. Två försök har gjorts, vid båda tillfällena har en veterinär varit med på platsen för att säkerställa djurens välbefinnande. De fem djur som finns kvar i hagen går ej att fånga på grund utav att de är väldigt skygga samt att både polis, veterinär, farmartjänst och pensionatet upplever att djuren är opålitliga. Två av dem har gått till fysisk attack och på grund av detta har vi valt att avbryta lastningsförsöken. Se bifogat dokument från veterinär.”

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Gryningsräden i Arvika. Del 3 Hullbedömningen mm

8 Mar

I december 2016 blev en veterinär fälld i Veterinära Ansvarsnämnden då hon ansågs ha brustit vid hullbedömning av hästar 2013. Fallet är unikt då det visade sig finnas en second opinion beträffande hullet av en annan veterinär bara tre dagar efter den första bedömningen. Samma år 17 april 2013 gjorde länsstyrelsen i Värmland ett stort omhändertagande av 180 nötkreatur. Omhändertagandet gjordes enligt §32 i djurskyddslagen men planerades under ca två veckor.

Länsstyrelsen hade med sig en veterinär Helene Jentzen för att, enligt veterinären själv (sagt i förvaltningsrätten då ärendet avslagits i Veterinära Ansvarsnämnden) bekräfta att djuren behövde omhändertas. Här fick inte djurägaren någon andra chans till bedömning, varken före eller efter.

Jordbruksverket hade en stor del i att djuren for mycket illa och delade ut dispenser på hörsägen. Förvaltningsrätten i Jönköping skriver i sin dom: ”I utredningen hos ansvarsnämnden har Jordbruksverket yttrat sig över intyget (Jentzens). Enligt verkets uppfattning framgår det tydligt av Helene Jentzens intyg vad som är iakttagelser och vad som är bedömningar. Verket anser vidare att djuren är tydligt identifierade; något man bedömer som särskilt viktigt i fall av myndighetsutövning mot enskild. Inte heller ansvarsnämnden har funnit anledning att rikta kritik mot hur intygen har utfärdats och vad dessa har baserats på. Det har inte framkommit några omständigheter i målet som ger anledning för förvaltningsrätten att göra en annan bedömning i denna del.”

Låt oss se hur det stämmer. De flesta bilderna är länsstyrelsens egna och tabellerna är veterinärens. Infällda finns också SLUs exempelbilder på hull och smutsighet. Hårlöshetsskalan verkar vara Jentzens egen och inget vedertaget.Det här är en utmärglad ko exempelbild.

Det här är en av de kor som omhändertogs 2013. Hon är ovanligt gammal för att vara en ko.

Två bilder på samma ko i en behandlingsbox i ligghallen. Polisens bild som publiceras har mycket mer accentuerade skuggor. Halsen ser mycket tunnare ut eftersom bilden är tagen något uppifrån. Veterinär Jentzen beslutar att hon skall nödslaktas.

Samma ko igen, lyckligt återuppstånden och verkar lika mirakulöst på två veckor ha lagt på hullet från utmärglad till normal i mina amatörmässiga ögon.

Så här bedöms nedsmutsning som kräver åtgärder.

Korna ovan är från en annan gård med köttdjur. De djuren har mig veterligt inte fått någon anmärkning.

Det är en visningsgård som fått finbesök av minister med följe. Helt normalt.

Exempelbilder på nedsmutsning.

Tillbaka på gården i Arvika. Ovan en kalv som råkat ha otur just den dagen.

Samma kalv igen efter fyra dagar, länsstyrelsens bild. Infällt upptill samma kalv från sidan samt nedtill till höger exempelbild.

Trots att kalven bedöms som utmärglad utfodras den (och andra ungdjur) med grovt, näringsfattigt stråfoder efter omhändertagandet. Länsstyrelsen bild, min rödmarkering av ett ax.

Jämför den infällda exempelbilden med länsstyrelsens bild. Stämmer veterinärens bedömning eller är det en makalös viktuppgång?

Ovan stora bilden på mitten ser ni favoritkon Tanja. Det är också hon på lilla bilden infälld längst till höger. De andra två är exempelbilder. Bilden är tagen privat två veckor efter omhändertagandet.

Närbild på Tanja.

Efter 54 dagar i statens vård (privat bild) kan man tänka att Tanja skulle ha varit rund och go. Men här är hon märkbart uttunnad jämfört med föregående bild. Hullklass 1 infällt längst upp till höger.

Efter 71 dagar är Tanja fortfarande betydligt magrare än vid omhändertagandet. Hon ansågs av Jentzen så nedsmutsad så att hon och andra absolut behövde rengöras sade hon när hon vittnade i tingsrätten. Kan lyssnas på i min tidigare artikel. Ingen ko rengjordes utan Mats Pettersson beskrev för polisen att all smuts ramlat av fint.

När det kom till hårlöshet trixade man med ljussättning av bilderna. Huvuden kapades för att försvåra identifieringen. Faktiskt var det inte många av länsstyrelsens bilder som kunde paras ihop med veterinärens bedömning. Exempelbild till höger.

Korna hade blivit framgångsrikt behandlade mot pälsätare och den nya sommarpälsen var på väg vilket syns tydligt när ljuset faller annorlunda.

Samma ko fyra dagar efter omhändertagandet (privat bild). Små bilder är exempelbilder.

Den här bilden föreställer en ko som vi tyvärr inte hittat på länsstyrelsens bilder. Veterinären beskriver henne som i stort sett utmärglad.

Efter 52 dagar i statens vård har hon i alla fall blivit utmärglad. Hon syns längst till vänster (privat bild). Hur var det nu: ”Verket anser vidare att djuren är tydligt identifierade…”

Obduktionen av två kor visade på inga parasiter.

Vill man visa att djurägaren har dåligt foder kan man ta en tuss på marken som är förorenad av jord.

Ovan är provsvaret på ”foderanalysen”. Nederst är min ”analys”.

När gårdens anställde kom hem med foder blev han bryskt bortkörd.

Länsstyrelsen visste hur djuren skulle utfodras för att ta ”bra” bilder.Efter omhändertagandet gick det hur bra som helst att utfodra på marken.

Jentzen intygade att korna absolut inte kunde gå ute för de hade så dålig päls. De släpptes direkt efter omhändertagandet.

Efter omhändertagandet var det inte längre tal om att hårdgöra marken där korna gick. Så här fick det absolut inte se ut enligt länsstyrelsen dvs innan de flyttats.Korna togs bl a för att det var upptrampat på gården. Då hade de tillgång till ligghall. Efter omhändertagandet såg det ut så här efter ca tre veckor utan ligghall.

Länsstyrelserna har blivit väldigt drivna för att djurägarna inte skall ha tillstymmelse till chans att hävda sin rätt. ”Akuta” omhändertaganden som planeras i veckor i smyg är inte ovanliga. Bevisen dvs djuren undanskaffas snabbt utan att djurägaren vare sig får yttra sig eller tillåts få ett andra veterinärutlåtande. Djuren kommer i andra hand. Få får det bättre om de ens överlever. Men alla som deltar får en bra förtjänst och djurskyddshandläggarna får en stjärna i kanten.

Gryningsräden i Arvika. Del 1 Veterinären.

4 Jul

Tidigt på morgonen den 17 april 2013  stormar länsstyrelsen i Värmland in på ett lantbruk i Arvika kommun tillsammans med poliser och veterinär i en sk gryningsräd. Auktionen är noggrant förberedd och planerad sedan tolv dagar. Man ämnar omhänderta gårdens hela kreatursbesättning om ca 180 djur. Just det datumet är ingen slump. Den 11 april är första dagen som föregås av en natt med plusgrader. Samma dag kommer ett ”kommunicerat föreläggande”. Skall svaras på senast söndagen den 14e. Natten före den 17e regnar det.

Dispens har utverkats av jordbruksverket att flytta högdräktiga och omärkta djur. Transportörer har kallats in. Poliser rekvirerats. En LRF-topp har kontrakterats att ta över djuren. Allt har markberetts hos alla myndigheter.

Sofie Eklund ringer och beställer veterinär till den 17e. Visar sig bli Helene Jentzen som tidigare haft konflikter med djurägarna. En slump som ser ut som en tanke. Enligt Jentzen var det för att bekräfta att djuren skulle omhändertas, inte att göra dräktighetsundersökning (sagt i förvaltningsrätten i Jönköping 15 dec 2015). Dräktighetsundersökning var nämligen ett villkor för att transporten skulle få göras. Hela upplägget baseras på att Jentzen ger insatsen legitimitet genom att upprätta en tabell över alla djuren som hon ger sämsta möjliga status.

Jentzen lyckades bara pricka in fem av 17 kor som skulle kalva inom en månad och alltså enligt transportförordningen inte fick transporteras. Två som hon satte upp som högriskdjur kalvade mycket senare. Enligt omhändertagaren Mats Pettersson dog/avlivades två kor och fyra kalvar i direkt anslutning till transporten. Den dåliga bedömningen anmäldes till veterinära ansvarsnämnden men fick inget gehör. Det får tydligen gå till litet hipp som happ när myndigheter bryter mot EU-förordningar.

Länsstyrelsen tar en rad foton. Inte av alla djur. Många på vissa. Lustigt nog går med några få undantag bilderna inte att korrelera med tabellen. Så det Jentzen påstår om en specifik individ i fråga om hullklass, renhet och hårlöshet är omöjligt att kontrollera i efterhand. Därför är det också viktigt att såväl djurägare som besökare förbjuds att göra egen fotodokumentation. Bilderna verkar tagna så att öronbrickor inte skall kunna läsas. Länsstyrelsen vägrar att lämna ut bilderna i bildformat. Ett ”principbeslut” har fattats att de bara lämnas ut i pdf-format. Polisen lovar först att lämna ut bilderna men sedan kommer de på att de har försvunnit. Inte heller får någon annan veterinär ge en second opinion. Djuren, bevisen, skall skaffas undan så snabbt som möjligt. Här skall bara en åsikt gälla, nämligen länsstyrelsens, och det genom hela rättssystemet.

Tidigt den 17e har  handläggarna Carola Eriksson och Sofi Eklund haft möte på polishuset om hur många djur som skall avlivas, transporteras och uppstallas. Det är alltså inte fråga om ifall utan bara hur.

Ovetande om vad som skall hända kör under tiden drängen på gården iväg för att hämta foder på morgonen.

Ca kl 8 kommer rådgivare Lisa Hogen från LRF till avtalat möte med djurägarna för att diskutera avveckling/reducering av djurhållningen. Mötestiden har blivit ändrad. Frågan är om hon liksom så många andra vet vad som planeras.

Ca 8.30 anländer Carola, Sofi, veterinär Helene Jentzen och två polispatruller till gården. LRFs rådgivare går ut och ansluter sig till handläggarna när de kommer. Därefter tycker hon också att djuren skall omhändertas. Kanske kände hon till beslutet i förväg liksom handläggarna kände till att djurhållningen var under planerad avveckling. Då är det ju extra bråttom.

Carola fattar muntligt beslut att omhänderta och flytta djuren ca kl 10 fm enligt §32 dvs ett planerat ”akut” omhändertagande. Veterinären kan omöjligt hunnit bedöma 180 djur då.

Hö på foderbordDrängen kommer tillbaka med fodret före kl 12.  Enligt foto med klockslag 12.19 så är foderbordet tomt. Texten ger sken av att det är länsstyrelse/polis/LRF som sett till att djuren fick foder. Det är inte sant. Drängen hann köra upp tre balar på foderbordet (bilden ovan) innan han med våld blev bortkörd av polisen och handgripligen förhindrades att utfodra djuren. ”Nu är det våra djur”, sa polisen.

Utfodrades under kontrollenLRF utfodrar djuren senare på eftermiddagen, dvs långt senare än brukligt, av gårdens foder som hämtades på morgonen. Balarna ställs på marken där det är som mest kladdigt. Ansvarig P-O Åhlander LRF har inga invändningar mot fodrets kvalitet, säger att ”vi har inget bättre foder själva”. Så vitt vi vet tas inget foderprov av detta. Varför satte LRF/polis/länsstyrelsen balarna i geggan när det fanns foderbord? Förklaringen syns ovan. ”Bildbevis” mot djurägaren skulle tas.

En av djurägarna försöker ta sitt liv. Ambulans anländer men Carola och Sofi fortsätter som om inget hänt.FotoalbumDet föddes en kalv natten innan, bilden ovan. Vi tror att den kalven blev ihjältrampad under natten. Det visade sig vara omöjligt att få ut fraktsedeln från kadaverhämtningen. Denna ko rapporterade omhändertagaren Mats Pettersson ha kalvat den 23 april vilket är en omöjlighet.

I tingsrätten gör veterinären märkliga utläggningar om kors lidande. Hon säger att djuren är oproportionerliga och det kan man se på storleken på hornen. Konstigt i en genetiskt nära 100% hornlös besättning. Gödsel måste tvättas bort vilket förstås ingen gör när djuren flyttats. Veterinär måste tillkallas för behandling av pälsätare. Besättningen var redan framgångsrikt behandlad med ett receptfritt preparat godkänt för ekologisk uppfödning. Hon säger att hon inte vet om de har parasiter. Ändå låter hon behandla hela besättningen med ett mycket starkare preparat. Det är lidande att dricka ur en toalett …

jäkla skit 121Polisen beslutar att djuren skall stå kvar över natten på ”begränsad” yta”. Ansvarig är P-O Åhlander LRF. Djuren ca 120-130 st stängs in i ligghallen godkänd för 54 st.

jäkla skit 114Polisen bevakar gården under natten för att korna inte skall ”fritas”.

jäkla skit 125

Tre höbalar ställs i mitten. Hur många småkalvar fanns det? LRF tyckte inte det behövde ströas. Djurägaren som förbjöds att strö fick skulden.

Veckans brott

23 Mar

Programmet ”Djurskyddarna” som i folkmun döpts om till ”Veckans brott” eller ”Finn fem fel” håller stilen. Här visas inte bara amatörmässig hantering av djur upp, utan även lögner och rena lagöverträdelser.

GBWVi börjar med att köra fram djurtransporten med körförbud. Den har nu används i alla program för att lasta såväl kor som hästar. Polisen som skall beivra trafikbrott kör bakefter. Fredrik Lundgren, t f chef för den grupp som håller i avtalen hos polisen, verkar mest bekymra sig om att de inte skall ha någon som kör bort alla djur.

hornSå lastar vi stora djur med långa spetsiga horn utan skydd tillsammans med kalvar. Är man rädd för djuren håller man sig lämpligen utanför staketet.

kalvEn kalv lyckas man skrämma iväg när mörkret sänker sig.

utan vindskyddDet är anledningen till att ta djuren. Konstigt att de klarat sig ett år utan mat…

inte kollat vatten…och utan vatten. Vindskyddet är osynligt…

badkar…liksom badkaret.

hästarSå lyckas man, på ett annat ställe, stressa upp två stora, runda hästar och en överrund åsna som sägs ha ont i fötterna pga överutfodring. Fettnacken syns tydligt. Minst en häst sederas för att de klarar inte av att lasta dem och det är inte första gången.

hungriga2Så runda blir de förstås när de saknar mat och är väldigt hungriga enligt Henriette Bonde.

vindskyddEtt jättefint vindskydd och foderbal tyder naturligtvis på lidande djur.

ÅsnanDen lilla åsna som påstås ha så ont i sina fötter att den sedermera botas med ett skott i pannan av djurräddarna, tvingas också upp på transporten. Inget djur är för skadat, sjukt eller högdräktigt för att transporteras och inkvarteras för en bra slant. ”Hästar som är sjuka eller skadade får inte transporteras” (jordbruksverket). ”Du ska alltid ta med hästens hästpass” (jordbruksverket). ”Alltid” tolkar vi som ”aldrig”, det går så bra så.

Inget djur är värt rehabilitering trots stora fakturor till polisen, donationer och gratisarbete. En rädd hund, en tjock åsna eller en vanlig katt skickas alla i döden.

lågt takTransporten har bara ett fack, det längst bak, godkänt för stor häst. Övriga är för låga. Men det bekymrar inte djurräddarna som i varje program lastar stora hästar i boxar med för låg takhöjd.

överraskningEn tik som strax ska valpa transporteras och stallas in. Micke släcker ljuset och hon lämnas ensam för natten. Trots att det enligt SPCAs §16 tillstånd skall finnas bemanning nattetid. Det är en stor hund så det går bra denna gång. Betydligt sämre gick det för den lilla pomeraniantik som också transporterades för kort tid innan valpning. Hennes valpar dog.

en timmeDet är inte så konstigt för de unga tjejer som tycker det är mysigt att gulla med valpar har ingen utbildning för att hjälpa en valpade tik. Trots överbeläggning av djur och höga intäkter snålas det på personal. Tillståndet gäller för förvaring och utfodring av högst 50 hundar, 30 katter. Det kan finnas så mycket som 70 hundar en helg på två ”volontärer”. ”Personalen ska anpassas efter det antal djur som förvaras”, står det i tillståndet. Det fordras en personal per 10 hundar och en per 20 katter.

”SPCA Swedens verksamhet består av att ta emot upphittade djur, djur vars ägare inte längre kan behålla dem eller så kan polisen överlåta omhändertagna djur till föreningen om polisen inte har hittat nya hem åt djuren inom deras föreskrivna tid. Personalen i föreningen består av volontärer samt Djurambulansen i Skåne AB´s personal. Mikael Gustavsson har efter kontrollen meddelat att det är han och Sebastian Borg som är ansvariga för djurhållningen. All personal får utbildning för
hunddagis/hundpensionat.” Som vi sett så förs omhändertagna djur direkt till SPCA trots avsaknad av avtal med polisen.

Självklart blir djuren lidande. Hundar rastas inte och städningen blir eftersatt.

Så här kul kan en hund ha det hela dagarna bakom taggtråden på SPCA i Örkelljunga. Micke blev arg och stängde in hunden. Problem solved!

 

Så här ser akut lidande djur ut

26 Feb

Varje år så uppstår det en differens på ett antal tusen hästar mellan de som man vet hur de dör och det antal som förväntas dö årligen. En del grävs ner olagligt men den största delen försvinner säkert utomlands. I Danmark är slaktpriset dubbelt så högt som i Sverige, i Belgien tre gånger högre och i Italien fyra gånger högre.

Kristina Odén på Jordbruksverket konstaterar att myndigheten på senare år inte fått in en enda ansökan om att transportera hästar utomlands för slakt, vilket är obligatoriskt.

– Man kan väl dra slutsatsen att i den mån sådana transporter förekommer så dokumenteras de inte på papper, säger Kristina Odén.vansköttaEtt stalltips är att försvunna hästar kan sökas inom Länsstyrelsens och polisens egna nätverk. Den 25 april 2010 omhändertogs ett 40-tal hästar, lika många köttdjur samt hundar och höns från Bo Olle Helmuthsson i Dörröd, enligt §32 djurskyddslagen, efter beslut av Emma Hansson och Sverker Olsson.Palle EllehammerCa 10-12 ardennerhästar sålde skånepolisen momsfritt till en ökänd dansk hästhandlare vid namn Palle Ellehammer. Han sticker inte under stol med att han skickar hästar på slakttransporter till Italien för att tjäna pengar på dem. I december 2001 uppdagades det att han skickat 25 hästar på en 24 timmar lång transport till Syditalien. De utsattes för ett fruktansvärt lidande och flera dog halvvägs genom Europa. Efter det blev han ”Danmarks mest hatade man”.

Egeskov hestemarked 2009Det var bråttom med omhändertagandet för redan redan helgen efter hölls en hästmarknad i Danmark (bilderna ovan är från hästmarknaden i Egeskov året innan) och man behöver ingen större kompetens för att räkna ut var Helmuthssons livsverk hamnade med länsstyrelsens och polisens goda minne.

Veterinär Per Michanek skrev den 27 april 2010 till dåvarande landsbygdsdirektör Christina Håhus med en desperat vädjan:

MichanekDe två djurskyddshandläggare som avsågs var förstås Sverker Olsson och Emma Hansson. Sverker gjorde åtalsanmälan och det resulterade först i en frikännande dom i tingsrätten. Där fick Sverker frågan vilken utbildning han hade. Han svarade att han ”jobbat 10 år som djurskyddsinspektör”. Länsstyrelsen överklagade och Helmuthsson blev i hovrätten fälld enbart på Emmas och Sverkers vittnesmål. Som bekant saknar Sverker utbildning.

Michanek2Enligt djurskyddsinspektörerna var det stora brister i djurhållningen.

– Det är framförallt en oacceptabel djurhållning som ligger bakom. En del djur är i dåligt skick, sa djurskyddsinspektör Emma Hansson till Sydsvenskan.

– Veterinären kunde inte göra en bra bedömning av djuren på platsen eftersom där var så trångt. Och djuren behöver en veterinärundersökning, säger djurskyddsinspektör Sverker Olsson.

– Där var så dålig miljö så det fanns inget annat att göra än att ta dem därifrån.

Nedanstående bilder är från omhändertagandet och förmodligen de sista på dessa hästar. Vissa gjorde sig ett riktigt klipp, men inte var det djuren! Döm själva!Markernahäst1

häst2häst3 häst4 häst5häst6vindskydd häst7kor1kor2häst8 häst9 häst11 häst12 kor3 kor4häst13 kor5 kor och hästar kor6

Ska vi bry oss om alla barn?

17 Okt

FN:s barnkonvention ska omvandlas till svensk lag. En utredning om hur det ska gå till ska vara klar i februari. En rad beslut har fattats för att kunskaperna om barns rättigheter och vad barnkonventionen innebär ska bli bättre.

– Dels för att konventionen redan gäller i Sverige, dels för att kunskapen inte är så hög om barns rättigheter, säger barnminister Åsa Regnér.

Den som hamnat på en hög och respektabel post kan kosta på sig att vara nedlåtande mot det underlydande folket. En landshövding kan tillåta sig att visa sitt totala förakt för barns lidande i sin närhet men skylta med sin empati i officiella sammanhang. Konsekvenserna torde vara obefintliga:

Öppet brev till landshövding Kenneth Johansson

På din Facebooksida kan man läsa att du startat en insamling för utsatta flyktingbarn, vilket naturligtvis är ett lovvärt initiativ, vad kan vara mer behjärtansvärt än att stötta och hjälpa utsatta barn?

insamlingMen för mig som fått känna på hur Länsstyrelsen  i Värmland INTE tar den minsta hänsyn till barn i sin myndighetsutövning, känns initiativet mer som ett populistiskt utspel än ett utslag av äkta empati.
Arvika polis
Den 17/4 2013 runt 10.30 invaderades vår gård, det som då var vårt hem av vad jag skulle vilja kalla en insatsstyrka, med djurskyddshandläggare, poliser, veterinär, och ditkallade privata aktörer.
Carola ErikssonInsatsen hade initierats av två djurskyddshandläggare på Länsstyrelsen i Värmland vars högsta chef är du Kenneth Johansson. Du har relativt tidigt i tiden efter tillslaget förklarat för mig att du var informerad om vad som var i görningen och så att säga helt var med på båten. Tillslaget kom helt oförberett för mig och min familj. Länsstyrelsen vilseledde och lurade mig totalt, jag fattade ingenting om vad som var i görningen.

bild (13)Min familj består förutom av mig och min fru av vår då sju år fyllda son, man kan kanske tycka att man skall ta hänsyn till att det finns ett så pass ungt barn i den familj när man planerar en överrumplande så kallad gryningsräd mot familjens djurhållning. Men det framstår som uppenbart att man inte tagit den minsta hänsyn till vår son när man planerat tillslaget mot vår djurhållning, han fanns bara inte, en totalt för er oviktig människa. Var fanns din empati för barn den gången Kenneth Johansson?

Hur tror du en 7-åring påverkas av att komma hem från skolan och finna sitt hem invaderat av poliser och en massa andra människor, sin mamma borta från hemmet (förd till sjukhus som en direkt följd av tillslaget efter ett självmordsförsök) sin pappa upprörd och förkrossad (även om jag försökte dölja det så gott jag kunde). En snäll granne, tillika vår hyresgäst, fick ta hand om vår lille pojke och så småningom åka ifrån turbulensen på gården.

Hur är det bara möjligt att man på en svensk myndighet kan agera på ett sådant totalt oempatiskt sätt, speciellt då barn är inblandade? Kan du förstå att jag uppfattar ditt engagemang för utsatta barn nu som ren och skär populism? Jag har flera gånger tidigare påtalat för dig att du som den ytterst ansvarig utsatt mitt barn för ett trauma som han kommer bära med sig resten av sitt liv och du har inte behagat svara mig!

Är det någon skillnad på lidandet hos barn som blir utsatta på grund av totalitära myndigheters agerande i främmande länder än om samma sak sker i Sverige? När jag som vuxen man kan uppleva hur jag påverkats av Länsstyrelsens ingripande i vårt liv, hur man fått en helt annat, enormt försämrat, liv än innan den 17/4 2013 hur skall då inte ett barn uppleva det?

Vår familjs Nine-eleven (11/9 2011) är den 17/4 2013 ett datum som kommer att finnas i våra tankar varje dag i resten av våra liv. Tror inte du riktigt förstår vad du utsatte oss för, skulle du veta detta skulle jag nog vilja kalla dig för en rent ondsint person.
Jag fick till ett möte med dig en kort tid efter tillslaget mot vår gård och jag hade några kollegor med mig som ställde sig frågande till Länsstyrelsens agerande. Jag upplevde att du personligen försökte skrämma dessa till tystnad, deras utsagor om hur de upplevt förhållandena på vår gård i samband med omhändertagandet bemötte du med ”OCH DU HAR EGNA DJUR?” Jag upplevde det som du använde härskarteknik, många despoter i historien har levt efter principen ”söndra och härska”, inget att ta efter för en svensk landshövding i nutid tycker jag.
Du yttrade på mötet även följande: ”Jag kan säga så mycket att bilderna från din gård var det absolut värsta jag någonsin sett!”
korna 1 maj 137
 Ovan den 1 maj 2013.
Handlar inte det uttalandet om en extrem och häpnadsväckande okunskap så handlar det om ren och skär elakhet, ord som avsåg att kränka och förnedra oss som människor.  Visst hade länsstyrelsens personal bemödat sig om att fotografera på ett sådant sätt att saker och ting skulle se så eländiga ut som det nu bara gick. Min fråga på mötet varför man INTE fotograferat varje individ så att dessa kunde identifieras i den lista där i princip ALLA djur påstods vara magra.
Svaret på min fråga från enhetschefen på djurskydd löd: ”Länsstyrelsen har tagit de foton som vi anser nödvändiga”, således så att de till större delen inte alls överensstämde med verkligheten. Den rättsliga prövningen över vår anmälan av veterinären som gjorde bedömningarna till veterinära ansvarsnämnden är ingalunda avslutad.
korna hos skitstövel Mats P 20130501 177 - Kopia - Kopia
Ovan den 1 maj 2013.
Vår förhoppning är att bluffen skall avslöjas med hjälp av de foton vi tagit på djuren kort efter att de omhändertagits INNAN de hunnit svältas till ett tillstånd som mer överensstämde med veterinärintyget.
ko 825 Älgå gård
 Våra djur sköttes ju allt annat än bra hos den omhändertagare som Länsstyrelsen valt ut, vi har bilder som kan styrka detta påstående också, trots att vi hotades och jagades på plats när vi tog dessa foton. Ko 825 SegoltanDet finns mängder med ”konstigheter” i Länsstyrelsen hantering av vårt ärende tjänsteanteckningar som inte finns, men upprättas efteråt när man frågat efter den handling som är ”försvunnen” osv ALLT försvaras av dig och förvaltningsdomstolarna. Polis och JO också vad den saken anbelangar.
Ko 756 Älgå gård
Våra myndigheter är mer måna om att upprätthålla illusionen om det ”goda djurskyddet” än att värna om respekten för mänskliga rättigheter,  inklusive skyddet av barn. Jag har på papper från er där det sägs att prövning skett mot FN:s barnkonvention (på ”vår begäran”) men att detta får stå tillbaka för att djurskyddslagens krav skall uppfyllas!
Skulle detta gälla flyktingbarnen också om deras behov på nåt konstigt sätt skulle ställas mot djurskyddslagen?
ko756 Segoltan

Jag menar att tillämpningen av djurskyddslagen är vår tids rättsskandal, där något riktigt ont målas ut som något gott, ett bedrägeri som köps av merparten av våra folkvalda politiker. Här har man hittat en kategori människor, ”djurplågarna”, som det är helt legitimt att förfölja och förnedra, stjäla egendom från och på alla sätt göra livet så svårt för som det bara går. Vi omfattas inte av Länsstyrelsens devis om ”alla människors lika rätt och värde” och vad värre är; Detta gäller även våra barn.

Vi omfattas inte av konventioner om mänskliga rättigheter och har ingen rätt till en rättssäker hantering i rättsväsendet, vi är ju ”onda” människor som är värda allt förakt, om beskyllningarna om misskötsel av djur inte stämmer eller är kraftigt överdrivna spelar liksom ingen roll, detta handlar om vår tids häxprocesser, och i dessa processer, vad gäller Värmland, är du i högsta grad involverad Kenneth Johansson, men du verkar inte vilja ta till dig budskapet.

Fick dock bevis på att undantag från denna linje, som du representerar, finns bland våra folkvalda, när prövningen av vårt förbud att hålla och befatta oss med klövdjur gjordes i Förvaltningsrätten, (ett livslångt förbud). Då tog två av nämndemännen till sig av våra argument, och gick på vår linje, man trodde inte att vi misskött våra djur på ett sådant sätt att ett förbud var motiverat. Sen trodde man på oss att vi varken kan eller vill bedriva någon djurproduktion i framtiden. Detta handlade om två socialdemokrater, två medmänniskor som trodde på oss och visade oss den respekt som jag anser att vi är värda efter alla års slit med djuren. Detta gladde verkligen mitt hjärta, att det finns människor i maktposition som kunde se oss som människor och inte som ”djurplågare”, människor som låter sitt sunda förnuft och rättspatos råda och INTE först känner vart vinden blåser och vänder kappan därefter.

Jag kan avsluta med att säga att du berövat Värmland två centerpartister och (sannolikt) en framtida ung bonde, jag blev den siste i min släkt som i generation efter generation  i rakt nedstigande led verkat som bonde.

Kenneth Johansson
Sen tömde du en hel socken i princip på nötdjur, till glädje för de som föder upp djur utanför Sveriges gränser. Det kommer sannolikt aldrig mer finnas djur på Älgå Gård. De för miljoner nyrenoverade stallarna står idag tomma. Jag förstår om ingen vill och törs ta upp produktionen, så länge som en djurägare i realiteten INTE äger sina egna djur, så länge som en djurägare INTE omfattas av grundläggande mänskliga rättigheter.
Förväntar mig nån form av svar från dig Kenneth Johansson. I övrigt kan jag konstatera att du bara är en populistisk vindflöjel, en feg stackare i mina ögon. Man måste kunna SE vad som är rätt och fel, inte bara göra det som UPPFATTAS som rätt och fel.
Göran Andersson
fd köttbonde på Älgå Gård Arvika
(numera boende på annat håll)
%d bloggare gillar detta: